Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32011L0015

    Kommissionens direktiv 2011/15/EU av den 23 februari 2011 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen Text av betydelse för EES

    EUT L 49, 24.2.2011, p. 33–36 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    Det här dokumentet har publicerats i en specialutgåva (HR)

    Legal status of the document In force

    ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2011/15/oj

    24.2.2011   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    L 49/33


    KOMMISSIONENS DIREKTIV 2011/15/EU

    av den 23 februari 2011

    om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen

    (Text av betydelse för EES)

    EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

    med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

    med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG (1), särskilt artikel 27, och

    av följande skäl:

    (1)

    Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) resolution MSC.150(77) har upphävts och ersatts med IMO-resolution MSC.286(86) från och med den 1 juli 2009. Därför bör artikel 12 i direktiv 2002/59/EG som hänvisar till den upphävda IMO-resolutionen uppdateras i enlighet med detta.

    (2)

    Kraven på navigationsutrustning ombord som rör automatiska identifieringssystem (AIS) och färdskrivare (VDR) bör uppdateras mot bakgrund av ändringen av den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS-konventionen) och ta hänsyn till utvecklingen av förenklade VDR som godkänts av IMO. Tillämpningsområdet för undantagen för små passagerarfartyg som gör kortare resor bör också anges mer exakt och anpassas till denna typ av resor.

    (3)

    Medlemsstaternas befogenheter att ingripa vid incidenter till sjöss bör förtydligas. Det bör framför allt anges tydligt att de kan utfärda instruktioner till assistans-, räddnings- och bärgningsföretagen i syfte att förhindra ett allvarligt och överhängande hot mot kustområdet eller kustrelaterade intressen, mot andra fartygs och deras besättningars och passagerares säkerhet eller mot personer på land, eller i syfte att skydda havsmiljön.

    (4)

    De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg.

    HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

    Artikel 1

    Ändring

    Direktiv 2002/59/EG ska ändras enligt följande:

    1.

    I artikel 12.1 ska led b ersättas med följande:

    ”b)

    För de ämnen som avses i bilaga I till MARPOL-konventionen, säkerhetsdatabladet med produkternas fysikaliska och kemiska egenskaper i tillämpliga fall, inklusive viskositeten uttryckt i cSt vid 50 °C och densiteten vid 15 °C, liksom övriga uppgifter som i enlighet med IMO:s resolution MSC.286(86) finns med på säkerhetsdatabladet.”

    2.

    Bilaga II ska ersättas med bilaga I till det här direktivet.

    3.

    Bilaga IV ska ersättas med bilaga II till det här direktivet.

    Artikel 2

    Införlivande

    1.   Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast tolv månader från dagen för dess ikraftträdande, utan att det påverkar det införlivandedatum som fastställs i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/17/EG (2) vad gäller fiskefartyg. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

    2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

    Artikel 3

    Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

    Artikel 4

    Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

    Utfärdat i Bryssel den 23 februari 2011.

    På kommissionens vägnar

    José Manuel BARROSO

    Ordförande


    (1)  EGT L 208, 5.8.2002, s. 10.

    (2)  EUT L 131, 28.5.2009, s. 101.


    BILAGA I

    ”BILAGA II

    Krav rörande utrustningen ombord

    I.   FISKEFARTYG

    Fiskefartyg med en total längd över 15 meter ska utrustas med ett automatiskt identifieringssystem (AIS) så som det föreskrivs i artikel 6a enligt följande tidsschema:

    Fiskefartyg med en total längd på minst 24 meter, men under 45 meter: senast den 31 maj 2012.

    Fiskefartyg med en total längd på minst 18 meter, men under 24 meter: senast den 31 maj 2013.

    Fiskefartyg med en total längd över 15 meter, men under 18 meter: senast den 31 maj 2014.

    Nybyggda fiskefartyg med en total längd på mer än 15 meter omfattas av de krav på utrustning som avses i artikel 6a från och med den 30 november 2010.

    II.   FARTYG SOM BEDRIVER INTERNATIONELL TRAFIK

    Passagerarfartyg, oavsett storlek, och alla fartyg utom passagerarfartyg med en bruttodräktighet av minst 300 ton, som gör internationella resor och som anlöper en hamn i någon av Europeiska unionens medlemsstater, ska vara utrustade med ett automatiskt identifieringssystem (AIS) som uppfyller de tekniska normer och normer för prestanda som fastställs i kapitel V i SOLAS-konventionen. Passagerarfartyg, oavsett storlek, och alla fartyg utom passagerarfartyg med en bruttodräktighet av minst 3 000 ton, som gör internationella resor och som anlöper en hamn i någon av Europeiska unionens medlemsstater, ska vara utrustade med färdskrivare (VDR) som uppfyller de tekniska normer och normer för prestanda som fastställs i kapitel V i SOLAS-konventionen. När det gäller lastfartyg som byggts före den 1 juli 2002 kan färdskrivaren vara en förenklad färdskrivare (S-VDR) som uppfyller de tekniska normer och normer för prestanda som utvecklats i enlighet med kapitel V i SOLAS-konventionen.

    III.   FARTYG SOM BEDRIVER ICKE-INTERNATIONELL TRAFIK

    1.   Automatiska identifieringssystem (AIS)

    Passagerarfartyg, oavsett storlek, och alla andra fartyg med en bruttodräktighet av minst 300 ton, som gör icke-internationella resor, ska vara utrustade med ett automatiskt identifieringssystem (AIS) som uppfyller de tekniska normer och normer för prestanda som fastställs i kapitel V i SOLAS-konventionen.

    2.   Färdskrivarsystem (VDR)

    a)

    Passagerarfartyg, oavsett storlek, och alla fartyg utom passagerarfartyg med en bruttodräktighet av minst 3 000 ton, som byggts den 1 juli 2002 eller senare och gör icke-internationella resor, ska vara utrustade med färdskrivare (VDR) som uppfyller de tekniska normer och normer för prestanda som fastställs i kapitel V i SOLAS-konventionen.

    b)

    Lastfartyg med en bruttodräktighet på minst 3 000 ton, byggda före den 1 juli 2002, som gör icke-internationella resor, ska vara utrustade med en färdskrivare (VDR) eller med en förenklad färdskrivare (S-VDR) som uppfyller de tekniska normer och normer för prestanda som utvecklats i enlighet med kapitel V i SOLAS-konventionen.

    IV.   UNDANTAG

    1.   Undantag från kravet på AIS-utrustning ombord

    a)

    Medlemsstaterna får undanta passagerarfartyg i icke-internationell trafik under 15 meter och med en bruttodräktighet under 300 ton från de krav gällande AIS som föreskrivs i denna bilaga.

    b)

    Andra fartyg än passagerarfartyg, med en bruttodräktighet på minst 300 ton men under 500 ton som uteslutande trafikerar de inre farvattnen i en medlemsstat och som går utanför de rutter som vanligen används av andra fartyg utrustade med AIS, får av medlemsstaterna undantas från kraven på AIS-utrustning enligt denna bilaga.

    2.   Undantag från kravet på VDR- eller S-VDR-utrustning ombord

    Medlemsstaterna får bevilja undantag från kravet på VDR- eller S-VDR-utrustning ombord enligt följande:

    a)

    Passagerarfartyg som endast trafikerar andra fartområden än de som omfattas av klass A enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG (1) får undantas från kravet på att ha VDR-utrustning ombord.

    b)

    Andra fartyg än ro-ro-passagerarfartyg, byggda före den 1 juli 2002, får undantas från kravet på att ha VDR-utrustning ombord, om det kan styrkas att det vore orimligt eller omöjligt att koppla samman en VDR och fartygets befintliga utrustning.

    c)

    Lastfartyg byggda före den 1 juli 2002, i internationell eller icke-internationell trafik, kan undantas från kravet att ha S-VDR-utrustning ombord om fartygen permanent kommer att tas ur trafik inom två år efter det genomförandedatum som anges i kapitel V i SOLAS-konventionen.


    (1)  EUT L 163, 25.6.2009, s. 1.”


    BILAGA II

    ”BILAGA IV

    Åtgärder som medlemsstaterna kan vidta då sjösäkerheten och miljön är hotad

    (i enlighet med artikel 19.1)

    Vid ett tillbud eller en händelse av det slag som beskrivs i artikel 17 som drabbar ett fartyg kan den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten – om den anser att det är nödvändigt i syfte att förhindra, mildra eller eliminera ett allvarligt och överhängande hot mot det egna kustområdet eller mot kustrelaterade intressen, mot andra fartygs och deras besättningars och passagerares säkerhet eller mot personer på land, eller i syfte att skydda havsmiljön – inom ramen för internationell rätt bland annat vidta följande åtgärder:

    a)

    Begränsa fartygets rörelser eller beordra det att följa en viss rutt; detta krav ska inte påverka befälhavarens ansvar för fartygets säkra framförande.

    b)

    Ålägga fartygets befälhavare att upphöra att riskera miljön eller sjösäkerheten.

    c)

    Skicka ombord personal för att bedöma risken, hjälpa befälhavaren att åtgärda situationen och hålla den behöriga landcentralen underrättad om detta.

    d)

    Beordra befälhavaren att gå till en skyddad plats vid överhängande fara, eller beordra lotsning eller bogsering av fartyget.

    När det gäller fartyg som bogseras enligt en bärgnings- eller räddningsöverenskommelse kan de åtgärder enligt leden a och d som vidtas av den behöriga myndigheten i en medlemsstat också riktas till de inblandade assistans-, räddnings- och bärgningsföretagen.”


    Top