(1)

Den 10 augusti 2012 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (2) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) ett antidumpningsförfarande (nedan kallat antidumpningsförfarandet) beträffande import till Europeiska unionen av viss tråd av rostfritt stål med ursprung i Indien (nedan kallat det berörda landet).

(2)

Samma dag inledde kommissionen genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (3) ett antisubventionsförfarande beträffande import till unionen av viss tråd av rostfritt stål med ursprung i Indien och påbörjade en separat undersökning (nedan kallad antisubventionsförfarandet).

(3)

Antidumpningsförfarandet inleddes efter ett klagomål inlämnat den 28 juni 2012 av Confederation of Iron and Steel Industries (Eurofer) (nedan kallad klaganden) som företrädde tillverkare som svarar för mer än 50 % av den sammanlagda tillverkningen i unionen av viss tråd av rostfritt stål. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning om dumpning av den aktuella produkten och om väsentlig skada det resulterat i, vilket ansågs tillräckligt för att motivera inledandet av en undersökning.

(4)

Kommissionen underrättade officiellt klaganden, andra kända unionstillverkare, kända exporterande tillverkare, kända importörer och användare samt de indiska myndigheterna om att undersökningen hade inletts.

(5)

De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

(6)

Med tanke på det stora antalet exporterande tillverkare i det berörda landet, icke-närstående importörer och unionstillverkare involverade i förfarandet och för att slutföra undersökningen inom den föreskrivna tidsfristen meddelade kommissionen i tillkännagivandet om inledande att den hade beslutat begränsa de exporterande tillverkarna i det berörda landet, icke-närstående importörer och unionstillverkare som skulle undersökas till ett rimligt antal genom ett urval i enlighet med artikel 17 i grundförordningen (denna process kallas också stickprovsförfarande).

(7)

För att kommissionen skulle kunna besluta om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads alla exporterande tillverkare i det berörda landet att ge sig till känna och lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande.

(8)

Sammanlagt 18 exporterande tillverkare, vissa tillhörande samma grupp, tillhandahöll den begärda informationen, samtyckte till att ingå i urvalet och 7 av dem begärde individuell undersökning om de inte skulle ingå i urvalet. 15 av dessa samarbetsvilliga företag uppgav att de hade exporterat tråd av rostfritt stål till unionen under undersökningsperioden. Urvalet gjordes därför på grundval av de uppgifter som lämnats av dessa 15 exporterande tillverkare.

(9)

I enlighet med artikel 17 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval på grundval av den största representativa exportvolym av den berörda produkten till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Urvalet bestod av två enskilda företag och en grupp av fyra närstående företag som tillsammans stod för över 63 % av den sammanlagda exportvolymen till unionen av den berörda produkten.

(10)

I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen gjordes urvalet av ett representativt stickprov i samråd med alla kända berörda exporterande tillverkare och myndigheterna i det berörda landet. Inga synpunkter på valet av stickprov lämnades.

(11)

Såsom anges i skäl 9 begränsades urvalet till ett rimligt antal företag som kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. De företag som omfattades av undersökningen anges i skäl 19.

(12)

Dessutom, såsom anges i skäl 8, mottogs till en början 7 begäranden om individuell undersökning. Därför ansågs det att individuella undersökningar i detta skede skulle bli orimligt betungande och skulle ha förhindrat att undersökningen avslutades i rätt tid.

(13)

Begäranden från exportörer som lämnade in nödvändiga uppgifter inom tidsfristerna kommer dock att granskas under återstoden av undersökningen.

(14)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den preliminärt hade gjort ett urval av unionstillverkare. Detta urval utgjordes till en början av fem tillverkare som var kända för kommissionen som tillverkare av tråd av rostfritt stål i unionen redan innan undersökningen inleddes. Kommissionen gjorde urvalet till stickprovet utifrån försäljning, tillverkningsvolym och geografiskt läge. Berörda parter ombads också i tillkännagivandet om inledande att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter mottogs på det föreslagna urvalet. Analysen av svaren på frågeformuläret avslöjade att en utvald unionstillverkare hade ett närstående företag som också var involverat i tillverkningen och försäljningen av tråd av rostfritt stål. Därför inbegreps även det närstående företaget i urvalet. Därmed stod de sex unionstillverkarna i urvalet för 46,5 % av unionens beräknade totala tillverkningsvolym. Urvalet anses vara representativt för unionsindustrin.

(15)

För att kommissionen skulle kunna besluta huruvida ett stickprovsförfarande krävdes och i så fall välja ett stickprov ombads alla icke-närstående importörer att ge sig till känna för kommissionen och lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(16)

Sammanlagt nio icke-närstående importörer lämnade den begärda informationen och samtyckte till att ingå i urvalet. Kommissionen valde ut tre företag till urvalet som stod för 23,8 % av den indiska importen till unionen under undersökningsperioden baserat på den största importvolymen till unionen. Två av de importörer som valts ut till stickprovet lämnade dock inte in några svar på frågeformuläret. Därför kunde inget stickprovsförfarande tillämpas i denna fas av undersökningen och samarbete kommer på nytt att sökas från importörer under återstoden av undersökningen.

(17)

Frågeformulär skickades ut till de tre (grupperna) av exporterande tillverkare i Indien som ingick i urvalet och till de exporterande tillverkare som begärt individuell undersökning, till de sex unionstillverkarna i urvalet, till de tre icke-närstående importörer i urvalet och till nio kända användare.

(18)

Svaren på frågeformuläret mottogs från de tre (grupperna av) exporterande tillverkare i Indien samt från två av de exporterande tillverkare som begärt individuell undersökning, de sex unionstillverkarna i urvalet, en icke-närstående importör och tre användare.

(19)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som lämnats av berörda parter och som ansågs vara nödvändiga för ett preliminärt avgörande i fråga om dumpning, om den skada som vållats och om unionens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande parter:

(20)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 april 2011 till och med den 31 mars 2012 (nedan kallad undersökningsperioden eller UP i tabeller). Undersökningen av de faktorer som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2009 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(21)

Den berörda produkten är tråd av rostfritt stål som i viktprocent innehåller:

som för närvarande klassificeras enligt KN-nr 7223 00 19 och 7223 00 99 och med ursprung i Indien.

(22)

En part hävdade att det fanns ”mycket tekniska” produkttyper som skiljer sig från övriga berörda produkttyper som tillverkas i Indien men även i unionen. Parten hävdade vidare att till skillnad från de flesta typer som exporteras från Indien till unionen är de tekniska typerna inte varor utan särskilda produkttyper för särskilda användningar i vissa stålsorter och vissa diametrar och bör inte omfattas av undersökningen.

(23)

I detta skede förefaller de tekniska typerna ingå i produktdefinitionen och ha likartade grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaper jämfört med övriga berörda typer av produkten. Vidare förefaller det som om dessa typer även tillverkas av unionstillverkare, och därför omfattas de tekniska typerna av undersökningen.

(24)

Undersökningen visade att den berörda produkten och den produkt som tillverkades och såldes på den inhemska marknaden i Indien, samt den produkt som tillverkades av unionsindustrin och såldes på unionsmarknaden, har samma grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaper och användningar. De anses därför preliminärt vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(25)

Under kontrollbesöken hos de tre indiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet och vid efterföljande analys av insamlade uppgifter konstaterades det att alla tillverkarna hade lämnat en del information som inte kunde anses tillförlitlig.

(26)

För en exporterande tillverkare hade kommissionen konstaterat att de kostnader som rapporterades i svaret i frågeformuläret inte var i linje med och inte kunde vara förenliga med de kostnader som rapporterats i tillverkarens interna redovisningssystem.

(27)

Den exporterande tillverkaren hävdade att de observerade skillnaderna mellan de kostnader som rapporterats till kommissionen och de kostnader som hittades i det interna redovisningssystemet under kontrollbesöket berodde på fel vid registreringen av transaktionerna och på skillnader i redovisningsmetoder, särskilt när det gäller förbrukningen av råmaterial. Den exporterande tillverkaren hävdade att data i det interna redovisningssystemet inte var tillförlitliga och inte bör användas för undersökningsändamål. Trots att den exporterande tillverkaren har använt samma redovisningssystem i flera år hävdas det att kommissionen borde basera sin analys på de kostnader som rapporterats i svaret på frågeformuläret, inte på de kostnadsdata som finns i företagets interna redovisningssystem.

(28)

Uppgifterna i det interna redovisningssystemet överensstämde med de reviderade redovisningsrapporter som tillhandahållits av den exporterande tillverkaren, men det bör påpekas att det under kontrollbesöken inte har gått att fastställa avstämningen och därmed kopplingen mellan de kostnadstabeller som tagits fram särskilt för den nuvarande undersökningen och de uppgifter som finns i det interna redovisningssystemet. I enlighet med artikel 18 i grundförordningen anses det därmed att endast den information som finns i den exporterande tillverkarens redovisningssystem bör användas för denna antidumpningsundersökning.

(29)

Av detta skäl justerade kommissionen tillfälligt kostnadsdata som tillhandahållits av ovannämnda exporterande tillverkare i dennes svar på frågeformuläret genom att använda fakta som fanns tillgängliga i det interna redovisningssystemet.

(30)

När det gällde en annan exporterande tillverkare fann kommissionen att de inköp och den förbrukning av råmaterial som rapporterades till kommissionen i tillverkarens svar på frågeformuläret inte stöddes av data från tillverkarens lagerhållningssystem. Bland annat föreföll fördelningen per stålsort skilja sig mellan de båda källorna. Kommissionen noterar att stålsorten är en avgörande faktor för fastställandet av slutproduktens pris. Otillförlitlig information om stålsorten skulle kunna leda till en kraftig snedvridning av beräkningarna av kostnader och försäljningspriser för enskilda produkttyper och skulle därför kunna vara missvisande.

(31)

Den exporterande tillverkaren hävdade dock att de datorfiler innehållande inköpen av råmaterial som kommissionen inhämtade vid kontrollbesöket var ofullständiga, eftersom ytterligare inköp av råmaterial hade gjorts av andra enheter inom företaget men inte rapporterats och inte ingick i datorfilerna som inhämtades under kontrollbesöket och granskats av kommissionen. Vidare hävdade den exporterande tillverkaren att de observerade skillnaderna i kvantiteterna av stålsorter berodde på att vissa stålsorter delvis överlappade med varandra och att vissa delar av tillverkningsprocessen inte var spårbara avseende enskilda stålsorter.

(32)

Kommissionen konstaterar dock att ovannämnda påståenden från företagets sida gällande ytterligare inköp av råmaterial inte räcker för att förklara de skillnader som observerades för enskilda stålsorter. Kommissionen konstaterar också att företaget har påstått att det inte går att göra en noggrann spårning av enskilda stålsorter i alla skeden av tillverkningsprocessen. Detta argument undergräver ytterligare tillförlitligheten av rapporteringssystemet som helhet. De uppgifter som tillhandahålls om stålsorter måste preliminärt betraktas som missvisande.

(33)

Kommissionen anser att den rapporterade fördelningen av råmaterial efter stålsort inte är tillförlitlig och bör bortses från preliminärt samt att avgörandena i enlighet med artikel 18 i grundförordningen bör fattas på grundval av de fakta som finns tillgängliga. Eftersom rapporteringssystemet som helhet var otillförlitligt gick det inte att bygga avgörandena på några av de rapporterade stålsorterna. Därför användes den totala förbrukningen av alla råmaterial som helhet, utan att fördelningen efter stålsort beaktades, vid beräkning av en total dumpningsmarginal för alla produkter.

(34)

Även när det gällde en tredje exporterande tillverkare fann kommissionen vid kontrollbesöket att flödena av råmaterial som rapporterats i svaren på frågeformuläret inte överensstämde med data i tillverkarens redovisningssystem. Fördelningen per stålsort föreföll skilja sig mellan de båda källorna.

(35)

Den exporterande tillverkaren erkände att det förekom vissa fel i svaren på frågeformuläret men hävdade att skillnaderna i de totala kvantiteterna råmaterial kunde fås att stämma överens genom att förändringar i lagerhållningen beaktades. Företaget hävdade dock också att delvis överlappande stålsorter gjorde det omöjligt att få till stånd en exakt överensstämmelse för varje enskild stålsort. Detta argument undergräver ytterligare tillförlitligheten av rapporteringssystemet som helhet. De uppgifter som tillhandahålls om stålsorter måste betraktas som missvisande.

(36)

Kommissionen anser att den rapporterade fördelningen av råmaterial efter stålsort inte är tillförlitlig och bör bortses från preliminärt samt att avgörandena i enlighet med artikel 18 i grundförordningen bör fattas på grundval av de fakta som finns tillgängliga. Eftersom rapporteringssystemet som helhet var otillförlitligt gick det inte att bygga några avgöranden på någon av de rapporterade stålsorterna. Därför användes den totala förbrukningen av alla råmaterial som helhet, utan att fördelningen efter stålsort beaktades, vid beräkning av en total dumpningsmarginal för alla produkter.

(37)

Varje exporterande tillverkare fick ett individuellt brev med en beskrivning av de särskilda och detaljerade skälen till att det ansågs att vissa av de data som tillhandahölls i svaren på frågeformuläret inte kunde godtas. Företaget underrättades också om att kommissionen avsåg att i enlighet med artikel 18 i grundförordningen fatta preliminära avgöranden på grundval av tillgängliga uppgifter.

(38)

Alla de tre exporterande tillverkarna fick möjlighet att lämna synpunkter och begärde att bli hörda, vilket beviljades. De tillhandahöll också skriftligen sina observationer när det gällde den möjliga tillämpningen av artikel 18 i grundförordningen. De förklaringar som erhölls från företagen gav inte en tillfredsställande förklaring när det gällde alla punkter som beskrivits ovan, vilket ledde till att vissa data ersattes med bästa tillgängliga fakta.

(39)

För bestämning av normalvärdet granskade kommissionen först för varje exporterande tillverkare som ingick i urvalet huruvida den totala inhemska försäljningsvolymen av den likadana produkten till oberoende kunder var representativ, dvs. huruvida den totala volymen av sådan försäljning motsvarade minst 5 % av den totala exportförsäljningsvolymen av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Kommissionen konstaterade att den sammanlagda försäljningen för var och en av tillverkarna i urvalet av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(40)

Kommissionen fastställde därefter för tillverkarna som ingick i urvalet vilka produkttyper de företag som sammantaget hade en inhemsk representativ försäljning sålde på den inhemska marknaden och som var identiska eller direkt jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen.

(41)

Såsom förklaras i avsnitt 3.1 gjordes dock för två av de exporterande tillverkarna de häri beskrivna jämförelserna på grundval av den totala volymen av alla produkter i stället för att enskilda produkttyper jämfördes separat.

(42)

För varje produkttyp som varje tillverkare som ingick i urvalet sålde på hemmamarknaden och som konstaterades vara identisk eller jämförbar med den produkttyp som såldes på export till unionen, granskades det huruvida försäljningen på hemmamarknaden var tillräckligt representativ i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen. Inhemsk försäljning av en särskild produkttyp ansågs vara tillräckligt representativ när den totala volymen av den produkt som säljs på den inhemska marknaden till oberoende kunder under undersökningsperioden stod för minst 5 % av den totala volymen av den identiska eller jämförbara produkt som säljs på export till unionen.

(43)

Kommissionen undersökte därefter i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen huruvida den inhemska försäljningen för varje tillverkare som ingick i urvalet kunde anses ha skett vid normal handel. Detta gjordes genom att man fastställde andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden.

(44)

I de fall där försäljningsvolymen för en produkttyp som såldes till ett nettopris som motsvarade eller översteg den beräknade tillverkningskostnaden utgjorde mer än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, och där det vägda genomsnittliga försäljningspriset för den typen var detsamma som eller översteg tillverkningskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid inhemsk försäljning, beräknat som det vägda genomsnittet av priserna vid all inhemsk försäljning av den typen under undersökningsperioden, oavsett om denna försäljning varit lönsam eller inte.

(45)

I de fall där volymen av den lönsamma försäljningen av produkttypen utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, eller där det vägda genomsnittliga priset för den produkttypen var lägre än tillverkningskostnaden per enhet, grundades normalvärdet på det faktiska priset på hemmamarknaden, beräknat som det vägda genomsnittspriset av endast den lönsamma försäljningen av denna typ på hemmamarknaden under undersökningsperioden.

(46)

När alla produkttyperna såldes med förlust ansågs det att de inte såldes vid normal handel.

(47)

Om ingen försäljning av en likadan produkt förekommit vid normal handel eller om en produkttyp inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden använde kommissionen ett konstruerat normalvärde i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(48)

Normalvärdet konstruerades genom att den vägda genomsnittliga försäljningen, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt den vägda genomsnittliga vinsten för den inhemska försäljningen av den likadana produkten vid normal handel under undersökningsperioden för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet adderades till deras genomsnittliga tillverkningskostnad under undersökningsperioden, vid behov justerad. Vid behov, bland annat såsom förklaras i avsnitt 3.1, justerades tillverkningskostnaden och försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader innan de användes i det vanliga handelstestet och för att konstruera normalvärdet.

(49)

Varje företag får sina egna detaljerade beräkningar som använts för att fastställa deras normalvärden och får möjlighet att lämna synpunkter.

(50)

De exporterande tillverkare som ingick i urvalet exporterade till unionen antingen direkt till oberoende kunder eller via närstående företag.

(51)

När den berörda produkten exporterades direkt till oberoende kunder i unionen, fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, på grundval av de exportpriser som faktiskt betalades eller skulle betalas.

(52)

När exportförsäljningen till unionen skedde genom ett närstående företag, fastställdes exportpriset enligt artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången säljs vidare till oberoende köpare i unionen. I sådana fall gjordes justeringar för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet såväl tullar och skatter som försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt för vinst. Den närstående importörens egna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader användes, och en rimlig vinstmarginal fastställdes på grundval av den vinstmarginal som uppnåtts av en oberoende importör av den berörda produkten.

(53)

Normalvärde och exportpris för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet jämfördes utifrån priset fritt fabrik.

(54)

För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs vederbörlig hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet genom en justering i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(55)

På denna grund gjordes justeringar för kostnader för transport, sjötransport och försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, kreditkostnader, rabatter och provisioner, där dessa visats påverka prisernas jämförbarhet.

(56)

För varje företag jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(57)

I linje med bestämmelserna i artikel 9.6 i grundförordningen, på grund av tillämpningen av artikel 18 i grundförordningen på alla de tre exporterande tillverkare som ingick i urvalet kunde dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet inte fastställas på grundval av den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för företagen i urvalet.

(58)

I detta fall ansågs det lämpligt att preliminärt använda den dumpningsmarginal som var tillämplig på de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet baserat på deras exportpris, fastställt på grundval av importstatistik från Eurostat, och det genomsnittliga normalvärde som fastställts för de indiska tillverkare som ingick i urvalet, så länge det genomsnittliga normalvärdet inte hade påverkats av tillämpningen av artikel 18 i grundförordningen.

(59)

På grundval av detta fastställdes preliminärt den beräknade dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet till 28,0 %.

(60)

För alla andra exporterande tillverkare i Indien fastställde kommissionen först hur pass omfattande samarbetet hade varit. För detta ändamål gjordes en jämförelse mellan de totala exportkvantiteter som angetts i svaren från företagen i urvalet och den totala importen från Indien enligt importstatistik från Eurostat. Eftersom graden av samarbete var hög fastställdes den övriga dumpningsmarginalen till samma nivå som den högsta dumpningsmarginal som fastställts för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet.

(61)

På denna grundval fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen preliminärt till 32,3 %.

(62)

På grundval av detta är de preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, följande:

(63)

Den likadana produkten tillverkades av 27 unionstillverkare. De anses utgöra unionsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kommer hädanefter att kallas unionsindustrin.

(64)

All tillgänglig information om unionsindustrin, såsom information som anfördes i klagomålet, uppgifter som inhämtats från unionstillverkarna innan undersökningen inleddes och senare samt de kontrollerade svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet, användes för att fastställa unionens sammanlagda tillverkning under undersökningsperioden.

(65)

Det bör nämnas att även en unionstillverkare som var närstående en indisk exporterande tillverkare och motsatte sig inledandet av undersökningen innefattades i definitionen av unionsindustrin.

(66)

På grundval av detta beräknades det att unionens sammanlagda tillverkning uppgick till omkring 139 141 ton under undersökningsperioden. I denna siffra ingår tillverkningen hos alla unionstillverkare som gav sig till känna och den beräknade tillverkningen hos övriga unionstillverkare som inte gav sig till känna under undersökningen.

(67)

Såsom anges i skäl 14 ingick sex unionstillverkare i urvalet, vilket representerade 46,5 % av den beräknade totala tillverkningen i unionen av den likadana produkten.

(68)

Förbrukningen i unionen fastställdes på grundval av unionsindustrins totala försäljningsvolym på unionsmarknaden och den totala importen. År 2009 kännetecknades av oöverträffat höga priser på nickel, det huvudsakliga råmaterial som används för att tillverka den berörda produkten och den likadana produkten, och de globala negativa effekterna av finanskrisen, vilket i kombination ledde till en särskilt låg förbrukning i unionen det året. Marknadssituationen förbättrades dock, vilket framgår av tabellen nedan, och förbrukningen i unionen ökade med 50 % mellan 2009 och undersökningsperioden.

(69)

Under skadeundersökningsperioden befanns den dumpade importen till unionen från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna ha utvecklats på följande sätt när det gäller volym och marknadsandel:

(70)

Importvolymen från Indien ökade betydligt, med 110 %, under skadeundersökningsperioden. Ökningen var särskilt markant mellan 2009 och 2010, när importen från Indien ökade med 72 % och unionens förbrukning ökade med 42 %. Medan förbrukningen ökade med endast 5 % mellan 2010 och undersökningsperioden fortsatte dock importvolymen från Indien att öka markant med 22 % under samma period.

(71)

Marknadsandelen för dumpad import från Indien har ökat markant med 40 % under skadeundersökningsperioden.

(72)

Såsom förklaras ovan i skäl 22 uttryckte en part betänkligheter på grund av att det i antidumpningsfrågeformuläret inte gick att skilja mellan vissa typer av den berörda produkten som enligt partens mening var olika.

(73)

Hänsyn togs till dessa betänkligheter genom att frågeformuläret ändrades så att de så kallade produktkontrollnumren (PCN) utökades för att det skulle gå att tydligt identifiera de relevanta typerna i undersökningen, särskilt för prisjämförelsen. I detta skede visade undersökningen att de indiska exporterande tillverkarna endast exporterade begränsade kvantiteter av dessa mycket tekniska typer. Det påpekas dock ändå att ändringarna avseende PCN säkerställde att priserna på vissa produkttyper jämfördes direkt med priserna på motsvarande produkttyper.

(74)

Tabellen nedan visar det genomsnittliga priset för dumpad import:

(75)

Det genomsnittliga importpriset från Indien ökade med 35 % under skadeundersökningsperioden men förblev lägre än unionsindustrins försäljningspris under samma period (se skäl 93). Detta förklarar den plötsliga ökningen av importvolymen och den markanta ökningen med 40 % av indiska exportörers marknadsandel under samma period.

(76)

I syfte att fastställa prisunderskridandet under undersökningsperioden jämfördes det vägda genomsnittliga försäljningspriset per produkttyp som unionstillverkarna som ingick i urvalet tog ut av icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik, med motsvarande vägda genomsnittliga importpriser per produkttyp för dumpad import från de indiska tillverkare som ingick i urvalet till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställda till cif-nivån, med lämpliga justeringar för kostnader som uppstår efter import.

(77)

Resultatet av jämförelsen, uttryckt i procent av omsättningen under undersökningsperioden för de unionstillverkare som ingick i urvalet visade på en vägd genomsnittlig underskridandemarginal på 15 % för den dumpade importen från det berörda landet på unionsmarknaden. De lägre priserna på den dumpade importen jämfört med unionspriserna under skadeundersökningsperioden förklarar den markanta ökningen av importvolymen från Indien och av marknadsandelen för importen från Indien mellan 2009 och undersökningsperioden.

(78)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av inverkan av den dumpade importen från Indien på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(79)

Som nämndes i skäl 14 användes ett stickprovsförfarande för undersökningen av den eventuella skada som unionsindustrin lidit.

(80)

För skadeanalysen skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska indikatorer. I detta avseende bedömdes unionsindustrins ekonomiska situation på grundval av a) makroekonomiska indikatorer, dvs. indikatorer som tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel och tillväxt, sysselsättning, produktivitet, den faktiska dumpningsmarginalens storlek och återhämtningen från tidigare dumpning, för vilka uppgifter inhämtades för hela unionsindustrin och på grundval av b) mikroekonomiska indikatorer som genomsnittliga priser per enhet, kostnad per enhet, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga, lager- och arbetskostnader, för vilka uppgifter inhämtades för de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(81)

Det är värt att notera att all tillgänglig information om unionsindustrin, inklusive information som anfördes i klagomålet, uppgifter som inhämtats från unionstillverkarna innan undersökningen inleddes och senare samt svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet, användes för att fastställa de makroekonomiska indikatorerna, bland annat data gällande de unionstillverkare som inte ingick i urvalet.

(82)

De mikroekonomiska indikatorerna fastställdes på grundval av information som unionstillverkare som ingick i urvalet lämnade i sina svar på frågeformuläret.

(83)

Trenderna för unionens tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

(84)

Unionstillverkningen ökade med 32 % under skadeundersökningsperioden, vilket i viss mån återspeglade den positiva utvecklingen av förbrukningen. Produktionsvolymen stagnerade däremot mellan 2010 och undersökningsperioden.

(85)

Medan kapacitetsutnyttjandet förbättrades och ökade med 13 procentenheter under skadeundersökningsperioden förblev produktionskapaciteten i grunden stabil under skadeundersökningsperioden.

(86)

Trenderna när det gäller försäljningsvolym, marknadsandel och tillväxt utvecklades enligt följande under skadeundersökningsperioden:

(87)

Efter en betydande ökning mellan 2009 och 2010, mot bakgrund av en ökande förbrukning, minskade försäljningsvolymen till icke-närstående kunder och påverkades inte positivt av den fortsatta ökningen av efterfrågan (4,9 % mellan 2010 och 2011). Detta återspeglar också den uppåtgående trenden för utgående lager, som ökade med 41 procent under skadeundersökningsperioden, vilket framgår av skäl 100.

(88)

Dessutom minskade unionsindustrins marknadsandel med 4,7 procentenheter under skadeundersökningsperioden, trots den stadiga ökningen med 50 % av förbrukningen.

(89)

Såsom framgår av skäl 68 växte förbrukningen i unionen med 50 % mellan 2009 och undersökningsperioden, medan volymen av dumpad import ökade markant med 110 % under samma period, vilket framgår av skäl 70. Unionsmarknadens tillväxt mellan 2009 och undersökningsperioden absorberades därför delvis av dumpad import, medan unionsindustrins försäljning i unionen endast ökade med 40 % under samma period. Detta visar att unionsindustrin inte kunde dra full fördel av tillväxten av förbrukningen i unionen på grund av den ökande marknadsandelen för dumpad import.

(90)

Trots den svåra ekonomiska situation som beskrivs i skäl 94–99 förblev sysselsättningen i unionsindustrin relativt stabil under skadeundersökningsperioden. Med tanke på den ökade produktionsvolymen (se skäl 84) ökade produktiviteten mätt som produktion i ton per anställd per år med 30 % under samma period, vilket tyder på att unionsindustrin gjorde betydande insatser för att öka sin effektivitet.

(91)

Dumpningsmarginalerna för tre av de indiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet ligger över miniminivån (se skäl 62). Med hänsyn till den berörda produktens sektor, volymen, marknadsandelen och priserna när det gäller den dumpade importen från Indien som diskuteras ovan kan verkningarna för unionsindustrin av den faktiska dumpningsmarginalen inte anses vara försumbara.

(92)

Det erinras om att antidumpningsåtgärder och antisubventionsåtgärder infördes på den berörda produkten 1999 (4). På grund av tidsintervallet från det att de åtgärder som infördes 1999 upphörde till den nuvarande undersökningen finns inga uppgifter tillgängliga för att bedöma effekten av den tidigare dumpningen. Undersökningen gav i vilket fall inga bevis för att industrin fortfarande håller på att återhämta sig från tidigare dumpningsåtgärder.

(93)

De genomsnittliga försäljningspriserna för unionstillverkarna i urvalet till icke-närstående kunder i unionen ökade med 34 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen återspeglar den allmänna ökningen av kostnaden för råmaterial som industrin upplevde under samma period. År 2011 och under undersökningsperioden kunde unionstillverkarna endast i måttlig omfattning höja priserna för att täcka den ökande tillverkningskostnaden, bara tillräckligt för att hålla lönsamheten strax över 1 % år 2011 och gå jämnt upp under undersökningsperioden. Såsom framgår av siffrorna i tabellen kunde inte ens en markant ökning av försäljningspriset göra det möjligt för unionsindustrin att uppnå en rimlig vinstnivå.

(94)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades unionstillverkarnas kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga på följande sätt:

(95)

Lönsamheten för unionstillverkarna i urvalet fastställdes genom att nettovinsten före skatt vid försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder uttrycktes i procent av relevant omsättning. År 2009 gjorde unionstillverkarna i urvalet förluster men började 2010 återhämta sig, i linje med den ökning av förbrukningen med 50 % som beskrivs i skäl 68. Även om lönsamheten ökade något låg dock vinstnivåerna på 0,2 % fortfarande långt under en rimlig vinstnivå inom stålsektorn. Målvinstmarginalen hade faktiskt preliminärt satts till 5 %, eftersom detta enligt unionsindustrins angivelser ansågs motsvara den marginal som rimligen skulle kunna uppnås av en industri av denna typ inom sektorn för den undersökta produkten under normala konkurrensförhållanden, dvs. utan dumpad import, på försäljning av den likadana produkten i unionen. Vidare är värdet 5 % en vinstmarginal före skatt som ansetts vara ett lämpligt minimivärde i andra undersökningar av liknande produkter inom samma sektor.

(96)

Under undersökningsperioden lyckades unionstillverkarna i urvalet få sin verksamhet att gå jämnt upp, men prispressen från dumpad import hindrade dem från att anpassa priserna till kostnaderna och därmed uppnå tillfredsställande resultat. Denna situation förklaras också av att den undersökta produkten anses vara en vara och att priserna därför anses vara den huvudfaktor som avgöra kundernas val.

(97)

Kassaflödet, vilket representerar industrins förmåga att själv finansiera sin verksamhet och som beräknades på grundval av driften, var negativt fram till 2010. Det förbättrades visserligen 2011 men minskade med 34 % mellan 2011 och undersökningsperioden.

(98)

Utvecklingen av lönsamheten och kassaflödet under skadeundersökningsperioden begränsade förmågan för de unionstillverkare som ingick i urvalet att investera i sin verksamhet och undergrävde deras utvecklingsmöjligheter. Som en följd av detta begränsades unionstillverkarnas förmåga att anskaffa kapital och finansiera kostnader. Trots att unionstillverkarna i urvalet lyckades göra vissa investeringar avseende den likadana produkten 2010 minskade de därefter, särskilt under undersökningsperioden, när deras investeringar minskade med 51 % jämfört med 2010 års nivå. Även om räntabiliteten uttryckt som vinsten som procentandel av investeringarnas bokförda nettovärde blev positiv 2011 gällde dessutom att den sjönk markant, med 5,9 procentenheter, under undersökningsperioden, ned till en låg nivå på 0,8 %.

(99)

I ljuset av det ovanstående kan slutsatsen dras att det ekonomiska resultatet för unionstillverkarna i urvalet förblev något bräckligt under undersökningsperioden.

(100)

Lagren ökade för unionstillverkarna i urvalet med 41 % under skadeundersökningsperioden, och ökningen sammanföll med en minskad marknadsandel, särskilt under undersökningsperioden.

(101)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionstillverkarna i urvalet ökade måttligt under skadeundersökningsperioden och de utgör därför inte någon avgörande faktor för den ökade produktionskostnaden.

(102)

Undersökningen visade att unionsindustrin inte fullt ut kunde dra nytta av den ökade förbrukningen under skadeundersökningsperioden och särskilt under undersökningsperioden. Inledningsvis, mellan 2009 och 2010, förbättrades de flesta av skadeindikatorerna för unionsindustrin till stor del men därefter stagnerade industrins ekonomiska situation eller till och med försämrades.

(103)

Mot bakgrund av en blomstrande marknad ökade faktiskt vissa indikatorer, såsom tillverkning och försäljningsvolym, för unionsindustrin markant mellan 2009 och 2010, men därefter registrerades en inbromsning från 2010 och framåt. Denna situation inträffade trots en fortsatt ökning av förbrukningen.

(104)

Dessutom påverkades de skadefaktorer som är förknippade med unionsindustrins ekonomiska resultat, såsom kassaflöde, investeringar och lönsamhet, allvarligt av prispressen på unionsmarknaden, särskilt under undersökningsperioden. Unionsindustrin kunde inte öka sina priser tillräckligt för att täcka sina produktionskostnader mellan 2009 och 2010. Lönsamheten förbättrades mellan 2009 och 2011 med en liten vinst på 1,4 % år 2011, men lönsamheten började försämras igen under undersökningsperioden, när den endast gick jämnt upp. Detta innebär att unionsindustrins kapitalanskaffningsförmåga och möjligheter att investera undergrävdes.

(105)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen preliminärt slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(106)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från Indien hade vållat unionsindustrin skada i så stor omfattning att skadan skulle kunna anses som väsentlig. Andra kända faktorer, utöver den dumpade importen, vilka eventuellt skadade unionsindustrin samtidigt med denna, undersöktes också för att kontrollera att den eventuella skada som vållats av andra faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

(107)

Undersökningen visade att förbrukningen i unionen ökade med 50 % under skadeundersökningsperioden och att volymen av import med ursprung i Indien samtidigt mer än fördubblades. Å andra sidan sammanföll ökningen av dumpad import med en inbromsning av unionsindustrins försäljningsvolym till icke-närstående parter mellan 2010 och undersökningsperioden.

(108)

När det gäller prispressen på unionsmarknaden under skadeundersökningsperioden konstaterades det att de genomsnittliga importpriserna från Indien konstant var lägre än unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser. Genom att den indiska importen underskred unionsindustrins priser med i genomsnitt 15 % under undersökningsperioden ökade dess marknadsandel mellan 2009 och undersökningsperioden med 40 %, medan unionsindustrins marknadsandel minskade med 4,7 procentenheter (från 67,6 % år 2009 till 62,9 % under undersökningsperioden). Den minskade marknadsandelen visar att unionsindustrin endast i begränsad omfattning kunde dra nytta av den ökade förbrukningen.

(109)

Med tanke på de ökande produktionskostnaderna försökte unionsindustrin höja priset per enhet för icke-närstående kunder, såsom visas i skäl 93. Såsom anges ovan räckte dock inte prishöjningen för att täcka de växande kostnaderna, på grund av prispressen från den ökande volymen dumpad indisk import, och därmed kunde unionsindustrin inte nå en tillfredsställande vinstnivå som skulle kunna anses nödvändig för denna särskilda industri.

(110)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att ökningen av den dumpade importen från Indien till priser som konstant underskred unionsindustrins har haft en avgörande roll för den väsentliga skada unionsindustrin har lidit.

(111)

Utöver den dumpade importen från Indien, som utgjorde 48 % av all import till unionsmarknaden under undersökningsperioden, fanns det andra importkällor, bland annat Kina, Korea och Schweiz, som behövde granskas med avseende på orsakssambandet.

(112)

Undersökningen visade att det genomsnittliga försäljningspriset för koreanska och schweiziska exporterande tillverkare förblev högre än de indiska exporterande tillverkarnas och unionsindustrins försäljningspris under skadeundersökningsperioden och särskilt under undersökningsperioden. Vidare minskade deras marknadsandelar med 0,5 respektive 1,6 procentenheter under undersökningsperioden.

(113)

Det genomsnittliga priset från Kina låg under unionsindustrins prisnivå och Kinas marknadsandel visade en ökande trend under skadeundersökningsperioden. Undersökningen visade dock att produktblandningen för den kinesiska importen är en annan och att de kinesiska produkterna inte direkt konkurrerar med unionsindustrin eller dem av indiskt ursprung. Det ansågs därför inte att den kinesiska exporten kunde ha haft någon väsentlig effekt på de kärnprodukttyper som säljs av unionsindustrin på unionsmarknaden. Därför kan det eventuella bidraget från importen från Kina på den skada som vållats unionsindustrin endast ha varit obetydligt.

(114)

En exporterande tillverkare hävdade trots detta att importen av tråd av rostfritt stål från Kina, Korea och Schweiz borde ha innefattats i denna undersökning.

(115)

Utöver de fakta och överväganden som tas upp ovan bör det påpekas att det från inledningsskedet och hittills inte har funnits några bevis för dumpning, skadevållande eller något annat orsakssamband som skulle ha motiverat inledande av ett antidumpningsförfarande rörande import med ursprung i ovannämnda länder. Även om det skulle ha funnits bevis som motiverade en undersökning av annan import gäller vidare att en skillnad i behandling som består i att ett antidumpningsförfarande inleds endast mot indisk import inte skulle betraktas som diskriminerande. Påståendet att dessa länder borde ha ingått i undersökningens räckvidd är därför grundlöst och bör avvisas.

(116)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att exporten från tredjeländer inte bidrog i någon påtaglig grad till den väsentliga skada som unionsindustrin led.

(117)

Unionsindustrins totala export av den berörda produkten utgjorde 8,5 % av den totala produktionen under undersökningsperioden. Denna bild återspeglas av exporten till icke-närstående kunder från unionstillverkarna i urvalet, vars export utgjorde 7 % av produktionen under undersökningsperioden, och priserna var 36 % högre än dem på EU-marknaden under samma period. Baserat på detta kan slutsatsen dras att unionsindustrins exportverksamhet inte är en möjlig orsak till den väsentliga skadan.

(118)

Såsom nämns i skäl 68 var förbrukningen särskilt låg 2009 på grund av de exceptionellt höga priserna på nickel och effekterna av den ekonomiska krisen. Denna situation förklarar tveklöst den särskilt dåliga ekonomiska situationen för unionsindustrin 2009, men det förtjänar att noteras att resultaten för den dumpade lågprisimporten kontrasterar mot unionsindustrins situation i läget med ökande förbrukning från 2010 och framåt.

(119)

Undersökningen visade att unionsindustrin inte heller under den allmänna ekonomiska återhämtningen kunde dra nytta av den ökande förbrukningen och att den förlorade marknadsandelar under skadeundersökningsperioden, medan den dumpade indiska exporten ökade sin marknadsandel.

(120)

Även om den ekonomiska krisen och de höjda priserna på råmaterial kan ha bidragit till unionsindustrins dåliga resultat totalt sett, kan dess inverkan därför inte anses bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit under undersökningsperioden.

(121)

Undersökningen har visat att en betydande ökning ägde rum i volymen och marknadsandelen för den dumpade importen med ursprung i Indien under skadeundersökningsperioden (med 110 % respektive 40 %). Det konstaterades dessutom att denna import ständigt underskred unionsindustrins priser på unionsmarknaden, framför allt under undersökningsperioden (med i genomsnitt 15 %).

(122)

Denna ökning av volym och marknadsandel för den dumpade importen från Indien sammanföll med den långsamma utvecklingen av unionsindustrins ekonomiska situation, särskilt från och med 2010. Trots återhämtningen av förbrukningen kunde unionsindustrin inte överföra den ökade produktionskostnaden på sina kunder i någon tillfredsställande grad, och därmed förblev ekonomiska indikatorer som lönsamhet, kassaflöde och investeringar på en låg nivå.

(123)

Undersökningen av andra kända faktorer som skulle kunna ha orsakat skada för unionsindustrin visade att dessa faktorer inte bryter orsakssambandet som fastställts mellan den dumpade importen från Indien och skadan som unionsindustrin lidit.

(124)

På grundval av denna analys, i vilken det har redogjorts för verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för unionsindustrins situation och gjorts en avgränsning av den dumpade importens skadevållande verkningar, dras preliminärt slutsatsen att den dumpade importen från Indien har vållat unionsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(125)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om det, trots den preliminära slutsatsen om skadlig dumpning, fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall. Analysen av unionens intresse gjordes på grundval av en bedömning av alla de olika parternas intressen, inbegripet unionsindustrins, importörernas och användarnas intresse.

(126)

Unionsindustrin utgörs av 27 kända tillverkare som representerar hela unionens tillverkning av den liknande produkten. Tillverkarna finns i olika medlemsstater i unionen och sysselsätter direkt 1 747 personer i samband med den likadana produkten under undersökningsperioden.

(127)

En unionstillverkare, som representerade en relativt liten andel av unionstillverkningen och hade ett närstående företag i Indien, motsatte sig inledandet av undersökningen. Såsom nämns i skäl 22 hävdade tillverkaren också att de mycket tekniska produkterna inte skulle omfattas och att det inte låg i unionens intresse att införa samma åtgärder på denna produkttyp.

(128)

Såsom nämns i skäl 72 togs hänsyn till detta i frågeformuläret genom att PCN-numren utökades, vilket ger en tydlig identifiering av dessa typer i undersökningen. I detta skede visade undersökningen dock att mycket tekniska produkter omfattades och att de indiska exporterande tillverkarna endast exporterade begränsade kvantiteter av dessa produkttyper. Därmed ansågs de betänkligheter som uttrycktes av denna tillverkare sakna grund och påståendet avvisades.

(129)

Det har fastställts att den dumpade importen från Indien har vållat unionsindustrin väsentlig skada. Det erinras om att unionsindustrin inte kunde dra full nytta av den ökande förbrukningen och att unionsindustrins ekonomiska situation förblev bräcklig.

(130)

Införandet av antidumpningstullar förväntas innebära att rättvisa handelsvillkor återupprättas på unionsmarknaden, så att unionsindustrin kan anpassa sina priser på den likadana produkten till produktionskostnaden.

(131)

Införandet av åtgärder kan också förväntas göra det möjligt för unionsindustrin att åtminstone delvis återvinna de marknadsandelar som den förlorade under skadeundersökningsperioden, med en positiv inverkan på den ekonomiska situationen och lönsamheten. Införandet av åtgärder skulle göra det möjligt för industrin att upprätthålla och vidareutveckla sina insatser för att vara kostnadseffektiva.

(132)

Om inga åtgärder införs kan unionsindustrin förväntas förlora ytterligare marknadsandelar och dess lönsamhet skulle försämras.

(133)

Den preliminära slutsatsen är därför att det skulle ligga i unionsindustrins intresse att åtgärder införs för import med ursprung i Indien.

(134)

Kommissionen skickade frågeformulär till nio användare i unionen. Endast tre svarade på frågeformulären, vilket representerar ca 6 % av den totala importen från Indien av den berörda produkten under undersökningsperioden. Dessa användare finns inom sektorer som rör livsmedelsberedning, bland annat inom kommersiella kök och catering, hushållsapparater och bilindustrin.

(135)

I genomsnitt stod inköp från Indien för ca 67 % av de totala inköpen av den berörda produkten, och Indien utgör den enda leveranskällan endast för en användare. Under undersökningsperioden representerade den genomsnittliga procentandel av omsättning som innefattade den berörda produkten 54 % av deras totala omsättning.

(136)

Undersökningen visade att den genomsnittliga lönsamheten under undersökningsperioden för alla samarbetsvilliga användare inom sektorer som använder den berörda produkten var över 9 % av omsättningen.

(137)

Den sannolika effekten av de föreslagna åtgärderna bedömdes på grundval av svaren på frågeformuläret från användarna och hela unionsmarknaden för den berörda produkten och den likadana produkten. Om man utgår från ett värsta scenario för unionsmarknaden, dvs. att ingen prishöjning kan överföras på distributionskedjan och att användarna skulle fortsätta köpa från Indien i de tidigare volymerna, skulle tullens inverkan på användarnas lönsamhet innebära en minskning med ca 1,2 procentenheter.

(138)

Det ska noteras att en användare hade en neutral position när det gällde undersökningen eftersom den användaren anser att ett införande av åtgärder inte kommer att ha någon påtaglig inverkan på marknadspriserna eftersom en eventuell prisökning kommer att absorberas av distributörerna.

(139)

En annan användare uttryckte oro för att åtgärderna om de införs skulle drabba även vissa produkttyper som inte längre tillverkas i unionen. Undersökningen visade dock att de produkttyper denna användare hänvisar till fortfarande tillverkas i unionen och att efterfrågan på dessa sorter av rostfritt stål saknar betydelse. Vidare bör det noteras att unionstillverkarna inte tillverkade på full kapacitet under skadeundersökningsperioden, och om efterfrågan ökar kan därför även tillverkningen ökas i motsvarande grad.

(140)

Det ska påpekas att eftersom den berörda produkten är standardiserad när det gäller sektor och användning, kan användarna lätt byta sina leveranskällor när det gäller produktkvalitet eller pris. Införandet av åtgärder bör inte utesluta möjligheten att importera den berörda produkten från andra länder och även från Indien när dumpningens snedvridande effekter på handeln har eliminerats.

(141)

Med hänsyn till ovanstående anses den totala inverkan på användare vara begränsad, även om vissa användare sannolikt påverkas mer negativt än andra av åtgärder som gäller import från Indien.

(142)

Ett begränsat samarbete erhölls från icke-närstående importörer. Nio importörer tillhandahöll urvalsinformation men endast en var samarbetsvillig. Detta företag stod för ca 7 % av den totala importen från Indien under undersökningsperioden. Företaget motsätter sig att åtgärder införs eftersom Indien med stor marginal är företagets viktigaste leverantör. Även om införandet av åtgärder skulle inverka negativt på företagets lönsamhet på grund av de högre kostnaderna skulle det importerande företaget ha möjlighet att överföra åtminstone en del kostnadsökningen på sina kunder.

(143)

Vidare skulle importörerna kunna byta till en annan källa, inbegripet unionsindustrin och andra exporterande länder.

(144)

Mot denna bakgrund dras den preliminära slutsatsen att införandet av antidumpningsåtgärder inte kommer att ha några betydande negativa verkningar på importörernas intresse.

(145)

Mot bakgrund av ovanstående dras preliminärt slutsatsen att det totalt sett, på grundval av de tillgängliga uppgifterna om unionens intresse, inte finns några tvingande skäl som talar emot införandet av åtgärder mot import av den berörda produkten från Indien.

(146)

Vidare gäller att sammantaget, och vid en bedömning av antidumpningsåtgärdernas totala inverkan på unionsmarknaden, kommer av allt att döma de positiva verkningarna för unionsindustrin att uppväga de eventuella negativa verkningarna för andra intressegrupper.

(147)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör preliminära antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att unionsindustrin vållas ytterligare skada genom dumpad import.

(148)

Vid fastställandet av nivån på tullen togs hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och det tullbelopp som var nödvändigt för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit.

(149)

Vid beräkning av det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen, ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för unionsindustrin att täcka sina produktionskostnader och uppnå en vinst före skatt som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i unionen under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte hade förekommit någon dumpad import.

(150)

Därför beräknades nivån för undanröjande av skada på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittspriset för den dumpade importen, fastställt vid beräkningarna av prisunderskridande i skäl 77, med unionsindustrins icke-skadevållande pris för den likadana produkten. Det icke-skadevållande priset fastställdes genom att en rimlig vinstnivå adderades till produktionskostnaden. Målvinstmarginalen sattes preliminärt till 5 %, såsom anges i skäl 95.

(151)

Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det genomsnittliga totala importpriset cif, se skäl 154.

(152)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att en preliminär antidumpningstull bör införas på import av viss tråd av rostfritt stål med ursprung i Indien och att den, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen och regeln om lägsta tull, bör fastställas till en nivå motsvarande den lägre av dumpnings- och skademarginalerna.

(153)

När det gäller den parallella antisubventionsundersökningen i enlighet med artikel 14.1 i grundförordningen och artikel 24.1 andra stycket i rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (5), får ingen produkt beläggas med både antidumpnings- och utjämningstull i syfte att råda bot på en och samma situation som uppstått till följd av dumpning eller exportsubvention. Alla subventionssystem som tas upp i den preliminära antisubventionsförordningen (6) gäller exportsubvention. De relevanta preliminära antidumpningstullsatserna för berörda samarbetsvilliga tillverkare justeras därför i enlighet med detta.

(154)

Mot denna bakgrund har de preliminära antidumpningstullarnas storlek fastställts på grundval av en jämförelse mellan skademarginalerna, dumpningsmarginalerna och nivån på utjämningstullarna. Följande antidumpningstullar bör därför införas:

(155)

Storleken på de individuella företagsspecifika antidumpningstullar som fastställs i denna förordning har beräknats på grundval av resultaten i den aktuella undersökningen. Därför speglar de den situation som konstaterats under undersökningen i fråga om dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller för ”Alla övriga företag”) gäller alltså enbart för import av berörda produkter med ursprung i Indien som tillverkats av de företag, dvs. de specifika rättsliga enheter, som nämns. Importerade berörda produkter som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del med namn och adress, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, kan inte omfattas av dessa tullsatser utan ska omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”.

(156)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa antidumpningstullar för enskilda företag (till exempel efter en förändring av den juridiska personens namn eller inrättande av en ny tillverknings- eller försäljningsenhet) bör skyndsamt lämnas till kommissionen (7) med all relevant information, framför allt eventuella ändringar av den del av företagets verksamhet avseende tillverkning, försäljning på hemmamarknaden och exportförsäljning som är förknippad med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenhet. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(157)

I syfte att säkerställa en korrekt tillämpning av antidumpningstullen bör nivån för den övriga tullen inte tillämpas enbart på de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, utan också på de tillverkare som inte hade någon export till unionen under undersökningsperioden.

(158)

Enligt god förvaltningspraxis bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som gav sig till känna inom den tidsfrist som fastställdes i tillkännagivandet om inledande skriftligen kan lämna sina synpunkter och begära att bli hörda. Det bör också påpekas att alla undersökningsresultat i denna förordning rörande införandet av antidumpningstullar är preliminära och kan komma att behöva omprövas inför ett slutgiltigt avgörande.