(1)

I artikel 136.1 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) anges möjligheten att utarbeta riktlinjer för den ekonomiska politiken för de medlemsstater som har euron som valuta.

(2)

I rekommendationen om Spaniens nationella reformprogram 2012, med avgivande av rådets yttrande om Spaniens stabilitetsprogram för 2012–2015 (1) rekommenderade rådet att Spanien genomför ”reformen av den finansiella sektorn, i synnerhet genom att komplettera den pågående omstruktureringen av banksektorn genom att ta itu med situationen med kvarvarande svaga institutioner, lägga fram en omfattande strategi för att på ett effektivt sätt ta itu med tidigare tillgångar som ärvts i bankernas balansräkningar, och inta en klar ställning vad gäller finansiering och användning av ’back stop’-möjligheter”.

(3)

Riklig tillgång till extern finansiering till låg kostnad bidrog under 2000-talet till att underblåsa en lånefinansierad inhemsk efterfråge- och tillgångsboom i Spanien, särskilt inom fastighetssektorn. När fastighets- och byggbubblan sprack och följdes av en lågkonjunktur, påverkades banksektorn negativt. Med undantag för ett fåtal stora och internationellt diversifierade kreditinstitut, har de spanska bankerna därigenom väsentligen förlorat möjligheten att på rimliga villkor få tillträde till kapitalmarknadsfinansiering och har därför blivit starkt beroende av refinansiering genom eurosystemet. Dessutom har deras upplåningskapacitet starkt begränsats av de effekter som sänkta kreditbetyg haft på tillgången på säkerheter.

(4)

Den betydande avmattningen i ekonomin på senare år påverkar sysselsättning och arbetslöshet mycket negativt och har väsentligt försämrat ställningen i Spaniens offentliga finanser. Enligt kommissionens avdelningars uppdaterade vårprognos 2012 väntas underskottet i de offentliga finanserna uppgå till 6,3 % av BNP år 2012, vilket ska jämföras med ett förväntat underskott på 5,3 % av BNP i 2012 års stabilitetsprogram och i utkastet till budgetlag för 2012. Den offentliga bruttoskulden ökade till 68,5 % av BNP 2011, och i kommissionens avdelningars uppdaterade vårprognos 2012 väntas den öka till 80,9 % av BNP under 2012 och sedan till 86,8 % 2013, baserat på ett scenario med oförändrad politik. Den kommer således att överstiga fördragets referensvärde under åren i fråga. Riskerna när det gäller det makroekonomiska scenariot och budgetmålen – samt ytterligare finansiella räddningsinsatser – kan bidra till att den offentliga skulden ökar ytterligare. Mot bakgrund av denna utveckling utfärdade rådet den 10 juli 2012 en rekommendation till Spanien enligt förfarandet vid alltför stora underskott i syfte att få den rådande situationen med ett alltför stort underskott att upphöra senast 2014.

(5)

De spanska myndigheterna har vidtagit ett antal viktiga åtgärder för att ta itu med problemen inom banksektorn. Dessa åtgärder omfattar sanering av bankernas balansräkningar, höjning av lägsta kapitalkrav, omstrukturering av sparbankssektorn och väsentligt höjda krav på reserveringar för kreditförluster på lån med kopplingar till fastighetsutveckling och utmätta tillgångar. Dessa åtgärder har emellertid inte varit tillräckliga för att minska marknadstrycket.

(6)

I februari 2011 höjde de spanska myndigheterna det lägsta kapitaltäckningskravet till 8 % av en banks riskvägda tillgångar och ålade bankerna att uppfylla kraven i denna nya förordning senast i september 2011. För banker som är mer beroende av kapitalmarknadsfinansiering och har ett begränsat marknadstillträde höjdes det lägsta kapitalkravet till 10 %. I februari och maj 2012 föreskrev ny lagstiftning att bankerna skulle öka avsättningar och kapitalreserver mot eventuella förluster på både presterande och nödlidande lån på bankernas ackumulerade problemtillgångar inom bygg- och fastighetssektorn (”legacy stock”). Dessa nya avsättnings- och reservkrav förväntades totalt motsvara cirka 84 miljarder EUR.

(7)

Från och med april 2012 uppgick den spanska statens totala finansiella bruttostöd (exklusive garantier för obligationsemissioner) till cirka 15 miljarder EUR. Kapitalstödet tillhandahölls via fonden för ordnad omstrukturering av banker (Fondo de Reestructuración Ordenada Bancaria, Frob), som försetts med ett kapital på 15 miljarder EUR, varav 9 miljarder EUR redan inbetalats. Staten har även ställt garantier för bankers obligationsemissioner med förmånsrätt på cirka 86 miljarder EUR (varav cirka 58 miljarder EUR är utestående garantier). Även om Frob fortfarande hade en resterande finansieringskapacitet på cirka tre gånger kapitaltilldelningen, kommer stödet från den offentliga sektorn inte att räcka till för att genomföra den nödvändiga systemövergripande saneringen av banksektorn.

(8)

Farhågor om behov av ytterligare kapitaltillskott till banksektorn har ökat marknadens tryck på spanska statsobligationer. Dessas avkastning översteg 500 räntepunkter i slutet av juni 2012 och början av juli 2012, vilket ökar den spanska statens finansieringskostnader. De stegrade räntekostnaderna försvårar uppgiften att konsolidera de offentliga finanserna i Spanien och korrigera det alltför stora underskottet. Därför är en omfattande omstrukturering och rekapitalisering av banksektorn en viktig faktor för att minska trycket på de offentliga finanserna.

(9)

Den 25 juni 2012 ansökte de spanska myndigheterna officiellt om ekonomiskt bistånd med den pågående omstruktureringen och rekapitaliseringen av den spanska banksektorn. Biståndet begärdes med hänvisning till villkoren för ekonomiskt bistånd för rekapitalisering av finansinstitut inom ramen för Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten. Lämnande av bistånd omfattas av särskilda krav på finanssektorn, i enlighet med det samförståndsavtal som förhandlats fram mellan den spanska regeringen och kommissionen, i samråd med Europeiska centralbanken (ECB) och Europeiska bankmyndigheten (EBA), med tekniskt bistånd från Internationella valutafonden (IMF). Det kommer att omfatta både bankspecifika villkor i linje med reglerna för statligt stöd och övergripande villkor. Parallellt med detta måste Spanien till fullo uppfylla sina åtaganden och skyldigheter enligt förfarandet vid alltför stora underskott och rekommendationerna om att åtgärda makroekonomiska obalanser inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

(10)

För att bevara den långsiktiga finansiella stabiliteten i Spanien är det av avgörande betydelse att stärka den spanska banksektorns motståndskraft och att begränsa riskerna för att de finansiella svårigheterna sprider sig till andra ekonomier i euroområdet, och därigenom undvika negativa effekter på ekonomins funktion och på den ekonomiska och monetära unionen. De omfattande åtgärder som hittills vidtagits för att åtgärda dessa problem har inte varit fullt tillräckliga. Därför är ytterligare åtgärder nödvändiga. Spanien bör särskilt vidta ytterligare särskilda åtgärder för att effektivt ta itu med ackumulerade problemtillgångar (”legacy assets”), återställa marknadsbaserad finansiering, minska bankernas beroende av centralbankens likviditetsstöd och förstärka mekanismerna för riskidentifiering och krishantering.

(11)

Som en del av den övergripande strategin är det viktigt att effektivt hantera de ackumulerade problemtillgångarna, genom att kräva att banker som bistås lyfter ut dessa ur sina balansräkningar. Detta bör särskilt gälla för lån med kopplingar till fastighetsutveckling och utmätta tillgångar. Detta avskiljande skulle undanröja kvarstående tvivel på bankernas balansräkningars kvalitet och göra det möjligt för dem att bättre fullgöra sin finansiella förmedlingsfunktion.

(12)

Om man på detta sätt ökar insynen i bankernas balansräkningar, kan dessutom en ordnad minskning av bankernas exponering mot fastighetssektorn underlättas, marknadsfinansieringen återställas och bankernas beroende av centralbankens likviditetsstöd minskas.

(13)

För att kunna säkerställa sunda förhållanden inom den spanska banksektorn måste mekanismerna för riskidentifiering och krishantering förstärkas. En effektiv strategi bör innehålla förändringar för att stärka reglerings- och tillsynsramen, med beaktande av erfarenheterna från finanskrisen. Dessutom ska företagsstyrningen förbättras i linje med internationell bästa praxis