32003R0708

Kommissionens förordning (EG) nr 708/2003

av den 23 april 2003

om införande av en provisorisk utjämningstull på import av vissa elektroniska mikrokretsar kända under namnet dynamiska ram-minnen med ursprung i Republiken Korea

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(1), ändrad genom förordning (EG) nr 1973/2002(2), särskilt artikel 12 i denna,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A. FÖRFARANDE

(1) I juli 2002 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(3) att ett antisubventionsförfarande skulle inledas beträffande import till gemenskapen av vissa elektroniska mikrokretsar kända under namnet dynamiska ram-minnen (nedan kallade "dram-minnen") med ursprung i Sydkorea och inledde en undersökning.

(2) Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingivits i juni 2002 av Infineon Technologies AG (nedan kallat "den klagande") som svarar för en betydande del av gemenskapstillverkningen av dram-minnen. Klagomålet innehöll bevisning om subventionering av den berörda produkten och för därav vållad väsentlig skada, vilken ansågs vara tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes. Klagomålet stöddes av Micron Europe Ltd, den enda andra gemenskapstillverkaren av dram-minnen.

(3) Kommissionen underrättade officiellt de sydkoreanska myndigheterna, den klagande, den andra gemenskapstillverkaren och de exporterande tillverkare, importörer och användare som såvitt känt var berörda om att förfarandet hade inletts. Berörda parter gavs tillfälle att inom tidsfristen enligt tillkännagivandet om inledande av förfarandet lämna sina synpunkter skriftligen och att begära att bli hörda.

(4) De sydkoreanska myndigheterna, de exporterande tillverkarna, den klagande och den andra tillverkaren i gemenskapen, importörer och användare lämnade skriftliga synpunkter. Alla parter som begärde det inom den ovannämnda tidsfristen och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem hördes.

(5) Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som såvitt känt var berörda och mottog svar från de sydkoreanska myndigheterna, ett antal sydkoreanska banker och ett antal företag i gemenskapen.

(6) Kommissionen inhämtade och kontrollerade de uppgifter den bedömde vara nödvändiga för det preliminära fastställandet av subventionering, skada och gemenskapens intresse. I samband med detta genomförde kommissionen kontrollbesök på platsen hos de sydkoreanska myndigheterna i Söul och följande företag:

a) Exporterande tillverkare i Sydkorea

- Hynix Semiconductor Inc., Söul, Sydkorea

- Samsung Electronics Co., Ltd, Söul, Sydkorea

b) Banker i Sydkorea

- Korea Development Bank, Söul, Sydkorea

- Korea Exchange Bank, Söul, Sydkorea

- Chohung Bank, Söul, Sydkorea

- Woori Bank, Söul, Sydkorea

c) Andra organ i Sydkorea

- Financial Supervisory Service, Söul, Sydkorea

- Financial Supervisory Commission, Söul, Sydkorea

- Korea Export Insurance Corporation, Söul, Sydkorea

- Korea Deposit Insurance Corporation, Söul, Sydkorea

d) Tillverkare i gemenskapen

- Infineon Technologies AG, München, Tyskland

- Micron Europe Ltd, East Kilbride, Förenade kungariket

e) Importörer i gemenskapen som är sydkoreanska exporterande tillverkare närstående

- Hynix Semiconductor U.K. Limited, Weybridge, Förenade kungariket

- Hynix Semiconductor Deutschland GmbH, Raunheim, Tyskland.

(7) Undersökningen av subventionering omfattade perioden från och med den 1 januari 2001 till och med den 31 december 2001 (nedan kallad "undersökningsperioden"). Undersökningen av hur de faktorer utvecklades som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 1998 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad "skadeundersökningsperioden").

B. BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

1. Berörd produkt

(8) Den produkt som är föremål för undersökningen (nedan kallad "den berörda produkten") är vissa elektroniska mikrokretsar av dram-typ av alla typer, tätheter och variationer, antingen i form av bearbetade kiselskivor eller i form av kiselbrickor, tillverkade med hjälp av olika varianter av metalloxidhalvledarteknik (MOS) inbegripet komplementära MOS-typer (CMOS), av alla tätheter (inklusive framtida tätheter), oavsett åtkomsttid, konfiguration, ramar eller kapsling m.m. Detta inbegriper även dram-minnen monterade i (standard)minnesmoduler eller (standard)minneskort eller annan sammansatt form förutsatt att huvudsyftet är att tillhandahålla minne.

(9) Den berörda produkten klassificeras för närvarande enligt KN-nummer 8542 21 11 (t.o.m. 31.12.2001 enligt KN-nummer 8542 13 11 ), 8542 21 13 (t.o.m. 31.12.2001 enligt KN-nummer 8542 13 13 ), 8542 21 15 (t.o.m. 31.12.2001 enligt KN-nummer 8542 13 15 ), 8542 21 17 (t.o.m. 31.12.2001 enligt KN-nummer 8542 13 17 ), 8542 21 01 (t.o.m. 31.12.2001 enligt KN-nummer 8542 13 01 ), 8542 21 05 (t.o.m. 31.12.2001 enligt KN-nummer 8542 13 05 ), 8548 90 10, ex 8473 30 10 och ex 8473 50 10.

2. Likadan produkt

(10) Undersökningen visade att de dram-minnen som tillverkas och säljs på den sydkoreanska hemmamarknaden och de som exporteras från detta land till gemenskapen har liknande grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och användningsområden. Likaså har dram-minnen som tillverkas av den klagande och den andra tillverkaren i gemenskapen och som säljs på gemenskapsmarknaden liknande grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och användningsområden som de som exporteras till gemenskapen från det berörda landet.

(11) Dram-minnen som säljs på hemmamarknaden i Sydkorea och exporteras till gemenskapen och dram-minnen som tillverkas och säljs i gemenskapen bör därför anses vara en likadan produkt i enlighet med artikel 1.5 i förordning (EG) nr 2026/97 (nedan kallad "grundförordningen").

C. SUBVENTIONER

1. Inledning

(12) På grundval av uppgifterna i klagomålet och svaren på kommissionens frågeformulär undersökte kommissionen följande åtgärder och system som påstods innefatta exportsubventioner:

1. Skatteförmåner i form av skattereserver, skattebefrielser och skattelättnader.

2. Konsortielån på 800 miljarder sydkoreanska won(4).

3. Garanti från Korea Export Insurance Corporation för exportkrediter till ett belopp om 600 miljoner US-dollar.

4. Garanti från Seoul Guarantee Insurance Corporation för obligationer som skall förvärvas av investmentbolag.

5. Kreditbankers förvärv av obligationer till ett belopp om 1 biljon won.

6. Första förlängning av krediten i maj 2001.

7. Obligationsprogram från Korea Development Bank.

8. Krispaketet från oktober 2001 bestående av ett program där skulden utbyts mot aktier och en andra förlängning av kreditens löptid.

9. Lån på 658 miljarder won.

(13) När det gäller skattereserverna är den rättsliga grunden för reserver för exportförluster, marknadsutveckling och investeringsförluster i andra länder samt teknisk utveckling Tax Exemption and Reduction control Law (lagen om kontroll av skattebefrielse och skattelättnad, nedan kallad "lagen om undantag från skatt"). Denna lag ersattes av Special Tax Treatment Control Law (lagen om kontroll av särskild behandling i skattehänseende, nedan kallad "lagen om särskild skattebehandling") den 1 januari 1999. Lagen om särskild skattebehandling utgör den rättsliga grunden för skattebefrielser, skattelättnader, reserver för forskning och personalutveckling samt reserver för förluster vid avyttring av egna aktier.

(14) Den rättsliga grunden för obligationsprogrammet från Korea Development Bank är artikel 18.4 i Korea Development Bank Act. De sydkoreanska myndigheterna offentliggjorde programmet i december 2000 i syfte att stödja obligationsmarknaden. Programmet sträckte sig endast över 2001 och valet av deltagande företag gjordes i januari 2001. Genom programmet förlängde banken de obligationer som höll på att förfalla till betalning för de företag som hade valts ut att delta i programmet.

(15) Åtgärderna 2, 5, 6 och 9 som anges ovan är punktvisa åtgärder som vidtagits av de banker som beviljat lån till Hynix Semiconductor Inc. (nedan kallat "Hynix"). Förutom kreditbankerna var även andra kreditinstitut involverade i åtgärd 8.

(16) I enlighet med artikel 2 i grundförordningen anses en subvention föreligga om ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna innebär att mottagaren beviljas en förmån. Vidare kan subventioner i enlighet med artikel 3 i grundförordningen endast bli föremål för utjämningsåtgärder om de är selektiva. I många av de system som undersökts har det diskuterats om det finansiella bidraget kommer från de statliga myndigheterna. För att spara tid och resurser kommer kommissionen därför i regel att först undersöka om en förmån har beviljats. Endast om en förmån konstateras kommer man att ta ställning till om det rör sig om ett bidrag från de statliga myndigheterna och om subventionen är selektiv.

2. Skattereserver, skattebefrielser och skattelättnad

a) Skattereserver enligt lagen om undantag från skatt

(17) Lagen om undantag från skatt antogs 1964 och upphörde att gälla den 31 december 1998. För följande skattereserver som undersökts utgjorde lagen om undantag från skatt rättslig grund: reserver för exportförluster (artikel 16), marknadsutveckling i andra länder (artikel 17), investeringsförluster i andra länder (artikel 23) och teknisk utveckling (artikel 18). Enligt dessa bestämmelser gavs två eller tre års anstånd för de berörda reserverna innan de skulle föras tillbaka till den beskattningsbara inkomsten.

(18) Reserverna gör det möjligt för förmånstagarna att skjuta upp skatter och innebär således en förmån i den mån som ränta inte tas ut under anståndsperioden.

(19) I samband med undersökningen kontrollerades reservernas status och historiska rörelser i de exporterande tillverkarnas skattedeklaration. Det konstaterades att reserverna enligt lagen om undantag från skatt hade uttömts före undersökningsperioden och att det inte fanns några utestående tillgodohavanden kvar i slutet av 2001. Följaktligen konstaterades inga förmåner ha beviljats till följd av dessa reserver.

b) Skattereserver, skattebefrielser och skattelättnader enligt lagen om särskild skattebehandling

(20) Lagen om särskild skattebehandling trädde i kraft den 1 januari 1999 och ersatte lagen om undantag från skatt. För följande undersökta skattebefrielser, skattelättnader och skattereserver utgör lagen om särskild skattebehandling rättslig grund: skattebefrielse för inkomst från tekniköverföring (artikel 12), skattelättnader för utgifter för forskning och personalutveckling (artikel 10), reserver för forskning och personalutveckling (artikel 9) och reserver för förluster vid avyttring av egna aktier (artikel 104.3). I artikel 9 anges att anståndsperioden för de berörda reserverna uppgår till tre år, medan det i artikel 104.3 anges att anståndsperioden uppgår till fem år innan den berörda reserven skall återföras till den beskattningsbara inkomsten.

(21) Reserverna utgör ett system för att skjuta upp skatten på samma sätt som enligt lagen om undantag från skatt. Skattebefrielsen och skattelättnaden medför en förmån i form av intäkter som de offentliga myndigheterna gör avkall på eller inte driver in.

(22) När det gäller Hynix konstaterades i samband med undersökningen att det inte fanns några reserver med utestående balanser kvar vid utgången av 2001 och inte någon skattebefrielse eller skattelättnad. Följaktligen konstaterades inga förmåner i enlighet med lagen om särskild skattebehandling.

(23) När det gäller Samsung Electronics Co. Ltd (nedan kallat "Samsung") konstaterades i samband med undersökningen att företaget erhöll en skattebefrielse för inkomst från tekniköverföring, en skattelättnad för kostnader för forskning och personalutveckling och förmåner genom reserverna för forskning och personalutveckling och förluster vid avyttring av egna aktier.

c) Beräkning av subventionens storlek för Samsung

(24) Med hänsyn till den skattebefrielse och skattelättnad som erhölls under undersökningsperioden uppgick subventionens storlek till det skattebelopp som myndigheterna avstått från eller inte drivit in. Skattereserverna fungerade som ett system för att skjuta upp skatten och skall betraktas som räntefria lån. När det gäller de berörda skattereserverna beräknades därför subventionsbeloppet som det räntebelopp som Samsung skulle ha tvingats betala för ett jämförbart marknadslån under undersökningsperioden, dvs. för ett lån av ett belopp motsvarande det skattebelopp som skjutits upp. Den räntesats som användes för beräkningen av subventionen var den genomsnittliga marknadsräntan i Sydkorea under undersökningsperioden. De skattebelopp som skjutits upp under beskattningsåren före det år som ingick i undersökningsperioden inkluderades i beloppen för sådana lån i den mån som de inte helt hade betalats tillbaka. Det sammanlagda subventionsbeloppet fördelades över den sammanlagda omsättningen.

(25) Eftersom denna förmån endast uppgick till 0,92 % av värdet och det inte påstås att Samsung erhållit någon annan subvention skulle beloppet i alla händelser vara försumbart. Följaktligen är det inte nödvändigt att undersöka om det förekommer en utjämningsbar subvention.

3. Konsortielån på 800 miljarder won

a) Beskrivning av åtgärden

(26) Under andra halvan av 2000 utarbetade Hynix ekonomiska rådgivare, Salomon Smith Barney Inc. (nedan kallad "den ekonomiske rådgivaren"), en finansieringsplan för att lösa problemet med obalansen mellan Hynix kassaflöde och omfattningen av de skuldförbindelser som löpte ut och måste återbetalas under 2001. Syftet med finansieringsplanen var att ta itu med vad som vid den tiden kallades kortsiktiga likviditetsproblem till följd av att de flesta av Hynix lån förföll till betalning under 2001. En av de åtgärder som föreslogs i finansieringsplanen var ett konsortielån. Hynix utsåg Citibank som huvudförvaltare av konsortielånet och under december 2000 träffade Citibank inhemska banker för att lägga fram sin plan.

(27) Tio banker deltog i lånet som uppgick till 800 miljarder won. Det rörde sig om Korea Development Bank, Hanvit Bank, Chohung Bank, Korea Exchange Bank, Korea First Bank, Kookmin Bank, Citibank, Shinhan Bank, Hana Bank och KorAm Bank. Lånet tillhandahölls i två utbetalningar. Räntan för dessa fastställdes till räntan för treåriga företagsobligationer utan säkerhet för företag med kreditvärdighet BBB- plus en tilläggsmarginal för att återspegla att det rör sig om en riskabel finansiering med tanke på Hynix höga skuldsättningsgrad. Ett av villkoren för lånet var att Hynix skildes från Hyundai-gruppen. Enligt låneöverenskommelsen skulle lånebeloppet endast användas till att lösa in de tidigare emitterade företagsobligationerna, förlänga den befintliga krediten eller säkra likviditeten.

b) Resultat av undersökningen

(28) Det första som undersöktes var huruvida det lån som Hynix beviljades gav företaget en förmån i förhållande till de lån som skulle ha varit tillgängliga för det på marknaden vid tidpunkten då lånet beviljades.

(29) Enligt de uppgifter kommissionen har tillgång till gjorde bankerna, på grundval av rapporten från den ekonomiske rådgivaren, den egna utvärderingen av marknadsläget och Hynix situation, en egen analys av huruvida de skulle delta i lånet. Deras analys gjordes i december 2000 när efterfrågan för den berörda produkten fortfarande var god och priserna bra och framtidsutsikterna för industrin var goda. Det medgavs att Hynix hade en stor skuldbörda sedan dess skuld i det närmaste fördubblats till följd av företagets fusion med LG Semiconductor 1999, men eftersom prisutvecklingen förväntades vara stabil och Hynix i huvudsak hade fullgjort sina skuldåtaganden under "det goda året 2000" var det enligt de handlingar kommissionen har tillgång till inte orimligt av bankerna att förvänta sig att få tillbaka sina lån under dessa omständigheter.

(30) Det bekräftades att Hynix vid tidpunkten för lånet var ett företag med kreditvärdighet BBB-(5). Med hänsyn till de villkor för det beviljade lånet som beskrivs i skäl 27 kan kommissionen följaktligen inte, på grundval av de uppgifter den har tillgång till, dra slutsatsen att lånets ränta och löptid inte var i överensstämmelse med marknadsförhållandena.

(31) Med hänsyn till ovanstående dras slutsatsen att det inte förekommer någon förmån och att beviljandet av konsortielånet om 800 miljarder won inte anses utgöra en subvention i den mening som avses i artikel 2 i grundförordningen.

4. Garanti från Korea Export Insurance Corporation för exportkrediter till ett belopp om 600 miljoner US-dollar

a) Beskrivning av åtgärden

(32) Korea Export Insurance Corporation (Sydkoreanska exportförsäkringsinstitutet, nedan kallat "exportförsäkringsinstitutet") är Sydkoreas officiella exportkreditinstitut och inrättades 1992 enligt artikel 37 i Export Insurance Act (exportförsäkringslagen). Exportförsäkringsinstitutet tillhandahåller exportförsäkringar och exportgarantier i syfte att hantera den risk som är förbunden med utländska transaktioner. Det är ett specialiserat icke-vinstdrivande bolag som verkar under handels-, industri- och energiministeriet. Parlamentet fastställer taken för finansieringsåtagandena och bidragen till exportförsäkringsfonden, som utgör grunden för exportförsäkringsinstitutets verksamhet. Enligt exportförsäkringsinstitutets stadgar skall bolaget överföra alla sina vinster till reserver som används för att täcka dess underskott. I händelse av brist på reserver skall regeringen bidra med medel för att täcka förlusterna.

(33) I januari 2001 höjde 14 av de banker som beviljat Hynix lån taket för exportkreditresursen för D/A-dokument (dokument mot accept) som Hynix beviljats från 800 miljoner US-dollar till 1,4 miljarder US-dollar, en ökning med 600 miljoner US-dollar. Exportförsäkringsinstitutet beviljade en kortfristig exportkreditförsäkring för det höjda D/A-taket i fråga om transaktionerna mellan Hynix och dess utländska dotterbolag. Exporterna finansieras av dokument mot accept med 90 dagars löptid. Hynix kasserar in den förutsedda betalningen för exporttransaktionen från de berörda banker som innehar D/A-dokumentet. Importören i bestämmelselandet gör därefter betalningen för de berörda varorna direkt till bankerna i utbyte mot D/A-dokumentet. Hynix betalar en premie för försäkringen till exportförsäkringsinstitutet och ränta till de berörda bankerna för de D/A-belopp som tagits ut tills importören har gjort den slutliga betalningen. I det fall som undersöks täcker försäkringen från exportförsäkringsinstitutet de belopp som skall betalas till bankerna och som inte kan drivas in till följd av att antingen exportören eller importören har gått i konkurs.

(34) Exportförsäkringsinstitutet beviljar kortfristiga exportförsäkringar efter ansökan och en närmare analys av den berörda exporttransaktionen, exportörens och importörens kreditvärdighet samt det importerande landets risk. Om institutet beslutar att bevilja försäkringen fastställs premien i enlighet med dess premietabeller.

b) Resultat av undersökningen

(35) Det första som måste undersökas är om den ifrågavarande försäkringen tillhandahölls till mer förmånliga villkor än de som fanns tillgängliga på marknaden och om den därigenom innebar en förmån för Hynix.

(36) Under undersökningen bekräftades att de premier som betalats till exportförsäkringsinstitutet var i linje med institutets allmänna premietabeller och återspeglade risken i de importerande länderna (i huvudsak OECD-länder med en låg riskfaktor) och bedömningen av Hynix kreditvärdighet vid den tidpunkt då försäkringen beviljades. Det bekräftades också att Hynix faktiskt hade betalt premien för varje transaktion då D/A-resursen utnyttjades. Därför dras slutsatsen att Hynix behandlades i enlighet med de allmänna bestämmelserna och villkoren för exportförsäkringsinstitutets kortfristiga exportkreditförsäkring. Kommissionen har inte några indikationer på att institutets allmänna bestämmelser och villkor för kortfristiga exportkreditförsäkringar i betydande utsträckning skulle avvika från de som fanns tillgängliga på marknaden.

(37) När det gäller premiens storlek fann kommissionen inget som gav den anledning att dra slutsatsen att exportförsäkringsinstitutets premier för den kortfristiga exportkreditförsäkringen inte skulle vara tillräckliga för att täcka de långsiktiga driftkostnaderna och förlusterna i samband med bolagets försäkringsprogram.

(38) Med hänsyn till ovanstående dras slutsatsen att det inte förekom någon förmån och att den exportförsäkring som institutet beviljade för den ytterligare D/A-resurs om 600 miljoner US-dollar som bankerna tillhandahöll därför inte anses utgöra en subvention i den mening som avses i artikel 2 i grundförordningen.

5. Garanti från Seoul Guarantee Insurance Corporation för investmentbolags köp av obligationer

(39) I samband med undersökningen bekräftades att den planerade obligationsemissionen, i motsats till vad som hade påståtts i klagomålet, i själva verket aldrig hade ägt rum och att det följaktligen inte hade lämnats någon garanti.

6. Kreditbankers förvärv av obligationer till ett belopp om 1 biljon won och första förlängning av krediten i maj 2001

a) Beskrivning av åtgärderna

(40) I mars 2001 inrättade 17 av de banker som beviljat Hynix lån ett råd (Creditors' Financial Institution Council, nedan kallat "kreditrådet") genom att sinsemellan underteckna ett avtal härom. Den ekonomiska rådgivaren färdigställde i april 2001 en kapitaltillskottsplan för Hynix. I denna rekommenderas att a) Hynix tillförs nytt kapital genom tillhandahållande av globala förvaringsbevis till ett värde av 1,3 biljoner won, b) löptiderna för både kort- och långfristiga skulder förlängs och att kreditbankerna gör ytterligare köp av konvertibla obligationer till ett värde av 1 biljon won. I maj 2001 gick kreditbankerna med på att stödja denna ekonomiska omstrukturering under förutsättning att försäljningen av globala förvaringsbevis på den internationella kapitalmarknaden blev framgångsrik. Om så inte blev fallet skulle förlängningen av löptiderna ställas in och de konvertibla obligationerna återköpas av Hynix. Dessutom skulle intäkterna från försäljningen av de konvertibla obligationerna sättas in på ett depositionskonto och endast kunna användas för återbetalning av företagsobligationer som löpte ut under det första halvåret 2002.

(41) I mitten av juni fick Hynix in 1,25 miljarder US-dollar genom emission av globala förvaringsbevis och den 20 juni 2001 förvärvade kreditbankerna konvertibla obligationer i proportion till den sammanlagda risk de var utsatta för i förhållande till Hynix den 30 november 2000. Löptiderna förlängdes till juni 2002-2003 för de kortfristiga krediterna och 2004-2005 för de långfristiga krediterna.

b) Resultat av undersökningen

(42) Det första som undersöktes var huruvida de åtgärder som bankerna vidtagit till förmån för Hynix var i överensstämmelse med hur en normal investerare på marknaden skulle agerat i samma situation.

(43) Det noteras att priserna för dram-minnen började sjunka från september 2000 efter att ha legat på en mycket hög nivå under stora delar av 2000. Priserna stabiliserades i januari 2001 men började åter sjunka i februari 2001. I mars 2001 började priserna öka igen. Den ekonomiska rådgivarens rapport gjordes vid en tidpunkt då priserna för dram-minnen ökade. I rapporten förutspås att marknaden för dram-minnen skulle återhämta sig under tredje kvartalet 2001 så att kapitaltillskottet och förlängningen av löptiderna skulle vara tillräckligt för att Hynix skulle få bukt med sin likviditetskris. Vid tidpunkten för åtgärderna bedömde sydkoreanska kreditvärderingsinstitut(6) Hynix kreditvärdighet till BB+ medan internationella kreditvärderingsinstitut(7) bedömde den till B-. Det noteras dock att en del analytiker vid samma tidpunkt var mer försiktiga beträffande prisåterhämtningen och tvivlade på Hynix möjligheter att återbetala sina skulder(8).

(44) De uppgifter som kontrollerats i undersökningen bekräftar att bankerna gjorde sitt deltagande i åtgärderna beroende av om emissionen av de globala förvaringsbevisen blev framgångsrik. När emissionen av de globala förvaringsbevisen hade skett och de 1,25 miljarderna US-dollar hade säkrats den 15 juni 2001 genomförde bankerna resten av åtgärderna såsom den ekonomiska rådgivaren föreslagit i dess kapitaltillskottsplan. Under dessa omständigheter anses bankerna ha agerat likadant som andra investerare på marknaden som investerade i Hynix globala förvaringsbevis vid samma tidpunkt. Det finns dock vissa bevis i handlingarna som indikerar att investerares intresse att investera i Hynix globala förvaringsbevis vid samma tidpunkt kan ha påverkats av övertygelsen om att de sydkoreanska myndigheterna i sista hand skulle se till att Hynix skulle fullgöra sina betalningsskyldigheter när det gäller obligationer och lån(9). Kommissionen har dock inte funnit något som tyder på att de sydkoreanska myndigheterna faktiskt hade beviljat en garanti för obligationerna i fråga.

(45) Med hänsyn till ovanstående är de uppgifter kommissionen har tillgång till inte tillräckliga för att den skall kunna dra slutsatsen att Hynix beviljades en förmån genom åtgärderna av den 20 maj 2001. Kreditbankernas förvärv av obligationer till ett belopp om 1 biljon won och den första förlängningen av krediten i maj 2001 kan därför inte anses utgöra en subvention i den mening som avses i artikel 2 i grundförordningen.

7. Obligationsprogram från Korea Development Bank

a) Rättslig grund och beskrivning av åtgärden

(46) Obligationsprogrammet från Korea Development Bank bygger på artikel 18.4 i Korea Development Bank Act i enlighet med vilken denna bank får delta i teckning, accept och garanti av eller investering i obligationer utan säkerhet som ges ut för att finansiera vissa större projekt eller obligationer som emitteras av offentliga organ.

(47) Enligt de sydkoreanska myndigheterna utformades programmet för att komma till rätta med den obalans i det finansiella systemet som uppstått till följd av att ett stort antal obligationer, som i huvudsak hade emitterats av några få företag, förföll till betalning samtidigt. Programmet lanserades i december 2000 och sträckte sig endast över 2001.

(48) Genom obligationsprogrammet hjälper Korea Development Bank till att förlänga förfallande skuldförbindelser och lägga om skulden för investerarna. Ett deltagande företag betalar självt tillbaka 20 % av dess företagsobligationer som förfaller till betalning och banken tar på sig de återstående 80 %. Därefter säljer Korea Development Bank 20 % av de 80 % till kreditbankerna i proportion till deras lån till det deltagande företaget. Korea Development Bank lägger sedan om och överför 70 % av de obligationer som den innehar till "collateralised bond obligations" (nedan kallade "CBO") eller "collateralised loan obligations" (nedan kallade "CLO") som garanteras av Korea Credit Guarantee Fund (Sydkoreanska kreditgarantifonden) och behåller de återstående 10 %. CBO:er och CLO:er är värdepapper med säkerhet i bakomliggande tillgångar som säljs till investmentbolag. Det deltagande företaget måste återköpa minst 3 % av eventuella CBO och 5 % av eventuella CLO som emitteras under programmet.

b) Rätt att omfattas av programmet

(49) Ett företag får delta i programmet på förslag av företagets huvudkreditbank. Företagets huvudkredibank föreslår att företaget skall delta och lämnar därefter in en bedömning av kreditrisken till kreditrådet för godkännande. Bedömningen bygger på utsikterna för företagets framtida verksamhet, finansieringsplan, inlösningskapacitetsplan och omstruktureringsplan. Kreditrådet beslutar om ett företag skall få delta i programmet. Detta råd består av företrädare för Korea Credit Guarantee Fund, Korea Development Bank och 17 andra kreditbanker. Beslutet anses vara fattat med enhällighet om banker som står för 75 % av lånen till det berörda företaget bifaller företagets deltagande i programmet.

(50) För att få delta i programmet måste företaget uppfylla följande kriterier: 1) Företaget måste självt kunna lösa in minst 20 % av de obligationer som förfaller. 2) Företaget kommer troligen att kunna normalisera sin verksamhet genom en trovärdig omstruktureringsplan, men dess kreditvärdighet ligger under A och det har svårigheter att omfinansiera sina obligationer. Företagets kreditvärdighet måste dock vara högre än BB(10). 3) Företag som genomgår ett saneringsprogram, står under konkursförvaltning eller genomgår konkursförfarande får inte delta.

(51) Det deltagande företaget måste också ingå ett särskilt avtal med dess kreditbanker som ger bankerna rätt att vid obestånd kräva försäljning av andelar av företagets egna kapital som innehas av företagets majoritetsaktieägare och byte av dess ledning.

c) Praktiskt genomförande

(52) Sju företag ansökte om att få delta i programmet och sex av dem godkändes. Fyra av dem, inbegripet Hynix, tillhörde Hyundai-gruppen. Hynix fick tillträde till programmet den 4 januari 2001. Vid den tidpunkten var Hynix kreditvärdighet BBB(11).

(53) Till en början var det tänkt att sammanlagt 2,9 biljoner av programbudgetens 6,2 biljoner won skulle användas till Hynix-obligationer. Sammanlagt användes dock 2,9 biljoner won i programmet och av dem gick 1,2 biljoner till förvärv av Hynix-obligationer. Även om Hynix upphörde med att delta i programmet i augusti 2001 svarade det belopp som använts till att förvärva Hynix-obligationer för 41 % av de sammanlagda utgifterna. Det noteras att det belopp som använts av de tre andra Hyundai-företagen svarade för 38 % av de sammanlagda utgifterna.

d) Resultat av undersökningen

i) Förekomst av subvention

(54) Korea Development Bank tillhandahöll kapitalet till det egna obligationsprogrammet. Det första som undersöktes beträffande obligationsprogrammet var om den finansiering som Korea Development Bank tillhandahöll utgjorde ett "finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna".

(55) Korea Development Bank grundades 1954 i enlighet med Korea Development Act som en bank vars särskilda syfte är att tillhandahålla långfristiga krediter till näringslivet för att stabilisera ekonomin och främja industriell återuppbyggnad. Bankens huvudverksamhet utgörs av 1) lån med längre löptid än ett år 2) investeringar i form av garantier för obligationer och aktier och 3) betalningsgarantier för att hjälpa till att finansiera industriprojekt.

(56) Korea Development Bank ägs till 100 % av de sydkoreanska myndigheterna. Enligt artikel 18 i Korea Development Bank Act skall banken bedriva den verksamhet som krävs för att förverkliga de mål som anges i artikel 1 i samma lag. Enligt artikel 1 är syftet med banken att tillhandahålla och förvalta industriellt nyckelkapital för att främja företagsutveckling och den inhemska ekonomin.

(57) Enligt artikel 44 i lagen skall årliga nettoförluster täckas av de sydkoreanska myndigheterna om reservfonderna är otillräckliga. Korea Development Bank får dessutom regelbundet ett kapitaltillskott av de sydkoreanska myndigheterna. Under 1998-1999 uppgick det kapital som de sydkoreanska myndigheterna tillförde till 5,7 biljoner won. Under 2001 satsade de sydkoreanska myndigheterna 3 biljoner won i Korea Development Bank.

(58) Dessutom medger Korea Development Bank att den har en särskild relation till de sydkoreanska myndigheterna och att den har en särskild allmännyttig roll i den sydkoreanska ekonomin. På bankens webbplats fastställs följande: "In addition to its public policy role as the Government's flagship financial institution, KDB also acts as the Government's funding vehicle for external borrowing. The Government has stated its intention to use KDB as the primary vehicle for raising funds in the international markets...".(12)

(59) Mot bakgrund av ovanstående går det att dra slutsatsen att Korea Development Bank inte bara ägs till 100 % av de sydkoreanska myndigheterna utan också har anförtrotts en särskild allmännyttig roll som ålägger den att genomföra den politik som myndigheterna normalt sett bedriver. De sydkoreanska myndigheterna står för finansieringen, kan skjuta till kapital och täcka bankens förluster. På grundval härav kan Korea Development Bank anses vara ett "offentligt organ" som utför uppdrag i den offentliga politiken i enlighet med Korea Development Bank Act. Därför anses finansiering som tillhandahålls av Korea Development Bank, t.ex. köp av företagsobligationer, vara ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna, innefattande en direkt överföring av medel, i enlighet med artikel 2 första stycket punkt 1 a i i grundförordningen.

(60) Därefter undersöktes om Hynix beviljats en förmån genom den finansiering som Korea Development Bank tillhandahållit.

(61) Både av programvillkoren och de uppgifter som tillhandahållits genom svaren på kommissionens frågeformulär framgår att programmet skapades exklusivt för vissa företag, bland dem Hynix, som inte kunde omfinansiera sina obligationer via finansmarknaderna. De sydkoreanska myndigheterna anger i sitt svar på kommissionens frågeformulär att det vid tidpunkten för åtgärderna pågick en "kvalitetsstrid" på de sydkoreanska finansmarknaderna vilket innebar att endast företag med mycket god kreditvärdighet kunde emittera obligationer och att företag med medelmåttig kreditvärdighet inte kunde göra det. Hynix hade redan då en dålig kreditvärdighet och skulle följaktligen inte kunnat göra en sådan finansiell operation via marknaden. Den finansiering som tillhandahölls genom obligationsprogrammet vid Korea Development Bank innebar därför att Hynix beviljades en förmån som företaget inte skulle haft tillgång till om finansieringen vid den tidpunkten skett till marknadsvillkor. Därför anses den finansiering som Korea Development Bank tillhandahöll utgöra en subvention i den mening som avses i artikel 2 i grundförordningen.

ii) Slutsats i frågan om subventionen är utjämningsbar

(62) Enligt artikel 3 i grundförordningen är endast selektiva subventioner utjämningsbara. Det första som undersöktes var om subventionen var rättsligt selektiv i enlighet med artikel 3.2 a. Vid första påseendet verkade det inte finnas några begränsningar beträffande vilka företag som kunde ansöka om att få delta i programmet. En del sakomständigheter visar dock på att programmet var inriktat på vissa företag. Av svaren på kommissionens frågeformulär framgår att programmet var inriktat på vissa företag som hade ett stort antal obligationer som löpte ut som de inte kunde omfinansiera via finansmarknanden. Detta tyder på att syftet med programmet var att tillhandahålla finansiellt stöd till de berörda företagen och då särskilt Hynix, som från början var avsett att bli programmets största förmånstagare. Trots det finns det inte tillräcklig bevisning till stöd för påståendet att den lagstiftning genom vilken programmet inrättades uttryckligen begränsar tillträdet till programmet till vissa företag.

(63) I artikel 3.2 c i grundförordningen fastställs att om "det finns anledning att anta att en subvention i själva verket är selektiv, trots att en tillämpning av principerna under a och b visar motsatsen, får även andra faktorer beaktas". Sådana faktorer kan vara att ett begränsat antal företag utnyttjar ett subventionsprogram, att vissa företag dominerar vad gäller utnyttjandet av ett subventionsprogram eller att vissa företag får oproportionerligt stora subventioner.

(64) Det noteras att obligationsprogrammet endast utnyttjades av sex företag, trots att utgifterna uppgick till 2,9 biljoner won. Det utnyttjades dessutom framför allt av företag som vid tidpunkten då åtgärderna beviljades ingick i Hyundai-gruppen. Av programmets sammanlagda utgifter gick 79 % till dessa företag. Vad som är viktigare är dock att Hynix mottog en oproportionerligt stor andel av programmets sammanlagda utgifter, nämligen 41 %. Enligt den ursprungliga planen för obligationsprogrammet skulle Hynix till och med ta emot ett större belopp, nämligen 47 % av de sammanlagda utgifterna. Av dessa orsaker anses den finansiering som Hynix tillhandahölls genom obligationsprogrammet vid Korea Development Bank utgöra en selektiv subvention i den mening som avses i artikel 3.2 c i grundförordningen och därmed vara utjämningsbar.

iii) Beräkning av subventionens storlek

(65) Korea Development Bank finansierade Hynix-obligationer för 1,2 biljoner won. Hynix betalade tillbaka 280,4 miljarder won i enlighet med programmets villkor(13). Som grund för beräkningen av subventionen skall det belopp användas som Hynix mottog enligt programmet under undersökningsperioden, dvs. 919,6 miljarder won.

(66) Kommissionen undersökte om detta belopp borde jämföras med ett riktmärke för marknaden (dvs. det finansieringsbelopp som skulle ha tillhandahållits av marknadsaktörer vid liknande omständigheter) och om skillnaden mellan dessa två belopp borde användas som subventionsbelopp. Av handlingarna, inbegripet uttalandena från de sydkoreanska myndigheterna själva, framgår dock att Hynix kreditvärdighet vid tidpunkten för åtgärderna inte gav företaget någon möjlighet att emittera obligationer till följd av de skärpta normerna på finansmarknaderna, och ingen marknadsaktör skulle således ha tagit på sig ett sådant förfarande. Vid tidpunkten då Korea Development Bank tog över Hynix skulder stod det också klart att det var mycket osannolikt att banken någonsin skulle återfå sitt kapital. Det faktum att Korea Development Bank övertog Hynix obligationer anses därför utgöra ett rent efterskänkande av skuld, vilket kan jämställas med ett bidrag. Denna åtgärd betraktas följaktligen som en subvention i enlighet med del E a i riktlinjerna för beräkning av subventionsbeloppet i undersökningar avseende utjämningstull (nedan kallade "riktlinjerna")(14).

(67) Denna subvention utgjorde en stor engångsförmån. Enligt artikel 7.4 i grundförordningen skall en sådan subvention i princip hänföras till undersökningsperioden, om det inte på grund av särskilda omständigheter finns anledning att hänföra den till en annan period. Eftersom subventionen i det föreliggande fallet innebär en förmån för företaget under en period som är längre än undersökningsperioden, anser kommissionen dock att den fördelningsmetod som beskrivs i artikel 7.3, enligt vilken subventionen fördelas över tiden, är lämplig under dessa omständigheter. De största kostnaderna i dram-minnesindustrin orsakas av kravet på toppmoderna maskiner och toppmodern utrustning, som utgör dess viktigaste driftstillgångar. I det här fallet är därför den lämpligaste fördelningsperioden tillgångarnas (maskiner och utrustning) livslängd, som i enlighet med företagets räkenskaper och normal praxis i den berörda branschen anses vara fem år. Det subventionsbelopp som fördelades i enlighet härmed uttrycktes som en andel av Hynix sammanlagda försäljning under 2001. Med ränta, beräknad på den genomsnittliga marknadsräntan i Sydkorea under undersökningsperioden, uppgår subventionen till 4,9 %.

8. Krispaketet från oktober 2001, bestående av ett program där skulden utbyts mot aktier, en andra förlängning av kreditens löptid och ett nytt lån på 658 miljarder won

a) Beskrivning av åtgärderna

(68) Den 4 oktober 2001 inrättades det andra kreditrådet för Hynix i enlighet med bestämmelserna i Corporate Restrucuring Promotion Act (lagen om främjande av omstrukturering av företag). Denna lag antogs i augusti 2001 och dess syfte var att underlätta omstrukturering av företag, något som tidigare hade varit baserat på överenskommelser mellan kreditbankerna och de berörda företagen. Kreditrådet bestod av 110 finansinstitut, inbegripet 17 banker och 15 investmentbolag. Besluten i kreditrådet fattades med 75 % majoritet. Rösterna fördelades i proportion till varje organs andel av de sammanlagda lånen till Hynix. Om ett finansinstitut utnyttjade sin rätt att vara av avvikande mening genom att inte instämma i en resolution skulle det för gott uteslutas från kreditrådet.

(69) Vid dess andra möte den 31 oktober 2001 fattade kreditrådet beslut om ett så kallat "andra omstruktureringspaket" för Hynix. Följande åtgärder föreslogs:

- Tillhandahållande av ett nytt lån på 1 biljon won till en ränta på 7 %.

- Ett program där skulden byts ut mot aktier genom tillhandahållande av obligationer som kan omvandlas till aktier.

- Förlängning av löptiderna för befintliga lån till den 31 december 2004, omvandling av de företagsobligationer som löper ut till företagsobligationer med en löptid på tre år och en ränta på 6,5 % och justering av räntan på de återstående lånen i sydkoreansk valuta till 6 %.

(70) Vid mötet den 31 oktober gav kreditrådet finansinstituten tre alternativ. Det första alternativet var att instämma med förslagen genom att ge ny kredit och delta i ett byte av skuld mot aktier. Det andra alternativet innebar att om bankerna valde att inte delta i det nya lånet var de, enligt villkoren för det andra kreditrådet (se skäl 68), skyldiga att byta 28,5 % av sina lån mot aktier och efterskänka resten av Hynix skuld. Det tredje alternativet innebar att om bankerna protesterade mot åtgärderna och använde sin rätt att vara av avvikande mening skulle lånen köpas tillbaka till det likvidationsvärde som hade fastställts av Arthur Andersen. Arthur Andersen hade vid den här tidpunkten utsetts till att undersöka Hynix finansiella läge.

(71) Trots detta var det endast sex banker som gick med på att bevilja ny kredit och den uppgick till 658 miljarder won mot planerade 1 biljon won. Dessa banker bytte en betydande del av sina lån mot aktier. Åtta banker vägrade att bevilja nya lån och bytte ungefär en tredjedel av sina lån till aktier och skrev av resten som en förlust. De övriga bankerna motsatte sig omstruktureringen och skulle få likvidationsvärdet för sina lån. Den återstående skulden var de tvungna att skriva av som en förlust. Löptiden för de lån som fanns kvar hos den första kategorin banker förlängdes och räntan sänktes så som förklarats i skäl 69.

b) Resultat av undersökningen

(72) Det första som undersöktes var huruvida de åtgärder som bankerna vidtagit till förmån för Hynix var i överensstämmelse med hur en normal investerare eller fordringsägare på marknaden skulle agerat i samma situation. Om det konstaterades att bankerna inte hade agerat som en sådan och därigenom beviljat Hynix en förmån var nästa steg att undersöka om ett sådant agerande och den därav följande förmånen kunde hänföras till de statliga myndigheter som är engagerade i de berörda bankerna.

(73) Nästan direkt efter den framgångsrika emissionen av globala förvaringsbevis i juni 2001 stod det klart att marknaden för dram-minnen inte skulle återhämta sig inom överskådlig framtid. Tvärtom skulle situationen bli mycket sämre. Priserna på dram-minnen fortsatte att falla. Mellan juni och augusti 2001 föll priserna för 128 Mbit dram-minnen i genomsnitt med 68 %. Priserna föll med ytterligare 52 % fram till november 2001. Priserna för 64 Mbit dram-minnen föll med 62 % från augusti 2001 till september 2001. Bedömare var överens om att marknaden för dram-minnen hade nått sin hittills lägsta punkt(15).

(74) Hynix aktier kollapsade nästan direkt efter emissionen av globala förvaringsbevis den 15 juni. Bara fem dagar senare, den 20 juni 2001, meddelade den ekonomiska rådgivaren att den inte skulle utnyttja sin tilldelningsoption för att köpa mer globala förvaringsbevis då de såldes för mindre än emissionskursen. Den 3 augusti 2001 offentliggjorde den ekonomiske rådgivaren en rapport om Hynix i vilken det medgavs att dess tidigare mer optimistiska prognos av situationen var oriktig. I den nya prognosen halverades inkomstprognosen och minskades både bruttovinsten och rörelseresultatet till betydande förluster. Den 6 september 2001 hade priset för de globala förvaringsbevisen sjunkit med 72 % vilket resulterade i stora förluster för köparna.

(75) Även Hynix kreditbanker bekräftade denna utveckling. De uppgifter kommissionen har tillgång till visar att bankerna sänkte bedömningen av Hynix kreditvärdighet och att de även sänkte sin bedömning av halvledarbranschen i allmänhet under sommaren 2001. Standard and Poor's fastställde Hynix framtidsutsikter som "negativa" i augusti 2001 och sänkte företaget till kreditvärdighet CC den 9 september 2001 och till SD ("selective default") i oktober 2001. Det noteras att Hynix till följd av dess negativa ekonomiska framtidsutsikter var tvunget att ställa in sitt deltagande i obligationsprogrammet vid Korea Development Bank i augusti 2001. Av de uppgifter kommissionen har tillgång till framgår att detta berodde på det faktum att bankerna vägrade att köpa Hynix-obligationer och att Korea Credit Guarantee Fund vägrade att garantera alla planerade CBO och CLO.

(76) I oktober 2001 hade Hynix ekonomiska läge återigen försämrats. Företaget stod på nytt inför likviditetsproblem och hade inte tillräckligt kassaflöde för att fullgöra sina åtaganden då dess skulder var sex gånger större än det egna kapitalet. Det var praktiskt taget konkursmässigt vilket också erkändes av kreditbankerna. Det var inte längre möjligt att skaffa kapital via finansmarknaden.

(77) När det gäller de åtgärder som kreditinstituten genomförde i oktober 2001 noteras att de banker som valde det första alternativet att bevilja nya lån till Hynix, dvs. genomföra ett betydande byte av skuld mot aktier och förlänga löptiden och sänka räntan för de befintliga lånen, var följande: Korea Exchange Bank, Woori Bank, Chohung Bank, Korea Development Bank(16), NACF(17) och Citibank. Följande banker valde att efterskänka de mesta av skulderna men var tvungna att byta delar av dem till aktier: Shinhan Bank, Kookmin Bank, Housing and Commercial Bank, KorAm Bank, Hana Bank, Seoul Bank, Industrial Bank of Korea och Pusan Bank. Korea First Bank utnyttjade sin rätt att vara av avvikande mening(18). De banker som valde det andra eller tredje alternativet skrev, enligt de uppgifter kommissionen har tillgång till, av sina Hynix-skulder som en förlust och sålde sina Hynix-obligationer som de fått genom bytet av skulder mot aktier så att de 2002 hade avvecklat alla sina lån till Hynix. De sex bankerna i den första kategorin agerade däremot helt annorlunda. De beviljade rentav fler lån till Hynix, förlängde löptiden för de befintliga lånen och hade ett stort innehav av Hynix-aktier(19). Beträffande räntan för de nya lån som Hynix beviljades noteras dessutom att räntan fastställdes till 7 %, vilket var den ränta som tillämpades för ekonomiskt sunda företag men inte för riskkapitaltransaktioner, än mindre för ett företag i den situation som Hynix befann sig vid tidpunkten(20).

(78) Med hänsyn till de omständigheter som beskrivits ovan förefaller det följaktligen uppenbart att ingen normal investerare på marknaden skulle ha investerat i Hynix i oktober 2001. Detta återspeglades också av kreditinstitutens val av vilka åtgärder som skulle vidtas: emission av globala förvaringsbevis eller liknande åtgärder för att skaffa kapital föreslogs inte, vilket skulle varit det mest logiska under normala omständigheter. Med anledning av detta förefaller det som om de banker som motsatte sig åtgärderna eller skrev av skulderna som förluster, och som vid den här tidpunkten endast fick ut likvidationsvärdet, agerade så som varje normal investerare på marknaden skulle ha gjort under de här omständigheterna. De eliminerade sin risk gentemot Hynix för gott och skrev av de förluster som var ett resultat av detta beslut. Däremot går det inte att mot bakgrund av några marknadsmässiga överväganden förklara att vissa banker fortsatte att finansiera Hynix i detta läge och det verkar faktiskt som ingen av dem förväntade sig någon avkastning på sina fortsatta investeringar. Därför innebar den fortsatta finansieringen av Hynix i oktober 2001 att Hynix beviljades en förmån som företaget inte kunde fått under marknadsmässiga villkor. Därefter undersöktes således om detta till synes icke marknadsmässiga agerande beror på de sydkoreanska myndigheternas engagemang i de berörda bankerna.

(79) Det noteras att av de nio banker som upphörde med att finansiera Hynix i oktober 2001 var sju privata banker. Av de sex banker som var involverade i den fortsatta finansieringen av Hynix ägs däremot de fyra största antingen helt eller till en stor majoritet av de sydkoreanska myndigheterna. En av dem är en särskild bank med en allmännyttig roll och de tre andra kontrolleras av de sydkoreanska myndigheterna därför att de själva genomgår omstrukturering, har ingått avtal med myndigheterna som reglerar deras affärsverksamhet och har fått kapitaltillskott från myndigheterna. Tre av Hynix fyra större kreditbanker beskrivs kort nedan. I skällen 55-59 ges en beskrivning av Korea Development Bank och orsakerna till varför den betraktas som ett "offentligt organ".

Woori Bank

(80) Hanvit Bank (för närvarande Woori Bank) håller på att omstruktureras till följd av finanskrisen i Sydkorea. Från oktober 1998 och framåt var Korea Deposit Insurance Corporation(21) en av de större aktieägarna i Hanvit Bank och i slutet av 2000 innehade bolaget 100 % av aktierna. I mars 2001 inrättade Korea Deposit Insurance Corporation det helägda dotterbolaget Woori Financial Holdings Company och överförde aktierna i Hanvit Bank till detta bolag. Hanvit Bank bytte namn till Woori Bank som till 100 % ägs av de sydkoreanska myndigheterna genom Korea Deposit Insurance Corporation.

(81) Korea Deposit Insurance Corporation tillförde 3,2 biljoner won till Woori Bank (som vid den tidpunkten fortfarande hette Hanvit Bank) 1998. I december 2000 ingick Woori Bank och Korea Deposit Insurance Corporation ett samförståndsavtal om genomförande av en plan för förbättrad förvaltning av banken. Kommissionen för finansiell övervakning (Financial Supervisory Commission) bedömde att Woori Bank inte var bärkraftig och dess aktiekapital reducerades till noll. I enlighet med samförståndsavtalet tillförde Korea Deposit Insurance Corporation i december 2000 2,724 biljoner won som en investering i stamaktiekapitalet vilket motsvarade det sammanlagda aktiekapitalet. I september 2001 gjordes ytterligare ett kapitaltillskott på 1,878 biljoner won. Om Woori Bank inte lyckas genomföra överenskommelsen, kan Korea Deposit Insurance Corporation, enligt samförståndsavtalet, beordra Woori Bank att öka eller minska sitt kapital, eftersträva en fusion, överlåta avtal såsom lån och insättningar eller avveckla eller sälja en del av sin verksamhet.

(82) I juli 2001 ingick Woori Bank och Woori Financial Holdings Company ett samförståndsavtal. Woori bank skall bland annat överlägga med Woori Financial Holdings Company när det gäller betydelsefulla affärsbeslut innan de verkställs och utforma och genomföra en detaljerad affärsplan i enlighet med Woori Financial Holdings Companys affärsstrategi. Om Woori Bank inte lyckas genomföra affärsplanen kan Woori Financial Holdings Company beordra banken att minska försäljningen av vissa värdepapper, minska investeringarna eller att avveckla eller slå samman verksamheten.

Chohung Bank

(83) Chohung Bank var det första finansinstitutet i Sydkorea och grundades 1897. Det inledde internationell bankverksamhet 1963. Korea Deposit Insurance Corporation gick 1999 in med 2,7 biljoner won i Chohung Bank och blev dess största aktieägare med 80 % av aktierna. De två största aktieägarna under 2001 var Korea Deposit Insurance Corporation med 80 % och Hyundai-gruppen med 3,4 % av aktierna. I november 1999 ingick Korea Deposit Insurance Corporation och Chohung Bank ett samförståndsavtal som ändrades i maj 2000 och som gav Korea Deposit Insurance Corporation ett avgörande inflytande över Chohung Banks affärsbeslut(22).

Korea Exchange Bank

(84) KEB (nedan kallad "KEB") etablerades som en statligt ägd bank 1967 då den skildes från Sydkoreas centralbank (Bank of Korea) för att specialisera sig på utländska valutaaffärer och utrikeshandel. 1977 inledde KEB affärsbanksverksamhet. KEB drabbades av ekonomiska svårigheter i efterdyningarna av finanskrisen i Sydkorea. Den tyska banken Commerzbank AG förvärvade 1998 30 % av aktierna i KEB och KEXIM(23) gick 1999 in med 336 miljarder won i KEB samt med 400 miljarder won år 2000. År 2000 genomförde banken, genom utbyte av två aktier mot en, en kapitalminskning för alla aktier i syfte att hantera ett ackumulerat underskott. De största aktieägarna i KEB var 2001 den sydkoreanska staten med 43,17 % (KEXIM 32,5 % och Bank of Korea 10,67 %) och Commerzbank AG med 32,55 %.

(85) På grund av KEB:s fortsatta finansiella problem hade kommissionen för finansiell tillsyn 1998 givit KEB en rekommendation om att förbättra sin förvaltning. År 2000 lämnade KEB in en plan för förbättring av sin förvaltning vilken 2001 "godkändes villkorligt" mot uppfyllande av vissa villkor.

National Agricultural Cooperative Federation (det sydkoreanska jordbrukskooperativa förbundet, nedan kallat "NACF")

(86) NACF inrättades den 1 juli 2000 då de tidigare National Agricultural Cooperative Federation, National Livestock Cooperative Federation and National Gingseng Cooperative Federation slogs samman enligt lagen om jordbrukskooperativ från 1999. Enligt NACF:s egen utsago har förbundet som mål att förbättra jordbrukarnas ekonomiska, sociala och kulturella ställning samt deras livskvalitet. För att uppnå detta mål bedriver NACF en varierande affärsverksamhet, däribland tillhandahållande av låne- och banktjänster, vilka uppgick till 31,7 % av dess intäkter och 75,7 % av dess inkomster från verksamheten under 2001. Antalet medlemskooperativ var 1383 under 2001. Enligt de uppgifter som inkommit till kommissionen har inte någon medlem en andel av NACF som uppgår till 1 % eller därutöver. Det kan konstateras att Korea Deposit Insurance Corporation gick in med 96,2 miljarder won i eget kapital i NACF under 2001. Det kan också noteras att den sydkoreanska staten antingen direkt eller indirekt ingrep ett antal gånger för att bistå NACF ekonomiskt.

Citibank Söul

(87) Citibank Söul ägs till 100 % av Citigroup, en finanskoncern i Förenta staterna. Citibank var en av de första utländska banker som beviljades tillstånd att verka i Sydkorea 1967 och betraktar sig själv som en engagerad samarbetspartner till såväl staten som industrin i Sydkorea(24). Citibank och dess dotterbolag Salomon Smith Barney Inc. var finansiella rådgivare till Hynix under perioden 2000-2001.

i) Statligt deltagande i banker

(88) Vad Woori Bank beträffar finns det uppgifter som visar att banken var mycket väl medveten om Hynix tämligen dystra ekonomiska situation. Av handlingar som inkommit under undersökningens gång framgår det emellertid att Woori Bank godkände åtgärderna med hänsyn till det allmännas bästa och hänvisade till verkningarna för den nationella ekonomin om Hynix skulle gå i konkurs. Det kan noteras att sådana överväganden inte är affärsmässiga och inte används av affärsbanker vid bedömningar om huruvida ett företag som befinner sig i allvarliga ekonomiska svårigheter skall beviljas ytterligare finansiering. Tvärtom är det utmärkande för statliga myndigheter att använda överväganden om det allmännas bästa när de vidtar åtgärder till stöd för den nationella ekonomin, sysselsättningen eller andra samhällspolitiska mål. Sådana överväganden i samband med Woori Banks beslut om lån kan därför enbart uppfattas avspegla den omständigheten att den sydkoreanska staten i sin egenskap av hundraprocentig aktieägare i företaget utnyttjar sitt inflytande för att styra bankens affärsbeslut, såsom alla större aktieägare skulle göra.

(89) Det finns liknande bevisning i handlingarna när det gäller Chohung Bank. Bankens interna kreditvärdering av Hynix ger inte stöd för beslutet att bevilja ytterligare lån och Hynix obligationer bedömdes av kreditvärderingsinstitut såsom "olämpliga för investering". Chohung Bank ökade också mycket riktigt sina förlustreserver efter att ha deltagit i åtgärderna för att täcka 80 % av Hynix skulder och bokförde hela omvandlingen av skulder till eget kapital som förlust. Enligt de handlingar som inkommit under undersökningens gång godkände Chohung Bank ändå åtgärderna med hänvisning till att banken måste följa samförståndsavtalet med den sydkoreanska staten. Detta visar att bankerna under omstrukturering har begränsats i sina affärsbeslut för att uppfylla de villkor som den sydkoreanska staten har fastställt för dem. Den omständigheten att den sydkoreanska staten också, med 80 % av aktierna, var majoritetsägare i Chohung Bank förstärker i denna situation slutsatsen att den sydkoreanska staten utnyttjade sitt inflytande för att styra bankens affärsbeslut, såsom alla större aktieägare skulle göra.

(90) När det gäller KEB:s situation liknar den Woori Banks och Chohung Banks situation. Banken var mycket väl medveten om riskerna, eftersom den vid tidpunkten för finansieringsåtgärderna i oktober hade gjort en kreditvärdering av företaget som inte gav stöd för beviljande av ytterligare lån. Ändå fortsatte den att erbjuda Hynix finansiering. Det är viktigt att notera att banken själv vid tidpunkten för finansieringsåtgärderna i oktober höll på att omstruktureras och därför borde ha varit utomordentligt försiktig i sina kreditbeslut och i synnerhet ha undvikit "osäkra fordringar". Trots detta beviljades Hynix lån av banken. Den affärsmässigt riskfyllda situation som detta ledde till bekräftades i årsredovisningen för 2001 från de oberoende revisorerna, i vilken det uppgavs att de faktiska förluster som blev följden av de utestående lånen till Hynix och Hyundais företagsgrupp skulle kunna överskrida det belopp som banken avsatt för sådana förluster och att de slutliga verkningarna av denna betydande ovisshet beträffande bankens ekonomiska ställning inte kunde bedömas.

(91) Det kan noteras att KEB tidigare var en specialiserad statlig bank och att den sydkoreanska staten hade ett betydande aktieinnehav i banken fram till 1998 då Commerzbank förvärvades dess aktier. Banken har således varit van vid att de sydkoreanska myndigheterna haft ett inflytande över dess affärsbeslut, vilket inte kan förbises. Det anses osannolikt att detta förhållande i någon betydande utsträckning skulle ha ändrats sedan Commerzbanks förvärv av aktierna 1998, i synnerhet med hänsyn till att den sydkoreanska staten fortfarande, med 43 % av aktierna, är den största aktieägaren i KEB. Trots att KEB höll på att omstruktureras fortsatte banken dessutom att ställa stora summor till förfogande för Hynix på uppenbart icke-affärsmässiga och mycket riskabla villkor. Lånen i oktober 2001 beviljades, såsom det redogörs för i skäl 77, till en marknadsränta som erbjuds ekonomiskt sunda företag men inte för riskkapital och än mindre till företag i samma situation som Hynix. Med hänsyn till den risk som var förknippad med lån till Hynix, vars kreditvärdighet vid den tidpunkten var "selective default", skulle det under alla omständigheter inte ha beviljats några lån på marknadsvillkor. Mot bakgrund av omfattningen av det statliga deltagandet i KEB, såväl tidigare som för närvarande, tyder alla de uppgifter som ingår i handlingarna beträffande undersökningen att den sydkoreanska staten, såsom största aktieägare i KEB, måste ha utnyttjat sitt inflytande när det gällde beslutet att delta i åtgärderna i oktober 2001, vilka inte kan ha inneburit några affärsmässiga fördelar för KEB. Till stöd för denna slutsats noterar kommissionen att det inte finns någon annan rationell förklaring än att de sydkoreanska myndigheterna ingrep i KEB:s beslut att fortsätta finansieringen av Hynix.

(92) De båda återstående finansinstitut som deltog i den fortlöpande finansieringen av Hynix är NACF och Citibank. Det kan noteras att dessa banker inte tillhörde Hynix större långivare och att deras andelar av de sammanlagda lånen till Hynix i oktober 2001 uppgick till mellan 1 % och 2 %(25). Citibank vägrade samarbeta vid undersökningen så kommissionen måste, i enlighet med artikel 28 i grundförordningen, grunda sin bedömning av Citibanks inblandning på tillgängliga uppgifter.

(93) Eftersom Citibank inte samarbetade vid undersökningen, kunde kommissionen inte kontrollera bankens motiv för att delta i åtgärderna i oktober 2001. Kommissionen noterar på grundval av tillgängliga uppgifter att Citibank Söul har haft ett mycket nära och speciellt förhållande till de sydkoreanska myndigheterna sedan 1967.

(94) Det kan i det sammanhanget noteras att Citibank har haft ett osedvanligt nära och symbiotiskt förhållande till de sydkoreanska myndigheterna sedan 1967, då banken beviljades tillstånd att verka i Sydkorea. Detta nära förhållande framgår av den roll Citibank spelade genom att hjälpa den sydkoreanska staten ta sig ur finanskrisen i Sydkorea 1997. Citibank ledde och genomförde med framgång omstruktureringen 1998 av Sydkoreas bankskulder till ett sammanlagt värde av 21,75 miljarder US-dollar. Citibank hjälpte dessutom den sydkoreanska staten och institutioner med statlig anknytning att få tillträde till kapitalmarknaderna under finanskrisen i Sydkorea genom att framgångsrikt ställa sig bakom ett globalt obligationserbjudande på 4 miljarder US-dollar. Mot bakgrund av dessa omständigheter förefaller det som om Citibank mycket riktigt har haft ett mycket nära förhållande till den sydkoreanska staten. Med hänsyn till detta och till den omständigheten att Citibanks egen kreditvärdering av Hynix vid tidpunkten för finansieringsåtgärderna i oktober inte gav stöd för något beslut att bevilja ytterligare finansiering förfaller det som om Citibanks beslut att delta i de berörda åtgärderna kanhända inte stämde överens med affärsmässiga överväganden.

(95) Eftersom Citibank inte var samarbetsvillig och eftersom det inte finns någon annan förklaring, kan det mot bakgrund av tillgängliga uppgifter inte uteslutas att Citibank Söul deltog i åtgärderna på grundval av icke-affärsmässiga överväganden och att banken hade instruerats att delta i dessa av de sydkoreanska myndigheterna.

(96) När det gäller NACF kan det noteras att Korea Deposit Insurance Corporation 2001 gick in med 87 miljarder won i NACF för att kompensera det ackumulerade underskottet i f.d. National Livestock Cooperatives Federation, som NACF tog över under år 2000. Korea Deposit Insurance Corporation tillhandahöll även NACF 96,2 miljarder won i eget kapital under 2001. År 2000 befriades NACF av ministeriet för lantbruk och skogsbruk från sina långfristiga lån på 275 miljarder won från Livestock Development Fund. År 2001 lånade NACF även 38 miljarder won räntefritt från den sydkoreanska staten. Dessa åtgärder visar att NACF inte bedriver sin verksamhet enligt strikt affärsmässiga överväganden och principer utan förefaller att systematiskt stöttas av den sydkoreanska staten, som under 2001 även gick in med betydande eget kapital i NACF.

(97) Det kan också noteras att NACF har till syfte att förbättra jordbrukarnas ekonomiska, sociala och kulturella ställning, vilket är ett utmärkande ändamål för ett kooperativ men också ett mål för ekonomisk politik. I detta syfte såg den sydkoreanska staten till att NACF 1999 slogs samman med andra kooperativ, ett beslut som inte grundade sig på affärsmässiga överväganden från NACF utan fattades och påtvingades NACF av den sydkoreanska staten i dess strävan att uppnå ovan nämnda politiska mål. Denna omständighet och den bevisning som ges i föregående skäl beträffande det ekonomiska stöd som sydkoreanska staten fortlöpande lämnar tyder på att NACF, även om det är ett kooperativ, förefaller att vara ett organ som bedriver ekonomisk politik för stöd till jordbrukssektorn och kompenseras av den sydkoreanska staten för de förluster som uppstår i samband med dess verksamhet. Det kan också noteras att den kreditvärdering som NACF gjorde av Hynix vid tidpunkten för åtgärderna i oktober ur affärsmässig synvinkel inte motiverade att ytterligare lån beviljades och att företaget deltog i åtgärderna i oktober 2001, och att räntesatsen för lånet låg under marknadsräntan (se skäl 77).

(98) Sammantagna tyder dessa omständigheter således på att NACF bedriver sin verksamhet, inbegripet dess bankverksamhet, genom att eftersträva samhällspolitiska mål och stöttas av den sydkoreanska staten i denna verksamhet. NACF förefaller således inte bedriva sin verksamhet enligt strikt affärsmässiga överväganden utan under den sydkoreanska statens ledning och inflytande, och det finns under alla omständigheter ingen annan rationell förklaring till det fortsatta stödet till Hynix.

ii) Slutsats om utjämningsbara subventioner

(99) De åtgärder som vidtogs i oktober 2001 kan tillskrivas den sydkoreanska staten, antingen i dess egenskap av offentligt organ i den mening som avses i artikel 1.3 i grundförordningen eller genom att den ålade bankerna att tillhandahålla finansiering i den mening som avses i artikel 2 första stycket punkt 1 a iv i grundförordningen. Åtgärderna betraktas som subventioner av följande skäl:

(100) Tillhandahållandet av lånet på 658 miljarder won utgör ett finansiellt bidrag enligt artikel 2 första stycket punkt 1 a i i grundförordningen och innebär en förmån för Hynix, eftersom företaget hade fått kreditvärderingen "selective default" vid den tidpunkt då förmånen beviljades och finansiering därför inte var tillgänglig för företaget på de kommersiella marknaderna.

(101) Utbytet av skulder mot aktier på 2,994 biljoner won kan ses på två sätt. För det första avstod den sydkoreanska staten från en intäkt genom att efterge skulden och befriade Hynix från skyldigheten att betala tillbaka lånet och beviljade därigenom en förmån. För det andra investerade den sydkoreanska staten i ett företag som inte var kreditvärdigt, vilket ingen investerare på marknaden skulle ha gjort. På så sätt försattes Hynix genom de statliga åtgärderna (vilka utgjorde finansiella bidrag enligt artikel 2 första stycket punkt 1 a ii och 2 första stycket punkt 1 a i i grundförordningen) i en bättre ekonomisk situation än vad som skulle ha varit fallet om dessa åtgärder inte hade vidtagits och än företaget skulle ha kunnat få på den kommersiella marknaden.

(102) Förlängningen av löptiderna och räntesänkningarna för befintliga lån stämmer inte heller överens med affärsmässiga överväganden, eftersom Hynix därigenom befriades från sina befintliga skyldigheter, och utgör även de finansiella bidrag enligt artikel 2 första stycket punkt 1 a ii och 2 första stycket punkt 1 a iv i grundförordningen.

(103) Enligt artikel 3 i grundförordningen är endast selektiva subventioner utjämningsbara. Åtgärderna i oktober 2001 var engångsföreteelser för att tillhandahålla endast ett bestämt företag finansiering, dvs. Hynix. Av detta skäl anses de subventioner som tillhandahölls i oktober 2001 vara selektiva och därigenom utjämningsbara.

iii) Beräkning av subventionsbeloppet

(104) Kommissionen övervägde huruvida detta belopp borde jämföras med ett riktmärke för marknaden (dvs. det finansieringsbelopp som skulle ha tillhandahållits av investerare på marknaden under liknande omständigheter) och huruvida skillnaden mellan dessa två belopp borde användas som subventionsbelopp. Bevisningen i handlingarna visar emellertid att ingen investerare på marknaden vid tidpunkten för åtgärderna skulle ha investerat i Hynix och att inget normalt finansinstitut som agerar enligt affärsmässiga överväganden skulle ha tillhandahållit företaget finansiering. Man kan således dra slutsatsen att de åtgärder som vidtogs beträffande företaget inte var tillgängliga på marknaden och att ingen aktör på marknaden skulle ha vidtagit denna typ av åtgärder(26).

(105) När det gäller lånet på 658 miljarder won tyder uppgifter i handlingarna på att långivarna vid tidpunkten för beviljandet inte räknade med att det skulle betalas tillbaka. Hynix hade inte återbetalat något kapitalbelopp av det konsortielån på 800 miljarder won som företaget hade beviljats i januari 2001 och hade t.o.m. försummat att göra ränteinbetalningar. När det gäller de lån som beviljats före 2001, vilka utgjorde merparten i utbytet av skulder mot aktier, hade dessa inte heller återbetalats under 2001. Det sammanlagda beloppet för lån och skuldförbindelser hade faktiskt inte gjort annat än ökat under 2001, trots åtgärderna i maj 2001 som var avsedda endast för återbetalning av den befintliga skulden. Kreditvärderingen av Hynix vid tidpunkten för lånet i oktober 2001 var dessutom "SD" (selective default) och därför kunde företaget inte anskaffa pengar på finansmarknaderna. Av dessa skäl anses det sammanlagda lånebeloppet på 658 miljarder won utgöra en subvention i enlighet med avsnitt E b v i riktlinjerna. När det gäller utbytet av skulder mot aktier på 2,994 biljoner won gäller samma principer. Ingen investerare på marknaden skulle ha investerat i Hynix-aktier tid tidpunkten för åtgärden. Dessutom hade den sydkoreanska staten eftergivit Hynix utestående skulder till samma belopp. För tydlighetens skull bör det påpekas att eftergiften av 2,994 biljoner won anses utgöra en subvention.

(106) När det gäller den förmån som beviljats genom förlängningen av kreditens löptid tyder Hynix räkenskaper på att värdet på de förlängda löptiderna och de nedsatta räntesatserna uppgick till 1,586 biljoner won. Detta innebär i praktiken en eftergift av skuld, såsom framgår av företagets räkenskaper, och med hänsyn till att detta är en av revisorer granskad utvärdering av själva företaget anses denna utgöra förmånsbeloppet.

(107) Det sammanlagda beloppet för den förmån som beviljades genom åtgärderna i oktober 2001 uppgår följaktligen till 5,238 biljoner won.

(108) Dessa subventioner utgör stora, icke återkommande förmåner. Enligt artikel 7.4 i grundförordningen skall en sådan subvention i princip hänföras till undersökningsperioden, om det inte på grund av särskilda omständigheter finns anledning att hänföra den till en annan period. Eftersom subventionerna i fråga är av sådant slag att de innebär en förmån för företaget under en period som är längre än undersökningsperioden, anser kommissionen emellertid att den beräkningsmetod som beskrivs i artikel 7.3, enligt vilken subventionen fördelas över tiden, utgör en lämplig grund för fördelningen under dessa omständigheter. Dram-minnesindustrin är utan tvekan en industri inom vilken de huvudsakliga kostnaderna följer av kravet på toppmoderna maskiner och toppmodern utrustning, som utgör dess viktigaste driftstillgångar. I det här fallet är därför den lämpligaste fördelningsperioden tillgångarnas (maskiner och utrustning) livslängd, som i enlighet med företagets räkenskaper och normal praxis i den berörda branschen anses vara fem år. Det subventionsbelopp som därigenom fastställdes uttrycktes i procent av Hynix sammanlagda försäljning under 2001. Med ränta, beräknad på de genomsnittliga marknadsräntorna i Sydkorea under undersökningsperioden, uppgår subventionen till 28,1 %.

9. De utjämningsbara subventionernas storlek

(109) Den preliminära storleken på de utjämningsbara subventionerna enligt grundförordningen, uttryckt som en del av värdet, är för den undersökta exporterande tillverkaren Hynix Semiconductor Inc. 33 %. Subventionen beträffande Samsung Electronics Co. Ltd ligger under tröskelvärdet. Det finns inga andra exporterande tillverkare av den berörda produkten i Sydkorea.

>Plats för tabell>

D. DEFINITION AV GEMENSKAPSINDUSTRIN

1. Tillverkning i gemenskapen

(110) Under undersökningsperioden tillverkades den berörda produkten i gemenskapen av två gemenskapstillverkare som till fullo samarbetade med kommissionen vid förfarandet. Ett av dessa företag var den klagande. Det andra företaget stödde förfarandet.

2. Definition av gemenskapsindustrin

(111) De båda samarbetsvilliga gemenskapsproducenterna stod för 100 % av den sammanlagda produktionen av den berörda produkten i gemenskapen under undersökningsperioden. De båda samarbetsvilliga företagen anses därför utgöra gemenskapsindustrin i den mening som avses i artikel 9.1 i grundförordningen. Dessa företag kallas nedan "gemenskapsindustrin".

E. SKADA

1. Inledande anmärkningar

(112) Det kan noteras att marknaden för dram-minnen präglas av en hög grad av teknisk innovation som under de senaste åren har lett till en betydande utveckling i fråga om täthet och konfiguration. Tätheten hos dram-minnen uttrycks i Mbit som är den statistiska parameter som vanligtvis används inom dram-minnesindustrin för att mäta handelsflöden. Bedömningen av volymeffekter grundar sig därför på antalet Mbit och inte på antalet enheter. En bedömning grundad på enheter skulle vara mindre exakt, eftersom industrin betraktar en komponent och en modul i ett dram-minne (som innehåller flera dram-komponenter) som en enda enhet.

(113) Uppgifter från Eurostat användes inte för utvärderingen av tendenserna beträffande volymer och priser, eftersom Eurostats uppgifter i detta avseende inte anses tillförlitliga när det gäller att fastställa exakta tendenser inom dram-minnesindustrin. Eurostats volymuppgifter uttrycks i kilogram medan de statistiska uppgifter som används och läggs fram av dram-minnesindustrin uttrycks i Mbit. De väsentliga dragen hos den berörda produkten beror på dess tekniska egenskaper, t.ex. täthet, minne och hastighet. Dram-minnen med fullständigt olika drag och konstruktion kan ha samma vikt. Den berörda produkten kan därför rimligtvis inte jämföras på grundval av vikten i kilogram. I Eurostats statistik kan den berörda produktens ursprung dessutom registreras på grundval av det land där den monteras och inte på grundval av det verkliga ursprungslandet (dvs. där kiselbrickan tillverkas). De uppgifter som härrör från Eurostat kan därför rimligen inte användas i undersökningen.

(114) Vid bedömningen av gemenskapsindustrins situation bör det noteras att Micron Technology inte inledde sin tillverkning i gemenskapen förrän i oktober 1998, efter att ha förvärvat Texas Instruments tillverkningsanläggning i Italien. Uppgifterna för 1998 beträffande tillverkning i gemenskapen, kapacitet, försäljningsvolym, marknadsandel, lönsamhet, sysselsättning och produktivitet avspeglar således denna inledningsfas. Det kan också noteras att företaget Infineon, en f.d. avdelning inom Siemens, blev ett självständigt företag 1999.

(115) Av sekretesskäl används vid behov indextal för att visa förändringar i tendenserna. Eftersom den provisoriskt fastställda subventionen beträffande en exporterande tillverkare (Samsung) ligger under tröskelvärdet, har vissa skadeindikatorer analyserats enbart för den andra exporterande tillverkaren (Hynix). När det gäller import från Sydkorea inriktades analysen beträffande skada och orsakssamband på importen från Hynix. Detta beror på den omständigheten att det endast finns två sydkoreanska exportörer, dvs. Hynix och Samsung, med i stort sett lika stora exportandelar och att exporten från Hynix var kraftigt subventionerad.

2. Förbrukningen i gemenskapen

(116) Den synbara förbrukningen av den berörda produkten i gemenskapen fastställdes på grundval av offentligt tillgängliga yttre källor. Den totala siffran för förbrukningen i gemenskapen av den berörda produkten har beräknats på grundval av den totala importen jämte den totala försäljningen i gemenskapen av den berörda produkt som tillverkats av gemenskapsindustrin.

(117) Såsom framgår av nedanstående tabell ökade förbrukningen i gemenskapen av den berörda produkten med 416 % under skadeundersökningsperioden. Förbrukningen av dram-minnen har årligen ökat i volym till följd av en växande efterfrågan på produkter med dram-minnen och på grund av en ökning i Mbit i varje produkt. Tillväxttakten avmattades emellertid fortlöpande under perioden från inledningsvis 70 % till cirka 50 % under undersökningsperioden.

>Plats för tabell>

3. Import av den berörda produkten till gemenskapen

a) Import i volym från Sydkorea

(118) Importen från Sydkorea ökade i volym med 431 % under skadeundersökningsperioden. Importen från Hynix ökade något mer, dvs. med 461 % under perioden.

>Plats för tabell>

b) Priser på import från Sydkorea och Hynix

(119) Det genomsnittliga priset för import av den berörda produkten från Sydkorea var stabilt under perioden 1998-2000. Priset föll drastiskt med 76 % under undersökningsperioden. Priserna under undersökningsperioden låg på kraftigt förlustbringande nivåer för de sydkoreanska exportörerna. Prisfallet för Hynix var aningen större, men detta berodde sannolikt på att företaget sålde mera av dram-minnen med den lägre tätheten på 64 Mbit som tillhörde ett marknadssegment med lägre kvalitet och således var mera utsatt för pristryck.

>Plats för tabell>

(120) För att fastställa prisunderskridandet analyserade kommissionen prisuppgifter från undersökningsperioden. Gemenskapsindustrins relevanta försäljningspriser är de priser som tas ut av den första icke-närstående kunden efter avdrag för rabatter och andra avdrag, dvs. nettopriser. Under undersökningsperioden skedde all försäljning av importen från Sydkorea genom närstående företag. Därför är alla de relevanta försäljningspriser som jämförts nettopriser vid återförsäljning till första icke-närstående kund efter rabatter och andra avdrag.

(121) De olika produktgrupperna för den berörda produkten skulle i jämförande syfte kunna definieras med utgångspunkt från följande kriterier: produkttyp (dvs. matriser, komponenter, moduler), täthet, kvalitet, dram-minnestyp, prestanda (hastighet) och förpackning.

(122) Gemenskapsindustrins priser och återförsäljningspriserna för importen från Sydkorea av den likadana produkten jämfördes i samma handelsled, nämligen oberoende användare på gemenskapsmarknaden, och under samma tidsperiod på grundval av de vägda genomsnittliga priserna per produktgrupp. Det konstaterades på denna grundval att det inte förekom något prisunderskridande på grundval av ett allmänt vägt genomsnitt. Det konstaterades emellertid att det förekom prisunderskridande vid en mycket stor andel av transaktionerna, nämligen 41 % av transaktionerna vilket motsvarade 32 % av värdet på Hynix försäljning. Prisunderskridandet, uttryckt i procent av gemenskapsindustrins priser, var i genomsnitt 16,2 %.

(123) Det konstaterades också beträffande Hynix att detta prisunderskridande i övervägande utsträckning förekom vid försäljning av dram-minnen med högre täthet (dvs. 128 Mbit och 256 Mbit). Dessa är tekniskt mera avancerade dram-minnen vilkas jämförelsevis högre försäljningspris används för att finansiera nästa generation av produkter.

c) Marknadsandel för import från Sydkorea

(124) Sydkorea ökade sin marknadsandel under skadeundersökningsperioden. Sydkoreas marknadsandel minskade markant mellan 1998 och 1999, men marknadsandelen återhämtades därefter mer än väl fram till slutet av undersökningsperioden, då den sydkoreanska marknadsandelen låg nästan 7 % över 1998 års nivå. Vad Hynix beträffar ökade dess marknadsandel mer, dvs. med 20 % under perioden. Det är också rimligt att anta att Hynix marknadsandel, räknat i Mbit, bromsades något genom företagets tämligen sena övergång från produktion av dram-minnen med 64 Mbit till 128 Mbit.

>Plats för tabell>

4. Gemenskapsindustrins situation

a) Tillverkning, kapacitet och kapacitetsutnyttjande

>Plats för tabell>

(125) Gemenskapsindustrins produktionskapacitet ökade tolvfalt under skadeundersökningsperioden. Detta berodde på de stora investeringar i byggnader, maskiner och utrustning som gjordes i synnerhet under 2000 och 2001 och som i stor utsträckning drevs fram av behovet av att investera i nya dram-minnen med högre täthet. Dessa dram-minnen med högre täthet ledde oundvikligen till mycket högre kapacitet räknat i Mbit, i synnerhet mot slutet av skadeundersökningsperioden då kapaciteten på 64 Mbit i stor utsträckning hade ersatts av kapacitet på 128 Mbit.

(126) Till följd av den stadiga ökningen av förbrukningen i gemenskapen ökade gemenskapsindustrins tillverkning av den berörda produkten fortlöpande under skadeundersökningsperioden. Kapacitetsutnyttjandet uppvisade en avtagande tendens fram till år 2000 och ökade något under undersökningsperioden.

b) Försäljningsvolym, försäljningspris, marknadsandel och tillväxt

>Plats för tabell>

(127) På grund av att förbrukningen i gemenskapen ökade, ökade även gemenskapsindustrins försäljning i gemenskapen räknat i Mbit väsentligt under skadeundersökningsperioden. Gemenskapsindustrins försäljningsvolym uppvisade en större tillväxt än förbrukningen i gemenskapen. Denna större tillväxt kan förklaras av att gemenskapens tillverkning av dram-minnen med den högre tätheten på 128 Mbit gick om förbrukningen något och på så sätt uppvisade en större marknadsandel.

(128) Medan gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser minskade i tämligen liten utsträckning under perioden 1998-2000 ägde ett drastiskt prisfall på 77 % rum under undersökningsperioden.

(129) Gemenskapsindustrin nästan fördubblade sin marknadsandel under skadeundersökningsperioden. Det bör i det sammanhanget noteras att hälften av denna ökning kan tillskrivas den omständigheten att Micron Technology, efter att i oktober 1998 ha förvärvat Texas Instruments produktionsanläggning i Italien, ersatte sin tidigare import till gemenskapen med tillverkning i gemenskapen. Dessutom beror en del av den återstående ökningen på att övergången till dram-minnen med högre täthet skedde snabbare för gemenskapsindustrin än för de berörda sydkoreanska exportörerna. Denna övergång leder oundvikligen till en betydande ökning av kapaciteten och faktiskt också av försäljningen, som mäts i Mbit, eftersom varje enhet som tillverkas och säljs är dubbelt så stor, i Mbit räknat, som den tidigare.

c) Lager

(130) Nivån på gemenskapsindustrins lager vid årsslutet i procent av tillverkningen i Mbit räknat varierade under skadeundersökningsperioden även om den sjönk under den senare delen av denna period. Den högre nivån under den första delen av skadeundersökningsperioden berodde på särskilda omständigheter, t.ex. att en gemenskapstillverkare befann sig i en inledningsfas.

>Plats för tabell>

d) Lönsamhet

(131) Gemenskapsindustrins lönsamhet uttryckt som avkastning på nettoförsäljning förbättrades avsevärt under perioden 1998-2000. Efter att ha uppnått lönsamhet under 2000 gjorde gemenskapsindustrin emellertid stora förluster under undersökningsperioden.

>Plats för tabell>

e) Investeringar, avkastning på investeringar, kassaflöde och förmåga att anskaffa kapital

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

(132) Gemenskapsindustrin nästan fördubblade sina investeringar under skadeundersökningsperioden. Detta beror på särdragen hos dram-minnessektorn inom vilken tillverkningsanläggningarna fortlöpande måste förbättras för att tillverkningskostnaderna skall kunna minskas. Det är av avgörande betydelse för gemenskapsindustrin att upprätthålla en rimlig investeringsnivå så att den kan fortsätta att ha toppmoderna anläggningar och förbli konkurrenskraftig. Tillväxttakten i investeringarna avmattades emellertid under undersökningsperioden, eftersom försäljningsprisernas dramatiska nedgång påverkade kassaflödet, som gemenskapsindustrin är beroende av för att kunna upprätthålla investeringsnivån.

(133) Utvecklingen av gemenskapsindustrins avkastning på investeringar visade en tydlig försämring av gemenskapsindustrins ekonomiska situation.

(134) Det har inte gått att få fram några exakta uppgifter om gemenskapsindustrins kassaflöde för åren 1998 och 1999, eftersom inga jämförbara uppgifter fanns tillgängliga för dessa år. De siffror beträffande kassaflödet som tagits fram för 2000 och för undersökningsperioden avspeglar interna beräkningar för den företagsgrupp inom gemenskapsindustrin som den berörda produkten tillhör. Utvecklingen av gemenskapsindustrins kassaflöde enligt ovanstående tabell bekräftar tydligt och klart att gemenskapsindustrins ekonomiska situation försämrades under undersökningsperioden, eftersom det inte fanns underlag för sådana kostnader som avskrivningar, värderegleringar och andra avsättningar till reserver. De mycket betydande investeringar som är absolut nödvändiga för att gemenskapsindustrin skall kunna förbli konkurrenskraftig och bärkraftig kunde fortsättningsvis därför inte upprätthållas på fullgod nivå.

(135) Gemenskapsindustrins förmåga att anskaffa kapital hindrades av ett negativt kassaflöde och dystra utsikter beträffande utvecklingen av marknadspriset för den berörda produkten. Dessutom gick det endast att anskaffa medel på kapitalmarknaden till höga kostnader, eftersom det var uppenbart att den planerade avkastningen på investeringar skulle förbli låg.

f) Sysselsättning och produktivitet

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

(136) Sysselsättningen beträffande den berörda produkten och produktiviteten per anställd ökade kraftigt under skadeundersökningsperioden.

g) Subventionens storlek

(137) Med hänsyn till den subventionerade importens volym och priset för denna måste subventionernas verkningar för gemenskapsindustrin betraktas som omfattande. Den subventionerade importen uppgick volymmässigt till nästan 50 % av gemenskapsindustrins försäljningsvolym. Bara subventionens omfattning i sig måste ha haft en negativ inverkan på priserna, som föll drastiskt med 77 % mellan 2000 och undersökningsperioden.

h) Verkningar av tidigare subventionering eller dumpning

(138) Frågan huruvida gemenskapsindustrin höll på att återhämta sig från tidigare subventionering eller dumpning undersöktes, men den ansågs inte vara relevant i detta fall, eftersom det inte fanns någon bevisning som tydde på tidigare subventioner eller dumpning.

5. Slutsats om skada

(139) På grund av den tekniska utvecklingen inom dram-minnesindustrin har efterfrågan när det gäller Mbit ökat årligen, eftersom användarindustrin har övergått till dram-minnen med högre täthet för att öka sina produkters prestationsförmåga. Denna ökade efterfrågan på Mbit förklarar varför gemenskapsindustrin i fråga om försäljningsvolym och marknadsandel under skadeundersökningsperioden gynnades av den gynnsamma utvecklingen av förbrukningen av den berörda produkten inom gemenskapen. Gemenskapsindustrin ökade dessutom sin marknadsandel. Nästan hälften av denna ökning var emellertid ett resultat av att en gemenskapstillverkare hade ersatt den import som före 1998 kom från Förenta staterna med faktisk tillverkning i gemenskapen därefter.

(140) Vidare kan den synbarligen större ökningen av gemenskapsindustrins marknadsandel till viss del förklaras av att försäljningsvolymen, i Mbit mätt, avspeglar gemenskapsindustrins i förhållande till de sydkoreanska exportörerna allmänt sett högre tekniska utvecklingsnivå. Detta innebär att gemenskapsindustrin i snabbare takt än åtminstone en av dess sydkoreanska konkurrenter övergick från tillverkning av dram-minnen på 64 Mbit till dram-minnen på 128 Mbit. Detta leder till en betydande ökning av kapaciteten och därefter av försäljningen (som mäts i Mbit), eftersom varje enhet som tillverkas och säljs, i Mbit räknat, är dubbelt så stor som den tidigare.

(141) Gemenskapsindustrins priser föll emellertid drastiskt, dvs. med 77 %, mellan 2000 och undersökningsperioden och detta prisfall fick omedelbara och mycket allvarliga konsekvenser för gemenskapsindustrin. Genomslaget av detta kraftiga prisfall under undersökningsperioden avspeglade sig snabbt genom negativa verkningar på gemenskapsindustrins kassaflöde, lönsamhet och avkastning på investeringar och därigenom dess förmåga att anskaffa kapital. Verkningarna för lönsamheten var enorma, eftersom varje enhet under undersökningsperioden såldes med kraftiga förluster, vilka i genomsnitt uppgick till 96 %. Även om gemenskapsindustrins investeringar, liksom dess produktivitet och sysselsättning, ökade i absoluta tal under skadeundersökningsperioden var storleken på dessa avsevärt mindre än vad som är normalt för att denna industri skulle kunna förbli lönsam, upprätthålla sina toppmoderna anläggningar, fortsätta hålla en hög investeringsnivå i fråga om forskning och utveckling samt hålla jämna steg med den senaste tekniken.

(142) Med hänsyn till samtliga ovan nämnda faktorer drar kommissionen preliminärt slutsatsen att gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 8 i grundförordningen. Även om gemenskapsindustrins ställning, på grund av den växande dram-minnesmarknaden, i vissa avseenden förbättrades under perioden utjämnades detta mer än väl av den mycket väsentliga skada som vållades av de drastiskt minskade försäljningspriserna och de därigenom kraftiga förluster som tillverkarna led.

F. VÅLLANDE AV SKADA

1. Inledning

(143) I enlighet med artikel 8.6 och 8.7 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den subventionerade importen av den berörda produkten med ursprung i Sydkorea hade vållat gemenskapsindustrin skada i sådan utsträckning att den kunde betecknas som väsentlig. Andra kända faktorer än den subventionerade importen som samtidigt skulle ha kunnat vålla gemenskapsindustrin skada undersöktes också, för att säkerställa att skada vållad av dessa andra faktorer inte tillskrevs den subventionerade importen.

2. Verkningar av den subventionerade importen

(144) Förbrukningen i gemenskapen av den berörda produkten ökade fyrfalt under skadeundersökningsperioden. Gemenskapsindustrins tillverkning ökade niofalt under samma period medan den subventionerade importen med ursprung i Sydkorea endast ökade i aningen högre takt än förbrukningen i gemenskapen. Utvecklingen beträffande marknadsandelar följde samma tendens under perioden. Utvecklingen beträffande marknadsandelar och gemenskapsindustrins tillverkning under skadeundersökningsperioden påverkades av att gemenskapsindustrin hade ersatt den andel av importen som före 1998 kom från Förenta staterna med faktisk tillverkning i gemenskapen därefter. Vidare ökade gemenskapsindustrin även sin marknadsandel genom att överta marknadsandelar från japanska tillverkare. Dessutom har de snabbare investeringar som gemenskapsindustrin gjort (från dram-minnen på 64 Mbit till dram-minnen på 128 och 256 Mbit) i förhållande till sina sydkoreanska motparter inneburit att de, i Mbit räknat, oundvikligen har ökat sin tillverkning och sina marknadsandelar.

(145) Det konstaterades vid undersökningen att Hynix genomsnittliga importpriser sjönk mycket markant, dvs. med 80 %, under skadeundersökningsperioden och att gemenskapsindustrins priser sjönk i liknande takt. Det konstaterades att de sydkoreanska importpriserna och gemenskapsindustrins priser i genomsnitt under undersökningsperioden faktiskt i stort sett låg på samma nivå. Detta kan förklaras av att det råder fullständig insyn i prissättningen på dram-minnesmarknaden och om en tillverkare ändrar sina priser följer andra tillverkare nästan omedelbart efter, vilket gör det svårt att fastställa vem som är prisledande.

(146) Denna prissänkning kan i begränsad utsträckning förklaras av avmattningen i marknadstillväxt, men det är rimligt att anta att andra faktorer kan ha förorsakat att sänkningen blev så stor och kom så plötsligt. Under undersökningsperioden föll gemenskapsindustrins priser plötsligt med 77 % till en nivå där gemenskapsindustrin kämpade med kraftiga förluster på 96 %.

(147) I mitten av 2001 framgick det allt tydligare att den första räddningsaktionen beträffande Hynix inte var tillräcklig för att företaget skulle kunna överleva. Genom denna insikt bekräftades marknadens farhågor om att det befintliga globala kapacitetsöverskottet (på cirka 20 %) skulle bestå under överskådlig framtid(27). Det framgick också klart att statligt ingripande var en uppenbar möjlighet och denna händelseutveckling sammanföll med en tvär och plötslig sänkning av priserna både i gemenskapen och runtom i världen.

(148) En närmare granskning av priserna visade dessutom att Hynix importpriser underskred gemenskapsindustrins priser vid en stor del av företagets transaktioner (dvs. 41 % av antalet transaktioner och 32 % av värdet) och detta kan således anses i betydande utsträckning ha bidragit till prissänkningen för gemenskapstillverkarna under undersökningsperioden. Det skadligaste inslaget i detta prisunderskridande var att det främst inriktades på dram-minnen med en högre täthet vilka gav en högre avkastning som gemenskapsindustrin under normala förhållanden skulle ha använt för att finansiera nästa generation av dram-minnen. Denna industri kan endast förbli konkurrenskraftig om det görs tillräckliga investeringar i utvecklingen av ny dram-minnesteknik. Det anses sannolikt att Hynix, utan de subventioner som företaget erhöll, inte hade kunnat överleva på marknaden och sälja till dessa extremt låga icke-kostnadstäckande priser. Vidare har flera marknadsanalytiker fastställt att det var absolut nödvändigt för Hynix, på grund av företagets besvärliga ekonomiska läge, att sälja till vilket pris som helst. Syftet var att generera ett kassaflöde för att kunna betala företagets omfattande skulder och för att kunna bibehålla kapacitetsutnyttjandet på en hög nivå i avsikt att hålla nere kostnaderna per enhet(28). Hynix hade därför under undersökningsperioden all anledning att sälja till vilket pris som helst i gemenskapen och bidrog därigenom till skadan.

(149) Kommissionen drar därför slutsatsen att subventioneringen i mycket hög grad har lett till den mycket låga prisnivån på gemenskapsmarknaden. Utan dessa subventioner är det rimligt att anta att priserna skulle ha varit högre och att Hynix inte skulle ha kunnat ta ut de mycket låga priser som företaget tillämpade under undersökningsperioden, och som gjorde att gemenskapsindustrin kontinuerligt tvingades anpassa sina priser nedåt. Denna subventionerade lågprisimport hade dessutom en väsentlig negativ inverkan på gemenskapsindustrins situation.

3. Verkningar av andra faktorer

a) Allmän ekonomisk nedgång under undersökningsperioden

(150) Trots den allmänna ekonomiska nedgången inom marknaderna för persondatorer och telekommunikation under 2001 fortsatte förbrukningen av den berörda produkten sin uppåtgående tendens även om den var svagare än före nedgången. Den ökade förbrukningen i Mbit räknat berodde i stor utsträckning på introduktionen av Microsoft XP, som har mycket större krav på Mbit än tidigare system, och på den ökade försäljning av "uppgraderingsprodukter" som de låga priserna ledde till. Även om den ekonomiska nedgången kan ha haft en viss dämpande effekt på priserna kan det med hänsyn till den ökade förbrukningen antas att denna effekt inte var särskilt omfattande.

b) Import av den berörda produkten från andra länder än Sydkorea

(151) Importen av den berörda produkten från andra länder (t.ex. Förenta staterna, Japan och Taiwan) minskade sett till marknadsandelar från 41 % till 20 % under skadeundersökningsperioden. Denna förlust av marknadsandelar avspeglar den omständigheten att vissa tillverkare lade ned sin drift. De tredje ländernas förlorade marknadsandel övertogs i stor utsträckning av gemenskapsindustrin även om, såsom ovan angivits, förskjutningen av marknadsandel är något överdriven både med Mbit-mått mätt och mot bakgrund av gemenskapsindustrins snabbare övergång till mera sofistikerad teknik. Det finns inget som styrker att importen från andra länder än Sydkorea i något väsentligt avseende bidrog till den skada som gemenskapsindustrin led.

c) Gemenskapsindustrins exportverksamhet

(152) Utvecklingen av gemenskapsindustrins exportvolym och exportpriser under skadeundersökningsperioden överensstämmer med utvecklingen av dess försäljning i gemenskapen under samma period. Med hänsyn till den lägre exportvolymen i förhållande till försäljningsvolymen i gemenskapen under undersökningsperioden kan den skada som gemenskapsindustrin led inte tillskrivas dess export.

d) Överskottskapacitet

(153) Världsmarknaden för dram-minnen lider fortfarande av den strukturella överskottskapacitet som blev följden av förväntningarna i slutet av 1990-talet om att den snabba tillväxten av marknaden skulle fortsätta. Denna överskottskapacitet kan sägas ha bidragit till den kraftiga nedgång som för närvarande råder och som denna industri lider av. Såsom är fallet vid alla nedgångar är det rimligt att anta att denna hade en nedåtgående inverkan på priserna. Det är emellertid också rimligt att anta att såväl situationen inom gemenskapen som runtom i världen när det gäller överskottskapacitet inte skulle ha varit så markant om inte den sydkoreanska regeringen hade ingripit med subventioner. Det bör noteras att Hynix under undersökningsperioden var världens tredje största tillverkare av dram-minnen (med cirka 17 % av tillverkningen i världen) efter Samsung och Micron. Vidare fanns det överskottskapacitet, om än i varierande grad, under hela skadeundersökningsperioden, men det var först under undersökningsperioden som priserna plötsligt föll mycket tvärt. Det anses därför inte att överskottskapaciteten som sådan i någon betydande utsträckning bidrog till skadan.

4. Slutsats om orsakssamband

(154) Andra faktorer än den subventionerade importen med ursprung i Sydkorea, exempelvis den allmänna ekonomiska nedgången, gemenskapsindustrins exportverksamhet och överskottskapaciteten på marknaden, kan förvisso ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin konstaterades ha lidit under undersökningsperioden. Den allmänna ekonomiska nedgången kan emellertid inte ha haft någon betydande inverkan på gemenskapsindustrins situation, eftersom förbrukningen i gemenskapen fortsatte att öka.

(155) Sänkningen av priserna för gemenskapsindustrins exportförsäljning kan också ha bidragit till skadan. Med hänsyn till den lägre exportvolymen i förhållande till försäljningsvolymen i gemenskapen under undersökningsperioden kan den skada som gemenskapsindustrin led emellertid inte tillskrivas dess export.

(156) Vad överskottskapaciteten beträffar hade detta förhållande rått under ett antal år, däribland under skadeundersökningsperioden. Denna överskottskapacitet kan således inte anses utgöra den främsta orsaken till det mycket betydande prisfall som ledde till den skada som gemenskapsindustrin led.

(157) Undersökningen har emellertid visat att subventionerad import med ursprung i Sydkorea under skadeundersökningsperioden såldes på gemenskapsmarknaden till priser som vållade gemenskapsindustrin mycket väsentlig skada. Denna import konstaterades utgöra en betydande orsak till att priserna inom gemenskapen drastiskt föll till så låg nivå att detta ledde till enorma förluster. Denna situation fick allvarliga konsekvenser för gemenskapsindustrins lönsamhet och dess förmåga att upprätthålla de investeringsnivåer som var nödvändiga. Mot bakgrund av den analysen, i vilken man noggrant har gjort åtskillnad mellan, och avskilt, den inverkan som alla kända faktorer haft på gemenskapsindustrins situation och de skadevållande verkningarna av den subventionerade importen, drar kommissionen preliminärt slutsatsen att dessa andra faktorer inte är av sådan natur att de bryter orsakssambandet mellan subventioneringen och skadan. I enlighet därmed drar kommissionen preliminärt slutsatsen att denna import har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 8.6 i grundförordningen.

G. GEMENSKAPENS INTRESSE

1. Inledning

(158) Kommissionen undersökte huruvida det, trots slutsatserna om skadevållande subventionering, fanns några tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte låg i gemenskapens intresse att vidta åtgärder i detta särskilda fall. I detta syfte och i enlighet med artikel 31.1 i grundförordningen övervägdes på grundval av all bevisning som framlagts vilka verkningar eventuella åtgärder skulle få för alla de intressen som berörs av detta förfarande, liksom konsekvenserna av att åtgärder inte vidtas.

(159) För att kunna bedöma de sannolika konsekvenserna av att åtgärder införs respektive inte införs begärde kommissionen in uppgifter från alla berörda parter. Kommissionen sände frågeformulär till icke-närstående importörer och användare av den berörda produkten. Sammanlagt sändes åtta frågeformulär till icke-närstående importörer och 37 frågeformulär till användare.

(160) Besvarade frågeformulär inkom inom den fastställda tidsfristen från fem användare av den berörda produkten (dvs. Dane-Elec Memory, Frankrike; Dataram International ApS, Danmark; MMT Ltd, Förenade kungariket; Olidata SpA, Italien och Time Group, Förenade kungariket) och två distributörer eller icke-närstående importörer (dvs. Avnet BV, Nederländerna och CHI, Österrike).

(161) Två samarbetsvilliga användare (dvs. Dane-Elec Memory och MMT Ltd) underlät att tillhandahålla en icke-konfidentiell version av det besvarade frågeformuläret och en samarbetsvillig icke-närstående importör (dvs. Avnet BV) importerade inte den berörda produkten under undersökningsperioden Dessa företags svar på frågeformuläret beaktades därför inte ytterligare i samband med undersökningen.

2. Gemenskapsindustrins intresse

(162) Gemenskapsindustrins situation har försämrats markant på grund av den subventionerade lågprisimporten av den berörda produkten från Sydkorea vilket har lett till mycket låga priser och enorma förluster. Dessa förluster inverkar i sin tur negativt på gemenskapsindustrins förmåga att dels förbli lönsam, dels investera för att förbli konkurrenskraftig.

(163) Gemenskapsindustrin är livskraftig under normala marknadsförhållanden, eftersom omfattande rationaliseringar har genomförts under det senaste årtiondet. Antalet tillverkare har minskat från sju till två under den perioden. De befintliga gemenskapstillverkarna har gjort stora ansträngningar för att hålla sig väl framme när det gäller den tekniska utvecklingen av denna produkt och de anses nu vara mycket konkurrenskraftiga internationellt sett.

(164) Dram-minnesindustrin anses vara en betydande högteknologisk industri. Om det inte införs utjämningsåtgärder kommer gemenskapsindustrins besvärliga ekonomiska läge att försämras till den grad att dess blotta existens skulle kunna äventyras. Under normala ekonomiska förhållanden kan tillverkarna inte särskilt länge klara så stora förluster som de för närvarande har. Om de två återstående gemenskapstillverkarna skulle försvinna skulle detta inverka negativt på konkurrensen, eftersom utbudet inom gemenskapen av den berörda produkten skulle bli beroende av import från ett fåtal tillverkare som är verksamma utanför gemenskapen. Vidare skulle det få betydande negativa konsekvenser för sysselsättningen om denna tekniskt framstående industri, med för närvarande mer än tio tusen anställda, skulle försvinna. Det kan noteras att kostnaderna för marknadsinträde är höga och det är mycket osannolikt att nuvarande tillverkare skulle återinträda på marknaden eller ens att nya skulle tillkomma.

(165) Det bör noteras att Förenta staterna nyligen införde provisoriska utjämningsåtgärder mot import av dram-minnen med ursprung i Sydkorea. Under dessa omständigheter skulle dessa åtgärder leda till en betydande omläggning av handeln från den amerikanska marknaden till gemenskapen om åtgärder inte genomförs av gemenskapen.

(166) Om utjämningsåtgärder infördes skulle det återupprättas konkurrens på lika villkor på dram-minnesmarknaden i gemenskapen genom att ytterligare prissänkningar, förorsakade av orättvist subventionerad import från Sydkorea, skulle förhindras. Då skulle gemenskapsindustrin kunna återuppta och till och med öka sina investeringar och bibehålla sin konkurrenskraft.

3. Användarnas och distributörernas intressen

(167) Bland användarna visade endast tre av de 37 användarna samarbetsvilja i samband med undersökningen. Dessa samarbetsvilliga användare företräder enligt uppgift cirka 1 % av förbrukningen i gemenskapen. Den omständigheten att det övervägande flertalet av användarna i detta fall inte var samarbetsvilliga leder till slutsatsen att det inte skulle få några betydande verkningar för dem om åtgärder infördes.

(168) Det framgår av tillgängliga uppgifter att även om priserna på dram-minnen ökade i gemenskapen med hela utjämningstullsatsen skulle genomslaget på priserna för persondatorer begränsas till cirka 1 %. Alla de samarbetsvilliga parterna medgav emellertid att införandet av åtgärder, åtminstone på kort sikt, endast kommer att få ett begränsat genomslag på priserna för dram-minnen, främst på grund av den kroniska överskottskapacitet som råder över hela världen. Införandet av utjämningsåtgärder förväntas således inte påverka användarna och förbrukarna i någon större utsträckning.

(169) Den enda samarbetsvilliga distributören sade sig vara emot införandet av utjämningsåtgärder, eftersom den begränsade tillgången på dram-minnen från gemenskapsindustrin endast skulle kunna leda till en ökad marknadsandel för tillverkare i tredje länder, i synnerhet taiwanesiska tillverkare.

(170) Den samarbetsvilliga distributörens argument är inte övertygande. Gemenskapsindustrin har nämligen fortfarande en betydande ledig kapacitet som kan utnyttjas om förhållandena på marknaden skulle medge konkurrens på lika villkor.

(171) Kommissionen noterar också att det inte finns några tecken på att ett återställande av öppna och sunda marknadsförhållanden skulle hindra tillverkare i tredje länder från att konkurrera på gemenskapsmarknaden. Genom utjämningsåtgärderna skulle endast den snedvridning av konkurrensen som subventionerna leder till undanröjas och en snabbare återhämtning från de nuvarande mycket stora förlusterna kunna ske. Om marknaden vore stabil skulle en ökad produktivitet från icke-subventionerade leverantörer öka utbudet av tekniskt framstående dram-minnen till mycket konkurrenskraftiga priser. Om nivån på utjämningsåtgärderna är lika med subventionsbeloppet men lägre än det belopp som krävs för att till fullo undanröja skadan är det faktiskt endast den orättvisa beståndsdelen i exportörernas prisfördel som kommer att undanröjas. Då kan exportörerna till fullo konkurrera på grundval av sina egna faktiska konkurrensfördelar.

(172) Om åtgärder inte införs skulle detta såsom redan tidigare påpekats kunna leda till att en högt kvalificerad och tekniskt framstående industri försvinner, vilket i sin tur skulle leda till minskad konkurrens och ett ökat beroende för elektronik- och telekommunikationsindustrin i gemenskapen av leveranser från tredje länder.

(173) Detta tyder på att införandet av åtgärder inte skulle inverka oskäligt vare sig på användare eller konsumenter.

4. Slutsats beträffande gemenskapens intresse

(174) Mot denna bakgrund dras slutsatsen att ett införande av provisoriska utjämningsåtgärder inte skulle strida mot gemenskapens intresse.

H. FÖRSLAG TILL PROVISORISKA UTJÄMNINGSÅTGÄRDER

1. Nivå för undanröjande av skada

(175) Med hänsyn till undersökningsresultaten beträffande subventionering, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör provisoriska åtgärder vidtas för att förhindra att gemenskapsindustrin vållas ytterligare skada av den subventionerade importen.

(176) För att nivån på de provisoriska åtgärderna skall kunna fastställas har det tagits hänsyn till både det fastställda subventionsbeloppet och till storleken på den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(177) De provisoriska åtgärderna bör införas på en nivå som är tillräcklig för att undanröja den skada som denna import har förorsakat, utan att det fastställda subventionsbeloppet överskrids. Vid beräkningen av vilken tull som krävs för att verkningarna av de skadevållande subventionerna skall kunna undanröjas ansågs det att de eventuella åtgärderna borde göra det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina kostnader och att sammantaget uppnå en skälig vinst före skatt på försäljning i gemenskapen av den likadana produkten under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon subventionerad import. Den vinstmarginal före skatt som användes för denna beräkning var 15 %, vilken är nödvändig för att industrin skall kunna upprätthålla en skälig investeringsnivå.

(178) Det kan noteras att livslängden för dram-minnen är kort och att industrin måste göra betydande vinster för att kunna finansiera de årliga investeringar som krävs (i storleksordningen miljoner euro) för att över huvud taget kunna bibehålla sin konkurrenskraft. Det kan även noteras att gemenskapsindustrin under den senaste period då de visade vinst gjorde mycket större vinster än 15 % på nettoomsättningen. 15 % anses därför vara en rimlig vinstmarginal i detta sammanhang. Det skulle till och med. kunna hävdas att en högre vinstnivå hade varit lämpligare. Det var emellertid inte nödvändigt att ta upp den frågan mot bakgrund av de resultat som anges i de följande skälen.

(179) Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset, såsom detta fastställts för beräkningen av prisunderskridandet, och det icke-skadevållande priset för de olika modeller som säljs av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden. Det icke-skadevållande priset för varje modell erhölls genom att vinstmarginalen på 15 % lades till tillverkningskostnaden för varje modell. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif. Skillnaderna översteg i samtliga fall det fastställda subventionsbeloppet.

2. Provisoriska åtgärder

(180) Eftersom nivån för undanröjande av skada är högre än det konstaterade subventionsbeloppet bör de provisoriska åtgärderna baseras på nivån för det senare. Den provisoriska utjämningstullen bör därför fastställas till 33 %. Ingen tull bör införas för Samsung Electronics Co., Ltd.

I. SLUTBESTÄMMELSE

(181) Enligt god förvaltningspraxis bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som givit sig tillkänna inom den tidsfrist som angivits i tillkännagivandet om inledande skriftligen kan lämna sina synpunkter och begära att bli hörda. Vidare bör det anges att alla undersökningsresultat beträffande införande av tullar i denna förordning är preliminära och kan behöva omprövas inför fastställandet av en eventuell slutgiltig tull.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En provisorisk utjämningstull skall införas på import av vissa elektroniska mikrokretsar av dram-typ av alla typer, tätheter och variationer, antingen i form av bearbetade kiselskivor eller i form av kiselbrickor, tillverkade med hjälp av olika varianter av metalloxidhalvledarteknik (MOS) inbegripet komplementära MOS-typer (CMOS), av alla tätheter (inklusive framtida tätheter), oavsett åtkomsttid, konfiguration, ramar eller kapsling m.m., inbegripet även dram-minnen monterade i (standard) minnesmoduler eller (standard) minneskort eller annan sammansatt form förutsatt att huvudsyftet är att tillhandahålla minne, vilka för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 8542 21 11, 8542 21 13, 8542 21 15, 8542 21 17, ex 8542 21 01 (TARIC-nummer 8542 21 01 10 ), ex 8542 21 05 (TARIC-nummer 8542 21 05 10 ), ex 8548 90 10 (TARIC-nummer 8548 90 10 10 ), ex 8473 30 10 (TARIC-nummer 8473 30 10 10 ) och ex 8473 50 10 (TARIC-nummer 8473 50 10 10 ), med ursprung i Sydkorea.

2. Följande provisoriska tullsatser skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull:

>Plats för tabell>

3. Om inte annat anges skall gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

4. För att den produkt som avses i punkt 1 skall få övergå till fri omsättning i gemenskapen skall en säkerhet ställas som motsvarar den provisoriska tullens belopp.

Artikel 2

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 i förordning (EG) nr 2026/97 får berörda parter, inom tjugo dagar efter det att denna förordning trätt i kraft, begära att bli underrättade om de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för denna förordning, lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda av kommissionen.

I enlighet med artikel 31.4 i förordning (EG) nr 2026/97 kan berörda parter inom en månad efter dagen för denna förordnings ikraftträdande yttra sig om tillämpningen av denna förordning.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 1 skall tillämpas i fyra månader.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 23 april 2003.

På kommissionens vägnar

Pascal Lamy

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 288, 21.10.1997, s. 1.

(2) EGT L 305, 7.11.2002, s. 4.

(3) EGT C 177, 25.7.2002, s. 2.

(4) Växelkursen den 31.12.2001: 1 USD = 1326 won.

(5) Standard & Poor's.

(6) Korea Information Service, Korea Management Consulting & Credit Rating Corporation.

(7) Standard & Poor's.

(8) Deutsche Bank, "Hyundai Electronics Inc., Digging a Deeper Hole", 23 februari 2001; Morgan Stanley Dean Witter, "Hynix Semiconductor, Huge Losses from Poor Balance Sheet Again", 20 april 2001.

(9) Hynix GDS Offering Memorandum, juni 2001; "Korea's Hynix Says Hikes GDR Issue to $ 1.25 bln", Reuters English News Service, 13 juni 2001.

(10) Standard & Poor's.

(11) Standard & Poor's.

(12) The Korea Development Bank, webbplats: http://www.kdb.co.kr/

(13) Detta belopp består av betalningar om 3 % och 5 % för de CBO/CLO som emitterats och av en förskottsbetalning för det sammanlagda beloppet för dessa obligationer.

(14) EGT C 394, 17.12.1998, s. 6.

(15) Salomon Smith Barney Inc., september 2001, CFO Asia, december 2001, In-Stat MDR, juli 2002.

(16) Korea Development Bank deltog inte i det nya lånet på 658 miljarder won, men fortsatte med övriga delar av alternativ 1.

(17) National Agricultural Cooperative Federation.

(18) Kwangju Bank och Kyongnam Bank motsatte sig omfinansieringsförslaget redan vid mötet den 4 oktober 2001.

(19) Till följd av omvandlingen av företagsobligationer till Hynix-aktier i juni 2002 äger bankerna 66,84 % av Hynix aktier.

(20) I januari 2001 när Hynix kreditvärdighet värderades till BBB- hade de lån som Hynix beviljats av samma banker en betydligt högre ränta. Eftersom kreditvärderingen i oktober 2001 försämrats till "selective default" (se skäl 75) skulle räntan ha varit mycket högre om lånet hade beviljats till marknadsmässiga villkor.

(21) Korea Deposit Insurance Corporation har som främsta uppgift att betala insättarna vid bristande betalningsförmåga hos ett finansinstitut. Bolaget är en särskild juridisk enhet som grundades 1996 i syfte att tillämpa systemet för inlåningsförsäkringar i enlighet med Depositor Protection Act (lagen om skydd för insättare) och var också de sydkoreanska myndigheternas främsta verktyg för att skjuta till kapital till finansinstituten under och efter finanskrisen. Genom att Korea Deposit Insurance Corporation köpte eget kapital och gav finansinstituten kapitaltillskott blev det aktiägare i dessa institut. Bolaget företräder de sydkoreanska myndigheterna i samband med att det utövar sina rättigheter som aktieägare i dessa institut. Det anses vara ett offentligt organ och de sydkoreanska myndigheterna likställer i sina svar på kommisisonens frågeformulär bolagets aktieinnehav i bankerna med de sydkoreanska myndigheternas aktieinnehav.

(22) Det kan noteras att ett nytt samförståndsavtal ingicks mellan Chohung Bank och Korea Deposit Insurance Corporation i januari 2002.

(23) Export-Import Bank of Korea - KEXIM (Sydkoreas bank för export och import). KEXIM etablerades 1976 enligt lagen om Sydkoreas bank för export och import. Enligt denna lag skall KEXIM eftersträva tillväxt och utveckling i den sydkoreanska ekonomin och underlätta handeln med utlandet. KEXIM ägs av den sydkoreanska staten (54,8 %), Bank of Korea (39 %) och Korea Development Bank (6,2 %). I sina svar till kommissionens frågeformulär likställer de sydkoreanska myndigheterna KEXIM:s aktieinnehav med den sydkoreanska statens aktieinnehav. Av dessa skäl anses KEXIM vara ett offentligt organ.

(24) "Citibank in Korea", www.Citibank.com/korea.

(25) Cirka 1,9 % för NACF och cirka 1,3 % för Citibank.

(26) Se särskilt skäl 76.

(27) Hynix svarade för 17 % av världsproduktionen under undersökningsperioden.

(28) Internationella analytiker delar denna åsikt. Se J.P. Morgan, september 2002 och Morgan Stanley, september 2002.