12.7.2007

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 182/19

---

RÅDETS DIREKTIV 2007/43/EG

av den 28 juni 2007

om fastställande av minimiregler för skydd av slaktkycklingar

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

efter att ha hört Regionkommittén, och

av följande skäl:

(1)

I protokollet om djurskydd och djurens välbefinnande som fogas till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen krävs det att gemenskapen och medlemsstaterna fullt ut tar hänsyn till djurens välfärd då de utformar och genomför gemenskapens jordbrukspolitik, samtidigt som de skall respektera medlemsstaternas lagar och andra författningar samt sedvänjor särskilt i fråga om religiösa riter, kulturella traditioner och regionalt arv.

(2)

Rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur (3) som utformats med stöd av europeiska konventionen om skydd av animalieproduktionens djur (4) (nedan kallad ”konventionen”), innehåller miniminormer för skydd av djur som föds upp eller hålls för animalieproduktion, inklusive bestämmelser om inhysning, foder, vatten och skötsel som är anpassade till djurens fysiologiska och etologiska behov.

(3)	Gemenskapen är part i konventionen, och en särskild rekommendation om tamhöns (Gallus gallus) som omfattar tilläggsbestämmelser för fjäderfä som föds upp till slakt har antagits inom ramen för konventionen.

(4)

I rapporten om slaktkycklingars välbefinnande (The Welfare of Chickens Kept for Meat Production (Broilers)) som antogs den 21 mars 2000 av vetenskapliga kommittén för djurs hälsa och välbefinnande konstateras att den snabba tillväxttakten hos de kycklinglinjer som för närvarande används inte åtföljs av en tillfredsställande nivå på djurens hälsa och välbefinnande och att de negativa effekterna av höga beläggningsgrader minskas i byggnader där bra inomhusklimat kan upprätthållas.

(5)

För att minimera de genetiska faktorernas påverkan eller för att inkludera även andra indikatorer för välbefinnande än trampdynedermatit kommer särskilda bestämmelser för icke strötäckta areor att fastställas när relevanta yttranden från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) föreligger.

(6)	Det är nödvändigt att man på gemenskapsnivå fastställer regler för skydd av slaktkycklingar för att undvika en snedvridning av konkurrensen som kan leda till störningar på den gemensamma organisationen av marknaden i den sektorn och för att säkerställa att sektorn utvecklas rationellt.

(7)

För att det grundläggande målet att införa förbättringar av djurens välbefinnande i den intensiva kycklinguppfödningen skall kunna uppnås är det i enlighet med proportionalitetsprincipen nödvändigt och tillbörligt att fastställa minimiregler för skyddet av slaktkycklingar. Detta direktiv går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen i enlighet med artikel 5 tredje stycket i fördraget.

(8)	Reglerna bör inriktas på problem avseende välbefinnandet i intensiva produktionssystem. För att undvika att oproportionerliga åtgärder tillämpas på mindre kycklingflockar bör ett undre gränsvärde för tillämpningen av detta direktiv fastställas.

(9)	Det är viktigt att personer som handhar kycklingarna förstår de relevanta kraven på djurens välbefinnande och får lämplig utbildning så att de kan utföra sina uppgifter eller att de har skaffat sig erfarenheter som motsvarar en sådan utbildning.

(10)	Då regler för skyddet av slaktkycklingar fastställs bör det finnas en balans mellan de olika aspekter man tar hänsyn till, som djurens välbefinnande och hälsa, ekonomiska och sociala hänsynstaganden samt miljöpåverkan.

(11)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (5) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurens välbefinnande (6) fastställs redan ett regelverk för offentliga kontroller som omfattar efterlevnad av vissa regler för djurens välbefinnande. Dessutom föreskrivs i förordning (EG) nr 882/2004 att medlemsstaterna skall lämna årliga rapporter med uppgifter om hur de fleråriga nationella kontrollplanerna har genomförts tillsammans med resultaten av de offentliga kontroller och revisioner som har utförts. Finansiellt stöd föreskrivs därför i såväl dessa förordningar som i rådets beslut 90/424/EEG av den 26 juni 1990 om utgifter inom veterinärområdet (7).

(12)	I en del medlemsstater finns det redan flera frivilliga system för märkning av kycklingkött grundade på överensstämmelser med normer för djurskydd och andra faktorer.

(13)

Mot bakgrund av erfarenheterna av sådana frivilliga märkningssystem bör kommissionen lämna en rapport om ett eventuellt införande av ett särskilt harmoniserat, obligatoriskt märkningssystem på gemenskapsnivå för kycklingkött samt produkter och beredningar därav; ett sådant märkningssystem bör uppfylla normer för djurens välbefinnande och följa WTO:s bestämmelser på detta område samt ta hänsyn till eventuella socioekonomiska konsekvenser och inverkan på gemenskapens handelspartner.

(14)

Kommissionen bör lämna en rapport grundad på nya vetenskapliga bevis som beaktar senare forskning och praktisk erfarenhet i syfte att ytterligare förbättra både slaktkycklingars och föräldradjurs välbefinnande, i synnerhet när det gäller aspekter som inte omfattas av detta direktiv. I rapporten bör särskilt övervägas möjligheten att införa tröskelvärden för tecken på dåligt välbefinnande vid inspektionerna efter slakt och inverkan av genetiska faktorer på fastställda brister som resulterat i dåligt välbefinnande för slaktkycklingar.

(15)	Medlemsstaterna bör fastställa bestämmelser om sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i detta direktiv och se till att de genomförs. Sanktionerna måste vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(16)

Rådet bör i enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (8) uppmuntra medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(17)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (9).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   Detta direktiv skall tillämpas på slaktkycklingar.

Det skall dock inte tillämpas på

a)	anläggningar med färre än 500 kycklingar,

b)	anläggningar med enbart avelskycklingar,

c)	kläckerier,

d)	kycklingar extensivt uppfödda inomhus eller med tillgång till utomhusvistelse i enlighet med leden b, c, d och e i bilaga IV till kommissionens förordning (EEG) nr 1538/91 av den 5 juni 1991 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 1906/90 om vissa handelsnormer för fjäderfäkött (10) och

e)	ekologiskt uppfödda kycklingar i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2092/91 av den 24 juni 1991 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel (11).

2.   Direktivet skall tillämpas på anläggningar som har både avelskycklingar och kycklingar för uppfödning.

Medlemsstaterna skall ha frihet att vidta strängare åtgärder på det område som omfattas av detta direktiv.

Ägaren eller djurhållaren har det primära ansvaret för djurens välbefinnande.

Artikel 2

Definitioner

1.   I detta direktiv avses med

a)   ägare: fysiska eller juridiska personer som äger anläggningen där kycklingar hålls,

b)   djurhållare: fysiska eller juridiska personer som enligt avtal eller lag ansvarar för eller handhar kycklingar, oavsett om detta sker stadigvarande eller tillfälligt,

c)   behörig myndighet: den centrala myndigheten i en medlemsstat som har behörighet att utföra kontroller av djurens välbefinnande samt veterinära och zootekniska kontroller eller varje annan myndighet som tilldelats sådan behörighet på regional, lokal eller annan nivå,

d)   officiell veterinär: veterinär som i enlighet med avsnitt III kapitel IV del A i bilaga I till förordning (EG) nr 854/2004 är behörig att arbeta som officiell veterinär och som utsetts av den behöriga myndigheten,

e)   kyckling: djur av arten Gallus gallus som föds upp för slakt,

f)   anläggning: produktionsställe där kycklingar hålls,

g)   stall: en byggnad på en anläggning, i vilken en kycklingflock hålls,

h)   tillgänglig area: ett strötäckt område som alltid är tillgängligt för kycklingarna,

i)   beläggningsgrad: den totala levande vikten av kycklingar som befinner sig samtidigt i ett stall per kvadratmeter tillgänglig area,

j)   flock: en grupp kycklingar som har satts in i ett stall på en anläggning och som befinner sig i detta stall samtidigt,

k)   daglig dödlighet: antalet kycklingar som har dött i ett stall samma dag, inbegripet sådana som har avlivats på grund av sjukdom eller av andra skäl, dividerat med antalet kycklingar i stallet den aktuella dagen, multiplicerat med 100,

l)   kumulativ daglig dödlighet: summan av de dagliga dödligheterna.

2.   Definitionen av tillgänglig area i punkt 1 h får när det gäller icke strötäckta områden kompletteras i enlighet med förfarandet i artikel 11 i enlighet med resultaten av ett vetenskapligt yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet angående icke strötäckta områdens inverkan på kycklingars välbefinnande.

Artikel 3

Krav på uppfödning av kycklingar

1.   Medlemsstaterna skall se till

a)	att alla stall uppfyller de krav som fastställs i bilaga I,

b)	att de erforderliga inspektionerna samt övervakningen och uppföljningen, inklusive dem som föreskrivs i bilaga III, genomförs av den behöriga myndigheten eller den officiella veterinären.

2.   Medlemsstaterna skall se till att den maximala beläggningsgraden i en anläggning eller ett stall inom en anläggning aldrig överstiger 33 kg/m2.

3.   Med avvikelse från punkt 2 får medlemsstaterna föreskriva att kycklingar får hållas vid en högre beläggningsgrad, förutsatt att ägaren eller djurhållaren förutom kraven i bilaga I även uppfyller kraven i bilaga II.

4.   Om undantag beviljas enligt punkt 3 skall medlemsstaterna se till att den maximala beläggningsgraden i en anläggning eller ett stall inom en anläggning aldrig överstiger 39 kg/m2.

5.   Om kriterierna i bilaga V är uppfyllda får medlemsstaterna tillåta att den maximala beläggningsgrad som avses i punkt 4 höjs med högst 3 kg/m2.

Artikel 4

Utbildning och handledning av personer som hanterar kycklingar

1.   Medlemsstaterna skall se till att djurhållare som är fysiska personer har fått tillräckliga kunskaper för att utföra sitt arbete och att lämplig utbildning finns att tillgå.

2.   Den utbildning som avses i punkt 1 skall vara inriktad på aspekter som rör välbefinnandet och omfatta särskilt de områden som förtecknas i bilaga IV.

3.   Medlemsstaterna skall se till att det finns ett system för att kontrollera och godkänna sådan utbildning. Djurhållaren skall inneha ett intyg som erkänns av den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten, och som styrker att djurhållaren fullgjort sådan utbildning eller har förvärvat likvärdiga kunskaper.

4.   Medlemsstaterna får erkänna erfarenhet som förvärvats före den 30 juni 2010 som likvärdig med deltagande i sådan utbildning och de skall utfärda intyg som styrker detta.

5.   Medlemsstaterna får föreskriva att de krav som avses i punkterna 1–4 också skall gälla ägare.

6.   Ägaren eller djurhållaren skall förse personer som anställs eller anlitas av dessa för att sköta, fånga eller lasta kycklingar med instruktioner för och handledning i relevanta djurskyddskrav, inklusive de krav som gäller anläggningens avlivningsmetoder.

Artikel 5

Märkning av fjäderfäkött

Senast den 31 december 2009 skall kommissionen förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om ett eventuellt införande av ett särskilt harmoniserat, obligatoriskt märkningssystem för fjäderfäkött samt produkter och beredningar därav, som framställts i överensstämmelse med normer för djurens välbefinnande.

I denna rapport skall de möjliga socioekonomiska konsekvenserna, inverkan på gemenskapens ekonomiska partner och överensstämmelsen mellan ett sådant märkningssystem och Världshandelsorganisationens regler beaktas.

Rapporten skall åtföljas av lämpliga lagstiftningsförslag där det tas hänsyn till sådana överväganden samt till medlemsstaternas erfarenheter av frivilliga märkningsprogram.

Artikel 6

Kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet

1.   På grundval av ett vetenskapligt yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet skall kommissionen senast den 31 december 2010 till Europaparlamentet och rådet lämna en rapport om hur genetiska faktorer påverkar sådana identifierade brister som medför ett sämre skydd för kycklingar. Denna rapport kan vid behov åtföljas av lämpliga lagförslag.

2.   Medlemsstaterna skall förelägga kommissionen resultaten av insamlandet av uppgifter från kontrollerna av ett representativt urval flockar som slaktats under en minimiperiod av ett år. För att en relevant analys skall kunna göras bör urvalet och uppgiftskraven enligt bilaga III vara vetenskapligt underbyggda, objektiva och jämförbara samt fastställda i enlighet med förfarandet i artikel 11.

Medlemsstaterna kan komma att behöva ett finansiellt bidrag från gemenskapen för insamlandet av uppgifter i enlighet med detta direktiv.

3.   På grundval av tillgängliga uppgifter och med beaktande av nya vetenskapliga rön skall kommissionen senast den 30 juni 2012 förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om genomförandet av direktivet och dess effekter på kycklingars välbefinnande, samt om utarbetandet av välfärdsindikatorer. I rapporten skall de olika produktionsförhållandena och produktionsmetoderna beaktas. Den skall även beakta de socioekonomiska och administrativa konsekvenserna av detta direktiv, inbegripet regionala aspekter.

Artikel 7

Inspektioner

1.   Den behöriga myndigheten skall genomföra icke-diskriminerande inspektioner för att kontrollera att kraven i detta direktiv är uppfyllda.

Dessa inspektioner skall utföras på en adekvat andel av de djur som hålls inom den enskilda medlemsstaten i enlighet med relevanta bestämmelser i förordning (EG) nr 882/2004 och de kan genomföras samtidigt med kontroller som utförs för andra ändamål.

Medlemsstaterna skall inrätta lämpliga förfaranden för att fastställa beläggningsgraden.

2.   Medlemsstaterna skall senast den 30 juni varje år lägga fram en rapport för kommissionen om de inspektioner enligt punkt 1 som utförts året dessförinnan. Rapporten skall åtföljas av en förteckning över de mest relevanta åtgärder som den behöriga myndigheten vidtagit för att avhjälpa de huvudsakliga djurskyddsproblem som konstaterats.

Artikel 8

Riktlinjer för goda djurhållningsrutiner

Medlemsstaterna skall främja utarbetande av riktlinjer för goda djurhållningsrutiner där det även skall ingå riktlinjer för efterlevnaden av bestämmelserna i detta direktiv. Spridningen och användningen av sådana riktlinjer skall uppmuntras.

Artikel 9

Sanktioner

Medlemsstaterna skall fastställa bestämmelser om de sanktioner som skall tillämpas vid överträdelser av nationella bestämmelser som har utfärdats enligt detta direktiv och skall vidta alla åtgärder som behövs för att säkerställa att de genomförs. Sanktionerna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla bestämmelserna till kommissionen senast den 30 juni 2010 och utan dröjsmål anmäla eventuella ändringar av dem.

Artikel 10

Genomförandebefogenheter

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv på ett enhetligt sätt får antas i enlighet med förfarandet i artikel 11.

Artikel 11

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen skall biträdas av Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa som inrättats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (12).

2.   När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

Artikel 12

Införlivande

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 30 juni 2010.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv bestämma.

Artikel 13

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 14

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  Yttrandet avgivet den 14 februari 2006 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  Yttrandet avgivet den 26 oktober 2005 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(3)  EGT L 221, 8.8.1998, s. 23. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 806/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1).

(4)  EGT L 323, 17.11.1978, s. 14. Konventionen ändrad genom ett ändringsprotokoll (EGT L 395, 31.12.1992, s. 22).

(5)  EUT L 139, 30.4.2004, s. 206. Rättad i EUT L 226, 25.6.2004, s. 83. Förordningen senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

(6)  EUT L 165, 30.4.2004, s. 1. Rättad i EUT L 191, 28.5.2004, s. 1. Förordningen senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1791/2006.

(7)  EGT L 224, 18.8.1990, s. 19. Beslutet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1791/2006.

(8)  EUT C 321, 31.12.2003, s. 1. Rättat i EUT C 4, 8.1.2004, s. 7.

(9)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

(10)  EGT L 143, 7.6.1991, s. 11. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2029/2006 (EUT L 414, 30.12.2006, s. 29).

(11)  EGT L 198, 22.7.1991, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 394/2007 (EUT L 98, 13.4.2007, s. 3).

(12)  EGT L 31, 1.2.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 575/2006 (EUT L 100, 8.4.2006, s. 3).

---

---

---

---

---

---