(i)

Effekterna av terrorattackerna den 11 september 2001

Den 1 oktober 2001, innan fartygsbygget hade inletts, begärde rederiet att Cantieri Navali Termoli skulle avbryta genomförandet av kontraktet till den 30 september 2003 i stället för att annullera det. Den 29 september 2003 tog rederiet tillbaka sin begäran om att avbryta kontraktet.

(ii)

Kravet på att anpassa fartyget efter de förändrade tekniska och kommersiella behoven

Dessutom tillkommer det faktum att rederiet vid återkallandet av begäran om att kontraktet skulle avbrytas begärde att fartygsprojektet skulle ändras – genom att man gjorde avsteg från kontraktets ursprungliga specifikationer – för att fartyget skulle svara mot de förändrade tekniska och kommersiella kraven. Ändringarna avsåg tankarnas storlek och antal, samt fartygets totala längd och bredd. De ändrade ritningarna hade lämnats in till R.I.NA, den italienska certifieringsmyndigheten, för godkännande. Ändringarna formaliserades slutligen den 10 december 2003 i ett tillägg till det ursprungliga fartygsbyggnadskontraktet.

(iii)

Naturkatastrofernas påverkan

Den 31 oktober 2002 drabbades regionen Molise av en jordbävning som hade återverkningar på varvet, personalen och leverantörerna. Därefter drabbades regionen av översvämningar den 23 januari och den 25 januari 2003 som hade ytterligare förödande effekter för varvet, personalen och leverantörerna. Dessa naturkatastrofer förorsakade varvet direkta skador genom att personalen inte kunde arbeta och indirekta skador genom den ensidiga uppsägningen av kontrakt från de lokala företags sida som anlitats som underleverantörer till arbetet med fartyg C.180 på grund av de skador som naturkatastroferna hade orsakat på leverantörernas produktionsstrukturer. De italienska myndigheterna hävdar särskilt att de ovannämnda händelserna påverkade det anläggningsarbete som utförs före det verkliga byggnadsarbetet på fartyget.

De italienska myndigheterna medger att båda naturkatastroferna inträffade under den period då byggnadskontraktet var avbrutet, men hävdar dock att händelserna vände upp och ner på varvets produktionsprogram och betonar att undantagstillstånd förklarades vid båda naturkatastroferna till och med den 1 februari 2004 genom ett dekret från ministerrådets ordförande.

De italienska myndigheterna betonar att stödet är brådskande med tanke på varvets begränsade finansiella och industriella resurser (4), särskilt med tanke på att det avtalade priset hade fastställts med avseende på det stöd som skulle beviljas enligt lag. De italienska myndigheterna anger dessutom att om den slutliga leveransfristen för fartyget (som hade färdigställts till 25,65 % den 16 december 2003) inte förlängs och stödet inte kan utnyttjas, kan fartyget inte färdigställas utan att det leder till oerhörda ekonomiska förluster för varvet, tillsammans med förlorade arbetstillfällen såväl vid varvet som hos dess underleverantörer. De italienska myndigheterna har dessutom påpekat att Marnavi-rederiet och varvet kommit överens om att upphäva byggnadskontraktet för ett annat fartyg, som betecknas C.173, vars byggnation hade påverkats av nämnda händelser, och att styra över redan tillgängligt material till fartyg C.180.

Tabell 1

Översikt över förseningarna i samband med leveransen av fartyg C.180

(i)

Effekterna av terrorattackerna den 11 september 2001

De italienska myndigheterna hävdade att det rörde sig om exceptionella yttre omständigheter som varvet inte kunde förutse och ansåg, till skillnad från kommissionen, att de hade lett till oväntade, betydande och berättigade avbrott i varvets arbetsprogram.

De baserar sin analys på argumentet att kommissionens bedömning grundar sig på en rapport som utarbetades hösten 2003 (5), dvs. två år efter händelserna, där det hävdas att dessa händelser påverkar handelsstrategierna för de ekonomiska aktörer som måste fatta beslut när dessa händelser inträffar – i september 2001 – eller under de följande månaderna.

Enligt de italienska myndigheterna är det välkänt och senare också bekräftat i Clarkson-rapporterna (6) att dessa händelser har haft återverkningar på marknadssegmentet för sjötransporter av varor och inte bara på ett slags fartyg, dvs. kryssningsfartyg. Till stöd för sitt påstående har de italienska myndigheterna inkommit med nya upplysningar för att bevisa de ovannämnda händelsernas inverkan på fartygsbyggnationen och överlämnat kopior av de kontrakt som upprättats mellan rederiet Marnavi och företaget Novamar, med säte i Houston (USA), om hyra av två petrokemiska fartyg som rederiet beställt av Cantieri Navali Termoli (7) och Novamars uppsägning av dessa kontrakt till följd av händelserna den 11 september 2001. De italienska myndigheterna hävdar således att dessa tragiska händelser har haft en liknande effekt på det berörda fartyget och, till skillnad från kommissionen, anser de italienska myndigheterna att deras effekter inte är begränsade till kryssningsfartyg. Följaktligen vidhåller de italienska myndigheterna sin ståndpunkt enligt vilken effekterna av de nämnda händelserna uppfyller villkoren i artikel 3.2 andra stycket tredje meningen i förordningen om stöd till varvsindustrin.

(ii)

Krav på att anpassa fartyget efter de förändrade tekniska och kommersiella behoven

De italienska myndigheterna har inkommit med upplysningar om de ändringar som gjorts avseende fartyg C.180.

De har särskilt förklarat att rederiet och varvet år 2000 hade ingått kontrakt om konstruktion av två petrokemiska fartyg som betecknades C.173 och C.180. I kontrakten angavs ursprungligen den 31 mars 2002 och den 30 juni 2003 som leveransdatum, men dessa datum sköts efter hand upp till den 31 mars 2003 och den 31 december 2003. De har dessutom förklarat att händelserna den 11 september 2001 och de två naturkatastroferna har haft en sådan effekt på varvets arbetsprogram att det bara kunde leverera ett av de två fartygen före den 31 december 2003.

Därför beslutade rederiet i november 2002 att avbryta ett av de pågående fartygsbyggena vid varvet för att detta skulle kunna slutföra ett av fartygen i tid. I praktiken gjordes detta genom att fartyget döptes om från C.173 till C.180 – som var det större av de fartyg som rederiet hade beställt – genom att betydande ändringar av fartyg C.180:s grundläggande struktur begärdes (8)  (9)  (10) och slutligen genom att kontraktet avseende fartyg C.173 hävdes. Följaktligen har fartyg C.180 (f.d. C.173) blivit ett större och snabbare fartyg med ytterligare kapacitet och ett högre avtalat pris i förhållande till det ursprungliga C.173, men de totala specifikationerna är färre jämfört med i det ursprungliga kontraktet för C.180.

De italienska myndigheterna har dock klargjort att ovannämnda ändringar bara har bidragit indirekt till att försena fartygsbyggnationen och att förseningarna i själva verket berodde på de naturkatastrofer som ledde till att det konsultföretag som fått i uppdrag att utforma ändringarna av fartyg C.180 (f.d. C.173) sade upp kontraktet.

(iii)

Naturkatastrofernas effekter (jordbävningen den 31 oktober 2002 och översvämningen den 23–25 januari 2003)

De italienska myndigheterna har framhållit omfattningen och effekterna av ovannämnda naturkatastrofer som drabbat den region där varvet är beläget.

Med tanke på storleken på det område som drabbades av naturkatastrofen och den stora risken för det privata och offentliga välbefinnandet påminner de italienska myndigheterna om att undantagstillstånd utlystes i regionen till och med den 30 juni 2003 genom ett dekret från ministerrådets ordförande av den 31 oktober 2002. Detta förlängdes senare till den 1 februari 2004 genom ett dekret av den 31 januari 2003. De italienska myndigheterna påpekade dessutom att kommissionen efter dessa händelser och inom ramen för översynen av regionalstödskartan (11) har godkänt förlängningen med avseende på effekterna av de naturkatastrofer som har drabbat Molise och Termoli, dvs. det område där varvet är beläget.

När det gäller varvet framgår det av de italienska myndigheternas upplysningar att arbetsprogrammet drogs med förseningar till följd av den ursprungliga förseningen och den efterföljande uppsägningen av flera kontrakt med olika underleverantörer som tillhandahöll varvet material och viktiga tjänster (12) för konstruktionen av fartyg C.180 (13) (f.d. C.173) efter de ovannämnda naturkatastroferna från november 2002 till februari 2003.

(iv)

Avbrott i arbetet med fartyg C.180 (f.d. C.173) 2004

Som svar på att förfarandet hade inletts meddelade de italienska myndigheterna kommissionen i juli 2005 att cirka 66 % av fartyget hade färdigställts, men att varvet hade avbrutit byggnationen och att fartyget hade sjösatts i augusti 2004 i avvaktan på att kommissionen skulle godkänna förlängningen av leveranstiden. Därför hävdade de, i enlighet med rederiets och varvets begäran, att förlängningen på tio månader skulle löpa från och med dagen för kommissionens beslut om att bevilja den begärda förlängningen.

(i)

Påverkan av händelserna den 11 september 2001

Kommissionen noterar att dessa händelser var yttre omständigheter som varvet inte kunde förutse. I enlighet med tidigare beslut från kommissionen kan emellertid denna motivering inte godtas i detta ärende. Enligt kommissionens fasta beslutspraxis (15) kan en minskad ekonomisk tillväxt eller en försämring av marknadssituationen i fråga om en viss typ av fartyg inte betraktas som sådana exceptionella händelser som avses i artikel 3.2 i förordningen om stöd till varvsindustrin. Kommissionen erinrar om att ett sådant argument endast har godtagits för kryssningsfartyg, med hänsyn till den direkta påverkan händelserna haft på den typen av fartyg, medan andra typer av fartyg påverkats av händelserna indirekt och mer generellt.

I beslutet om att inleda förfarandet i detta ärende erinrade kommissionen om att det i den rapport som utarbetades vid institutet Clarkson Research i november 2003 (16) anges att händelserna den 11 september 2001 otvetydigt förvärrade problemen i världsekonomin, som redan höll på att mattas av. Angående investeringar i petroleumtankfartyg med en last på mindre än 20 000 ton, som fartyg C.180, anges i samma rapport att under perioden mellan 1998 och 2000 förekom det inte någon större verksamhet och trots att en viss återhämtning noterades i början av 2001 minskades verksamhetsnivån på nytt under sista kvartalet 2001, vilket visar på ett motsvarande förlopp som i resten av sektorn. Avseende ordertillgången registrerades en betydande återhämtning i början av 2002 och den har sedan dess varit fortsatt ganska hög.

När det vidare gäller de italienska myndigheternas argument som ifrågasätter riktigheten av kommissionens bedömning av händelsernas påverkan, eftersom den bygger på en rapport som utarbetats i efterhand, påpekar kommissionen först och främst att man har baserat sig på en rapport som de italienska myndigheterna själva lagt fram. För det andra vill kommissionen betona att de italienska myndigheterna själva i detta förfarande stöder sig på rapporter från slutet av 2003. Kommissionen anser slutligen att ingen av de senare rapporter som de italienska myndigheterna hänvisar till motsäger kommissionens bedömning på denna punkt.

Kommissionen erinrar om att denna bedömning av argumentet ovan överensstämmer med andra beslut i liknande ärenden som Italien har anmält och som rör en förlängning av den treåriga leveranstiden för fartyg för transport av petrokemiska produkter och LPG.

(ii)

Nödvändigheten av att ändra fartyget för att anpassa sig till de förändrade tekniska och kommersiella behoven

När det gäller det andra argumentet noterar kommissionen först och främst att de tekniska ändringarna har gjorts på begäran av rederiet för att anpassa fartyget till ändrade tekniska och kommersiella behov. Av tilläggsklausulen av den 10 december 2003, som fogats till det ursprungliga fartygsbyggnadskontraktet, framgår vidare att varvet hade för avsikt att begära anstånd med leveranstiden för fartyg C.180 hos rederiet och stå för alla kostnader och risker i samband med tillhandahållande/godkännande av statligt stöd för fartyget.

Kommissionen noterar att eftersom ett rederi alltid kan begära ändringar av byggnadskontraktet, utgör sådana ändringar inte en ovanlig händelse inom varvsindustrin. Sådana ändringar är en del av varvets normala verksamhet. Argumentet kan därför inte godtas.

För fullständighetens skull noterar kommissionen att de italienska myndigheterna under detta förfarande har förklarat att det amerikanska hyrföretaget Novamar redan hade aviserat ändringarna i fråga, avseende både fartyg C.173 och C.180, i ett brev till rederiet i februari 2001, och att varvet och rederiet hade kommit överens om ändringarna redan innan kontraktet avbröts 2001. Det noteras vidare att det enligt de italienska myndigheternas uppgifter var meningen att fartyg C.173, i dess ursprungliga utformning, skulle har byggts mycket tidigare av ett varv som hamnade i svårigheter under nittiotalet och att fartyget därmed hörde till en annan kategori av fartyg som var föråldrad, med hänsyn till att en ny generation fartyg med större dimensioner och kapacitet hade växt fram.

Mot bakgrund av det ovanstående förefaller det uppenbart att de ovannämnda ändringarna varken var exceptionella eller oförutsedda. Kommissionen anser därför att Italiens argument inte kan godtas.

(iii)

Påverkan av de naturkatastrofer som drabbat regionen Molise, där varvet ligger

Kommissionen medger att jordbävningar, översvämningar och andra fall av force majeur i allmänhet är godtagbara skäl för förlängningar. Det medges även att sådana händelser har haft återverkningar för verksamheten i regionen Molise, vilket framgår av det undantagstillstånd som ministerrådets ordförande beslutade om, och potentiellt även på hela varvets verksamhet.

Enligt förordningen om stöd till varvsindustrin utgör förlängningen av leveranstiden på tre år ett undantag från bestämmelserna om att driftsstöd kan beviljas i samband med ett kontrakt. Dessa bestämmelser är i sin tur undantag från gemenskapens regler om statligt stöd. Principen om att undantagsbestämmelser skall tolkas restriktivt innebär därför att det måste visas att det finns ett direkt orsakssamband mellan de omständigheter som påstås ligga till grund för förseningen av fartygsbyggandet och själva förseningen. De uppgifter som har lämnats till kommissionen, även de som de italienska myndigheterna lämnat efter det att det formella förfarandet inleddes, är ganska vaga och hänvisar i allmänna ordalag till återverkningarna av naturkatastroferna, utan att visa och kvantifiera den exakta inverkan händelserna hade på varvets arbetsprogram och byggandet av det fartyg som förfarandet avser.

Kommissionen anser att trots de uttryckliga förfrågningarna om upplysningar och de långa tidsfrister som beviljats för svaret, har Italien inte översänt detaljerade uppgifter om vilka effekter naturkatastroferna har haft på varvets allmänna arbetsprogram och inte heller uppgifter om det exakta orsakssambandet avseende arbetsprogrammet för fartyg C.180 (f.d. C.173). De italienska myndigheterna har översänt kopior av brev från olika företag som levererade material och tjänster, i vilka dessa sade upp sina kontrakt. Myndigheterna har dock inte närmare dokumenterat orsakssambandet eller närmare angett hur stor förseningen i arbetsprogrammet och byggandet av fartyg C.180 (f.d. C.173) blev till följd av detta, för att motivera sin begäran om en förlängning av leveranstiden med tio månader.

(iv)

Avbrott i arbetet på fartyg C.180 (f.d. C.173) 2004

Kommissionen noterar vidare att de italienska myndigheterna har meddelat att fartyg C.180 (f.d. C.173) var till ca 66 % färdigställt, men att arbetena avbröts och fartyget sjösattes i augusti 2004. De hävdar således att förlängningen med tio månader bör löpa från dagen för kommissionens beslut om att bevilja förlängningen.

För det första kan de italienska myndigheternas begäran att förlängningen med tio månader skall löpa från dagen för kommissionens beslut inte anses förenlig med förordningen om stöd till varvsindustrin, eftersom det skulle leda till ytterligare oberättigade förseningar. Det noteras att varvet fattade beslutet om att avbryta fartygsbyggandet på eget ansvar och att detta har medfört en ytterligare försening som inte kan motiveras enligt förordningen om stöd till varvsindustrin.

För det andra påpekar kommissionen att fartyg C.180 (f.d. C.173) enligt anmälan skulle ha levererats senast den 31 oktober 2004. Med hänsyn till att de italienska myndigheterna begärde att förlängningen av leveranstiden med tio månader skulle löpa från kommissionens beslut och då varvet hade sjösatt fartyg C.180 (f.d. C.173) i augusti 2004 innan det var färdigställt, står det dock klart att varvet aldrig skulle ha lyckats leverera fartyget inom den förlängningsperiod på tio månader som ursprungligen begärdes.

De italienska myndigheternas ansökan måste därför avslås med hänsyn till det oberättigade avbrottet i arbetet 2004.