19.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 48/30

(1)

Genom en skrivelse av den 19 juni 2000, registrerad av kommissionen med nr N/776/2000, meddelade Spanien kommissionen ett förslag till stimulansåtgärder för gruvindustrin i den autonoma regionen Kastilien-León. Förslaget till åtgärder för gruvindustrin innehöll vissa stödordningar för kolindustrin enligt föreskrifterna i kommissionens beslut nr 3632/93/EKSG av den 28 december 1993 om gemenskapsregler för statsstöd till kolindustrin (2).

(2)

I sin anmälan av den 19 juni 2000 informerade Spanien kommissionen om att det anmälda stöd som den autonoma regionen Kastilien-León avsåg att bevilja skulle samordnas med den spanska statens stöd.

(3)

Genom en skrivelse av den 25 september 2000 meddelade Spanien kommissionen att de behöriga myndigheterna, med anledning av att det hade gått tre månader utan att kommissionen hade uttryckt sin ståndpunkt i frågan, avsåg att börja vidta dessa åtgärder om inte kommissionen inom femton arbetsdagar efter detta meddelande antog ett beslut i enlighet med artikel 9.4 i beslut nr 3632/93/EKSG.

(4)

Genom en skrivelse av den 17 juli 2002, begärde kommissionen upplysningar om de stöd som Kastilien-Leóns regering hade beviljat kolindustrin under åren 2000, 2001 och 2002, med uppgift om vilka företag som hade fått del av stöden, stödbeloppen och deras syften, samt deras klassificering inom de föreskrivna kategorierna i beslut nr 3632/93/EKSG. Spanien skulle också ange förhållandet mellan stöden och de syften och allmänna kriterier som föreskrivs i artikel 2 samt förhållandet till de planer som Spanien anmält till kommissionen i enlighet med artikel 8 i beslut nr 3632/93/EKSG.

(5)

Genom en skrivelse av den 5 september avgav Spanien till kommissionen en redogörelse för beviljade stöd till kolföretagen i den autonoma regionen Kastilien-León under åren 2000, 2001 och 2002. Spanien lade fram anmälan i enlighet med förfarandebestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG fördraget (3). I sin anmälan hänvisade Spanien till beslut nr 3632/93/EKSG, trots att såväl detta beslut som EKSG fördraget hade löpt ut den 23 juli 2002.

(6)

Genom en skrivelse av den 19 februari 2003 informerade kommissionen Spanien om sitt beslut att inleda förfarandet enligt artikel 88.2 i EG fördraget mot stödåtgärderna för forskning och utveckling, miljöskydd, yrkesutbildning och säkerhet. Genom beslutet inleddes också förfarandet mot stödåtgärderna för att täcka de extra utgifterna, men dessa åtgärder täcks inte av föreliggande beslut.

(7)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (4). Kommissionen gav berörda parter tillfälle att yttra sig över stödet/åtgärden i fråga.

(8)

Inga synpunkter har inkommit från någon av de berörda parterna. Spanien skickade ytterligare upplysningar den 21 mars 2003, den 9 april 2003 och den 12 december 2003.

(9)

De olika typerna av stöd är följande:

(10)

Den rättsliga grunden för de stöd som avses utgörs av föreskrifterna från det regionala departementet för industrifrågor, handel och turism om stimulansåtgärder för gruvindustrin av den 20 oktober 2000 (stöd år 2000), den 19 december 2000 (stöd år 2001), den 19 december 2001 (stöd år 2002).

(11)

Stödmottagare är gruvföretag (storföretag och små och medelstora företag) samt sammanslutningar av företag i den autonoma regionen Kastilien-Leóns kolindustri enligt beslut nr 3632/93/EKSG i syfte att främja och utveckla kolanvändningen. Det uppskattade antalet företag eller bolag som får dessa stöd är 50.

(12)

Kastilien-León är en autonom region som omfattas av stöden i artikel 87.3 a och har klassificerats som en stödberättigad region under perioden 2000–2006.

(13)

För att finansiera de anmälda stöden har följande belopp fastställts:

(14)

Stödordningen upphörde att gälla den 23 juli 2002.

(15)

Syftet med stödet, de åtgärder som avses i skälen 15 till 18 och i första hand stöden till forskning och utveckling (FoU) är följande:

Stödberättigande prioriterade projekt i denna stödordning är sådana som omfattas av någon av följande prioriterade inriktningar:

(16)

Syftet med stöden till miljöskydd är följande:

Stödberättigande prioriterade projekt i denna stödordning är sådana som omfattas av någon av följande prioriterade inriktningar:

(17)

Stöden för gruvarbetarnas vidarebildning går till utbildningsprojekt vars främsta mål är att ge arbetstagarna inom sektorn god teknisk kompetens för att minska olycksnivån i gruvanläggningarna.

(18)

Stöden för gruvsäkerhet går till investeringsprojekt för att förbättra gruvanläggningarnas säkerhet så att den överstiger vad som anges i minikraven i gällande lagstiftning.

(19)

Stödet har formen av ett icke återbetalningspliktigt stöd.

(20)

Stödberättigande kostnader, som avses i skälen 20 till 23, och i första hand stöden för forskning och utveckling (FoU), är följande:

(21)

Stödberättigande bidrag till miljöskydd är extra investeringskostnader i mark, byggnader, anläggningar och nödvändiga utrustningstillgångar för att uppfylla miljömålen.

(22)

Stödberättigande bidrag till yrkesutbildning i gruvindustrin är kostnader för utbildningspersonal, resekostnader för den personal som skall utbildas, kostnader för inköp och avskrivning av instrument och utrustning i proportion till om de uteslutande skall användas för yrkesutbildningen i fråga samt andra personalkostnader upp till de totala stödberättigande kostnader som nämnts tidigare.

(23)

Stöd till gruvsäkerhet beviljas för:

(24)

Stödnivån tas upp i skälen 24 till 27 och i första hand, avseende stöd till forskning och utveckling (FoU), består stödens bruttobelopp till forskning och teknisk utveckling av följande:

(25)

När det gäller stöd till miljöskydd i projekt som avser miljöskydd kan högsta stödnivå i fråga om nettobidragsekvivalenten uppgå till de högsta procentuella beloppen för investeringar som genomförs med utgångspunkt i kartan över regionalstödsområden, godkänd av Europeiska kommissionen för perioden 2000–2006, i enlighet med bilaga II till förordningen. När det gäller de små och medelstora företagen, kan stödbeloppen ökas med följande procentandelar:

(26)

För stöd till gruvarbetares vidareutbildning uppgår högsta bruttobeloppen till 80 procent av de stödberättigande kostnaderna.

(27)

Stöden till gruvsäkerhet går till gruvsäkerhetsprojekt vars högsta stödnivå brutto kan uppgå till 100 procent av de stödberättigande kostnaderna.

(28)

Alla stöd i denna stödordning är kumulerbara med andra statliga stöd till olika ändamål, om de följer de högsta nivåer som är fastställda i förslaget till stödordning. För samtliga fall gäller att de stödbelopp som beviljas inom stödordningen aldrig får uppgå till sådana belopp så att de var för sig, eller i kombination med andra stimulansåtgärder, subventioner eller bidrag från andra offentliga förvaltningar eller andra nationella eller internationella offentliga eller privata organ, överstiger kostnaderna för investering, utgifter eller verksamhet som skall bedrivas av förmånstagaren.

(29)

Kumulering av stöd tas upp i skälen 29 till 32 och när det gäller stöd till forskning och utveckling (FoU) består de av stöd till projekt för forskning och teknisk utveckling som är kumulerbara med vilket annat offentligt stöd som helst för samma syfte och ändamål. När det gäller kumulering av stöd får inte den totala offentliga finansieringen överskrida 75 procent av de stödberättigande beloppen.

(30)

När det gäller stöden till miljöskydd, går de till miljöskyddsprojekt som är kumulerbara med vilket annat offentligt stöd som helst för samma syfte och ändamål, så länge den totala summan inte överstiger de nivåer som anges i punkt 6.1 b i ministerdekretets grundregler.

Den högsta tillåtna stödnivån kan när det gäller nettobidrag uppgå till de högsta procentuella beloppen för investeringar som genomförs med utgångspunkt i kartan över regionalstödsområden, som godkänts av Europeiska kommissionen för perioden 2000–2006, det vill säga:

De stödbelopp som anges i de tidigare styckena kan utökas för de små och medelstora företagen enligt följande procentsatser:

(31)

När det gäller stöd till vidarebildning av gruvarbetare består de av stöd till utbildningsprojekt i gruvindustrin som kan kombineras med vilka andra offentliga stöd som helst för samma syfte och ändamål, om ackumuleringen inte överstiger de gränser om anges i punkt 6.1 c i det spanska ministerdekretets grundregler, det vill säga, 100 procent av de stödberättigande kostnaderna.

(32)

Stöd till gruvsäkerhet:

(33)

Spanien inkom med ytterligare upplysningar och argument till kommissionen om stödordningen, vilka i huvudsak bestod av följande:

(34)

Stödordningen för åren 2001 och 2002 anmäldes regelmässigt och var komplett. Alla nödvändiga upplysningar har lämnats till kommissionen, varför det, enligt Spaniens mening, inte var nödvändigt att inleda ett förfarande. Det beviljade stödet borde ha betraktats som befintligt stöd. Spanien begär därför att förfarandet avslutas och att ett positivt beslut fattas. Spanien anser att det faktum att kommissionen dröjde länge, till den 17 juli 2002, med att lämna synpunkter på anmälan, strider mot principerna om god förvaltning och rättssäkerhet.

(35)

Den autonoma regionen Kastilien-León har aldrig avsett att tillämpa en ordning som är oförenlig med den gemensamma marknaden. Den autonoma regionen har agerat i god tro och på ett mycket öppet sätt. Eftersom kommissionen inte reagerade på anmälan fanns det skäl för den autonoma regionen Kastilien-León att dra slutsatsen att ordningen var förenlig med den gemensamma marknaden och kunde tillämpas.

(36)

Spanien anser att åtgärderna inte ger kolindustriföretagen några fördelar eftersom de är inriktade på att täcka extra kostnader för omstruktureringsprocessen. Stöden till forskning och utveckling, miljöskydd, utbildning och gruvsäkerhet är förenliga med den statliga stödordningen i dessa frågor. När det gäller stöd till forskning och utveckling har Spanien bekräftat att definitionen av industriell forskning följer definitionen i bilaga I till Gemenskapsramar för statligt stöd till forskning och utveckling.

(37)

Beträffande miljöstödet har Spanien lämnat ytterligare upplysningar till kommissionen om olika stödkategorier, nationella normer och gemenskapsnormer som skulle följas, de kolgruvor som skulle få dessa stöd och en förteckning över de relativa kostnaderna för återställande av förorenade industriella anläggningar. Spanien beskrev stödåtgärderna i detalj. Spanien bekräftade att stödet på 15 procent för stödberättigande kostnader för att uppfylla de nya bestämmelserna var strikt begränsade till miljöändamål. I nettokalkylen för stödet har hänsyn tagits till de fördelar investeringen har gett. I beräkningen av de stödberättigande kostnaderna har hänsyn tagits till det större potentiella värdet i de återställda områdena.

(38)

När det gäller utbildningsstödet ansåg Spanien att stödbeloppen var mycket låga och inte kunde snedvrida konkurrensen. Beträffande stödet till gruvsäkerhet betonar Spanien att gruvsäkerheten inte alltid är tillräcklig och att det därför är nödvändigt att bevilja stöd för denna aspekt. De relativa kostnaderna för denna fråga är exceptionella kostnader och måste täckas.

(39)

Spanien korrigerade några belopp som hade beviljats olika kolindustriföretag. Några misstag hade smugit sig in i de siffror som presenterades tidigare.

(40)

Kommissionen begränsar sin bedömning till de stödåtgärder som avser forskning och utveckling, miljöskydd, utbildning och säkerhet. Stödåtgärderna för att täcka extra kostnader, som också var föremål för beslutet av den 19 februari 2003 för att inleda föreliggande granskningsförfarande, kommer att bli föremål för ett annat beslut. Även om detta beslut skall bedöma stödordningen kommer kommissionen också att ta upp individuella fall eftersom stödet har genomförts av Spanien.

(41)

Med tanke på att såväl EKSG fördraget som beslut nr 3632/93/EKSG löpte ut den 23 juli 2003, måste förenligheten i fråga om de anmälda åtgärderna bedömas utifrån rådets förordning (EG) nr 1407/2002 av den 23 juli 2002 om statligt stöd till kolindustrin (5). Artikel 14.2 i nämnda förordning skall inte tillämpas.

(42)

I varje fall innebär inte ändringen av lagstiftningsramen från EKSG fördraget till EG fördraget någon motsättning i granskningen av det stöd som beviljats av den autonoma regionen Kastilien-León. De viktiga bestämmelserna i förordning (EG) nr 1407/2002 av den 23 juli 2002 och beslut nr 3632/93/EKSG är näst intill identiska och en granskning baserad på EKSG fördraget hade inte gett ett annorlunda resultat.

(43)

För att avgöra om åtgärderna i stödordningen utgör ett stöd i enlighet med fördragets artikel 87.1 måste man fastställa om de gynnar vissa företag, om stöden beviljas av medlemsstaterna genom statliga medel, om åtgärderna i fråga snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen, och om de kan påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(44)

Det första villkoret i artikel 87.1 avser möjligheten att åtgärderna gynnar vissa stödmottagare. Det är nödvändigt att i första hand avgöra om de stödmottagande företagen får en ekonomisk fördel och i andra hand om denna fördel ges till en specifik företagstyp. Stödet ger stödmottagarna uppenbara ekonomiska fördelar, eftersom det utgör ett direktstöd som täcker löpande kostnader som företagen annars skulle ha åsamkats. Dessutom riktar sig åtgärderna i fråga enbart till kolindustriföretag i den autonoma regionen Kastilien-León. De gynnar följaktligen vissa företag mer än deras konkurrenter, dvs. de är selektiva.

(45)

Det andra villkoret i artikel 87 gäller om stöden har beviljats av staterna eller genom statliga medel. I detta konkreta fall bevisas förekomsten av statliga medel genom att åtgärden i själva verket belastar den offentliga budgeten för en regional myndighet.

(46)

I enlighet med de tredje och fjärde villkoren i fördragets artikel 87.1 får inte stödet snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen eller påverka eller kunna påverka handelsutbytet mellan medlemsstaterna. I föreliggande fall hotar åtgärderna att snedvrida konkurrensen, eftersom de stärker de stödmottagande företagens finansiella situation och verksamhetsområde i förhållande till konkurrenter som inte har fått dessa fördelar. Trots att gemenskapshandeln med kol är mycket liten och de berörda företagen inte exporterar, gynnas den nationella handeln av det faktum att de företag som är etablerade i övriga medlemsstater har sämre möjligheter att exportera sina produkter till den spanska marknaden. Dessutom är dessa åtgärder också snedvridande och påverkar handeln mellan medlemsstaterna då de är tilläggsåtgärder till andra åtgärder som godkänts av den spanska regeringen.

(47)

Av dessa skäl tillämpas fördragets artikel 87.1 på föreliggande åtgärder, som bara kan anses förenliga med den gemensamma marknaden om de uppfyller villkoren för ett av undantagen i fördraget.

(48)

Fördragets undantag tas upp inom ramen för följande tre stödåtgärder, som räknas upp i artikel 3 i förordning (EG) nr 1407/2002:

(49)

När det gäller anmälan om de stöd som medlemsstaterna har för avsikt att bevilja kolindustrin anmälde Spanien, i enlighet med artikel 8 i beslut nr 3632/93/EKSG, den 31 mars 1998 sin plan för modernisering, rationalisering och omstrukturering samt minskning av verksamheten 1998–2002, som utvecklats ur Plan 1998–2005 för kolindustrin och för en alternativ utveckling av gruvområdena, som fick ett positivt yttrande av kommissionen i dess beslut 98/637/EKSG av den 3 juni 1998 (11). I denna plan föreslår den spanska regeringen ett anslag för att täcka stöden enligt artiklarna 3, 4 och 5 i beslut nr 3632/93/EKSG inom ramen för de nämnda planerna.

(50)

I enlighet med artikel 9.10 i förordning (EG) nr 1407/2002 som sammanfaller med artikel 9.1 i beslut nr 3632/93/EKSG, skall medlemsstaterna anmäla alla finansiella stöd man avser att bevilja kolindustrin under påföljande år. Genom en skrivelse av den 19 juni 2000, anmälde Spanien stödåtgärderna till kommissionen. Kommissionen lämnade inte några synpunkter på denna anmälan inom föreskriven tid enligt artikel 9.4 i beslut nr 3632/93/EKSG, och följaktligen anses stödet för år 2000 som godkänt, vilket sades redan i beslutet av den 19 februari 2003, genom vilket kommissionen inledde det formella undersökningsförfarandet. Emellertid fullgjorde inte Spanien sin skyldighet, vilket också påvisades i beslutet av den 19 februari 2003, att på förhand anmäla stöden för åren 2001 och 2002. Därför skall de stöd som Kastilien-León har beviljat för åren 2001 och 2002 och som förekommer i Spaniens anmälan av den 5 september 2002, anses som icke anmälda stöd.

(51)

Kommissionen granskade dessa stödåtgärder utifrån gemenskapsramen för statligt stöd till forskning och utveckling. För den period som täcks av stöden tas gemenskapsramen upp i följande meddelanden från kommissionen: 96/C 45/06 av den 17 februari 1996, 98/C 48/02 av den 13 februari 1998 och 2002/C 111/03 av den 8 maj 2002.

(52)

Det gäller följande stöd:

De stöd till FoU som beviljats av Kastilien-Leóns regering har underställts ett öppet anbudsförfarande och syftar till att underlätta utvecklingen av en kolbrytningsverksamhet under de bästa säkerhetsförhållandena, och utan att förändra villkoren för handeln på ett sätt som strider mot det gemensamma intresset.

(53)

De projekt som har finansierats har haft som mål att skaffa nya kunskaper som är användbara för utvecklingen av nya utvinningsprocesser eller för att skapa påtaglig förbättring av befintliga processer. Dessa projekt valdes ut då de ansågs kunna öka den tekniska, organisatoriska eller vetenskapliga aspekten i utvinningsprocessen eller andra betydelsefulla tekniker, liksom att forma en teknik eller process och öka dess effektivitet. Man har inte genom denna åtgärd försökt subventionera praktiska experiment. Dessa projekt kommer att ha en avgörande roll i sökandet efter nya lösningar. De spanska myndigheternas avsikter var att genomföra eller skynda på dessa förändringar som utgör ett viktigt bidrag till regeringens mål om en effektivare och konkurrenskraftigare gruvindustri och som inte hade kunnat genomföras eller tillämpas i stor skala utan finansiellt stöd från regeringen. Utifrån dessa aspekter anser kommissionen att åtgärderna följer definitionen av industriell investering i bilaga I till gemenskapsramarna för statligt stöd till forskning och utveckling. Slutresultaten från dessa forskningsaktiviteter kommer att användas för att utveckla projektplaner till nya eller förändrade utvinningsprocesser.

(54)

De stödberättigande kostnaderna följer de kostnader som definieras i bilaga II till gemenskapsramarna. Stödnivån är låg och i båda fallen beviljas de små och medelstora företag. Stödnivån överskrider inte de gränser som anges i avdelning 5 i gemenskapsramarna. I enlighet med vad som anges i avdelning 6 i gemenskapsramarna skall stödet stimulera gruvföretagen att satsa extra mycket på forskning och utveckling och dessutom bör det stimulera de företag som aldrig har utfört sådan verksamhet. Eftersom stödmottagarna är små och medelstora företag, förmodar kommissionen, i enlighet med punkt 6.4 i gemenskapsramarna, att stödet är en nödvändig stimulans.

(55)

Därför bör kommissionen dra slutsatsen att stödordningen för forskning och utveckling följer de nämnda gemenskapsramarna.

(56)

Kommissionen har analyserat denna typ av stöd i enlighet med gemenskapens riktlinjer om stöd till miljöskydd.

(57)

Med beaktande av de upplysningar som Spanien har lämnat anser kommissionen att stödordningen är inriktad på att bland annat stödja de små och medelstora företagen att anpassa sig till de nya gemenskapsbestämmelserna under en period på tre år efter det att nya obligatoriska gemenskapsbestämmelser har antagits, investeringar i avsaknad av obligatoriska gemenskapsnormer och investeringar för att anpassa sig till nationella bestämmelser som är striktare än gällande gemenskapsbestämmelser. Stödordningen beviljar detta stöd upp till högst 15 procent brutto av de stödberättigande kostnaderna, vilket följer riktlinjerna. Kommissionen anser att de ifrågavarande investeringarna följer avdelning E.1.6 i riktlinjerna. När det gäller vattenföroreningar är investeringarna nödvändiga för att kontrollera utflödet av vatten som härrör från nedlagda gruvor. Syftet med dessa investeringar är bland annat att kontrollera grundvattnet, förhindra översvämningar och bidra till ofarligt omlopp av vattnet från gruvorna. Detta vatten måste uppfylla kvalitetsbestämmelserna i den spanska lagstiftningen. Kommissionen anser att när det gäller definitionen av möjliga kostnader för finansiering av investeringarna, i nettoberäkningen av stödet, skall vinsterna från investeringarna räknas in. Denna aspekt följer punkt 37 i riktlinjerna. I enlighet med punkt 38 i riktlinjerna tas i de stödberättigande kostnaderna hänsyn till det större potentiella värdet av de återställda områdena. När det gäller återställandet av gruvorna begränsas de stödberättigande kostnaderna till kostnaderna för gruvdriften, vilka inbegriper personal, material och avskrivningar av nödvändiga maskiner för att undvika gas- och vätskeutsläpp från anläggningar under mark, för att hindra tillträde till farliga gruvanläggningar och förorening av vattendrag, samt för återvinning från avfallsupplag. Stödordningen följer här punkt 36 i riktlinjerna.

(58)

Följande stöd, som beviljats av Kastilien-León,

avser återställande av miljön vid dagbrott och i ärende 607.1/01 investeringar i en transformatorstation och elledning.

(59)

Efter granskning av informationen från Spanien anser kommissionen att de investeringar som genomförts i de företag som har bidragit till att åtgärda miljöskador genom sanering av förorenade industrianläggningar, kan inbegripas i tillämpningsramen för dessa riktlinjer. Kostnaderna för miljöåterställandet är historiska kostnader. Som resultat av gruvverksamhet som lagts ned svämmar vattnet över i gruvorna. Beroende på markens struktur och de olika strömmarna är det i många fall inte klart vilken gruva som är ansvarig för det vatten kan utgöra en miljöfara och som måste hållas under kontroll. Därför är det inte möjligt att fastställa vem som är ansvarig för föroreningen. Dessutom har gruvorna ofta bytt ägare, eller möjligen existerar de inte längre. Kommissionen anser således att det inte går att lägga det ekonomiska ansvaret på de gruvföretag som för närvarande bedriver verksamhet i gruvorna. I dessa fall följer alltså stödordningen för att täcka gruvornas återställningkostnader riktlinjerna.

(60)

Följande stöd, som beviljats av Kastilien-León,

avser återställnings- eller säkerhetsarbeten för avfallsplatser, skydd av vattenflödet i floder och återställning av marken omkring äldre gruvor. Beträffande dessa individuella fall anser kommissionen också att miljöskadorna har uppkommit under många år, att det inte fanns bestämmelser om återställning och att de ansvariga inte heller är klart identifierbara. Således menar kommissionen att man inte kan kräva att ovan nämnda gruvföretag som för närvarande bedriver gruvdrift skall stå för kostnaderna. I enlighet med punkt 38 i riktlinjerna, överstiger inte stöden 100 procent av de stödberättigande kostnaderna och omfattar inte 15 procent av arbetenas totala belopp. De stödberättigande kostnaderna motsvarar kostnaderna för projekten frånräknat markens värdeökning.

(61)

Följande stöd, som beviljats av Kastilien-León,

avser, även om de anmäldes av Spanien som stöd för att täcka extra kostnader för omstrukturering (artikel 7 i förordning (EG) nr 1407/2002), miljöskyddsmål, eftersom syftet är att återställa marken i gruvområdena och riva fasta anläggningar i områdena för att minska miljökonsekvenserna från de nedlagda kolgruvorna. När denna gruvdrift skedde fanns inga bestämmelser om återställande av de berörda anläggningarna.

(62)

Kommissionen anser att gruvindustrins speciella karaktär gör att en stor del av de nuvarande föroreningarna, i form av gas och vatten från gruvorna eller avfallsupplag utanför gruvorna, härrör från tidigare verksamhet. I de flesta fall handlar det alltså om att reparera skador från tidigare gruvverksamhet, och stödet måste ses som en historisk kostnad då det är inte möjligt att identifiera en tydlig ansvarig för föroreningarna. Därför inriktas stödet på att återställa miljön i gruvregionerna. Miljöskadorna på markens och yt- eller grundvattnens kvalitet omfattas av tillämpningen av dessa riktlinjer. Nivån för dessa stöd överstiger inte 100 procent av de stödberättigande kostnaderna och omfattar inte 15 procent av arbetenas totala belopp. De stödberättigande kostnaderna, som är kostnaden för arbetena frånräknat markens värdeökning, följer också riktlinjerna.

(63)

På grund av det som framförts ovan och efter att ha granskat informationen från Spanien, har kommissionen kommit fram till att stödordningen för miljöskydd är förenlig med de nämnda gemenskapsriktlinjerna.

(64)

I enlighet med förordning (EG) nr 1407/2002 om statligt stöd till kolindustrin, och särskilt dess artikel 3.1 och skäl 21, kan stödet till vidareutbildning beviljas om detta stöd ges i enlighet med de krav och kriterier som kommissionen fastställt för denna typ av stöd. Kommissionen har alltså bedömt förenligheten i dessa stödåtgärder med bestämmelserna i förordning (EG) nr 68/2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG fördraget på stöden till vidareutbildning. Spanien var tvunget att anmäla dessa åtgärder eftersom villkoren för undantag från den obligatoriska anmälan enligt denna förordning inte är tillämpningsbara på statligt stöd till kolindustrin.

(65)

När det gäller följande stöd,

anser kommissionen, efter det att Spaniens information granskats och med hänsyn till att Spanien garanterat att den högsta stödnivån, i enlighet med artikel 4, har följts vid tillämpningen av stödordningen, att stödåtgärderna till vidareutbildning för gruvarbetare som den autonoma regionen Kastilien-León beviljat, inte kommer att leda till någon konkurrenssnedvridning och kan tillåtas utifrån ovan nämnda förordning. Stödordningen innehåller också en hänvisning till ovan nämnda förordning.

(66)

Efter att ha granskat stödet och de upplysningar Spanien har lämnat, anser kommissionen att detta stöd skall bedömas utifrån förordning (EG) nr 1407/2002 om statligt stöd till kolindustrin.

(67)

Följande stöd, som beviljats av Kastilien-León,

handlar om företagens kostnader för att förbättra säkerhetsvillkoren och arbetshälsan i gruvorna. Dessa kostnader avser inte pågående produktion och är avsedda för investeringar i utrustning och gruvarbeten. Kommissionen anser härvidlag att de belopp som har beviljats inte överskrider kostnaderna för säkerhetsarbetet och drar slutsatsen att dessa åtgärder följer artikel 7 i nämnda förordning och punkt 1.g i dess bilaga, när det gäller definitionen av de kostnader som nämns i artikel 7. På grundval av detta drar kommissionen slutsatsen att stödet till gruvsäkerhet följer nämnda förordning.