5.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 61/1

(1)

Rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar (3) har ändrats flera gånger (4) på ett väsentligt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

Konkurrensregler för transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar är ett led i den gemensamma transportpolitiken och i den allmänna ekonomiska politiken.

(3)

Konkurrensregler för dessa områden bör ta hänsyn till transportområdets särskilda karaktär.

(4)

Eftersom konkurrensreglerna för transportområdet avviker från de allmänna konkurrensreglerna bör företagen ges möjlighet att få kännedom om vilka regler som gäller i varje särskilt fall.

(5)

Systemet med konkurrensregler på transportområdet bör gälla såväl gemensam finansiering eller gemensamt köp av transportutrustning för transportverksamhet som drivs gemensamt av grupper av företag som viss verksamhet med anknytning till transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar som drivs av företag som tillhandahåller transportrelaterade tjänster.

(6)

För att säkerställa att handeln mellan medlemsstaterna inte påverkas och att konkurrensen inom den inre marknaden inte snedvrids är det nödvändigt att för de tre ovannämnda transportgrenarna i princip förbjuda alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden mellan företag samt varje missbruk av en dominerande ställning inom den inre marknaden som skulle kunna ha sådana verkningar.

(7)

Vissa typer av avtal, beslut och samordnade förfaranden på transportområdet, som endast har till syfte eller resultat att utnyttja tekniska förbättringar eller uppnå tekniskt samarbete, kan undantas från förbudet mot konkurrensbegränsande avtal eftersom de bidrar till att öka produktiviteten. Mot bakgrund av de erfarenheter som kommer att vinnas genom tillämpningen av denna förordning kan rådet på kommissionens förslag ändra listan över sådana typer av avtal.

(8)

För att främja en förbättring av den ibland alltför splittrade branschstrukturen inom trafiken på landsväg och inre vattenvägar bör även sådana avtal, beslut och samordnade förfaranden som har till syfte att skapa och driva grupper av företag inom dessa två transportgrenar för att idka transportverksamhet, inklusive gemensam finansiering eller gemensamt köp av transportutrustning för transportverksamhet som drivs gemensamt, undantas från förbudet mot konkurrensbegränsande avtal. Ett sådant generellt undantag kan medges endast under förutsättning att den totala transportkapaciteten för en grupp av företag inte överstiger en bestämd maximigräns och att den individuella kapaciteten hos de företag som tillhör gruppen inte överstiger vissa gränser som är satta på så sätt att inget av dessa företag kan uppnå en dominerande ställning inom gruppen. Kommissionen bör dock ha befogenhet att ingripa om i enstaka fall sådana avtal har verkningar som är oförenliga med de villkor enligt vilka ett konkurrensbegränsande avtal kan erkännas som lagligt och som utgör ett missbruk av undantaget. Det förhållandet att en grupp av företag har en total transportkapacitet som överstiger den fastställda maximigränsen eller inte är berättigad till det generella undantaget på grund av den individuella kapaciteten hos de företag som tillhör gruppen utesluter dock inte att det kan röra sig om ett lagligt avtal, beslut eller samordnat förfarande, om det i övrigt uppfyller villkoren enligt denna förordning.

(9)

I första hand åligger det företagen själva att bedöma om deras avtal, beslut eller samordnade förfaranden huvudsakligen medför konkurrensbegränsningar eller sådana ekonomiska vinster som kan rättfärdiga dessa begränsningar och att i enlighet med denna bedömning på eget ansvar bestämma om dessa avtal, beslut eller samordnade förfaranden är lagliga eller olagliga.

(10)

Företagen bör därför tillåtas att träffa eller tillämpa avtal utan att behöva offentliggöra dem. Det föreligger således en risk att sådana avtal kan förklaras ogiltiga med retroaktiv verkan om de skulle undersökas till följd av en anmälan eller på kommissionens eget initiativ, men detta utesluter inte att de med retroaktiv verkan kan förklaras lagliga i händelse av en sådan senare undersökning.

a)

standardisering av utrustning, transporttillbehör, fordon eller fasta installationer,

b)

utbyte eller gemensam användning av personal, utrustning, fordon eller fasta installationer för utförandet av transporttjänster,

c)

organisation och utförande av successiva, kompletterings-, ersättnings- eller kombinerade transporter och fastställande och tillämpning av totalpriser och -villkor för sådan verksamhet, inklusive särskilda priserbjudanden,

d)

användning för resor med ett enda transportmedel av de sträckor som är mest rationella från driftssynpunkt,

e)

samordning av tidtabeller för anslutande förbindelser,

f)

sammanslagning av enstaka försändelser,

g)

uppställande av enhetliga regler för tariffernas struktur och villkoren för tillämpningen av dessa, förutsatt att dessa regler inte omfattar transportpriser och -villkor.

a)

upprättande och drift av grupper av företag inom trafiken på landsväg och inre vattenvägar för att bedriva transportverksamhet,

b)

gemensam finansiering eller gemensamt köp av transportutrustning eller -tillbehör, om denna verksamhet har direkt samband med tillhandahållandet av transporttjänster och behövs för den gemensamma verksamhet som bedrivs av ovannämnda grupper av företag,

i)

10 000 ton vid transport på landsväg,

ii)

500 000 ton vid transport på inre vattenvägar.