20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/671

(1)

I meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans anges vilka utmaningar som den gemensamma jordbrukspolitiken kan komma att ställas inför efter 2013 och det fastställs mål och riktlinjer för denna. Mot bakgrund av de diskussioner som hållits kring meddelandet bör den gemensamma jordbrukspolitiken reformeras med verkan från och med den 1 januari 2014. En sådan reform bör omfatta den gemensamma jordbrukspolitikens samtliga huvudinstrument, inklusive rådets förordning (EG) nr 1234/2007 (5). Med tanke på reformens omfattning bör den förordningen upphävas och ersättas med en ny förordning om en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter. Reformen bör dessutom i möjligaste mån innebära att bestämmelserna harmoniseras, strömlinjeformas och förenklas, särskilt de bestämmelser som omfattar mer än en jordbrukssektor, bland annat genom att det säkras att kommissionen kan anta icke väsentliga delar av åtgärder genom delegerade akter.

(2)

Denna förordning bör innehålla alla grundläggande delar i den samlade marknadsordningen för jordbruksproduktera.

(3)

Denna förordning bör gälla för samtliga jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) (nedan gemensam kallade fördragen) för att säkerställa att alla de produkterna omfattas av en gemensam organisation av marknaden i enlighet med artikel 40.1 i EUF-fördraget.

(4)

Det bör klargöras att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (6) de bestämmelser som antagits på grundval av denna i princip bör gälla för de åtgärder som anges i den här förordningen. I förordning (EU) nr 1306/2013 fastställs särskilt bestämmelser som garanterar att de skyldigheter som anges i lagstiftningen för den gemensamma jordbrukspolitiken uppfylls, inbegripet bestämmelser om kontroller och administrativa åtgärder och administrativa sanktioner vid överträdelser liksom regler om ställande och frisläppande av säkerheter och om återvinning av felaktiga utbetalningar.

(5)

Enligt artikel 43.3 i EUF-fördraget ska rådet besluta om åtgärder om fastställande av priser, avgifter, stöd och kvantitativa begränsningar. Av tydlighetsskäl bör det i denna förordning, när artikel 43.3 i EUF-fördraget är tillämplig, uttryckligen anges att rådet kommer att besluta om åtgärder på den rättsgrunden.

(6)

I syfte att komplettera eller ändra vissa icke-väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen. Det är av särskilt betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerande akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(7)

Vissa definitioner som berör vissa sektorer bör fastställas i denna förordning. I syfte att ta hänsyn till rissektorns särdrag bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på att ändra definitionerna som berör rissektorn i den mån detta är nödvändigt för att aktualisera dem mot bakgrund av marknadsutvecklingen.

(8)

I denna förordning hänvisas till de varubeskrivningar och rubriker och underrubriker som anges i Kombinerade nomenklaturen. Om Gemensamma tulltaxans nomenklatur ändras kan det krävas tekniska anpassningar av denna förordning. I syfte att ta hänsyn till sådana ändringar bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på nödvändiga tekniska anpassningar. För att bidra till klarhet och enkelhet bör den förordning genom vilken den befogenheten för närvarande ges, dvs. rådets förordning (EEG) nr 234/79 (7), upphöra att gälla och befogenheten bör införas i denna förordning.

(9)

Det bör fastställas regleringsår för spannmål, ris, socker, torkat foder, utsäde, vin, olivolja och bordsoliver, lin och hampa, frukt och grönsaker, bearbetad frukt och bearbetade grönsaker, bananer, mjölk och mjölkprodukter samt för silkesodling; regleringsåren bör i görligaste mån anpassas till de biologiska produktionscyklerna för respektive produkt.

(10)

För att stabilisera marknaderna och tillförsäkra jordbruksbefolkningarna en skälig levnadsstandard har ett differentierat system för marknadsstöd för de olika sektorerna utvecklats och det har också införts ordningar för direktstöd, varvid hänsyn har tagits till de särskilda behoven inom de olika sektorerna samt till dessa sektorers inbördes beroende av varandra. Åtgärderna utgörs av offentlig intervention eller stöd till privat lagring. Marknadsstödet behöver bibehållas men bör strömlinjeformas och förenklas.

(11)

Unionsskalor för klassificering, identifiering och presentation av slaktkroppar i sektorerna för nöt- och kalvkött, griskött samt får- och getkött bör fastställas för prisnoteringar och tillämpning av interventionsbestämmelserna inom dessa sektorer. Sådana unionsskalor är dessutom i linje med målet att förbättra öppenheten och insynen på marknaden.

(12)

Av tydlighets- och öppenhetsskäl bör bestämmelserna om offentlig intervention ingå i en gemensam struktur, samtidigt som man bibehåller politiken inom varje sektor. Av detta skäl bör man skilja mellan referenströsklar och interventionspriser och fastställa de sistnämnda. När detta görs är det särskilt viktigt att klargöras att det endast är interventionspriserna för offentlig intervention som motsvarar de tillämpade administrativa priser som avses i punkt 8 första meningen i bilaga 3 till WTO-avtalet om jordbruk (dvs. marknadsprisstödet). Det bör påpekas att begreppet marknadsintervention kan omfatta både offentlig intervention och andra former av intervention som inte använder på förhand fastställda priser.

(13)

Mot bakgrund av praxis och erfarenheter inom tidigare gemensamma organisationer av marknaden bör systemet för offentlig intervention på lämpligt sätt för varje berörd sektor finnas att tillgå under vissa perioder av året och bör under dessa perioder inledas antingen på permanent grund eller beroende på marknadspriserna.

(14)

Det offentliga interventionspriset bör utgöras av ett fast pris för vissa kvantiteter av vissa produkter och bör i andra fall vara avhängigt av anbudsförfaranden, i enlighet med den praxis som gällt och de erfarenheter som gjorts inom ramen för tidigare gemensamma organisationer av marknaden.

(15)

I denna förordning bör det föreskrivas en möjlighet att avyttra produkter som köpts upp inom ramen för offentlig intervention. Sådana åtgärder bör vidtas på ett sådant sätt att det inte uppstår några störningar på marknaden och så att köparna säkerställs lika tillträde till varorna och likabehandling.

(16)

Den befintliga ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen, som fastställts inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, bör omfattas av en separat förordning för att bättre återspegla ordningens mål vad gäller social sammanhållning. Denna förordning bör emellertid innehålla bestämmelser om avsättning av produkter som omfattas av offentlig intervention, så att dessa kan användas inom den ordningen.

(17)

För att uppnå syftet att balansera marknaden och stabilisera marknadspriserna kan det bli nödvändigt att bevilja stöd till privat lagring för vissa givna jordbruksprodukter. I syfte att sörja för insyn på marknaden bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på att fastställa enligt vilka villkor kommissionen, mot bakgrund av situationen på marknaden, får besluta att bevilja stöd till privat lagring.

(18)

I syfte att se till att produkter som köps upp inom ramen för offentlig intervention eller som omfattas av stöd till privat lagring lämpar sig för långtidslagring och är av sund, god och marknadsmässig kvalitet, och i syfte att ta hänsyn till de olika sektorerna särdrag för att säkerställa att den offentliga interventionen och den privata lagringen fungerar på ett kostnadseffektivt sätt bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på att fastställa vilka krav och villkor som ska uppfyllas av dessa produkter när det gäller deras kvalitet och stödberättigande, utöver de krav som fastställs i denna förordning.

(19)

I syfte att ta hänsyn till särdragen i sektorerna för spannmål och paddyris bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på att fastställa kvalitetskriterier för uppköp och försäljning av dessa produkter.

(20)

I syfte att säkerställa lämplig lagringskapacitet och effektivitet inom det offentliga interventionssystemet när det gäller kostnadseffektivitet, fördelning och tillträde för aktörer och för att bibehålla kvaliteten hos produkter som köps upp vid offentlig intervention för avyttring när lagringsperioden är över, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på vilka krav lagringsplatserna ska uppfylla för alla produkter som omfattas av offentlig upphandling, regler om lagringen av produkter inom och utanför den ansvariga medlemsstaten och om vilken tull som ska tas ut för dessa samt om eventuella andra belopp som ska beviljas eller uppbäras inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

(21)

I syfte att säkerställa att den privata lagringen får önskade effekter på marknaden bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på tillämpliga regler och villkor i de fall då kvantiteten är mindre än den kvantitet som avtalats, med avseende på villkoren för beviljande av förskottsbetalning samt villkoren för att på nytt saluföra eller bortskaffa en produkt som omfattas av avtal om privat lagring.

(22)

I syfte att säkerställa att systemen för offentlig intervention och privat lagring fungerar väl bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på att föreskriva om användning av anbudsförfaranden, fastställa ytterligare villkor som ska uppfyllas av aktörerna och ett krav på att de ska ställa säkerhet.

(23)

För att beakta den tekniska utvecklingen och behoven inom sektorerna för nöt- och kalvkött, griskött samt får- och getkött, samt behovet av att standardisera hur de olika produkterna presenteras i syfte att förbättra insynen på marknaden, prisnoteringarna och tillämpningen av marknadsåtgärder, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på anpassning och uppdatering av unionens skalor för klassificering av slaktkroppar i de sektorerna samt med avseende på fastställande av vissa ytterligare därmed sammanhängande bestämmelser och undantag.

(24)

Skolbarns konsumtion av frukt och grönsaker samt mjölk och mjölkprodukter bör främjas, i syfte att varaktigt öka andelen av dessa produkter i barns kosthållning i den ålder då deras matvanor grundläggs, och därmed bidra till att den gemensamma jordbrukspolitikens mål uppnås, i synnerhet en stabilisering av marknaderna och säkerställande av att produkterna finns tillgängliga i dag och i framtiden. Det är därför lämpligt att främja unionsstöd för finansiering eller medfinansiering av utdelning av sådana produkter till skolbarn.

(25)

För att säkerställa en sund budgetförvaltning av unionens program för frukt och grönsaker i skolan och skolmjölksprogram bör det antas lämpliga bestämmelser för vart och ett av dessa. Unionsstöd bör inte användas i stället för finansiering av eventuella befintliga nationella program för frukt och grönsaker i skolan och skolmjölksprogram. Mot bakgrund av budgetrestriktionerna bör medlemsstaterna dock kunna ersätta sina ekonomiska bidrag till ordningarna med bidrag från den privata sektorn. För att se till att programmen för frukt och grönsaker i skolan är effektiva kan kompletterande åtgärder komma att bli nödvändiga och för dessa bör medlemsstaterna tillåtas bevilja nationellt stöd. Medlemsstater som deltar i programmen bör ge publicitet åt unionsstödets subventionerande roll.

(26)

I syfte att främja hälsosamma matvanor hos barn och se till att stödet riktas till barn som regelbundet följer en utbildning på en utbildningsanstalt som förvaltas eller erkänns av medlemsstaterna, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på programmet för frukt och grönsaker i skolan i fråga om ytterligare kriterier som hör samman med medlemsstaternas målinriktning av stödet, godkännande och urval av de stödsökande och utarbetande av nationella eller regionala strategier och kompletterande åtgärder.

(27)

I syfte att säkerställa en effektiv och målinriktad användning av unionsmedel, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på programmet för frukt och grönsaker i skolan i fråga om metoden för omfördelning av stöd mellan medlemsstaterna utifrån de stödansökningar som har inkommit, de kostnader som berättigar till unionsstöd, inklusive möjligheten att fastställa ett totalt maximibelopp för de utgifterna, och medlemsstaternas skyldighet att övervaka och utvärdera ändamålsenligheten i sina program för frukt och grönsaker i skolan.

(28)

I syfte att öka medvetenheten om programmet för frukt och grönsaker i skolan bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på kravet att medlemsstater med program för frukt och grönsaker i skolan ska ge publicitet åt unionsstödets subventionerande roll.

(29)

I syfte att ta hänsyn till hur konsumtionsmönstren för mejeriprodukter utvecklas, till innovationer och utvecklingen på marknaden för mejeriprodukter, tillgången på produkter på unionens olika marknader och näringsmässiga aspekter bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på skolmjölksprogrammet när det gäller produkter som kan komma i fråga för stöd från programmet, medlemsstaternas nationella eller regionala strategier, inklusive i tillämpliga fall kompletterande åtgärder, samt övervakning och utvärdering av programmet.

(30)

I syfte att säkerställa att stödmottagarna och de sökande är berättigade till unionens stöd och att det stödet används på ett effektivt och ändamålsenligt sätt bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på regler för stödmottagare och sökande som är berättigade till stöd, kravet på att sökandena måste godkännas av medlemsstaterna och användningen av mejeriprodukter vid tillagningen av måltider i skolor.

(31)

I syfte att säkerställa att de som ansöker om stöd uppfyller sina skyldigheter bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på kravet på ställande av säkerhet när det betalas ut ett förskott av stödet.

(32)

I syfte att öka medvetenheten om skolmjölksprogrammet bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på villkoren för hur medlemsstaterna ska ge publicitet åt sitt deltagande i det programmet och det faktum att programmet subventioneras av unionen.

(33)

I syfte att säkerställa att stödet avspeglas i produkternas pris bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på upprättande av prisövervakning inom ramen för skolmjölksprogrammet.

(34)

Unionsfinansiering behövs för att förmå erkända producentorganisationer, sammanslutningar av producentorganisationer eller branschorganisationer att upprätta arbetsprogram som syftar till att förbättra produktionen och saluföringen av olivolja och bordsoliver. I detta sammanhang bör det i denna förordning föreskrivas att unionsstöd ska tilldelas i förhållande till hur stor prioritet som ges åt verksamheten enligt det berörda arbetsprogrammet. Samfinansieringen bör emellertid minskas för att effektiviteten i program av det aktuella slaget ska kunna förbättras.

(35)

I syfte att säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt utnyttjande av unionsstödet som beviljats producentorganisationer, sammanslutningar av producentorganisationer eller branschorganisationer i sektorn för olivolja och bordsoliver och för att förbättra produktionskvaliteten på olivolja och bordsoliver bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på de särskilda åtgärder som kan finansieras med unionsstöd och de verksamheter och kostnader som inte kan det, lägsta tilldelning av unionsfinansiering till särskilda områden, kravet att ställa säkerhet och de kriterier som medlemsstaterna ska beakta i samband med urval och godkännande av arbetsprogram.

(36)

I denna förordning bör åtskillnad göras mellan frukt och grönsaker, å ena sidan, vilket inbegriper frukt och grönsaker för direkt konsumtion, och å andra sidan frukt och grönsaker avsedda för bearbetning, och bearbetad frukt och bearbetade grönsaker. Reglerna för driftsfonder, verksamhetsprogram och unionens ekonomiska stöd bör endast gälla den första kategorin, och båda typerna av frukt och grönsaker inom den kategorin bör behandlas på liknande sätt.

(37)

Frukt- och grönsaksproduktionen är oförutsägbar och produkterna är ömtåliga. Även begränsade överskott kan störa marknaden kraftigt. Det bör därför antas åtgärder för krishantering och sådana åtgärder bör även fortsättningsvis ingå i verksamhetsprogrammen.

(38)

Vid produktion och saluföring av frukt och grönsaker bör miljöhänsyn tas fullt ut, bland annat när det gäller odlingsmetoder, hantering av avfallsmaterial och bortskaffande av produkter som återtagits från marknaden, särskilt för att skydda vattenkvaliteten, bevara den biologiska mångfalden och bevara landskapet.

(39)

Stöd till etablering av producentgrupper bör beviljas inom alla sektorer i alla medlemsstater inom ramen för politiken för landsbygdsutveckling. Det specifika stödet inom frukt- och grönsakssektorn bör därför upphöra.

(40)

För att i högre grad göra producentorganisationerna och deras sammanslutningar inom sektorn för frukt och grönsaker ansvariga för sina ekonomiska beslut, och för att inrikta de offentliga medel som ställs till deras förfogande på framtida krav, bör det fastställas på vilka villkor dessa medel får användas. Gemensam finansiering av driftsfonder som upprättats av producentorganisationerna och deras sammanslutningar är en lämplig lösning. I särskilda fall bör ytterligare finansieringsmöjligheter tillåtas. Driftsfonderna bör endast användas för att finansiera verksamhetsprogram inom sektorn för frukt och grönsaker. För att det ska vara möjligt att kontrollera unionens utgifter bör det finnas ett tak för stöd som beviljas producentorganisationer och deras sammanslutningar som upprättar driftsfonder.

(41)

I regioner där produktionen i sektorn för frukt och grönsaker är svagt organiserad bör extra nationella ekonomiska bidrag tillåtas. De medlemsstater som är särskilt missgynnade i strukturellt avseende bör kunna få ersättning för dessa bidrag från unionen.

(42)

För att säkerställa att stödet till producentorganisationerna och deras sammanslutningar inom sektorn för frukt och grönsaker är effektivt, målinriktat och hållbart, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på driftsfonder och verksamhetsprogram, nationell ram och nationella strategier för verksamhetsprogram som avser skyldigheten att övervaka och utvärdera ändamålsenligheten i de nationella ramverken och de nationella strategierna, ekonomiskt unionsstöd, krisförebyggande och krishantering samt nationellt ekonomiskt stöd.

(43)

Det är viktigt att se till att det finns stödåtgärder i vinsektorn som stärker konkurrenskraftiga strukturer. Dessa åtgärder bör definieras och finansieras av unionen, men det bör överlåtas åt medlemsstaterna dels att välja lämpliga åtgärder för att täcka behoven inom deras regionala organ, varvid hänsyn i förekommande fall måste tas till dessa organs särskilda förhållanden, dels att integrera åtgärderna i nationella stödprogram. Medlemsstaterna bör ha ansvaret för genomförandet av sådana program.

(44)

Säljfrämjande åtgärder och saluföring av vin från unionen bör ingå i de främsta stödberättigande åtgärderna i nationella stödprogram. Stöd till innovation kan öka säljbarheten och konkurrenskraften för unionens vinprodukter. Verksamheter inriktade på omstrukturering och omställning bör även fortsättningsvis finansieras på grund av de positiva strukturella verkningarna på vinsektorn. Investeringar i vinsektorn som är inriktade på att förbättra företagens ekonomiska resultat bör också stödjas. Stöd till destillation av biprodukter bör vara en åtgärd som står till förfogande för medlemsstater som önskar använda ett sådant instrument för att säkerställa vinkvaliteten och samtidigt skydda miljön.

(45)

Förebyggande instrument, såsom skördeförsäkring, gemensamma fonder och grön skörd, bör berättiga till stöd enligt stödprogrammen för vin för att uppmuntra en ansvarsfull hantering av krissituationer.

(46)

I enlighet med artikel 103n i förordning (EG) nr 1234/2007 och med förbehåll för de villkor som anges i den bestämmelsen blir bestämmelserna om stöd till vinodlare i form av stödrättheter som fastställs av medlemsstaterna slutgiltiga från och med budgetåret 2015.

(47)

I syfte att säkerställa att medlemsstaternas stödprogram för vin uppfyller sina mål och att unionens medel används på ett effektivt och ändamålsenligt sätt bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på regler om ansvaret för utgifterna från och med den dag då kommissionen mottagit stödprogrammen eller ändringar av dessa och till den dag de börjar gälla, om innehållet i stödprogrammen och de utgifter, administrativa kostnader och personalkostnader samt insatser som kan ingå i medlemsstaternas stödprogram och villkoren för och möjligheten att göra betalningar via mellanhand i samband med stöd för skördeförsäkring, regler om kravet att ställa en säkerhet vid förskottsbetalningar, regler om användningen av vissa begrepp, om fastställande av ett tak för utgifterna för återplantering av vinodlingar av hälsoskäl eller växtskyddsskäl, regler om undvikande av dubbelfinansiering av projekt; regler enligt vilka producenterna ska dra tillbaka biprodukterna från vinframställning och om undantag från det kravet för att undvika ytterligare administrativa bördor och regler om frivillig certifiering av destillerier samt regler som ger medlemsstaterna möjlighet att fastställa villkor för välfungerande stödåtgärder.

(48)

Biodling kännetecknas av skillnader i fråga om produktionsvillkor och avkastning samt spridning och mångfald i fråga om ekonomiska aktörer, både i produktions- och handelsledet. Med tanke på den ökande förekomsten av vissa angrepp mot bisamhällena, särskilt varroasjukans utbredning i flera medlemsstater under de senaste åren och de problem som sjukdomen medför för honungsproduktionen, krävs det fortfarande åtgärder på unionsnivå, eftersom sjukdomen inte kan utrotas helt och måste behandlas med godkända medel. Under sådana omständigheter och för att förbättra produktionen och saluföringen av biodlingsprodukter i unionen, bör det vart tredje år utarbetas nationella program i syfte att förbättra de allmänna villkoren inom produktion och saluföring av biodlingsprodukter. Dessa nationella program bör delvis finansieras av unionen.

(49)

De åtgärder som kan ingå i biodlingsprogrammen bör specificeras. I syfte att se till att unionens stödprogram anpassas till den senaste utvecklingen och att de åtgärder som omfattas är ändamålsenliga när det gäller att förbättra de allmänna villkoren för produktion och saluföring av biodlingsprodukter, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på en uppdatering av förteckningen över åtgärder genom att befintliga åtgärder anpassas eller nya läggs till.

(50)

I syfte att säkerställa att unionsstödet för biodling används effektivt och ändamålsenligt bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på undvikande av dubbelfinansiering mellan medlemsstaternas biodlingsprogram och landsbygdsprogram och grunden för tilldelning av unionens ekonomiska bidrag till varje deltagande medlemsstat.

(51)

I enlighet med rådets förordning (EG) nr 73/2009 (8) frikopplades arealstödet för humle från och med den 1 januari 2010. För att tillåta organisationer för humleproducenter att fortsätta sin verksamhet som tidigare bör en särskild bestämmelse införas om att motsvarande belopp ska användas i de berörda medlemsstaterna för samma verksamheter. I syfte att säkerställa att stödet används till att finansiera producentorganisationernas mål enligt denna förordning bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på stödansökningar, regler om stödberättigande humlearealer och beräkning av stöd.

(52)

Unionsstödet till silkesodling bör frikopplas och ersättas med direktstöd på samma sätt som har skett med avseende på stöd inom andra sektorer.

(53)

Stödet till unionsproducerad skummjölk och unionsproducerat skummjölkspulver, avsedda att användas som foder och för bearbetning till kasein och kaseinater, har inte visat sig vara ändamålsenligt för att stödja marknaden och bör därför avslutas, vilket också gäller reglerna om användning av kasein och kaseinater vid tillverkning av ost.

(54)

Beslutet att upphäva det tillfälliga förbudet mot plantering av vinstockar på unionsnivå motiveras av att de viktigaste målen för 2008 års reform av unionens vinmarknad har uppnåtts, framför allt att den långvariga strukturella överskottsproduktionen av vin är över och att konkurrenskraften och marknadsorienteringen hos unionens vinsektor stegvis har stärkts. Denna positiva utveckling beror på att vinarealen i hela unionen har minskat markant, att mindre konkurrenskraftiga vinproducenter har upphört med sin produktion, samt att vissa marknadsstödjande åtgärder har fasats ut, vilket innebär att det inte längre finns incitament för investeringar utan ekonomisk bärkraft. Minskad försörjningskapacitet, stöd till strukturåtgärder och främjande av vinexport har möjliggjort en bättre anpassning till den minskade efterfrågan på unionsnivå, som beror på en stegvis minskad konsumtion i traditionellt vinproducerande medlemsstater.

(55)

Utsikterna till en stegvis ökad efterfrågan på världsmarknadsnivå ger dock incitament till att öka försörjningskapaciteten och att därför plantera nya vinstockar under de närmaste tio åren. För att marknadsandelar på världsmarknaden inte ska gå förlorade bör man eftersträva det viktiga målet att öka konkurrenskraften hos unionens vinsektor, men en överdrivet snabbt ökad nyplantering av vinstockar som svar på den väntade utvecklingen av den internationella efterfrågan kan dock åter leda till en situation med alltför stor försörjningskapacitet på medellång sikt, med eventuella sociala och miljömässiga effekter i specifika vinproducerande områden. För att säkerställa en systematisk ökning av planteringen av vinstockar under perioden 2016–2030 bör ett nytt system för förvaltning av plantering av vinstockar upprättas på unionsnivå i form av en ordning för tillstånd för plantering av vinstockar.

(56)

Inom ramen för detta nya system kan tillstånd för plantering av vinstockar beviljas utan att någon kostnad åläggs producenterna, och de bör upphöra att gälla efter tre år om de inte används. Detta skulle bidra till att vinproducenterna snabbt och direkt kan använda tillstånd som de har beviljats, och därigenom undviks spekulation.

(57)

En ökad nyplantering av vinstockar bör bli föremål för en skyddsmekanism på unionsnivå, baserad på medlemsstaternas skyldighet att årligen ställa till förfogande tillstånd för nyplantering motsvarande 1 % av den planterade vinarealen, samtidigt som det bör finnas en viss flexibilitet, så att särskilda omständigheter i de enskilda medlemsstaterna kan hanteras. Medlemsstaterna bör ha möjlighet, på grundval av objektiva och icke-diskriminerande skäl, att besluta om tillgängliggörandet av mindre arealer på nationell eller regional nivå, inbegripet när det gäller arealer som kan omfattas av särskilda skyddade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, samtidigt som de säkerställer att de ålagda begränsningarna hamnar över 0 % och inte är alltför stränga i förhållande till de mål som eftersträvas.

(58)

För att garantera att tillstånd beviljas på ett icke-diskriminerande sätt bör vissa kriterier fastställas, särskilt när det totala antal hektar som ställts till förfogande genom medlemsstaternas tillstånd överskrids av det totala antal hektar som efterfrågats i de ansökningar som producenterna lämnat in.

(59)

Producenter som ansöker om att få röja en befintlig vinareal bör automatiskt efter inlämnad ansökan och oberoende av skyddsmekanismen för nyplantering beviljas tillstånd för detta, eftersom detta inte bidrar till en övergripande ökning av vinarealen. Inom specifika arealer som kan komma i fråga för produktion av vin med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning, bör medlemsstaterna ha möjlighet att begränsa beviljandet av sådana tillstånd för återplantering på grundval av rekommendationer från erkända och representativa branschorganisationer.

(60)

Denna nya ordning för tillstånd för plantering av vinstockar bör inte omfatta medlemsstater som inte tillämpar unionens övergångssystem för planteringsrätter, och den bör vara frivillig för medlemsstater där vinarealen ligger under en viss tröskelnivå, trots att planteringsrätter gäller.

(61)

Övergångsbestämmelser bör fastställas för att man ska kunna säkerställa en smidig övergång från det tidigare systemet för planteringsrätter till den nya ordningen, i synnerhet för att undvika överdriven plantering innan den nya ordningen börjar gälla. Medlemsstaterna bör ha en viss flexibilitet att fastställa tidsfristen för inlämning av begäran om omställning av planeringsrätter till tillstånd från den 31 december 2015 och till den 31 december 2020.

(62)

I syfte att säkerställa att den nya ordningen för tillstånd för plantering av vinstockar genomförs på ett samordnat och effektivt sätt bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på villkoren för att undanta viss plantering av vinstockar från ordningen, reglerna om stöd- och prioritetskriterier, tillägg av stöd- och prioritetskriterier, den samtidiga förekomsten av vinodlingar som kommer att röjas och nyplanterade vinstockar samt grunderna för att medlemsstaterna ska få begränsa beviljandet av tillstånd för återplantering.

(63)

Kontrollen av plantering utan tillstånd bör vara effektiv för att efterlevnaden av reglerna enligt den nya ordningen ska kunna säkerställas.

(64)

Tillämpningen av handelsnormer för jordbruksprodukter kan bidra till att förbättra de ekonomiska villkoren för produktionen och saluföringen av dessa produkter samt produkternas kvalitet. Det ligger därför i producenternas, handelsidkarnas och konsumenternas intresse att sådana normer tillämpas.

(65)

Till följd av meddelandet från kommissionen om en kvalitetspolitik för jordbruksprodukter och de efterföljande diskussionerna är det lämpligt att upprätthålla handelsnormerna för varje sektor eller produkt för att ta hänsyn till konsumenternas förväntningar och bidra till bättre ekonomiska villkor för produktion och saluföring av jordbruksprodukter och bättre produktkvalitet.

(66)

Det bör fastställas horisontella bestämmelser för handelsnormerna.

(67)

Handelsnormerna bör delas upp på obligatoriska regler för specifika sektorer eller produkter och frivilliga förbehållna begrepp som ska fastställas sektors- eller produktvis.

(68)

Handelsnormer bör i princip gälla för alla berörda produkter som saluförs i unionen.

(69)

De sektorer och produkter som får omfattas av handelsnormer bör förtecknas i denna förordning. I syfte att beakta konsumenternas förväntningar och behovet att förbättra kvaliteten på jordbruksprodukter och de ekonomiska villkoren för produktion och saluföring av dessa, bör emellertid befogenheten att anta vissa akter under stränga villkor delegeras till kommissionen med avseende på ändringar i den förteckningen.

(70)

I syfte att beakta konsumenternas förväntningar och förbättra de ekonomiska villkoren för produktion och saluföring samt kvaliteten på vissa jordbruksprodukter och för att anpassa sig till de ständigt skiftande marknadsvillkoren, till utvecklingen av konsumenternas efterfrågan och till utvecklingen när det gäller relevanta internationella normer samt för att undvika att det uppstår hinder för produktinnovation, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på fastställande av handelsnormer för olika sektorer eller produkter i alla handelsled samt undantag från sådana normer. Handelsnormerna bör bland annat beakta de berörda produkternas naturliga och kännetecknande egenskaper och därmed undvika att orsaka en genomgripande ändring av den berörda produktens normala sammansättning. Dessutom bör handelsnormerna beakta eventuella risker för att konsumenterna vilseleds på grund av deras förväntningar och uppfattningar. Undantag från normerna bör inte medföra några extrakostnader som enbart bärs av jordbrukarna.

(71)

Handelsnormer bör tillämpas så att marknaden enkelt kan förses med produkter av standardiserad och tillfredsställande kvalitet, och de bör särskilt avse tekniska definitioner, klassificering, presentation, märkning och etikettering, förpackning, produktionsmetoder, bevarande, lagring, transport, därtill hörande administrativa dokument, certifiering och tidsfrister samt begränsningar i fråga om användning och avsättning.

(72)

Med hänsyn till producenternas intresse av att informera om vad som kännetecknar produkten och jordbruket och till konsumenternas intresse av att få tillräcklig och tydlig produktinformation, bör det vara möjligt att få uppgift om produktionsplats och/eller ursprungsplats från fall till fall på en lämplig geografisk nivå, samtidigt som hänsyn tas till vissa sektorers särdrag, framför allt när det gäller bearbetade jordbruksprodukter.

(73)

Det bör införas särskilda regler för produkter som importeras från tredjeländer om de nationella bestämmelser som gäller i de berörda tredjeländerna kan motivera undantag från handelsnormerna och om det kan garanteras att de motsvarar unionslagstiftningen. Det är också lämpligt att fastställa regler för tillämpningen av handelsnormer på produkter som exporteras från unionen.

(74)

De produkter inom frukt- och grönsakssektorn som är avsedda att säljas färska till konsumenten bör saluföras endast om de är av sund, god och marknadsmässig kvalitet och är försedda med uppgift om ursprungsland. I syfte att säkerställa att detta krav tillämpas på ett korrekt sätt och ta hänsyn till vissa särskilda situationer, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på särskilda undantag från det kravet.

(75)

En kvalitetsinriktad politik bör föras i hela unionen genom att man tillämpar ett certifieringsförfarande för produkter inom humlesektorn och genom att saluföring av produkter för vilka certifikat inte har utfärdats ska vara förbjuden. I syfte att säkerställa att detta krav tillämpas på ett korrekt sätt och för att ta hänsyn till vissa särskilda situationer, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på särskilda åtgärder som innebär avvikelser från det kravet i syfte att uppfylla handelskraven i vissa tredjeländer eller för produkter som är avsedda för särskilda ändamål.

(76)

När det gäller vissa sektorer och produkter är definitioner, beteckningar och varubeskrivningar viktiga faktorer för att fastställa konkurrensvillkoren. Det bör därför fastställas definitioner, beteckningar och varubeskrivningar för dessa sektorer och/eller produkter, som endast bör användas i unionen för saluföring av produkter som uppfyller de tillämpliga kraven.

(77)

I syfte att anpassa definitioner och varubeskrivningar för vissa produkter till behov som är en följd av utvecklingen av konsumenternas efterfrågan, tekniska framsteg eller behovet av produktinnovation, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av eller undantag från definitioner och varubeskrivningar.

(78)

I syfte att säkerställa att operatörer och medlemsstater fullt ut förstår de definitioner och varubeskrivningar som fastställts för vissa sektorer bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på reglerna för deras specificering och tillämpning.

(79)

I syfte att ta hänsyn till varje produkts eller sektors särdrag, olika handelsled, tekniska villkor, eventuella stora praktiska svårigheter, och även till analysmetodernas exakthet och repeterbarhet, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på att för en eller flera specifika normer fastställa en tolerans som om den överskrids bör innebära att ett helt parti av en produkt anses inte överensstämma med normen.

(80)

Vissa oenologiska metoder och restriktioner för vinproduktionen bör fastställas, särskilt när det gäller blandningar och användning av vissa typer av druvmust, druvsaft och färska druvor med ursprung i tredjeländer. För att uppfylla de internationella normerna bör kommissionen när det gäller ytterligare oenologiska metoder beakta de oenologiska metoder som har rekommenderats av Internationella vinorganisationen (OIV).

(81)

Det bör införas regler om klassificering av druvsorter för vinframställning, enligt vilka medlemsstater som producerar mer än 50 000 hektoliter per år även fortsättningsvis bör ha ansvaret för klassificeringen av de druvsorter som får användas för vinframställning inom deras respektive territorier. Vissa av dessa druvsorter bör vara undantagna.

(82)

När det gäller bredbara fetter bör medlemsstaterna kunna behålla eller anta vissa nationella regler om kvalitetsnivåer.

(83)

I vinsektorn bör medlemsstaterna kunna begränsa eller utesluta användningen av vissa oenologiska metoder och fastställa strängare restriktioner för vin som produceras inom deras territorier samt tillåta användning för försöksändamål av icke tillåtna oenologiska metoder.

(84)

I syfte att säkerställa en korrekt och öppen tillämpning av de nationella reglerna om handelsnormer för vissa produkter och sektorer bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på villkoren för tillämpningen av dessa handelsnormer och villkoren för lagring, omsättning och användning av produkter som erhållits från försöksmetoder.

(85)

Utöver handelsnormer bör frivilliga kvalitetsbegrepp fastställas så att det säkerställs att begrepp som beskriver specifika produktegenskaper eller jordbruks- eller bearbetningsmässig kvalitet inte missbrukas på marknaden, utan fungerar som en tillförlitlig källa för konsumenterna när de vill veta mer om en produkts olika kvaliteter. Mot bakgrund av målen för denna förordning, och av tydlighetsskäl, bör befintliga fakultativa kvalitetstermer förtecknas i denna förordning.

(86)

Medlemsstaterna bör tillåtas att fastställa regler för avsättning av vinprodukter som inte uppfyller kraven i denna förordning. I syfte att säkra en korrekt och öppen tillämpning av de nationella reglerna för vinprodukter, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på villkoren för användningen av vinprodukter som inte uppfyller kraven i denna förordning.

(87)

I syfte att beakta situationen på marknaden och utvecklingen av marknadsnormer och internationella normer, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på angivande av ett ytterligare frivilligt förbehållet begrepp, fastställande av dess användningsvillkor, ändring av användningsvillkoren för ett frivilligt förbehållet begrepp och återkallande av ett frivilligt förbehållet begrepp.

(88)

I syfte att beakta särdragen hos vissa sektorer och konsumenternas förväntningar bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på närmare uppgifter om kraven för införande av ytterligare ett förbehållet begrepp.

(89)

I syfte att se till att produkter som beskrivs med frivilliga förbehållna begrepp överensstämmer med de tillämpliga användningsvillkoren, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på fastställande av ytterligare regler för användningen av frivilliga förbehållna begrepp.

(90)

I syfte att ta hänsyn till särdragen i handeln mellan unionen och vissa tredjeländer och till vissa jordbruksprodukters särdrag bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på fastställande av villkor för när importerade produkter anses hålla en likvärdig nivå av överensstämmelse med unionens krav beträffande handelsnormer och för när det får göras undantag från regeln om att produkter endast får saluföras i unionen om de uppfyller unionens handelsnormer och regler för tillämpningen av handelsnormer på produkter som exporteras från unionen.

(91)

Bestämmelserna om vin bör tillämpas mot bakgrund av de internationella avtal som ingåtts i enlighet med EUF-fördraget.

(92)

Begreppet kvalitetsvin är i unionen grundat på bland annat de särskilda egenskaper som kan tillskrivas vinets geografiska ursprung. Sådana viner identifieras för konsumenterna genom skyddade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar. För att de berörda produkternas kvalitet ska kunna åberopas på ett genomblickbart och mer detaljerat sätt bör det införas en ordning enligt vilken ansökningar om ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning granskas med utgångspunkt i unionens övergripande kvalitetspolitik för andra livsmedel än vin och spritdrycker i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (9).

(93)

För att göra det möjligt att bevara de särskilda kvalitetskännetecken som är utmärkande för vin med en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning bör medlemsstaterna tillåtas tillämpa strängare regler.

(94)

För att kunna komma i fråga för att skydd i unionen bör ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar för vin erkännas och registreras på unionsnivå i enlighet med kommissionens procedurregler.

(95)

Skydd bör kunna beviljas för tredjeländers ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar om de är skyddade i ursprungslandet.

(96)

Registreringsförfarandet bör ge alla fysiska eller juridiska personer som har ett legitimt intresse i en medlemsstat eller ett tredjeland möjlighet att tillvarata sina rättigheter genom att göra invändningar.

(97)

Registrerade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar bör skyddas mot användning som drar fördel av det anseende som tillkommer de produkter som uppfyller kraven. För att främja sund konkurrens och för att säkra att konsumenterna inte vilseleds bör detta skydd även omfatta produkter och tjänster som inte omfattas av denna förordning, inbegripet de produkter som inte omfattas av bilaga I till fördragen.

(98)

I syfte att ta hänsyn till gällande märkningspraxis bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på att tillåta användning av namnet på en druvsort som innehåller eller består av en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning.

(99)

I syfte att ta hänsyn till särdragen i produktionen i det avgränsade geografiska området, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på fastställande av ytterligare kriterier för avgränsningen av det geografiska området och inskränkningar och undantag rörande produktionen i det avgränsade geografiska området.

(100)

I syfte att säkerställa produktkvalitet och spårbarhet bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen, som fastställer på vilka villkor produktspecifikationerna får innehålla ytterligare krav.

(101)

I syfte att säkerställa skyddet för producenters och aktörers legitima rättigheter eller intressen bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på de typer av sökande som får ansöka om skydd av en ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning, de villkor som ska tillämpas för ansökan om skydd av en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning, kommissionens granskning av ansökningarna, förfarandet för invändningar, förfarandet för ändringar, avregistreringar och omvandling av skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar. Denna delegering av befogenhet bör även omfatta villkoren för gränsöverskridande ansökningar, villkoren för ansökningar som rör ett geografiskt område i ett tredjeland, det datum från och med vilket ett skydd eller en ändring av ett skydd ska gälla och villkoren för ändring av produktspecifikationerna.

(102)

I syfte att säkerställa en tillräcklig skyddsnivå bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på restriktioner för ett skyddat namn.

(103)

I syfte att säkerställa att ekonomiska aktörer och behöriga myndigheter inte otillbörligen påverkas av tillämpningen av denna förordning när det gäller vinnamn som har beviljats skydd före den 1 augusti 2009, eller för vilka en ansökan om skydd har lämnats in före det datumet, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på fastställande av övergångsregler om sådana vinnamn, viner som släppts ut på marknaden eller märkts före ett visst datum och ändringar av produktspecifikationer.

(104)

Vissa uttryck används traditionellt inom unionen och förmedlar information till konsumenterna om viners särart och kvalitet som komplement till den information som förmedlas genom skyddade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar. Dessa traditionella uttryck bör kunna skyddas inom unionen för att säkerställa en fungerande inre marknad och sund konkurrens och för att undvika att konsumenterna vilseleds.

(105)

I syfte att säkerställa en tillräcklig skyddsnivå bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på vilket språk det uttryck som ska skyddas ska vara och hur det ska stavas.

(106)

I syfte att säkerställa skyddet för producenters och aktörers legitima rättigheter bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på de typer av sökande som får ansöka om skydd av ett traditionellt uttryck, på vilka villkor en ansökan om erkännande av ett traditionellt uttryck ska anses vara giltig, på vilka grunder det ska vara möjligt att invända mot ett föreslaget skydd av ett traditionellt uttryck, skyddets omfattning, inklusive förhållandet till varumärken, skyddade traditionella uttryck, skyddade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, homonyma beteckningar eller vissa namn på druvsorter, på vilka grunder ett traditionellt uttryck kan avregistreras, inom vilka tidsfrister en ansökan eller en begäran ska lämnas in samt vilka förfaranden som ska följas för en ansökan om skydd av ett traditionellt uttryck, även vad gäller kommissionens granskning av ansökningarna, förfaranden för invändningar och förfaranden för avregistreringar och ändringar.

(107)

I syfte att beakta särdragen i handeln mellan unionen och vissa tredjeländer bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på de villkor enligt vilka ett traditionellt uttryck får användas för produkter från ett tredjeland samt undantag från de villkoren.

(108)

De varubeskrivningar, beteckningar och presentationsformer som gäller för de produkter i vinsektorn som omfattas av denna förordning kan ha stor betydelse för möjligheten att avsätta produkterna. Skillnader mellan medlemsstaternas lagar om märkning av produkter i vinsektorn kan hindra att den inre marknaden fungerar smidigt. Det bör därför fastställas regler som tar hänsyn till konsumenternas och producenternas legitima intressen. Det bör därför fastställas unionsregler för märkning och presentation.

(109)

I syfte att säkerställa överensstämmelse med gällande märkningspraxis bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på fastställande av de exceptionella omständigheter som gör det motiverat att utesluta hänvisningen till uttrycket skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning.

(110)

I syfte att ta hänsyn till vinsektorns särdrag bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på presentation och användning av andra uppgifter i märkningen än de som föreskrivs i denna förordning, vissa obligatoriska och frivilliga uppgifter och presentationsformen.

(111)

I syfte att säkerställa skyddet för aktörernas legitima intressen bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på tillfällig märkning och presentation av viner med en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning, om ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen i fråga uppfyller de tillämpliga kraven.

(112)

I syfte att säkerställa att ekonomiska aktörer inte påverkas negativt bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på övergångsbestämmelser vad gäller vin som släppts ut på marknaden och märkts i enlighet med de relevanta bestämmelser som gällde före den 1 augusti 2009.

(113)

I syfte att ta hänsyn till särdragen i handeln inom vinsektorn mellan unionen och vissa tredjeländer bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på undantag från reglerna om märkning och presentation av produkter avsedda för export, om det berörda tredjelandets nationella rätt kräver det.

(114)

Efter det att kvotsystemet har upphört kommer det fortfarande att krävas särskilda instrument för att säkerställa en rättvis balans mellan sockerföretagens och sockerbetsodlarnas respektive rättigheter och skyldigheter. Det bör därför fastställas standardbestämmelser för deras inbördes skriftliga branschavtal.

(115)

Genom reformen av sockerordningen 2006 infördes långtgående förändringar i unionens sockersektor. För att ge sockerbetsodlarna möjlighet att slutföra sin anpassning till den nya marknadssituationen och till sektorns ökade marknadsorientering bör det nuvarande systemet med sockerkvoter förlängas till dess att det avskaffas i slutet av regleringsåret 2016/2017.

(116)

I syfte att beakta sockersektorns särdrag bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på en uppdatering av de tekniska definitioner som avser sockersektorn, en uppdatering av de villkor för köp av sockerbetor som fastsälls i denna förordning och ytterligare regler om fastställande av bruttovikt, tara och sockerhalt för socker som levereras till ett företag och om betmassa.

(117)

Nya erfarenheter har visat att det behövs specifika åtgärder för att sörja för tillräckliga leveranser av socker till unionsmarknaden under den återstående perioden med sockerkvoter.

(118)

I syfte att beakta sockersektorns särdrag och säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till alla parters intressen, och mot bakgrund av behovet av att förebygga störningar på marknaden, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på köpevillkor och leveransavtal, uppdatering av de villkor för köp av sockerbetor som fastställs i denna förordning och kriterier för sockerföretagen när de bland sockerbetsförsäljarna fördelar de kvantiteter sockerbetor som ska omfattas av leveransavtal före sådd.

(119)

I syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på upprättande av en förteckning över de produkter för vilkas produktion industrisocker, industriisoglukos eller industriinulinsirap får användas.

(120)

I syfte att säkerställa att godkända företag som producerar eller bearbetar socker, isoglukos eller inulinsirap fullgör sina åtaganden bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på beviljande och återkallande av dessa företags godkännanden liksom kriterierna för administrativa påföljder.

(121)

I syfte att beakta sockersektorns särdrag och säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till alla parters intressen bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på innebörden av begreppen för tillämpningen av kvotsystemet och de villkor som styr försäljningen till de yttersta randområdena.

(122)

I syfte att säkerställa att odlarna är nära involverade i ett beslut om att överföra en viss produktionsmängd, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på överföringen av socker.

(123)

För att förbättra förvaltningen av vinproduktionskapaciteten bör medlemsstaterna till kommissionen lämna en inventering av sin produktionskapacitet på grundval av ett vinodlingsregister. För att uppmuntra medlemsstaterna att lämna in inventeringen bör stöd för omstrukturering och omställning endast ges till de medlemsstater som har lämnat in inventeringen.

(124)

I syfte att underlätta medlemsstaternas övervakning och kontroll av produktionskapaciteten bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på innehållet i vinodlingsregistret och undantag.

(125)

För att de berörda produkterna ska kunna spåras i tillfredsställande utsträckning, särskilt med hänsyn till konsumentskyddet, bör det krävas att alla produkter i vinsektorn som omfattas av denna förordning åtföljs av ett följedokument vid omsättning inom unionen.

(126)

I syfte att underlätta transporten av vinprodukter och medlemsstaternas kontroll av denna bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på regler för följedokument och deras användning, villkoren för när ett följedokument ska anses vara ett intyg om skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning, skyldigheten att föra ett register och dess användning, fastställande av vem som ska föra register och undantag från skyldigheten att föra register samt vilka transaktioner som ska tas med i registret.

(127)

Då det saknas unionslagstiftning om formaliserade skriftliga avtal får medlemsstaterna, enligt nationell avtalsrätt, besluta att göra det obligatoriskt att använda sådana avtal, förutsatt att unionsrätten inte åsidosätts och framför allt att detta inte hindrar att den inre marknaden och den samlade marknadsordningen fungerar väl. Med tanke på de olika situationer som råder i unionen och av subsidiaritetsskäl bör det vara medlemsstaterna som fattar sådana beslut. För att säkerställa att det inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter fastställs lämpliga minimikrav för sådana avtal och att den inre marknaden och den samlade marknadsordningen fungerar väl, bör dock vissa grundläggande villkor för användningen av sådana avtal fastställas på unionsnivå. Alla sådana grundläggande villkor bör förhandlas fritt. Eftersom vissa mejerikooperativ i sina stadgar kan ha regler med liknande effekt bör de i sådana fall av förenklingsskäl undantas från kravet på att ingå ett avtal. För att göra ett sådant avtalssystem mer ändamålsenligt bör medlemsstaterna besluta huruvida avtalen bör tillämpas även i fall då mellanhänder hämtar mjölk från mjölkproducenter för leverans till bearbetningsföretag.

(128)

För att säkerställa livskraftig utveckling av produktionen och därigenom säkerställa mjölkproducenterna en skälig levnadsstandard bör deras förhandlingsposition i förhållande till bearbetningsföretagen stärkas, vilket bör leda till en rättvisare fördelning av mervärde i leveranskedjan. För att dessa mål för den gemensamma jordbrukspolitiken ska kunna uppnås bör det därför införas en bestämmelse i enlighet med artiklarna 42 och 43.2 i EUF-fördraget som gör det möjligt för producentorganisationer bestående av mjölkbönder eller deras sammanslutningar att för vissa eller alla medlemmars produktion av obehandlad mjölk gemensamt förhandla med mejerierna om avtalsvillkor, bland annat pris. För att upprätthålla en effektiv konkurrens på mejerimarknaden bör lämpliga kvantitativa gränser fastställas för denna möjlighet. För att inte försämra kooperativens effektiva funktion och för att skapa tydlighet bör man ange att en jordbrukares medlemskap i en kooperativ organisation innebär att jordbrukaren åtar sig att leverera hela eller en del av sin produktion av obehandlad mjölk till de villkor som fastställs inom kooperativets stadgar eller reglerna och besluten som baserats därpå; dessa villkor bör inte underkastas förhandlingar genom en producentorganisation.

(129)

Med tanke på betydelsen av skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar, i synnerhet i utsatta landsbygdsregioner, och för att säkerställa mervärdet och behålla kvaliteten på framför allt de ostar som skyddas genom sådana beteckningar, samt med tanke på att systemet med mjölkkvoter kommer att upphöra, bör medlemsstaterna ha rätt att tillämpa regler som reglerar hela utbudet av sådan ost som produceras inom ett fastställt geografiskt område på begäran av en branschorganisation, en producentorganisation eller en grupp enligt definitionen i förordning (EU) nr 1151/2012. En sådan begäran bör stödjas av en stor majoritet av mjölkproducenterna, som ska representera en stor majoritet av den mjölk som används för den specifika osten och, i fråga om branschorganisationer och grupper, den bör stödjas av en stor majoritet av ostproducenterna, som ska representera en stor majoritet av denna ostproduktion.

(130)

För att följa utvecklingen på marknaden behöver kommissionen kontinuerlig information om de volymer obehandlad mjölk som levereras. Det behövs därför bestämmelser om att den första köparen regelbundet ska överlämna den typen av uppgifter till medlemsstaterna, och att medlemsstaterna meddelar kommissionen detta.

(131)

Producentorganisationerna och sammanslutningarna av producentorganisationer har en viktig roll att spela när det gäller att koncentrera utbudet och förbättra saluföringen, planera och anpassa produktionen till efterfrågan, optimera produktionskostnaderna och stabilisera producentpriserna, bedriva forskning, främja bästa praxis och lämna tekniskt stöd, hantera biprodukter och förvalta de riskhanteringsverktyg som finns tillgängliga för medlemmarna, och därigenom bidra till att stärka producenternas ställning i livsmedelskedjan.

(132)

Branschorganisationerna kan spela en viktig roll för att möjliggöra en dialog mellan aktörerna i leveranskedjan och främja bästa praxis och öppenhet och insyn på marknaden.

(133)

De befintliga reglerna för hur producentorganisationer, sammanslutningar av producentorganisationer och branschorganisationer definieras och om vad som krävs för erkännande bör därför harmoniseras, strömlinjeformas och utvidgas så att erkännande eventuellt kan beviljas på begäran på grundval av regler som fastställs i enlighet med denna förordning och för vissa sektorer. Kriterierna för erkännande av och stadgarna för producentorganisationerna bör särskilt garantera att sådana organ har bildats på initiativ av producenter och kontrolleras i enlighet med regler som gör det möjligt för de anslutna producenterna att på ett demokratiskt sätt kontrollera organisationen och besluten.

(134)

De befintliga bestämmelserna i de olika sektorerna som syftar till att stärka genomslagskraften för producentorganisationerna, sammanslutningarna av producentorganisationer och branschorganisationerna genom att medlemsstaterna, på vissa villkor, får tillåta att vissa regler för organisationerna även omfattar aktörer som inte är medlemmar, har visat sig verksamma och bör därför harmoniseras, strömlinjeformas och utvidgas till alla sektorer.

(135)

Det bör finnas möjlighet att anta vissa åtgärder för att anpassa utbudet till marknadsefterfrågan, vilket kan bidra till att marknaderna stabiliseras och till att säkra en skälig levnadsstandard för den berörda jordbruksbefolkningen.

(136)

I syfte att stimulera producentorganisationer, sammanslutningar av producentorganisationer och branschorganisationer till att vidta åtgärder för att underlätta anpassningen av utbudet till marknadskraven, med undantag av åtgärder som rör återtag från marknaden, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på kvalitetsförbättrande åtgärder, åtgärder som främjar en bättre organisation av produktion, bearbetning och saluföring, åtgärder som gör det lättare att följa marknadsprisutvecklingen och åtgärder som möjliggör prognoser på kort och lång sikt på grundval av vilka produktionsmedel som används.

(137)

För att se till att marknaden för vin fungerar bättre bör medlemsstaterna kunna genomföra beslut som tagits av branschövergripande organisationer. Sådana beslut bör dock inte omfatta metoder som skulle kunna snedvrida konkurrensen.

(138)

Då användningen av formella, skriftliga avtal i mjölksektorn omfattas av separata bestämmelser, kan sådana avtal också användas för att öka aktörernas ansvar inom andra sektorer och öka medvetenheten om att det finns ett behov av att ta större hänsyn till marknadssignaler, förbättra prisöverföringen och anpassa tillgången till efterfrågan samt bidra till att vissa otillbörliga affärsmetoder undviks. I avsaknad av unionslagstiftning om sådana avtal kan medlemsstaterna besluta att göra dem obligatoriska enligt nationell avtalsrätt, under förutsättning att unionsrätten följs, särskilt i fråga om den inre marknadens och den gemensamma marknadsorganisationens funktion.

(139)

För att säkerställa livskraftig utveckling av produktionen och således trygga en rimlig levnadsstandard för producenter inom sektorerna för nöt- och kalvkött samt olivolja liksom producenter av vissa jordbruksgrödor bör deras förhandlingsposition stärkas i förhållande till aktörer i senare led, vilket bör leda till en rättvisare fördelning av mervärde i leveranskedjan. För att uppnå dessa mål inom den gemensamma jordbrukspolitiken bör erkända producentorganisationer, inom kvantitativa gränser, kunna förhandla om villkoren i leveransavtal, inklusive priser, för vissa eller alla medlemmars produktion, under förutsättning att dessa organisationer försöker uppnå ett eller flera av målen om koncentration av utbudet, utsläppande på marknaden av de produkter som dess medlemmar producerat och optimering av produktionskostnaderna, och under förutsättning att denna strävan leder till integrering av verksamhet, och denna integrering sannolikt kommer att ge upphov till betydande effektivisering, så att producentorganisationens verksamhet totalt bidrar till uppnåendet av målen i artikel 39 i EUF-fördraget. Detta kan genomföras om producentorganisationen utför viss specifik verksamhet, och denna verksamhet är betydande i termer av berörd produktionsvolym, produktionskostnader och utsläppande av produkten på marknaden.

(140)

För att säkerställa mervärdet och bibehålla kvaliteten på i synnerhet cured ham som omfattas av skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning bör medlemsstaterna på strikta villkor ha rätt att tillämpa regler som ska reglera utbudet av cured ham, under förutsättning att sådana regler stöds av en stor majoritet av producenterna av denna produkt och i förekommande fall av svinköttsproducenter i det geografiska område som avser den produkten.

(141)

Skyldigheten att registrera samtliga leveransavtal för humle som producerats i unionen leder till mycket extraarbete och bör därför upphöra att gälla.

(142)

I syfte att säkerställa att de mål och ansvarsområden som gäller för producentorganisationer, sammanslutningar av producentorganisationer och branschorganisationer är tydligt definierade och för att bidra till att dessa organisationers åtgärder fungerar effektivt, utan att onödiga administrativa bördor åläggs och utan att underminera principen om föreningsfrihet, särskilt i förhållande till icke-medlemmar i sådana organisationer, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på

de specifika mål som dessa organisationer och sammanslutningar får, ska eller inte ska sträva efter att nå och som i förekommande fall bör läggas till dem som föreskrivs i denna förordning, regler för sådana organisationer och sammanslutningar, stadgar för andra organisationer än producentorganisationer, de specifika villkor som är tillämpliga på stadgar för producentorganisationer inom vissa sektorer, inklusive undantag, struktur, medlemskapsperiod, storlek och demokratisk ansvarighet och dessa organisationers och sammanslutningars verksamhet, konsekvenserna av sammanslagningar, villkor för erkännande, återkallande och tillfälligt upphävande av erkännande, effekterna av detta samt krav på att vidta korrigerande åtgärder om kriterierna för erkännande inte uppfylls,

transnationella organisationer och sammanslutningar, regler för administrativt stöd vid transnationellt samarbete, sektorer där medlemsstaternas tillstånd krävs och där verksamhet kan läggas ut på entreprenad, samt vilken typ av verksamhet som kan läggas ut på entreprenad och villkoren för denna verksamhet, och organisationers eller sammanslutningars tillhandahållande av tekniska hjälpmedel, beräkningsgrunden för organisationers eller sammanslutningars avsättningsbara produktions minsta volym, regler om beräkning av volymen obehandlad mjölk som en producentorganisation ska förhandla om, godtagande av medlemmar som inte är producenter, när det gäller producentorganisationer, eller när det gäller sammanslutningar av producentorganisationer, av medlemmar som inte är producentorganisationer,

utvidgning av vissa av organisationernas regler så att de även omfattar icke-medlemmar och obligatoriska medlemsavgifter för icke-medlemmar, inbegripet användning och tilldelning av sådana avgifter dessa organisationer betalat in samt en förteckning över strängare produktionsregler vars räckvidd kan utvidgas, kompletterande krav avseende representativitet, vilka ekonomiska områden som omfattas, även vad gäller kommissionens granskning av hur dessa definieras, under vilken period en regel som lägst måste ha varit i kraft innan dess räckvidd kan utvidgas, på vilka personer eller organisationer en regel eller ett bidrag får tillämpas, samt vid vilka omständigheter kommissionen får begära att en utvidgning av en regels räckvidd eller obligatoriskt bidrag stoppas eller dras tillbaka.

(143)

Övervakningen av handelsflödena är framför allt en förvaltningsfråga och bör hanteras på ett flexibelt sätt. Beslutet om införande av licenskrav bör fattas med hänsyn till behovet av importlicenser, behovet av att förvalta de berörda marknaderna och, i synnerhet, behovet av att övervaka importen och exporten av produkterna i fråga.

(144)

I syfte att beakta unionens internationella åtaganden och tillämpliga sociala normer, unionens miljö- och djurskyddsnormer, behovet av att övervaka utvecklingen av handeln och på marknaden och av importen och exporten, behovet av sund marknadsförvaltning och behovet av att minska den administrativa bördan, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på förteckningen över de produkter för vilka det krävs uppvisande av en import- eller exportlicens och på de fall och situationer då ingen import- eller exportlicens behöver uppvisas.

(145)

I syfte att tillhandahålla ytterligare delar i licenssystemet bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på regler om vilka rättigheter och skyldigheter licensen medför, dess rättsverkan och de fall där en tolerans är tillämplig när det gäller att fullgöra skyldigheten att importera eller exportera den kvantitet som nämns i licensen eller, i de fall ursprunget ska anges, uppvisande av ett dokument utfärdat av ett tredjeland eller en enhet som förutsättning för utfärdande av en importlicens eller för övergång till fri omsättning, som bland annat bekräftar produkternas ursprung, äkthet och kvalitetsegenskaper, överföring av licensen eller restriktioner för dess överförbarhet, ytterligare villkor för importlicenser för hampa och principen om administrativt bistånd mellan medlemsstaterna för att förhindra eller hantera fall av bedrägeri och oriktigheter och där det krävs eller inte krävs att och situationer det ställs en säkerhet som garanti för att produkterna importeras eller exporteras under licensens giltighetstid.

(146)

Underlaget för beräkningen av de tullar för jordbruksprodukter som följer av WTO-avtalen och bilaterala avtal anges i Gemensamma tulltaxan. Kommissionen bör ges befogenheten att anta åtgärder för detaljerad beräkning av importtullar på grundval av detta underlag.

(147)

Systemet med ingångspriser bör upprätthållas för vissa produkter. I syfte att säkerställa att det systemet är effektivt bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på kontroll av riktigheten av det deklarerade priset för ett parti med användning av ett schablonimportvärde och de villkor enligt vilka det krävs att en säkerhet ställs.

(148)

För att förebygga eller motverka negativa effekter på unionsmarknaden till följd av att vissa jordbruksprodukter importeras, bör det på vissa villkor erläggas en tilläggstull för import av sådana produkter.

(149)

Det är lämpligt att på vissa villkor öppna och förvalta de importtullkvoter som är resultatet av internationella avtal som ingåtts i enlighet med EUF-fördraget eller andra unionsrättsakter. När det gäller tullkvoter för import bör den tillämpade förvaltningsmetoden lägga vederbörlig vikt vid försörjningsbehoven på unionens befintliga och framväxande produktions-, bearbetnings- och konsumtionsmarknader vad avser konkurrenskraft, säkerhet och leveranssäkerheten och behovet av att säkra marknadens jämvikt.

(150)

I syfte att uppfylla åtagandena i de avtal som ingåtts inom ramen för Uruguayrundan för multilaterala handelsförhandlingar om tullkvoter för import till Spanien av 2 000 000 ton majs och 300 000 ton sorghum, och tullkvoter för import till Portugal av 500 000 ton majs bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på att fastställa de bestämmelser som är nödvändiga för genomförandet av tullkvotimporten och, där så är lämpligt, offentlig lagring av de kvantiteter som de berörda medlemsstaternas utbetalande organ har importerat.

(151)

I syfte att säkerställa att aktörerna får rättvis tillgång till de tillgängliga kvantiteterna samt att aktörerna inom tullkvoten behandlas likvärdigt, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på fastställande av de villkor och stödberättigandekrav som aktörerna ska uppfylla för att få lämna in en ansökan inom tullkvoten, antagande av regler om överföring av rättigheter mellan aktörer och när så behövs om överföringsbegränsningar inom förvaltningen av tullkvoten, föreskrifter om att det för att ta del av tullkvoten ska krävas att en säkerhet ställs, antagande av alla de bestämmelser som krävs avseende särskilda särdrag, krav eller begränsningar som gäller för tullkvoten enligt det internationella avtalet eller en annan berörd akt.

(152)

Jordbruksprodukter kan i vissa fall omfattas av särskild behandling vid import till ett tredjeland om de uppfyller vissa specifika krav och/eller prisvillkor. För att säkerställa en korrekt tillämpning av ett sådant system krävs ett administrativt samarbete mellan myndigheterna i det importerande tredjelandet och unionen. Produkterna bör därför åtföljas av ett certifikat som utfärdats inom unionen.

(153)

I syfte att säkerställa att produkter som exporteras på vissa villkor omfattas av särskild behandling vid import till ett tredjeland i enlighet med de internationella avtal som unionen har ingått i enlighet med EUF-fördraget, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på bestämmelser med krav på att medlemsstaternas behöriga myndigheter, på begäran och efter lämplig kontroll, ska utfärda ett dokument som intygar att villkoren uppfylls.

(154)

För att förhindra att illegal odling av hampa orsakar störningar på marknaden för hampa som odlas för fiberproduktion, bör denna förordning innehålla bestämmelser om kontroll av import av hampa och hampfrön så att det säkerställs att produkterna i fråga ger vissa garantier med avseende på deras tetrahydrokannabinolhalt. Import av andra hampfrön än sådana som är avsedda för utsäde bör även fortsättningsvis omfattas av ett kontrollsystem inom vilket de berörda importörerna godkänns.

(155)

I hela unionen följer man en kvalitetspolitik för produkter inom humlesektorn. Med avseende på import bör de bestämmelser som säkerställer att endast produkter som uppfyller motsvarande minimikvalitetskrav importeras införas i denna förordning. I syfte att minimera de administrativa bördorna bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på de fall där skyldigheter i fråga om likvärdiga intyg och märkning av förpackningar inte ska gälla.

(156)

Unionen har ingått flera överenskommelser med tredjeländer om förmånstillträde till marknader, vilket gör det möjligt för dessa länder att exportera rörsocker till unionen på förmånliga villkor. De därtill hörande bestämmelserna om utvärdering av raffinaderiernas behov av socker för raffinering och, under vissa omständigheter, reservering av importlicenserna för specialiserade användare av betydande kvantiteter importerat rårörsocker, vilka betraktas som heltidsraffinaderier i unionen, bör bibehållas under en viss period. I syfte att säkerställa att importerat socker avsett för raffinering raffineras i enlighet med dessa krav bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på användning av begrepp för drift av importordningar, de villkor och stödberättigandekrav som en aktör måste uppfylla för att lämna in en ansökan om importlicens, inbegripet ställande av säkerhet, och regler om administrativa påföljder.

(157)

Systemet med tullar gör alla andra skyddsåtgärder vid unionens yttre gränser överflödiga. Den inre marknaden och den mekanism som tullarna utgör kan i undantagsfall visa sig vara otillräckliga. För att i sådana fall kunna skydda unionsmarknaden mot de störningar som kan uppkomma bör unionen ha möjlighet att utan dröjsmål vidta alla nödvändiga åtgärder. Åtgärderna bör vara förenliga med unionens internationella åtaganden.

(158)

Det är lämpligt att göra det möjligt att tillfälligt upphäva tillämpningen av förfarandena för aktiv och passiv förädling om unionsmarknaden störs eller sannolikt kommer att störas av detta.

(159)

Bidrag för export till tredjeländer på grundval av skillnaden mellan priserna inom unionen och på världsmarknaden, inom de gränser som fastställs genom åtagandena i WTO, bör behållas som en åtgärd som kan omfatta vissa av de produkter på vilka denna förordning är tillämplig när villkoren på den inre marknaden är så som de beskrivs för undantagsåtgärder. Exporten med bidrag bör begränsas både när det gäller värde och kvantitet, och det tillgängliga bidraget bör vara noll, utan att det påverkar tillämpningen av undantagsåtgärderna.

(160)

I samband med att exportbidragen fastställs bör det genom kontroll av utbetalningarna enligt reglerna rörande Europeiska garantifonden för jordbruket säkerställas att begränsningarna med avseende på värde iakttas. Kontrollen bör förenklas genom att exportbidragen obligatoriskt fastställs på förhand, medan det för differentierade bidrag bör finnas möjlighet att ändra den bestämmelseort som fastställts inom ett geografiskt område där en enda exportbidragsnivå gäller. Om bestämmelseorten ändras bör det exportbidrag som gäller den faktiska bestämmelseorten utbetalas, dock med tillämpning av en övre gräns för belopp som gäller för den ursprungliga bestämmelseorten.

(161)

Genom tillförlitlig och effektiv kontroll bör det säkerställas att kvantitetsbegränsningarna efterlevs. I detta syfte bör beviljandet av exportbidrag kopplas till en exportlicens. Exportbidrag bör beviljas inom de gällande begränsningarna beroende på de särskilda omständigheter som gäller för varje berörd produkt. Undantag från den bestämmelsen bör endast medges för bearbetade produkter som inte ingår i bilaga I till fördragen och som inte omfattas av volymbegränsningar. Om export som berättigar till exportbidrag sannolikt inte kommer att överstiga de föreskrivna kvantitetsbegränsningarna bör det ges möjlighet till undantag från kravet på strikt efterlevnad av de regler som avser förvaltningen.

(162)

När det gäller export av levande nötkreatur bör exportbidrag beviljas och utbetalas endast om de bestämmelser i unionslagstiftningen som rör djurskydd iakttas, särskilt de som rör skyddet av djur under transport.

(163)

I syfte att säkerställa att systemet för exportbidrag fungerar väl, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på kravet att ställa en säkerhet som garanti för att aktören uppfyller sina åtaganden.

(164)

I syfte att minimera den administrativa bördan för aktörer och myndigheter bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på att fastställa trösklar under vilka utfärdande eller uppvisande av exportlicens inte behöver krävas, när det gäller att fastställa för vilka bestämmelseorter eller transaktioner det kan vara motiverat att medge ett undantag från kravet på uppvisande av exportlicens och när det gäller att tillåta att exportlicenser beviljas i efterhand i motiverade fall.

(165)

I syfte att hantera konkreta situationer som motiverar fullständigt eller delvis berättigande till exportbidrag, och att hjälpa aktörer att överbrygga perioden mellan ansökan om och slutbetalning av exportbidrag, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på regler om annat datum för exportbidraget, förskottsbetalning av exportbidrag, inbegripet villkoren för ställandet och frisläppandet av en säkerhet, ytterligare bevis när det råder tvivel om produkternas verkliga bestämmelseort och möjligheten till återimport till unionens tullområde, bestämmelseorter som behandlas som export från unionen och inbegripande av bestämmelseorter inom unionens tullområde som berättigar till exportbidrag.

(166)

I syfte att säkerställa att exportörer av de produkter som förtecknas i bilaga I till fördragen och av bearbetade produkter därav, ges lika tillgång till exportbidrag bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på att tillämpa vissa regler för jordbruksprodukter på produkter som exporteras i form av bearbetade varor.

(167)

I syfte att säkerställa att produkter som beviljas exportbidrag exporteras från unionens tullområde och att undvika att de skickas tillbaka till det området, samt att minimera aktörernas administrativa börda när det gäller att skaffa fram och lämna in bevis på att bidragsprodukter som beviljats differentierade bidrag har nått bestämmelselandet, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på regler om den tidsfrist inom vilken utförseln från unionens tullområde ska vara slutförd, inbegripet tiden för tillfällig återinförsel, den bearbetning som produkter som beviljats exportbidrag får genomgå under den perioden, bevis på att produkter har nått en bestämmelseort för att kunna erhålla differentierade bidrag, de bidragströsklar och villkor enligt vilka exportörer inte behöver uppvisa sådana bevis samt villkoren för godkännande av bevis, som tillhandahålls av oberoende tredje part, på att produkter har nått en bestämmelseort när bidragen är differentierade.

(168)

I syfte att förmå exportörerna att iaktta djurskyddskraven och att göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att kontrollera att utbetalningarna av exportbidrag är korrekta i de fall bidragen beviljas under förutsättning att djurskyddskraven iakttas, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på iakttagande av djurskyddskraven utanför unionens tullområde, inbegripet användningen av oberoende tredje parter.

(169)

I syfte att ta hänsyn till de särdrag som kännetecknar de olika sektorerna bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på att anta särskilda krav och villkor för aktörer och produkter som är berättigade till exportbidrag och att fastställa koefficienter för beräkningen av exportbidrag med hänsyn till lagringsprocessen för vissa spritdrycker som framställs av spannmål.

(170)

Det finns inte längre något behov av minimipriser vid export för blomsterlökar och dessa bör därför utgå.

(171)

I enlighet med artikel 42 i EUF-fördraget ska de bestämmelser i EUF-fördraget som rör konkurrensregler tillämpas på produktion av och handel med jordbruksprodukter endast i den mån detta fastställs i unionslagstiftningen inom ramen för bestämmelserna i artikel 43.2 i EUF-fördraget och enligt det förfarande som anges där.

(172)

Mot bakgrund av jordbrukssektorns särdrag och dess beroende av att hela livsmedelsleveranskedjan fungerar väl, inbegripet att konkurrensregler tillämpas på ett effektivt sätt med avseende på alla anknytande sektorer i hela livsmedelskedjan, som kan vara ytterst koncentrerad, bör särskild uppmärksamhet ägnas tillämpningen av konkurrensreglerna i artikel 42 i EUF-fördraget. I detta syfte behövs ett nära samarbete mellan kommissionen och konkurrensmyndigheterna i medlemstaterna. Därutöver utgör de riktlinjer som kommissionen antagit, i förekommande fall, ett lämpligt instrument för vägledning till företag och andra berörda intressenter.

(173)

Det bör föreskrivas att de konkurrensregler som rör dels avtal, beslut och förfaranden enligt artikel 101 i EUF-fördraget dels reglerna rörande missbruk av dominerande ställning ska tillämpas på produktionen av och handeln med jordbruksprodukter, i den mån tillämpningen av dessa inte förhindrar uppnåendet av målen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

(174)

Ett särskilt tillvägagångssätt är motiverat när det gäller jordbrukar- eller producentorganisationer eller sammanslutningar av dessa vilkas syfte är gemensam produktion eller gemensam saluföring av jordbruksvaror eller utnyttjande av gemensamma anläggningar, såvida inte sådan gemensam verksamhet sätter konkurrensen ur spel eller äventyrar förverkligandet av de mål som anges i artikel 39 i EUF-fördraget.

(175)

Utan hinder av den reglering som finns för tillhandahållande av vissa produkter, såsom ost och skinka som omfattas av bestämmelserna om skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning, eller vin, som är föremål för särskilda regler, bör ett särskilt tillvägagångssätt tillämpas för vissa verksamheter som bedrivs av branschorganisationer, på villkor att verksamheterna inte leder till att marknaderna splittras, till att den samlade marknadsordningen fungerar sämre, till att konkurrensen snedvrids eller sätts ur spel, till att priser eller kvoter fastställs eller till att det förekommer diskriminering.

(176)

Nationella stöd skulle kunna äventyra den inre marknadens funktion. EUF-fördragets bestämmelser om statligt stöd bör därför generellt omfatta jordbruksprodukter. Trots detta bör undantag tillåtas i vissa situationer. När sådana undantag finns bör kommissionen kunna vara i stånd att upprätta en förteckning över befintliga, nya eller föreslagna nationella stöd, lämna lämpliga synpunkter till medlemsstaterna och föreslå passande åtgärder.

(177)

Bestämmelserna om röjningsbidrag och om vissa åtgärder inom stödprogrammen för vin bör inte hindra att nationellt stöd beviljas för samma ändamål.

(178)

På grund av de särskilda ekonomiska villkor som gäller produktionen och saluföringen av renar och renprodukter bör Finland och Sverige kunna fortsätta att bevilja nationellt stöd på detta område.

(179)

I Finland påverkas sockerbetsodlingen av särskilda geografiska förhållanden och klimatförhållanden som kommer att inverka negativt på sektorn utöver de allmänna följderna av sockerreformen. Finland bör därför tillåtas att permanent bevilja nationellt stöd till landets sockerbetsodlare.

(180)

Medlemsstaterna bör få lämna nationellt stöd för att medfinansiera de biodlingsåtgärder som fastställs i denna förordning och skydda biodlingar som är missgynnade på grund av strukturella eller naturbetingade förhållanden eller inom ramen för program för ekonomisk utveckling; stöd får dock inte beviljas för produktion eller handel.

(181)

De medlemsstater som deltar i program som syftar till att ge barn tillgång till livsmedel bör få bevilja nationellt stöd som komplement till unionsstöd för utdelning av produkterna och vissa därmed sammanhängande kostnader.

(182)

För att hantera motiverade krisfall, även efter det att övergångsperioden har löpt ut, bör medlemsstaterna kunna ge nationellt stöd till krisdestillation inom en total budgetram på 15 % av medlemsstatens berörda årliga budget för sitt nationella stödprogram. Sådana nationella stöd bör anmälas till kommissionen och godkännas innan de beviljas.

(183)

Medlemsstaterna bör tillåtas att fortsätta att betala ut nationellt stöd för nötter av det slag som nu föreskrivs i artikel 120 i förordning (EG) nr 73/2009 för att dämpa effekterna av frikopplingen av det tidigare unionsstödet för nötter. För tydlighetens skull och med tanke på att den förordningen kommer att upphöra att gälla bör sådant nationellt stöd föreskrivas i den här förordningen.

(184)

Särskilda interventionsåtgärder bör föreskrivas för att möjliggöra ett effektivt och ändamålsenligt gensvar då det föreligger ett hot om marknadsstörningar. Åtgärdernas räckvidd bör definieras.

(185)

I syfte att ändamålsenligt och effektivt reagera på hot om marknadsstörningar som orsakas av kraftiga prisstegringar eller prisfall på interna eller externa marknader eller andra händelser och omständigheter som på ett väsentligt sätt stör eller hotar marknaden, om situationen eller dess effekter på marknaden sannolikt kommer att fortsätta eller förvärras, bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på att vidta de åtgärder som krävs för att ta itu med marknadssituationen, samtidigt som alla åtaganden som följer av ingångna internationella avtal ska iakttas och förutsatt att andra tillgängliga åtgärder enligt denna förordning förefaller vara otillräckliga, inbegripet åtgärder för att utvidga eller ändra räckvidden, varaktigheten eller andra aspekter av andra åtgärder som föreskrivs i denna förordning, eller för att föreskriva om exportbidrag, eller vid behov helt eller delvis tillfälligt upphäva importtullarna, även för vissa kvantiteter eller tidsperioder.

(186)

De restriktioner för den fria rörligheten som uppkommer till följd av åtgärder för att bekämpa spridning av djursjukdomar kan skapa svårigheter på marknaden i en eller flera medlemsstater. Erfarenheten visar att allvarliga störningar av marknaden, såsom betydande konsumtions- eller prisfall, kan bero på att konsumenterna tappar förtroendet på grund av potentiella risker för folk- och djurhälsan eller för växtskyddet. Mot bakgrund av de erfarenheter som har gjorts bör de åtgärderna mot bristande konsumentförtroende utvidgas till att också omfatta vegetabiliska produkter.

(187)

Undantagsåtgärder till stöd för marknaderna för nöt- och kalvkött, mjölk och mjölkprodukter, griskött, får- och getkött, ägg och fjäderfäkött bör vara direkt knutna till eller följa av veterinära och sanitära åtgärder som införts för att bekämpa sjukdomsspridning. De bör vidtas på medlemsstaternas begäran för att undvika allvarliga störningar av marknaderna i fråga.

(188)

I syfte att effektivt och ändamålsenligt reagera på exceptionella omständigheter bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på en utvidgning av förteckningen över produkter enligt denna förordning för vilka undantagsåtgärder får antas.

(189)

Kommissionen bör ges befogenhet att vidta de åtgärder som krävs för att lösa särskilda praktiska problem i en nödsituation.

(190)

En effektiv och ändamålsenlig reaktion vid hot om marknadsstörningar kan vara av särskild vikt för mjölksektorn. Likaså kan särskilda problem uppstå i nödsituationer. Det måste därför betonas att kommissionens antagande av ovannämnda åtgärder vid marknadsstörningar, inklusive vid obalanser på marknaden, eller åtgärder som krävs för att lösa specifika problem i nödsituationer framför allt kan gälla mjölksektorn.

(191)

För att möjliggöra en reaktion vid allvarliga obalanser på marknaden kan det vara lämpligt att privata aktörer vidtar särskilda kategorier av kollektiva åtgärder som undantagsåtgärder för att stabilisera de berörda sektorerna, under förutsättning att de omfattas av exakta säkerhetsåtgärder, begränsningar och villkor. När sådana åtgärder kan omfattas av artikel 101.1 i EUF-fördraget bör kommissionen ha möjlighet att göra ett tidsbegränsat undantag. Dessa åtgärder bör emellertid komplettera unionens åtgärder inom ramen för offentlig intervention och privat lagring eller undantagsåtgärder enligt denna förordning och bör inte får inte försämra den inre marknadens funktion.

(192)

För tillämpningen av denna förordning bör det vara möjligt att kräva att företag, medlemsstater eller tredjeländer inkommer med meddelanden för övervakning, analys och förvaltning av marknaden för jordbruksprodukter, för säkerställande av insyn på marknaden, för välfungerande åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken, för kontroll, övervakning, utvärdering och revision av åtgärderna inom den gemensamma jordbrukspolitiken och för uppfyllande av kraven i internationella avtal, även vad gäller anmälningsplikten enligt dessa avtal. För att säkra ett harmoniserat, strömlinjeformat och förenklat tillvägagångssätt bör kommissionen ges befogenhet att vidta de åtgärder som krävs när det gäller meddelanden. Kommissionen bör därvid ta hänsyn till uppgiftsbehovet och till synergieffekter mellan de möjliga uppgiftskällorna.

(193)

I syfte att säkerställa integriteten i informationssystemen och att överförda dokument och tillhörande uppgifter är äkta och läsbara bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på fastställandet av vilken typ av information som ska ingå i meddelanden, vilka kategorier av uppgifter som ska behandlas och vilka de längsta tillåtna bevarandeperioderna är, i synnerhet då sådana uppgifter offentliggörs och då de överförs till tredjeländer, tillträdesrättigheter avseende den information eller de informationssystem som tillhandahålls samt på vilka villkor informationen får offentliggöras.

(194)

Unionsrätten om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, i synnerhet Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (10) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (11), är tillämplig.

(195)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts och överlämnade den 14 december 2011 ett yttrande (12).

(196)

Medel bör överföras från reserven för kriser inom jordbrukssektorn enligt villkoren och förfarandena i artikel 24 i förordning (EU) nr 1306/2013 och punkt 22 i det 17 december 2013 interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (13) och det bör klargöras att det är denna förordning som är den tillämpliga grundrättsakten.

(197)

I syfte att säkerställa en smidig övergång från bestämmelserna i förordning (EG) nr 1234/2007 till bestämmelserna i den här förordningen bör befogenheten att anta vissa akter delegeras till kommissionen med avseende på att fastställa de åtgärder som är nödvändiga för att skydda företagens förvärvade rättigheter och legitima förväntningar.

(198)

Det skyndsamma förfarandet för antagande av delegerade akter enligt denna förordning bör endast användas i exceptionella fall när det föreligger tvingande skäl till skyndsamhet för att man på ett effektivt och ändamålsenligt sätt ska kunna reagera på hot om marknadsstörningar eller då det föreligger marknadsstörningar. Valet av det skyndsamma förfarandet bör motiveras och det bör specificeras i vilka fall förfarandet bör användas.

(199)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionens tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (14).

(200)

Granskningsförfarandet bör tillämpas vid antagande av akter om genomförandet av denna förordning då sådana akter avser den gemensamma jordbrukspolitiken i den mening som avses i artikel 2.2 b ii i förordning (EU) nr 182/2011. Det rådgivande förfarandet bör emellertid tillämpas vid antagandet av akter om genomförandet av denna förordning som avser konkurrensfrågor, eftersom det generellt är det rådgivande förfarandet som används för antagande av akter på konkurrensrättens område.

(201)

Kommissionen bör anta genomförandeakter med omedelbar verkan med avseende på antagande, ändring eller återkallande av unionens skyddsåtgärder, avbrytande av användningen av förfarandena för förädling, eller aktiv eller passiv förädling, och om nödvändigt, att reagera omedelbart på marknadssituationen och lösa specifika problem i nödsituationer som behöver hanteras omedelbartom det i vederbörligen motiverade fall är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet.

(202)

När det gäller vissa åtgärder enligt den här förordningen som är brådskande eller som endast kräver en enkel tillämpning av allmänna bestämmelser i specifika situationer, utan utrymme för fri bedömning, bör kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter utan tillämpning av förordning (EU) nr 182/2011.

(203)

Kommissionen bör också ges befogenhet att utföra vissa administrativa eller förvaltningsmässiga uppgifter som inte innebär att delegerade akter eller genomförandeakter antas.

(204)

I denna förordning bör vissa särskilda regler fastställas för Kroatien i enlighet med anslutningsakten för Kroatien (15).

(205)

Enligt förordning (EG) nr 1234/2007 kommer flera sektorsbestämmelser att upphöra att gälla inom en rimlig tidsperiod efter det att denna förordning trätt i kraft. Efter det att förordning (EG) nr 1234/2007 upphört att gälla bör de relevanta bestämmelserna fortsätta att gälla till utgången av de berörda ordningarna.

(206)

Rådets förordning (EEG) nr 922/7296 (16) om stöd till silkesodling för odlingsåret 1972/1973 är nu obsolet, förordning (EEG) nr 234/79 om förfarandet vid anpassning av Gemensamma tulltaxans nomenklatur för jordbruksprodukter har ersatts av denna förordning och rådets förordning (EG) nr 1601/96 (17) om stödbeloppet till producenterna inom humlesektorn för 1995 års skörd var en tillfällig åtgärd och är därför obsolet. Rådets förordning (EG) nr 1037/2001 (18) om tillstånd för utbjudande och leverans för direkt konsumtion av vissa importerade viner har ersatts av bestämmelserna i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta stater om handel med vin, vilket antogs genom rådets beslut 2006/232/EG (19), och är därför obsolet. För tydlighetens skull och för att sörja för rättssäkerhet bör dessa förordningar upphöra att gälla.

(207)

Vissa regler inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter, särskilt när det gäller avtalsförhållanden och förhandlingar, reglering av utbud av ost med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning, deklarationer från första köpare, producentorganisationer, sammanslutningar av producentorganisationer och branschorganisationer har nyligen trätt i kraft och fortsätter att vara motiverade mot bakgrund av de nuvarande ekonomiska förhållandena på mejerimarknaden och leveranskedjans struktur. De bör därför tillämpas i den sektorn under tillräckligt lång tid (både före och efter avskaffandet av mjölkkvoterna) för att de ska få full effekt. Däremot bör dessa regler vara tillfälliga och bli föremål för översyn. Kommissionen bör anta rapporter om utvecklingen av mjölkmarknaden, varav den första bör läggas fram senast den 30 juni 2014 och den andra den 31 december 2018 och särskilt omfatta potentiella incitament för att förmå jordbrukare att ingå gemensamma produktionsavtal.

a)

Spannmål, del I.

b)

Ris, del II.

c)

Socker, del III.

d)

Torkat foder, del IV.

e)

Utsäde, del V.

f)

Humle, del VI.

g)

Olivolja och bordsoliver, del VII.

h)

Lin och hampa, del VIII.

i)

Frukt och grönsaker, del IX.

j)

Bearbetade produkter av frukt och grönsaker, del X.

k)

Bananer, del XI.

l)

Vin, del XII.

m)

Levande träd och andra levande växter, lökar, rötter o.d., snittblommor och snittgrönt, del XIII.

n)

Tobak, del XIV.

o)

Nöt- och kalvkött, del XV.

p)

Mjölk och mjölkprodukter, del XVI.

q)

Griskött, del XVII.

r)

Får- och getkött, del XVIII.

s)

Ägg, del XIX.

t)

Fjäderfäkött, del XX.

u)

Etylalkohol som framställts av jordbruksprodukter, del XXI.

v)

Biodlingsprodukter, del XXII.

w)

Silkesmaskar, del XXIII.

x)

Andra produkter, del XXIV.

a)

för att fastställa omräkningstalen för ris vid olika bearbetningsstadier, bearbetningskostnaderna och biprodukternas värde,

b)

för att anta alla nödvändiga åtgärder i samband med tillämpningen av omräkningstal för ris.

a)

1 januari–31 december under ett givet år för sektorn för frukt och grönsaker, sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker och banansektorn.

b)

1 april–31 mars det påföljande året för sektorn för torkat foder och sektorn för silkesodling.

c)

1 juli–30 juni det påföljande året för

d)

1 augusti–31 juli det påföljande året för vinsektorn.

e)

1 september–31 augusti det påföljande året för rissektorn.

f)

1 oktober–30 september det påföljande året för sockersektorn.

a)

När det gäller spannmål, 101,31 EUR/ton, avseende grossistledet för varor, fritt lager, före lossning.

b)

När det gäller paddyris, 150 EUR/ton för standardkvalitet enligt definitionen i punkt A i bilaga III, avseende grossistledet för varor fritt lager, före lossning.

c)

När det gäller socker i lösvikt av standardkvalitet enligt definitionen i punkt B i bilaga III, fritt fabrik:

d)

När det gäller nöt- och kalvköttssektorn: 2 224 EUR/ton för slaktkroppar av handjur av nötkreatur av konformationsklass/fettgrupp R3 enligt den unionsskala för klassificering av slaktkroppar av nötkreatur som är åtta månader gamla eller äldre och som avses i punkt A i bilaga IV.

e)

När det gäller sektorn för mjölk och mjölkprodukter:

f)

När det gäller griskött, 1 509,39 EUR/ton för slaktkroppar av gris av standardkvalitet på grundval av slaktvikt och slaktkropparnas innehåll av magert kött i enlighet med den unionsskala för klassificering av slaktkroppar av gris som avses i punkt B i bilaga IV enligt följande:

g)

När det gäller olivolja:

a)

offentlig intervention, där produkterna köps upp av medlemsstatens behöriga myndigheter och lagras av dessa tills de avyttras, och

b)

stöd till privat lagring som görs av privata aktörer.

a)

Vanligt vete, durumvete, korn och majs.

b)

Paddyris.

c)

Färskt eller kylt nöt- och kalvkött enligt KN-numren 0201 10 00 och 0201 20 20 till 0201 20 50.

d)

Smör som direkt och uteslutande har framställts av pastöriserad grädde som direkt och uteslutande har framställts av komjölk i ett godkänt företag i unionen och som har en lägsta smörfetthalt av 82 viktprocent och en högsta vattenhalt av 16 viktprocent.

e)

Skummjölkspulver av högsta kvalitet som framställts av komjölk genom spraytorkning i ett godkänt företag i unionen och som har en lägsta proteinhalt på 34,0 viktprocent beräknat på den fettfria torrsubstansen.

a)

1 november–31 maj för vanligt vete, durumvete, korn och majs.

b)

1 april–31 juli för paddyris.

c)

Under hela året för nöt- och kalvkött.

d)

1 mars–30 september för smör och skummjölkspulver.

a)

Offentlig intervention ska inledas för vanligt vete, smör och skummjölkspulver.

b)

Offentlig intervention för durumvete, korn, majs och paddyris (även särskilda sorter och typer av paddyris) får inledas av kommissionen, genom genomförandeakter, om marknadssituationen så kräver. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

c)

Offentlig intervention för nöt- och kalvköttssektorn får inledas av kommissionen genom andra genomförandeakter som ska antas utan att tillämpa det förfarande som avses i artikel 229.2 eller 162.3, om det genomsnittliga marknadspris under en representativ period som fastställts enligt artikel 20 första stycket c i en medlemsstat eller i en region i en medlemsstat som noteras på grundval av den unionsskala för klassificering av slaktkroppar av nötkreatur som avses i punkt A i bilaga IV är lägre än 85 % av den referenströskel som anges i artikel 7.1 d.

a)

Det pris till vilket produkter ska köpas upp inom ramen för offentlig intervention till fast pris, eller

b)

det högsta pris till vilket produkter som kan komma i fråga för offentlig intervention får köpas upp när detta görs genom ett anbudsförfarande.

a)

det inte förekommer några marknadsstörningar,

b)

det är möjligt att säkra att uppköparna garanteras lika tillträde till varorna och likabehandling, och

c)

avsättningen är förenlig med de åtaganden som följer av internationella avtal som ingåtts i enlighet med EUF-fördraget.

a)

Vitsocker.

b)

Olivolja.

c)

Linfibrer.

d)

Färskt eller kylt kött av nötkreatur som är åtta månader eller äldre.

e)

Smör som direkt och uteslutande har framställts av komjölk.

f)

Ost.

g)

Skummjölkspulver som har framställts av komjölk.

h)

Griskött.

i)

Får- och getkött.

a)

de noterade genomsnittliga marknadspriserna i unionen och referenströsklarna och produktionskostnaderna för de aktuella produkterna, och/eller

b)

behovet av att snabbt bemöta en särskilt svår marknadssituation eller en ekonomisk utveckling med väsentligt negativ inverkan på marginalerna inom sektorn.

a)

bevilja stöd till privat lagring för de produkter som förtecknas i artikel 17, med hänsyn tagen till de villkor som avses i punkt 1 i denna artikel,

b)

begränsa beviljandet av stöd till privat lagring.

a)

kvalitet i fråga om kvalitetsparametrar, kvalitetsgrupper, kvalitetsklasser, kategorier, produktegenskaper och ålder,

b)

deras stödberättigande i fråga om kvantiteter, förpackning inklusive märkning, hållbarhet, tidigare lagringsavtal, godkännande av företag och det produktled till vilket interventionspriset och stödet till privat lagring hänför sig.

a)

vilka krav lagringsplatserna ska uppfylla för samtliga produkter som omfattas av offentlig intervention,

b)

regler om lagringen av produkter inom och utanför den medlemsstat som ansvarar för produkterna och om vilken tull som ska tas ut för dessa samt om eventuella andra belopp som ska beviljas eller uppbäras inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

a)

regler och villkor i de fall då den lagrade kvantiteten är mindre än den kvantitet som avtalats,

b)

villkor för förskottsbetalning av sådant stöd,

c)

de villkor enligt vilka det kan beslutas att produkter som omfattas av avtal om privat lagring åter får släppas ut på marknaden eller avyttras.

a)

föreskriva om användningen av anbudsförfaranden som garanterar lika tillträde till varor och lika behandling för aktörerna,

b)

fastställa ytterligare villkor som ska uppfyllas av aktörerna för att underlätta en effektiv förvaltning och kontroll av systemet för medlemsstaterna och aktörerna,

c)

fastställa kravet på aktörerna att ställa en säkerhet som garanterar att de uppfyller sina åtaganden.

a)

anpassa och uppdatera bestämmelserna i bilaga IV om unionsskalor för klassificering, identifiering och presentation av slaktkroppar,

b)

ange kompletterande bestämmelser om klassindelning, inklusive av utbildade klassificerare, klassificering, inklusive genom automatisk klassificeringsteknik, identifiering, vägning och märkning av slaktkroppar, och om beräkning av genomsnittliga unionspriser och viktningskoefficienter som används vid beräkningen av dessa priser,

c)

fastställa, i nöt- och kalvsektorn, undantag från bestämmelserna, och specifika undantag som medlemsstaterna får bevilja för slakterier där få nötkreatur slaktas, och ytterligare bestämmelser för produkterna i fråga, även rörande konformationsklasser och fettansättning och, i fårköttsektorn, ytterligare bestämmelser om vikt, köttets färg och fettansättning samt kriterier för klassificering av lätta lamm,

d)

ge medlemsstater tillstånd att inte tillämpa klassificeringsskalan för slaktkroppar av gris och tillstånd att använda ytterligare utvärderingskriterier utöver vikt och uppskattad andel kött eller fastställa avvikelser från den skalan.

a)

de kostnader som aktörerna ska betala när de produkter som levereras för offentlig intervention inte uppfyller minimikraven för kvalitet,

b)

fastställande av lagringsplatsernas minsta lagringskapacitet,

c)

de representativa perioder, marknader och marknadspriser som behövs för tillämpningen av detta kapitel,

d)

leveransen av produkter som köps upp inom ramen för offentlig intervention, de transportkostnader som den som lämnar erbjudandet ska stå för, samt de utbetalande organens övertagande och betalning av produkterna,

e)

de olika åtgärder som hör samman med urbening inom sektorn för nöt- och kalvkött,

f)

praktiska arrangemang för förpackning, saluföring och märkning av produkter,

g)

förfaranden för godkännande av företag som producerar smör och skummjölkspulver enligt detta kapitel,

h)

eventuella tillstånd för lagring utanför den medlemsstats territorium där produkterna har köpts upp och lagrats,

i)

försäljning eller avsättning av produkter som köpts upp inom ramen för offentlig intervention, särskilt avseende försäljningspriser, villkor för utlagring, produkternas användning eller destination efter frisläppandet, inbegripet förfaranden för produkter som ställs till förfogande för en ordning som avses i artikel 16.2, inklusive överföringar mellan medlemsstaterna,

j)

när det gäller produkter som köps upp vid offentlig intervention, bestämmelser om medlemsstaternas möjligheter att under eget ansvar sälja små kvantiteter som är kvar i lager eller kvantiteter som inte längre kan ompaketeras eller som har försämrats kvalitetsmässigt,

k)

när det gäller privat lagring, ingående av avtal mellan den behöriga myndigheten i medlemsstaten och de sökande samt innehållet i avtalen,

l)

inlagring, lagring och utlagring av produkter vid privat lagring,

m)

lagringsperiodens längd och bestämmelser för hur lagringsperioden, efter det att den fastställts i avtalet, får förkortas eller förlängas,

n)

de förfaranden som ska följas vid uppköp till fast pris, inbegripet förfaranden för och storleken på den säkerhet som ska ställas eller vid beviljande av stöd som fastställs i förväg för privat lagring,

o)

användandet av upphandlingsförfaranden, både för offentlig intervention och för privat lagring, framför allt om

p)

genomförandet av unionens skalor för klassificering av slaktkroppar av nötkött, gris och får,

q)

en annan presentation av hela och halva slaktkroppar än den som anges i punkt A.IV i bilaga IV inför fastställandet av marknadspriser,

r)

de korrigeringsfaktorer som ska tillämpas av medlemsstaterna för en annan presentation av slaktkroppar av nötkreatur och får om referenspresentationen inte används,

s)

praktiska arrangemang för märkningen av klassificerade slaktkroppar och om kommissionens beräkning av det viktade genomsnittspriset i unionen för slaktkroppar av nötkreatur, gris och får,

t)

tillstånd för medlemsstaterna att för grisar som har slaktats på deras territorium föreskriva en annan presentation av slaktkroppar av gris än den som fastställs i punkt B.III i bilaga IV om något av dessa villkor är uppfyllt, nämligen

u)

bestämmelser om kontroller på plats av tillämpningen av klassificeringen av slaktkroppar i medlemsstaterna av en inspektionskommitté från unionen bestående av experter från kommissionen och experter som utses av medlemsstaterna, för att säkra att slaktkropparna klassificeras på ett korrekt och tillförlitligt sätt. I bestämmelserna ska anges att unionen ska bära kostnaderna för kontrollverksamheten.

a)

slaktkroppsvikt,

b)

köttets färg,

c)

fettansättning.

a)

för utdelning till barn, inom de verksamheter som avses i artikel 22, av produkter från sektorerna för frukt och grönsaker, bearbetade produkter av frukt och grönsaker respektive bananer, och

b)

för vissa därmed sammanhängande kostnader knutna till logistik och distribution, utrustning, publicitet, uppföljning, utvärdering och kompletterande åtgärder.

a)

ytterligare kriterier som avser medlemsstaternas målinriktning av stödet,

b)

medlemsstaternas godkännande och urval av de sökande,

c)

utarbetandet av de nationella eller regionala strategierna och om kompletterande åtgärder.

a)

den metod för omfördelning av den preliminära fördelningen av stöd mellan medlemstaterna som avses i artikel 23.5 på grundval av de ansökningar om stöd som har inkommit,

b)

de utgifter i medlemsstaternas strategier som berättigar till unionsstöd och möjligheten att fastställa ett totalt maximibelopp för specifika kostnader,

c)

medlemsstaternas skyldighet att övervaka och utvärdera effektiviteten i sina program för frukt och grönsaker i skolan.

a)

den information som medlemsstaternas strategier ska innehålla,

b)

stödansökningarna och stödutbetalningarna,

c)

metoderna för att ge publicitet och skapa nätverk i anknytning till programmet,

d)

utformningen av och innehållet i de övervaknings- och utvärderingsrapporter som ska lämnas av medlemsstater som deltar i unionens program för frukt och grönsaker i skolan.

a)

vilka produkter som kan komma i fråga för programmet, i enlighet med bestämmelserna i artikel 26.1 och med beaktande av näringsmässiga aspekter,

b)

medlemsstaternas upprättande av de nationella eller regionala strategierna, inbegripet kompletterande åtgärder i förekommande fall, och

c)

åtgärder som krävs för övervakning och utvärdering.

a)

regler om stödberättigandet för mottagare och sökande,

b)

kravet på att sökande måste godkännas av medlemsstaterna,

c)

användningen av mejeriprodukter som får stöd vid tillagningen av måltider i skolor.

a)

förfaranden för att säkra att de maximikvantiteter som kan komma i fråga för stöd iakttas,

b)

förfaranden för och storleken på den säkerhet som ska ställas när det betalas ut ett förskott av stödet,

c)

den information som ska läggas fram för medlemsstaterna för godkännande av sökande, stödansökningar och utbetalningar,

d)

metoder för offentliggörandet av ordningen,

e)

förvaltningen av prisövervakningen i enlighet med artikel 27.5.

a)

Uppföljning och styrning av marknaden inom sektorn för olivolja och bordsoliver.

b)

Miljöförbättrande åtgärder i samband med olivodling.

c)

Konkurrenskraftsförbättrande åtgärder i samband med olivodling genom modernisering.

d)

Kvalitetsförbättrande åtgärder i samband med produktionen av olivolja och bordsoliver.

e)

Åtgärder för spårbarhet, certifiering och skydd av kvaliteten på olivolja och bordsoliver, särskilt kontroll av kvaliteten på olivolja som säljs till slutkonsumenter, under översyn av de nationella förvaltningarna.

f)

Spridning av information om åtgärder som producentorganisationer, deras sammanslutningar eller branschorganisationer genomfört för att förbättra kvaliteten på olivolja och bordsoliver.

a)

11 098 000 EUR per år till Grekland,

b)

576 000 EUR per år till Frankrike och

c)

35 991 000 EUR per år till Italien.

a)

75 % för verksamhet i de områden som avses i punkt 1 a, b och c,

b)

75 % för investeringar i fasta tillgångar och 50 % för annan verksamhet inom det område som avses i punkt 1 d,

c)

75 % för arbetsprogram som genomförs i minst tre tredjeländer eller icke-producerande medlemsstater av erkända organisationer enligt punkt 1 från minst två medlemsstater med produktion inom de områden som anges i punkt 1 e och f och 50 % för annan verksamhet inom dessa områden.

a)

vilka särskilda åtgärder som kan finansieras via unionsstöd och vilka verksamheter och kostnader som inte kan finansieras i samband med de områden som avses i artikel 29.1,

b)

medlemsstaternas lägsta tilldelning av unionsfinansiering till särskilda områden,

c)

kravet att ställa en säkerhet när en ansökan om godkännande av ett arbetsprogram lämnas in och om det betalas ut ett förskott av stödet,

d)

de kriterier som medlemsstaterna ska beakta i samband med urval och godkännande av arbetsprogram.

a)

genomförandet av arbetsprogram och ändringar av dessa,

b)

utbetalningen av stöd, inklusive förskott av stöd,

c)

förfarandena för och storleken på den säkerhet som ska ställas när en ansökan om godkännande av ett arbetsprogram lämnas in och det betalas ut ett förskott av stödet.

a)

ekonomiska bidrag från

b)

ekonomiskt stöd från unionen, som får beviljas producentorganisationer eller deras sammanslutningar, om dessa sammanslutningar presenterar, förvaltar och genomför ett verksamhetsprogram eller ett partiellt verksamhetsprogram, i enlighet med de villkor som ska antas av kommissionen genom delegerade akter i enlighet med artikel 37 och genomförandeakter i enlighet med artikel 38.

a)

Produktionsplanering, inbegripet prognoser och uppföljning av produktion och konsumtion.

b)

Förbättrad produktkvalitet, oavsett om de är färska eller bearbetade.

c)

Ökat handelsvärde för produkterna.

d)

Säljfrämjande åtgärder för produkterna, oavsett om de är färska eller bearbetade.

e)

Miljöåtgärder, särskilt sådana som avser vatten, och produktionsmetoder som tar hänsyn till miljön, inbegripet ekologiskt jordbruk.

f)

Krisförebyggande och krishantering.

a)

åtgärderna inom ramen för verksamhetsprogrammen för en sammanslutning av producentorganisationer helt och hållet finansieras genom bidrag från den sammanslutningens medlemsorganisationer och att sådan finansiering tas från dessa medlemsorganisationers driftsfonder,

b)

åtgärderna och motsvarande finansiella andel anges i verksamhetsprogrammet för varje medlemsorganisation,

c)

det inte förekommer någon dubbelfinansiering.

a)

investeringar för en effektivare förvaltning av de volymer som släpps ut på marknaden,

b)

utbildningsåtgärder och utbyte av bästa praxis,

c)

marknadsföring och kommunikation, i förebyggande syfte eller under krisperioden,

d)

stöd för administrativa utgifter för bildande av gemensamma fonder,

e)

återplantering av fruktträdgårdar om detta är nödvändigt efter obligatorisk röjning av hälsoskäl eller växtskyddsskäl på uppmaning av medlemsstatens behöriga myndighet,

f)

återtag från marknaden,

g)

grön skörd eller obärgad skörd av frukt och grönsaker,

h)

skördeförsäkring.

a)

verksamhetsprogrammen omfattar minst två miljöåtgärder eller

b)

minst 10 % av utgifterna inom verksamhetsprogrammen avser miljöåtgärder.

a)

Det lämnas in av flera av unionens producentorganisationer som är verksamma i olika medlemsstater för gränsöverskridande åtgärder.

b)

Det lämnas in av en eller flera producentorganisationer för verksamhet som bedrivs över branschgränserna.

c)

Det omfattar endast särskilt stöd för produktion av ekologiska produkter som omfattas av rådets förordning (EG) nr 834/2007 (23).

d)

Det är det första verksamhetsprogram som lämnas in av en erkänd producentorganisation som är resultatet av att två erkända producentorganisationer har gått samman med varandra.

e)

Det är det första verksamhetsprogram som lämnas in av en erkänd sammanslutning av producentorganisationer.

f)

Det lämnas in av producentorganisationer i medlemsstater där producentorganisationerna saluför mindre än 20 % av produktionen av frukt och grönsaker.

g)

Det lämnas in av en producentorganisation i ett av unionens yttersta randområden enligt artikel 349 i EUF-fördraget.

a)

genom gratis utdelning till välgörenhetsorganisationer och välgörenhetsstiftelser, som har godkänts för detta ändamål av medlemsstaterna, i deras arbete med att hjälpa personer som enligt nationell lagstiftning har rätt till offentligt understöd, särskilt på grund av att de saknar tillräckliga medel för sitt uppehälle, eller

b)

genom gratis utdelning till kriminalvårdsanstalter, skolor, inrättningar som avses i artikel 22, feriekolonier, sjukhus och ålderdomshem som utsetts av medlemsstaterna, varvid dessa ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de utdelade kvantiteterna utgör ett extra tillskott till de kvantiteter som normalt köps in av dessa inrättningar.

a)

en analys av läget med avseende på såväl starka som svaga sidor och utvecklingspotentialen,

b)

en motivering av valet av prioriteringar,

c)

verksamhetsprogrammens mål och medel samt prestationsindikatorer,

d)

bedömningar av verksamhetsprogrammen,

e)

producentorganisationernas rapporteringsskyldigheter.

a)

driftsfonder och verksamhetsprogram avseende

b)

de nationella villkoren och den nationella strategin för verksamhetsprogrammen när det gäller skyldigheten att övervaka och utvärdera de nationella ramarnas och de nationella strategiernas effektivitet,

c)

ekonomiskt stöd från unionen avseende

d)

åtgärder inom krisförebyggande och krishantering avseende

e)

nationellt ekonomiskt stöd avseende

a)

förvaltningen av driftsfonder,

b)

den information som ska ingå i de verksamhetsprogram, nationell ramar och nationella strategier som avses i artikel 36, översändande av verksamhetsprogrammen till medlemsstaterna, tidsfrister, medföljande handlingar och godkännande av medlemsstaterna,

c)

producentorganisationers och sammanslutningar av producentorganisationers genomförande av verksamhetsprogrammen,

d)

överlämnande av rapporter om övervakning och utvärdering av nationella strategier och verksamhetsprogram samt deras utformning och innehåll,

e)

stödansökningar och utbetalningar av stöd, inklusive förskott och delbetalningar av stöd,

f)

praktiska arrangemang för märkningen med unionens emblem på förpackningar med produkter för gratisutdelning,

g)

uppfyllande av handelsnormer vid återtag,

h)

kostnader för transport, sortering och förpackning vid gratisutdelning,

i)

säljfrämjande åtgärder, kommunikations- och utbildningsåtgärder i samband med krisförebyggande och krishantering,

j)

genomförande av återtag, grön skörd, obärgad skörd och åtgärder som rör skördeförsäkring,

k)

ansökan om, tillstånd till, betalning och återbetalning av nationellt ekonomiskt stöd,

l)

förfaranden för och storleken på den säkerhet som ska ställas när det betalas ut ett förskott av stödet.

a)

andra forskningsprojekt och åtgärder till stöd för forskningsprojekt än de som avses i artikel 45.2 d och e,

b)

åtgärder som ingår i medlemsstaternas program för landsbygdsutveckling enligt förordning (EU) nr 1305/2013.

a)

En detaljerad beskrivning av de föreslagna åtgärderna och deras kvantifierade mål.

b)

Resultaten av de samråd som hållits.

c)

En uppskattning av de förväntade tekniska, ekonomiska, miljömässiga och sociala verkningarna.

d)

En tidsplan för åtgärdernas genomförande.

e)

En allmän finansieringsöversikt över vilka resurser som kommer att avsättas och för den planerade preliminära fördelningen av resurserna mellan åtgärderna i enlighet med de budgetbegränsningar som fastställs i bilaga VI.

f)

De kriterier och kvantitativa indikatorer som ska användas för övervakning och utvärdering och de åtgärder som vidtagits för att se till att stödprogrammen genomförs på ett lämpligt och effektivt sätt.

g)

Uppgifter om de behöriga myndigheter och organ som ansvarar för genomförandet av stödprogrammet.

a)

Säljfrämjande åtgärder i enlighet med artikel 45.

b)

Omstrukturering och omställning av vinodlingar i enlighet med artikel 46.

c)

Grön skörd i enlighet med artikel 47.

d)

Gemensamma fonder i enlighet med artikel 48.

e)

Skördeförsäkring i enlighet med artikel 49.

f)

Investeringar i enlighet med artikel 50.

g)

Innovation inom vinsektorn i enlighet med artikel 51.

h)

Destillation av biprodukter i enlighet med artikel 52.

a)

i medlemsstaterna, i syfte att informera konsumenterna om ansvarsfull vinkonsumtion och om unionssystemen för skyddad ursprungsbeteckning och skyddad geografisk beteckning, eller

b)

i tredjeländer i syfte att förbättra vinets konkurrenskraft.

a)

PR, säljfrämjande åtgärder eller reklam, som särskilt betonar fördelarna med den höga standarden hos unionsprodukterna, särskilt när det gäller kvalitet, livsmedelssäkerhet eller miljö.

b)

Deltagande i stora internationella evenemang, varumässor eller utställningar.

c)

Informationskampanjer, särskilt om unionssystemen för skyddad ursprungsbeteckning, skyddad geografisk beteckning och ekologisk produktion.

d)

Undersökningar om nya marknader som är nödvändiga för att utöka avsättningsmöjligheterna.

e)

Utvärderingsstudier av resultaten av informationsåtgärderna och de säljfrämjande åtgärderna.

a)

Omställning till andra sorter, även genom dubbelympning.

b)

Omlokalisering av vinodlingar.

c)

Återplantering av vinodlingar om detta är nödvändigt efter obligatorisk röjning av hälsoskäl eller växtskyddsskäl på uppmaning av medlemsstatens behöriga myndighet.

d)

Förbättringar av tekniken för att förvalta vinodlingarna, särskilt införandet av avancerade system för hållbar produktion.

a)

Ersättning till producenter för förlorade intäkter till följd av genomförandet av åtgärden.

b)

Bidrag till kostnaderna för omstrukturering och omställning.

a)

Tillåtelse att, utan hinder av bestämmelserna i del II avdelning I kapitel III avsnitt IVa underavsnitt II i förordning (EG) nr 1234/2007 om övergångssystemet för planteringsrätter, ha både gamla och nya vinstockar samtidigt under en fastställd period på högst tre år, till dess att övergångssystemet för planteringsrätter har upphört att gälla.

b)

Ekonomisk ersättning.

a)

80 % av de kostnader för försäkringspremier som producenterna betalar för att försäkra sig mot förluster som uppstår till följd av allvarliga klimathändelser som kan jämställas med naturkatastrofer,

b)

50 % av de kostnader för försäkringspremier som producenten betalar för att försäkra sig mot

a)

ska endast beviljas mikroföretag samt små och medelstora företag i den mening som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG (24),

b)

får dessutom gälla för alla företag i de yttersta randområdena enligt artikel 349 i EUF-fördraget och på de mindre Egeiska öarna enligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 229/2013 (25).

a)

50 % i mindre utvecklade regioner.

b)

40 % i andra regioner än mindre utvecklade regioner.

c)

75 % i de yttersta randområdena enligt artikel 349 i EUF-fördraget, och

d)

65 % på de mindre Egeiska öarna enligt definitionen i artikel 1.2 i förordning (EU) nr 229/2013.

a)

regler om ansvaret för utgifterna från den dag då kommissionen mottagit stödprogrammen eller ändringar av dessa till den dag de börjar gälla,

b)

regler om stödprogrammens innehåll och de utgifter, administrativa kostnader och personalkostnader och insatser som kan ingå i medlemsstaternas stödprogram samt villkoren för och möjligheten att göra betalningar via mellanhand i samband med stöd för skördeförsäkring enligt artikel 49,

c)

regler om kravet att ställa en säkerhet vid förskottsbetalningar,

d)

regler om användningen av begreppen i detta avsnitt,

e)

regler om fastställandet av ett tak för utgifterna för återplantering av vinodlingar av hälsoskäl eller växtskyddsskäl i enlighet med artikel 46.3 första stycket c,

f)

regler om undvikande av dubbelfinansiering mellan

g)

regler om att producenterna ska dra tillbaka biprodukterna från vinframställning samt undantag från detta krav för att undvika ytterligare administrativa bördor, och regler om frivillig certifiering av destillerier,

h)

regler som ger medlemsstaterna möjlighet att fastställa villkor för välfungerande stödåtgärder i sina program.

a)

inlämnandet av stödprogram, tillhörande ekonomisk planering och översyn av stödprogram,

b)

ansöknings-, urvals- och betalningsförfaranden,

c)

överlämnande av rapporter och utvärderingar av medlemsstaternas stödprogram och deras utformning och innehåll,

d)

medlemsstaternas fastställande av stödsatser för grön skörd och destillation av biprodukter,

e)

medlemsstaternas ekonomiska förvaltning och bestämmelser om medlemsstaternas tillämpning av stödåtgärderna,

f)

förfaranden för och storleken på den säkerhet som ska ställas när det betalas ut ett förskott av stödet.

a)

Tekniskt stöd till biodlare och biodlarorganisationer.

b)

Bekämpning av angrepp på bibestånd och sjukdomar som drabbar bibestånd, särskilt varroasjukan.

c)

Rationalisering vid flyttning av bisamhällen.

d)

Åtgärder till stöd för laboratorier som utför analyser av biodlingsprodukter för att hjälpa biodlarna att saluföra och öka värdet av sina produkter.

e)

Stödåtgärder för utökningen av bibestånden i unionen.

f)

Samarbete med specialiserade organ för genomförandet av programmen för tillämpad forskning om biodling och biodlingsprodukter.

g)

Övervakning av marknaden.

h)

Förbättring av produktkvaliteten för ett bättre utnyttjande av produkternas marknadspotential.

a)

undvikande av dubbelfinansiering mellan medlemsstaternas biodlingsprogram och landsbygdsprogram,

b)

grunden för fördelningen av unionens ekonomiska bidrag till de deltagande medlemsstaterna på grundval av bland annat det samlade antalet bibestånd i unionen.

a)

innehållet i de nationella program och studier som medlemsstaterna genomför avseende produktions- och marknadsstruktur i deras biodlingssektorer,

b)

förfarandet för omfördelning av outnyttjade medel,

c)

godkännandet av de biodlingsprogram som lämnas in av medlemsstaterna, inklusive fördelningen av unionens ekonomiska bidrag till varje deltagande medlemsstat, och medlemsstaternas högsta stödnivå.

a)

stödansökningar, inklusive regler om tidsfrister och åtföljande dokumentation,

b)

regler om stödberättigande humlearealer och beräkning av de belopp som ska betalas ut till varje enskild producentorganisation.

a)

tillämpa en procentsats på nationell nivå som är lägre än den procentsats som anges i punkt 1,

b)

begränsa utfärdandet av tillstånd på regional nivå för specifika arealer som kan komma i fråga för produktion av vin med skyddad ursprungsbeteckning, för arealer som kan komma i fråga för produktion av vin med skyddad geografisk beteckning, eller för arealer utan geografisk beteckning.

a)

Behovet av att undvika en väldokumenterad risk för överskott på vinprodukter i förhållande till marknadsutsikterna för dessa produkter, som inte går utöver vad som krävs för att tillgodose detta behov.

b)

Behovet av att undvika en väldokumenterad risk för en betydande devalvering av en särskild skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning.

a)

Sökanden ska ha en jordbruksareal som inte är mindre än den areal som begäran om tillstånd gäller.

b)

Sökanden ska ha nödvändiga yrkeskunskaper.

c)

Ansökan får inte utgöra en betydande risk för renommésnyltning på specifika skyddade ursprungsbeteckningar, vilket ska antas vara fallet om inte de offentliga myndigheterna visar att en sådan risk föreligger.

d)

I vederbörligen motiverade fall, ett eller flera av de kriterier som avses i punkt 2 förutsatt att dessa tillämpas på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt.

a)

Producenter som etablerar planteringar av vinstockar för första gången och som har en ledande ställning i företaget (nya aktörer).

b)

Areal där vingårdarna bidrar till bevarandet av miljön.

c)

Areal som ska nyplanteras inom ramen för projekt för sammanläggning av jordbruksfastigheter.

d)

Arealer med naturliga eller andra särskilda begränsningar.

e)

Hållbarheten hos utvecklingsprojekt eller omplanteringsprojekt på grundval av en ekonomisk utvärdering.

f)

Arealer som ska nyplanteras och som bidrar till att öka konkurrenskraften på jordbruksföretagsnivå och regional nivå.

g)

Projekt med potential att förbättra kvaliteten på produkter med geografiska beteckningar.

h)

Arealer som ska nyplanteras inom ramen för ökningen av storleken på små och medelstora företag.

a)

villkoren för tillämpning av det undantag som avses i artikel 62.4,

b)

reglerna om de kriterier som avses i artikel 64.1 och 64.2,

c)

tillägg av kriterier till dem som förtecknas i artikel 64.1 och 64.2,

d)

den samtidiga förekomsten av vinodlingar som producenten har åtagit sig att röja med nyplanterade vinstockar i enlighet med artikel 66.2,

e)

grunderna för medlemsstaternas beslut enligt artikel 66.3.

a)

förfarandena för beviljande av tillstånd,

b)

det register som medlemsstaterna ska föra och de anmälningar som ska skickas till kommissionen.

a)

Olivolja och bordsoliver.

b)

Frukt och grönsaker.

c)

Bearbetad frukt- och grönsaksprodukter.

d)

Bananer.

e)

Levande växter.

f)

Ägg.

g)

Fjäderfäkött.

h)

Bredbara fetter avsedda att användas som livsmedel.

i)

Humle.

a)

Tekniska definitioner, beteckningar och varubeskrivningar för andra sektorer än de som anges i artikel 78.

b)

Klassificeringskriterier, t.ex. klass, vikt, storlek, ålder och kategori.

c)

Art, växtsort, djurras eller handelstyp.

d)

Presentation, märkning kopplad till obligatoriska handelsnormer, förpackning, regler som ska gälla för förpackningscentraler, märkning, skördeår och användning av särskilda begrepp, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 92–123.

e)

Kriterier som utseende, konsistens, konformation och produktegenskaper samt vattenhalten i procent.

f)

Särskilda ämnen som används i produktionen, eller ingredienser eller beståndsdelar, inklusive deras mängd, renhet och identifiering.

g)

Typ av jordbruks- och produktionsmetod, inbegripet oenologiska metoder och avancerade system för hållbar produktion.

h)

Blandning (coupage) av must och vin, inbegripet definitioner av detta, blandning och restriktioner för detta.

i)

Uppsamlings-, leverans-, konserverings- och hanteringsfrekvens, förvaringsmetod och förvaringstemperatur, lagring och transport.

j)

Produktionsplats och/eller ursprung, med undantag av fjäderfäkött och bredbara fetter.

k)

Begränsningar när det gäller användningen av vissa ämnen och metoder.

l)

Särskilda användningsområden.

m)

Villkor för avsättning, lagring, omsättning och användning av produkter som inte överensstämmer med de handelsnormer som antagits enligt punkt 1 eller med de definitioner, beteckningar och varubeskrivningar som avses i artikel 78, samt för avsättning av biprodukter.

a)

de berörda produkternas särdrag,

b)

behovet av att underlätta utsläppandet av produkterna på marknaden,

c)

producenternas intresse av att informera om vad som kännetecknar produkten och produktionen och konsumenternas intresse av att få riktig och tydlig produktinformation, även om produktionsplatsen, vilken ska fastställas i varje enskilt fall på lämplig geografisk nivå, efter en utvärdering av särskilt kostnaderna och de administrativa bördorna för aktörerna samt fördelarna för producenter och slutkonsumenter,

d)

de metoder som är tillgängliga för att fastställa produkternas fysikaliska, kemiska och organoleptiska egenskaper,

e)

de rekommendationer till normer som fastställts av internationella organ,

f)

behovet av att bevara produkters naturliga och kännetecknande egenskaper och undvika att orsaka en genomgripande ändring av den berörda produktens sammansättning.

a)

humlets produktionsplats,

b)

skördeår, och

c)

sort eller sorter.

a)

i syfte att uppfylla handelskraven i vissa tredjeländer, eller

b)

för produkter avsedda för särskild användning.

i)

får inte vara till skada för den normala saluföringen av de produkter för vilka certifikatet har utfärdats, och

ii)

måste åtföljas av garantier som syftar till att undvika förväxling med sådana produkter.

a)

Nöt- och kalvkött.

b)

Vin.

c)

Mjölk och mjölkprodukter avsedda att användas som livsmedel.

d)

Fjäderfäkött.

e)

Ägg.

f)

Bredbara fetter avsedda att användas som livsmedel.

g)

Olivolja och bordsoliver.

a)

druvsaft och koncentrerad druvsaft och

b)

druvmust och koncentrerad druvmust avsedd för framställning av druvsaft.

a)

de har behandlats med oenologiska metoder som inte är tillåtna i unionen,

b)

de har behandlats med nationella oenologiska metoder som inte är tillåtna eller

c)

de inte överensstämmer med reglerna i bilaga VIII.

a)

beakta de oenologiska metoder och analysmetoder som har rekommenderats och offentliggjorts av OIV och resultaten av experimentell användning av ännu inte tillåtna oenologiska metoder för försöksändamål,

b)

beakta behovet av att skydda människors hälsa,

c)

beakta eventuella risker för att konsumenterna vilseleds på grund av väletablerade uppfattningar om produkten och de därtill hörande förväntningarna, med tanke på vilka informationsmöjligheter som finns och kan utnyttjas för att undvika sådana risker,

d)

ge möjlighet att bevara vinets naturliga och kännetecknande egenskaper och undvika en genomgripande ändring av den berörda produktens sammansättning,

e)

säkerställa en acceptabel miniminivå av miljöskydd,

f)

följa de allmänna reglerna för oenologiska metoder och restriktioner i bilaga VIII.

a)

Druvsorter som tillhör arten Vitis vinifera eller kommer från en korsning mellan den arten och andra arter av släktet Vitis.

b)

Druvsorter som inte tillhör någon av följande sorter: Noah, Othello, Isabelle, Jacquez, Clinton och Herbemont.

a)

Druvsorter som inte klassificerats, när det gäller andra medlemsstater än de som avses i punkt 3.

b)

Druvsorter som inte överensstämmer med punkt 2 andra stycket, när det gäller andra medlemsstater än de som avses i punkt 3.

a)

reservera ytterligare frivilliga förbehållna begrepp och fastställa användningsvillkoren för dessa,

b)

ändra användningsvillkoren för frivilliga förbehållna begrepp eller

c)

upphäva frivilliga förbehållna begrepp.

a)

Begreppet ska avse en produktegenskap eller en jordbruks- eller bearbetningsmässig kvalitet och ha en koppling till en sektor eller produkt.

b)

Användningen av begreppet möjliggör tydligare kommunikation om produktens mervärde utifrån dess särskilda egenskaper eller jordbruks- eller bearbetningsmässiga kvalitet.

c)

Den produktegenskap eller produktkvalitet som avses i led a kan identifieras av konsumenterna i flera medlemsstater när produkten släpps ut på marknaden.

d)

Villkoren för och användningen av begreppet överensstämmer med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG (29) eller förordning (EU) nr 1169/2011.

a)

villkoren för när importerade produkter ska anses hålla en likvärdig nivå av överensstämmelse med unionens handelsnormer och villkor när det får göras undantag från artikel 74, och

b)

reglerna för tillämpningen av handelsnormer på produkter som exporteras från unionen.

a)

ett certifikat som styrker att bestämmelserna i punkterna 1 och 2 har följts och som har utfärdats av ett behörigt organ i produktens ursprungsland som finns upptaget på en förteckning som ska offentliggöras av kommissionen,

b)

en analysrapport som upprättats av ett organ eller en myndighet som har utsetts av produktens ursprungsland, om produkten är avsedd för direkt konsumtion.

a)

upprätta förteckningarna över mjölk och mjölkprodukter enligt del III punkt 5 andra stycket i bilaga VII och över bredbara fetter enligt bilaga VII del VII avsnitt I sjätte stycket a, på grundval av vägledande förteckningar som medlemsstaterna ska skicka till kommissionen över de produkter som medlemsstaterna inom sina respektive territorier anser motsvara de aktuella bestämmelserna,

b)

fastställa regler för genomförandet av de sektor- eller produktspecifika handelsnormerna,

c)

fastställa regler för bestämning av huruvida en produkt har genomgått en behandling som står i strid med tillåtna oenologiska metoder,

d)

fastställa regler för analysmetoder för att bestämma produkternas särskilda egenskaper,

e)

fastställa regler för bestämning av toleransnivån,

f)

fastställa regler för genomförandet av de åtgärder som avses i artikel 89,

g)

fastställa regler för identifiering eller registrering av producenten och/eller den industrianläggning där produkten har beretts eller bearbetats, certifieringsförfaranden och handelsdokument, medföljande handlingar och register som ska föras.

a)

skydda konsumenternas och producenternas legitima intressen,

b)

säkerställa att den inre marknaden för de berörda produkterna fungerar väl, och

c)

främja framställningen av kvalitetsprodukter i enlighet med detta avsnitt, samtidigt som utrymme ges för nationella kvalitetspolitiska åtgärder.

i)

Dess kvalitet och egenskaper beror helt eller väsentligen på en viss geografisk omgivning med de naturliga och mänskliga faktorer som förknippas med den.

ii)

De druvor som vinet framställts av kommer uteslutande från det geografiska området.

iii)

Produktionen sker inom det geografiska området.

iv)

Produkten framställs av druvsorter tillhörande arten Vitis vinifera.