30.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/23

(1)

Enligt artikel 104 i fördraget ska medlemsstaterna undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten syftar till att genom sunda offentliga finanser stärka förutsättningarna för prisstabilitet och stark hållbar tillväxt som kan bidra till ökad sysselsättning.

(3)

Beslut om att det föreligger ett alltför stort underskott följer det förfarande vid alltför stora underskott som anges i artikel 104 i fördraget och förtydligas i rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (1) (som utgör en del av stabilitets- och tillväxtpakten). I protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott, fogat till fördraget, anges närmare bestämmelser om genomförandet av detta förfarande. I rådets förordning (EG) nr 3605/93 (2) anges närmare regler och definitioner för tillämpningen av bestämmelsen i nämnda protokoll.

(4)

Pakten ändrades 2005 för att stärka dess effektivitet och ekonomiska underbyggnad samt för att säkerställa de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Syftet var särskilt att hela den ekonomiska och finanspolitiska bakgrunden ska beaktas under hela förfarandet vid alltför stora underskott. Därigenom blir pakten ett ramverk till stöd för politiska åtgärder för att snabbt återgå till sunda offentliga finanser, samtidigt som den ekonomiska situationen beaktas.

(5)

Enligt artikel 104.5 i fördraget ska kommissionen avge ett yttrande till rådet, om den anser att det föreligger eller kan uppstå ett alltför stort underskott i en medlemsstat. Efter att ha tagit hänsyn till sin rapport enligt artikel 104.3 och med beaktande av ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande enligt artikel 104.4, drog kommissionen slutsatsen att det föreligger ett alltför stort underskott i Irland. Kommissionen lämnade därför ett sådant yttrande om Irland till rådet den 24 mars 2009 (3).

(6)

I artikel 104.6 i fördraget fastställs att rådet ska beakta eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten, innan det efter en allsidig bedömning avgör om ett alltför stort underskott föreligger. När det gäller Irland leder den allsidiga bedömningen till följande slutsatser.

(7)

Enligt det uppdaterade stabilitetsprogrammet uppgick det irländska underskottet i de offentliga finanserna till 6,3 % av BNP år 2008 och överskred därmed referensvärdet på 3 % av BNP. Underskottet låg inte nära referensvärdet på 3 % av BNP utan överskridandet över referensvärdet kan betecknas som undantagsvis. Det har framför allt orsakats av en allvarlig konjunkturnedgång i den mening som avses i fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten. Enligt kommissionens interimsprognos från januari 2009 har den reala BNP-tillväxten i Irland varit kraftigt negativ under 2008 (-2,0 %, dvs. något sämre än de irländska myndigheternas prognos på -1,4 % i tillägget från januari 2009 till det uppdaterade stabilitetsprogrammet).

(8)

Överskridandet av referensvärdet kan dessutom inte betraktas som övergående. Underskottet kommer att öka till 11 % av BNP 2009, enligt kommissionens interimsprognos från januari 2009, där åtgärderna för innevarande år i budgeten för 2009 beaktas (men inte det extra konsolideringspaket på 1 % av BNP som aviserades i februari 2009). Vid oförändrad politik kommer underskottet att öka ytterligare till 13 % av BNP år 2010. Fördragets krav vad gäller underskottskriteriet uppfylls inte.

(9)

Den offentliga bruttoskulden motsvarade 40,6 % av BNP 2008 och underskrider därmed tröskelvärdet på 60 % av BNP. Enligt kommissionens interimsprognos från januari 2009 torde emellertid skuldnivån fortsätta att öka snabbt och överskrida referensvärdet på 60 % av BNP 2010.

(10)

Enligt artikel 2.4 i förordning (EG) nr 1467/97 ska ”faktorer av betydelse” bara beaktas i samband med de steg som föregår rådets beslut att det föreligger ett alltför stort underskott i enlighet med artikel 104.6, om underskottet både uppfyller villkoret att ligga nära referensvärdet och vara övergående. I Irlands fall uppfylls inte dessa bägge villkor. Därför beaktas inga andra faktorer av betydelse i samband med de steg som föregår detta beslut.