20.3.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 81/1

(1)

Den 20 november 2006 mottog kommissionen ett klagomål som ingivits i enlighet med artikel 5 i grundförordningen rörande import av vissa kompressorer med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina) av Federazione ANIMA/COMPO (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av gemenskapens tillverkning av vissa kompressorer.

(2)

Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav vållad väsentlig skada, och denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(3)

Den 21 december 2006 inleddes förfarandet genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(4)

Eftersom det var nödvändigt att göra en ytterligare granskning av vissa aspekter i samband med undersökningen, beslutades det att undersökningen skulle fortsätta utan att provisoriska åtgärder infördes.

(5)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkare i Kina, importörer, handlare, användare, och intresseorganisationer som såvitt känt berördes samt företrädare för Kina, de klagande gemenskapstillverkarna och andra gemenskapstillverkare som såvitt känt berördes av inledandet av förfarandet. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(6)

För att de exporterande tillverkare som så önskade skulle ha möjlighet att ansöka om att bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallat marknadsekonomisk status) eller om individuell behandling, sände kommissionen ansökningsblanketter till de kinesiska exporterande tillverkare som såvitt känt var berörda samt till företrädare för Kina. Fjorton exporterande tillverkare, grupper av närstående företag, ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 i grundförordningen, eller om individuell behandling, om undersökningen skulle visa att de inte uppfyllde villkoren för att beviljas marknadsekonomisk status. En exporterande tillverkare begärde bara individuell behandling.

(7)

Eftersom det föreföll finnas ett stort antal exporterande tillverkare i Kina och importörer och tillverkare i gemenskapen, angav kommissionen i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande kunde komma att tillämpas i undersökningen för fastställandet av dumpning och skada i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(8)

För att kommissionen skulle kunna besluta huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och, i så fall, göra ett urval, ombads alla exporterande tillverkare i Kina och importörer och tillverkare i gemenskapen att ge sig till känna genom att kontakta kommissionen och lämna de grundläggande uppgifter om sin verksamhet avseende den berörda produkten under undersökningsperioden (1 oktober 2005–30 september 2006) som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(9)

När det gäller de exporterande tillverkarna gjordes i enlighet med artikel 17 i grundförordningen ett urval som byggde på den största representativa exportvolymen av vissa kompressorer i gemenskapen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. På grundval av uppgifter som inkommit från de exporterande tillverkarna, valde kommissionen ut sex företag, eller grupper av närstående företag (nedan kallade de utvalda företagen) som har den största exportvolymen till gemenskapen. När det gäller exportvolymen, stod de sex utvalda företagen för 93 % av exporten av vissa kompressorer från Kina till gemenskapen under undersökningsperioden. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen samrådde kommissionen med de berörda parterna, som inte hade något att invända.

(10)

När det gäller gemenskapstillverkarna, beslutades det att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt, eftersom endast tre företagsgrupper samarbetade i undersökningen.

(11)

När det gäller importörerna, beslutades det att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt, eftersom endast en importör samarbetade i undersökningen.

(12)

Frågeformulär sändes till alla företag som valts ut för stickprovet och till alla parter som man visste var berörda. Fullständiga svar inkom från sex kinesiska exporterande tillverkare i Kina, tre tillverkare i gemenskapen och en importör. En tillverkare i gemenskapen besvarade bara stickprovsfrågeformuläret. Inga svar på frågeformuläret kom in från andra berörda parter.

(13)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för sitt fastställande av dumpning, skada och gemenskapens intresse och gjorde kontroller på plats hos följande företag:

(14)

Eftersom det var nödvändigt att fastställa ett normalvärde för de exporterande tillverkare som eventuellt inte skulle komma att beviljas marknadsekonomisk status, utfördes ett kontrollbesök på plats hos nedanstående företag i syfte att fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter från ett jämförbart land, i detta fall Brasilien.

(15)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2005 till och med den 30 september 2006 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av skadan omfattade perioden från och med den 1 januari 2003 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(16)

Den berörda produkten är kolvkompressorer, med en kapacitet per minut av högst 2 kubikmeter (m3) med ursprung i Kina (nedan kallade kompressorer eller den berörda produkten), som vanligtvis klassificeras enligt KN-nummer ex84144010, ex84148022, ex84148028 och ex84148051.

(17)

En kompressor består vanligtvis av en pump som drivs av en elektrisk motor, antingen direkt eller genom en bältesmekanism. I de flesta fall pumpas tryckluften in i en behållare och lämnar sedan behållaren via en tryckregulator och en gummislang. Kompressorer, särskilt stora sådana, har ibland hjul så att de blir mobila. De kan säljas separat eller tillsammans med tillbehör för sprayning, rengöring eller pumpning av däck och andra föremål.

(18)

I meddelandet om inledande av detta förfarande hänvisades det också till kolvkompressorpumpar. Undersökningen visade att kolvkompressorpumparna är en (men inte den enda) av de viktiga komponenter som undersöks (beroende på vilken modell det gäller, svarar de för 25–35 % av den totala kostnaden för den färdiga produkten) och att de kan säljas både separat och monterade på andra komponenter som inte omfattas av undersökningen. Undersökningen visade också att de inte har samma tekniska och fysiska egenskaper som de kompletta kompressorerna och inte heller samma användningsområden. Den kompletta kompressorn innehåller också andra nyckelkomponenter (t.ex. behållaren, motorn). Distributionskanalerna och kundernas uppfattning om en pump, å ena sidan, och en komplett kompressor, å den andra, skiljer sig också åt. Det dras därför slutsatsen i detta fall att kolvkompressorpumpar inte ska anses som den berörda produkten.

(19)

Den berörda produkten används för tryckluftsdrivna redskap eller för sprayning, rengöring eller pumpning av däck och andra föremål. Undersökningen har visat att de olika typerna av den berörda produkten, trots skillnader i fråga om form, material och tillverkningsprocess, alla har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och att de i princip har samma användningsområden. De anses därför i detta förfarande utgöra en och samma produkt.

(20)

Undersökningen visade att de kompressorer som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin i gemenskapen, de kompressorer som tillverkas och säljs på Kinas hemmamarknad liksom på hemmamarknaden i Brasilien, det land som användes som jämförbart land, samt de kompressorer som tillverkas i Kina och säljs till gemenskapen har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområde.

(21)

Alla dessa kompressorer ansågs därför vara likadana produkter enligt artikel 1.4 i grundförordningen.

(22)

Fjorton företag eller företagsgrupper, som stod för 100 % av den sammanlagda exporten av den berörda produkten, gav sig till känna till institutionerna. Graden av samarbete var således hög. Tretton företag eller företagsgrupper ansökte om marknadsekonomisk status, medan ett företag bara ansökte om individuell behandling. Såsom nämns i skäl 9 ovan, ingick sex företag i urvalet på grundval av sin exportvolym.

(23)

I enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen ska normalvärdet vid antidumpningsundersökningar beträffande import med ursprung i Kina fastställas i enlighet med punkterna 1–6 i samma artikel för de tillverkare som konstaterats uppfylla de kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(24)

Kriterierna för erhållande av marknadsekonomisk status är i korthet följande:

(25)

Fem företag, eller företagsgrupper, av kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet ansökte först om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och lämnade inom angivna tidsfrister in blanketten för exporterande tillverkare som ansöker om sådan status. I alla grupperna ingick både tillverkare av den berörda produkten och sådana företag som är tillverkarna närstående och involverade i försäljningen av den berörda produkten. Kommissionen har som praxis att undersöka om huruvida en grupp närstående företag som helhet uppfyller kriterierna för marknadsekonomisk status. Följande grupper hade ansökt om marknadsekonomisk status:

(26)

När det gäller de samarbetande exporterande tillverkare som anges ovan, inhämtade kommissionen alla uppgifter den ansåg vara nödvändiga och kontrollerade på plats hos de berörda företagen alla uppgifter som lämnats i ansökan om marknadsekonomisk status.

(27)

Undersökningen visade att tre av de fem ovan nämnda kinesiska exporterande tillverkare som ansökt om marknadsekonomisk status inte kunde beviljas detta, eftersom ingen av dessa tre företag eller företagsgrupper uppfyllde det andra kriteriet (se skäl 24 ovan). En av företagsgrupperna uppfyllde inte heller det tredje kriteriet.

(28)

Två företag eller företagsgrupper (FIAC och Nu Air) uppfyllde alla kriterier (se skäl 24 ovan) och kunde alltså beviljas marknadsekonomisk status.

(29)

Ett företag (Taizhou), som ingår i företagsgruppen Hongyou/Taizhou, och ett företag (Wealth Shanghai/Nantong Wealth) kunde inte visa att de uppfyllde det andra kriteriet (se skäl 24 ovan), eftersom det konstaterades att deras bokföringspraxis och redovisningsnormer inte överensstämde med internationella redovisningsnormer. Företagsgruppen Hongyou/Taizhou och företaget Wealth Shanghai/Nantong Wealth kunde därför inte beviljas marknadsekonomisk status.

(30)

Ett företag (Xinlei) kunde inte visa att de uppfyllde det andra kriteriet (se skäl 24 ovan), eftersom deras bokföringspraxis och redovisningsnormer inte överensstämde med internationella redovisningsnormer. Företaget kunde inte heller fullt ut visa att det betalade för sin rätt till markanvändning. Företaget uppfyllde därför inte heller det tredje kriteriet (se skäl 24 ovan). Marknadsekonomisk status kunde följaktligen inte beviljas.

(31)

En icke-närstående importör hade invändningar mot att Nu Air skulle beviljas marknadsekonomisk status, på grund av påstått inkonsekventa uppgifter i de reviderade räkenskaperna för 2004 och 2005. Nu Air kunde emellertid visa att det inte fanns något inkonsekvent och klargöra de punkter som importören reagerat emot. Följaktligen avslogs denna begäran.

(32)

Samma importör hade också invändningar mot att FIAC skulle beviljas marknadsekonomisk status, med tanke på att företaget 2002 hade förhandlat fram ett preliminärt avtal med de regionala myndigheterna, vilket skulle ge rätt till markanvändning utan kostnad under högst tre år, under tiden som formaliteterna för markens expropriering blev klara. Avtalet löpte emellertid ut utan att FIAC någonsin använde sig av det eller fick äganderätt till denna mark. FIAC kunde å andra sidan visa att de alltid hade betalat hyra för de byggnader som användes för verksamheten. Argumentet avvisades därför.

(33)

Ett företag (Taizhou) i företagsgruppen Hongyou/Taizhou ansåg att det inte borde vägras marknadsekonomisk status beroende på frågeställningar som uppstått i ett annat företag (dvs. Taizhou). Enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (3) ska emellertid Hongyou och Taizhou ses som närstående parter. Eftersom Taizhou inte kunde beviljas marknadsekonomisk status, kunde inte heller Hongyou beviljas marknadsekonomisk status.

(34)

Av ovanstående framgår det att inget av de fem kinesiska utvalda företagen eller företagsgrupperna som hade ansökt om marknadsekonomisk status har kunnat visa att de uppfyller alla kriterier i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(35)

Det ansågs därför att två företag (FIAC och Nu Air) borde beviljas marknadsekonomisk status och att de övriga tre företagen/företagsgrupperna borde få avslag. Samråd hölls med rådgivande kommittén, som inte hade några invändningar mot kommissionens slutsatser.

(36)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen bör en landsomfattande tull fastställas för de länder som omfattas av den artikeln, utom i de fall där företagen kan visa att de uppfyller alla kriterierna i artikel 9.5 i grundförordningen.

(37)

Alla exporterande tillverkare som hade ansökt om marknadsekonomisk status ansökte också om individuell behandling för den händelse de inte skulle beviljas marknadsekonomisk status. Ett företag (Anlu) hade bara begärt individuell behandling.

(38)

Av de fyra utvalda företagen eller företagsgrupperna (Xinlei, Honyou/Taizhou, Wealth Shanghai/Nantong Wealth) som antingen inte beviljades marknadsekonomisk status eller inte hade begärt det (Anlu), var det tre företag eller företagsgrupper (Xinlei, Anlu och Wealth Shanghai/Nantong Wealth) som uppfyllde alla kriterierna i artikel 9.5 och som därför kunde beviljas individuell behandling.

(39)

Taizhou lyckades inte visa att det kumulativt uppfyllde alla de krav för individuell behandling som anges i artikel 9.5 i grundförordningen. De allvarliga problemen med företagets bokföringssystem gjorde nämligen det omöjligt att kontrollera om kriteriet enligt artikel 9.5 b i grundförordningen hade uppfyllts, dvs. om exportpriserna, exportmängderna och försäljningsvillkoren hade fastställts fritt.

(40)

Begäran från Taizhou om individuell behandling avvisades följaktligen.

(41)

När det gäller normalvärdet undersökte kommissionen först, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen, för varje berörd exporterande tillverkare i urvalet som kunde beviljas marknadsekonomisk status, om deras inhemska försäljning av den berörda produkten till oberoende kunder var representativ, dvs. om den totala volymen av denna försäljning utgjorde minst 5 % av den totala exporten av den berörda produkten till gemenskapen. Eftersom de två företagen eller företagsgrupperna nästan inte hade någon försäljning alls på den inhemska marknaden, ansågs det att försäljningen av produkten inte hade skett i tillräckliga mängder för att normalvärdet skulle kunna fastställas på grundval av denna försäljning.

(42)

Eftersom den inhemska försäljningen inte kunde användas för att fastställa normalvärdet, måste en annan metod tillämpas. Härvid använde kommissionen ett konstruerat normalvärde i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen. Normalvärdet konstruerades på grundval av företagens eller företagsgruppernas tillverkningskostnader för den berörda produkten. När normalvärdet konstrueras enligt artikel 2.3 i grundförordningen, ökas tillverkningskostnaderna med ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna och vinsten kunde inte fastställas i enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen, eftersom ingen av företagen eller företagsgrupperna hade en representativ inhemsk försäljning. Kostnaderna och vinsten kunde inte fastställas utifrån artikel 2.6 a, därför att det inte fanns något annat företag som kunde beviljas marknadsekonomisk status. Försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna och vinsterna kunde inte fastställas i enlighet med artikel 2.6 b i grundförordningen, eftersom ingen av företagen eller företagsgrupperna hade en representativ försäljning vid normal handel inom samma generella produktkategori. Därför fastställdes försäljnings- och administrationskostnaderna, de allmänna kostnaderna och vinsten i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen (”någon annan rimlig metod”) på grundval av de försäljnings- och administrationskostnader, de allmänna kostnader och vinsten som gällde för den samarbetande tillverkaren i det jämförbara landet. Allmänt tillgängliga uppgifter visade att denna vinstmarginal inte överskred den vinst som gjorts av andra kända tillverkare inom samma generella produktkategori (dvs. elektriska maskiner) i Kina under undersökningsperioden.

(43)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet för exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priserna eller det konstruerade värdet i ett jämförbart land.

(44)

I tillkännagivandet om inledande föreslog kommissionen Brasilien som lämpligt jämförbart land för att fastställa normalvärdet för Kina. Berörda parter uppmanades att lämna synpunkter på detta val. Inga berörda parter hade några invändningar mot detta förslag.

(45)

Det finns fyra kända tillverkare i Brasilien, vilka tillverkar 220 000 kompressorer per år, samtidigt som det importeras ungefär 30 000. Kommissionen sökte samarbete med alla kända tillverkare i Brasilien.

(46)

Två brasilianska tillverkare samarbetade i undersökningen. En av dem är närstående en gemenskapstillverkare, nämligen FIAC-gruppen. Undersökningen visade att denna tillverkare hade allmänt höga priser, mest beroende på att tillverkningen bestod av små mängder sofistikerade kompressorer för medicinska ändamål, som inte direkt kunde jämföras med den berörda produkten. Beroende på att produkterna och marknaden är så olika, skulle det vara svårt att göra nödvändiga justeringar för att kunna använda dessa uppgifter som normalvärde för de kinesisk-tillverkade kompressorerna. Den andra samarbetande brasilianska tillverkaren befanns tillverka en del kompressormodeller som var jämförbara med dem som de kinesiska tillverkarna exporterade till gemenskapen. Därför använde man priserna på den brasilianska marknaden av jämförbara modeller som tillverkats av denna brasilianska tillverkare och sålts vid normal handel för att fastställa normalvärdet för de exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status.

(47)

De exporterande tillverkarnas exportförsäljning till gemenskapen gick antingen direkt till oberoende kunder eller via närstående eller icke-närstående handelsföretag belägna i och utanför gemenskapen.

(48)

I de fall där exportförsäljningen till gemenskapen ägde rum antingen direkt till oberoende kunder i gemenskapen eller via icke-närstående handelsföretag, fastställdes exportpriserna, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten.

(49)

I de fall exportförsäljningen till gemenskapen ägde rum via närstående handelsföretag belägna i gemenskapen fastställdes exportpriserna, enligt artikel 2.9 i grundförordningen, på grundval av de närstående handlarnas första återförsäljningspriser till oberoende kunder i gemenskapen. När försäljningen skedde via närstående företag utanför gemenskapen, fastställdes exportpriset på grundval av de första återförsäljningspriserna till oberoende kunder i gemenskapen.

(50)

För de två utvalda kinesiska exporterande företagen som inte beviljades varken marknadsekonomisk status eller individuell behandling (Taizhou/Honyou Group), kunde uppgifterna om deras exportförsäljning inte användas för att fastställa individuella dumpningsmarginaler (se skäl 29 ovan). En dumpningsmarginal beräknades därför på det sätt som anges i skäl 55.

(51)

Normalvärdet och exportpriserna jämfördes på nivån fritt fabrik och i samma handelsled. I syfte att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriserna gjordes justeringar för olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(52)

På denna grundval gjordes, där så var tillämpligt och skäligt, för de kinesiska exporterande tillverkare som kunde beviljas marknadsekonomisk status eller individuell behandling, justeringar för skillnader när det gäller handelsled, transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, kreditkostnader samt kostnader efter försäljning (garanti). För de andra företagen gjordes en genomsnittlig justering grundad på de justeringar som nämns ovan.

(53)

För all försäljning genom närstående handlare utanför gemenskapen gjordes en justering i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen, i de fall det hade konstaterats att dessa företag utförde arbetsuppgifter som liknade dem som utförs av en agent som arbetar på provisionsbasis. Justeringen grundades på uppgifter om handelsföretagens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst som erhållits från en icke-närstående handlare i gemenskapen.

(54)

Dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, är följande:

(55)

För de två utvalda företag som varken beviljades marknadsekonomisk status eller individuell behandling, beräknades dumpningsmarginalen som ett vägt genomsnitt av de dumpningsmarginaler som fastställts för de tre företag eller företagsgrupper som varken beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling.

(56)

För de samarbetande företag som inte ingick i urvalet räknade man fram dumpningsmarginalen som de vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna för de företag som ingick i urvalet.

(57)

Med tanke på den höga samarbetsviljan (100 %; se skäl 22 ovan), bestämdes en landsomfattande genomsnittlig dumpningsmarginal till den högsta nivå som tillämpas på något av företagen som ingår i urvalet.

(58)

På grundval av definitionen i artikel 4.1 i grundförordningen av gemenskapsindustrin övervägde man i början av undersökningen om man skulle inkludera följande gemenskapstillverkares tillverkning i definitionen av tillverkningen i gemenskapen:

(59)

Två av de klagande tillverkarna slutade att samarbeta strax efter det att förfarandet inletts och besvarade inte frågeformuläret för stickprovsförfarandet.

(60)

Undersökningen har visat att alla de tre samarbetande företagsgrupperna, utöver sin egen gemenskapstillverkning också hade importerat allt större kvantiteter av den berörda produkten för återförsäljning på gemenskapsmarknaden. Som framgår av undersökningen beslutade alla de som samarbetade att flytta ut en del av sin tillverkning, åtminstone den del som var mest utsatt för den ökande dumpade importen från Kina. De samarbetande företagsgruppernas import var huvudsakligen från deras respektive närstående syster- eller dotterbolag som var etablerade i Kina.

(61)

Det granskades därför om företagens intressecentrum, trots den omfattande importen, kunde anses ligga i gemenskapen.

(62)

När det gäller de samarbetande gemenskapstillverkarnas importvolymer, fastställdes det att två av dessa företagsgrupper (företag A och B) importerade ökande men relativt små mängder av den berörda produkten (återförsäljningsvolymerna av den berörda produkten med ursprung i Kina förblev under hela skadeundersökningsperioden lägre än dessa företags respektive nettoförsäljning av egen tillverkning). Företagen behöll dessutom sina högkvarter samt forsknings- och utvecklingsverksamhet i gemenskapen. Det drogs därför slutsatsen att intressecentrum för företag A och B fortfarande är i gemenskapen, och att de trots importen från Kina bör anses vara en del av gemenskapstillverkningen.

(63)

När det gäller den andra samarbetande företagsgruppen (företag C), fastställdes det att andelen av den importerade produkt som såldes på gemenskapsmarknaden ökade kraftigt under skadeundersökningsperioden, men att denna andel från och med 2005 var större än de volymer av den likadana produkt som tillverkades och såldes på gemenskapsmarknaden. Under undersökningsperioden utgjorde återförsäljningsvolymerna av den berörda produkten med ursprung i Kina en övervägande andel av företag C:s totala försäljning på gemenskapsmarknaden.

(64)

Man beaktade om importvolymerna, trots den omfattande importen, kunde anses komplettera produktsortimentet eller vara av övergående karaktär. Det visade sig emellertid att importen från företag C inte kunde anses komplettera produktsortimentet, utan att det rörde sig om ett strategiskt beslut att flytta tillverkningen av den berörda produkten till Kina i ett försök att minska kostnaderna och kunna konkurrera med annan import från Kina. Det fastställdes att under undersökningsperioden var det många modeller som tillverkades i Kina som också tillverkades i Italien av ett annat företag i samma grupp. De kompressorer som tillverkades i Kina konkurrerade direkt med de kompressorer som tillverkades av samma företag i Italien. Mot bakgrund av ovanstående och med tanke på återförsäljningen av importerade produkter var en viktig del av företag C:s totala försäljning, kan man inte dra slutsatsen att intressecentrum för företag C när det gäller tillverkningen av den berörda produkten fortfarande är i gemenskapen. Det verkade troligt att företag C skulle fortsätta eller till och med öka sin import av den likadana produkten från det berörda landet för återförsäljning på gemenskapsmarknaden, vilket skulle betyda att företag C borde anses som importör och inte gemenskapstillverkare.

(65)

Man kan därför dra slutsatsen att företag C inte borde omfattas av definitionen av gemenskapstillverkning.

(66)

Gemenskapens tillverkning av vissa kompressorer i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen har definierats som all tillverkning av de företag som det hänvisas till i skäl 58 ovan, minus företag C:s tillverkning. Eftersom många tillverkare och monteringsföretag i gemenskapen inte samarbetade, har tillverkningen beräknats på grundval av de uppgifter som inhämtats under undersökningen och uppgifter som lämnats i klagomålet.

(67)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål från den italienska sammanslutningen ANIMA, som företräder fyra företag som tillverkar kompressorer och en tillverkare som stöder klagomålet (se skäl 58 ovan). Trots den ovan nämnda bristen på samarbete från de två klagande företagen och uteslutandet av en gemenskapstillverkare från definitionen av gemenskapstillverkningen, fann man att de två återstående gemenskapstillverkarna som samarbetade i undersökningen utgjorde större delen av gemenskapens totala produktion, i detta fall ungefär 50 %. De två samarbetande tillverkarna anses därför utgöra gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(68)

De återstående tillverkare som stödde klagomålet (se skäl 58 ovan), minus det företag som uteslöts från definitionen av gemenskapens produktion, kommer hädanefter att kallas för de andra gemenskapstillverkarna. Ingen av dessa andra gemenskaptillverkare invände mot klagomålet.

(69)

Gemenskapens förbrukning fastställdes på grundval av försäljningsvolymerna för företag C och gemenskapsindustrins egen produktion avsedd för gemenskapsmarknaden, Eurostats uppgifter om importvolymerna till gemenskapen och, när det gäller de övriga gemenskapstillverkarnas försäljning enligt tillgängliga uppgifter i klagomålet.

(70)

Under skadeundersökningsperioden minskade gemenskapsmarknaden för den berörda produkten och den likadana produkten med 6 % för att under undersökningsperioden vara uppe i 3 066 000 enheter. Särskilt minskade förbrukningen i gemenskapen under 2004 med 7 % för att sedan öka med ytterligare någon procentenhet under 2005 och stabilisera sig på denna nivå under undersökningsperioden. Nedgången i gemenskapens förbrukning kan tillskrivas gemenskapstillverkarnas minskande försäljning i gemenskapen och den minskade importen från tredjeländer (i huvudsak Förenta staterna och Japan).

(71)

Den importerade volymen av den berörda produkten till gemenskapen ökade kraftigt mellan 2003 och undersökningsperioden. Den ökade under skadeundersökningsperioden med 182 % och var uppe i mer än 1 600 000 enheter. Importen från det berörda landet ökade med 66 % mellan 2003 och 2004, med ytterligare 110 procentenheter 2005 och med 6 procentenheter under undersökningsperioden.

(72)

Exportörerna i det berörda landet ökade sin marknadsandel med cirka 35 procentenheter under hela skadeundersökningsperioden och nådde upp till 53 % under undersökningsperioden. De kinesiska exportörerna ökade sin marknadsandel med 13 procentenheter mellan 2003 och 2004 och med ytterligare 20 procentenheter under 2005. Deras marknadsandel ökade under undersökningsperioden med ytterligare någon procentenhet.

(73)

Priserna på importen av den berörda produkten i tabellen nedan grundas på de uppgifter som lämnats in av samarbetande exportörer och kontrollerats under undersökningen. Under skadeundersökningsperioden ökade överlag det genomsnittliga priset på importen av den berörda produkten med ursprung i Kina, nämligen med 6 % mellan 2003 och undersökningsperioden. Tendensen till högre priser är möjligtvis en följd av ändringen av produktmixen, eftersom de kinesiska tillverkarna successivt ökar sin tillverkning av mer avancerade och dyrbara kompressorer.

(74)

Det gjordes en jämförelse av liknande modeller av den berörda produkten, dvs. mellan de utvalda exporterande tillverkarnas och gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser i gemenskapen. I detta syfte jämfördes gemenskapsindustrins priser fritt fabrik till icke-närstående kunder, efter avdrag och skatter, med de kinesiska exporterande tillverkarnas priser cif vid gemenskapens gräns, efter justeringar för lossning och tullklarering. Eftersom gemenskapsindustrin vanligtvis säljer sin gemenskapsproduktion direkt till återförsäljarna, medan de kinesiska varorna säljs till återförsäljarna via närstående eller icke-närstående importörer eller handlare, gjordes där så var lämpligt en justering av importpriset för att se till att jämförelsen gjordes i samma handelsled. Jämförelsen visade att priserna på den berörda produkt som såldes i gemenskapen under undersökningsperioden underskred gemenskapsindustrins priser med 22–43 %, beroende på vilken exportör det rörde sig om.

(75)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för gemenskapsindustrins tillstånd.

(76)

Eftersom gemenskapsindustrin endast omfattar två tillverkare presenteras uppgifterna om denna i indexerad form eller i intervaller, i syfte att skydda konfidentiella uppgifter i enlighet med artikel 19 i grundförordningen. Det erinras om att uppgifterna nedan bara gäller den likadana produkt som tillverkas i gemenskapen av gemenskapsindustrin, och att man därmed utesluter de fristående pumpar och kompressorer som tillverkas av företag i Kina som är gemenskapsindustrin närstående och sedan återförsäljs i gemenskapen.

(77)

Gemenskapsindustrins tillverkning minskade påtagligt mellan 2003 och undersökningsperioden. År 2004 ökade den med 16 %, år 2005 med ytterligare 23 procentenheter och slutligen med 7 procentenheter under undersökningsperioden. Under undersökningsperioden låg gemenskapsindustrins produktionsvolym på mellan 300 000 och 400 000 enheter.

(78)

Produktionskapaciteten ökade med 3 % mellan 2003 och 2004, ökade ytterligare med 9 procentenheter 2005 för att sedan stabiliseras på den nivån under undersökningsperioden. Ökningen av produktionskapaciteten 2005 kan tillskrivas de investeringar som en gemenskapstillverkare gjorde i en ny produktionslinje för kompressorer som skulle passa ett högre marknadssegment. Under undersökningsperioden låg gemenskapsindustrins produktionskapacitet på mellan 600 000 och 800 000 enheter.

(79)

Kapacitetsutnyttjandet för gemenskapsindustrin sjönk stadigt under skadeundersökningsperioden och under undersökningsperioden var den mindre än hälften av vad den varit 2003. Detta återspeglar en nedgång i produktionsnivåerna. Under undersökningsperioden låg gemenskapsindustrins kapacitetsutnyttjande på mellan 40 % och 50 %.

(80)

Det utgående lagret ökade med 37 % 2004, med ytterligare 45 procentenheter 2005 för att sedan minska med 138 procentenheter under undersökningsperioden. Under undersökningsperioden låg gemenskapsindustrins lager på mellan 10 000 och 20 000 enheter. Eftersom tillverkningen av den likadana produkten i gemenskapen i huvudsak görs på beställning, anses det att lagerhållningens omfattning inte är en användbar skadeindikator för denna produkt.

(81)

Gemenskapsindustrins försäljning av sin egna tillverkning på gemenskapsmarknaden minskade stadigt under hela skadeundersökningsperioden. Närmare bestämt minskade den med 19 % 2004, med ytterligare 24 procentenheter 2005 och med ytterligare 9 procentenheter under undersökningsperioden. Under undersökningsperioden låg gemenskapsindustrins försäljningsvolym på mellan 200 000 och 300 000 enheter.

(82)

Gemenskapsindustrins marknadsandel minskade stadigt under hela skadeundersökningsperioden. Index för utvecklingen av gemenskapsindustrins marknadsandel föll med 13 % 2004, med 27 procentenheter 2005 och med ytterligare 9 procentenheter under undersökningsperioden. Under undersökningsperioden låg gemenskapsindustrins marknadsandel på mellan 5 % och 10 %.

(83)

Mellan 2003 och undersökningsperioden, när förbrukningen i gemenskapen minskade med 6 %, minskade gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden med mycket mer, nämligen hela 52 %. Under skadeundersökningsperioden nästan halverades gemenskapsindustrins marknadsandel, medan den dumpade importen ökade sin marknadsandel med mer än 35 procentenheter och var därmed uppe i 53 %. Av det kan man dra slutsatsen att det inte fanns någon tillväxt som gemenskapsindustrin kunde ha dragit nytta av.

(84)

Sysselsättningen inom gemenskapsindustrin minskade stadigt under hela skadeundersökningsperioden. Den minskade med 10 % 2004, med ytterligare 16 procentenheter 2005 och med ytterligare 5 procentenheter under undersökningsperioden. Under undersökningsperioden var antalet personer inom gemenskapsindustrin som var sysselsatta med tillverkning och försäljning av den likadana produkten 150–200.

(85)

Produktiviteten hos gemenskapsindustrins arbetskraft, mätt som produktion (i enheter) per sysselsatt person och år, minskade 2004 med 7 %, med ytterligare 10 procentenheter 2005 och till sist med ytterligare 5 procentenheter under undersökningsperioden. Under undersökningsperioden var gemenskapsindustrins produktivitet 1 500–2 000 enheter per anställd. Den stadiga minskningen av produktiviteten är en följd av att tillverkningen minskade under hela skadeundersökningsperioden i en något högre takt än motsvarande sysselsättning.

(86)

De genomsnittliga lönekostnaderna per anställd ökade med 8 % mellan 2003 och 2004 för att stabiliseras på den nivån 2005 och sedan minska med någon procentenhet under undersökningsperioden. Ökningen under 2004 berodde särskilt på att en av gemenskapstillverkarna hade förhandlat fram en löneökning efter en tvist med fackföreningarna. Den löneökning som förhandlades fram föregicks av en strejk under 2003 och de resulterande obetalda timmarna sänkte relativt sett de årliga lönekostnaderna jämfört med de följande åren.

(87)

Enhetspriserna för gemenskapsindustrins försäljning av den egna tillverkningen till icke-närstående kunder ökade med 20 % mellan 2003 och undersökningsperioden. Närmare bestämt ökade 2004 det genomsnittliga försäljningspriset med 9 %, ökade 2005 med ytterligare 13 procentenheter för att till sist minska med 2 procentenheter under undersökningsperioden. Under undersökningsperioden låg genomsnittet för försäljningspriset per enhet på mellan 100 och 150 euro.

(88)

Ökningen av det genomsnittliga enhetspriset är en följd av gemenskapsindustrins gradvisa övergång till en tillverkning i det övre segmentet av marknaden, dvs. bättre kvalitet, bättre resultat, större kapacitet och följaktligen dyrare och mer avancerade modeller av den likadana produkten.

(89)

Med tanke på volymen och nivån på prisunderskridandet, var importen utan tvivel en faktor som påverkade priserna.

(90)

Lönsamheten för försäljningen i gemenskapen av gemenskapsindustrins egen tillverkning, uttryckt i procent av nettoförsäljningen, förblev negativ, men förbättrades under hela skadeundersökningsperioden. Den negativa lönsamheten förbättrades både 2004 och 2005, när förlustnivån relativt sett var den lägsta och försämrades bara obetydligt under undersökningsperioden. Under undersökningsperioden låg gemenskapsindustrins lönsamhet på mellan – 3 % och – 10 %.

(91)

Räntabiliteten, uttryckt som vinst i procent av investeringarnas bokförda nettovärde, följde i stort sett den ovan angivna lönsamhetsutvecklingen. Den förblev också negativ under skadeundersökningsperioden. Räntabiliteten förbättrades sedan både 2004 och 2005, för att sedan försämras något under undersökningsperioden. Under undersökningsperioden låg räntabiliteten på mellan – 30 % och – 15 %.

(92)

Kassaflödet (netto) från rörelsen förblev negativt under hela skadeundersökningsperioden, men förbättrades sedan avsevärt och var med mellan – 100 000 och 0 euro bara något negativt under undersökningsperioden.

(93)

Gemenskapsindustrins årliga investeringar i produktionen av den likadana produkten ökade 2004 med 72 % och med ytterligare 75 % 2005, för att sedan sjunka något (7 procentenheter) under undersökningsperioden. Nettoinvesteringarna under undersökningsperioden var emellertid ganska små och låg på mellan 1 300 000 och 2 300 000 euro. Ökningen kan tillskrivas en investering som en av gemenskapstillverkarna gjorde för att hyra en ny byggnad i syfte att centralisera och modernisera tillverkningsprocessen samt en del investeringar som gemenskapsindustrin gjorde i underhåll och förnyelse av den befintliga utrustningen, liksom ny utrustning och moduler i ett försök att förbättra produktens konkurrenskraft gentemot den dumpade importen från Kina.

(94)

Ingen bevisning lämnades till kommissionen som skulle tyda på en minskad eller ökad kapitalanskaffningsförmåga under skadeundersökningsperioden.

(95)

Med hänsyn till volymen, marknadsandelen och priserna när det gäller importen från det berörda landet, kan verkningarna för gemenskapsindustrin av den faktiska dumpningsmarginalens storlek inte anses vara försumbara.

(96)

Det finns inga uppgifter om att det skulle ha förekommit någon dumpning innan den situation som bedöms i det här förfarandet uppkom. Denna faktor är därför irrelevant.

(97)

Mellan 2003 och undersökningsperioden ökade volymen dumpad import av den berörda produkten med ursprung i Kina mycket kraftigt med 182 %, och importens marknadsandel på gemenskapsmarknaden ökade med mer än 35 procentenheter. Genomsnittspriserna på den dumpade importen var genomgående lägre än gemenskapsindustrins genomsnittspriser under skadeundersökningsperioden. Under undersökningsperioden underskred dessutom priserna på importen från Kina kraftigt gemenskapsindustrins priser. Prisunderskridandet var under undersökningsperioden 22–43 %, beräknat som ett vägt genomsnitt.

(98)

Vissa indikatorer utvecklades positivt mellan 2003 och undersökningsperioden. Det genomsnittliga försäljningspriset per enhet ökade med 20 %, indikatorn för produktionskapaciteten med 12 % och investeringarna med 140 %. Det finns emellertid särskilda orsaker till denna utveckling (se skälen 78, 88 och 93 ovan). Såsom anges i skäl 90 ovan visade lönsamheten tecken på återhämtning under skadeundersökningsperioden, eftersom förlusterna minskade avsevärt mellan 2003 och undersökningsperioden. Man ska emellertid komma ihåg att lönsamheten förblev negativ och förlustnivån under undersökningsperioden kan inte anses försumbar.

(99)

Det har konstaterats att gemenskapsindustrins situation försämrades avsevärt under skadeundersökningsperioden. De flesta skadeindikatorer utvecklades negativt mellan 2003 och undersökningsperioden. Produktionsvolymen minskade med 46 %, kapacitetsutnyttjandet mer än halverades, gemenskapsindustrins försäljning minskade med 52 % och motsvarande marknadsandel nära nog halverades, sysselsättningen minskade med 31 % och produktiviteten med 22 %.

(100)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(101)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen om den dumpade importen har vållat gemenskapsindustrin skada i en sådan utsträckning att den kan betecknas som väsentlig. Utöver den dumpade importen undersökte man också andra kända faktorer, vilka kunde ha skadat gemenskapsindustrin samtidigt med denna, för att försäkra sig om att den eventuella skada som vållats av dessa faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

(102)

Den kraftiga ökningen med 182 % av volymen dumpad import mellan 2003 och undersökningsperioden och den motsvarande ökningen med omkring 35 procentenheter av denna imports andel av gemenskapsmarknaden samt det konstaterade prisunderskridandet (22–43 % under undersökningsperioden) sammanföll i allmänhet med försämringen av gemenskapsindustrins ekonomiska situation (se skäl 99 ovan). De dumpade priserna understeg dessutom i genomsnitt avsevärt gemenskapsindustrins priser under hela skadeundersökningsperioden. Det anses att den dumpade importen pressade priserna nedåt och hindrade gemenskapsindustrin från att öka sina försäljningspriser till den nivå som skulle ha krävts för att uppnå vinst och att den dumpade importen därför har haft en betydande negativ inverkan på gemenskapsindustrins situation. Det verkar som om gemenskapsindustrin förlorade en betydande del av sin marknadsandel till förmån för den ökande mängden dumpad import. Den minskade försäljningsvolymen ledde till en relativ ökning av de fasta kostnaderna, vilket också fick en negativ inverkan på den ekonomiska situationen. Följaktligen finns det ett klart orsakssamband mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(103)

Såsom framgår av tabellen nedan, minskade volymen exportförsäljning med 33 %, vilket emellertid inte var lika mycket som minskningen av försäljningen i EU (se skäl 81 ovan). Under undersökningsperioden låg exportförsäljningen på mellan 100 000 och 150 000 enheter. Genomsnittspriset per enhet vid exportförsäljningen förblev stabilt och var mellan 2003 och undersökningsperioden 100–150 euro.

(104)

Med tanke på stabiliteten på exportmarknaderna och den relativt sett obetydligare minskningen av exportvolymerna anses det att exporten visserligen skulle kunna ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin har lidit, men inte i en sådan utsträckning att orsakssambandet kunde brytas.

(105)

En berörd part hävdade att gemenskapsindustrins kostnadsökningar inte kunde ha orsakats bara av prisökningen på råvaror (särskilt metalldelar), utan att det också måste också finnas andra orsaker som då skulle tyda på självförvållad skada. Parten hade emellertid inga ingående uppgifter om vilka orsaker som tydde på självförvållad skada.

(106)

Undersökningen visade att gemenskapsindustrins produktionskostnader per enhet ökade med ungefär 8 % mellan 2003 och undersökningsperioden. Ökningen kunde delvis bero på de synbart ökade råvarukostnaderna. Undersökningen visade att en del av kostnadsökningarna berodde på en försämrad kostnadsstruktur, särskilt de fasta kostnaderna per enhet, som uppstod till följd av en minskning av antalet tillverkade enheter. Större delen av ökningen måste ändå tillskrivas de märkbara prisökningarna på de komponenter som användes i tillverkningen av modeller i det övre segmentet av marknaden.

(107)

Ökningen av de genomsnittliga produktionskostnaderna per enhet har emellertid mer än väl kompenserats av ökningen av det genomsnittliga försäljningspriset per enhet (se skäl 87 ovan), som resulterade i en förbättring av lönsamheten (även om denna fortfarande var negativ), såsom anges i skäl 90. Det anses därför att de ökade produktionskostnaderna inte bidrog till den skada som gemenskapstillverkarna lidit.

(108)

Enligt uppgifter från Eurostat minskade importvolymen till gemenskapen av den berörda produkten från resten av världen (dvs. exklusive Kina) med 33 % 2004, med ytterligare 7 procentenheter 2005 för att till sist återhämta sig med 9 procentenheter under undersökningsperioden. Totalt minskade importen mellan 2003 och undersökningsperioden med 31 %. Den motsvarande marknadsandelen för importen från resten av världen minskade från 35 % 2003 till 26 % under undersökningsperioden.

(109)

Inga detaljerade uppgifter fanns att tillgå om priset på importen från resten av världen. Med tanke på att uppgifterna från Eurostat inte beaktar produktmixen, kunde dessa uppgifter inte användas för en rimlig jämförelse med gemenskapsindustrins priser. Undersökningen visade inte på att priserna på importen från resten av världen skulle underskrida gemenskapsindustrins priser.

(110)

Mot bakgrund av den minskande volymen och marknadsandelen och i brist på bevis på motsatsen, kan det dras slutsatsen att importen från resten av världen inte vållade gemenskapsindustrin någon väsentlig skada eller ens någon skada alls.

(111)

Såsom anges i skäl 65 ovan, uteslöts en gemenskapstillverkare från definitionen av gemenskapens tillverkning. Dessutom fanns det ett antal tillverkare och monteringsföretag som inte samarbetade i förfarandet (se skäl 58). Utifrån den information som de samarbetande tillverkarna lämnade under undersökningen och utifrån klagomålet, beräknas det att dessa övriga gemenskapstillverkares försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden var omkring 1 000 000 enheter 2003, men minskade avsevärt under skadeundersökningsperioden för att uppgå till 400 000 enheter under undersökningsperioden. Motsvarande marknadsandel gick också ned under skadeundersökningsperioden från 31 % 2003 till 13 % under undersökningsperioden. Dessa tillverkare ökade alltså inte sin försäljningsvolym och marknadsandel på bekostnad av gemenskapsindustrin. Tvärtom förlorade de i likhet med gemenskapsindustrin en stor del av sin försäljning och marknadsandel till den dumpade importen från Kina.

(112)

Mot bakgrund av ovanstående och eftersom det inte finns några uppgifter som tyder på motsatsen, dras slutsatsen att de övriga gemenskapstillverkarna inte bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(113)

Såsom framgår av skäl 70 ovan, minskade förbrukningen med omkring 200 000 enheter eller 6 % under skadeundersökningsperioden. Det bör emellertid noteras att under samma period var nedgången i gemenskapsindustrins försäljning på gemenskapsmarknaden mycket större, både i absoluta tal (försäljningen minskade med 250 000–300 000 enheter) och i procent (försäljningen minskade med hela 52 %). Medan gemenskapsindustrin förlorade nästan halva sin marknadsandel (se skäl 82), ökade de kinesiska kompressorernas marknadsandel med 35 procentenheter (se skäl 71). Det dras därför slutsatsen att nedgången i förbrukning inte orsakade den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(114)

Den tidsmässiga överensstämmelsen mellan den kraftigt ökade dumpade importen från Kina, de motsvarande ökade marknadsandelarna och det konstaterade prisunderskridandet, å ena sidan, och gemenskapsindustrins klart försämrade situation, å andra sidan, föranleder slutsatsen att den dumpade importen har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(115)

Undersökningen visade att gemenskapsindustrins exportresultat visserligen skulle kunna ha bidragit en del till den skada som gemenskapsindustrin har lidit, men inte i en sådan utsträckning att orsakssambandet kunde brytas. Andra kända faktorer analyserades, men det konstaterades att de inte bidrog till skadan. Det konstaterades att gemenskapsindustrins kostnadsökningar per enhet mer än väl täcktes av de samtidiga höjningarna av försäljningspriset och det ansågs följaktligen att kostnadsökningarna inte kunde ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit. När det gäller importen från övriga tredjeländer, drogs slutsatsen att denna import inte vållade gemenskapsindustrin någon skada, eftersom importens volym och marknadsandel minskade och det inte fanns några bevis på motsatsen. När det gäller konkurrens från andra tillverkare i gemenskapen kunde man, med tanke på de minskade försäljningsvolymerna och den marknadsandel som förlorats till den dumpade importen, fastställa att deras verksamhet inte bidragit till den lidna skadan. När det gäller nedgången i förbrukningen, kunde man dra slutsatsen att denna i sig inte orsakat skadan, eftersom denna nedgång var mindre än nedgången i gemenskapstillverkarnas försäljning i gemenskapen och sammanföll med den kraftiga ökningen av den dumpade importen från Kina.

(116)

På grundval av denna analys, i vilken det har redogjorts för verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för gemenskapsindustrins situation och gjorts en avgränsning av den dumpade importens skadliga verkningar, dras det därför slutsatsen att importen från Kina har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(117)

Rådet och kommissionen undersökte om det fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att vidta åtgärder i detta särskilda fall. Rådet och kommissionen övervägde för detta ändamål, i enlighet med artikel 21.1 i grundförordningen, vilka verkningar eventuella åtgärder skulle få för alla de parter som berördes. Kommissionens avdelningar lämnade ursprungligen ut de slutliga undersökningsresultaten enligt artikel 20.4, första meningen, i grundförordningen, och i dessa var inriktningen att åtgärder inte skulle införas. Efter det att de resultaten meddelats, var det särskilt två samarbetande tillverkare i gemenskapen som framförde synpunkter som ledde till en ny granskning av frågan. De viktigaste av dessa synpunkter behandlas nedan.

(118)

Utan att detta påverkar definitionen av gemenskapsindustrin (se skäl 67), är det viktigt att minnas att alla samarbetande företagsgrupper i gemenskapen (se skäl 60) hade satt upp produktionsanläggningar i Kina och importerade allt större kvantiteter av den berörda produkten för återförsäljning på gemenskapsmarknaden. Såsom nämns i skäl 58, sålde en företagsgrupp sin gemenskapsbaserade produktionsanläggning till ett annat företag 2007, dvs. efter undersökningsperioden. Eftersom denna förändring ägde rum efter undersökningsperioden och denna grupp under skadeundersökningsperioden tillverkade den likadana produkten i gemenskapen, diskuteras dess intressen under denna rubrik och gruppen ses som en gemenskapstillverkare.

(119)

Undersökningen visade att om åtgärder inte införs är det möjligt att gemenskapsindustrin kommer att fortsätta att lida skada. Det är i själva verket sannolikt att situationen för gemenskapsindustrin skulle försämras ytterligare och deras marknadsandel minska.

(120)

Om åtgärder å andra sidan införs, skulle detta kunna innebära en ökning av priserna och/eller försäljningsvolymerna (och marknadsandelen), vilket sedan skulle göra det möjligt för gemenskapsindustrin att förbättra sin ekonomiska situation.

(121)

När det gäller den möjliga utvecklingen av gemenskapsindustrins marknadsandel, bör man, om åtgärder införs, minnas att alla samarbetande gemenskapstillverkare under förfarandet hävdade att detta kommer att leda till en omsvängning när det gäller utflyttningen och att åtminstone en del av tillverkningen kommer att återvända till gemenskapen.

(122)

Härvidlag visade analysen av detaljerade uppgifter från de två samarbetande tillverkarna i gemenskapen och deras närstående dotterbolag i Kina tydligt att, i den särskilda ekonomiska situationen som de senaste åren rått i Kina, har det funnits betydande kostnadsskillnader som gjort det lönsammare att ha tillverkning i Kina av den berörda produkten avsedd för gemenskapsmarknaden i stället för i gemenskapen. Dessa skillnader och den dumpning som praktiserats av de kinesiska exportörerna på gemenskapsmarknaden kan vara det som från början ledde till att de samarbetande gemenskapstillverkarna flyttade delar av sin tillverkning till Kina.

(123)

Det undersöktes därför om ett införande av antidumpningstullar, vilka är ganska låga för de exportörer som är närstående de tillverkare som nämns i skäl 122, skulle, åtminstone för två av de samarbetande tillverkarna, ändra de viktigaste ekonomiska faktorerna som ledde till utflyttningen. Det fastställdes att den fulla kostnaden för kompressorer som tillverkas i Kina och säljs i gemenskapen (inklusive bland annat tillverkningskostnader, försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader, sjöfraktskostnader, konventionell tull och en eventuell antidumpningstull) skulle bli lika stor eller något lägre än den fulla kostnaden för tillverkning och försäljning av likadana kompressorer i gemenskapen.

(124)

Dessa två företag framförde dessutom på nytt sin inställning att om åtgärderna skulle minska det prisunderskridande som uppstått till följd av den kinesiska dumpade importen, skulle dessa företag kunna öka eller återuppta sin tillverkning i gemenskapen genom att använda befintlig outnyttjad kapacitet.

(125)

Det kan därför inte uteslutas, såsom de två samarbetande tillverkarna hävdade i sina inlagor efter meddelandet av uppgifter, att dessa tillverkare skulle kunna använda en avsevärd outnyttjad kapacitet i Europa. Detta verkar möjligt med tanke på att de föreslagna åtgärderna skulle komma att ligga på en nivå där kostnaderna skulle bli nästan desamma för de varor som levereras till gemenskapsmarknaden och har tillverkats i Kina och i gemenskapen. Det kan följaktligen inte uteslutas att dessa tillverkare kommer att öka sin tillverkning i gemenskapen till följd av ett införande av åtgärder. Det kan slutligen inte uteslutas att om tullarna på exporten från deras närstående tillverkare i Kina skulle minska skillnaderna mellan kostnaderna för de varor som tillverkats i gemenskapen och de varor som tillverkats i Kina för leverans till gemenskapsmarknaden och, skulle dessa tillverkare föredra att inte koncentrera sin tillverkning till utanför gemenskapen, för att kunna specialisera sin tillverkning av vissa modeller till vissa anläggningar eller sprida riskerna.

(126)

När det gäller den tredje samarbetande tillverkaren, ingick dess närstående företag i Kina inte i urvalet vid beräkningen av dumpningsmarginalerna och skulle därför, om åtgärder införs, i princip omfattas av den genomsnittliga tullen på 51,6 % som tillämpas på samarbetande företag som inte ingick i urvalet. Eftersom företaget inte ingick i urvalet, har kommissionen inte tillräckligt med kontrollerade uppgifter om detta kinesiska företags produktionskostnader. Det kan därför inte uteslutas att den fulla kostnaden för kompressorer som tillverkas i Kina och säljs i gemenskapen (inklusive bland annat tillverkningskostnader, försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader, sjöfraktskostnader, konventionell tull och eventuella antidumpningstullar) i så fall skulle bli högre än den fulla kostnaden för tillverkning och försäljning av likadana kompressorer i gemenskapen.

(127)

Efter meddelandet av undersökningsresultaten, underströk den italienska intresseorganisation för kompressortillverkare som lämnade in klagomålet (ANIMA) behovet av antidumpningsåtgärder för att göra det möjligt för tillverkarna att fortsätta sin tillverkning i gemenskapen och överleva ekonomiskt. De gjorde det klart att även om de kinesiska leverantörer som är närstående vissa europeiska tillverkare skulle bli föremål för en ganska hög antidumpningstull, skulle de fortfarande vara positiva till införandet av åtgärder.

(128)

Det gjordes en utvärdering av den eventuella fördelen för gemenskapsindustrin av att åtgärder införs. Det ska noteras att om man inte inför åtgärder kan situationen för gemenskapsindustrin komma att försämras ytterligare och dess marknadsandel minska. Detta skulle troligen leda till en förlust av arbetstillfällen och också av de investeringar som hade gjorts för att bygga upp en produktionskapacitet i gemenskapen. Dessa faktorer, även om de är svåra att kvantifiera, måste beaktas i den övergripande bedömningen av gemenskapens intresse. Om antidumpningsåtgärder å andra sidan införs, kan man inte utesluta att detta kan leda till en ökning av gemenskapens produktion, och möjligtvis en omlokalisering av en del av produktionen tillbaka till gemenskapen. Detta skulle kunna leda till en ökning av sysselsättningen och få en ytterligare inverkan i tidigare led, dvs. på den industri som levererar halvfabrikat till gemenskapens tillverkare av kompressorer.

(129)

Dessa tillverkare samarbetade inte i undersökningen. Deras marknadsandel är ungefär lika stor som gemenskapsindustrins. Mot bakgrund av det bristande samarbetet och det faktum att de flesta av dessa tillverkare inte tog någon tydlig ställning i förfarandet, är det oklart vad som är dessa tillverkares intresse, speciellt eftersom åtminstone en av dem, enligt insamlade uppgifter, också importerar den berörda produkten från Kina. Efter meddelandet av undersökningsresultaten var det en icke-samarbetande och två klagande tillverkare som inte längre samarbetade i detta förfarande (se skäl 59), som tillsammans med den italienska intresseorganisationen för kompressortillverkare (ANIMA) gav sig till känna och på nytt framförde de synpunkter som nämns i skäl 127 ovan. De uppgav tydligt att de är positiva till ett införande av åtgärder.

(130)

Den enda samarbetande icke-närstående importören svarade under undersökningsperioden för omkring 20 % av gemenskapens totala importvolym av den berörda produkten med ursprung i Kina. I avsaknad av alternativt samarbete och mot bakgrund av den ovan nämnda procentsatsen anses denna importör representativ för de icke-närstående importörernas situation. Denna samarbetande part uppgav sig vara emot införandet av antidumpningsåtgärder på import av denna särskilda produkt från Kina. Verksamheten med återförsäljning av den berörda produkten svarade under undersökningsperioden för 2–8 % av denna importörs totala omsättning. Av de anställda är det 30–70 personer som är direkt verksamma med inköp, handel och återförsäljning av den berörda produkten.

(131)

Man sökte också samarbete med konsumentorganisationer, med alla kända återförsäljare, distributörer, handlare och andra ekonomiska aktörer som är verksamma inom distributionskedjan i gemenskapen. Man fick emellertid inte till stånd något samarbete. Med tanke på att bara en icke-närstående importör samarbetade i detta förfarande och med tanke på att några andra ekonomiska operatörer eller konsumentorganisationer inte deltog, ansågs det lämpligt att analysera den troliga verkan av åtgärderna för alla dessa parter. Man drog överlag slutsatsen att situationen för konsumenterna och de ekonomiska aktörerna i gemenskapen kunde påverkas negativt av eventuella åtgärder.

(132)

Av de orsaker som anges i skälen 125–126 kan det i detta särskilda fall inte uteslutas att de samarbetande tillverkarna i gemenskapen skulle komma att dra fördel av åtgärderna och, genom att utnyttja befintlig outnyttjad kapacitet, återta en del av den tillverkning som förlorats på grund av den skadevållande dumpningen.

(133)

Det tillstås att införandet av åtgärder kan få negativa följder för konsumenterna och alla ekonomiska aktörer som är verksamma inom distributionskedjan i gemenskapen. Det står emellertid också klart att om tillverkningen i gemenskapen ökar (och antalet personer som är sysselsatta i denna tillverkning i gemenskapen därför också ökar), skulle åtgärderna leda till vissa fördelar för gemenskapen.

(134)

Det anges i artikel 21 i grundförordningen att särskild hänsyn ska tas till behovet av att undanröja den snedvridning av handeln som följer av skadevållande dumpning och till behovet av att återställa en effektiv konkurrens, även om denna särskilda bestämmelse måste ses mot bakgrund av den övergripande prövning av gemenskapsintresset som föreskrivs i denna artikel. Verkningarna för alla berörda parter av att införa eller inte införa åtgärder måste sålunda undersökas.

(135)

Mot bakgrund av den betydande dumpningen och de höga dumpningsmarginalerna dras ändå slutsatsen att det i detta särskilda fall inte finns tillräcklig bevisning för att dra slutsatsen att ett eventuellt införande av åtgärder skulle bli klart oproportionerligt och strida mot gemenskapens intresse.

(136)

Om situationen, trots ett införande av åtgärder, skulle förbli oförändrad (dvs. att marknadsandelen för importen från Kina skulle förbli 53 % och marknadsandelen för de samarbetande tillverkarna i gemenskapen skulle förbli relativt liten), får det anses att kostnaden för en eventuell tull som får bäras av konsumenter och ekonomiska aktörer i gemenskapen (inklusive importörer, handlare och återförsäljare) i det långa loppet blir hög i förhållande till nyttan för gemenskapsindustrin. Åtgärderna kommer därför att införas under en period av två år och under denna tid kommer i synnerhet gemenskapstillverkarna att ombes att lämna in rapporter.

(137)

Antidumpningsåtgärdernas nivå bör vara tillräcklig för att undanröja den skada som gemenskapsindustrin vållats genom den dumpade importen utan att överskrida de dumpningsmarginaler som konstaterats. Vid beräkningen av den tull som är nödvändig för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen, ansågs det att de åtgärder som vidtas bör göra det möjligt för gemenskapsindustrin att uppnå en vinst före skatt på den nivå som rimligen skulle kunna uppnås under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import. Med tanke på att gemenskapsindustrin inte vid något tillfälle under skadeundersökningsperioden gick med vinst när det gäller den berörda produkten, ansågs det att den vinstmarginal på 5 % som industrin hade på andra produkter i samma kategori som tillverkades och såldes under undersökningsperioden bedömdes som en lämplig nivå för den vinst som gemenskapsindustrin skulle ha uppnått på den berörda produkten om det inte hade förekommit någon skadevållande dumpning.

(138)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för varje produkttyp, såsom detta fastställts för beräkningen av prisunderskridandet, och det icke-skadevållande priset för de likadana produkter som gemenskapsindustrin sålde på gemenskapsmarknaden. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att gemenskapsindustrins försäljningspris justerades för att återspegla den ovan nämnda vinstmarginalen. De eventuella skillnader som framkom vid jämförelsen uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif.

(139)

Av prisjämförelsen ovan framgår det att de beräknade skademarginalerna uppgår till mellan 61,3 % och 160,8 %, vilket för alla företag är högre än de respektive dumpningsmarginalerna. Mot denna bakgrund och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen görs bedömningen att en slutgiltig antidumpningstull bör införas på import av vissa kompressorer med ursprung i Kina på samma nivå som dumpningsmarginalerna.

(140)

Följande antidumpningstullar bör därför införas:

(141)

De individuella antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De avspeglar således den situation som under denna undersökning befunnits föreligga när det gäller dessa företag. Dessa tullsatser är således (i motsats till den landsomfattande tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”) tillämpliga uteslutande på import av sådana produkter som har sitt ursprung i Kina och har tillverkats av dessa företag, dvs. de specifika rättsliga entiteter som nämns. Importerade produkter som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del med namn och adress, inbegripet enheter som är närstående dem som uttryckligen nämns, omfattas inte av denna tullsats, utan ska omfattas av den landsomfattande tullsatsen.

(142)

Eventuella ansökningar om tillämpning av en individuell företagsspecifik antidumpningstullsats (t.ex. till följd av att enhetens namn ändrats eller att nya produktions- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast inges till kommissionen tillsammans med alla relevanta upplysningar, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet när det gäller den tillverkning och försäljning på hemmamarknaden eller på export som hänger samman med t.ex. denna namnändring eller ändring av produktions- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(143)

Åtgärder införs för att tillåta gemenskapstillverkarna att återhämta sig från den skadevållande verkan av dumpningen. För den händelse att det till att börja med skulle uppstå en obalans mellan de eventuella fördelarna för gemenskapstillverkarna och kostnaderna för konsumenter och andra ekonomiska aktörer i gemenskapen, kan denna obalans kompenseras av en ökning eller återupptagning av tillverkningen i gemenskapen. Med tanke på att eventuella tullar skulle bli en stor börda och att det tänkta scenariot med ökad tillverkning i gemenskapen kanske aldrig blir verklighet, anses det emellertid lämpligt att av försiktighetsskäl begränsa åtgärdernas giltighetstid till två år.

(144)

Denna period bör räcka för att gemenskapstillverkarna ska kunna öka eller återuppta sin tillverkning i Europa, utan att fördenskull situationen för konsumenterna och andra ekonomiska aktörer i gemenskapen riskeras i någon större utsträckning. Det anses att en period om två år är lämpligast för att man ska kunna analysera om införandet av åtgärder verkligen har fått någon verkan när det gäller att öka gemenskapens tillverkning och att de negativa effekterna för importörer och konsumenter därmed kompenseras.

(145)

Det anses också lämpligt att noga övervaka situationen på gemenskapsmarknaden efter införandet av åtgärder, så att åtgärderna skyndsamt kan ses över om det skulle visa sig att tullarna inte har avsedd effekt, dvs. att på kort sikt säkerställa bärkraften för de befintliga företagen och på medellång sikt förbättra deras ekonomiska situation.

(146)

Kommissionen kommer därför att be gemenskapstillverkarna att regelbundet lämna in rapporter om hur ett antal viktiga ekonomiska indikatorer utvecklas. Kommissionen kan även be importörer och andra aktörer om uppgifter och dessa kan också lämna in sådana uppgifter på eget initiativ. På grundval av dessa uppgifter kommer kommissionen att regelbundet göra en bedömning av situationen när det gäller import och gemenskapstillverkning, så att det snabbt går att göra en omsvängning om detta skulle behövas.

(147)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att införa slutgiltiga antidumpningstullar. De beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter detta meddelande av uppgifter. Parternas skriftliga synpunkter togs i beaktande, och undersökningsresultaten har där så varit lämpligt ändrats i enlighet med dessa. Alla parter har fått detaljerade svar på de synpunkter de har framfört.

(148)

För att säkerställa likabehandling mellan eventuella nya exportörer och de samarbetande företag som inte ingick i urvalet (se förteckningen i bilagan till denna förordning), bör den vägda genomsnittliga tull som införs för de sistnämnda företagen även tillämpas på de eventuella nya exportörer som annars skulle ha rätt till en översyn enligt artikel 11.4 i grundförordningen.

—

inte exporterade den produkt som beskrivs i punkt 1 till gemenskapen under perioden 1 oktober 2005–30 september 2006 (undersökningsperioden),

—

inte är närstående någon av de exportörer eller tillverkare i Folkrepubliken Kina som omfattas av de antidumpningsåtgärder som införs genom denna förordning,

—

faktiskt har exporterat den berörda produkten till gemenskapen efter den undersökningsperiod som ligger till grund för åtgärderna eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande kvantitet till gemenskapen,

—

är verksamt under marknadsekonomiska förhållanden, enligt de villkor som fastställs i artikel 2.7 c i grundförordningen, eller alternativt uppfyller villkoren för en individuell tull enligt artikel 9.5 i samma förordning,