(1)

Detta beslut riktar sig till följande företag:

(2)

Mottagarna av beslutet deltog i en enda och fortlöpande överträdelse av artikel 81 i fördraget och artikel 53 i EES-avtalet som avsåg väteperoxid och den vidareförädlade produkten perborat och omfattade hela EES (nedan kallad överträdelsen). I beslutet konstateras att överträdelsen pågick från den 31 januari 1994 till den 31 december 2000. Överträdelsen bestod främst av att konkurrenter utbytte kommersiellt viktiga och konfidentiella uppgifter om marknaden och företagen, begränsade och kontrollerade produktionen liksom potentiell och faktisk kapacitet, fördelade marknadsandelar och kunder samt fastställde och övervakade (mål)priser.

(3)

Väteperoxid är ett starkt oxidationsmedel, som har flera industriella tillämpningar. Det är en klar och färglös vätska, som saluförs som en vattenbaserad lösning, vanligen i koncentrationer mellan 30 och 70 %. Som slutprodukt används väteperoxid som blekmedel i massa- och pappersindustrin, för blekning av textilier, för desinficering och för andra miljöändamål, till exempel avloppsrening. Väteperoxid används också som råmaterial vid tillverkning av andra peroxidprodukter i efterföljande led, till exempel persalter (bland annat perborat) och perättiksyra.

(4)

Perborat och natriumperkarbonat används främst som aktiv substans i syntetiska rengöringsmedel och tvättmedel. Perborat och natriumperkarbonat har båda granskats vid detta förfarande, men efter svaren på meddelandet om invändningar och de argument som framfördes vid det muntliga hörandet, kan det inte fastställas att överträdelsen omfattade natriumperkarbonat. Beslutet gäller därför endast väteperoxid och perborat, inte natriumperkarbonat, trots att meddelandet om invändningar även omfattade perättiksyra.

(5)

Väteperoxid: i EES fanns sex stora leverantörer under den period som överträdelsen pågick. Det ledande företaget var Solvay med en marknadsandel på omkring [20–30] %, följt av EKA. De andra leverantörerna var Atofina, Kemira, Degussa och Foret. Air Liquide och Ausimont sålde väteperoxid fram till juni 1998 respektive maj 2002. Det fanns dessutom vissa små återförsäljare som importerade väteperoxid från Östeuropa och från länder utanför Europa. Inga nya företag har gått in på marknaden under senare år.

(6)

Perborat: Följande företag var verksamma inom EES under hela eller delar av den period som överträdelsen pågick: Degussa, Foret, Solvay, Caffaro (som upphörde med produktionen 1999), Atofina (som upphörde med produktionen 1999), Air Liquide (som upphörde med produktionen 1994) och Ausimont.

(7)

Under den period då överträdelsen pågick fanns det relativt få köpare av väteperoxid inom EES (sex till åtta). Kunderna fanns främst inom massa- och pappersindustrin, som förhandlade fram avtal och priser som omfattade hela EES.

(8)

Stora kunder (som nordiska och tyska massa- och papperstillverkare) förhandlade fram avtal med ett enda pris för leveranser till flera olika anläggningar inom EES. Det var därmed leverantören som stod för transportkostnaderna, vilket innebar att leverantörerna kan ha haft intresse av att skaffa väteperoxid från källor nära kundernas anläggningar.

(9)

Inom persaltsektorn stod några få stora multinationella företag för 75–80 % av inköpen under den period då överträdelsen pågick. Alla dessa kunder hade centraliserat sina inköp i Europa, och förhandlade om inköpen två gånger om året. De köpte i regel persalter från fler än en leverantör för att upprätthålla ett visst konkurrenstryck.

(10)

Överträdelsen omfattade alla de delar av EES där det fanns en efterfrågan på de produkter som omfattas av granskningen.

(11)

Den överträdelse som beslutet gäller pågick från och med den 31 januari 1994 till och med den 31 december 2000.

(12)

Företagens samverkan omfattade utbyte av marknadsrelaterade uppgifter (bland annat priser och försäljningsvolymer), uppdelning av marknader, begränsning eller kontroll av produktion och utbud samt fastställande av priser på väteperoxid och perborat. Det finns ett samband mellan samverkan om dessa båda produkter, och den utgör därför en del av ett enda övergripande system, som i sin tur utgör en enda överträdelse. Även om väteperoxid och perborat granskades separat, skulle företagens samverkan omfattas av förbudet i artikel 81.1 i fördraget.

(13)

I december 2002 informerade Degussa kommissionen om att det fanns en kartell inom väteperoxid- och perboratsektorn och uttryckte sin önskan att samarbeta med kommissionen enligt 2002 års meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (kallas nedan meddelandet om förmånlig behandling) (1). Degussa lämnade skriftliga redogörelser till kommissionen och vissa materiella bevis som gjorde det möjligt för kommissionen att i mars 2003 genomföra inspektioner hos tre företag (kommissionens undersökning av de andra företagen inleddes med en begäran om upplysningar).

(14)

Efter inspektionerna lämnade fem andra företag in en ansökan om nedsättning av böter. Tre av dem beviljades detta i enlighet med punkterna 23 och 26 i meddelandet om förmånlig behandling, nämligen EKA, Atofina och Solvay. Kemiras och Solexis ansökningar avvisades.

(15)

Grundbeloppet för böterna fastställs på grundval av överträdelsens allvar och varaktighet.

(16)

När kommissionen bedömer öveträdelsens allvar tar den hänsyn till överträdelsens art, dess faktiska påverkan på marknaden i de fall där detta kan mätas, och den relevanta geografiska marknadens storlek.

(17)

Med hänsyn till överträdelsens art, att den med nödvändighet måste ha påverkat marknaden och att den omfattade hela EES, där väteperoxid och perborat tillsammans hade ett sammanlagt värde på omkring 470 miljoner euro under 1999, det sista hela året då överträdelsen pågick, anser kommissionen att de företag som detta beslut riktar sig till har begått en mycket allvarlig öveträdelse av artikel 81 i fördraget och artikel 53 i EES-avtalet.

(18)

Inom kategorin mycket allvarliga överträdelser finns en bötesskala, som gör det möjligt att behandla företagen olika och ta hänsyn till om ett företag har ekonomisk kapacitet att allvarligt skada konkurrensen. Detta är lämpligt när det, som i detta fall, finns stora skillnader mellan de överträdande företagens marknadsandelar.

(19)

När kommissionen bedömde omsättningen för varje företags produkter och vägde den mot den sammanlagda omsättningen för väteperoxid och perkarbonat för att fastställa det enskilda företagets betydelse, tog den hänsyn till att vissa företag var verksamma endast på den ena av de berörda produktmarknaderna. På så sätt har kommissionen beaktat hur det enskilda företagets agerande faktiskt har påverkat konkurrensen. Eftersom väteperoxid och perborat säljs i olika former är andelen av det sammanlagda försäljningsvärdet en mer tillförlitlig indikator på företagens kapacitet. Dessa siffror visar att Solvay var den största marknadsaktören inom EES med en andel av den kombinerade försäljningen på omkring [20-30] %. Solvay placeras därför i den första kategorin. Degussa, med en marknadsandel på [10-20] %, placeras i den andra kategorin. Foret, EKA, Atofina, Kemira och Ausimont, med marknadsandelar på [5-15] %, placeras i den tredje kategorin. Caffaro, med en marknadsandel inom perborat på omkring [5-10] % under sitt sista hela år (1998) och en andel av den kombinerade försäljningen av väteperoxid och perborat på [1-5] %, placeras i den fjärde kategorin.

(20)

När det gäller Caffaro beaktar kommissionen att det trots de många kopplingarna mellan de båda produkterna inte har visats att Caffaro kände till eller med nödvändighet måste ha känt till att de konkurrenshämmande åtgärderna var en del av en mer övergripande plan. Med hänsyn till omständigheterna i ärendet sänks därför grundbeloppet för Caffaros böter med 25 %.

(21)

Inom kategorin mycket allvarliga överträdelser ger bötesskalan kommissionen möjlighet att fastställa böterna till en nivå som garanterar att de har en tillräcklig avskräckande effekt med hänsyn till varje företags storlek. I detta sammanhang konstaterar kommissionen att år 2005, det senaste räkenskapsår som föregår detta beslut, hade Total en världsomfattande omsättning på 143 miljarder euro, Elf Aquitaine 120 miljarder euro, Akzo 13 miljarder euro, Degussa 11,75 miljarder euro, Solvay 8,56 miljarder euro och Edison 6,65 miljarder euro. Kommissionen anser det därför lämpligt att multiplicera Totals böter med faktorn 3, som bygger på moderbolagens storlek, dvs. Elf Aquitaine och Total, som vart och ett hade en omsättning på långt över 100 miljarder euro. Akzo och Degussa, som vart och ett hade en omsättning på omkring 10 % av Totals omsättning, är också mycket stora företag med en omsättning på över 10 miljarder euro. Det är därför lämpligt att multiplicera böterna för dessa företag med faktorn 1,75. Eftersom Solvay hade en omsättning på 8,56 miljarder euro, anser kommissionen det lämpligt att multiplicera Solvays böter med faktorn 1,5. Edison hade en omsättning på 6,65 miljarder euro och kommissionen anser det därför lämpligt att multiplicera Edisons böter med faktorn 1,25. Då Ausimont överfördes till ett annat företag gäller multiplikationsfaktorn i detta fall endast de böter som åläggs Edison.

(22)

Degussa, Solvay och Kemira deltog i överträdelsen från den 31 januari 1994 till den 31 december 2000, en period om sex år och elva månader. Dessa företag begick en långvarig överträdelse. Grundbeloppet för böterna bör därför höjas med 10 % för varje helt år som företagen deltog i överträdelsen. Grundbeloppet bör höjas med ytterligare 5 % för varje återstående period om minst sex månader men kortare än ett år. Detta leder till att grundbeloppet för de tre företagens böter höjs med 65 %. EKA deltog i överträdelsen från den 31 januari 1994 till den 31 december 1999, en period om fem år och elva månader. Atofina och Ausimont deltog i överträdelsen från den 12 maj till den 31 december 2000, en period om fem år och sju månader. Det innebär att grundbeloppet för vart och ett av företagen höjs med 55 %. (2) Foret deltog i överträdelsen från den 29 maj 1997 till den 13 december 1999, en period om två år och sju månader. Det innebär att grundbeloppet höjs med 25 %. Caffaro deltog i överträdelsen från den 29 maj 1997 till den 31 december 1998, en period om ett år och sju månader. Det innebär att grundbeloppet höjs med 15 %.

(23)

Vid den tidpunkt då överträdelsen begicks hade Atofina, Degussa, Edison och Solvay redan mottagit tidigare kommissionsbeslut om kartellverksamhet (3). Att företagen nu har upprepat samma typ av beteende antingen inom samma bransch eller inom någon annan bransch än den där de tidigare har ålagts påföljder, visar att de första påföljerna inte fick dessa företag att ändra sitt beteende. Kommissionen anser att detta är en försvårande omständighet, som motiverar en höjning med 50 % av grundbeloppet för de böter som skall åläggas de ovannämnda företagen (4).

(24)

Caffaro har haft en passiv och mindre betydelsefull roll i överträdelsen jämfört med de andra deltagarna i kartellen och det är därför lämpligt att sänka företagets böter med 50 %.

(25)

I artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003 föreskrivs att böterna för varje företag inte får överstiga 10 % av föregående räkenskapsårs sammanlagda omsättning. När det gäller taket på 10 % gäller att ”om flera mottagare utgör ’företaget’, dvs. den ekonomiska enhet som är ansvarig för den bestraffade överträdelsen, [...] den dag då beslutet antas, [...] kan taket beräknas på grundval av den sammanlagda omsättningen för det företaget, dvs. för alla dess delar tillsammans. Om den ekonomiska enheten senare har splittrats, har dock varje mottagare av beslutet rätt till en individuell tillämpning av taket i fråga [ej officiell översättning]” (5).

(26)

Solexis världsomfattande omsättning var 256 190 307 euro under 2005. Solexis kan därför inte åläggas böter över 25,619 miljoner euro.

(27)

Degussa, EKA, Atofina, Solvay, Solexis och Kemira lämnade in ansökningar i enlighet med meddelandet om förmånlig behandling. De samarbetade med kommissionen i olika skeden av undersökningen för att få förmånlig behandling i enlighet med meddelandet.

(28)

Degussa var den första europeiska tillverkaren av väteperoxid och persalter som informerade kommissionen om att det fanns en kartell på väteperoxidmarknaden och på den anknytande perboratmarknaden. Degussa har samarbetat fullt ut, fortlöpande och skyndsamt under hela kommissionens administrativa förfarande och försett kommissionen med alla bevis för den misstänkta överträdelsen, lämnat detaljerade uppgifter om möten om de båda produkterna mellan konkurrenterna och gett kommissionen möjlighet att visa att det finns en kartell för båda produkterna. Degussa upphörde att delta i den misstänkta överträdelsen senast när företaget lämnade bevis enligt punkt 8 a i meddelandet om förmånlig behandling och försökte inte tvinga andra företag att delta i överträdelsen. Därför befrias Degussa från de böter som företaget annars skulle ha ålagts.

(29)

EKA var det andra företaget som tog kontakt med kommissionen i enlighet med meddelandet om förmånlig behandling (den 29 mars 2003) och det första företaget som uppfyllde villkoren i punkt 21 i meddelandet, eftersom EKA försåg kommissionen med bevis som hade ett betydande mervärde jämfört med dem som kommissionen redan hade samlat in.

(30)

EKA upphörde att delta i överträdelsen senast när företaget lämnade bevis till kommissionen. Kommissionen kommer därför att sänka böterna med 30–50 %. På grund av EKA:s tidiga samarbete, bevisens kvalitet och företagets omfattande och fortlöpande samarbete beviljar kommissionen företaget en nedsättning på 40 % av de böter som företaget annars skulle ha ålagts för perioden från den 14 oktober 1997 till den 31 december 1999.

(31)

EKA:s bevismaterial gjorde det möjligt för kommissionen att spåra kartellen tillbaka till den 31 januari 1994. Bevismaterialet för perioden före den 14 oktober 1997 gäller för kommissionen tidigare okända sakförhållanden som har ett direkt samband med den misstänkta kartellens varaktighet. I enlighet med punkt 23 i meddelandet om förmånlig behandling kommer kommissionen inte att bortse från dessa element när den avgör vilka böter som skall åläggas EKA.

(32)

Atofina (nu Arkema) var det andra företaget som uppfyllde kraven i punkt 21 i meddelandet om förmånlig behandling, eftersom Atofina försåg kommissionen med bevis som hade ett betydande mervärde jämfört med dem som kommissionen redan hade samlat in. Enligt vad kommissionen känner till upphörde Atofina att delta i kartellen senast då företaget lämnade in bevismaterialet. Atofina har därför i enlighet med punkt 23 b andra strecksatsen i meddelandet om förmånlig behandling rätt till nedsättning av böterna med 20–30 %. Vid bedömningen av hur stor nedsättningen skall bli tar kommissionen hänsyn till vid vilken tidpunkt bevisen med ett betydande mervärde lämnades in och i vilken utsträckning de gav ett sådant mervärde. Atofina lämnade in den första inlagan med betydande mervärde den 3 april 2003, endast en vecka efter inspektionerna. Ytterligare förklaringar och nya dokument lämnades in den 26 maj 2003. Dokumenten avsåg den Europaomfattande kartellen för båda produkterna och Atofina lämnade in samtida dokument som gjorde det möjligt för kommissionen att bekräfta de uppgifter som Degussa redan hade lämnat. Uppgifterna används i mycket stor omfattning i beslutet. Mot denna bakgrund beviljar kommissionen Atofina en nedsättning med 30 % av de böter som företaget annars skulle ha ålagts.

(33)

Solvay var det tredje företaget som uppfyllde villkoren i punkt 21 i meddelandet om förmånlig behandling. Den 4 april 2003, en kort tid efter det att Solvays lokaler hade inspekterats i enlighet med artikel 14 i förordning nr 17, nämligen den 25 mars 2003, lämnade Solvay in en ansökan enligt meddelandet om förmånlig behandling bestående av en muntlig redogörelse om väteperoxid och perborat, som kompletterades under ett möte den 9 april 2003. Den 3 april 2003 (efter det att Atofina hade lämnat in sin ansökan) begärde Solvay ett möte, som hölls den 4 april 2003. Redogörelsen av den 4 april 2003 uppfyllde villkoren i punkt 21 i meddelandet om förmånlig behandling, eftersom Solvay försåg kommissionen med bevis som hade ett betydande mervärde jämfört med dem som kommissionen redan hade samlat in. Enligt vad kommissionen känner till upphörde Solvay att delta i överträdelsen senast vid den tidpunkt då företaget lämnade bevismaterialet.

(34)

Solvay anför att företaget kontaktade kommissionen per telefon på morgonen den 3 april 2003 för att meddela att Solvay ville göra en ansökan enligt meddelandet om förmånlig behandling. Atofinas ansökan, som lämnades in den 3 april 2003 kl. 15.50, innehöll 13 dokument, som enligt Solvay var oläsliga eller omöjliga att tolka utan transkription eller någon annan form av förklaring, och kommissionen kunde därför inte använda några av dessa dokument innan den fick en fullständig förklaring den 26 maj 2003, dvs. efter det att Solvay ansökt om förmånlig behandling.

(35)

Solvay hävdar att en avgörande faktor när det gäller att bedöma om en ansökan om förmånlig behandling ger rätt till nedsättning av böterna är den objektiva kvaliteten på de uppgifter som lämnats till kommissionen, dvs. hur användbara uppgifterna varit för kommissionen. Solvay anför att dess ansökan om förmånlig behandling gjordes på ett korrekt sätt morgonen den 3 april 2003 och gav ett betydande mervärde både i fråga om väteperoxid och perborat. Solvay har därför rätt till högsta möjliga nedsättning (50 %) av de böter som åläggs i samband med de båda produkterna.

(36)

Kommissionen anser att EKA:s och Atofinas inlagor gav ett betydande mervärde i enlighet med punkt 21 i meddelandet om förmånlig behandling före Solvays första inlaga, som inte lämnades förrän den 4 april 2003. Därför avvisar kommissionen Solvays argument.

(37)

Solvay lämnade bevis som gjorde det möjligt för kommissionen att bekräfta vissa av de uppgifter som Degussa och Atofina lämnat och som används i stor utsträckning i detta beslut. Mot denna bakgrund beviljar kommissionen Solvay en nedsättning med 10 % av de böter som företaget annars skulle ha ålagts.

(38)

Solvay Solexis och Kemira lämnade också in ansökningar enligt avsnitt B i meddelandet om förmånlig behandling, men beviljades inte någon nedsättning på grund av att deras ansökningar inte gav något betydande mervärde.

(39)

Följande företag har överträtt artikel 81.1 i fördraget och artikel 53 i EES-avtalet genom att under de angivna perioderna delta i en enda och fortlöpande överträdelse som omfattade väteperoxid och perkarbonat, som omfattade hela EES, som främst bestod av att konkurrenter utbytte uppgifter om priser och försäljningsvolymer, avtal om priser, avtal om minskad produktionskapacitet inom EES och övervakning av de konkurrenshämmande åtgärderna:

(40)

För de överträdelser som anges i föregående skäl åläggs följande böter:

(41)

De i punkt 41 angivna företagen skall omedelbart upphöra med den nämnda överträdelsen om de inte redan har gjort det. De skall avhålla sig från att upprepa de åtgärder eller det agerande som anges i skäl 2 och från åtgärder och agerande som kan ha samma eller liknande syfte eller effekt.