11.7.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 190/84

(1)

Enligt artikel 126 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska medlemsstaterna undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten grundas på målet om sunda offentliga finanser, som ett sätt att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och stark varaktig tillväxt som kan bidra till ökad sysselsättning. Stabilitets- och tillväxtpakten omfattar rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (1), som antogs i syfte att främja en snabb korrigering av alltför stora underskott i de offentliga finanserna.

(3)

På kommissionens rekommendation fastslog rådet i sitt beslut av den 2 december 2009 i enlighet med artikel 126.6 i EUF-fördraget att det förelåg ett alltför stort underskott i Belgien (2). På kommissionens rekommendation antog rådet samma dag också en rekommendation i enlighet med artikel 126.7 i EUF-fördraget (nedan kallad rådets rekommendation av den 2 december 2009), där de belgiska myndigheterna uppmanades att vidta åtgärder på medellång sikt för att senast 2012 få ned underskottet under 3 % av BNP.

(4)

För att få ned det offentliga underskottet till under 3 % av BNP på ett trovärdigt och hållbart sätt, rekommenderades de belgiska myndigheterna konkret att a) under 2010 genomföra de underskottminskande åtgärder som planerats i utkastet till budgeten för 2010 och öka den planerade finanspolitiska ansträngningen under 2011 och 2012, b) under perioden 2010–2012 åstadkomma en finanspolitisk ansträngning på i genomsnitt ¾ % av BNP per år, vilket också skulle bidra till att den offentliga bruttoskuldkvoten åter började minska och genom tillräckliga primära överskott närma sig referensvärdet i tillfredsställande takt, c) närmare ange vilka åtgärder som krävs för att, om konjunkturen så tillåter, korrigera det alltför stora underskottet senast 2012 samt minska underskottet snabbare, om de ekonomiska eller finanspolitiska villkoren blir bättre än väntat vid den tidpunkt då rekommendationerna vid alltför stora underskott, och d) stärka övervakningsmekanismerna för att se till att de finanspolitiska målen efterlevs. I sina rekommendationer fastställde rådet den 2 juni 2010 som tidsfrist för att vidta effektiva åtgärder i enlighet med bestämmelserna i artikel 3.4 i förordning (EG) nr 1467/97.

(5)

I kommissionens höstprognos 2009, som låg till grund för rådets rekommendation av den 2 december 2009, prognostiserades att den belgiska ekonomin skulle öka med 0,6 % år 2010 och 1,5 % under 2011. År 2012 låg bortom prognosens horisont, men om man utgår från en gradvis korrigering av det stora negativa produktionsgapet till 2015, kunde högre tillväxt förväntas under 2012 än under 2011. BNP-tillväxten under 2010 var betydligt högre än det resultat som förväntades i den höstprognosen, och under 2011 var den något större än de beräknade 1,5 %, medan den belgiska ekonomin under 2012 krympte med 0,2 %.

(6)

Den 15 juni 2010 drog kommissionen slutsatsen att Belgien på grundval av kommissionens vårprognos 2010 hade vidtagit effektiva åtgärder i enlighet med rådets rekommendation av den 2 december 2009 för att få ned det offentliga underskottet under referensvärdet på 3 % av BNP; kommissionen ansåg att inga ytterligare steg i förfarandet vid alltför stora underskott därför var nödvändiga vid den tidpunkten.

(7)

Kommissionens höstprognos 2011 visade tydligt att det fanns risk för att rådets rekommendation av den 2 december 2009 inte skulle efterlevas, med tanke på att underskottströskeln på 3 % av BNP fortfarande kraftigt överskreds nära tidsfristens utgång, i avsaknad av en budget för 2012, och på det faktum att den finanspolitiska ansträngning som gjorts fram till dess inte var så kraftig som rekommenderat. Därför uttryckte kommissionen sin oro och uppmanade Belgien att vidta nödvändiga åtgärder i tid för att undvika att förfarandet vid alltför stora underskott måste skärpas. I december 2011 enades den nybildade belgiska regeringen om ett budgetförslag. Den 11 januari 2012 drog kommissionen, utgående från det makroekonomiska scenario som rådde vid den tidpunkten (en beräknad tillväxt på 0,9 % i kommissionens höstprognos 2011), konsolideringsåtgärderna i budgeten och den ytterligare frysningen, slutsatsen att den offentliga bruttoskulden skulle nå upp till 2,9 % av BNP år 2012. Kommissionen ansåg därför att det, i fråga om Belgien, inte behövdes några ytterligare steg i förfarandet vid alltför stora underskott vid den tidpunkten.

(8)

En ny bedömning av de åtgärder som vidtagits av Belgien för att korrigera det alltför stora underskottet till 2012 i enlighet med rådets rekommendation av den 2 december 2009 föranleder följande konstateranden:

(9)

Belgien vidtog en del åtgärder för att stärka övervakningsmekanismerna i syfte att se till att de finanspolitiska målen efterlevs, t.ex. inrättandet av en övervakningskommitté under 2010 och en utbyggd övervakning av budgetgenomförandet under 2012. Inga nämnvärda framsteg har emellertid gjorts för att anpassa det finanspolitiska ramverket i syfte att göra de finanspolitiska målen bindande på federal nivå och nivåerna under federal nivå, eller för öka insynen i bördefördelningen och redovisningsskyldigheten över olika nivåer av den offentliga sektorn.

(10)

Detta leder till slutsatsen att Belgiens reaktioner på rådets rekommendation av den 2 december 2009 har varit otillräckliga. Belgien har inte avhjälpt det alltför stora underskottet till 2012. Den finanspolitiska ansträngningen når inte på långa vägar upp till vad som rekommenderades av rådet, och var helt obefintlig under 2011.