(1)

Havre räknas till de produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål. Det utgör dock inte en del av det basspannmål som avses i artikel 4 i förordning (EEG) nr 1766/92 och som får köpas upp för intervention.

(2)

Havre är en viktig och traditionell produkt i Finland och Sverige och är väl anpassad till klimatförhållandena i dessa länder. Produktionen överstiger med råge behoven i dessa länder, vilket har lett till att man har varit tvungen att avsätta överskottet till tredjeland. Anslutningen till gemenskapen har inte förändrat den tidigare situationen.

(3)

En eventuell minskning av havreodlingen i Finland och Sverige skulle gynna produktionen av andra spannmål som omfattas av interventionssystemet, särskilt korn. Situationen för korn kännetecknas av en överproduktion, såväl i dessa två länder som i övriga gemenskapen. Om man skulle börja odla korn i stället för havre skulle detta endast leda till ökad överskottsproduktion. Det bör därför säkerställas att exporten av havre till tredjeland kan fortsätta.

(4)

Havre kan få det exportbidrag som avses i artikel 13 i förordning (EEG) nr 1766/92. Finlands och Sveriges geografiska placering är mindre gynnsam ur exportsynpunkt än övriga medlemsstaters. Fastställandet av ett exportbidrag på grundval av nämnda artikel 13 gynnar främst exporten från dessa andra länder. Det kan antas att havreproduktionen i Finland och Sverige mer och mer kommer att ersättas av kornproduktion. Man kan därför vänta sig att betydande kvantiteter korn, som endast kan avsättas genom export till tredjeland, under de kommande regleringsåren kommer att interventionslagras i Finland och Sverige i enlighet med artikel 4 i förordning (EEG) nr 1766/92. Export från interventionslagren är mer kostsam för gemenskapsbudgeten än direkt export.

(5)

En särskild interventionsåtgärd enligt artikel 6 i förordning (EEG) nr 1766/92 gör det möjligt att undvika extra kostnader. Denna interventionsåtgärd kan utformas som en åtgärd avsedd att lätta havremarknaden i Finland och Sverige. Beviljandet av exportbidrag på grundval av en anbudsinfordran som endast tillämpas på havre som producerats och exporterats från dessa två länder utgör den bästa åtgärden i detta sammanhang.

(6)

Denna åtgärds utformning och mål gör det lämpligt att i tillämpliga delar för detta syfte tillämpa artikel 13 i förordning (EEG) nr 1766/92 samt de förordningar som antagits för tillämpningen av denna, särskilt kommissionens förordning (EG) nr 1501/95 av den 29 juni 1995 om vissa tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 1766/92 vad avser beviljande av exportbidrag och de åtgärder som skall vidtas vid störningar inom spannmålssektorn (2).

(7)

I förordning (EG) nr 1501/95 föreskrivs, förutom anbudgivarnas åtaganden, förpliktelsen att lämna in en ansökan om exportlicens och att ställa en säkerhet. Storleken på denna säkerhet bör fastställas.

(8)

Spannmålen i fråga bör exporteras från medlemsstater för vilka en särskild interventionsåtgärd har vidtagits. Det är därför nödvändigt att begränsa användandet av exportlicenser, dels för exporter från en medlemsstat där ansökan om exportlicens lämnats in, dels för havre som har producerats i Finland och Sverige.

(9)

För att garantera att alla berörda parter behandlas lika är det nödvändigt att fastställa att giltighetstiden för alla de utfärdade licenserna skall vara densamma.

(10)

För att garantera att anbudsförfarandet fungerar smidigt är det lämpligt att föreskriva en minsta kvantitet som anbuden skall avse, samt tidsfristen och formen för anmälan av de anbud som lämnats in till de behöriga myndigheterna.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

a)

det gäller en kvantitet på minst 1 000 ton,

b)

det åtföljs av ett skriftligt åtagande från anbudsgivaren i vilket det specificeras att anbudet endast avser havre som har producerats i Finland och Sverige och som skall exporteras från Finland eller Sverige.

—

”Asetus (EY) N:o ..../2004 — Todistus on voimassa ainoastaan Suomessa ja Ruotsissa”.

—

”Förordning (EG) nr ..../2004 – Licensen giltig endast i Finland och Sverige”.