This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 32012R1255
Commission Regulation (EU) No 1255/2012 of 11 December 2012 amending Regulation (EC) No 1126/2008 adopting certain international accounting standards in accordance with Regulation (EC) No 1606/2002 of the European Parliament and of the Council as regards International Accounting Standard 12, International Financial Reporting Standards 1 and 13, and Interpretation 20 of the International Financial Reporting Interpretations Committee Text with EEA relevance
Kommissionens förordning (EU) nr 1255/2012 av den 11 december 2012 om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 med avseende på de internationella redovisningsstandarderna International Accounting standard 12, International Financial ReportingStandard 1 och 13, samt tolkning nr 20 från International Financial Reporting Interpretations Committee Text av betydelse för EES
Kommissionens förordning (EU) nr 1255/2012 av den 11 december 2012 om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 med avseende på de internationella redovisningsstandarderna International Accounting standard 12, International Financial ReportingStandard 1 och 13, samt tolkning nr 20 från International Financial Reporting Interpretations Committee Text av betydelse för EES
EUT L 360, 29.12.2012, p. 78–144
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV) Det här dokumentet har publicerats i en specialutgåva
(HR)
No longer in force, Date of end of validity: 15/10/2023; tyst upphävande genom 32023R1803
29.12.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 360/78 |
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1255/2012
av den 11 december 2012
om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 med avseende på de internationella redovisningsstandarderna International Accounting standard 12, International Financial ReportingStandard 1 och 13, samt tolkning nr 20 från International Financial Reporting Interpretations Committee
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpningen av internationella redovisningsstandarder (1), särskilt artikel 3.1, och
av följande skäl:
(1) |
Genom kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 (2) antogs vissa internationella standarder och tolkningar som förelåg per den 15 oktober 2008. |
(2) |
Den 20 december 2010 offentliggjorde International Accounting Standards Board (IASB) ändringar i International Financial Reporting Standard (”IFRS”) 1 Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas - Kraftig hyperinflation och avskaffande av fastställda datum för förstagångstillämpare (nedan kallat ändringarna i IFRS 1) och i International Accounting Standard (”IAS”) 12 Inkomstskatter - uppskjuten skatt: Återvinning av underliggande tillgångar (nedan kallat ändringarna i IAS 12). Syftet med ändringarna i IFRS 1 är att införa nya undantag inom tillämpningsområdet för IFRS 1 – nämligen att företag som har varit utsatta för kraftig hyperinflation tillåts att använda värdering till verkligt värde som det antagna anskaffningsvärdet för deras tillgångar och skulder i rapporten över periodens ingående finansiella ställning enligt IFRS. Dessutom ersätter ändringarna också hänvisningarna till fastställda datum i IFRS 1 med hänvisningar till tidpunkten för övergången. I IAS 12 i sin tur anges hur inkomstskatter bör redovisas. Syftet med ändringarna i IAS 12 är att införa ett undantag till värderingsprincipen i IAS 12 i form av ett antagande, om inget annat kan påvisas, om att en förvaltningsfastighets redovisade värde värderat till verkligt värde skulle kunna återvinnas genom försäljning och att ett företag skulle vara skyldigt att använda den skattesats som är tillämplig på försäljningen av den underliggande tillgången. |
(3) |
Den 12 maj 2011 utfärdade IASB IFRS 13 Värdering till verkligt värde (nedan kallat IFRS 13). IFRS 13 fastställer en enda ram för värdering till verkligt värde och ger en heltäckande vägledning om hur värdering till verkligt värde av både finansiella och icke finansiella tillgångar och skulder bör göras. IFRS 13 är tillämplig när andra IFRS kräver eller medger värdering till verkligt värde eller upplysningar om värderingar till verkligt värde. |
(4) |
Den 19 oktober 2011 utfärdade IASB tolkning nr 20 från International Financial Reporting Interpretations Committee (”IFRIC”) Avrymningskostnader under ett dagbrotts produktionsfas (”IFRIC-tolkning nr 20”). Syftet med IFRIC 20 är att ge ledning om redovisning av produktionsavrymningskostnader som en tillgång och om den inledande och efterföljande värderingen av avrymningsverksamheten för att minska skillnaden i praxis för hur företag redovisar avrymningskostnader som uppstår i ett dagbrotts produktionsfas. |
(5) |
I kraft av denna förordning godkänns ändringarna i IAS 12, ändringarna i IFRS 1, IFRS 13, IFRIC 20 samt de därav uppkomna ändringarna i övriga standarder och tolkningar. Standarderna, ändringarna i befintliga standarder eller tolkningarna innehåller vissa hänvisningar till IFRS 9 som för närvarande inte kan tillämpas eftersom IFRS 9 ännu inte har antagits av EU. Alla hänvisningar till IFRS 9 enligt bilagan till denna förordning bör därför behandlas som en hänvisning till IAS 39 Finansiella Instrument: Redovisning och värdering. Dessutom kan eventuella ändringar i IFRS 9 som följer av bilagan till denna förordning inte tillämpas. |
(6) |
Överläggningarna med EFRAG:s (European Financial Reporting Advisory Group) tekniska expertgrupp ger stöd för att ändringarna i IAS 12 och ändringarna i IFRS 1 liksom i IFRS 13 och IFRIC 20 uppfyller de tekniska kriterier för antagande som anges i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1606/2002. |
(7) |
Förordning (EG) nr 1126/2008 bör därför ändras i enlighet med detta. |
(8) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning överensstämmer med yttrandet från Föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
1. Bilagan till förordning (EG) nr 1126/2008 ska ändras på följande sätt:
(a) |
International Accounting Standard (IAS) 12 Inkomstskatter ska ändras på det sätt som anges i bilagan till denna förordning. |
(b) |
Den ständiga tolkningskommitténs (SIC) tolkning nr 21 ska strykas i enlighet med ändringarna i IAS 12, enligt bilagan till denna förordning. |
(c) |
IFRS 1 Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas ska ändras enligt bilagan till denna förordning. |
(d) |
IFRS 13 Värdering till verkligt värde ska införas enligt bilagan till denna förordning. |
(e) |
IFRS 1, IFRS 2, IFRS 3, IFRS 4, IFRS 5, IFRS 7, IAS 1, IAS 2, IAS 8, IAS 10, IAS 16, IAS 17, IAS 18, IAS 19, IAS 20, IAS 21, IAS 28, IAS 31, IAS 32, IAS 33, IAS 34, IAS 36, IAS 38, IAS 39, IAS 40, IAS 41, IFRIC 2, IFRIC 4, IFRIC 13, IFRIC 17 och IFRIC 19 ska ändras i överensstämmelse med IFRS 13 enligt bilagan till denna förordning. |
(f) |
IFRIC-tolkning nr 20 Avrymningskostnader under ett dagbrotts produktionsfas ska införas enligt bilagan till denna förordning. |
(g) |
IFRS 1 ska ändras i överensstämmelse med bilagan till IFRIC 20 enligt bilagan till denna förordning. |
2. Alla referenser till IFRS 9 enligt bilagan till denna förordning bör därför behandlas som en hänvisning till IAS 39 Finansiella Instrument: Redovisning och värdering.
3. Dessutom får eventuella ändringar i IFRS 9 som följer av bilagan till denna förordning inte tillämpas.
Artikel 2
1. Alla företag ska tillämpa ändringarna som avses i artikel 1.1 a–c, senast från och med den första dagen av det första räkenskapsår som inleds på eller efter den dag då denna förordning träder i kraft.
2. Alla företag ska tillämpa IFRS 13, IFRIC 20 samt de ändringar som avses i artikel 1.1 d–g, senast från och med den första dagen av det första räkenskapsår som inleds den 1 januari 2013 eller senare.
Artikel 3
Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 11 december 2012.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
(1) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.
(2) EUT L 320, 29.11.2008, s. 1.
BILAGA
INTERNATIONELLA REDOVISNINGSSTANDARDER
IFRS 1 |
|
||
IAS 12 |
|
||
IFRS 13 |
|
||
IFRIC 20 |
|
”Mångfaldigande tillåts inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Alla rättigheter förbehålles utanför EES, med undantag för rätten att mångfaldiga för enskilt bruk eller annars i överensstämmelse med god sed. Ytterligare information från IASB kan hämtas från www.iasb.org”
ÄNDRINGAR I IFRS 1
Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas
Efter punkt 31B läggs en rubrik och punkt 31C till.
REDOVISNING OCH UPPLYSNINGAR
Förklaring av övergång till IFRS
Användning av antaget anskaffningsvärde efter en period av allvarlig hyperinflation
31C |
Om ett företag på grund av allvarlig hyperinflation väljer att värdera tillgångar och skulder till verkligt värde och att använda det verkliga värdet som det antagna anskaffningsvärdet i sin rapport över periodens ingående finansiella ställning enligt IFRS (se punkterna D26-D30), ska det i företagets första finansiella rapporter enligt IFRS lämnas en förklaring om hur, och varför, företaget hade, och därefter upphörde att ha, en funktionell valuta som har båda nedanstående kännetecken:
|
Tillägg B
Undantag från retroaktiv tillämpning av andra IFRS
Punkt B2 ändras.
Borttagande av finansiella tillgångar och finansiella skulder från rapporten över finansiell ställning
B2 |
Förutom vad som är tillåtit enligt punkt B3 ska en förstagångstillämpare tillämpa kraven för borttagande från rapporten över finansiell ställning i IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering framåtriktat för transaktioner som skett dagen för övergången till IFRS eller senare. Exempelvis, om en förstagångstillämpare tog bort finansiella tillgångar som inte är derivat eller finansiella skulder som inte är derivat från rapporten över finansiell ställning enligt sina tidigare redovisningsprinciper till följd av en transaktion som gjordes före den 1 januari 2004, ska förstagångstillämparen inte redovisa dessa tillgångar och skulder enligt IFRS (såvida de inte uppfyller kraven för redovisning till följd av en senare transaktion eller händelse). |
Bilaga D
Undantag från andra IFRS-standarder
Punkterna D1 och D20 ändras.
D1 |
Ett företag kan välja att utnyttja ett eller flera av följande undantag:
|
Ett företag ska inte tillämpa dessa undantag analogt på andra poster.
Värdering till verkligt värde av finansiella tillgångar eller finansiella skulder vid det första redovisningstillfället
D20 |
Oaktat kraven i punkterna 7 och 9 får ett företag tillämpa kraven i den sista meningen i IAS 39, punkt VT76, och VT76A, framåtriktat för transaktioner som ingås på eller efter tidpunkten för övergång till IFRS. |
En rubrik och punkterna D26–D30 läggs till.
Kraftig hyperinflation
D26 |
Om ett företag har en funktionell valuta, som var, eller är, valutan i en ekonomi med hyperinflation, ska företaget fastställa huruvida det utsatts för allvarlig hyperinflation före tidpunkten för övergången till IFRS. Detta ska tillämpas på företag som tillämpar IFRS för första gången, samt för företag som tidigare har tillämpat IFRS. |
D27 |
Valutan i en hyperinflationsekonomi lider av hyperinflation om den kännetecknas av båda av följande egenskaper:
|
D28 |
Ett företags funktionella valuta upphör att vara en valuta som lider av kraftig hyperinflation den dag den funktionella valutan normaliseras. Det är den dag då den funktionella valutan inte längre har antingen en eller båda av de egenskaper som anges i punkt D27, eller när företagets funktionella valuta ändras till en valuta som inte lider av kraftig hyperinflation. |
D29 |
När ett företags tidpunkt för övergång till IFRS infaller på den dag som, eller efter det att, den funktionella valutan normaliseras, får företaget välja att värdera alla tillgångar och skulder som innehades före den dag den funktionella valutan normaliseras till verkligt värde vid tidpunkten för övergången till IFRS. Företaget får använda det verkliga värdet som det antagna anskaffningsvärdet för dessa tillgångar och skulder i rapporten över periodens ingående finansiella ställning enligt IFRS. |
D30 |
När tidpunkten för den funktionella valutans normalisering infaller inom en tolvmånaders jämförelseperiod, får jämförelseperioden vara kortare än tolv månader, under förutsättning att fullständiga finansiella rapporter (I enlighet med kraven i punkt 10 I IAS 1) läggs fram för den kortare perioden. |
IKRAFTTRÄDANDE
Punkt 39H läggs till.
39H |
Kraftig hyperinflation och avskaffande av fastställda datum för förstagångstillämpare (ändringar i IFRS 1) som utfärdades i december 2010 och medförde ändring av punkterna B2, D1 och D20 och att punkterna 31C och D26-D30 lades till. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 juli 2011 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. |
ÄNDRINGAR I IFRS 9
IFRS 9 Finansiella instrument (som utfärdades i november 2009)
Punkt C2 ändras enligt följande:
C2 |
I bilaga B ändras punkterna B1, B2 och B5, …
|
Punkt C3 ändras och följande punkt D20 läggs till:
C3 |
I bilaga D (undantag från övriga IFRS), ändras punkterna D19 och D20 …
|
IFRS 9 Finansiella instrument (utfärdad i oktober 2010)
Punkterna C2 och C3 ändras till följande ordalydelse.
I punkt C2 ändras ändringen i punkt B2 enligt följande:
B2 |
Förutom enligt vad som är tillåtet i punkt B3 ska en förstagångstillämpare tillämpa bestämmelserna om borttagande från balansräkningen i IFRS 9 Finansiella instrument framåtriktat för transaktioner som sker den 1 januari 2004 eller senare. Med andra ord, om en förstagångstillämpare tog bort finansiella tillgångar som inte är derivat eller finansiella skulder som inte är derivat från rapporten över finansiell ställning enligt sina tidigare redovisningsprinciper till följd av en transaktion som skedde före dagen för övergången till IFRS, ska förstagångstillämparen inte redovisa dessa tillgångar och skulder enligt IFRS (såvida de inte uppfyller kraven för redovisning till följd av en senare transaktion eller händelse). |
I punkt C3 ändras ändringen i punkt B20 enligt följande:
D20 |
Oaktat kraven i punkterna 7 och 9 får ett företag tillämpa kraven i den sista meningen i punkt B5.4.9 i IFRS 9 framåtriktat för transaktioner som ingås på eller efter tidpunkten för övergång till IFRS. |
Ändringar i IAS 12
Inkomstskatter
Punkt 52 numreras om till punkt 51A. Punkt 10 och exemplen efter punkt 51A ändras. Punkterna 51B och 51C och det följande exemplet samt punkterna 51D, 51E, 98 och 99 läggs till.
DEFINITIONER
Beskattningsgrund
10 |
Om det inte omedelbart framgår vad det skattemässiga värdet av en tillgång eller en skuld är, kan det underlätta att beakta den huvudprincip som denna standard bygger på, nämligen att en uppskjuten skatteskuld eller en uppskjuten skattefordran i princip redovisas om en framtida återvinning eller reglering av det redovisade värdet av en tillgång eller skuld påverkar framtida skattebetalningar. Exempel C under punkt 51A visar på omständigheter då det kan vara värdefullt att överväga denna huvudprincip. Där visas hur en tillgångs eller en skulds skattemässiga värde påverkas av förväntningar avseende dess återvinning respektive reglering. |
VÄRDERING
51A |
I vissa jurisdiktioner kan det sätt på vilket ett företag återvinner en tillgång eller reglerar en skuld påverka antingen
I dessa fall beräknas uppskjutna skatteskulder och uppskjutna skattefordringar med tillämpning av de skattesatser och skattemässiga värden som gäller för det sätt på vilket tillgången förväntas bli återvunnen eller skulden reglerad. |
Exempel A
En materiell anläggningstillgång har ett redovisat värde om 100 och ett skattemässigt värde om 60. Om tillgången säljs gäller en skattesats på 20 procent medan skattesatsen för andra inkomster är 30 procent.
Företaget redovisar en uppskjuten skatteskuld på 8 (20 procent av 40) om det förväntar sig att sälja tillgången utan att alls använda den och en uppskjuten skatteskuld på 12 (30 procent av 40) om det avser att behålla tillgången och skriva av det redovisade värdet genom att använda tillgången.
Exempel B
En tillgång med ett anskaffningsvärde på 100 och ett redovisat värde på 80 omvärderas till 150. Ingen motsvarande skattemässig justering görs. Ackumulerade skattemässiga avskrivningar på 30 har gjorts och skattesatsen är 30 procent. Om tillgången säljs för ett högre pris än anskaffningsvärdet kommer ackumulerade avskrivningar om 30 att inräknas i den skattepliktiga inkomsten, men försäljningslikvid utöver anskaffningsvärdet kommer inte att vara skattepliktig.
Tillgångens skattemässiga värde är 70 och det föreligger en skattepliktig temporär skillnad på 80. Om företaget förväntar sig att återvinna det redovisade värdet genom att använda tillgången måste det generera en skattepliktig inkomst på 150, men får bara dra av en avskrivning på 70. Detta ger en uppskjuten skatteskuld på 24 (30 procent av 80). Om företaget avser att återvinna det redovisade värdet genom att sälja tillgången omgående för en likvid om 150 beräknas den uppskjutna skatteskulden på följande sätt:
|
Skattepliktig temporär skillnad |
Skattesats |
Uppskjuten skatteskuld |
Ackumulerade skattemässiga avskrivningar |
30 |
30 % |
9 |
Likvid utöver anskaffningsvärde |
50 |
noll |
— |
Totalt |
80 |
|
9 |
(Obs! I enlighet med punkt 61A ska ytterligare uppskjuten skatt som uppkommer på grund av omvärderingen redovisas direkt mot eget kapital)
Exempel C
Samma omständigheter som i exempel B, men om tillgången säljs för mer än anskaffningsvärdet kommer de ackumulerade skattemässiga avskrivningarna att inräknas i den skattepliktiga inkomsten (med en skattesats på 30 procent) och försäljningsintäkten beskattas efter 40 procent efter avdrag för ett inflationsjusterat anskaffningsvärde om 110.
Om företaget förväntar sig att återvinna det redovisade värdet genom att använda tillgången måste det generera en skattepliktig inkomst på 150, men får bara dra av en avskrivning på 70. Detta ger ett skattemässigt värde om 70, den skattepliktiga temporära skillnaden blir 80 och den uppskjutna skatteskulden 24 (30 procent av 80) enligt exempel B.
Om företaget räknar med att återvinna det redovisade värdet genom att omgående sälja tillgången för en likvid om 150, får en indexerad kostnad om 110 dras av. Nettointäkten 40 beskattas med 40 procent. Dessutom läggs de ackumulerade skattemässiga avskrivningarna om 30 till den skattepliktiga inkomsten och beskattas med 30 procent. Detta ger ett skattemässigt värde om 80 (110 minus 30), den skattepliktiga temporära skillnaden blir 70 och den uppskjutna skatteskulden 25 (40 procent av 40 plus 30 procent av 30). Om inte det skattemässiga värdet är uppenbart i exemplet kan det vara till hjälp att beakta den huvudprincip som slås fast i punkt 10.
(Obs! I enlighet med punkt 61A ska ytterligare uppskjuten skatt som uppkommer på grund av omvärderingen redovisas direkt mot eget kapital)
51B |
Om en uppskjuten skatteskuld eller en uppskjuten skattefordran är hänförlig till en icke-avskrivningsbar tillgång som värderats enligt omvärderingsmetoden i IAS 16 ska värderingen av den uppskjutna skatteskulden eller den uppskjutna skattefordran baseras på skattekonsekvenserna av en återvinning av det bokförda värdet för den icke-avskrivningsbara tillgången genom försäljning, oberoende av värderingsgrunden för tillgångens bokförda värde. Det innebär att om skattelagstiftningen anger en skattesats, hänförlig till den skattepliktiga vinst som uppkommer vid en försäljning, som avviker från den skattesats som gäller för den löpande verksamheten är det den förra som ska användas för att värdera den uppskjutna skatteskulden eller den uppskjutna skattefordran som är hänförlig till den icke-avskrivningsbara tillgången. |
51C |
Om en uppskjuten skatteskuld eller en uppskjuten skattefordran är hänförlig till en förvaltningsfastighet som redovisas till verkligt värde enligt modellen för verkligt värde i IAS 40 kan, om inte annat kan påvisas, det bokförda värdet för förvaltningsfastigheten återvinnas genom försäljning. Om antagandet inte frångås innebär detta att värderingen av den uppskjutna skatteskulden eller den uppskjutna skattefordran helt ska återspegla skattekonsekvenserna av en återvinning av det bokförda värdet för fastigheten genom försäljning. Detta antagande frångås om förvaltningsfastigheten är avskrivningsbar och innehas enligt en affärsmodell vars mål är att i allt väsentligt förbruka alla de ekonomiska fördelar som är förknippade med byggnaden över tiden, och inte genom försäljning. Om antagandet frångås ska kraven i punkterna 51 och 51A följas. |
Exempel som illustrerar punkt 51C
En förvaltningsfastighet har en kostnad om 100 och ett verkligt värde om 150. Den värderas enligt modellen för verkligt värde i IAS 40. Den består av mark med en kostnad om 40 och ett verkligt värde om 60 och en byggnad med en kostnad om 60 och ett verkligt värde om 90. Marken har en obegränsad nyttjandetid.
Ackumulerade skattemässiga avskrivningar om 30 har gjorts för byggnaden. Orealiserade ändringar av det verkliga värdet på förvaltningsfastigheten påverkar inte den skattepliktiga vinsten. Om förvaltningsfastigheten säljs till ett högre pris än kostnaden inkluderas återföringen av den ackumulerade skattenedskrivningen om 30 i den skattepliktiga vinsten och beskattas till den ordinarie skattesatsen på 30 procent. Om försäljningspriset överstiger kostnaden anger skattelagen skattesatser på 25 procent för tillgångar som innehafts kortare tid än två år och 20 procent för tillgångar som innehafts i två år eller längre.
Eftersom förvaltningsfastigheten värderas enligt modellen för verkligt värde i IAS 40 antas, om inte annat kan påvisas, att företaget helt kommer att återvinna det bokförda värdet för förvaltningsfastigheten genom försäljning. Om detta antagande inte frångås innebär det att den uppskjutna skatteskulden helt återspeglar skattekonsekvenserna av en återvinning av det bokförda värdet för fastigheten genom försäljning, även om företaget förväntar sig att generera hyresinkomster från fastigheten före försäljning.
Markens skattemässiga värde blir 40 om den säljs och den skattepliktiga temporära skillnaden blir 20 (60–40). Byggnadens skattemässiga värde blir 30 (60–30) om den säljs och den skattepliktiga temporära skillnaden blir 60 (90–30). Detta ger en total skattepliktig temporär skillnad för förvaltningsfastigheten om 80 (20 + 60).
Enligt punkt 47 är skattesatsen den skattesats som förväntas gälla för den period då förvaltningsfastigheten realiseras. Om företaget avser att sälja fastigheten efter att ha innehaft den i mer än två år beräknas den resulterande uppskjutna skatteskulden på följande sätt:
|
Skattepliktig temporär skillnad |
Skattesats |
Uppskjuten skatteskuld |
Ackumulerade skattemässiga avskrivningar |
30 |
30 % |
9 |
Likvid utöver anskaffningsvärde |
50 |
20 % |
10 |
Totalt |
80 |
|
19 |
Om företaget förväntar sig att sälja egendomen efter att ha innehaft den i mindre än två år ändras den ovanstående beräkningen, och skattesatsen för de intäkter som överskrider kostnaderna blir då 25 procent i stället för 20 procent.
Om företaget innehar byggnaden enligt en affärsmodell vars mål är att i allt väsentligt förbruka alla de ekonomiska fördelar som är förknippade med byggnaden över tiden i stället för att sälja den, frångås detta antagande för byggnaden. Mark skrivs emellertid inte av. Antagandet om återvinning genom försäljning frångås därför inte för marken. Därav följer att uppskjutna skatteskulder återspeglar skattekonsekvenserna av återvinningen av det redovisade värdet för byggnaden genom användning och det redovisade värdet för marken genom försäljning.
Byggnadens skattemässiga värde om den används blir 30 (60–30) och den skattepliktiga temporära skillnaden blir 60 (90–30). Detta ger en uppskjuten skatteskuld om 18 (30 procent av 60).
Markens skattemässiga värde om den säljs blir 40 och den skattepliktiga temporära skillnaden blir 20 (60-40). Detta ger en uppskjuten skatteskuld om 4 (20 procent av 20).
Den uppskjutna skatteskulden för förvaltningsfastigheten blir då 22 (18 + 4) om antagandet om återvinning genom försäljning frångås för byggnaden.
51D |
Det som sägs i punkt 51C om antaganden som frångås gäller även när en uppskjuten skatteskuld eller en uppskjuten skattefordran uppstår till följd av en värdering av en förvaltningsfastighet i ett företagsförvärv om företaget använder modellen för verkligt värde när förvaltningsfastigheten sedan värderas. |
51E |
Punkterna 51B–51D ändrar inte kraven att tillämpa principerna i punkterna 24–33 (avdragsgilla temporära skillnader) och punkterna 34–36 (skattemässiga underskottsavdrag och andra outnyttjade skatteavdrag) i denna standard vid redovisning och beräkning av uppskjutna skatteskulder. |
IKRAFTTRÄDANDE
98 |
Punkt 52 omnumreras till 51A, punkt 10 och exemplen efter punkt 51A ändras, och punkterna 51B och 51C och det följande exemplet samt punkterna 51D, 51E och 99 läggs till genom Uppskjuten skatt: Återvinning av underliggande tillgångar, utfärdad i december 2010. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2012 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar ändringarna för en tidigare period ska det lämna upplysning om detta. |
UPPHÄVANDE AV SIC-21
99 |
Ändringar gjorda genom Uppskjuten skatt: Återvinning av underliggande tillgångar, utfärdad i december 2010, ersätter följande tolkning: SIC-21 Redovisning av uppskjuten skatt vid omvärdering av icke-avskrivningsbara tillgångar. |
INTERNATIONAL FINANCIAL REPORTING STANDARD 13
Värdering till verkligt värde
SYFTE
1 |
I denna International Financial Reporting Standard (IFRS)
|
2 |
Verkligt värde är en marknadsbaserad värdering, inte en företagsspecifik värdering. För vissa tillgångar och skulder är det möjligt att observerbara marknadstransaktioner eller marknadsinformation finns tillgängliga. För andra tillgångar och skulder är det möjligt att observerbara marknadstransaktioner eller marknadsinformation inte finns tillgängliga. Syftet med en värdering till verkligt värde är dock i båda fallen detsamma: att uppskatta priset vid värderingstidpunkten för försäljning av tillgången eller överlåtelse av skulden genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer under aktuella marknadsförhållanden (dvs. ett ”exit price” vid värderingstidpunkten sett från den marknadsaktörs perspektiv som innehar tillgången eller skulden). |
3 |
När priset för en identisk tillgång eller skuld inte är observerbart värderar företaget det verkliga värdet genom en annan värderingsteknik som maximerar användningen av tillämpliga observerbara indata och minimerar användningen av icke observerbara indata. Eftersom verkligt värde är en marknadsbaserad värdering görs den med de antaganden som marknadsaktörerna skulle använda vid prissättning av tillgången eller skulden, inbegripet antaganden om risk. När det verkliga värdet värderas är det därför inte relevant om företaget har för avsikt att inneha en tillgång eller reglera eller på annat sätt fullgöra en skuld. |
4 |
Definitionen av verkligt värde är inriktad på tillgångar och skulder eftersom värderingarna i redovisningen huvudsakligen rör dem. Dessutom ska denna standard tillämpas på ett företags egetkapitalinstrument som värderas till verkligt värde. |
TILLÄMPNINGSOMRÅDE
5 |
Denna standard tillämpas när en annan IFRS kräver eller tillåter värderingar till verkligt värde eller upplysningar om värderingar till verkligt värde (och värderingar, såsom verkligt värde efter avdrag för kostnader för försäljning, vilka är baserade på verkligt värde eller upplysningar om dessa värderingar), med undantag för vad som anges i punkterna 6 och 7. |
6 |
Värderings- och upplysningskraven i denna standard är inte tillämpliga på följande:
|
7 |
Upplysningskraven i denna standard är inte tillämpliga på följande:
|
8 |
Den ram för värdering till verkligt värde som beskrivs i denna standard gäller både första och efterföljande värdering om verkligt värde krävs eller är tillåtet enligt andra IFRS. |
VÄRDERING
Definition av verkligt värde
9 |
I denna standard definieras verkligt värde som det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller betalas vid överlåtelse av en skuld genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer. |
10 |
I punkt B2 beskrivs det övergripande tillvägagångssättet för värdering till verkligt värde. |
Tillgången eller skulden
11 |
En värdering till verkligt värde avser en viss tillgång eller skuld. När det verkliga värdet värderas ska därför företaget ta hänsyn till tillgångens eller skuldens karaktärsdrag, om marknadsaktörerna vid värderingstidpunkten skulle beakta dessa karaktärsdrag vid prissättningen av tillgången eller skulden. Sådana karaktärsdrag är exempelvis följande:
|
12 |
Effekten på värderingen som uppkommer på grund av ett särskilt karaktärsdrag kommer at vara olika beroende på hur detta karaktörsdrag skulle beaktas av marknadsaktörerna. |
13 |
Den tillgång eller skuld som värderas till verkligt värde kan vara något av följande:
|
14 |
Huruvida en tillgång eller skuld är en fristående tillgång eller skuld, en grupp av tillgångar, en grupp av skulder eller en grupp av tillgångar och skulder beror för redovisnings- eller upplysningsändamål på dess beräkningsenhet. Beräkningsenheten för tillgången eller skulden ska fastställas i enlighet med den IFRS som kräver eller tillåter värderingen till verkligt värde, med undantag av vad som anges i denna standard. |
Transaktionen
15 |
En värdering till verkligt värde förutsätter att tillgången eller skulden vid värderingstidpunkten säljs respektive överlåts i en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer under aktuella marknadsförhållanden. |
16 |
En värdering till verkligt värde förutsätter att den transaktion genom vilken tillgången säljs eller skulden överlåts äger rum antingen
|
17 |
Ett företag behöver inte företa någon omfattande undersökning av alla möjliga marknader för att identifiera huvudmarknaden, eller i avsaknad av en huvudmarknad, den mest fördelaktiga marknaden, men företaget ska beakta all information som rimligen är tillgänglig. Såvida det inte föreligger belägg för motsatsen utgår man från att den marknad där företaget normalt skulle gå in i en transaktion för att sälja tillgången eller överlåta skulden är huvudmarknaden eller, i avsaknad av en huvudmarknad, den mest fördelaktiga marknaden. |
18 |
Om det finns en huvudmarknad för tillgången eller skulden ska värderingen till det verkliga värdet motsvara priset på denna marknad (vare sig priset är direkt observerbart eller beräknat med hjälp av en annan värderingsteknik), även om priset på en annan marknad kan vara mer fördelaktigt vid värderingstidpunkten. |
19 |
Företaget ska ha tillgång till huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) vid värderingstidpunkten. Eftersom olika företag (och verksamheter inom dessa företag) med olika verksamhet kan ha tillgång till olika marknader, kan huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) för samma tillgång eller skuld vara olika för olika företag (och verksamheter inom dessa företag). Därför ska huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) bestämmas utifrån företagets perspektiv. Därigenom kan det finnas skillnader mellan och bland företag med olika verksamhet. |
20 |
Även om ett företag ska ha tillgång till marknaden måste företaget inte kunna sälja den bestämda tillgången eller överlåta den bestämda skulden vid värderingstidpunkten för att det verkliga värdet ska kunna värderas på grundval av priset på denna marknad. |
21 |
Även om det inte finns någon observerbar marknad som kan ge prisinformation om försäljningen av en tillgång eller överlåtelsen av en skuld vid värderingstidpunkten, ska en värdering till verkligt värde förutsätta att en transaktion äger rum vid denna tidpunkt, sett från den marknadsaktörs perspektiv som innehar tillgången eller skulden. Denna antagna transaktion ger en grund för beräkningen av priset för försäljning av tillgången eller överlåtelse av skulden. |
Marknadsaktörer
22 |
Ett företag ska värdera en tillgång eller skuld till det verkliga värdet med hjälp av de antaganden som marknadsaktörerna skulle använda vid prissättningen av tillgången eller skulden, under förutsättning att marknadsaktörerna agerar i sitt ekonomiska intresse. |
23 |
När dessa antaganden tas fram behöver inte företaget identifiera bestämda marknadsaktörer. Företaget ska snarare fastställa karaktärsdrag som särskiljer marknadsaktörerna i allmänhet, med beaktande av faktorer som är utmärkande för
|
Priset
24 |
Det verkliga värdet är det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller betalas vid överlåtelsen av en skuld genom en ordnad transaktion på huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) under aktuella marknadsförhållanden (”exit price”), oavsett om priset är direkt observerbart eller beräknat med hjälp av en annan värderingsteknik. |
25 |
Priset på huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) som används för att värdera tillgången eller skulden till det verkliga värdet ska inte justeras för transaktionskostnader. Transaktionskostnader ska redovisas i enlighet med andra IFRS. Transaktionskostnader är inte ett karaktärsdrag för en tillgång eller skuld. De är snarare utmärkande för en transaktion och är olika beroende på hur ett företag genomför en transaktion med tillgången eller skulden. |
26 |
Transaktionskostnader omfattar inte transportkostnader. Om platsen är ett karaktärsdrag för tillgången (vilket kan vara fallet i fråga om exempelvis en råvara), ska priset på huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) justeras för de eventuella kostnaderna för transport av tillgången från dess nuvarande plats till denna marknadsplats. |
Tillämpning på icke-finansiella tillgångar
Den maximala och bästa användningen av icke-finansiella tillgångar
27 |
En värdering av en icke-finansiell tillgång till dess verkliga värde beaktar marknadsaktörens förmåga att generera ekonomiska fördelar genom att använda tillgången på det maximala och bästa sättet eller genom att sälja den till en annan marknadsaktör som skulle använda den på maximalt och bästa sätt. |
28 |
Den maximala och bästa användningen av en icke-finansiell tillgång ska samtidigt vara fysiskt möjlig, laglig och finansiellt genomförbar, enligt följande:
|
29 |
Vad som är maximal och bästa användning avgörs utifrån marknadsaktörernas perspektiv, även om företaget vill se en annan användning. Företagets nuvarande användning av en icke-finansiell tillgång förutsätts dock vara den maximala och bästa användningen, såvida inte marknaden eller andra faktorer tyder på att en annan användning från marknadsaktörernas sida skulle maximera tillgångens värde. |
30 |
Av konkurrensskäl eller av andra skäl kan ett företag välja att inte använda en förvärvad icke-finansiell tillgång aktivt eller välja att inte använda tillgången på det maximala och bästa sättet. Det kan exempelvis gälla en förvärvad immateriell tillgång som företaget planerar att använda defensivt genom att hindra andra från att använda den. Icke desto mindre ska företaget värdera en icke-finansiell tillgång till dess verkliga värde med antagande av att den används på maximalt och bästa sätt av marknadsaktörerna. |
Värderingsantagande för icke-finansiella tillgångar
31 |
Den maximala och bästa användningen av en icke-finansiell tillgång är det värderingsantagande som används för att värdera tillgången till dess verkliga värde, enligt följande:
|
32 |
Värderingen av en icke-finansiell tillgång till det verkliga värdet förutsätter att tillgången säljs i överensstämmelse med den beräkningsenhet som anges i andra IFRS (vilket kan vara en enskild tillgång). Detta gäller även då värderingen till verkligt värde förutsätter att den maximala och bästa användningen av tillgången är i kombination med andra tillgångar eller med andra tillgångar och skulder, eftersom en värdering till verkligt värde förutsätter att marknadsaktören redan har de kompletterande tillgångarna och hänförliga skulderna. |
33 |
I punkt B3 beskrivs tillämpningen av värderingsantagandet för icke-finansiella tillgångar. |
Tillämpning på skulder och företagets egetkapitalinstrument
Allmänna principer
34 |
En värdering till verkligt värde förutsätter att en finansiell eller icke-finansiell skuld eller företagets egetkapitalinstrument (t.ex. egetkapitalinstrument som utfärdas som ersättning i ett rörelseförvärv) överlåts till en marknadsaktör vid värderingstidpunkten. Överlåtelsen av en skuld eller företagets egetkapitalinstrument förutsätter följande:
|
35 |
Även om det inte finns någon observerbar marknad som kan ge prisinformation om överlåtelsen av en skuld eller ett företags egetkapitalinstrument (t.ex. därför att avtalsenliga eller andra rättsliga begränsningar förhindrar överlåtelsen av sådana poster), kan det finnas en observerbar marknad för sådana poster om de innehas av andra parter som tillgångar (t.ex. en företagsobligation eller en köpoption på företagets aktier). |
36 |
I varje fall ska företaget maximera användningen av tillämpliga observerbara indata och minimera användningen av icke observerbara indata för att infria målsättningen med en värdering till verkligt värde, nämligen att uppskatta priset vid värderingstidpunkten för att överlåta skulden eller egetkapitalinstrumentet genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer under aktuella marknadsförhållanden. |
Skulder och egetkapitalinstrument som innehas som tillgångar av andra parter
37 |
När ett noterat pris för överlåtelsen av en identisk eller liknande skuld eller företagets egetkapitalinstrument inte finns tillgängligt och den identiska posten innehas som tillgång av en annan part, ska företaget värdera skulden eller egetkapitalinstrumentet till dess verkliga värde sett utifrån perspektivet av den marknadsaktör som vid värderingstidpunkten innehar den identiska posten som tillgång. |
38 |
I sådana fall ska företaget värdera skulden eller egetkapitalinstrumentet till dess verkliga värde på följande sätt:
|
39 |
Ett företag ska endast justera det noterade priset för en skuld eller ett företags egetkapitalinstrument som innehas som tillgång av en annan part om vissa tillgångsspecifika faktorer inte är tillämpliga på värderingen till skuldens eller egetkapitalinstrumentets verkliga värde. Företaget ska se till att priset på tillgången inte återspeglar effekten av en restriktion som förhindrar försäljning av tillgången. Några faktorer som kan tyda på att tillgångens noterade pris bör justeras är följande:
|
Skulder och egetkapitalinstrument som inte innehas som tillgångar av andra parter
40 |
När ett noterat pris för överlåtelsen av en identisk eller liknande skuld eller företagets egetkapitalinstrument inte finns tillgängligt och den identiska posten inte innehas som tillgång av en annan part, ska företaget värdera skulden eller egetkapitalinstrumentet till dess verkliga värde med hjälp av en värderingsteknik utifrån perspektivet av en marknadsaktör som innehar skulden eller har utfärdat kapitalandelskravet. |
41 |
När ett företag exempelvis tillämpar en nuvärdesteknik kan det ta hänsyn till något av följande:
|
Risk för utebliven fullgörelse
42 |
En skulds verkliga värde återspeglar effekten av risken för utebliven fullgörelse. Risk för utebliven fullgörelse innefattar men behöver inte vara begränsad till ett företags egen kreditrisk (enligt definitionen i IFRS 7, Finansiella instrument: Upplysningar). Risken för utebliven fullgörelse antas vara densamma före och efter överlåtelsen av skulden. |
43 |
När en skuld värderas till verkligt värde ska ett företag ta hänsyn till effekten av sin kreditrisk (kreditvärdighet) och eventuella andra faktorer som kan påverka sannolikheten för att förpliktelsen fullgörs. Effekten kan variera beroende på skulden, exempelvis
|
44 |
Skuldens verkliga värde återspeglar effekten av risken för utebliven fullgörelse på grundval av dess beräkningsenhet. Emittenten av ett skuldebrev med en integrerad minskning av kreditrisken för tredje part som redovisas separat från skulden ska inte ta med effekten av den minskade kreditrisken (t.ex. en lånegaranti för tredje part) vid värdering av skulden till verkligt värde. Om den minskade kreditrisken redovisas separat från skulden skulle emittenten ta hänsyn till sin egen kreditvärdighet och inte tredjepartsgarantens kreditvärdighet när skulden värderas till verkligt värde. |
Restriktion som förhindrar överlåtelsen av en skuld eller ett företags egetkapitalinstrument
45 |
Vid värdering av en skuld eller ett företags egetkapitalinstrument till verkligt värde ska ett företag inte ta med indata eller en justering till andra indata som avser en restriktion som förhindrar överlåtelse av posten. Effekten av en restriktion som förhindrar överlåtelse av en skuld eller ett företags egetkapitalinstrument ingår implicit eller explicit i övriga indata för värderingen till verkligt värde. |
46 |
På transaktionsdagen godtog exempelvis både kreditgivaren och gäldenären transaktionspriset för skulden med full vetskap om att förpliktelsen innefattar en restriktion som förhindrar överlåtelse. Som ett resultat av att restriktionen ingår i transaktionspriset krävs inga separata indata eller justering till befintliga indata på transaktionsdagen för att återspegla effekten av restriktionen på överlåtelse. Inte heller krävs separata indata eller justering till befintliga indata vid senare värderingstidpunkter för att återspegla effekten av restriktionen på överlåtelse. |
Finansiell skuld som är betalbar vid anfordran
47 |
Det verkliga värdet för en finansiell skuld som är betalbar vid anfordran (exempelvis avistainlåning) är inte lägre än det belopp som ska erläggas vid anfordran, diskonterat från det första datum när betalningen av detta belopp skulle kunna krävas. |
Tillämpning på finansiella tillgångar och finansiella skulder med motstående positioner i marknadsrisker eller motparters kreditrisk
48 |
Ett företag som innehar en grupp av finansiella tillgångar och finansiella skulder är exponerat för marknadsrisker (enligt definitionen i IFRS 7) och för kreditrisken (enligt definitionen i IFRS 7) hos varje motpart. Om företaget förvaltar gruppen av finansiella tillgångar och finansiella skulder på grundval av sin nettoexponering för antingen marknadsrisker eller kreditrisk, får företaget tillämpa ett undantag från denna standard för värdering till verkligt värde. Undantaget gör det möjligt för ett företag att värdera en grupp av finansiella tillgångar och finansiella skulder till verkligt värde på grundval av det pris som skulle erhållas vid försäljning av en lång nettoposition (dvs. en tillgång) för en viss riskexponering eller vid överlåtelse av en kort nettoposition (dvs. en skuld) för en viss riskexponering genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer under aktuella marknadsförhållanden vid värderingstidpunkten. Följaktligen ska ett företag konsekvent värdera en grupp av finansiella tillgångar och finansiella skulder till verkligt värde enligt hur marknadsaktörerna skulle prissätta nettoriskexponeringen vid värderingstidpunkten. |
49 |
Ett företag får utnyttja undantaget i punkt 48 endast om företaget
|
50 |
Undantaget i punkt 48 gäller inte utformningen av finansiella rapporter. I vissa fall är grunden för klassificering av finansiella instrument i rapporten över finansiell ställning en annan än grunden för värdering av finansiella instrument, exempelvis om en standard inte kräver eller tillåter att finansiella instrument klassificeras på nettobasis. I sådana fall kan ett företag bli tvunget att fördela justeringarna på gruppnivå (se punkterna 53–56) till de enskilda tillgångar eller skulder som utgör den grupp av finansiella tillgångar och finansiella skulder som förvaltas på basis av företagets nettoriskexponering. Ett företag ska genomföra sådana fördelningar på ett rimligt och konsekvent sätt med hjälp av en ansats som passar omständigheterna. |
51 |
Ett företag ska fatta ett redovisningsbeslut om att utnyttja undantaget i punkt 48 enligt IAS 8, Redovisningsprinciper, ändringar i uppskattningar och bedömningar samt fel. Ett företag som utnyttjar undantaget ska konsekvent tillämpa denna redovisningsprincip, eventuellt även sina principer för fördelning av köp- och säljkursjusteringar (se punkterna 53–55) och kreditjusteringar (se punkt 56), från period till period för en viss portfölj. |
52 |
Undantaget i punkt 48 gäller endast finansiella tillgångar och finansiella skulder inom tillämpningsområdet för IAS 39, Finansiella instrument: Redovisning och värdering med undantag för vissa bestämmelser avseende säkringsredovisning eller IFRS 9, Finansiella instrument. |
Exponering för marknadsrisker
53 |
När företaget utnyttjar undantaget i punkt 48 för värdering till verkligt värde av en grupp av finansiella tillgångar och finansiella skulder som förvaltas på basis av företagets nettoexponering för en viss marknadsrisk (eller risker) ska företaget tillämpa det pris inom ramen för skillnaden mellan köp- och säljkurs som under omständigheterna är mest representativt för det verkliga värdet på företagets nettoexponering för dessa marknadsrisker (se punkterna 70 och 71). |
54 |
När undantaget i punkt 48 utnyttjas ska företaget se till att marknadsrisken (eller riskerna) som företaget är exponerat för inom denna grupp av finansiella tillgångar och finansiella skulder i allt väsentligt är desamma. Ett företag kombinerar exempelvis inte den ränterisk som är förenad med en finansiell tillgång med råvaruprisrisken som är förenad med en finansiell skuld, eftersom det inte skulle minska företagets exponering för ränterisk eller råvaruprisrisk. När undantaget i punkt 48 utnyttjas ska eventuell basisrisk, som är en följd av att marknadsriskparametrarna inte är identiska, beaktas i värderingen till verkligt värde av de finansiella tillgångarna och finansiella skulderna inom gruppen. |
55 |
På samma sätt ska varaktigheten av företagets exponering för en viss marknadsrisk (eller risker) som härrör från de finansiella tillgångarna och finansiella skulderna i allt väsentligt vara densamma. Ett företag som exempelvis använder ett tolvmånaders terminskontrakt mot de kassaflöden som står i samband med tolv månaders ränteriskexponering för ett femårigt finansiellt instrument inom en grupp som endast består av dessa finansiella tillgångar och finansiella skulder, värderar exponeringen för tolv månaders ränterisk till verkligt värde på nettobasis och kvarvarande ränteriskexponering (dvs. åren 2–5) på bruttobasis. |
Exponering för kreditrisken hos en viss motpart
56 |
När undantaget i punkt 48 utnyttjas för att till verkligt värde värdera en grupp av finansiella tillgångar och finansiella skulder som företaget har gått in i med en viss motpart, ska företaget ta med effekten av företagets nettoexponering för motpartens kreditrisk eller motpartens nettoexponering för företagets kreditrisk vid värderingen till verkligt värde om marknadsaktörerna skulle beakta befintliga avtal som minskar kreditriskexponeringen vid utebliven betalning (t.ex. ett ramavtal avseende kvittning med motparten eller ett avtal som kräver utbyte av säkerheter på basis av varje parts nettoexponering för den andra partens kreditrisk). Värderingen till verkligt värde ska återspegla marknadsaktörernas förväntningar om sannolikheten för att ett sådant avtal skulle ha rättslig giltighet i händelse av utebliven betalning. |
Verkligt värde vid första redovisningen
57 |
När en tillgång förvärvas eller en skuld övertas i en bytestransaktion för den tillgången eller skulden, är transaktionspriset det pris som betalas för att förvärva tillgången eller som erhålls för att överta skulden (ett ”entry price”). Däremot är tillgångens eller skuldens verkliga värde det pris som skulle erhållas vid försäljning av tillgången eller betalas vid överlåtelse av skulden (”exit price”). Företag säljer inte nödvändigtvis tillgångar för det pris de förvärvades för. På samma sätt överlåter inte företag nödvändigtvis skulder för det pris de övertogs för. |
58 |
I många fall är transaktionspriset lika med det verkliga värdet (exempelvis när transaktionen för köp av en tillgång på transaktionsdagen äger rum på den marknad där tillgången skulle säljas). |
59 |
När företaget avgör om det verkliga värdet vid första redovisningen är lika med transaktionspriset ska det beakta faktorer som är specifika för transaktionen och för tillgången eller skulden. I punkt B4 beskrivs situationer där transaktionspriset inte behöver motsvara det verkliga värdet på en tillgång eller skuld vid första redovisningen. |
60 |
Om det i en annan IFRS krävs eller tillåts att ett företag vid första redovisningen värderar en tillgång eller en skuld till verkligt värde och transaktionspriset skiljer sig från det verkliga värdet, ska företaget redovisa den resulterande vinsten eller förlusten i resultatet, såvida inte standarden anger något annat. |
Värderingstekniker
61 |
Ett företag ska vid värdering till verkligt värde använda värderingstekniker som är lämpliga under omständigheterna och för vilka tillräckliga uppgifter finns tillgängliga, samtidigt som användningen av relevanta observerbara indata maximeras och användningen av icke observerbara indata minimeras. |
62 |
Syftet med att använda en värderingsteknik är att vid värderingstidpunkten uppskatta det pris till vilket en ordnad transaktion för att sälja tillgången eller överlåta skulden skulle äga rum mellan marknadsaktörer under aktuella marknadsförhållanden. Tre vanliga värderingstekniker är marknadsansatsen, kostnadsansatsen och avkastningsvärdeansatsen. Huvuddragen i dessa ansatser sammanfattas i punkterna B5–B11. Ett företag ska använda värderingstekniker som stämmer överens med en eller fler av dessa ansatser för värdering till verkligt värde. |
63 |
I vissa fall räcker en enda värderingsteknik (exempelvis när en tillgång eller skuld värderas med hjälp av noterade priser på en aktiv marknad för identiska tillgångar eller skulder). I andra fall är det lämpligt att använda flera värderingstekniker (exempelvis vid värdering av en kassagenererande enhet). Om flera värderingstekniker används för värdering till verkligt värde ska resultaten (dvs. respektive indikationer på verkligt värde) utvärderas med beaktande av rimligheten i det värdeintervall som dessa resultat pekar på. En värdering till verkligt värde är den punkt i intervallet som under omständigheterna är mest representativ för det verkliga värdet. |
64 |
Om transaktionspriset är det verkliga värdet vid första redovisningen och en värderingsteknik med observerbara indata används för värdering till verkligt värde under senare perioder, ska värderingstekniken kalibreras så att resultatet av värderingstekniken vid första redovisningen är lika med transaktionspriset. Kalibreringen ser till att värderingstekniken återspeglar nuvarande marknadsförhållanden och hjälper ett företag att avgöra om en justering av värderingstekniken är nödvändig (en egenskap hos tillgången eller skulden kanske inte fångas av värderingstekniken). Vid företagets värderingar till verkligt värde med hjälp av en värderingsteknik eller värderingstekniker som använder icke observerbara indata efter första redovisningen ska företaget se till att dessa värderingstekniker återspeglar observerbara marknadsuppgifter (exempelvis priset för en liknande tillgång eller skuld) vid värderingstidpunkten. |
65 |
Värderingstekniker som används för värdering till verkligt värde ska tillämpas konsekvent. En förändring av en värderingsteknik eller dess tillämpning (exempelvis en förändring av dess viktning när flera värderingstekniker används eller en förändring av en justering som tillämpas på en värderingsteknik) är på sin plats om förändringen leder till att värderingen ger en lika eller mer korrekt bild av det verkliga värdet under omständigheterna. En förändring kan krävas om exempelvis
|
66 |
Revideringar till följd av en förändring av värderingstekniken eller dess tillämpning ska redovisas som en ändring i uppskattningar och bedömningar i enlighet med IAS 8. För revideringar till följd av en förändring i värderingsteknik eller dess tillämpning krävs dock inte upplysningarna i IAS 8 för ändringar i uppskattningar och bedömningar. |
Indata till värderingstekniker
Allmänna principer
67 |
Värderingstekniker som används för värdering till verkligt värde ska maximera användningen av relevanta observerbara indata och minimera användningen av icke observerbara indata. |
68 |
Exempel på marknader där indata kan vara observerbara för vissa tillgångar och skulder (exempelvis finansiella instrument) är valutamarknader, marknader där handlare köper och säljer för egen räkning (”dealer market”), marknader där mäklare förmedlar affärskontakter mellan köpare och säljare (”brokered market”) och marknader där parterna förhandlar direkt med varandra (”principal-to-principal market”) (se punkt B34). |
69 |
Ett företag ska välja indata som är förenliga med de karaktärsdrag hos tillgången eller skulden som marknadsaktörerna skulle beakta vid en transaktion med tillgången eller skulden (se punkterna 11 och 12). I vissa fall leder dessa karaktärsdrag till en justering, såsom en över- eller underkurs (t.ex. överkurs för bestämmande inflytande eller underkurs för innehav utan bestämmande inflytande). En värdering till verkligt värde ska dock inte innefatta en över- eller underkurs som inte stämmer med beräkningsenheten i den standard som kräver eller tillåter värderingen till verkligt värde (se punkterna 13 och 14). Över- eller underkurser som återspeglar storleken på företagets innehav (särskilt en stoppfaktor som justerar det noterade priset på en tillgång eller skuld eftersom marknadens normala handelsvolym inte räcker för att absorbera den kvantitet som ingår i företagets innehav, enligt beskrivningen i punkt 80), snarare än tillgången eller skulden i sig (t.ex. överkurs för bestämmande inflytande vid värdering av ett innehav med bestämmande inflytande till verkligt värde), är inte tillåtna vid en värdering till verkligt värde. Om det finns ett noterat pris på en aktiv marknad (dvs. indata på Nivå 1) för en tillgång eller skuld, ska företaget alltid använda detta pris utan justering vid värdering till verkligt värde, med undantag av vad som anges i punkt 79. |
Indata baserade på köp- och säljkurser
70 |
Om en tillgång eller skuld som värderas till verkligt värde har en köpkurs och en säljkurs (exempelvis indata från en marknad där handlare köper och säljer för egen räkning), ska den kurs mellan köp- och säljkursspreaden som under omständigheterna ger mest korrekt bild av det verkliga värdet användas för värdering till verkligt värde, oavsett hur dessa indata rangordnas (dvs. Nivå 1, 2 eller 3, se punkterna 72–90). Användning av köpkurser för tillgångspositioner och säljkurser för skuldpositioner är tillåten men inget krav. |
71 |
Denna standard utesluter inte användningen av ett genomsnitt av köp- och säljkurser eller annan praxis för prissättning som används av marknadsaktörerna som ett praktiskt hjälpmedel för värderingar till verkligt värde inom ramen för en skillnad mellan köp- och säljkurs. |
Hierarki för verkligt värde
72 |
I syfte att öka konsistens och jämförbarhet i värderingar till verkligt värde och därmed sammanhängande upplysningar fastställs i denna standard en hierarki för verkligt värde, som i tre nivåer (se punkterna 76–90) kategoriserar indata till de värderingstekniker som används för värdering till verkligt värde. Hierarkin för verkligt värde ger högst prioritet åt noterade priser (ojusterade) på aktiva marknader för identiska tillgångar eller skulder (indata på Nivå 1) och lägst prioritet åt icke observerbara indata (indata på Nivå 3). |
73 |
I vissa fall kan indata som används för värdering av en tillgång eller skuld till verkligt värde hänföras till olika nivåer. I dessa fall hänförs värderingen till verkligt värde som helhet till samma nivå som de indata med lägst nivå som är betydande för hela värderingen. Att bedöma betydelsen av bestämda indata för hela värderingen kräver omdöme och beaktande av faktorer som är specifika för tillgången eller skulden. Justeringar av värderingar till verkligt värde, exempelvis försäljningskostnad vid värderingar efter avdrag för kostnader för försäljning, ska inte beaktas när värderingen till verkligt värde hänförs till en nivå för verkligt värde. |
74 |
Tillgången på relevanta indata och deras relativa subjektivitet kan påverka valet av lämpliga värderingstekniker (se punkt 61). I hierarkin för verkligt värde prioriteras dock indata till värderingsteknikerna, inte de värderingstekniker som används för värdering till verkligt värde. En värdering till verkligt värde som tagits fram med hjälp av en nuvärdesteknik kan exempelvis hänföras till Nivå 2 eller Nivå 3, beroende på de indata som är betydande för hela värderingen och den nivå i hierarkin som dessa indata har hänförts till. |
75 |
Om observerbara indata kräver justering med hjälp av icke observerbara indata och denna justering leder till en betydligt högre eller lägre värdering till verkligt värde ska värderingen hänföras till Nivå 3 i hierarkin för verkligt värde. Om en marknadsaktör exempelvis skulle beakta effekten av en restriktion på försäljningen av en tillgång när tillgångens pris uppskattas justerar ett företag det noterade priset för att återspegla effekten av denna restriktion. Om det noterade priset är indata på Nivå 2 och justeringen är icke observerbara indata som är betydande för hela värderingen skulle värderingen hänföras till Nivå 3 i hierarkin för verkligt värde. |
Indata på Nivå 1
76 |
Indata på Nivå 1 är noterade priser (ojusterade) på aktiva marknader för identiska tillgångar eller skulder som företaget har tillgång till vid värderingstidpunkten. |
77 |
Ett noterat pris på en aktiv marknad är den mest tillförlitliga uppgiften om verkligt värde och ska när det finns tillgängligt användas utan justering för värdering till verkligt värde, med undantag av vad som anges i punkt 79. |
78 |
Indata på Nivå 1 kommer att vara tillgängliga för många finansiella tillgångar och finansiella skulder. Vissa av dessa skulle kunna bytas på flera aktiva marknader (exempelvis på olika börser). Därför ligger betoningen i Nivå 1 på att avgöra följande:
|
79 |
Ett företag ska endast justera indata på Nivå 1 i följande fall:
|
80 |
Om ett företag innehar en position i en enda tillgång eller skuld (däribland en position som består av ett stort antal identiska tillgångar eller skulder, såsom innehav av finansiella instrument) och tillgången eller skulden handlas på en aktiv marknad, ska tillgången eller skulden värderas till verkligt värde inom Nivå 1 som produkten av noterat pris för den enskilda tillgången eller skulden och kvantitet i företagets innehav. Det gäller även om en marknads normala dagliga handelsvolym inte räcker till för att absorbera kvantiteten i innehavet och placering av order att sälja positionen i en enda transaktion kan påverka det noterade priset. |
Indata på Nivå 2
81 |
Indata på Nivå 2 är andra indata än de noterade priser som ingår i Nivå 1, vilka är direkt eller indirekt observerbara för tillgången eller skulden. |
82 |
Om tillgången eller skulden har en viss avtalstid ska indata på Nivå 2 på alla väsentliga punkter vara observerbara under hela avtalstiden för tillgången eller skulden. Indata på Nivå 2 innefattar följande:
|
83 |
Justeringarna av indata på Nivå 2 varierar beroende på faktorer som är specifika för tillgången eller skulden. Dessa faktorer innefattar följande:
|
84 |
En justering av indata på Nivå 2 som är betydande för hela värderingen kan leda till att en värdering till verkligt värde hänförs till Nivå 3 i hierarkin, om justeringen använder betydande icke observerbara indata. |
85 |
I punkt B35 beskrivs användningen av indata på Nivå 2 för bestämda tillgångar och skulder. |
Indata på Nivå 3
86 |
Indata på Nivå 3 är icke observerbara indata för tillgången eller skulden. |
87 |
Icke observerbara indata ska användas för värdering till verkligt värde i den utsträckning observerbara indata inte finns tillgängliga, vilket tar hänsyn till situationer med liten eller ingen marknadsaktivitet för tillgången eller skulden vid värderingstidpunkten. Målsättningen med värderingen till verkligt värde är dock densamma, dvs. ett ”exit price” sett utifrån perspektivet av den marknadsaktör som vid värderingstidpunkten innehar tillgången eller skulden. Icke observerbara indata ska återspegla de antaganden som marknadsaktörerna skulle använda för att prissätta tillgången eller skulden, inbegripet antaganden om risk. |
88 |
Antaganden om risk innefattar den risk som finns i en viss värderingsteknik som används för värdering till verkligt värde (exempelvis en värderingsmodell) och den risk som finns i indata till värderingstekniken. En värdering utan justering för risk skulle inte vara en värdering till verkligt värde om marknadsaktörerna gör en sådan justering vid prissättningen av tillgången eller skulden. Det kan exempelvis vara nödvändigt att ta med en riskjustering när det föreligger en betydande osäkerhet i värderingen (exempelvis när volymen eller aktivitetsnivån avsevärt har minskat jämfört med normal marknadsaktivitet för tillgången eller skulden, eller liknande tillgångar eller skulder, och företaget har bedömt att transaktionspriset eller det noterade priset inte ger en korrekt bild av det verkliga värdet, enligt beskrivningen i punkterna B37–B47). |
89 |
Ett företag ska ta fram icke observerbara indata med hjälp av den under omständigheterna bästa tillgängliga informationen, vilket kan omfatta företagets egna uppgifter. När icke observerbara indata tas fram kan ett företag börja med sina egna uppgifter, men det ska justera dessa uppgifter om rimligen tillgänglig information tyder på att andra marknadsaktörer skulle använda andra uppgifter eller om företaget har något särskilt som inte är tillgängligt för andra marknadsaktörer (exempelvis en företagsspecifik synergi). Ett företag måste inte göra stora ansträngningar för att få tag på information om marknadsaktörernas antaganden. Det ska dock ta hänsyn till rimligen tillgänglig information om marknadsaktörernas antaganden. Icke observerbara indata som tas fram på det sätt som beskrivits ovan betraktas som marknadsaktörernas antaganden och fullgör syftet med en värdering till verkligt värde. |
90 |
I punkt B36 beskrivs användningen av indata på Nivå 3 för bestämda tillgångar och skulder. |
UPPLYSNINGAR
91 |
Ett företag ska lämna information som hjälper dem som använder företagets finansiella rapporter att bedöma följande:
|
92 |
I syfte att uppnå målen i punkt 91 ska ett företag bedöma följande:
Om de upplysningar som lämnas enligt denna standard och andra IFRS är otillräckliga för att uppnå målen i punkt 91 ska ett företag lämna den ytterligare information som krävs för att uppnå dessa mål. |
93 |
I syfte att uppnå målen i punkt 91 ska ett företag åtminstone lämna följande information för varje klass av tillgångar och skulder (se punkt 94 för information om att bestämma lämpliga klasser av tillgångar och skulder) som värderas till verkligt värde (inbegripet värderingar baserade på verkligt värde inom tillämpningsområdet för denna standard) i rapporten över finansiell ställning efter första redovisningen:
|
94 |
Ett företag ska bestämma lämpliga klasser av tillgångar och skulder på basis av
Det kan behövas fler klasser för värderingar till verkligt värde som hänförs till Nivå 3 i hierarkin för verkligt värde, eftersom dessa värderingar är mer osäkra och subjektiva. Det kräver omdöme att bestämma lämpliga klasser av tillgångar och skulder för vilka upplysningar om värderingar till verkligt värde bör lämnas. En klass av tillgångar och skulder kräver ofta större uppdelning än de poster som redovisas i rapporten över finansiell ställning. Ett företag ska dock lämna tillräcklig information för att möjliggöra avstämning av de poster som redovisas i rapporten över finansiell ställning. Om en annan IFRS anger klass för en tillgång eller skuld kan ett företag använda denna klass för de upplysningar som krävs i denna standard, om klassen uppfyller kraven i denna punkt. |
95 |
Ett företag ska lämna information om och konsekvent rätta sig efter sina principer för bestämning av när överföringar mellan nivåerna i hierarkin för verkligt värde ska anses ha ägt rum i enlighet med punkterna 93 (c) och (e) (iv). Principen för bestämning av tidpunkt för redovisning av överföringar ska vara desamma för överföringar till nivåerna och överföringar från nivåerna. Exempel på principer för bestämning av tidpunkten för överföringar är följande:
|
96 |
Om ett företag fattar ett redovisningsbeslut att utnyttja undantaget i punkt 48 ska det upplysa om detta. |
97 |
För varje klass av tillgångar och skulder som inte värderas till verkligt värde i rapporten över finansiell ställning men för vilka information om verkligt värde lämnas, ska ett företag lämna den information som krävs i punkt 93 (b), (d) och (i). Ett företag måste dock inte lämna kvantitativa upplysningar om betydande icke observerbara indata som används vid värderingar till verkligt värde som hänförs till Nivå 3 i hierarkin för verkligt värde enligt kraven i punkt 93 (d). För sådana tillgångar och skulder behöver ett företag inte lämna de övriga upplysningar som krävs i denna standard. |
98 |
För en skuld som värderas till verkligt värde och utfärdas med en integrerad minskning av kreditrisken för tredje part ska emittenten lämna information om denna minskning av kreditrisken och huruvida den återspeglas i värderingen av skulden till verkligt värde. |
99 |
Ett företag ska utforma de kvantitativa upplysningar som krävs i denna standard i tabellform, såvida inte en annan form passar bättre. |
Bilaga A
Definitioner
IFRS 13 och dess bilagor utgör en helhet.
aktiv marknad |
En marknad där transaktioner med tillgången eller skulden äger rum med tillräcklig frekvens och volym för att ge fortlöpande prisinformation. |
||||||||
kostnadsansats |
En värderingsteknik som återspeglar det belopp som för tillfället skulle behövas för att ersätta en tillgångs funktion (ofta kallat aktuellt återanskaffningsvärde). |
||||||||
entry price |
Det pris som betalas för att förvärva en tillgång eller som erhålls för att överta en skuld i en bytestransaktion. |
||||||||
exit price |
Det pris som skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller som skulle betalas vid överlåtelse av en skuld. |
||||||||
förväntade kassaflöden |
Det sannolikhetsbedömda genomsnittet (dvs. medelvärdet av utdelningen) av möjliga framtida kassaflöden. |
||||||||
verkligt värde |
Det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller betalas vid överlåtelse av en skuld genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer. |
||||||||
maximal och bästa användning |
Marknadsaktörernas användning av icke-finansiella tillgångar som skulle maximera värdet på tillgången eller gruppen av tillgångar och skulder (exempelvis en verksamhet) inom vilken tillgången skulle användas. |
||||||||
avkastningsvärdeansats |
Värderingstekniker som räknar om framtida belopp (exempelvis kassaflöden eller intäkter och kostnader) till ett enda nuvärde (dvs. ett diskonterat värde). Värderingen till verkligt värde bestäms på basis av det värde som de nuvarande marknadsförväntningarna tillskriver dessa framtida belopp. |
||||||||
indata |
De antaganden som marknadsaktörerna skulle använda vid prissättning av tillgången eller skulden, däribland antaganden om risk, exempelvis
Indata kan vara observerbara eller icke observerbara. |
||||||||
Indata på Nivå 1 |
Noterade priser (ojusterade) på aktiva marknader för identiska tillgångar eller skulder som företaget har tillgång till vid värderingstidpunkten. |
||||||||
Indata på Nivå 2 |
Andra indata än de noterade priser som ingår i Nivå 1, vilka är direkt eller indirekt observerbara för tillgången eller skulden. |
||||||||
Indata på Nivå 3 |
Icke observerbara indata för tillgången eller skulden. |
||||||||
marknadsansats |
En värderingsteknik som använder priser eller annan relevant information som genereras av marknadstransaktioner med identiska eller jämförbara (dvs. liknande) tillgångar, skulder eller en grupp av tillgångar och skulder, som en verksamhet. |
||||||||
marknadsbekräftade indata |
Indata som huvudsakligen härleds från eller bekräftas av observerbara marknadsdata genom korrelation eller på andra sätt. |
||||||||
marknadsaktörer |
Köpare och säljare på huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) för tillgången eller skulden, vilka har samtliga dessa karaktärsdrag:
|
||||||||
mest fördelaktig marknad |
Den marknad som maximerar det belopp som skulle erhållas vid försäljning av tillgången eller som minimerar det belopp som skulle betalas vid överlåtelse av skulden, med beaktande av transaktionskostnader och transportkostnader. |
||||||||
risk för utebliven fullgörelse |
Risken för att ett företag inte fullgör en förpliktelse. Risken för utebliven fullgörelse innefattar men måste inte vara begränsad till ett företags egen kreditrisk. |
||||||||
observerbara indata |
Indata som tas fram med hjälp av marknadsuppgifter, exempelvis offentlig information om faktiska händelser eller transaktioner, vilka återspeglar de antaganden som marknadsaktörerna skulle använda vid prissättning av tillgången eller skulden. |
||||||||
ordnad transaktion |
En transaktion som förutsätter exponering för marknaden under en period som föregår värderingstidpunkten, i syfte att möjliggöra försäljning som är normal och sedvanlig för transaktioner med sådana tillgångar eller skulder, och som därmed inte är någon framtvingad transaktion (exempelvis försäljning på grund av tvångslikvidation eller utmätning). |
||||||||
huvudmarknad |
Marknaden med störst volym och aktivitetsnivå för tillgången eller skulden. |
||||||||
riskpremie |
Ersättning som riskaverta marknadsaktörer begär för att bära osäkerheten i kassaflödena för en tillgång eller skuld. Kallas även ”riskjustering”. |
||||||||
transaktionskostnader |
Kostnaderna för att sälja en tillgång eller överlåta en skuld på huvudmarknaden (eller den mest fördelaktiga marknaden) för tillgången eller skulden, vilka är direkt hänförliga till avyttringen av tillgången eller överlåtelsen av skulden samt uppfyller båda följande kriterier:
|
||||||||
transportkostnader |
Kostnaderna för att transportera en tillgång från dess nuvarande plats till dess huvudmarknad (eller mest fördelaktiga marknad). |
||||||||
beräkningsenhet |
Graden av sammanslagning eller uppdelning av en tillgång eller skuld i en standard för redovisningsändamål. |
||||||||
icke observerbara indata |
Indata för vilka marknadsuppgifter inte finns tillgängliga och som tas fram med hjälp av bästa tillgängliga information om de antaganden som marknadsaktörerna skulle använda vid prissättning av tillgången eller skulden. |
Bilaga B
Vägledning vid tillämpning
IFRS 13 och dess bilagor utgör en helhet. I denna vägledning förklaras tillämpningen av punkterna 1–99. Vägledningen har samma rättsliga värde som övriga delar av standarden.
B1 |
Bedömningarna i olika värderingssituationer kan skilja sig åt. I denna bilaga beskrivs de bedömningar som kan vara tillämpliga när ett företag värderar till verkligt värde i olika värderingssituationer. |
ANSATSEN FÖR VÄRDERING TILL VERKLIGT VÄRDE
B2 |
Syftet med en värdering till verkligt värde är att uppskatta det pris till vilket en ordnad transaktion för att sälja tillgången eller överlåta skulden skulle äga rum mellan marknadsaktörer under aktuella marknadsförhållanden vid värderingstidpunkten. Vid värdering till verkligt värde måste företaget fastställa följande:
|
VÄRDERINGSANTAGANDE FÖR ICKE-FINANSIELLA TILLGÅNGAR (PUNKTERNA 31–33)
B3 |
Vid värdering av en icke-finansiell tillgång till verkligt värde som används i kombination med andra tillgångar som en grupp (så som de har installerats eller på annat sätt ställts in för att användas) eller i kombination med andra tillgångar och skulder (t.ex. en verksamhet), beror effekten av värderingsantagandet på omständigheterna. Till exempel:
|
VERKLIGT VÄRDE VID FÖRSTA REDOVISNINGSTILLFÄLLET (PUNKTERNA 57–60)
B4 |
När företaget avgör om det verkliga värdet vid första redovisningstillfället är lika med transaktionspriset ska det beakta faktorer som är specifika för transaktionen och för tillgången eller skulden. Transaktionspriset behöver exempelvis inte ge en korrekt bild av en tillgångs eller en skulds verkliga värde vid första redovisningstillfället om något av följande föreligger:
|
VÄRDERINGSTEKNIKER (PUNKTERNA 61–66)
Marknadsansats
B5 |
Marknadsansatsen använder priser eller annan relevant information som genereras av marknadstransaktioner med identiska eller jämförbara (dvs. liknande) tillgångar, skulder eller en grupp av tillgångar och skulder, som en verksamhet. |
B6 |
Värderingstekniker enligt marknadsansatsen använder exempelvis ofta marknadsmultiplar som härleds från en uppsättning jämförbara förhållanden. Multiplarna kan vara i intervall med en annan multipel för varje jämförbart förhållande. Valet av lämplig multipel inom intervallet kräver omdöme, med beaktande av kvalitativa och kvantitativa faktorer som är specifika för värderingen. |
B7 |
Värderingstekniker enligt marknadsansatsen innefattar matrisansatser. Matrisansatsen är en matematisk teknik som huvudsakligen används för att värdera vissa typer av finansiella instrument, exempelvis räntebärande värdepapper, utan att helt förlita sig på de noterade priserna för enskilda värdepapper utan snarare på deras förhållande till andra referensnoterade värdepapper. |
Kostnadsansats
B8 |
Kostnadsansatsen återspeglar det belopp som för närvarande skulle behövas för att ersätta en tillgångs tjänstekapacitet (ofta kallat återanskaffningsvärde). |
B9 |
Sett utifrån perspektivet av en säljare på marknaden, det pris som skulle erhållas för tillgången baserat på kostnaden för en köpare på marknaden för att förvärva eller konstruera en ersättningstillgång med jämförbar användbarhet, justerat för inkurans. Skälet är att en köpare på marknaden inte skulle betala mer för en tillgång än det belopp till vilket tillgångens tjänstekapacitet skulle kunna ersättas. Inkurans omfattar fysisk försämring, funktionell (teknisk) inkurans och ekonomisk (extern) inkurans och är ett vidare begrepp än avskrivning för rapporteringsändamål (en periodisering av anskaffningsvärde) eller skatteändamål (med angivna användningstider). I många fall används återanskaffningsvärdet för värdering till verkligt värde av immateriella tillgångar som används i kombination med andra tillgångar eller med andra tillgångar och skulder. |
Avkastningsvärdeansatsen
B10 |
Avkastningsvärdeansatsen räknar om framtida belopp (exempelvis kassaflöden eller intäkter och kostnader) till ett enda nuvärde (dvs. ett diskonterat värde). När avkastningsvärdeansatsen används återspeglar värderingen till verkligt värde marknadens nuvarande förväntningar om dessa framtida belopp. |
B11 |
Dessa värderingstekniker omfattar exempelvis
|
Nuvärdestekniker
B12 |
I punkterna B13–B30 beskrivs användningen av nuvärdestekniker för värdering till verkligt värde. I dessa punkter ligger tonvikten på en teknik med justerad diskonteringssats och en teknik med förväntade kassaflöden (förväntat nuvärde). Dessa punkter föreskriver inte någon viss nuvärdesteknik och begränsar inte heller användningen av nuvärdestekniker till de diskuterade teknikerna för värdering till verkligt värde. Vilken nuvärdesteknik som används för värdering till verkligt värde beror på förhållanden och omständigheter som är specifika för den tillgång eller skuld som värderas (exempelvis beroende på om priser för jämförbara tillgångar eller skulder kan observeras på marknaden) och tillgängligheten till tillräckliga uppgifter. |
Komponenter vid beräkning av nuvärde
B13 |
Nuvärde (dvs. en tillämpning av avkastningsvärdeansatsen) är ett verktyg som används för att koppla samman framtida belopp (exempelvis kassaflöden eller värden) med ett nuvärde med hjälp av en diskonteringssats. En värdering av en tillgång eller skuld till verkligt värde med hjälp av en nuvärdesteknik fångar alla följande delar sett från marknadsaktörernas perspektiv vid värderingstidpunkten:
|
Allmänna principer
B14 |
Nuvärdesteknikerna skiljer sig åt i hur de fångar komponenterna i punkt B13. Samtliga följande allmänna principer styr dock tillämpningen av alla nuvärdestekniker som används för värdering till verkligt värde:
|
Risk och osäkerhet
B15 |
En värdering till verkligt värde med hjälp av nuvärdestekniker görs under osäkra förhållanden, eftersom de använda kassaflödena är uppskattningar snarare än kända belopp. I många fall är både kassaflödenas belopp och tidpunkt osäkra. Även avtalsenligt fasta belopp, som avbetalningar på ett lån, är osäkra om det finns risk för utebliven betalning. |
B16 |
Marknadsaktörer begär i allmänhet ersättning (dvs. en riskpremie) för att bära osäkerheten i kassaflödena för en tillgång eller skuld. En värdering till verkligt värde ska innefatta en riskpremie som återspeglar det belopp som marknadsaktörerna skulle kräva som ersättning för osäkerheten i kassaflödena. Annars skulle inte värderingen ge en korrekt bild av det verkliga värdet. I vissa fall kan det vara svårt att bestämma lämplig riskpremie. Svårighetsgraden i sig är dock inte ett tillräckligt skäl för att utesluta en riskpremie. |
B17 |
Nuvärdesteknikerna skiljer sig åt i riskjusteringarna och i den typ av kassaflöden som används. Till exempel:
|
Tekniken med justerad diskonteringssats
B18 |
Tekniken med justerad diskonteringssats använder en enda uppsättning kassaflöden från intervallet av möjliga uppskattade belopp, vare sig de är avtalsenliga eller utlovade (exempelvis en obligation) eller mest troliga kassaflöden. Dessa kassaflöden är alltid beroende av att en viss händelse inträffar (exempelvis är avtalsenliga eller utlovade kassaflöden för en obligation beroende av att låntagaren inte ställer in betalningarna). Den diskonteringssats som används i tekniken med justerad diskonteringssats härleds från observerbar avkastning på jämförbara tillgångar eller skulder som är föremål för handel på marknaden. Följaktligen diskonteras de avtalsenliga, utlovade eller mest troliga kassaflödena till en observerad eller uppskattad marknadsränta för sådana villkorliga kassaflöden (dvs. marknadsavkastning). |
B19 |
Tekniken med justerad diskonteringssats kräver en analys av marknadsuppgifter för jämförbara tillgångar eller skulder. Jämförbarheten fastställs genom beaktande av kassaflödenas karaktär (exempelvis om kassaflödena är avtalsenliga eller icke avtalsenliga och sannolikt anpassar sig på liknande sätt till förändringar i de ekonomiska villkoren), samt andra faktorer (exempelvis kreditställning, säkerheter, varaktighet, restriktiva villkor och likviditet). Om en enda jämförbar tillgång eller skuld inte ger en korrekt bild av risken i kassaflödena för den tillgång eller skuld som värderas, kan det annars vara möjligt att härleda en diskonteringssats med hjälp av uppgifter för flera jämförbara tillgångar eller skulder tillsammans med den riskfria avkastningskurvan (dvs. genom en ”uppbyggnadsansats”). |
B20 |
För att illustrera en uppbyggnadsansats kan vi anta att tillgång A är en avtalsenlig rätt till 800 valutaenheter (1) om ett år (dvs. utan osäkerhet vad gäller tidpunkt). Det finns en etablerad marknad för jämförbara tillgångar, och information om dessa tillgångar, däribland prisuppgifter, finns tillgänglig. Dessa jämförbara tillgångar har följande karaktärsdrag:
|
B21 |
På grundval av tidpunkten för de avtalsenliga betalningarna som ska erhållas från tillgång A i förhållande till tidpunkten för tillgång B och tillgång C (dvs. ett år för tillgång B och två år för tillgång C), anses tillgång B vara mer jämförbar med tillgång A. Med användning av den avtalsenliga betalning som ska erhållas för tillgång A (800 VE) och den ettåriga marknadsavkastning som härleds från tillgång B (10,8 procent), är det verkliga värdet på tillgång A 722 VE (800 VE/1,108). I brist på tillgängliga marknadsuppgifter för tillgång B kan alternativt den ettåriga marknadsavkastningen härledas från tillgång C med hjälp av uppbyggnadsansatsen. I det fallet skulle den tvååriga marknadsavkastningen för tillgång C (11,2 procent) justeras till en ettårig marknadsavkastning med hjälp av den riskfria avkastningskurvans duration. Ytterligare information och analys kan krävas för att fastställa om riskpremierna för ettåriga och tvååriga tillgångar är desamma. Om det fastställs att riskpremierna för ettåriga och tvååriga tillgångar inte är desamma skulle den tvååriga marknadsavkastningen ytterligare justeras för denna effekt. |
B22 |
När tekniken med justerad diskonteringssats tillämpas på fasta in- eller utbetalningar inkluderas justeringen för risken i kassaflödena för den tillgång eller skuld som värderas i diskonteringssatsen. Ibland när tekniken med justerad diskonteringssats används för kassaflöden som inte är fasta in- eller utbetalningar kan det bli nödvändigt med en justering av kassaflödena för att uppnå jämförbarhet med den observerade tillgång eller skuld från vilken diskonteringssatsen härleds. |
Tekniken med förväntat nuvärde
B23 |
Tekniken med förväntat nuvärde utgår från en uppsättning kassaflöden som representerar det sannolikhetsvägda genomsnittet av alla möjliga framtida kassaflöden (dvs. de förväntade kassaflödena). Den resulterande uppskattningen är identisk med förväntat värde, som i statistiska termer är det vägda genomsnittet av en fristående slumpvariabels möjliga värden med de respektive sannolikheterna som vikter. Eftersom samtliga möjliga kassaflöden är sannolikhetsbedömda är det resulterande förväntade kassaflödet inte beroende av att någon viss händelse inträffar (till skillnad från de kassaflöden som används i tekniken med justerad diskonteringssats). |
B24 |
Vid ett investeringsbeslut skulle riskaverta marknadsaktörer ta hänsyn till risken för att de faktiska kassaflödena kan bli annorlunda än de förväntade kassaflödena. Inom portföljteorin skiljer man mellan två typer av risk:
Enligt portföljteorin kommer marknadsaktörerna på en marknad i jämvikt endast att ersättas för att de bär den systematiska risken i kassaflödena (på ineffektiva marknader eller marknader som inte är i jämvikt kan andra former av avkastning eller ersättning finnas tillgängliga). |
B25 |
Ansats 1 av tekniken med förväntat nuvärde justerar de förväntade kassaflödena för en tillgång enligt systematisk risk (dvs. marknadsrisk) genom att dra av en riskpremie (dvs. riskjusterade förväntade kassaflöden). Dessa riskjusterade förväntade kassaflöden representerar ett säkerhetsekvivalent kassaflöde, som diskonteras till riskfri ränta. Ett säkerhetsekvivalent kassaflöde är ett förväntat kassaflöde (enligt definition), som riskjusteras så att en marknadsaktör är ointresserad av att byta ut ett säkert kassaflöde mot ett förväntat kassaflöde. Om en marknadsaktör exempelvis skulle byta ut ett förväntat kassaflöde på 1 200 VE mot ett säkert kassaflöde på 1 000 VE är beloppet 1 000 VE säkerhetsekvivalenten för 1 200 VE (dvs. 200 VE skulle vara riskpremien). I detta fall skulle det vara likgiltigt för marknadsaktören vilken tillgång som innehas. |
B26 |
Ansats 2 av tekniken med förväntat nuvärde justerar däremot enligt systematisk risk (dvs. marknadsrisk) genom att tillämpa en riskpremie på den riskfria räntan. Följaktligen diskonteras de förväntade kassaflödena med en räntesats som motsvarar en förväntad räntesats som står i samband med sannolikhetsbedömda kassaflöden (dvs. förväntad avkastning). Modeller som används för prissättning av risktillgångar, exempelvis Capital Asset Pricing Model, kan användas för att uppskatta den förväntade avkastningen. Eftersom den diskonteringssats som används i tekniken med justerad diskonteringssats är en avkastning som står i samband med villkorliga kassaflöden är den sannolikt högre än den diskonteringssats som används i ansats 2 av tekniken med förväntat nuvärde, vilken är en förväntad avkastning som står i samband med förväntade eller sannolikhetsbedömda kassaflöden. |
B27 |
För att illustrera ansatserna 1 och 2 kan vi anta att en tillgång har förväntade kassaflöden på 780 VE under ett år på basis av de möjliga kassaflöden och sannolikheter som anges nedan. Den tillämpliga riskfria räntan för kassaflöden med ett års horisont är fem procent, och den systematiska riskpremien för en tillgång med samma riskprofil är tre procent.
|
B28 |
I denna enkla illustration representerar de förväntade kassaflödena (780 VE) det sannolikhetsbedömda genomsnittet av de tre möjliga utfallen. I mer realistiska situationer skulle det kunna finnas många möjliga utfall. Vid tillämpning av tekniken med förväntat nuvärde är det dock inte alltid nödvändigt att beakta utdelningarna av samtliga möjliga kassaflöden med hjälp av komplexa modeller och tekniker. I stället går det att ta fram ett begränsat antal fristående scenarier och sannolikheter som fångar en samling möjliga kassaflöden. Ett företag kan exempelvis använda realiserade kassaflöden för någon relevant förfluten period, justerade enligt de ändrade omständigheterna som har inträtt senare (exempelvis ändrade externa faktorer, däribland ekonomiska eller marknadsmässiga villkor, branschspecifika trender och konkurrens samt ändrade interna faktorer som påverkar företaget mer specifikt), med beaktande av marknadsaktörernas antaganden. |
B29 |
I teorin är nuvärdet (dvs. det verkliga värdet) av tillgångens kassaflöden detsamma oavsett om de fastställs genom ansats 1 eller ansats 2, enligt följande:
|
B30 |
När en teknik med förväntat nuvärde används för värdering till verkligt värde kan antingen ansats 1 eller ansats 2 användas. Om ansats 1 eller ansats 2 används beror på förhållanden och omständigheter som är specifika för den tillgång eller skuld som värderas, tillgången på tillräckliga uppgifter och tillämpade omdömen. |
TILLÄMPNING AV NUVÄRDESTEKNIKER PÅ SKULDER OCH ETT FÖRETAGS EGETKAPITALINSTRUMENT SOM INTE INNEHAS AV ANDRA PARTER SOM TILLGÅNGAR (PUNKTERNA 40 OCH 41)
B31 |
När en nuvärdesteknik används för att till verkligt värde värdera en skuld som inte innehas av en annan part som tillgång (exempelvis en nedläggningsskuld), ska ett företag bland annat uppskatta de framtida negativa kassaflöden som en marknadsaktör väntar sig ska genereras vid fullföljandet av förpliktelsen. Dessa framtida negativa kassaflöden ska inkludera marknadsaktörernas förväntningar om kostnaden för fullgörandet av förpliktelsen och den ersättning en marknadsaktör skulle kräva för att ta på sig förpliktelsen. Sådan ersättning omfattar den avkastning som en marknadsaktör skulle kräva för att
|
B32 |
En icke-finansiell skuld innefattar exempelvis inte någon avtalsenlig avkastning och det finns ingen observerbar marknadsavkastning för skulden. I vissa fall är komponenterna i den avkastning som marknadsaktörerna skulle kräva omöjliga att särskilja från varandra (exempelvis när man använder det pris som en uppdragstagare skulle ta ut som fast belopp). I andra fall måste företaget göra en uppskattning av dessa komponenter separat (exempelvis när man använder det pris som en uppdragstagare skulle ta ut på löpande räkning, eftersom uppdragstagaren i detta fall inte skulle bära risken med framtida kostnadsändringar). |
B33 |
Ett företag kan på ett av följande sätt ta med en riskpremie i värderingen till verkligt värde av en skuld eller ett företags egetkapitalinstrument som inte innehas av en annan part som tillgång:
Ett företag ska se till att det inte dubbelräknar eller lämnar riskjusteringar obeaktade. Om de uppskattade kassaflödena exempelvis ökas för att ta hänsyn till ersättningen för bärandet av den risk som är förknippad med förpliktelsen ska diskonteringssatsen inte justeras för att återspegla denna risk. |
INDATA TILL VÄRDERINGSTEKNIKER (PUNKTERNA 67–71)
B34 |
Exempel på marknader där indata kan vara observerbara för vissa tillgångar och skulder (exempelvis finansiella instrument):
|
HIERARKI FÖR VERKLIGT VÄRDE (PUNKTERNA 72–90)
Indata på Nivå 2 (punkterna 81–85)
B35 |
Exempel på indata på Nivå 2 för bestämda tillgångar och skulder innefattar följande:
|
Indata på Nivå 3 (punkterna 86-90)
B36 |
Exempel på indata på Nivå 3 för bestämda tillgångar och skulder innefattar följande:
|
VÄRDERING TILL VERKLIGT VÄRDE NÄR VOLYMEN ELLER AKTIVITETSNIVÅN FÖR EN TILLGÅNG ELLER SKULD AVSEVÄRT HAR MINSKAT
B37 |
En tillgångs eller skulds verkliga värde kan påverkas när det har skett en avsevärd minskning i volymen eller aktivitetsnivån för denna tillgång eller skuld i förhållande till normal marknadsaktivitet för tillgången eller skulden (eller liknande tillgångar eller skulder). För att på grundval av tillgängliga uppgifter avgöra om det har skett en avsevärd minskning i volym eller aktivitetsnivå för tillgången eller skulden ska ett företag utvärdera betydelsen och relevansen av exempelvis följande faktorer:
|
B38 |
Om ett företag drar slutsatsen att det har skett en avsevärd minskning i volymen eller aktivitetsnivån för tillgången eller skulden i förhållande till normal marknadsaktivitet för tillgången eller skulden (eller liknande tillgångar eller skulder) krävs ytterligare analys av transaktionerna eller de noterade priserna. Endast en minskad volym eller aktivitetsnivå behöver inte betyda att ett transaktionspris eller noterat pris inte ger en bild av det verkliga värdet eller att transaktionen på marknaden inte är ordnade. Om ett företag dock avgör att ett transaktionspris eller noterat pris inte ger en bild av det verkliga värdet (vissa transaktioner kanske inte är ordnade) krävs en justering av transaktionspriset eller det noterade priset om företaget använder dessa priser för värdering till verkligt värde och justeringen kan vara betydande för värderingen till verkligt värde som helhet. Justeringar kan också vara nödvändiga under andra omständigheter (exempelvis när ett pris för en liknande tillgång kräver avsevärd justering för att det ska bli jämförbart med den tillgång som värderas eller när priset är gammalt). |
B39 |
I denna standard föreskrivs ingen ansats för betydande justeringar av transaktionspriser eller noterade priser. I punkterna 61–66 och B5–B11 behandlas användningen av värderingstekniker vid värdering till verkligt värde. Oavsett vilken värderingsteknik som används ska ett företag ta med lämpliga riskjusteringar, däribland en riskpremie som återspeglar det belopp som marknadsaktörerna skulle kräva som ersättning för osäkerheten i kassaflödena för en tillgång eller skuld (se punkt B17). Annars ger inte värderingen en korrekt bild av det verkliga värdet. I vissa fall kan det vara svårt att bestämma lämplig riskjustering. Svårighetsgraden i sig är dock inte ett tillräckligt skäl för att utesluta en riskjustering. Riskjusteringen ska återspegla en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer under aktuella marknadsförhållanden vid värderingstidpunkten. |
B40 |
Om det har skett en avsevärd minskning i volym eller aktivitetsnivå för tillgången eller skulden kan det vara på sin plats att ändra värderingsteknik eller använda flera värderingstekniker (exempelvis en marknadsansats och en nuvärdesteknik). När indikationer på verkligt värde från flera värderingstekniker vägs samman ska ett företag ta hänsyn till rimligheten i intervallet av värderingarna till verkligt värde. Syftet är att fastställa den punkt i intervallet som under aktuella marknadsförhållanden är mest representativ för det verkliga värdet. Ett brett intervall i värderingarna till verkligt värde kan tyda på att ytterligare analys är nödvändig. |
B41 |
Syftet med värderingen till verkligt värde är oförändrat, även om det har skett en avsevärd minskning i volym eller aktivitetsnivå för tillgången eller skulden. Det verkliga värdet är det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller betalas vid överlåtelse av en skuld i en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer(dvs. inte försäljning på grund av tvångslikvidation eller utmätning) och under aktuella marknadsförhållanden. |
B42 |
Att uppskatta det pris till vilket marknadsaktörerna skulle vara redo att gå in i en ordnad transaktion vid värderingstidpunkten, om det har skett en avsevärd minskning i volym eller aktivitetsnivå för tillgången eller skulden, beror på förhållandena och omständigheterna vid värderingstidpunkten och kräver omdöme. Ett företags avsikt att inneha tillgången eller reglera eller på annat sätt fullgöra skulden är inte relevant vid värderingen till verkligt värde, eftersom verkligt värde är en marknadsbaserad värdering, inte en företagsspecifik värdering. |
Identifiering av transaktioner som inte är ordnade
B43 |
Det blir svårare att avgöra huruvida en transaktion är ordnad om det har skett en avsevärd minskning i volym eller aktivitetsnivå för denna tillgång eller skuld i förhållande till normal marknadsaktivitet för tillgången eller skulden (eller liknande tillgångar eller skulder). Under sådana omständigheter är det inte lämpligt att dra slutsatsen att alla transaktioner på denna marknad sker under icke ordnade former (dvs. försäljning på grund av tvångslikvidation eller utmätning). Omständigheter som kan tyda på att en transaktion är ordnad är exempelvis att
Ett företag ska utvärdera omständigheterna för att avgöra om transaktionen är ordnad, med hänsyn till vikten av tillgängliga uppgifter. |
B44 |
Ett företag ska beakta allt det följande vid värdering till verkligt värde eller uppskattning av marknadsriskpremier:
Ett företag måste inte göra stora ansträngningar för att avgöra om en transaktion är ordnad, men det får inte bortse från information som rimligen är tillgänglig. När ett företag är part i en transaktion antas det ha tillräcklig information för att kunna avgöra om transaktionen är ordnad. |
Användning av noterade priser från tredje part
B45 |
Denna standard förhindrar inte användning av noterade priser från tredje part, exempelvis företag som tillhandahåller aktuell prisinformation eller mäklare, om ett företag har bedömt att de noterade priserna från dessa parter tas fram i enlighet med denna standard. |
B46 |
Om det har skett en avsevärd minskning i volym eller aktivitetsnivå för tillgången eller skulden ska ett företag utvärdera om de noterade priserna från tredje part tas fram med hjälp av aktuell information som återspeglar ordnade transaktioner eller en värderingsteknik som återspeglar marknadsaktörernas antaganden (inbegripet antaganden om risk). Vid vägning av ett noterat pris som indata för en värdering till verkligt värde tillmäter ett företag mindre betydelse (jämfört med andra indikationer på verkligt värde som återspeglar resultaten av transaktioner) åt noteringar som inte återspeglar resultatet av transaktioner. |
B47 |
Dessutom ska noteringens karaktär (exempelvis om noteringen är en indexkurs eller ett bindande erbjudande) beaktas vid vägning av tillgängliga uppgifter. Större betydelse ska tillmätas noteringar från tredje part som utgör bindande erbjudanden. |
Bilaga C
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
IFRS 13 och dess bilagor utgör en helhet. Bilagan har samma rättsliga värde som övriga delar av standarden.
C1 |
Ett företag ska tillämpa denna standard för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar standarden för en tidigare period ska det upplysa om detta. |
C2 |
Denna standard ska tillämpas framåtriktat från början av det räkenskapsår då den tillämpas för första gången. |
C3 |
Upplysningskraven i denna standard behöver inte tillämpas i jämförande information för perioder som föregår den period då denna standard tillämpas för första gången. |
Bilaga D
Ändringar av andra IFRS
Denna bilaga innehåller ändringar av andra IFRS som är en följd av att IASB publicerar IFRS 13. Ett företag ska tillämpa ändringarna för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller senare. Om ett företag tillämpar IFRS 13 för en tidigare period ska det även tillämpa ändringarna för denna tidigare period. Ändrade punkter visas med ny text understruken och borttagen text genomstruken.
ÄNDRING AV DEFINITION
D1 |
I IFRS 1, 3–5 och 9 (utfärdad i oktober 2010) ersätts definitionen av verkligt värde med följande: Verkligt värde är det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller betalas vid överlåtelse av en skuld genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer. (Se IFRS 13.) I IAS 2, 16, 18–21, 32 och 40 ersätts definitionen av verkligt värde med följande: Verkligt värde är det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller betalas vid överlåtelse av en skuld genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer. (Se IFRS 13 Värdering till verkligt värde.) |
IFRS 1 Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas (i dess ändrade lydelse från september 2010)
D2 |
Punkt 19 ska utgå. |
D3 |
Punkt 39J ska läggas till enligt följande:
|
D4 |
Punkterna D15 och D20 ska ändras enligt följande:
|
IFRS 2 Aktierelaterade ersättningar
D5 |
Punkt 6A ska läggas till enligt följande:
|
IFRS 3 Rörelseförvärv
D6 |
Punkterna 20, 29, 33 och 47 ska ändras enligt följande:
|
D7 |
Punkt 64F ska läggas till enligt följande:
|
D8 |
I bilaga B ska punkterna B22 och B40, B43–B46, B49 och B64 ändras enligt följande:
|
IFRS 4 Försäkringsavtal
D9 |
Punkt 41E ska läggas till enligt följande:
|
IFRS 5 Anläggningstillgångar som innehas för försäljning och avvecklade verksamheter
D10 |
Punkt 44H ska läggas till enligt följande:
|
IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar (i dess ändrade lydelse från oktober 2009)
D11 |
[Ej tillämplig på krav] |
D12 |
Punkt 3 ska ändras enligt följande:
|
D13 |
Punkterna 27–27B ska utgå. |
D14 |
Punkt 28 ska ändras enligt följande:
|
D15 |
Punkt 29 ska ändras enligt följande:
|
D16 |
Punkt 44P ska läggas till enligt följande:
|
D17 |
I bilaga A ska definitionen av andra prisrisker ändras enligt följande:
|
IFRS 9 Finansiella instrument (utfärdad i november 2009)
D18 |
Punkt 5.1.1 ska ändras enligt följande:
|
D19 |
Punkt 5.1.1A ska läggas till enligt följande:
|
D20 |
Punkterna 5.2.1, 5.3.2, 8.2.5 och 8.2.11 ska ändras enligt följande:
|
D21 |
Punkt 8.1.3 ska läggas till enligt följande:
|
D22 |
I bilaga A ska inledningstexten ändras enligt följande: Följande termer definieras i punkt 11 av IAS 32, Finansiella instrument: Klassificering, punkt 9 i IAS 39 eller bilaga A i IFRS 13 och används i denna standard med de innebörder som anges i IAS 32, IAS 39 eller IFRS 13: … |
D23 |
I bilaga B ska punkt B5.1, rubriken ovanför punkt B5.5 samt punkterna B5.5 och B5.7 ändras enligt följande:
Investeringar i egetkapitalinstrument och avtal avseende dessa investeringar
|
IFRS 9 Finansiella instrument (utfärdad i oktober 2010)
D29 |
[Ej tillämplig på krav] |
D30 |
Punkterna 3.2.14, 4.3.7 och 5.1.1 ska ändras enligt följande:
|
D31 |
Punkt 5.1.1A ska läggas till enligt följande:
|
D32 |
Punkt 5.2.1 ska ändras enligt följande:
|
D33 |
Rubriken ovanför punkt 5.4.1 och punkterna 5.4.1–5.4.3 ska utgå. |
D34 |
Punkterna 5.6.2, 7.2.5, 7.2.11 och 7.2.12 ska ändras enligt följande:
|
D35 |
Punkt 7.1.3 ska läggas till enligt följande:
|
D36 |
I bilaga B ska punkterna B3.2.11, B3.2.17, B5.1.1 och B5.2.2 ändras enligt följande:
|
D37 |
Punkterna B5.1.2A and B5.2.2A ska läggas till enligt följande:
|
D38 |
Punkterna B5.4.1–B5.4.13 och deras rubriker ska utgå. |
D39 |
Rubriken ovanför punkt B5.4.14 och punkterna B5.4.14, B5.4.16 och B5.7.20 ska ändras enligt följande: Investeringar i egetkapitalinstrument och avtal avseende dessa investeringar
|
D40 |
I bilaga C punkt C3 ska ändringarna av punkterna D15 och D20 i IFRS 1, Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas, ändras enligt följande:
|
D41 |
I punkt C11 ska ändringarna av punkt 28 i IFRS 7, Finansiella instrument: Upplysningar, ändras enligt följande:
|
D42 |
I punkt C26 ska ändringarna av punkt 1 i IAS 28, Innehav i intresseföretag, ändras enligt följande:
|
D43 |
I punkt C28 ska ändringarna av punkt 1 i IAS 31, Innehav i intresseföretag, ändras enligt följande:
|
D44 |
I punkt C30 ska ändringarna av punkt 23 i IAS 32, Finansiella instrument: Klassificering, ändras enligt följande:
|
D45 |
I punkt C49 ska ändringarna av punkt A8 i IFRIC 2, Medlemsandelar i ekonomiska föreningar och liknande instrument, ändras enligt följande:
|
D46 |
I punkt C53 ska ändringarna av punkt 7 i IFRIC 19, Utsläckning av finansiella skulder med egetkapitalinstrument, ändras enligt följande:
|
IAS 1 Utformning av finansiella rapporter
D47 |
Punkterna 128 och 133 ska ändras enligt följande:
|
D48 |
Punkt 139I ska läggas till enligt följande:
|
IAS 2 Varulager
D49 |
Punkt 7 ska ändras enligt följande:
|
D50 |
Punkt 40C ska läggas till enligt följande:
|
IAS 8 Redovisningsprinciper, ändringar i uppskattningar och bedömningar samt fel
D51 |
Punkt 52 ska ändras enligt följande:
|
D52 |
Punkt 54C ska läggas till enligt följande:
|
IAS 10 Händelser efter rapportperioden
D53 |
Punkt 11 ändras enligt följande:
|
D54 |
Punkt 23A ska läggas till enligt följande:
|
IAS 16 Materiella anläggningstillgångar
D55 |
Punkt 26 ändras enligt följande:
|
D56 |
Punkterna 32 och 33 ska utgå. |
D57 |
Punkterna 35 och 77 ska ändras enligt följande:
|
D58 |
Punkt 81F ska läggas till enligt följande:
|
IAS 17 Leasingavtal
D59 |
Punkt 6A ska läggas till enligt följande:
|
IAS 18 Intäkter
D60 |
Punkt 42 ska läggas till enligt följande:
|
IAS 19 Ersättningar till anställda
D61 |
[Ej tillämplig på krav] |
D62 |
Punkterna 50 och 102 ska ändras enligt följande:
|
D63 |
Punkt 162 ska läggas till enligt följande:
|
IAS 20 Redovisning av statliga bidrag och upplysningar om statliga stöd
D64 |
Punkt 45 ska läggas till enligt följande:
|
IAS 21 Effekterna av ändrade valutakurser
D65 |
Punkt 23 ska ändras enligt följande:
|
D66 |
Punkt 60G ska läggas till enligt följande:
|
IAS 28 Innehav i intresseföretag (i dess ändrade lydelse från oktober 2009)
D67 |
Punkterna 1 och 37 ska ändras enligt följande:
|
D68 |
Punkt 41G ska läggas till enligt följande:
|
IAS 31 Andelar i joint ventures (i dess ändrade lydelse från oktober 2009)
D69 |
Punkt 1 ska ändras enligt följande:
|
D70 |
Punkt 58F ska läggas till enligt följande:
|
IAS 32 Finansiella instrument: Klassificering (i dess ändrade lydelse från september 2010)
D71 |
Punkt 23 ska ändras enligt följande:
|
D72 |
Punkt 97J ska läggas till enligt följande:
|
D73 |
I Vägledning vid tillämpning ska punkt VT31 ändras enligt följande:
|
IAS 33 Resultat per aktie
D74 |
Punkterna 8 och 47A ska ändras enligt följande:
|
D75 |
Punkt 74C ska läggas till enligt följande:
|
D76 |
I bilaga A ska punkt A2 ändras enligt följande:
|
IAS 34 Delårsrapportering (i dess ändrade lydelse från maj 2010)
D77 |
[Ej tillämplig på krav] |
D78 |
Punkt 16A (j) ska läggas till enligt följande:
|
D79 |
Punkt 50 ska läggas till enligt följande:
|
IAS 36 Nedskrivningar
D80 |
Punkt 5 ska ändras enligt följande:
|
D81 |
Punkt 6 ska ändras enligt följande (som en följd av att definitionen av verkligt värde med avdrag för försäljningskostnader har ändrats ska alla hänvisningar till ”verkligt värde minus försäljningskostnader” i IAS 36 ersättas med ”verkligt värde efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering”):
|
D82 |
Punkterna 12, 20 och 22 ska ändras enligt följande:
|
D83 |
Punkterna 25–27 ska utgå. |
D84 |
Punkt 28 ska ändras enligt följande:
|
D85 |
Punkt 53A ska läggas till enligt följande:
|
D86 |
Punkterna 78, 105, 111, 130 och 134 ska ändras enligt följande:
|
D87 |
Punkt 140I ska läggas till enligt följande:
|
IAS 38 Immateriella tillgångar
D88 |
Punkt 8 ska ändras enligt följande:
|
D89 |
Punkt 33 ska ändras enligt följande:
|
D90 |
Rubriken ovanför punkt 35 ska ändras enligt följande: En immateriell tillgång som förvärvats i ett företagsförvärv
|
IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering med undantag för vissa bestämmelser avseende säkringsredovisning (i dess ändrade lydelse från oktober 2009)
D96 |
[Ej tillämplig på krav] |
D97 |
Punkt 9 ska ändras enligt följande:
|
D98 |
Punkterna 13 och 28 ska ändras enligt följande:
|
D99 |
Punkt 43A ska läggas till.
|
D100 |
Punkt 47 ska ändras enligt följande:
|
D101 |
Punkterna 48-49 ska utgå. |
D102 |
Punkt 88 ska ändras enligt följande:
|
D103 |
Punkt 103Q ska läggas till enligt följande:
|
D104 |
I bilaga A ska punkterna VT46, VT52 och VT64 ändras enligt följande:
|
D105 |
Punkt VT64 ska ändras enligt följande:
|
D106 |
Punkterna VT69–VT75 och deras rubriker ska utgå. |
D107 |
Punkt VT76 ska ändras enligt följande:
|
D108 |
Punkt VT76A ska ändras enligt följande:
|
D109 |
Punkterna VT77–VT79 ska utgå. |
D110 |
Punkterna VT80 och VT81 ska ändras enligt följande:
|
D111 |
Rubriken ovanför punkt VT82 och punkt VT82 ska utgå. |
D112 |
Punkt VT96 ska ändras enligt följande:
|
IAS 40 Förvaltningsfastigheter
D113 |
[Ej tillämplig på krav] |
D114 |
Punkterna 26, 29 och 32 ska ändras enligt följande:
|
D115 |
Punkterna 36–39 ska utgå. |
D116 |
Punkt 40 ska ändras enligt följande:
|
D117 |
Punkterna 42–47, 49, 51 och 75 (d) ska utgå. |
D118 |
Punkt 48 ska ändras enligt följande:
|
D119 |
Rubriken ovanför punkt 53 och punkterna 53 och 53B ska ändras enligt följande: Om verkligt värde inte kan värderas på ett tillförlitligt sätt
|
D120 |
Punkt 75 (d) ska utgå. |
D121 |
Punkterna 78–80 ska ändras enligt följande:
|
D122 |
Punkt 85B ska ändras enligt följande:
|
D123 |
Punkt 85C ska läggas till enligt följande:
|
IAS 41 Jord- och skogsbruk
D124–125 |
[Ej tillämpliga på krav] |
D126 |
Punkterna 8, 15 och 16 ska ändras enligt följande:
|
D127 |
Punkterna 9, 17–21 och 23 ska utgå. |
D128 |
Punkterna 25 och 30 ska ändras enligt följande:
|
D129 |
Punkterna 47 och 48 ska utgå. |
D130 |
Punkt 61 ska läggas till enligt följande:
|
IFRIC 2 Medlemsandelar i ekonomiska föreningar och liknande instrument (i dess ändrade lydelse från oktober 2009)
D131 |
[Ej tillämplig på krav] |
D132 |
Under rubriken ”Referenser” ska en hänvisning till IFRS 13, Värdering till verkligt värde, läggas till. |
D133 |
Punkt 16 ska läggas till enligt följande:
|
D34 |
I bilagan ska punkt A8 ändras enligt följande:
|
IFRIC 4 Fastställande av huruvida ett avtal innehåller ett leasingavtal
D135 |
Under rubriken ”Referenser” ska en hänvisning till IFRS 13, Värdering till verkligt värde, läggas till. |
D136 |
I punkt 15 (a) ska ”det verkliga värdet” ges en fotnot enligt följande:
|
IFRIC 13 Kundlojalitetsprogram
D137 |
Under rubriken ”Referenser” ska en hänvisning till IFRS 13, Värdering till verkligt värde, läggas till. |
D138 |
Punkt 6 ska ändras enligt följande:
|
D139 |
Punkt 10B ska läggas till enligt följande:
|
D140 |
I Vägledning vid tillämpning ska punkterna VT1–VT3 ändras enligt följande:
|
IFRIC 17 Värdeöverföring av icke-kontanta tillgångar genom utdelning till ägare
D141 |
[Ej tillämplig på krav] |
D142 |
Under rubriken ”Referenser” ska en hänvisning till IFRS 13, Värdering till verkligt värde, läggas till. |
D143 |
Punkt 17 ska ändras enligt följande:
|
D144 |
Punkt 20 ska läggas till enligt följande:
|
IFRIC 19 Utsläckning av finansiella skulder med egetkapitalinstrument (i dess ändrade lydelse från september 2010)
D145 |
[Ej tillämplig på krav] |
D146 |
Under rubriken ”Referenser” ska en hänvisning till IFRS 13, Värdering till verkligt värde, läggas till. |
D147 |
Punkt 7 ska ändras enligt följande:
|
D148 |
Punkt 15 ska läggas till enligt följande:
|
IFRIC-TOLKNING 20
Avrymningskostnader under ett dagbrotts produktionsfas
REFERENSER
— |
En begreppsmässig ram för finansiell rapportering |
— |
IAS 1 – Utformning av finansiella rapporter |
— |
IAS 2 – Varulager |
— |
IAS 16 – Materiella anläggningstillgångar |
— |
IAS 38 – Immateriella tillgångar |
BAKGRUND
1 |
Vid dagbrytning kan företag vara tvungna att avlägsna brytningsavfall (jordtäcket) för att komma åt mineralmalmsfyndigheterna. Detta bortskaffande av avfall kallas för avrymning. |
2 |
Under utvecklingsfasen av brytningen (innan produktionen börjar) brukar avrymningskostnaderna vanligen inräknas i de avskrivningsbara kostnaderna för att anlägga och utveckla dagbrottet. Dessa aktiverade kostnader skrivs av eller periodiseras systematiskt, oftast genom tillämpning av den produktionsbaserade metoden, när produktionen väl har börjat. |
3 |
Gruvföretaget kan fortsätta att bortskaffa jordtäcket och få avrymningskostnader under dagbrottets produktionsfas. |
4 |
Det material som bortskaffas under avrymningen i produktionsfasen består inte nödvändigtvis till 100 procent av avfall. Ofta är det en kombination av malm och avfall. Malmhalten i avfallet kan variera från oekonomiskt låg grad till lönsam hög grad. Bortskaffandet av material med låg malmhalt i avfallet kan ge visst användbart material, som kan användas för att bygga upp varulager. Bortskaffandet kan också ge tillgång till djupare liggande skikt med material som har högre malmhalt i förhållande till avfallet. Det kan därför uppkomma två fördelar för företaget av dess avrymningsaktivitet: användbar malm som kan användas för att bygga upp varulager samt förbättrat tillträde till ytterligare materialmängder som kommer att utvinnas under kommande perioder. |
5 |
I denna tolkning behandlas frågan om när och hur dessa båda ekonomiska fördelar som uppkommer av avrymningsaktiviteten ska redovisas separat samt hur fördelarna ska värderas inledningsvis och därefter. |
TILLÄMPNINGSOMRÅDE
6 |
Denna tolkning ska tillämpas på kostnader för avfallsbortskaffning vid dagbrytning som uppkommer under dagbrottets produktionsfas (produktionsavrymningskostnader). |
FRÅGESTÄLLNINGAR
7 |
I denna tolkning behandlas följande frågeställningar:
|
BESLUT
Redovisning av produktionsavrymningskostnader som en tillgång
8 |
Om den ekonomiska fördelen av avrymningsaktiviteten realiseras som uppbyggande av varulager, ska företaget redovisa utgifterna för avrymningsaktiviteten enligt principerna i IAS 2 – Varulager. Om den ekonomiska fördelen består i förbättrad tillgång till malmen ska företaget redovisa utgifterna som en anläggningstillgång, om kriterierna i punkt 9 nedan är uppfyllda. I denna tolkning kallas anläggningstillgången avrymningsaktivitetstillgång. |
9 |
Företaget ska redovisa en avrymningsaktivitetstillgång om och endast om samtliga följande villkor är uppfyllda:
|
10 |
Avrymningsaktivitetstillgången ska redovisas som en utökning eller förbättring av en befintlig tillgång. Med andra ord ska avrymningsaktivitetstillgången redovisas som en del av en befintlig tillgång. |
11 |
Avrymningsaktivitetstillgången klassificeras som en materiell eller immateriell tillgång på samma sätt som den befintliga tillgången. Med andra ord avgör den befintliga tillgångens karaktär om företaget ska klassificera avrymningsaktivitetstillgången som en materiell eller immateriell tillgång. |
Den första värderingen av avrymningsaktivitetstillgången
12 |
Företaget ska värdera avrymningsaktivitetstillgången till anskaffningskostnaden, som är summan av de direkta kostnader som uppkommer för att utföra den avrymningsaktivitet som förbättrar tillgången till den identifierade delen av malmen, plus fördelning av direkt hänförliga allmänna omkostnader. Viss tillfällig verksamhet, som inte är nödvändig för att produktionsavrymningsaktiviteten ska fortgå som planerat, kan ske parallellt med produktionsavrymningsaktiviteten. Utgifterna för dessa tillfälliga verksamheter ska inte tas med i kostnaden för avrymningsaktivitetstillgången. |
13 |
Om utgifterna för avrymningsaktivitetstillgången och det varulager som byggs upp inte kan särskiljas, ska företaget fördela produktionsavrymningskostnaderna mellan det varulager som byggs upp och avrymningsaktivitetstillgången genom att använda en fördelningsgrund som bygger på ett relevant produktionsvärde. Produktionsvärdet ska beräknas för den identifierbara delen av malmkroppen och ska användas som ett riktmärke för att identifiera i vilken utsträckning ytterligare aktivitet för att skapa en framtida ekonomisk fördel äger rum. Här följer några exempel på sådana värden:
|
Den följande värderingen av avrymningsaktivitetstillgången
14 |
Efter den första redovisningen ska avrymningsaktivitetstillgången redovisas antingen till anskaffningsvärdet eller det omvärderade beloppet efter avskrivning eller periodisering och efter nedskrivningar, på samma sätt som den befintliga tillgång som den är en del av. |
15 |
Avrymningsaktivitetstillgången ska skrivas av eller periodiseras systematiskt, över den förväntade nyttjandeperioden för den identifierade del av malmkroppen som blir mer tillgänglig till följd av avrymningsaktiviteten. Den produktionsberoende metoden ska tillämpas, såvida inte någon annan metod är mer lämplig. |
16 |
Den förväntade nyttjandeperioden för den identifierade delen av malmkroppen som används för att skriva av eller periodisera avrymningsaktivitetstillgången kommer att skilja sig från den förväntade nyttjandeperiod som används för att skriva av eller periodisera själva dagbrottet och de relaterade tillgångarna under dagbrottets nyttjandeperiod. Undantaget är i de begränsade omständigheter då avrymningsaktiviteten ger förbättrad tillgång till hela den återstående malmkroppen. Detta kan till exempel inträffa mot slutet av dagbrottets nyttjandeperiod då den identifierade delen utgör den sista delen av den malmkropp som ska utvinnas. |
Bilaga A
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Denna bilaga är en del av tolkningen och har samma rättsliga värde som övriga delar av tolkningen.
A1 |
Företag ska tillämpa denna tolkning för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2013 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar tolkningen för en tidigare period ska det lämna upplysning om detta. |
A2 |
Ett företag ska tillämpa denna förklaring på produktionsavrymningskostnader som uppkommer på eller efter början av den tidigaste redovisade perioden. |
A3 |
I början av den tidigaste perioden som redovisas ska varje tidigare redovisat tillgångssaldo till följd av den avrymningsaktivitet som genomförts under produktionsfasen (föregående avrymningstillgång) omklassificeras som en del av en befintlig tillgång som avrymningsaktiviteten är relaterad till, om det finns kvar en identifierbar del av malmkroppen som den föregående avrymningstillgången kan hänföras till. Sådana tillgångssaldon ska skrivas av eller periodiseras över den återstående förväntade nyttjandeperioden för den identifierbara delen av malmkroppen som varje balans för en föregående avrymningstillgång hänför sig till. |
A4 |
Om det inte finns någon identifierbar del av den malmkropp som den föregående avrymningstillgången hänför sig till, ska den redovisas som ingående balanserade vinstmedel i början av den tidigast redovisade perioden. |
Bilaga B
Ändringarna i denna bilaga ska tillämpas på räkenskapsår som början den 1 januari 2013 eller senare. Om ett företag tillämpar denna tolkning för en tidigare period ska dessa ändringar tillämpas för denna tidigare period.
Ändringar av IFRS 1 – Första gången internationella finansiella redovisningsstandarder tillämpas
B1 |
I bilaga D ändras punkt D1 enligt nedan:
|
B2 |
Efter punkt D31 läggs en rubrik och punkt D32 till: Avrymningskostnader under ett dagbrotts produktionsfas
|
B3 |
Efter punkt 39L läggs punkt 39M till:
|
(1) Denna standard anges monetära belopp i ”valutaenheter” (VE).