22.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/1

(1)

Klimatförändring är en av vår tids största utmaningar. I Köpenhamnsöverenskommelsen (1) erkänns tvåprocentsmålet och det betonas att de globala utsläppen av växthusgaser måste minska kraftigt och att det behövs åtgärder för att minimera klimatförändringens effekter.

(2)

Den kommande femte utvärderingsrapporten från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC), som förväntas bli offentliggjord 2014, planerar att sammanställa och utvärdera nya vetenskapliga rön för att tillhandahålla en gedigen vetenskapsbaserad grund för beslutsfattande med betoning på framtida klimatprognoser, regionala aspekter på klimatförändring och tillhörande bedömning, utvärdering av de olika tillvägagångssätten för att minska klimatförändringens effekter samt vilken roll som varje sektor, t.ex. energi, transport, jordbruk och industrin, spelar.

(3)

I Europa 2020-strategin framhålls behovet av att uppfylla de utsläppsmål som redan har fastställts på unionsnivå och det betonas att vi måste stärka våra ekonomiers motståndskraft mot klimatriskerna och vår kapacitet för förebyggande av och insatser vid katastrofer.

(4)

Forskning och innovation står i centrum för ovanstående strategimål. I synnerhet behövs det bättre klimatprognoser för att ta itu med risken för framtida förändringar när det gäller extrema händelsers frekvens och intensitet. Det behövs också forskning för att utvärdera genomförbarheten och konsekvenserna av de globala målen i Europa och andra länder, samt för att beräkna den regionala inverkan som dessa mål skulle få. Det behövs bättre kunskap för att identifiera anpassnings- och begränsningsalternativ och utvärdera potentiella fördelar, inverkan och kostnader för dessa åtgärder jämfört med att inte vidta några åtgärder.

(5)

Kunskapen om samhällets och ekosystemens sårbarhet för och motståndskraft mot klimatriskerna är fortfarande dålig. Kopplat till detta finns det ett behov av att bättre förstå de grundläggande processer som styr det komplexa klimatsystemet för att man lättare ska kunna upptäcka klimatförändringarna och fastställa deras orsaker (mänsklig eller naturlig påverkan) samt skilja mellan klimatförändring och klimatvariationer.

(6)

Det behövs snabbt teknik för att begränsa klimatförändringen, begrepp och mekanismer för att säkerställa de kraftiga minskningar av koldioxidutsläppen som krävs till 2050, inklusive forskning och innovation om förnybara energikällor, avskiljning och lagring av koldioxid, energi- och resurseffektivitet, alternativa bränslen, förändrad markanvändning, hållbar rörlighet, jordbruk och skogsbruk samt minskade utsläpp av föroreningar som påverkar människors hälsa eller miljön.

(7)

Klimattjänster för produktion, tillgänglighet och genomförande av vetenskapsbaserade klimatprognoser bör utvecklas. I detta hänseende krävs det forskning för att förbättra och utveckla långsiktiga observationssystem, dataanalyser, modeller och prognossystem över flera olika tidsperioder och stödja inrättandet av framgångsrika partnerskap mellan leverantörer och användare.

(8)

Den 26 maj 2010 (2) slog rådet (konkurrenskraft) fast att ”Sammanlänkning av klimatkunskap för Europa” är ett område där gemensam programplanering skulle leda till ett stort mervärde jämfört med de nuvarande fragmenterade forskningsinsatserna i medlemsstaterna. I sina slutsatser framhöll rådet därför att ett initiativ till gemensam programplanering måste lanseras och man uppmanade kommissionen att bidra till att ett sådant upprättas. Rådet bekräftade även att gemensam programplanering är en process som sker under medlemsstaternas ledning och med kommissionen som stöd. Den analys av nationella forskningsaktiviteter som beskrivs i kommissionens arbetsdokument bekräftar att det finns ett behov av bättre samordning för att göra forskningen effektivare och öka dess påverkan och för att utnyttja synergieffekter med verksamhet som genomförs på EU-nivå genom att utveckla en gemensam strategisk forskningsagenda.

(9)

Klimatförändring och klimatrelaterad forskning är ett nyckelområde inom Europeiska unionens ramprogram för forskning, som spelar en mycket strategisk roll för att stödja Europeiska unionens politiska process med hänsyn till klimatförändringens globala dimension. Verksamheter inom detta initiativ till gemensam programplanering måste noggrant samordnas med Europeiska unionens sjunde ramprogram och Europeiska unionens framtida program inom detta område, särskilt Horisont 2020, ramprogrammet om forskning och innovation.

(10)

En gemensam programplanering för forskning om att koppla samman kunskapen om klimatförändringarna skulle bidra till att samordna forskningen inom detta område och leda till ett fungerande europeiskt forskningsområde om klimatförändring, vilket kommer att stärka Europas ledarskap och konkurrenskraft vad gäller forskningen inom detta område.

(11)

För att uppnå de mål som fastställs i denna rekommendation bör medlemsstaterna samarbeta med kommissionen för att undersöka vilka kommissionsinitiativ som kan hjälpa dem att ytterligare utveckla och genomföra den strategiska forskningsagendan.

(12)

För att kommissionen ska kunna rapportera till Europaparlamentet och rådet om de framsteg som gjorts genom alla initiativ till gemensam programplanering bör medlemsstaterna regelbundet rapportera till kommissionen om hur initiativet till gemensam programplanering utvecklas.

1.

Medlemsstaterna uppmanas att utveckla en gemensam vision om hur samarbete och samordning inom forskning på unionsnivå kan bidra till att lösa den utmaning som begränsningen av och anpassningen till klimatförändringen utgör, genom att koppla samman vetenskap, politik, ekonomi och samhälle. Medlemsstaterna, och särskilt de länder i vilka klimatförändringens effekter förväntas bli kraftiga, bör engagera sig fullt ut i denna uppgift.

2.

Medlemsstaterna uppmanas att ta fram en fungerande gemensam strategisk forskningsagenda i vilken behov och mål på medellång till lång sikt fastställs när det gäller klimatförändringen. Den bör innehålla en genomförandeplan med prioriteringar och tidslinjer samt en beskrivning av de insatser, instrument och resurser som krävs för att genomföra den.

3.

Medlemsstaterna uppmanas att vidta följande åtgärder som en del av den fungerande strategiska forskningsagendan och genomförandeplanen:

4.

Medlemsstaterna uppmanas att upprätthålla och ytterligare utveckla en gemensam ledningsstruktur inom klimatförändringsområdet som ska fastställa gemensamma villkor, regler och förfaranden för samarbete och samordning samt övervaka genomförandet av den strategiska forskningsagendan.

5.

Medlemsstaterna uppmanas att gemensamt genomföra den strategiska forskningsagendan, bland annat genom sina nationella forskningsprogram eller annan nationell forskning, i enlighet med de riktlinjer för ramvillkor för den gemensamma programplaneringen som utarbetats av rådets högnivågrupp om gemensam programplanering (3).

6.

Medlemsstaterna uppmanas att samarbeta med kommissionen för att undersöka eventuella kommissionsinitiativ som kan hjälpa dem att utveckla och genomföra den strategiska forskningsagendan och samordna de gemensamma programmen med andra unionsinitiativ på området.

7.

Medlemsstaterna uppmanas att hålla nära kontakt med Strategiska forumet för internationellt samarbete inom vetenskap och teknik (SFIC) när det gäller att utveckla och genomföra en internationell dimension i den strategiska forskningsagendan och säkerställa överensstämmelse med SFIC-initiativ och gentemot tredjeländer.

8.

Medlemsstaterna uppmanas att genom årliga lägesrapporter regelbundet rapportera till kommissionen om hur initiativet till gemensam programplanering utvecklas.