a)

En förteckning över MFI för statistiska ändamål (se del 1 för identifiering av vissa MFI).

b)

En specifikation av den statistik som dessa MFI ska lämna varje månad, kvartal respektive år (se del 2, 3, 4, 5, 6 och 7).

1.1

Andra finansinstitut än kreditinstitut som emitterar finansiella instrument som är nära substitut för inlåning klassificeras som MFI förutsatt att de uppfyller andra kriterier för MFI. Klassificeringen baseras på huruvida inlåningen är substituerbar, dvs. huruvida skulder klassificeras som inlåning, vilket avgörs av instrumentens likviditet, definierad som en kombination av faktorerna överförbarhet, konvertibilitet, värdesäkerhet och omsättningsbarhet, och där så är lämpligt även instrumentens löptid.

Kriterierna för att instrument ska räknas som substitut till inlåning ska också tillämpas när man beslutar om huruvida skulder ska klassificeras som inlåning, utom i fall då det finns en separat kategori för sådana skulder.

1.2

Vid fastställandet av huruvida ett instrument är ett substitut till inlåning och vid klassificeringen av skulder som inlåning, ska begreppen nedan användas med följande betydelser:

a)

Penningmarknadsinstrumentet ska anses vara av hög kreditkvalitet om det har tilldelats ett av de båda högsta tillgängliga kortfristiga kreditbetygen av det erkända kreditvärderingsinstitut som har värderat instrumentet eller, i de fall då instrumentet inte har genomgått någon värdering, om det genom förvaltningsbolagets interna värderingsprocess har fastställts vara av motsvarande kvalitet. När ett erkänt kreditvärderingsinstitut delar in sitt högsta kortfristiga kreditbetyg i två olika kategorier, ska dessa båda kreditbetyg anses utgöra en enda kategori och därmed vara det högsta tillgängliga kreditbetyget.

b)

Som undantag till kravet i punkt a kan penningmarknadsfonden inneha statliga emitteringar som åtminstone motsvarar investment grade, där ”statliga emitteringar” i detta sammanhang avser penningmarknadsinstrument som är emitterade eller garanterade av en central, regional eller lokal myndighet, av en medlemsstats centralbank, av ECB, Europeiska unionen eller Europeiska investeringsbanken.

c)

När den vägda genomsnittliga livslängden beräknas för värdepapper, inklusive strukturerade finansiella instrument, baseras beräkningen av löptiden på den återstående löptiden fram till laglig inlösen av instrumenten. Men om ett finansiellt instrument omfattar en säljoption får lösendag för denna säljoption användas i stället för den lagliga återstående löptiden endast om följande villkor alltid är uppfyllda:

d)

Vid beräkning av såväl den vägda genomsnittliga livslängden och den vägda genomsnittliga löptiden, ska hänsyn tas till effekten av finansiella derivatinstrument, inlåning och effektiva portföljförvaltningsmetoder.

e)

Med vägd genomsnittlig löptid avses ett värde för den genomsnittliga löptiden för samtliga underliggande värdepapper i fonden, vägt för att avspegla de relativa innehaven i varje instrument, under antagandet att löptiden för ett instrument med flytande ränta motsvarar den återstående tiden till nästa gång räntan fastställs till penningmarknadsränta och inte den tid som återstår innan kapitalvärdet för ett värdepapper måste återbetalas. I praktiken används den vägda genomsnittliga löptiden för att mäta hur känslig en penningmarknadsfond är för förändrade räntenivåer på penningmarknaden.

f)

Med vägd genomsnittlig livslängd avses det vägda genomsnittet av den återstående löptiden för varje värdepapper som en fond innehar, vilket motsvarar tiden fram till dess att kapitalvärdet är helt återbetalat, oavsett ränta och utan diskontering. Till skillnad från när den vägda genomsnittliga löptiden beräknas får de datum då räntan fastställs inte användas när den vägda genomsnittliga livslängden beräknas för värdepapper med rörlig ränta och strukturerade finansiella instrument. Här används i stället endast ett värdepappers fastställda slutliga förfallodag. Den vägda genomsnittliga livslängden används för att mäta kreditrisken, eftersom kreditrisken ökar ju mer återbetalningen av kapitalet senareläggs. Den vägda genomsnittliga livslängden används också för att begränsa likviditetsrisken.

g)

Med penningmarknadsinstrument avses instrument som normalt är föremål för handel på penningmarknaden, som är likvida och har ett värde som kan fastställas exakt vid varje tidpunkt.

h)

Med förvaltningsbolag avses bolag vars regelmässiga verksamhet består i att förvalta en penningmarknadsfonds portfölj.

5.1

För sammanställningen av euroområdets penningmängdsaggregat och motparter måste det fastställas vilka av motparterna inom territoriet för euroområdet som utgör innehavarsektorn. För detta ändamål delas motpartsgruppen icke-MFI upp enligt det reviderade europeiska nationalräkenskapssystemet (nedan kallat ENS 2010) som fastställs genom förordning (EU) nr 549/2013 (se del 3 i bilaga II) på offentlig förvaltning (S.13), varvid statlig förvaltning (S.1311) redovisas separat under inlåning totalt, och övriga inhemska sektorer. För att månadsvis kunna beräkna en sektorsvis uppdelning av penningmängdsaggregaten och motposterna delas övriga inhemska sektorer upp ytterligare i följande delsektorer: investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder (S.124), andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut + finansiella servicebolag + koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (S.125 + S.126 + S.127), försäkringsbolag (S.128), pensionsinstitut (S.129), icke-finansiella bolag (S.11) och hushåll + hushållens icke-vinstdrivande organisationer (S.14 + S.15). En ytterligare uppdelning görs för motparter som är finansiella bolag (FVC) och centrala clearingmotparter inom de fusionerade motpartssektorerna (S.125 + S.126 + S.127). För enmansföretag och företag med delägare utan juridisk status se avsnitt 3. För inlåning totalt och kategorierna inlåning med överenskommen löptid över två år, inlåning med uppsägningstid över två år och repor görs en ytterligare uppdelning på kreditinstitut, övriga MFI-motparter och statlig förvaltning, en uppdelning som behövs för ECB:s kassakravssystem.

5.2

För inlåning totalt och tillgångskategorin utlåning totalt görs en ytterligare uppdelning på centralbanken (S.121) samt monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122) samt på banker och icke-banker i övriga utlandet för att bättre förstå banksektorns utlånings- och finansieringsriktlinjer samt övervaka interbankverksamheten bättre.

5.3

För positioner inom koncerner görs en ytterligare uppdelning på positioner och transaktioner som avser inlåning och utlåning mellan monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122) för att göra det möjligt att identifiera sambanden mellan kreditinstitut som ingår i samma koncern (inhemska motparter och andra medlemsstater i euroområdet).

5.4

För innehav av skuldebrev med ursprunglig löptid upp till ett år, med uppdelning efter valuta, görs en ytterligare uppdelning för offentlig förvaltning (S.13) för att ge en bättre överblick över sambanden mellan stater och banker.

5.5

Viss inlåning/utlåning från återköpsavtal (repor)/omvända repor eller liknande transaktioner med andra finansförmedlare (S.125) + finansiella servicebolag (S.126) + koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (S.127) kan avse transaktioner med centrala motparter. En central motpart är en enhet som juridiskt fungerar som mellanhand mellan motparter i transaktioner med avtal som handlas på de finansiella marknaderna, och som blir köpare gentemot varje säljare och säljare gentemot varje köpare. Eftersom sådana transaktioner ofta är substitut för bilaterala transaktioner mellan MFI görs en ytterligare uppdelning inom inlåningskategorin återköpsavtal (repor) vad gäller transaktioner med sådana motparter. På liknande sätt görs en ytterligare uppdelning inom tillgångskategorin ”utlåning” när det gäller omvända repor med sådana motparter.

5.6

Inhemska motparter och motparter i euroområdet redovisas separat i alla statistiska uppdelningar. Motparter i euroområdet särredovisas enligt ländernas nationella sektorsklassificering eller enligt deras indelning i institutionella enheter i enlighet med de förteckningar som förs av ECB för statistiska ändamål och ECB:s Monetary, financial institutions and markets statistics sector manual: Guidance for the statistical classification of customers som följer klassificeringsprinciper som överensstämmer med ENS 2010 så långt det är möjligt. Motparter utanför euroområdet behöver inte delas upp efter land.

5.7

När det gäller aktier/andelar i penningmarknadsfonder som emitterats av MFI i euroområdets medlemsstater ska uppgiftslämnarna åtminstone rapportera uppgifter om innehavarens hemvist med uppdelning på inhemska motparter/övriga euroområdet/övriga utlandet, så att aktier/andelar som innehas av aktörer med hemvist utanför euroområdet kan uteslutas. De nationella centralbankerna får också härleda den statistiska information som behövs från de uppgifter som samlas in enligt förordning (EU) nr 1011/2012 (ECB/2012/24), i den mån som uppgifterna följer de tidsramar som anges i artikel 7 i denna förordning samt de minimistandarder som fastställs i bilaga IV.

1.

Uppdelning efter delsektor, löptid och fast egendom som säkerhet för utlåningen till icke-MFI i euroområdet (se tabell 2).

Uppgifterna behövs för en uppföljning av den totala delsektors- och löptidsstrukturen hos MFI:s totala kreditgivning (utlåning och värdepapper) till innehavarsektorn. För icke-finansiella bolag och hushåll krävs ytterligare ”varav”-uppgifter för att identifiera de lån som beviljats mot säkerhet i fast egendom.

För utlåning i euro med ursprunglig löptid över ett år och över två år gentemot hushåll och icke-finansiella bolag krävs ytterligare ”varav”-uppgifter avseende vissa andra löptider och tidpunkter för ändring av räntesatser (se tabell 2). Med ändring av räntesats menas en sådan förändring av räntesatsen för ett lån som ska ske enligt låneavtalet. Lån där en ändring av räntesatsen kan ske omfattar bl.a. lån vars räntesats regelbundet anpassas till utvecklingen av ett index såsom Euribor, lån vars räntesats anpassas kontinuerligt (dvs. floating rates) samt lån vars räntesats kan ändras efter ett MFI:s gottfinnande.

2.

Uppdelning på delsektorer av MFI:s inlåning från den offentliga förvaltningen (med undantag av den statliga förvaltningen) i euroområdets medlemsstater (se tabell 2).

Denna information krävs som komplement till den månadsvisa rapporteringen.

3.

Uppdelning efter sektor av positioner gentemot motparter utanför euroområdet (se tabell 2).

Sektorindelningen enligt Systemet för nationalräkenskaper (nedan kallat SNA 2008) tillämpas där ENS 2010 inte gäller.

4.

Identifiering av balansräkningspositioner för derivat och upplupen ränta på utlåning och inlåning inom övriga tillgångar och övriga skulder (se tabell 2).

Denna uppdelning är nödvändig för en förbättrad överensstämmelse inom statistiken.

5.

Uppdelning efter land, inbegripet positioner gentemot Europeiska investeringsbanken och Europeiska stabilitetsmekanismen (se tabell 3).

Denna uppdelning är nödvändig för en vidare analys av den monetära utvecklingen och av skäl som sammanhänger med övergångskraven och kvalitetskontrollen av uppgifterna.

6.

Uppdelning efter sektor för gränsöverskridande inlåning från och utlåning till icke-MFI inom euroområdet (se tabell 3).

Denna uppdelning är nödvändig för att bedöma MFI-sektorernas positioner i enskilda medlemsstater i förhållande till de övriga medlemsstaterna i euroområdet.

7.

Uppdelning efter valuta (se tabell 4).

Denna uppdelning är nödvändig för beräkningen av transaktioner för penningmängdsaggregat och motposter justerade för valutakursförändring i de fall aggregaten definieras så att de omfattar alla valutor sammantaget.

2.1

Inom ramen för artikel 6 a ska MFI beräkna posterna i del 1 och 2 av tabell 5 som nettoflöden av värdepapperiserade eller på annat sätt överförda lån under den relevanta perioden minus lån som anskaffats under perioden. Lån som överförs till, eller anskaffas från, ett annat inhemskt MFI samt lån vars överföring sker som resultat av en uppdelning av uppgiftslämnaren eller av en sammanslagning eller ett övertagande som involverar uppgiftslämnaren och ett annat inhemskt MFI, ska inte inkluderas i denna beräkning. Lån som överförs till, eller förvärvas från, icke inhemska MFI ska inkluderas i denna beräkning.

2.2

Posterna som avses i punkt 3.1 fördelas till del 1 och del 2 i tabell 5 på följande sätt:

2.3

Posterna i del 1 av tabell 5 ska månadsvis delas upp ytterligare efter motparten i transaktionen, varvid åtskillnad ska göras mellan FVC, varav FVC med hemvist i euroområdet, och övriga motparter. Ytterligare uppdelning efter ursprunglig löptid och lånets ändamål krävs kvartalsvis för vissa poster som framgår av tabell 5 b.

3.1

MFI ska tillhandahålla uppgifter i enlighet med del 3 i tabell 5 om värdepapperiserade lån som inte längre ingår för vilka MFI är ansvarigt institut enligt följande:

3.2

När det gäller punkt 3.1 b får de nationella centralbankerna i stället kräva att MFI ska tillhandahålla nettoflöden av avyttringar och anskaffningar av lån för vilka MFI är ansvarigt institut så att den nationella centralbanken kan härleda de finansiella transaktioner som avses i punkt 3.1 b.

3.3

Nationella centralbanker får föreskriva ett undantag för uppgiftslämnare från kraven i punkt 3.1 b i de fall då de nettoflöden som samlas in i del 1.1 i tabell 5 uppfyller syftet i punkt 3.2, dvs. när det är nationell praxis att MFI är ansvariga institut för värdepapperiserade lån som inte längre ingår. Nationella centralbanker ska säkerställa att sådana nettoflöden är förenliga med syftena att beräkna de finansiella transaktionerna exklusive avyttringar och anskaffningar av lån enligt punkt 3.1 b. Nationella centralbanker får begära kompletterande upplysningar från MFI för att göra de justeringar som krävs.

3.4

Nationella centralbanker får utöka rapporteringskraven i detta avsnitt till samtliga lån som inte längre ingår för vilka MFI är ansvarigt institut, som är värdepapperiserade eller på annat sätt överförda. I så fall ska den nationella centralbanken underrätta MFI om rapporteringskraven enligt del 3 i tabell 5.

4.1

MFI ska tillhandahålla kvartalsuppgifter om alla lån som omfattas av en värdepapperisering i enlighet med del 4 i tabell 5, oavsett om de underliggande lånen eller de rättigheter som dessa omfattas av tas upp i uppgiftslämnarens balansräkning.

4.2

Vad gäller administreringen av de underliggande lånen för FVC med hemvist i andra medlemsstater i euroområdet, ska MFI göra ytterligare uppdelningar genom att aggregera de underliggande lånen separat för varje medlemsstat där ett FVC har sin hemvist.

4.3

Nationella centralbanker får insamla de uppgifter som avses i artikel 6 b, eller delar av dessa, FVC för FVC från inhemska MFI som fungerar som ansvarigt institut för värdepapperiserade lån. Om en nationell centralbank anser att de uppgifter som avses i punkt 4.4 och de uppdelningar som avses i punkt 4.2 får samlas in FVC för FVC, ska den informera MFI huruvida, och i vilken utsträckning, den rapportering som avses i punkt 4.1 och punkt 4.2 är nödvändig.

5.1

MFI som tillämpar IAS 39, IFRS 9 eller liknande redovisningsregler ska rapportera utestående lånebelopp vid månadens slut som avser lån som avvecklats genom en värdepapperisering men som fortfarande finns med i deras redovisning i enlighet med del 5 i tabell 5.

5.2

MFI som omfattas av undantaget enligt artikel 9.6 ska rapportera utestående belopp vid kvartalsslut avseende lån som avvecklats genom en värdepapperisering och som inte längre ska ingå men som fortfarande finns med i deras redovisning i enlighet med del 5 i tabell 5.

1.

Uppdelning efter valuta som avses i del 2 avsnitt 4.

2.

Den separata identifieringen av

3.

Uppdelning efter sektor som avses i del 3 avsnitt 3.

4.

Uppdelning efter land som avses i del 3 avsnitt 4.

5.

Uppdelning efter valuta som avses i del 3 avsnitt 5.

1.

För varje medlemsstat som har euron som valuta (nedan kallade euroområdets medlemsstater) består den uppgiftslämnande populationen av de MFI som är upptagna på förteckningen över MFI för statistiska ändamål och som har sin hemvist inom territoriet för euroområdets medlemsstater (1). Dessa institut är följande:

Institut i offshore-finanscentrum räknas statistiskt som hemmahörande inom det territorium där dessa finanscentrum är belägna.

2.

MFI ska för statistiska ändamål sammanställa verksamheten vid alla sina kontor (inregistrerade kontor, huvudkontor eller filialer) i samma medlemsstat. Sammanställning över nationsgränser är inte tillåten för statistiska ändamål.

1.

Denna tabell ger en detaljerad standardbeskrivning av de instrumentkategorier som de nationella centralbankerna i enlighet med den här förordningen ska omvandla till kategorier som är tillämpliga på nationell nivå. Tabellen utgör inte någon förteckning över enskilda finansiella instrument och beskrivningarna är inte uttömmande. Definitionerna avser ENS 2010.

2.

Ursprunglig löptid avser den fasta överenskomna tid under vilken ett finansiellt instrument inte kan inlösas (t.ex. skuldebrev) eller endast kan inlösas mot någon slags straffavgift (t.ex. vissa typer av inlåning). Uppsägningstid är den tid som förflyter från det att innehavaren aviserar sin avsikt att lösa in instrumentet och det datum då innehavaren har rätt att byta ut instrumentet mot kontanter utan att behöva betala någon straffavgift. Endast då ett finansiellt instrument saknar överenskommen löptid klassificeras det efter uppsägningstid.

3.

Finansiella fordringar kan åtskiljas med avseende på om de är överlåtbara eller ej. En fordran är överlåtbar om det är lätt att överföra äganderätten från en enhet till en annan genom leverans eller överlåtelse eller att avräkna den i fråga om finansiella derivat. Medan det potentiellt går att handla med alla finansiella instrument är överlåtbara instrument utformade för att handlas på en reglerad marknad eller over-the-counter, även om faktisk handel inte är en nödvändig förutsättning för överlåtbarhet.

Tabell

Instrumentkategorier

KATEGORIER AV TILLGÅNGAR

KATEGORIER AV SKULDER

1.

Rutor markerade med * i tabell 1 i bilaga I används vid beräkningen av kassakravsbasen. Beträffande skuldebrev ska kreditinstitut antingen styrka att de har skulder som ska dras av från kassakravsbasen eller göra ett schablonavdrag med en viss procent som anges av Europeiska centralbanken (ECB). Uppgifterna i de med mönster markerade cellerna behöver bara rapporteras av kassakravspliktiga kreditinstitut.

2.

Kolumnen ”varav kassakravspliktiga kreditinstitut, ECB och nationella centralbanker (NCB)” ska inte innehålla uppgiftslämnarnas skulder gentemot institut som beviljats undantag från ECB:s kassakravssystem, dvs. institut som har undantagits av andra orsaker än att de är föremål för rekonstruktion. Institut som tillfälligt medgetts undantag från kassakrav på grund av att de är föremål för rekonstruktion behandlas som kassakravspliktiga institut, och skulder gentemot sådana institut ska därför ingå i kolumnen ”varav kassakravspliktiga kreditinstitut, ECB och nationella centralbanker”. Skulder gentemot institut som i praktiken inte behöver hålla kassakravsmedel hos Europeiska centralbankssystemet till följd av det generella avdraget ska också inräknas under den här kolumnen.

3.

Institut med full rapporteringsskyldighet kan också rapportera positioner mot andra MFI än kassakravspliktiga kreditinstitut, ECB och de nationella centralbankerna, i stället för gentemot MFI och kassakravspliktiga kreditinstitut, ECB och de nationella centralbankerna, förutsatt att uppgifterna är tillräckligt detaljerade och att inga poster i de ej med mönster markerade cellerna påverkas. Därutöver kan kreditinstitut som omfattas av kassakrav – beroende på de nationella systemen för insamling av statistiska uppgifter och förutsatt att de definitioner och klassificeringsprinciper för MFI-balansräkningen som anges i den här förordningen följs helt och fullt – alternativt välja att rapportera de uppgifter som behövs för beräkning av kassakravsbasen, med undantag av uppgifter om omsättningsbara instrument, i enlighet med tabellen nedan, förutsatt att inga poster i de ej med mönster markerade cellerna i tabell 1 i bilaga I påverkas.

4.

”Tail”-klassificerade institut ska som ett minimikrav rapportera de kvartalsdata som behövs för att i enlighet med tabellen nedan beräkna kassakravsbasen.

5.

För rapportering i enlighet med tabellen nedan ska sträng överensstämmelse med tabell 1 i bilaga I säkerställas.

1.1

Förutsatt att kraven enligt artikel 11 i förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9) uppfylls, får ECB:s direktion tillåta att kassakravspliktiga kreditinstitut tillämpar aggregerad statistikrapportering som en grupp inom en enda medlemsstat. Alla sådana institut tas upp var för sig i ECB:s förteckning över MFI.

1.2

Om kreditinstitut getts tillstånd att inneha kassakravsmedel genom ombud i enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9), och inte omfattas av den gruppvisa rapporteringen som nämns i detta avsnitt, får den berörda nationella centralbanken ge ombudet tillstånd att genomföra den aggregerade rapporteringen (annan än den som avser kassakraven) åt ett kreditinstitut. Alla sådana institut tas upp var för sig i ECB:s förteckning över MFI.

1.3

Om samtliga kreditinstitut i gruppen räknas som ”tail”, behöver den endast lämna in uppgifter enligt de förenklade rapporteringskraven för ”tail”-institut. Annars gäller full rapporteringsskyldighet för hela gruppen.

2.1

I denna bilaga har termerna ”fusion”, ”fusionerande institut” och ”förvärvande institut” den betydelse som anges i artikel 1 i förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9).

2.2

För den uppfyllandeperiod under vilken en fusion träder i kraft ska kassakraven för det förvärvande institutet beräknas och fullgöras i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9).

2.3

För de därpå följande uppfyllandeperioderna ska kassakravet för det förvärvande institutet beräknas på grundval av en kassakravsbas och statistiska uppgifter som rapporteras i enlighet med de regler som framgår av tabellen nedan. I annat fall ska de vanliga reglerna för rapportering av statistiska uppgifter och beräkning av kassakrav enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9) gälla.

2.4

Utan att det påverkar skyldigheterna i föregående punkter får den berörda nationella centralbanken ge det förvärvande institutet tillstånd att uppfylla sin skyldighet att rapportera statistiska uppgifter genom ett tillfälligt förfarande, exempelvis separat för vart och ett av de fusionerande instituten under ett antal perioder efter det att fusionen trätt i kraft. Längden på detta undantag från normala rapporteringsförfaranden måste i möjligaste mån begränsas och bör inte överstiga sex månader räknat från det att fusionen trätt i kraft. Detta undantag påverkar inte det förvärvande institutets skyldighet att uppfylla sina rapporteringsskyldigheter enligt den här förordningen och, i förekommande fall, dess skyldighet att uppfylla de fusionerande institutens rapporteringsskyldigheter i enlighet med den här bilagan.

Tabell

Särskilda bestämmelser för beräkning av kassakrav för fusionerade kreditinstitut (1)

1.

Minimistandarder för uppgiftsöverföring:

2.

Minimistandarder för noggrannhet:

3.

Minimistandarder för begreppsmässig överensstämmelse:

4.

Minimistandarder för revidering:

De revideringsprinciper och -rutiner som fastställts av ECB och den berörda nationella centralbanken ska följas. Avvikelser från normala revideringsförfaranden ska förklaras i noter.

Förordning (EG) nr 25/2009 (ECB/2008/32)

(EUT L 15, 20.1.2009, s. 14).

Förordning (EU) nr 883/2011

(EUT L 228, 3.9.2011, s. 13).