18.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/32

(1)

Den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen (EMU) inleddes den 1 januari 1999. Rådet beslutade i dess sammansättning på stats- och regeringschefsnivå vid mötet i Bryssel den 3 maj 1998 att Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal och Finland uppfyllde de nödvändiga villkoren för att införa den gemensamma valutan den 1 januari 1999 (4).

(2)

Rådet beslutade den 19 juni 2000 att Grekland uppfyllde de nödvändiga villkoren för att införa den gemensamma valutan den 1 januari 2001 (5). Rådet beslutade den 11 juli 2006 att Slovenien uppfyllde de nödvändiga villkoren för att införa den gemensamma valutan den 1 januari 2007 (6).

(3)

I enlighet med punkt 1 i det till fördraget fogade protokollet om vissa bestämmelser angående Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland anmälde Förenade kungariket att landet inte avsåg att gå över till den tredje etappen av EMU den 1 januari 1999. Denna anmälan har inte ändrats. I enlighet med punkt 1 i det till fördraget fogade protokollet om vissa bestämmelser angående Danmark och det beslut som fattades av stats- och regeringscheferna i Edinburgh i december 1992 har Danmark anmält till rådet att landet inte kommer att delta i den tredje etappen av EMU. Danmark har inte begärt att det förfarande som avses i artikel 122.2 i fördraget skall inledas.

(4)

Sverige har genom beslut 98/317/EG undantag enligt artikel 122 i fördraget. I enlighet med artikel 4 i 2003 års anslutningsakt (7) har Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen och Slovakien undantag enligt artikel 122 i fördraget. I enlighet med artikel 5 i 2005 års anslutningsakt (8) är Bulgarien och Rumänien medlemsstater med undantag enligt definitionen i artikel 122 i fördraget.

(5)

Europeiska centralbanken (ECB) inrättades den 1 juli 1998. Det europeiska monetära systemet ersattes med en växelkursmekanism som inrättades genom Europeiska rådets resolution av den 16 juni 1997 om införande av en växelkursmekanism i tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen (9). Förfaranden för en växelkursmekanism under etapp tre av den ekonomiska och monetära unionen (ERM II) fastställdes i ett avtal av den 1 september 1998 mellan ECB och de nationella centralbankerna i medlemsstaterna utanför euroområdet avseende operativa förfaranden för en växelkursmekanism under etapp tre av den ekonomiska och monetära unionen (10).

(6)

I artikel 122.2 i fördraget fastställs förfaranden för att upphäva de berörda medlemsstaternas undantag. Enligt denna artikel skall kommissionen och ECB rapportera till rådet i enlighet med förfarandet i artikel 121.1 i fördraget åtminstone en gång vartannat år eller på begäran av en medlemsstat med undantag. Den 27 februari 2007 inkom Malta med en formell begäran om konvergensbedömning.

(7)

Medlemsstaternas nationella lagstiftning, inklusive de nationella centralbankernas stadgar, skall vid behov anpassas för att säkerställa förenlighet med artiklarna 108 och 109 i fördraget och stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (nedan kallad ”ECBS-stadgan”). Kommissionens och ECB:s rapporter tillhandahåller en detaljerad bedömning av huruvida lagstiftningen i Malta är förenlig med artiklarna 108 och 109 i fördraget och ECBS-stadgan.

(8)

I enlighet med artikel 1 i protokollet om konvergenskriterier som avses i artikel 121 i fördraget innebär kriteriet om prisstabilitet som avses i artikel 121.1 första strecksatsen i fördraget att en medlemsstat under en tid av ett år före granskningen skall uppvisa en hållbar prisutveckling och en genomsnittlig inflationstakt som inte med mer än 1,5 procentenheter överstiger inflationstakten i de högst tre medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet. För kriteriet om prisstabilitet skall inflationen mätas med hjälp av det harmoniserade indexet för konsumentpriser (HIKP) som definieras i rådets förordning (EG) nr 2494/95 (11). För att bedöma kriteriet om prisstabilitet skall en medlemsstats inflation mätas som den procentuella förändringen av det aritmetiska medelvärdet av tolvmånadersindexet i förhållande till det aritmetiska medelvärdet för tolvmånadersindexet för föregående period. Under den ettårsperiod som löpte ut i mars 2007 var de tre medlemsstaterna med bäst resultat i fråga om prisstabilitet Finland, Polen och Sverige med en inflationstakt på 1,3 %, 1,5 % respektive 1,6 %. I kommissionens och ECB:s rapporter beräknades referensvärdet som det enkla aritmetiska medelvärdet av inflationstakten i de tre medlemsstater med bäst resultat i fråga om prisstabilitet plus 1,5 procentenheter. På grundval av detta uppgick referensvärdet under den ettårsperiod som löpte ut i mars 2007 till 3,0 %.

(9)

I enlighet med artikel 2 i protokollet om konvergenskriterier innebär kriteriet om den offentliga sektorns finanser som avses i artikel 121.1 andra strecksatsen i fördraget att medlemsstaten vid tidpunkten för granskningen inte får vara föremål för något beslut av rådet enligt artikel 104.6 i fördraget om att ett alltför stort underskott föreligger.

(10)

I enlighet med artikel 3 i protokollet om konvergenskriterier innebär kriteriet om deltagande i Europeiska monetära systemets växelkursmekanism som avses i artikel 121.1 tredje strecksatsen i fördraget att kursrörelserna för en medlemsstats valuta skall ha legat inom det normala fluktuationsutrymmet enligt Europeiska monetära systemets växelkursmekanism, utan att allvarliga spänningar har uppstått, under minst de senaste två åren före granskningen. Särskilt skall medlemsstaten inte på eget initiativ ha devalverat sin valutas bilaterala centralkurs i förhållande till någon annan medlemsstats valuta under denna period. Sedan den 1 januari 1999 har bedömningen av hur väl växelkurskriteriet uppfylls skett inom ramen för ERM II. Kommissionen och ECB har i sina bedömningar av hur väl växelkurskriteriet är uppfyllt granskat den tvåårsperiod som löpte ut den 26 april 2007.

(11)

I enlighet med artikel 4 i protokollet om konvergenskriterier innebär kriteriet om konvergens i räntesatserna som avses i artikel 121.1 fjärde strecksatsen i fördraget att en medlemsstat under en tid av ett år före granskningen skall ha haft en genomsnittlig långfristig nominell räntesats som inte med mer än två procentenheter överstiger motsvarande räntesats i de högst tre medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet. För kriteriet om konvergens i räntesatserna användes räntan på jämförbara tioåriga referensobligationer. För att bedöma i vilken utsträckning kriteriet om räntesatser uppfylls beräknades ett referensvärde i kommissionens och ECB:s rapporter i form av det enkla aritmetiska medelvärdet av den nominella långfristiga räntesatsen i tre av de medlemsstater som hade uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet plus två procentenheter. På grundval av detta uppgick referensvärdet under den ettårsperiod som löpte ut i mars 2007 till 6,4 %.

(12)

I enlighet med artikel 5 i protokollet om konvergenskriterier skall kommissionen tillhandahålla det statistiska underlag som används i den aktuella bedömningen av hur väl konvergenskriterierna uppfylls. Kommissionen har tillhandahållit de uppgifter som är nödvändiga för utarbetandet av detta beslut. Kommissionen har tillhandahållit dessa på grundval av de rapporter som medlemsstaterna lagt fram före den 1 april 2007 i enlighet med rådets förordning (EG) nr 3605/93 av den 22 november 1993 om tillämpningen av det till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott (12).

(13)

På grundval av rapporter från kommissionen och ECB om hur väl Malta fullföljer sina förpliktelser avseende den ekonomiska och monetära unionen drar kommissionen följande slutsatser:

Maltas nationella lagstiftning, inklusive den nationella centralbankens stadgar, är förenlig med artiklarna 108 och 109 i fördraget och ECBS-stadgan.

När det gäller huruvida Malta uppfyller de konvergenskriterier som avses i de fyra strecksatserna i artikel 121.1 i fördraget är följande att notera:

Malta har uppnått en hög grad av varaktig konvergens med hänsyn till dessa kriterier.

Malta uppfyller därför de nödvändiga villkoren för införande av den gemensamma valutan.

(14)

Genom rådets beslut 2007/465/EG (13) har rådet på kommissionens rekommendation upphävt beslut 2005/186/EG om förekomsten av ett alltför stort underskott i Malta.

(15)

I enlighet med artikel 122.2 i fördraget skall rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen besluta om vilka medlemsstater med undantag som uppfyller de nödvändiga villkoren för att införa den gemensamma valutan och upphäva undantagen för de berörda medlemsstaterna.