BILAGA

PROJEKTVERKSAMHET SOM AVSES I ARTIKEL 1.2

1.   Bakgrund och motivering till stödet inom ramen för Gusp

Detta beslut bygger på tidigare rådsbeslut till stöd för den FN-process som ledde fram till vapenhandelsfördraget för främjande av tredjeländers utveckling av mer ansvarsfulla och öppna system för vapenexportkontroll (1). Den 2 april 2013 antog FN:s generalförsamling fördraget, som öppnades för undertecknande den 3 juni 2013.

Syftet med fördraget är ”att fastställa högsta möjliga gemensamma internationella normer för att reglera eller förbättra regleringen av den internationella handeln med konventionella vapen, att förebygga och utplåna olaglig handel med konventionella vapen samt förhindra att dessa avleds”. Det uttalade syftet är ”att bidra till internationell och regional fred, säkerhet och stabilitet, minskat mänskligt lidande och främja samarbete, öppenhet och ansvarsfullt agerande av fördragsstaterna vid internationell handel med konventionella vapen för att därigenom skapa förtroende mellan fördragsstaterna”. Fördragets mål och syfte stämmer därför överens med unionens övergripande utrikes- och säkerhetspolitiska ambition i enlighet med hur denna fastställs enligt artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen och ytterligare specificeras i den europeiska säkerhetsstrategin.

Med anledning av FN:s generalförsamlings antagande av vapenhandelsfördraget har EU fastställt tre huvudutmaningar för fördraget: att säkerställa dess snabba ikraftträdande, att sörja för dess faktiska genomförande och, slutligen, att verka för dess universella tillämpning. Exportkontrollbistånd och utåtriktad verksamhet har avgörande betydelse när dessa utmaningar ska hanteras, och de bildar därför centrala delar i detta beslut.

När det gäller exportkontrollbistånd förutses det i detta beslut att det ska finnas ett antal riktade biståndsprogram som ska bistå mottagarländerna på ett anpassat och långtgående sätt för att de ska uppfylla vapenhandelsfördragets krav. Biståndet ska utvecklas i enlighet med en färdplan för biståndet som ska godkännas tillsammans med mottagarländer och som ska ange åtgärdsprioriteringar, sörja för lokalt egenansvar och visa på engagemanget för ratificering av fördraget.

Utöver de riktade biståndsprogrammen föreskrivs i beslutet om tillfällig biståndsverksamhet som ska komplettera de riktade biståndsprogrammen genom att rikta sig till andra mottagarländer som har begränsade men välpreciserade behov. Denna tillfälliga biståndsverksamhet ska ge unionen möjlighet att på ett flexibelt och reaktivt sätt hantera framställningar om bistånd.

För att bidra till att mottagarländernas insatser för vapenöverföringskontroll blir långsiktigt hållbara syftar detta beslut till att engagera intressenter såsom nationella parlament, behöriga regionala organisationer och företrädare för civilsamhället, vilka är långsiktigt intresserade av att övervaka vapenhandelsfördragets faktiska genomförande.

Med hänvisning till den utmaning som universell tillämpning av vapenhandelsfördrag innebär innehåller detta beslut slutligen ett inslag av utåtriktad verksamhet som syftar till att engagera alla berörda länder. Det alternativ som valts är att nå ut till dessa länder genom den hävstångseffekt som erbjuds genom de behöriga regionala organisationer som de tillhör och som genomför verksamhet med anknytning till kontroll av vapenöverföring.

I beslutet erbjuds därför ett heltäckande urval av biståndsverksamhet och utåtriktad verksamhet för att på lämpligt sätt bemästra de tre ovan angivna utmaningarna. Att aktivt möta dessa utmaningar är i linje med unionens och dess medlemsstaters långvariga och helhjärtade stöd till vapenhandelsfördraget.

2.   Övergripande mål

Det centrala syftet med detta beslut är att stödja ett antal stater som efter framställan ska stärka sina kontrollsystem för vapenöverföring i syfte att faktiskt kunna genomföra vapenhandelsfördraget. De biståndsinsatser som utvecklas inom denna ram ska sedan tas upp i ett bredare sammanhang med deltagande av berörda intressenter och utåtriktad verksamhet avseende andra länder. Unionens insatser ska särskilt ge

a)	stärkt kapacitet att kontrollera vapenöverföring i mottagarländerna,

b)	främjande av medvetenheten och egenansvaret hos berörda intressenter såsom behöriga regionala organisationer, nationella parlament och företrädare för civilsamhället, vilka är långsiktigt intresserade av att fördraget faktiskt genomförs,

c)	utåtriktad verksamhet avseende andra länder i syfte att stödja universell tillämpning av fördraget.

3.   Beskrivning av projektverksamheten

3.1   Inrättande av en pool av experter

3.1.1   Projektmål

Målet med inrättandet av en pool av experter är att ge genomförandeorganet en tydligt angiven, kompetent och tillförlitlig resurs för att på lämpligt sätt reagera på framställningar om bistånd och stödja därav följande biståndsverksamhet. Tanken med att inrätta en sådan pool är att uppmuntra medlemsstaternas exportkontrollorgan att utse relevanta experter eftersom deras tillgänglighet och medverkan i biståndsverksamheten kommer att vara av avgörande betydelse för den berörda verksamhetens genomförbarhet.

3.1.2   Projektbeskrivning

Genomförandeorganet ska inrätta en pool av experter. Dessa experter ska genomföra den biståndsverksamhet som utformats för mottagarländerna i enligt med sina expertområden och de behov som fastställts av och med mottagarländerna.

Genomförandeorganet ska säkerställa största möjliga geografiska representation vid urvalet av experter. Det ska även ha tillgång till lämpliga och tillgängliga experter från andra exportkontrollorgan i unionen. Det ska likaledes främja deltagande av experter från länder som nyligen med framgång utvecklat nationella kontrollsystem för vapenöverföring, inklusive dessa som utvecklats i samband med att de fått internationellt bistånd.

Expertpoolens samlade expertis bör omfatta hela räckvidden för det nationella kontrollsystemet för vapenöverföring (särskilt rättsliga frågor, tillståndsgivning, tull/efterlevnad, medvetenhet, lagföring/sanktioner, rapportering/öppenhet).

3.2   Anpassade nationella biståndsprogram som genomförs inom ramen för en färdplan för biståndet

3.2.1   Projektmål

Målet med de riktade biståndsprogrammen och deras tillhörande färdplaner är att stärka mottagarländernas kapacitet att globalt och varaktigt uppfylla vapenhandelsfördragets krav. Färdplanen ska göra det möjligt för mottagarlandet att förutsäga vad som planeras i fråga om bistånd och ska beskriva de förväntade förbättringarna i landets överföringskontrollkapacitet.

3.2.2   Projektbeskrivning

Nationella biståndsprogram kommer att inrättas för upp till tolv mottagarländer. Under de två första åren av genomförandet av beslutet ska högst tio biståndsprogram för genomförande inrättas så att unionen har möjlighet att besvara ytterligare framställningar om bistånd som framförs i ett senare skede.

De riktade biståndsprogrammen bör utarbetas enligt följande steg:

a)

En framställning om bistånd för att genomföra vapenhandelsfördraget (som lämnas in av tredjelandet till genomförandeorganet). Denna framställning bör så långt som möjligt motiveras, och i den bör det helst redan anges vilka specifika områden biståndet är avsett för. I förekommande fall bör det ansökande landet också ange sådant bistånd som tidigare mottagits eller för närvarande mottas från andra biståndsgivare och informera om sin nationella genomförandestrategi avseende vapenhandelsfördraget.

b)	På grundval av hur välmotiverad framställningen är och på grundval av kriterierna i 5.1 ska den höga representanten, i samarbete med arbetsgruppen för export av konventionella vapen och med genomförandeorganet, besluta om det ansökande landet är berättigat till bistånd.

c)

Om framställningen om bistånd mottagits positivt ska ett bedömningsbesök av experter anordnas av genomförandeorganet. Detta bör ske på grundval av nära kontakter mellan genomförandeorganet och det tredjeland som ansöker om bistånd och omfatta några av de mest relevanta experter som ingår i den förteckning över experter som avses i avsnitt 3.1. Bedömningsbesöket av experter kan, där det är möjligt, förberedas för användande av frågeformulär och insamling av befintlig information; det kommer att inbegripa en inledande bedömning av behoven och prioriteringarna i det land som ansöker om bistånd. Framför allt kommer detta att göra det möjligt att från det land som ansöker om bistånd få uppgifter om vad som faktiskt krävs för genomförandet av vapenhandelsfördraget och att jämföra dessa krav med landets befintliga resurser för kontroll av vapenöverföring. Detta inledande bedömningsbesök av experter syftar till att samla alla berörda inhemska organ och intressenter och ange motiverade och pålitliga lokala partner.

d)

På grundval av resultaten från bedömningsbesöket av experter ska genomförandeorganet utarbeta en färdplan för biståndet. Vid utarbetandet av denna biståndsfärdplan ska genomförandeorganet beakta bistånd med anknytning till vapenhandelsfördraget som eventuellt har tillhandahållits av andra organisationer. Om det land som ansöker om bistånd redan har utarbetat en nationell genomförandestrategi för vapenhandelsfördraget ska genomförandeorganet också se till att unionens biståndsfärdplan är förenlig med den nationella genomförandestrategin.

e)	Resultaten från bedömningsbesöket av experter och det därav föranledda utkastet till biståndsfärdplan ska ingå i en specifik rapport till kommissionen inom ramen för den sedvanliga finansiella och beskrivande rapportering som anges i artikel 3 i detta beslut.

f)	Utkastet till biståndsfärdplan ska översändas till mottagarlandet för godkännande. Färdplanen ska vara anpassad till mottagarlandet och i den ska prioriteringarna för biståndet fastställas.

g)	Färdplanen ska genomföras med deltagande av relevanta experter som ingår i förteckningen över experter och med deltagande av andra intressenter när så är lämpligt.

Beroende på de exakta behoven i det berörda mottagarlandet ska färdplanen fastställas på grundval av det normala femdelade tillvägagångssätt som traditionellt har använts inom det strategiska biståndet för handelskontroll (rättsliga frågor, tillstånd, tull/efterlevnadskontroll, medvetenhet och sanktioner/lagföring). Utöver dessa fem standardområden kommer största uppmärksamhet att ägnas åt rapportering och öppenhet.

De olika biståndsinstrumenten kommer i synnerhet att omfatta rättslig översyn, utbildningsseminarier, workshoppar, studiebesök, och användning av webbaserade verktyg och informationskällor. Dessa biståndsinstrument ska väljas ut av genomförandeorganet enligt de exakta behov och prioriteringar som fastställts i samband med bedömningsbesöket av experter och i enlighet med den överenskomna färdplanen. De biståndsinstrument som valts ut i syfte att på ett lämpligt sätt tillgodose framställningen om bistånd bör tydligt anges och motiveras i biståndsfärdplanen.

3.3   Enskilda ad hoc-biståndsworkshoppar

3.3.1   Projektmål

Målet med de enskilda ad hoc-biståndsworkshopparna är att stärka mottagarländernas kapacitet för kontroll av vapenöverföring så att de kan uppfylla vapenhandelsfördragets krav på ett målinriktat och relevant sätt. Denna ad hoc-biståndsverksamhet kommer att göra det möjligt för unionen att på ett flexibelt och reaktivt sätt besvara framställningar om bistånd där det anges ett specifikt behov som rör det effektiva genomförandet av vapenhandelsfördraget.

3.3.2   Projektbeskrivning

Upp till tio tvådagars workshoppar för enskilda mottagarländer ska tillhandahållas för att tillgodose målinriktade framställningar om bistånd och intresseanmälningar i syfte att främja ett eller flera specifika områden av ett system för vapenöverföringskontroll.

Dessa workshoppar kommer att tillhandahålla ett begränsat, individuellt och skräddarsytt bistånd och behandla den eller de specifika frågor som det ansökande landet har tagit upp (som exempelvis: översyn av lagstiftningen om överföringskontroll, bästa praxis i fråga om rapportering, informationskällor med relevans för tillämpningen av vapenhandelsfördragets kriterier för riskbedömning, kontroll av slutanvändningen och dokumentation). Workshopparna kommer att genomföras i mottagarländerna och sakkunniga kommer att ges av experter som ingår i den förteckning över experter som avses i avsnitt 3.1.

Genomförandeorganet ska ansvara för mottagandet av framställningarna om bistånd och för rapporteringen av dessa till den höga representanten, som i samråd med arbetsgruppen för export av konventionella vapen ska besluta om hur framställningarna ska besvaras. Den höga representantens bedömning ska särskilt vägledas av kriterierna i avsnitt 5.1, framställningens korrekthet och det sätt på vilket man i framställningen anger den eller de frågor som berörs, med beaktande av den geografiska balansen.

3.4   Möjlighet att överföra resurser från de riktade biståndsprogrammen till ad hoc-biståndsworkshopparna

Om det maximala antal fullständiga riktade biståndsprogram som föreskrivs i avsnitt 3.2 inte uppfylls kan det antal workshoppar som föreskrivs i avsnitt 3.3 ökas till högst tjugo.

Den höga representanten och kommissionen ska, i samarbete med arbetsgruppen för export av konventionella vapen, var sjätte månad se över läget i fråga om de riktade biståndsprogrammen i syfte att bedöma möjligheterna att öka antalet enskilda biståndsworkshoppar i proportion till hur ofullständiga de riktade biståndsprogrammen är.

3.5   Konferens för länder som omfattas av biståndsverksamhet med avseende på vapenhandelsfördraget

3.5.1   Projektmål

Konferensens mål är att främja medvetenheten och egenansvaret hos berörda intressenter såsom behöriga regionala organisationer, nationella parlament och företrädare för civilsamhället, vilka är långsiktigt intresserade av att fördraget genomförs effektivt.

3.5.2   Projektbeskrivning

Projektet kommer att utgöras av en tvådagars konferens som ska anordnas i nära anslutning till att detta besluts genomförande avslutas. Denna konferens kommer att sammanföra berörda företrädare för de länder som har utnyttjat riktade biståndsprogram enligt avsnitt 3.2 och ad hoc-biståndsverksamhet enligt avsnitt 3.3.

Konferensen ska underlätta utbytet av erfarenheter mellan mottagarländerna, ge information om dessa länders ställning med avseende på vapenhandelsfördraget och om vapenhandelsfördragets ratificerings- och genomförandestatus och kommer att möjliggöra utbyte av relevant information med företrädare för nationella parlament och civilsamhället.

Deltagarna i konferensen bör därför omfatta

—	diplomatisk och militär personal/anställda inom försvaret från mottagarländerna, i synnerhet myndigheter som svarar för nationell politik med avseende på vapenhandelsfördraget,

—	teknisk och brottsbekämpande personal från mottagarländerna, särskilt tjänstemän från tillståndsmyndigheter, tull, och brottsbekämpande organ,

—	företrädare för nationella, regionala och internationella organisationer som deltar i att tillhandahålla bistånd samt företrädare för länder som är intresserade av att tillhandahålla eller motta strategiskt bistånd för handelskontroll,

—	företrädare för berörda icke-statliga organisationer, tankesmedjor, nationella parlament och industrin.

Upp till 80 personer väntas delta i konferensen. Konferensorten och den slutliga förteckningen över inbjudna länder och organisationer kommer att fastställas av den höga representanten i samråd med rådets arbetsgrupp för export av konventionella vapen och på grundval av ett förslag från genomförandeorganet.

3.6   Regionala seminarier

3.6.1   Projektmål

De regionala seminarierna kommer att göra det möjligt att nå ut till andra länder i syfte att stödja fördragets universella tillämpning. Seminarierna kommer också att stödja de berörda regionala organisationernas fortsatta deltagande i vapenhandelsfördraget och deras intresse av att verka för detta fördrag i alla sina medlemsstater.

3.6.2   Projektbeskrivning

Projektet kommer att genomföras i form av fem tvådagars seminarier som kommer att vara inriktade på läget med avseende på vapenhandelsfördragets ikraftträdande och relaterade frågor som rör genomförandet.

Seminarierna kommer att göra det möjligt för länder som omfattas av biståndsverksamhet för vapenöverföringskontroll att utbyta åsikter och erfarenheter och bedöma hur detta bistånd förhåller sig till den verksamhet som genomförts av deras berörda regionala organisation. Seminarierna kommer också att särskilt uppmärksamma

—	erfarenheter av och möjligheter till syd-syd-samarbete vid inrättandet och utvecklingen av system för vapenöverföringskontroll,

—	vapenhandelsfördragets komplementaritet med andra relevanta FN-instrument, särskilt FN:s handlingsprogram för att förebygga, bekämpa och utrota alla former av olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen.

Seminarierna kommer att äga rum inom de första 18 månaderna av genomförandet av rådets beslut och kommer att behandla följande regionala organisationer och deras berörda medlemsstater:

—	Förenta nationernas regionala centrum för fred och nedrustning i Asien och Stillahavsområdet (UNRCPD).

—	Förenta nationernas regionala centrum för fred och nedrustning i Afrika (Unrec).

—	Förenta nationernas regionala centrum för fred, nedrustning och utveckling i Latinamerika och Västindien.

—	Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas).

—	Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).

Om möjligt bör seminarierna helst äga rum i ett land som utnyttjar ett riktat biståndsprogram. Om detta visar sig vara omöjligt bör orten fastställas av den höga representanten i samråd med rådets arbetsgrupp för export av konventionella vapen.

Deltagarna i dessa regionala seminarier bör utgöras av bl.a.

a)	diplomatisk och militär personal/anställda inom försvaret från länder i regionen, i synnerhet myndigheter som svarar för nationell politik med avseende på vapenhandelsfördraget,

b)	teknisk och brottsbekämpande personal från länder i regionen, särskilt tjänstemän från tillståndsmyndigheter, tull, och brottsbekämpande organ,

c)	företrädare för internationella och regionala organisationer, regionalt baserade icke-statliga organisationer, tankesmedjor, nationella parlament samt lokal och regional industri,

d)	nationella och internationella tekniska experter på frågor som rör vapenöverföringskontroll, inklusive unionsexperter och företrädare för industrin.

Upp till 70 personer väntas delta i varje seminarium.

4.   Sambandet med övrig biståndsverksamhet med avseende på exportkontroller

4.1   Samordningen med unionens övriga biståndsverksamhet med avseende på exportkontroll

Utifrån erfarenheterna från tidigare verksamhet och den verksamhet som för närvarande pågår på området för exportkontrollbistånd avseende både varor med dubbla användningsområden och konventionella vapen bör man eftersträva största möjliga synergi och komplementaritet när vapenhandelsfördragsrelaterat bistånd ges till tredjeländer, för att garantera att unionens verksamhet är så effektiv och konsekvent som möjligt, utan onödigt dubbelarbete.

4.2   Samordning med övrig relevant biståndsverksamhet

Genomförandeorganet bör också i högsta grad ta hänsyn till vapenhandelsfördragsrelaterad verksamhet som utförs inom ramen för FN:s handlingsprogram för att förebygga, bekämpa och utrota alla former av olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen och stödsystemet för handlingsprogrammets genomförande, FN:s säkerhetsråds resolution 1540(2004) och FN:s fond till stöd för samarbetet för reglering av vapenhandeln. Genomförandeorganet bör vid behov samarbeta med dessa för att undvika dubbelarbete och garantera största möjliga samstämmighet och komplementaritet.

4.3   Främjande av syd-syd-samarbete i fråga om exportkontroller genom relevanta unionsinstrument

Projektet ska också syfta till att bland de länder som mottar bistånd enligt detta beslut öka medvetenheten om de unionsinstrument som kan stödja syd-syd-samarbetet i fråga om exportkontroller. I detta hänseende bör man genom den biståndsverksamhet som föreskrivs i avsnitten 3.2 och 3.3 informera om och främja tillgängliga instrument såsom initiativet inom ramen för EU:s kompetenscentrum på det kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära området.

5.   Målgrupp

5.1   Målgrupp för riktade biståndsprogram och ad hoc-biståndsworkshoppar med avseende på vapenhandelsfördraget

Målgrupp för den projektverksamhet som avses i avsnitten 3.2 och 3.3 kan vara stater som ansöker om bistånd i syfte att genomföra vapenhandelsfördraget och som ska väljas ut på grundval av bland annat följande kriterier:

—	Undertecknande av vapenhandelsfördraget samt läget när det gäller genomförandet av internationella instrument som rör kontroll av vapenhandel och vapenöverföring och som är tillämpliga på landet i fråga.

—	Sannolikheten för att biståndsverksamheten ska ge ett gott resultat med tanke på ratificeringen av vapenhandelsfördraget.

—	Bedömningen av eventuellt bistånd som redan mottagits eller som planeras inom området för kontroll av varor med dubbla användningsområden och vapenöverföring.

—	Landets betydelse för den globala vapenhandeln.

—	Landets betydelse för unionens säkerhetsintressen.

—	Berättigande till offentligt utvecklingsbistånd.

5.2   Målgrupp för de regionala seminarierna

Målgrupp för de regionala seminarierna kan vara stater som tillhör eller omfattas av de regionala organisationer som avses i avsnitt 3.6.2.

Det är den höga representanten som ska göra det slutliga valet av de länder som ska inbjudas till varje seminarium samt av de enskilda deltagarna, i samråd med arbetsgruppen för export av konventionella vapen och på grundval av ett förslag från genomförandeorganet.

6.   Genomförandeorgan

Genomförandet av detta rådsbeslut kommer att anförtros Bafa. Bafa kommer vid behov att samarbeta med -medlemsstaternas exportkontrollorgan, relevanta regionala och internationella organisationer, tankesmedjor, forskningsinstitut och icke-statliga organisationer.

Bafa har ledande erfarenhet av att tillhandahålla biståndsverksamhet och utåtriktad verksamhet avseende överföringskontroll. Bafa har förvärvat sådan erfarenhet inom samtliga relevanta områden av strategisk överföringskontroll, som omfattar det kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära området samt områdena för varor med dubbla användningsområden och vapen.

När det gäller bistånd och utåtriktad verksamhet avseende vapenöverföringskontroll har Bafa med framgång slutfört genomförandet av beslut 2009/1012/Gusp. Bafa ansvarar för närvarande för genomförandet av beslut 2012/711/Gusp som bygger på beslut 2009/1012/Gusp och syftar till att stärka mottagarländernas system för vapenexportkontroll för att åstadkomma större öppenhet och ansvar i enlighet med den unionsram som fastställdes genom gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp.

När det gäller varor med dubbla användningsområden och varor inom det kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära området är Bafa genomförandeorganet för det nuvarande programmet för exportkontrollbistånd och utåtriktad verksamhet avseende varor med dubbla användningsområden, vilket finansieras genom stabilitetsinstrumentet, och i denna egenskap har Bafa förvärvat ingående kunskaper om överföringskontrollsystemen i de länder som omfattas av programmet. Denna kunskap ökar allteftersom genomförandet av de överföringskontrollrelaterade projekten inom ramen för stabilitetsinstrumentet vilket Bafa deltar i framskrider, såsom initiativet för kompetenscentrum på det kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära området.

Som en följd av detta har Bafa unika förutsättningar att peka på de starka sidorna och svagheterna i överföringskontrollsystemen i de länder som kan komma i fråga som mottagare för den stödverksamhet för vapenhandelsfördragets genomförande som fastställs i detta beslut. Bafa kan således synnerligen väl underlätta synergier mellan de olika biståndsprogram som nämns ovan och undvika onödigt dubbelarbete.

Eftersom lagar, administrativa förfaranden, kontrollresurser och organ för exportkontroll av varor med dubbla användningsområden i stor utsträckning överlappar för exportkontrollen av konventionella vapen, kommer en av de främsta utmaningarna för den vapenhandelsfördragsrelaterade biståndsverksamheten att vara att beakta sådant bistånd som redan har tillhandahållits inom områdena för varor med dubbla användningsområden och riskreducering inom det kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära området. Valet av Bafa bidrar till att säkerställa att det vapenhandelsfördragsrelaterade biståndet på ett lämpligt sätt kompletterar det bistånd som redan lämnas inom ramen för nuvarande biståndsprogram avseende varor med dubbla användningsområden, riskreducering inom det kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära området och vapenexportkontroll.

7.   Unionens synlighet och tillgången till material om biståndsverksamheten

Material som producerats inom ramen för projektet ska säkerställa unionens synlighet, särskilt genom den logo och den grafiska framställning som överenskommits för genomförandet av rådets beslut 2012/711/Gusp.

Den webbportal som anges i beslut 2012/711/Gusp och som för närvarande håller på att utvecklas ska främjas med tanke på den vapenhandelsfördragsrelaterade biståndsverksamhet enligt det här beslutet.

Genomförandeorganet bör därför, i samband med den berörda biståndsverksamhet som organet genomför, informera om webbportalen och uppmuntra sökning i och användning av portalens tekniska resurser. Genomförandeorganet bör vid främjandet av webbportalen sörja för unionens synlighet.

8.   Konsekvensbedömning

Konsekvenserna av de verksamheter som anges i detta beslut bör bedömas tekniskt när de har slutförts. På grundval av informationen och rapporterna från genomförandeorganet kommer konsekvensbedömningen att göras av den höga representanten i samarbete med arbetsgruppen för export av konventionella vapen och i lämpliga fall med unionens delegationer i mottagarländerna samt andra berörda aktörer.

När det gäller länder som har utnyttjat ett riktat biståndsprogram bör man i konsekvensbedömningen särskilt uppmärksamma hur många länder som har ratificerat vapenhandelsfördraget och utvecklingen av deras kapacitet att kontrollera vapenöverföring. Denna bedömning av mottagarländernas kapacitet att kontrollera vapenöverföring bör särskilt omfatta utarbetandet och utfärdandet av relevanta nationella förordningar, möjligheten att rapportera om vapenexport och vapenimport och bemyndigandet av en behörig administration som ansvarar för vapenöverföringskontroll.

9.   Rapportering

Genomförandeorganet kommer att utarbeta regelbundna rapporter, bland annat efter slutförandet av varje verksamhet. Rapporterna bör överlämnas till den höga representanten senast sex veckor efter det att verksamheten i fråga har slutförts.

---

(1)  Se beslut 2010/336/Gusp, beslut 2013/43/Gusp, beslut 2009/1012/Gusp och beslut 2012/711/Gusp.