This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 32011R1168
Regulation (EU) No 1168/2011 of the European Parliament and of the Council of 25 October 2011 amending Council Regulation (EC) No 2007/2004 establishing a European Agency for the Management of Operational Cooperation at the External Borders of the Member States of the European Union
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1168/2001 av den 25 oktober 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1168/2001 av den 25 oktober 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser
EUT L 304, 22.11.2011, p. 1–17
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV) Det här dokumentet har publicerats i en specialutgåva
(HR)
No longer in force, Date of end of validity: 05/10/2016; tyst upphävande genom 32016R1624
22.11.2011 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 304/1 |
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1168/2001
av den 25 oktober 2011
om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 74 och artikel 77.2 b och 77.2 d,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
(1) |
En av unionens centrala politiska målsättningar är även fortsättningsvis att utveckla en framsynt och omfattande europeisk migrationspolitik som bygger på mänskliga rättigheter, solidaritet och ansvarstagande, i synnerhet gentemot de medlemsstater som är utsatta för särskilt och oproportionerligt starkt tryck. |
(2) |
Unionens politik när det gäller unionens yttre gränser syftar till en integrerad gränsförvaltning för att säkerställa en enhetlig och effektiv kontroll och övervakning, vilket är en förutsättning för den fria rörligheten för personer inom unionen och ett grundläggande inslag i ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Därför bör det fastställas gemensamma bestämmelser om vilka standarder och förfaranden som ska gälla för kontrollen och övervakningen av de yttre gränserna. |
(3) |
Ett effektivt genomförande av de gemensamma bestämmelserna om vilka standarder och förfaranden som ska gälla för kontrollen och övervakningen av de yttre gränserna kräver ökad samordning av det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna. |
(4) |
En effektiv förvaltning av de yttre gränserna genom kontroller och övervakning bidrar till att bekämpa olaglig invandring och människohandel och förhindra hot mot medlemsstaternas inre säkerhet, allmänna ordning, folkhälsa och internationella förbindelser. |
(5) |
Gränskontroll vid de yttre gränserna är av intresse inte endast för den medlemsstat vid vilkens yttre gränser den utförs utan för samtliga medlemsstater som har avskaffat kontroll vid inre gräns. |
(6) |
Rådet antog 2004 förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (3) (Frontex) (nedan kallad byrån), som inledde sitt arbete i maj 2005. Förordning (EG) nr 2007/2004 ändrades år 2007 genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av en mekanism för upprättande av snabba gränsinsatsenheter (4). |
(7) |
Att ytterligare förstärka byråns roll är i linje med unionens mål att utveckla en politik för att successivt införa konceptet integrerad gränsförvaltning. Inom ramen för sitt uppdrag bör byrån stödja medlemsstaterna i genomförandet av detta koncept enligt dess definition i rådets slutsatser från den 4 och 5 december 2006 om en integrerad gränsförvaltning. |
(8) |
Det fleråriga program för ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i medborgarnas tjänst (Stockholmsprogrammet) som antogs vid Europeiska rådets möte den 10 och 11 december 2009 efterlyste en tydligare och starkare roll för byrån när det gäller förvaltningen av de yttre gränserna. |
(9) |
Byråns uppdrag bör därför ses över för att i synnerhet stärka byråns operativa kapacitet samtidigt som alla åtgärder som vidtas ska stå i proportion till de eftersträvade målen, vara effektiva och fullt ut respektera de grundläggande fri- och rättigheterna, flyktingars och asylsökandes rättigheter, särskilt förbudet mot avvisning och utvisning (refoulement). |
(10) |
De nuvarande möjligheterna att effektivt bistå medlemsstaterna i de operativa aspekterna på förvaltningen av de yttre gränserna bör stärkas med avseende på tillgängliga tekniska resurser. Byrån bör på ett tillräckligt tillförlitligt sätt kunna planera samordningen av gemensamma insatser eller pilotprojekt. |
(11) |
Att fastställa en lägsta mängd teknisk utrustning som tillhandahålls av byrån och/eller, på tvingande basis, av medlemsstaterna, på grundval av årliga bilaterala förhandlingar och avtal, kommer att möjliggöra bättre planering och genomförande av de insatser som byrån samordnar. |
(12) |
Byrån bör föra förteckningar över teknisk utrustning som ägs antingen av medlemsstaterna eller av byrån och utrustning som ägs av medlemsstaterna och byrån tillsammans, genom att upprätta och föra centraliserade register i en reserv för teknisk utrustning. Denna reserv bör innehålla det lägsta antal kategorier av teknisk utrustning som krävs för att byrån ska kunna utföra sina uppgifter. |
(13) |
För att göra insatserna effektiva bör byrån inrätta enheter med gränsbevakningstjänstemän. Medlemsstaterna bör bidra till dessa enheter med ett lämpligt antal kvalificerade gränsbevakningstjänstemän och ställa dem till förfogande för utplacering, såvida medlemsstaterna inte befinner sig i en exceptionell situation som i hög grad påverkar fullgörandet av nationella uppgifter. |
(14) |
Byrån bör kunna bidra till dessa enheter med de gränsbevakningstjänstemän som är utstationerade av medlemsstaterna vid byrån som nationella experter på halvpermanent bas och som när de utövar sina uppgifter och befogenheter, bör lyda under samma rättsregler som de gästande tjänstemän som medlemsstaterna direkt sänder till dessa enheter. Byrån bör anpassa sina interna regler om utstationerade nationella experter så att värdmedlemsstaten kan ge gränsbevakningstjänstemännen direkta instruktioner i samband med gemensamma insatser och pilotprojekt. |
(15) |
En väldefinierad operativ plan, med en utvärdering och skyldighet att rapportera händelser, som överenskoms innan gemensamma insatser eller pilotprojekt inleds mellan byrån och värdmedlemsstaten, i samråd med de deltagande medlemsstaterna, kommer i hög grad att bidra till målen för denna förordning genom mer harmoniserade arbetsmetoder när det gäller samordningen av gemensamma insatser och pilotprojekt. |
(16) |
Byrån ska använda händelserapportering för att till berörda nationella myndigheter och till byråns styrelse (nedan kallad styrelsen) överlämna alla uppgifter om välgrundade påståenden om överträdelse av i synnerhet förordning (EG) nr 2007/2004 eller kodexen om Schengengränserna som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 (5), däribland kränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna, i samband med gemensamma insatser, pilotprojekt eller snabba insatser. |
(17) |
Riskanalys har visat sig vara mycket viktig för operativa insatser vid de yttre gränserna. Kvaliteten bör höjas genom införandet av en metod för bedömning av medlemsstaternas kapacitet att hantera eventuella problem som redan föreligger eller kan uppstå, däribland hot och tryck vid deras yttre gränser. Dessa bedömningar bör dock inte påverka utvärderingsmekanismen för Schengen. |
(18) |
Byrån bör tillhandahålla utbildning på europeisk nivå, bland annat om grundläggande fri- och rättigheter, om tillträde till internationellt skydd och om tillträde till asylförfaranden, till utbildare av medlemsstaternas nationella gränsbevakningstjänstemän, samt kompletterande utbildning och seminarier om kontroll och övervakning av de yttre gränserna och återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, till tjänstemän vid de behöriga nationella myndigheterna. Byrån får anordna utbildning, även utbytesprogram, i samarbete med medlemsstaterna på deras territorium. Medlemsstaterna bör införliva resultaten av byråns arbete på denna punkt med sina nationella utbildningsprogram för gränsbevakningstjänstemän. |
(19) |
Byrån bör följa upp och bidra till utvecklingen inom vetenskaplig forskning som är av relevans för byråns verksamhetsområde och sprida denna information till kommissionen och medlemsstaterna. |
(20) |
I de flesta medlemsstater är det de myndigheter som har till uppgift att kontrollera de yttre gränserna som ansvarar för de operativa aspekterna av insatser för återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna. Eftersom det ger ett klart mervärde att utföra detta arbete på unionsnivå, bör byrån i enlighet med unionens politik för återsändande ombesörja samordningen eller organiseringen av medlemsstaternas gemensamma insatser för återsändande och fastställa bästa praxis för framskaffande av resehandlingar och för återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på medlemsstaternas territorium. Unionsmedel bör inte ställas till förfogande för verksamhet eller insatser som inte genomförs med full respekt för Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan om de grundläggande rättigheterna). |
(21) |
För att kunna utföra sitt uppdrag, och i den omfattning som krävs för fullgörandet av sina uppgifter, får byrån samarbeta med Europol, Europeiska byrån för samarbete i asylfrågor, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och andra unionsorgan och -byråer, behöriga nationella myndigheter i tredjeländer och de internationella organisationer som har behörighet i frågor som omfattas av förordning (EG) nr 2007/2004, inom ramen för vad som avtalats i enlighet med relevanta bestämmelser i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget). Byrån bör underlätta det operativa samarbetet mellan medlemsstater och tredjeländer inom ramen för unionens utrikespolitik. |
(22) |
Det blir allt viktigare att samarbeta med tredjeländer i frågor som omfattas av förordning (EG) nr 2007/2004. För att kunna inrätta ett hållbart samarbete med tredjeland bör byrån få möjlighet att inleda och finansiera projekt för tekniskt bistånd och placera sambandsmän i tredjeländer i samarbete med dessa länders behöriga myndigheter. Byrån bör kunna bjuda in observatörer från tredjeland att delta i dess verksamhet, efter att ha tillhandahållit vederbörlig utbildning. Samarbetet med tredjeland är viktigt också för att främja unionens normer för gränsbevakning, däribland respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna och den mänskliga värdigheten. |
(23) |
För att säkerställa öppna och transparenta anställningsvillkor, och likabehandling av personal, bör tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, i enlighet med rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (6), inklusive bestämmelserna om sekretessplikt eller andra likvärdiga skyldigheter beträffande konfidentialitet, gälla för byråns personal och verkställande direktör. |
(24) |
Dessutom bör styrelsen anta särskilda bestämmelser för att nationella experter från medlemsstaterna ska kunna utstationeras vid byrån. Bestämmelserna bör bland annat specificera att utstationerade nationella gränsbevakningstjänstemän som placeras ut under gemensamma insatser, pilotprojekt eller snabba insatser bör betraktas som gästande tjänstemän med motsvarande uppgifter och befogenheter. |
(25) |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (7) gäller också för byråns hantering av personuppgifter. Den europeiska datatillsynsmannen bör därför utöva tillsyn över byråns behandling av personuppgifter och ha rätt att från byrån erhålla alla uppgifter som behövs för undersökningarna. |
(26) |
I den mån medlemsstaterna behandlar personuppgifter är Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (8) fullt ut tillämplig. |
(27) |
Byrån bör, i samband med att den säkerställer den operativa förvaltningen av it-system, följa europeiska och internationella standarder, bland annat dataskyddsstandarder, och tillämpa mycket högt ställda yrkeskrav. |
(28) |
Förordning (EG) nr 2007/2004 bör därför ändras i enlighet med detta. |
(29) |
Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns framför allt i EUF-fördraget och stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt den mänskliga värdigheten, förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling, rätt till frihet och säkerhet, rätt till skydd av personuppgifter, asylrätt, principen om non-refoulement, principen om icke-diskriminering, barnets rättigheter och rätten till ett effektivt rättsmedel. Medlemsstaterna bör tillämpa denna förordning i enlighet med dessa rättigheter och principer. All användning av våld bör stå i överensstämmelse med värdmedlemsstatens nationella rätt och med principerna om nödvändighet och proportionalitet. |
(30) |
Genomförandet av denna förordning bör inte påverka medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter enligt Förenta nationernas havsrättskonvention, den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss, den internationella sjöräddningskonventionen och Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning. |
(31) |
Eftersom målet för denna förordning, nämligen att medverka till inrättandet av en integrerad förvaltning av det operativa samarbetet vid medlemsstaternas yttre gränser, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. |
(32) |
När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (9), en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet (10). Följaktligen bör Republiken Islands och Konungariket Norges delegationer delta som ledamöter i styrelsen, med begränsad rösträtt. |
(33) |
När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (11), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A, B och G i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (12). Följaktligen bör Schweiziska edsförbundets delegation delta som ledamot i styrelsen, med begränsad rösträtt. |
(34) |
När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (13), en utveckling av de bestämmelserna i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A, B och G i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (14). Följaktligen bör Furstendömet Liechtensteins delegation delta som ledamot i styrelsen, med begränsad rösträtt. |
(35) |
I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll (nr 22) om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning besluta huruvida landet ska genomföra detta beslut i sin nationella lagstiftning. |
(36) |
Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade kungariket och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (15). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade kungariket. |
(37) |
Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (16). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland. |
(38) |
Byrån bör underlätta organiserandet av operativa insatser där medlemsstaterna får använda sig av expertis och resurser vilka Irland och Förenade kungariket kan vilja ställa till deras förfogande, enligt villkor som ska fastställas från fall till fall av styrelsen. I detta syfte bör företrädare för Irland och Förenade kungariket inbjudas att närvara vid alla styrelsemöten så att de kan delta till fullo i diskussionerna om förberedande av sådana operativa insatser. |
(39) |
En motsättning föreligger mellan Konungariket Spanien och Förenade kungariket om gränsdragningen kring Gibraltar. |
(40) |
Den uppskjutna tillämpningen av denna förordning på Gibraltars gränser medför ingen ändring av de berörda staternas respektive ståndpunkt. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar
Förordning (EG) nr 2007/2004 ska ändras på följande sätt:
1. |
Artikel 1.2 och 1.3 ska ersättas med följande: ”2. Med beaktande av att ansvaret för kontroll och övervakning av de yttre gränserna åligger medlemsstaterna ska byrån, i egenskap av ett unionsorgan enligt definitionen i artikel 15 och i enlighet med artikel 19 i denna förordning, underlätta och effektivisera tillämpningen av befintliga och framtida unionsåtgärder rörande förvaltningen av de yttre gränserna, i synnerhet kodexen om Schengengränserna, som inrättades genom förordning (EG) nr 562/2006 (17). Byrån ska göra detta genom att säkerställa samordningen av medlemsstaternas insatser för att genomföra dessa åtgärder, och därigenom bidra till att personkontrollen vid och övervakningen av medlemsstaternas yttre gränser håller en effektiv, hög och enhetlig nivå. Byrån ska utföra sina uppgifter i full överensstämmelse med relevant unionsrätt, däribland Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan om de grundläggande rättigheterna), relevant folkrätt, däribland konventionen angående flyktingars rättsliga ställning, som ingicks i Genève den 28 juli 1951 (Genèvekonventionen), de skyldigheter som följer av tillträde till internationellt skydd, särskilt principen non-refoulement samt med de grundläggande rättigheterna, och ta hänsyn till rapporterna från det rådgivande forum som avses i artikel 26a i denna förordning. 3. Byrån ska även bistå kommissionen och medlemsstaterna med det tekniska stöd och den sakkunskap som behövs för förvaltningen av de yttre gränserna samt främja solidariteten mellan medlemsstaterna, i synnerhet de medlemsstater som är utsatta för särskilt och oproportionerligt starkt tryck. |
2. |
Artikel 1a ska ändras på följande sätt:
|
3. |
Artikel 2 ska ändras på följande sätt:
|
4. |
Följande artikel ska införas: ”Artikel 2a Uppförandekod Byrån ska utarbeta och vidareutveckla en uppförandekod som ska vara tillämplig på alla insatser som samordnas av byrån. Uppförandekoden ska fastställa förfaranden som syftar till att garantera rättsstatsprincipen och principen om respekt för grundläggande fri- och rättigheter, med särskilt fokus på ensamkommande barn och utsatta personer samt personer som söker internationellt skydd, och den ska gälla för alla personer som deltar i byråns verksamhet. Byrån ska utveckla uppförandekoden i samarbete med det rådgivande forum som avses i artikel 26a.” |
5. |
Artikel 3 ska ersättas med följande: ”Artikel 3 Gemensamma insatser och pilotprojekt vid de yttre gränserna 1. Byrån ska utvärdera, godkänna och samordna förslag till gemensamma insatser och pilotprojekt som läggs fram av medlemsstaterna, däribland förfrågningar från medlemsstaterna under omständigheter som kräver ökat tekniskt och operativt bistånd, i synnerhet vid särskilt och oproportionerligt starkt tryck. Byrån får själv ta initiativ till och genomföra gemensamma insatser och pilotprojekt i samarbete med de berörda medlemsstaterna och med värdmedlemsstaternas samtycke. Byrån får även besluta att ställa sin tekniska utrustning till förfogande för medlemsstater som deltar i de gemensamma insatserna eller pilotprojekten. Gemensamma insatser och pilotprojekt ska föregås av en ingående riskanalys. 1a. Byrån får, efter att ha informerat den berörda medlemsstaten, avsluta gemensamma insatser och pilotprojekt om förutsättningarna för att genomföra dessa gemensamma insatser och pilotprojekt inte längre är uppfyllda. De medlemsstater som deltar i en gemensam insats eller ett pilotprojekt får uppmana byrån att avsluta den gemensamma insatsen eller pilotprojektet. Hemmedlemsstaten ska i enlighet med sin nationella rätt föreskriva lämpliga disciplinåtgärder eller andra åtgärder vid överträdelser av grundläggande fri- och rättigheter eller skyldigheter att erbjuda internationellt skydd som har ägt rum under en gemensam insats eller ett pilotprojekt. Den verkställande direktören ska, helt eller delvis, tillfälligt upphäva eller avsluta gemensamma insatser och pilotprojekt om han eller hon anser att sådana överträdelser är av allvarlig art eller sannolikt kommer att fortgå. 1b. Byrån ska i enlighet med artikel 3b inrätta en reserv med gränsbevakningstjänstemän kallade europeiska gränskontrollenheter som ska kunna placeras ut i samband med gemensamma insatser och pilotprojekt som avses i punkt 1. Byrån ska i enlighet med artiklarna 3a och 7 besluta om att avdela personal och teknisk utrustning. 2. För den praktiska organisationen av gemensamma insatser och pilotprojekt får byrån använda sig av de egna särskilda avdelningar som föreskrivs i artikel 16. 3. Byrån ska utvärdera resultatet av gemensamma insatser och pilotprojekt och till styrelsen överlämna den ingående utvärderingsrapporten inom 60 dagar efter det att insatserna eller projekten avslutats, tillsammans med de anmärkningar som gjorts av det ombud för de grundläggande fri- och rättigheterna som avses i artikel 26a. I syfte att förbättra kvalitet, konsekvens och effektivitet i framtida gemensamma insatser och pilotprojekt ska byrån göra en övergripande och jämförande analys av dessa resultat, vilken ska tas med i den allmänna rapport som avses i artikel 20.2 b. 4. Byrån ska finansiera eller medfinansiera de gemensamma insatser och pilotprojekt som avses i punkt 1 med anslag ur sin egen budget i enlighet med de finansiella bestämmelser som gäller för byrån. 5. Punkterna 1a och 4 ska även tillämpas på snabba insatser.” |
6. |
Följande artiklar ska införas: ”Artikel 3a Organisation av gemensamma insatser och pilotprojekt 1. Den verkställande direktören ska utarbeta en operativ plan för de gemensamma insatser och pilotprojekt som avses i artikel 3.1. Den verkställande direktören och värdmedlemsstaten ska, i samråd med de medlemsstater som deltar i en gemensam insats eller ett pilotprojekt, komma överens om en operativ plan för organisationen i god tid före det att den gemensamma insatsen eller pilotprojektet planeras att påbörjas. Den operativa planen ska omfatta alla aspekter som bedöms nödvändiga för genomförandet av den gemensamma insatsen eller pilotprojektet och innehålla följande:
2. Den operativa planen får ändras eller anpassas endast med den verkställande direktörens och värdmedlemsstatens godkännande. Byrån ska omedelbart skicka en kopia av den ändrade eller anpassade operativa planen till de deltagande medlemsstaterna. 3. Byrån ska som ett led i sina samordnande arbetsuppgifter se till att alla organisatoriska aspekter i samband med gemensamma insatser och pilotprojekt som avses i den här artikeln verkställs, däribland kravet på att en av byråns anställda ska vara närvarande under de gemensamma insatserna eller projekten. Artikel 3b Sammansättning och utplacering av europeiska gränskontrollenheter 1. På förslag från den verkställande direktören ska styrelsen med en absolut majoritet av sina röstberättigade ledamöter besluta om profilerna för och det totala antalet gränsbevakningstjänstemän som ska ställas till förfogande för de europeiska gränskontrollenheterna. Samma förfarande ska tillämpas på alla efterföljande ändringar av profilerna och det totala antalet gränsbevakningstjänstemän. Medlemsstaterna ska bidra till de europeiska gränskontrollenheterna genom en nationell reserv som bygger på de olika fastställda profilerna genom att utse gränsbevakningstjänstemän som motsvarar de profiler som krävs. 2. Medlemsstaternas bidrag i form av gränsbevakningstjänstemän till särskilda gemensamma insatser och pilotprojekt för det kommande året ska planeras på grundval av årliga bilaterala förhandlingar och avtal mellan byrån och medlemsstaterna. I enlighet med dessa avtal ska medlemsstaterna ställa gränsbevakningstjänstemän till förfogande för utplacering på begäran av byrån, såvida de inte befinner sig i en exceptionell situation som i hög grad påverkar fullgörandet av nationella uppgifter. Begäran ska göras minst 45 dagar före den planerade utplaceringen. Hemmedlemsstatens självbestämmanderätt avseende valet av personal och utplaceringens längd ska inte påverkas. 3. Byrån ska även bidra till de europeiska gränskontrollenheterna med kompetenta gränsbevakningstjänstemän som utstationerats av medlemsstaterna som nationella experter i enlighet med artikel 17.5. Medlemsstaternas bidrag till byrån när det gäller utstationering av gränsbevakningstjänstemän för det kommande året ska planeras på grundval av årliga bilaterala förhandlingar och avtal mellan byrån och medlemsstaterna. I enlighet med dessa avtal ska medlemsstaterna ställa gränsbevakningstjänstemän till förfogande för utstationering, såvida detta inte allvarligt skulle påverka fullgörandet av nationella uppgifter. I sådana situationer får medlemsstaterna återkalla sina utstationerade gränsbevakningstjänstemän. Utstationeringen får vara högst sex månader under en tolvmånadersperiod. De utstationerade gränsbevakningstjänstemännen ska med avseende på tillämpningen av denna förordning betraktas som gästande tjänstemän och ska ha de uppgifter och befogenheter som föreskrivs i artikel 10. Den medlemsstat som har utstationerat gränsbevakningstjänstemännen ska betraktas som hemmedlemsstat, enligt definitionen i artikel 1a.3, med avseende på tillämpningen av artiklarna 3c, 10 och 10b. Annan personal vid byrån med tillfällig anställning som inte är behörig att utföra gränskontroller ska bara delta i gemensamma insatser och pilotprojekt för samordnande uppgifter. 4. Medlemmar i de europeiska gränskontrollenheterna ska, när de utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter, fullt ut respektera de grundläggande fri- och rättigheterna, däribland rätten att få tillträde till asylförfaranden, samt den mänskliga värdigheten. Alla åtgärder som vidtas vid utförandet av uppgifterna och utövandet av befogenheterna ska stå i proportion till de syften som eftersträvas genom sådana åtgärder. När medlemmar i enheterna utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter ska de inte diskriminera personer på grund av kön, ras eller etnisk tillhörighet, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. 5. I enlighet med artikel 8g ska byrån utse en samordnare för varje gemensam insats och varje pilotprojekt som medför utplacering av medlemmar i de europeiska gränskontrollenheterna. Samordnaren ska ha till uppgift att främja samarbete och samordning mellan värdmedlemsstaten och de deltagande medlemsstaterna. 6. Byrån ska täcka de kostnader som medlemsstaterna ådrar sig genom att i enlighet med punkt 1 i den här artikeln ställa gränsbevakningstjänstemän till förfogande för de europeiska gränskontrollenheterna i enlighet med artikel 8h. 7. Byrån ska varje år informera Europaparlamentet om hur många gränsbevakningstjänstemän som varje medlemsstat har avdelat till de europeiska gränskontrollenheterna i enlighet med denna artikel. Artikel 3c Instruktioner till de europeiska gränskontrollenheterna 1. Under den tid som de europeiska gränskontrollenheterna är utplacerade ska värdmedlemsstaten utfärda instruktioner till dem i enlighet med den operativa plan som avses i artikel 3a.1. 2. Byrån får via sin samordnande tjänsteman som avses i artikel 3b.5 meddela värdmedlemsstaten sina synpunkter på de instruktioner som avses i punkt 1. Om den gör detta ska värdmedlemsstaten beakta dessa synpunkter. 3. I enlighet med artikel 8g ska värdmedlemsstaten ge byråns samordnare allt erforderligt stöd, bland annat obegränsat tillträde till de europeiska gränskontrollenheterna under hela den tid som de är utplacerade. 4. Medlemmar i de europeiska gränskontrollenheterna ska, när de utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter, fortsätta att omfattas av hemmedlemsstatens disciplinära bestämmelser.” |
7. |
Artikel 4 ska ersättas med följande: ”Artikel 4 Riskanalys Byrån ska utarbeta och tillämpa en gemensam integrerad modell för riskanalys. Byrån ska utarbeta både allmänna och särskilt anpassade riskanalyser, som ska överlämnas till rådet och kommissionen. För riskanalysändamål får byrån, efter samråd med de berörda medlemsstaterna, bedöma deras kapacitet att hantera eventuella problem som förekommer eller kan uppstå, däribland hot och tryck vid medlemsstaternas yttre gränser, särskilt för de medlemsstater som är utsatta för särskilt och oproportionerligt starkt tryck. I det syftet får byrån göra en bedömning av medlemsstaternas utrustning och resurser för gränskontroll. Bedömningen ska baseras på uppgifter från de berörda medlemsstaterna och på rapporter från och resultaten av gemensamma insatser, pilotprojekt, snabba insatser och andra åtgärder från byrån. Dessa bedömningar inverkar inte på utvärderingsmekanismen för Schengen. Resultaten av bedömningarna ska läggas fram för styrelsen. Vid tillämpningen av denna artikel ska medlemsstaterna förse byrån med alla nödvändiga uppgifter om situationen och eventuella hot vid de yttre gränserna. Byrån ska ta hänsyn till resultaten av den gemensamma integrerade modellen för riskanalys när den utarbetar den gemensamma grundplan för den utbildning av gränsbevakningstjänstemän som avses i artikel 5.” |
8. |
Artikel 5 ska ändras på följande sätt:
|
9. |
Artiklarna 6 och 7 ska ersättas med följande: ”Artikel 6 Uppföljning av och bidrag till forskning Byrån ska proaktivt följa och bidra till den utveckling inom forskningen som är av betydelse för kontrollen och övervakningen av de yttre gränserna och sprida denna information till kommissionen och medlemsstaterna. Artikel 7 Teknisk utrustning 1. Byrån får förvärva, själv eller i samägande med en medlemsstat, eller hyra teknisk utrustning för kontroll av de yttre gränserna och använda den i samband med gemensamma insatser, pilotprojekt, snabba insatser, gemensamma insatser för återsändande eller projekt för tekniskt bistånd i enlighet med de finansiella bestämmelser som är tillämpliga på byrån. Förvärv eller hyra av utrustning som medför väsentliga kostnader för byrån ska föregås av en uttömmande behovsanalys och analys av kostnadseffektiviteten. För sådana utgifter ska medel avsättas i byråns budget som styrelsen antar i enlighet med artikel 29.9. Om byrån förvärvar eller hyr större teknisk utrustning som till exempel havs- och kustpatrullfartyg eller fordon ska följande villkor gälla:
Registreringsmedlemsstaten och byrån ska komma överens om formerna för att säkerställa perioder då byrån har full tillgång till de samägda tillgångarna och om villkoren för utrustningens användning, på basis av en avtalsmall som byrån utarbetat. Registreringsmedlemsstaten eller den som tillhandahåller teknisk utrustning ska även bistå med expertis och teknisk personal så att utrustningen kan användas på ett lagligt och säkert sätt. 2. Byrån ska upprätta och föra centraliserade register över vilken utrustning för kontroll av de yttre gränserna som finns i en reserv för teknisk utrustning och som ägs antingen av medlemsstaterna eller av byrån, respektive utrustning som samägs av medlemsstaterna och byrån. Reserven för teknisk utrustning ska innehålla en lägsta fastställd mängd teknisk utrustning som avses i punkt 5 i den här artikeln. Den utrustning som finns i reserven för teknisk utrustning ska användas vid den verksamhet som avses i artiklarna 3, 8a och 9. 3. Medlemsstaterna ska bidra till den reserv för teknisk utrustning som avses i punkt 2. Medlemsstaternas bidrag till reserven och utplaceringen av teknisk utrustning för specifika insatser ska planeras på grundval av årliga bilaterala förhandlingar och avtal mellan byrån och medlemsstaterna. I enlighet med dessa avtal och i den mån den tekniska utrustningen ingår i den lägsta fastställda mängden teknisk utrustning för ett visst år, ska medlemsstaterna på byråns begäran ställa den till förfogande för utplacering, såvida de inte befinner sig i en exceptionell situation som i hög grad påverkar fullgörandet av nationella uppgifter. En sådan begäran ska göras minst 45 dagar före den planerade utplaceringen. Medlemsstaternas bidrag till reserven för teknisk utrustning ska ses över årligen. 4. Byrån ska se till att registret över reserven av teknisk utrustning innehåller uppgifter om följande:
5. Byrån ska finansiera utplaceringen av den tekniska utrustning som ingår i den lägsta fastställda mängd teknisk utrustning som ska tillhandahållas av medlemsstaterna för ett visst år. Utplacering av teknisk utrustning som inte ingår i den lägsta fastställda mängden teknisk utrustning ska medfinansieras av byrån med högst 100 % av de stödberättigande utgifterna, med beaktande av de särskilda omständigheterna i den medlemsstat som placerar ut sådan teknisk utrustning. På förslag av den verkställande direktören ska styrelsen i enlighet med artikel 24 årligen fatta beslut om reglerna beträffande teknisk utrustning, inbegripet den lägsta sammanlagda mängd teknisk utrustning som krävs per typ, villkoren för utplacering och ersättning av kostnader. Av budgetskäl bör styrelsen fatta detta beslut senast den 31 mars varje år. Byrån ska föreslå den lägsta mängden teknisk utrustning med utgångspunkt i dess behov, särskilt för att kunna genomföra gemensamma insatser, pilotprojekt, snabba insatser och gemensamma insatser för återsändande i enlighet med sitt årliga arbetsprogram. Om den lägsta mängden teknisk utrustning visar sig vara otillräcklig för att genomföra den överenskomna operativa planen för gemensamma insatser, pilotprojekt, snabba insatser eller gemensamma insatser för återsändande, ska byrån revidera denna mängd på basis av motiverade behov och en överenskommelse med medlemsstaterna. 6. Byrån ska månatligen rapportera till styrelsen om sammansättningen och utplaceringen av utrustning som ingår i reserven för teknisk utrustning. Om den lägsta mängd teknisk utrustning som avses i punkt 5 inte nås ska den verkställande direktören utan dröjsmål informera styrelsen. Styrelsen ska snarast fatta beslut om prioriteringsordningen för utplacering av utrustningen och vidta lämpliga åtgärder för att råda bot på bristerna. Den ska informera kommissionen om bristerna och de åtgärder som vidtagits. Kommissionen ska därefter informera Europaparlamentet och rådet om detta samt lämna en egen bedömning av situationen. 7. Byrån ska varje år informera Europaparlamentet om mängden teknisk utrustning som varje medlemsstat har avsatt till reserven för teknisk utrustning i enlighet med denna artikel.” |
10. |
Artikel 8 ska ändras på följande sätt:
|
11. |
Artikel 8a ska ersättas med följande: ”Artikel 8a Snabba insatser På begäran av en medlemsstat som står inför en situation med ett allvarligt och exceptionellt tryck, särskilt om ett stort antal tredjelandsmedborgare kommer till vissa punkter vid den yttre gränsen och på olaglig väg försöker ta sig in på medlemsstatens territorium, får byrån under begränsad tid placera ut en eller flera europeiska gränskontrollenheter (nedan kallade enheter) på den biståndssökande medlemsstatens territorium i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 863/2007.” |
12. |
Artikel 8d.5 ska ersättas med följande: ”5. Om den verkställande direktören beslutar att placera ut en eller flera enheter, ska byrån tillsammans med den biståndssökande medlemsstaten omedelbart och senast fem arbetsdagar efter beslutsdatumet upprätta en operativ plan i enlighet med artikel 8e.” |
13. |
Artikel 8e.1 ska ersättas med följande:
|
14. |
I artikel 8h.1 ska inledningen ersättas med följande: ”1. Byrån ska fullt ut täcka följande kostnader som medlemsstaterna ådrar sig genom att ställa gränsbevakningstjänstemän till förfogande för de syften som avses i artiklarna 3.1b, 8a och 8c:” |
15. |
Artikel 9 ska ersättas med följande: ”Artikel 9 Samarbete vid återsändande 1. Med iakttagande av unionens återsändandepolitik och i synnerhet Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (20), och utan att ifrågasätta besluten om återsändande, ska byrån lämna nödvändigt bistånd och på begäran från de deltagande medlemsstaterna även samordna eller organisera gemensamma insatser för återsändande i medlemsstaterna, bland annat genom chartring av flygplan för sådana insatser. Byrån ska finansiera eller medfinansiera insatser och projekt enligt denna punkt med anslag ur sin egen budget i enlighet med de finansiella bestämmelser som gäller för byrån. Byrån får också använda unionsmedel som är tillgängliga för återsändande. Byrån ska se till att det i stödavtalen med medlemsstaterna stipuleras att det ekonomiska stödet betalas ut under förutsättning att stadgan om de grundläggande rättigheterna följs. 1a. Byrån ska utarbeta en uppförandekod för återsändande av tredjelandsmedborgare som olagligen uppehåller sig i unionen, och denna kod ska tillämpas på alla gemensamma insatser för återsändande som byrån samordnar och ska beskriva gemensamma standardmetoder för att underlätta organisationen av insatser för gemensamma återsändanden, så att dessa genomförs humant och med full respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna, i synnerhet principen om den mänskliga värdigheten, förbudet mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, rätten till frihet och säkerhet och rätten till skydd av personuppgifter och icke-diskrimineringsprincipen. 1b. Uppförandekoden ska ägna särskild uppmärksamhet åt skyldigheten i artikel 8.6 i direktiv 2008/115/EG att sörja för ett effektivt övervakningssystem vid återsändande, och åt den strategi för grundläggande fri- och rättigheter som avses i artikel 26a.1 i den här förordningen. Övervakning av gemensamma insatser för återsändande bör utföras på grundval av objektiva och transparenta kriterier och bör omfatta hela insatsen, från förberedelserna av avresan fram till dess att de återsända personerna överlämnas till mottagarlandet. 1c. Medlemsstaterna ska regelbundet informera byrån om sina behov av byråns bistånd eller samordning. Byrån ska upprätta en löpande operativ plan för att lämna de biståndssökande medlemsstaterna nödvändigt operativt stöd, däribland sådan teknisk utrustning som avses i artikel 7.1. Styrelsen ska i enlighet med artikel 24 på förslag från den verkställande direktören besluta om innehållet i och upplägget av den löpande operativa planen. 2. Byrån ska samarbeta med behöriga myndigheter i de tredjeländer som avses i artikel 14 för att fastställa de bästa metoderna för att skaffa fram resehandlingar och återsända tredjelandsmedborgare som uppehåller sig olagligt på medlemsstaternas territorium. |
16. |
Artikel 10.2 ska ersättas med följande: ”2. De gästande tjänstemännen ska, när de utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter, följa unionsrätten och internationell rätt och ska iaktta de grundläggande fri- och rättigheterna samt värdmedlemsstatens nationella lagstiftning.” |
17. |
Artikel 11 ska ersättas med följande: ”Artikel 11 System för utbyte av information Byrån får vidta de åtgärder som krävs för att underlätta utbyte med kommissionen och medlemsstaterna, och i förekommande fall även med de unionsorgan och byråer som avses i artikel 13, av information som är av relevans för dess arbetsuppgifter. Byrån ska utveckla och driva ett system som möjliggör utbyte av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter med dessa aktörer, inklusive personuppgifter som avses i artiklarna 11a, 11b och 11c. Byrån får vidta de åtgärder som krävs för att underlätta utbyte med Förenade kungariket och Irland av information som är av relevans för dess arbetsuppgifter, om informationen gäller verksamhet som dessa länder deltar i enligt artiklarna 12 och 20.5.” |
18. |
Följande artiklar ska införas: ”Artikel 11a Uppgiftsskydd Förordning (EG) nr 45/2001 ska tillämpas på byråns behandling av personuppgifter. Styrelsen ska fastställa bestämmelser för byråns tillämpning av förordning (EG) nr 45/2001, inklusive bestämmelser som rör byråns uppgiftsskyddsombud. Bestämmelserna ska fastställas efter samråd med Europeiska datatillsynsmannen. Byrån får, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 11b och 11c, behandla personuppgifter för administrativa syften. Artikel 11b Behandling av personuppgifter i samband med gemensamma insatser för återsändande 1. När byrån utför sina uppgifter med att samordna och organisera medlemsstaternas gemensamma insatser för återsändande som avses i artikel 9, får den behandla personuppgifter för personer som är föremål för dessa gemensamma insatser för återsändande. 2. Behandlingen av sådana personuppgifter ska vara förenlig med principerna om nödvändighet och proportionalitet. Framför allt ska behandlingen vara strikt begränsad till sådana personuppgifter som krävs för syftena med den gemensamma insatsen för återsändande. 3. Personuppgifterna ska raderas så snart som syftet för vilka de samlades in har uppnåtts, och aldrig senare än tio dagar efter avslutandet av den gemensamma insatsen för återsändande. 4. Om personuppgifterna inte överförs till transportören av en medlemsstat, får byrån översända uppgifterna. 5. Denna artikel ska tillämpas i enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 11a. Artikel 11c Behandling av personuppgifter som samlats in under gemensamma insatser, pilotprojekt och snabba insatser 1. Utan att det påverkar medlemsstaternas behörighet att samla in personuppgifter i samband med gemensamma insatser, pilotprojekt och snabba insatser, och med förbehåll för de begränsningar som fastställs i punkterna 2 och 3, får byrån vidarebehandla personuppgifter som samlats in av medlemsstaterna under sådan insatsverksamhet och som överförts till byrån i syfte att bidra till säkerheten vid medlemsstaternas yttre gränser. 2. Byråns vidarebehandling av personuppgifter ska begränsas till personuppgifter för personer som av medlemsstaternas behöriga myndigheter på goda grunder misstänks för att vara inblandade i gränsöverskridande brottslig verksamhet, i underlättande av olaglig invandring eller i människohandel enligt definitionen i artikel 1.1 a–b i rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (21). 3. Byrån ska vidarebehandla personuppgifter enligt punkt 2 endast för följande syften:
4. Personuppgifterna ska raderas så snart de har överförts till Europol eller andra unionsorgan eller använts för utarbetande av de riskanalyser som avses i artikel 4. Uppgifterna får under inga omständigheter lagras i mer än tre månader efter den dag då de samlades in. 5. Behandlingen av sådana personuppgifter ska vara förenlig med principerna om nödvändighet och proportionalitet. Det är fortfarande medlemsstaternas behöriga myndigheter som ansvarar för utredningar, och byrån får inte använda personuppgifterna i utredningssyfte. Framför allt ska behandlingen vara strikt begränsad till sådana personuppgifter som krävs för de syften som avses i punkt 3. 6. Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001, ska det vara förbjudet att till tredjeländer eller andra tredje parter vidarebefordra eller på annat sätt meddela de personuppgifter som behandlats av byrån. 7. Denna artikel ska tillämpas i enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 11a. Artikel 11d Säkerhetsbestämmelser för skyddet av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och känsliga uppgifter som inte är säkerhetsskyddsklassificerade 1. Byrån ska tillämpa kommissionens säkerhetsbestämmelser som anges i bilagan till kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom av den 29 november 2001 om ändring av de interna stadgarna (22). Dessa bestämmelser ska bland annat tillämpas på de bestämmelser om utbyte, behandling och lagring av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som antas av byrån. 2. Byrån ska tillämpa de säkerhetsprinciper för behandling av känsliga uppgifter som inte är säkerhetsskyddsklassificerade enligt vad som anges i det beslut som avses i punkt 1 i denna artikel och såsom det genomförts av kommissionen. Styrelsen ska fastställa bestämmelser för tillämpningen av dessa säkerhetsprinciper. |
19. |
Artiklarna 13 och 14 ska ersättas med följande: ”Artikel 13 Samarbete med unionens organ och byråer samt internationella organisationer Byrån får samarbeta med Europol, Europeiska stödkontoret för asylfrågor, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och andra av unionens organ och byråer samt de internationella organisationer som har behörighet i frågor som omfattas av denna förordning, inom ramen för vad som avtalats med dessa organ i enlighet med relevanta bestämmelser i EUF-fördraget och bestämmelserna om dessa organs behörighet. Byrån ska informera Europaparlamentet om alla sådana arrangemang. För att det ska vara möjligt att till andra av unionens organ eller byråer vidarebefordra de personuppgifter som behandlats av byrån eller på annat sätt tillkännage dem, krävs särskilda arrangemang för utbytet av personuppgifter och ett förhandsgodkännande av Europeiska datatillsynsmannen. Byrån får även, med berörda medlemsstaters samtycke, bjuda in observatörer från övriga unionsorgan och byråer eller internationella organisationer att delta i den verksamhet som avses i artiklarna 3, 4 och 5, i den utsträckning observatörernas närvaro överensstämmer med målen för verksamheten, kan bidra till att förbättra samarbetet och utbytet av bästa praxis och inte påverkar den övergripande säkerheten för verksamheten. Observatörernas deltagande får endast äga rum med de berörda medlemsstaternas samtycke när det gäller den verksamhet som avses i artiklarna 4 och 5 och endast med värdmedlemsstatens samtycke när det gäller den verksamhet som avses i artikel 3. Närmare regler för observatörernas deltagande ska fastställas i den operativa plan som avses i artikel 3a.1. Observatörerna ska erhålla lämplig utbildning via byrån innan de deltar. Artikel 14 Underlättande av det operativa samarbetet med tredjeländer och samarbetet med behöriga myndigheter i tredjeländer 1. I frågor som omfattas av byråns verksamhet, och i den omfattning som krävs för fullgörandet av dess uppgifter, ska byrån underlätta det operativa samarbetet mellan medlemsstater och tredjeländer inom ramen för unionens politik för yttre förbindelser, även med avseende på de mänskliga rättigheterna. Byrån och medlemsstaterna ska iaktta normer och standarder som minst motsvarar dem som fastställs i unionslagstiftningen även när samarbetet med tredjeländer äger rum på dessa länders territorier. Samarbetet med tredjeländer ska göra det möjligt att främja europeiska normer för gränsbevakning, däribland respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna och den mänskliga värdigheten. 2. Byrån får samarbeta med de myndigheter i tredjeländer som är behöriga i frågor som omfattas av denna förordning inom ramen för vad som avtalats med dessa myndigheter i enlighet med relevanta bestämmelser i EUF-fördraget. Samarbetsarrangemangen ska enbart gälla förvaltningen av det operativa samarbetet. 3. Byrån har rätt att placera ut sina sambandsmän, vilka bör åtnjuta högsta möjliga skydd när de utför sina uppgifter, i tredjeland. De ska ingå i medlemsstaternas lokala eller regionala nätverk av sambandsmän för invandring som inrättats i enlighet med rådets förordning (EG) nr 377/2004 av den 19 februari 2004 om inrättande av ett nätverk av sambandsmän för invandring (23). Sambandsmän ska endast utplaceras i tredjeländer vars gränsförvaltningsmetoder följer miniminormer för mänskliga rättigheter. Deras utplacering ska godkännas av styrelsen. Inom ramen för unionens politik för yttre förbindelser, bör utplacering i första hand ske i sådana tredjeländer som enligt riskanalyserna kan utgöra ursprungsländer eller transiteringsländer för olaglig invandring. Byrån får även i utbyte ta emot sambandsmän från dessa tredjeländer under en begränsad tid. Styrelsen ska på förslag från den verkställande direktören årligen besluta om prioriteringarna i enlighet med artikel 24. 4. Byråns sambandsmän ska i enlighet med unionsrätten och med full respekt för de grundläggande rättigheterna upprätta och underhålla kontakter med behöriga myndigheter i det tredjeland där de är placerade för att bidra till att förebygga och bekämpa olaglig invandring och främja återsändande av personer som invandrat olagligen. 5. Byrån kan få unionsfinansiering i enlighet med gällande bestämmelser för de instrument som inrättats till stöd för unionens politik för yttre förbindelser. Byrån får inleda och finansiera projekt för tekniskt bistånd i tredjeland i frågor som omfattas av denna förordning. 6. Byrån får även, med berörda medlemsstaters samtycke, bjuda in observatörer från tredjeländer att delta i den verksamhet som avses i artiklarna 3, 4 och 5, i den utsträckning deras närvaro överensstämmer med målen för denna verksamhet, kan bidra till att förbättra samarbetet och utbytet av bästa praxis och inte påverkar den övergripande säkerheten för verksamheten. Observatörernas deltagande får endast äga rum med de berörda medlemsstaternas samtycke, när det gäller den verksamhet som avses i artiklarna 4 och 5, och endast med värdmedlemsstatens samtycke, när det gäller den verksamhet som avses i artikel 3. Närmare regler för observatörernas deltagande ska fastställas i den operativa plan som avses i artikel 3a.1. Observatörerna ska erhålla lämplig utbildning via byrån innan de deltar. 7. När medlemsstaterna ingår bilaterala avtal med tredjeländer i enlighet med artikel 2.2 får avtalen innehålla bestämmelser om byråns roll och befogenheter, i synnerhet om hur medlemmar i de enheter som placeras ut av byrån ska utöva sina befogenheter i samband med de gemensamma insatser eller pilotprojekt som avses i artikel 3. 8. Den verksamhet som avses i punkterna 2 och 3 i denna artikel kräver ett förhandsyttrande från kommissionen och Europaparlamentet ska så snart som möjligt ges fullständig information om denna verksamhet. |
20. |
I artikel 15 ska första stycket ersättas med följande: ”Byrån ska vara ett unionsorgan. Den ska vara en juridisk person.” |
21. |
Följande artikel ska införas: ”Artikel 15a Överenskommelse om säte De nödvändiga arrangemangen beträffande byråns lokaler i den medlemsstat där den har sitt säte och de resurser som ska tillhandahållas av den medlemsstaten samt de särskilda regler som är tillämpliga på den verkställande direktören, vice verkställande direktören, ledamöterna i styrelsen, byråns personal och deras familjemedlemmar i den medlemsstaten ska fastställas i en överenskommelse om sätet mellan byrån och den medlemsstat där den har sitt säte. Överenskommelsen om sätet ska ingås efter godkännande av styrelsen. Den medlemsstat där byrån har sitt säte bör tillhandahålla bästa möjliga förutsättningar för att byrån ska kunna fungera på ett ändamålsenligt sätt, vilket inkluderar Europaorienterad skolundervisning på flera språk och lämpliga transportförbindelser.” |
22. |
Artikel 17 ska ändras på följande sätt:
|
23. |
Artikel 20 ska ändras på följande sätt:
|
24. |
Artikel 21 ska ändras på följande sätt:
|
25. |
Artikel 25 ska ändras på följande sätt:
|
26. |
Följande artikel ska införas: ”Artikel 26a Strategin för grundläggande fri- och rättigheter 1. Byrån ska utarbeta, vidareutveckla och genomföra sin strategi för grundläggande fri- och rättigheter. Byrån ska inrätta en effektiv mekanism för att övervaka att de grundläggande fri- och rättigheterna respekteras i all verksamhet vid byrån. 2. Byrån ska inrätta ett rådgivande forum för att bistå den verkställande direktören och styrelsen i frågor om grundläggande fri- och rättigheter. Byrån ska uppmana Europeiska stödkontoret för asylfrågor, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Förenta nationernas höga flyktingkommissariat och andra relevanta organisationer att delta i det rådgivande forumet. På förslag av den verkställande direktören ska styrelsen besluta om sammansättningen och arbetsmetoderna för det rådgivande forumet samt om formerna för överföring av information till det rådgivande forumet. Det rådgivande forumet ska höras om vidareutvecklingen och genomförandet av strategin för grundläggande fri- och rättigheter, uppförandekoden och den gemensamma grundplanen. Det rådgivande forumet ska utarbeta en årsrapport om sin verksamhet. Den rapporten ska göras allmänt tillgänglig. 3. Styrelsen ska utse ett ombud för grundläggande fri- och rättigheter, och detta ombud ska ha erforderlig kompetens och erfarenhet på området grundläggande fri- och rättigheter. Han eller hon ska utöva sitt uppdrag som ombud för grundläggande fri- och rättigheter på ett oberoende sätt och rapportera direkt till styrelsen och det rådgivande forumet. Rapporterna ska lämnas regelbundet och därigenom bidra till mekanismen för övervakning av de grundläggande fri- och rättigheterna. 4. Ombudet för grundläggande fri- och rättigheter och det rådgivande forumet ska ha tillgång till alla uppgifter om respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna i samband med byråns samtliga verksamhet.” |
27. |
I artikel 33 ska följande punkter införas: ”2a. Den första utvärderingen efter ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1168/2011 av den 25 oktober 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex) (25) ska även innehålla en analys av behovet av att ytterligare stärka samordningen av förvaltningen av medlemsstaternas yttre gränser, inbegripet möjligheten att skapa ett europeiskt system av gränsbevakningstjänstemän. 2b. Utvärderingen ska innehålla en särskild analys av hur stadgan om de grundläggande rättigheterna följts vid tillämpningen av den förordningen. |
Artikel 2
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.
Utfärdat i Strasbourg den 25 oktober 2011.
På Europaparlaments vägnar
J. BUZEK
Ordförande
På rådets vägnar
M. DOWGIELEWICZ
Ordförande
(1) EUT C 44, 11.2.2011, s. 162.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 september 2011 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 10 oktober 2011.
(3) EUT L 349, 25.11.2004, s. 1.
(4) EUT L 199, 31.7.2007, s. 30.
(5) EUT L 105, 13.4.2006, s. 1.
(8) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.
(9) EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.
(10) EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.
(11) EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.
(12) EUT L 53, 27.2.2008, s. 1.
(13) EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.
(14) EUT L 160, 18.6.2011, s. 19.
(15) EGT L 131, 1.6.2000, s. 43.
(16) EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.
(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 105, 13.4.2006, s. 1).”
(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av en mekanism för upprättande av snabba gränsinsatsenheter (EUT L 199, 31.7.2007, s. 30).”
(19) Rådets beslut 2005/267/EG av den 16 mars 2005 om inrättande av ett säkrat webbaserat informations- och samordningsnätverk för de myndigheter och liknande som hanterar migrationsfrågor i medlemsstaterna (EUT L 83, 1.4.2005, s. 48).”
(20) EUT L 348, 24.12.2008, s. 98.”
(21) EGT L 328, 5.12.2002, s. 17.
(22) EGT L 317, 3.12.2001, s. 1.”
(23) EUT L 64, 2.3.2004, s. 1.”
(24) EGT L 357, 31.12.2002, s. 72.”
(25) EUT L 304, 22.11.2011, s. 1.”