32000R0978

Rådets förordning (EG) nr 978/2000

av den 8 maj 2000

om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av syntetfibrer av polyestrar med ursprung i Australien, Republiken Indonesien och Taiwan och om slutgiltigt uttag av den provisoriska tull som införts

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(1), särskilt artikel 15 i denna,

med beaktande av det förslag som kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A. FÖRFARANDE

1. PROVISORISKA ÅTGÄRDER OCH AVSLUTANDE

(1) Genom kommissionens förordning (EG) nr 123/2000(2) (nedan kallad förordningen om provisorisk tull) infördes provisoriska utjämningstullar på import till gemenskapen av polyesterstapelfibrer enligt KN-nummer 55032000 med ursprung i Australien och Taiwan, och avslutades förfarandet rörande samma produkt med ursprung i Republiken Korea och Thailand.

I avsaknad av avgörande bevisning rörande subventionering infördes inga provisoriska utjämningsåtgärder på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Republiken Indonesien. Det beslutades dock att undersökningen avseende importen från det landet skulle fortsätta, särskilt rörande behandlingen av icke-samarbetsvilliga företag och fastställandet av den landsomfattande subventionsmarginalen.

(2) Till följd av en samtidig antidumpningsundersökning infördes preliminära antidumpningstullar genom kommissionens förordning (EG) nr 124/2000(3) på import till gemenskapen av polyesterstapelfibrer med ursprung i Australien, Republiken Indonesien och Thailand.

2. EFTERFÖLJANDE FÖRFARANDE

(3) Sedan den provisoriska utjämningstullen införts lämnade flera parter skriftliga synpunkter. I enlighet med artikel 11.5 i förordning (EG) nr 2026/97 (nedan kallad grundförordningen) hördes samtliga berörda parter som begärt att bli hörda.

(4) Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för sina slutgiltiga avgöranden.

(5) Samtliga parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för avsikten att rekommendera införande av slutgiltiga utjämningstullar på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Australien, Taiwan och Republiken Indonesien.

De beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter meddelandet av uppgifter.

(6) De berörda parternas muntliga och skriftliga synpunkter beaktades och när det ansågs lämpligt togs det hänsyn till dessa synpunkter vid de slutgiltiga avgörandena.

B. BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

(7) Den berörda produkten är syntetstapelfibrer av polyestrar, inte kardade, kammade eller på annat sätt beredda för spinning, vilka för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 55032000. Produkten kallas vanligtvis polyesterstapelfibrer.

(8) Eftersom inga synpunkter mottogs efter meddelandet av uppgifter om provisoriska avgöranden rörande definitionen av den berörda produkten och den likadana produkten, bekräftas slutsatserna i skälen 10-12 i förordningen om provisorisk tull.

C. SUBVENTIONER

(9) Avgörandena i förordningen om provisorisk tull rörande de utjämningsbara subventioner som de exporterande tillverkarna erhållit bekräftas härmed slutgiltigt, såvida inte något annat uttryckligen konstateras i denna förordning.

I. AUSTRALIEN

1. INLEDNING

(10) Till följd av offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull lämnade Australiens regering den 17 januari 2000 skriftligen sina synpunkter på de uppgifter som meddelats, vilka innefattade detaljerade upplysningar som låg till grund för de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka provisoriska åtgärder infördes. Synpunkter från den enda samarbetsvilliga exportören mottogs den 14 januari 2000. Australiens regering begärde att få bli hörd av kommissionen och hördes av denna den 4 februari 2000.

2. FRÅGOR RÖRANDE SUBVENTION

2.1 Allmänna synpukter

(11) Australiens regering hävdade att de uppgifter som meddelats inte innehöll "detaljerad information om de omständigheter och överväganden som ligger till grund för beslut om provisoriska åtgärder" i enlighet med artikel 30 i grundförordningen. Eftersom Australiens regering inte erhållit information om beräkningsmetoden eller metoden för införande av provisoriska åtgärder var de uppgifter som meddelats ofullständiga. I synnerhet lämnades inte information om den metod som använts för bedömning av icke återkommande bidrag till förvärv av anläggningstillgångar.

(12) Som svar på detta påstående anses det att de uppgifter som skickades till Australiens regering, trots att ingen begäran om ett sådant meddelande av uppgifter om provisoriska åtgärder mottagits från dessa myndigheter, innehöll en detaljerad analys avseende subventionering, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse. Dessa uppgifter innefattade i själva verket detaljerade upplysningar om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för anförandet av provisoriska åtgärder. En förklaring av den metod som använts för beräkning av subventionsbeloppet ingick i de uppgifter som lämnades om alla subventionsprogram för vilka förmåner utjämnats, och när det gäller icke-återkommande bidrag upprepades förklaringen i skälen 30-32 i förordningen om provisorisk tull.

(13) Enligt artikel 30 i grundförordningen anses det inte krävas att de faktiska företagsspecifika beräkningarna av subventionens storlek lämnas till en offentlig myndighet, särskilt mot bakgrund av artikel 29 i grundförordningen och reglerna om behandling av konfidentiell information i den artikeln. Sådan information lämnades till den samarbetsvilliga exportören i samband med meddelandet av uppgifter om provisoriska åtgärder. I enlighet med artikel 2 i förordningen om provisorisk tull kunde de berörda parterna dessutom skriftligen lämna sina synpunkter på innehållet i den förordningen, inbegripet på nivån på utjämningstullarna.

2.2 Enskilda system

2.2.1 Bidragssystemet för exportmarknadsutveckling (EMDGS)

(14) Australiens regering hävdade att i det test av huruvida ett företag är berättigat till bidrag inom ramen för bidragssystemet för exportmarknadsutveckling (nedan kallat EMDGS), vilket beskrivs i skälen 14-17 i förordningen om provisorisk tull, är bidraget inte knutet till förväntade exportintäkter eftersom syftet med testet är att säkerställa att företaget har möjlighet att nå framgång genom att tillse att sökanden har en tillfredsställande ekonomisk planering och driftsplanering.

(15) Det fastställdes att enligt detta test måste den sökande visa att han har planerat exportintäkter som inte är uppenbart omöjliga att nå. Eftersom Australiens regering inte bestred detta, fastställdes det således att om intäkterna inte förväntas härröra från export lämnas inga bidrag inom ramen för EMDGS. Subventionen anses således faktiskt vara knuten till exportresultatet eftersom faktiska uppgifter som kontrollerades vid undersökningen visade att beviljandet av subventionen faktiskt är knutet till förväntade exportintäkter i den mening som avses i artikel 3.4 a i grundförordningen, oberoende av "syftet" med testet.

(16) Det bör dessutom noteras att Australiens regering och den exporterande tillverkaren vägrade att tillhandahålla kopior av dokument som rörde det faktiska bidrag som företaget erhållit, med hänvisning till krav på konfidentiell behandling. Det kunde därför inte kontrolleras om företaget faktiskt lämnade uppgifter om planerade exportintäkter till de myndigheter som beviljade bidraget. Både företaget och Australiens regering har under kontrollbesöket gjorts uppmärksamma på att denna vägran kan leda till att slutgiltiga avgöranden kommer att träffas på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen. Eftersom det inte bestreds att det för testet av huruvida ett företag är berättigat till bidrag krävs att uppgifter lämnas om planerade exportintäkter, anses bidraget ha givits på grundval av sådana förväntade exportintäkter.

(17) Australiens regering hävdade att EMDGS inte är knutet till exportresultat eftersom bidraget beräknas som en ersättning för en procentandel av kostnaden för säljfrämjande åtgärder, vilken inte är knuten till försäljningen av produkten. Systemet är inte heller selektivt eftersom det inte är begränsat till exportörer och rätten att komma i fråga för bidrag är automatisk på grundval av objektiva kriterier.

(18) Eftersom rätten att komma i fråga för bidrag inom ramen för systemet faktiskt är knuten till förväntade exportintäkter, anses subventionen faktiskt vara knuten till exportresultat i den mening som avses i artikel 3.4 a i grundförordningen, utan hänsyn till den faktiska beräkningen av subventionsbeloppet. Sådana exportsubventioner skall i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen rättsligt anses vara selektiva.

(19) Australiens regering hävdar att EMDGS inte gynnar inhemska varor jämfört med importerade varor eftersom lagstiftningen tillåter säljfrämjande åtgärder för varor tillverkade i Australien eller i utlandet.

(20) Som svar på detta argument hänvisas till avsnitt 24 i del 4 i lagen om EMDGS från 1997 i vilken det anges att "varor som tillverkats i Australien är varor som kan komma i fråga för bidrag om de uppfyller regeln om 50 % australiskt innehåll" och "varor som tillverkats utanför Australien är varor som kan komma i fråga för bidrag om de uppfyller regeln om 75 % australiskt innehåll". I enlighet med punkterna 3 och 4 i detta avsnitt kan avvikelse ske från dessa regler om australiskt innehåll beroende på huruvida Australiens handelskommission (Austrade) fastställer att "de australiska insatsvarorna i dessa produkter är [...] tillräckliga för att säkerställa att Australien kommer att tillföras en avsevärd nettovinst vid export". Detta visar tydligt att oberoende av om produkterna är tillverkade i eller utanför Australien måste de uppfylla kraven på australiskt innehåll, varigenom subventionen knyts till användningen av inhemska produkter framför importerade produkter i enlighet med artikel 3.4 b i grundförordningen. Ett fastställande från Austrade av huruvida de australiska insatsvarorna är tillräckliga för att säkra att avsevärda nettovinster tillförs vid export skulle dessutom innebära att systemet faktiskt knyts till förväntade exportintäkter i den mening som avses i artikel 3.4 a i grundförordningen.

(21) Australiens regering och den exporterande tillverkaren hävdade att inga ytterligare betalningar har erhållits eftersom företaget inte längre har rätt att komma i fråga för ytterligare bidrag. Den exporterande tillverkaren hävdade dessutom att bidraget inte borde utjämnas eftersom det bidrag som erhållits under undersökningsperioden hänförde sig till utgifter som företaget haft innan undersökningsperioden inleddes.

(22) Det anses att även om företaget inte erhöll några återkommande subventioner efter det aktuella bidraget på grund av att företaget inte uppfyllde kriterierna för att komma i fråga för bidrag efter det datumet eftersom intäktströskeln överskridits, saknade företaget inte stadigvarande rätt att komma ifråga för bidrag. Huruvida företagets intäkter kommer att nå en nivå som understiger respektive nivå inom ramen för EMDGS avgörs uteslutande av affärsutvecklingen. Detta motiverar inte en avvikelse från den allmänna principen om att de utjämningsbara subventionernas storlek i enlighet med artikel 5 i grundförordningen skall beräknas i förhållande till den förmån som mottagaren konstateras få under undersökningsperioden.

(23) Som en allmän regel fastställs en subvention för undersökningsperioden på grundval av den tidpunkt när företaget erhöll förmånen. Eftersom bidraget i detta fall betalades ut till företaget under undersökningsperioden har förmånen beviljats företaget vid den tidpunkten.

(24) Påståendena från Australiens regering och den exporterande tillverkaren beträffande EMDGS tillbakavisas därför och de provisoriska avgörandena bekräftas.

(25) Den samarbetsvillige exporterande tillverkaren utnyttjade detta system under undersökningsperioden och erhöll subventioner motsvarande 0,03 %.

2.2.2 Importkreditsystemet (ICS)

(26) Australiens regering och den exporterande tillverkaren hävdar att polyesterstapelfibrer inte är en stödberättigande produkt inom ramen för importkreditsystemet, vilket beskrivs i skälen 33-35 i förordningen om provisorisk tull, och att företaget inte erhöll några betalningar eller förmåner som hänför sig till polyesterstapelfibrer. Förmånerna inom ramen för importkreditsystemet hänförde sig till andra produkter och kostnadsfördes på dessa produkter. Det fanns ingen bevisning rörande korssubventionering mellan de olika produkterna. Kommissionen drog felaktigt slutsatsen att de medel som erhölls från försäljningen av importkrediterna gynnade alla exportprodukter eftersom användningen av likvida medel inte var knuten till en särskild produkt. Det var också fel att dra slutsatsen att exporten av polyesterstapelfibrer gynnades av försäljningen av importkrediter eftersom merparten av polyesterstapelfibrerna säljs på exportmarknaden. Detta bekräftas inte av sakuppgifterna, i synnerhet mot bakgrund av företagets betydande inhemska försäljning.

(27) Korssubventionering anses inte förekomma i detta ärende. Förmånerna inom ramen för importkreditsystemet är inte begränsade till någon särskild produkt. Företaget erhåller krediter som det kan omvandla till likvida medel utan att detta är förbundet med några villkor. Det föreligger inte något krav på att de likvida medlen enbart måste användas för att gynna export, försäljning eller tillverkning av den produkt för vilken kreditbeloppet beräknats. Eftersom förmånerna med subventionen inte är knutna till en särskild produkt som inte omfattas av undersökningen, anses de följaktligen gynna all exportförsäljning, inbegripet exportförsäljningen av polyesterstapelfibrer. Uttalandet att importkrediterna "kostnadsförts på dessa [andra] produkter" stöds inte av några bevis. Det konstaterades i själva verket att samtliga importkrediter som erhållits under undersökningsperioden av företaget omvandlats till likvida medel. Det bör även noteras att Europeiska kommissionen aldrig drog slutsatsen att eftersom merparten av polyesterstapelfibrerna exporteras, gynnade subventionen exporten av polyesterstapelfibrer. Huruvida merparten av polyesterstapelfibrerna säljs på exportmarknaden är inte relevant för frågan om huruvida all export, inbegripet exporten av polyesterstapelfibrer, gynnades av betalningarna inom ramen för importkreditsystemet.

(28) Australiens regering hävdade även att eftersom importkreditsystemet kommer att upphöra den 30 juni 2000 är det mot bakgrund av artikel 19.4 i WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder inte motiverat att fortsättningsvis innefatta subventionen i beräkningen av utjämningstullen.

(29) I artikel 5 i grundförordningen föreskrivs att de utjämningsbara subventionernas storlek skall beräknas i förhållande till den förmån som mottagaren konstaterats få under den tid som subventionsundersökningen avser. Eftersom förmånerna inom ramen för importkreditsystemet erhölls under undersökningsperioden, beaktades de vid beräkningen av de utjämningsbara subventionernas storlek. Uppgifter om möjliga förändringar i subventionsprogram, vilka kan inträffa efter undersökningsperioden, beaktas normalt inte vid en undersökning av subventionering i enlighet med artikel 11 i grundförordningen. I det sammanhanget bör det noteras att i artikel 19 i grundförordningen föreskrivs en rätt att begära en interimsöversyn vid vilken kommissionen bland annat kan utreda om de omständigheter som rör subventionering har ändrats väsentligt. Påståendet från Australiens regering avvisas följaktligen.

Beräkning av subventionens storlek

(30) Australiens regering hävdade att subventionens storlek inte beräknats på ett korrekt sätt eftersom det är felaktigt att endast exporten är "korssubventionerad". Den korrekta nämnaren är därför den totala försäljningen och inte exportförsäljningen.

(31) Som svar på detta argument hänvisas till nedan nämnda skäl till att ett liknande påstående rörande nämnaren för icke-återkommande bidrag till förvärv av anläggningstillgångar avvisades när det gäller programmet för att främja internationell konkurrenskraft och programmet för att attrahera investeringar. Eftersom subventionen, som framgår av ovanstående, är en exportsubvention anses den gynna exportförsäljning. Subventionen måste därför beräknas genom att beloppet fördelas över exportförsäljningen.

(32) Den samarbetsvillige exporterande tillverkaren utnyttjade detta system under undersökningsperioden och erhöll subventioner motsvarande 3,48 %.

2.2.3 Programmet för att attrahera investeringar (IAP) och programmet för att främja internationell konkurrenskraft (IICP)

(33) Australiens regering hävdade att samarbetet inte brustit under undersökningen. Även om bidragskontrakten rörande programmet för att främja internationell konkurrenskraft (nedan kallat IICP) och programmet för att attrahera investeringar (nedan kallat IAP), vilka beskrivs i skälen 24-27 och 38-41 i förordningen om provisorisk tull, inte kunde visas lämnades uppgifterna i dessa kontrakt och en förklaring av programmens syfte, ramar och genomförande till kommissionen. Vidare föreskrivs i artikel 28.3 i grundförordningen att uppgifter inte bör lämnas utan avseende, förutsatt bland annat att parten har handlat efter bästa förmåga, vilket var fallet här. Skälen till att dessa bevis eller uppgifter avvisades lämnades inte och angavs inte i de avgöranden som offentliggjordes, såsom det föreskrivs i artikel 28 i grundförordningen.

(34) Under kontrollbesöket gjordes Australiens regering och den samarbetsvilliga exportören flera gånger uppmärksamma på bestämmelsen i artikel 28.1 i grundförordningen enligt vilken vägran att ge tillgång till bidragskontraktet och därmed sammanhängande bevishandlingar kan leda till att avgöranden fattas på grundval av tillgängliga uppgifter om subventioner som beviljats inom ramen för IICP och IAP. Australiens regering och den samarbetsvillige exporterande tillverkaren avslöjade aldrig helt de faktiska villkoren för de aktuella bidragen för kommissionen, inte ens muntligen. Här bör noteras att de uppgifter som lämnades av Australiens regering och den exporterande tillverkaren om syfte, ramar och genomförande av de två programmen och villkoren för och storleken på bidragen i fråga beaktades i den utsträckning som dessa uppgifter kunde kontrolleras i enlighet med artikel 28.3 i grundförordningen. Skälen till att avvisa det ej kontrollerbara uttalandet från Australiens regering om att vare sig bidrag inom ramen för IICP eller inom ramen för IAP var knutna till exportresultat var tydligt angivna i meddelandet av uppgifter om provisoriska åtgärder och i skälen 28, 29, 40 och 42 i förordningen om provisorisk tull.

(35) Australiens regering hävdade vidare att uppgifter som lämnats av Victorias delstatsregering rörande betalning av bidrag inom ramen för IAP inte beaktats, och att Europeiska kommissionens uttalanden om att betalningen av bidrag från Victorias delstatsregering är knuten till export och att export är ett av syftena med 1981 års lag om ekonomisk utveckling inte är korrekta och inte stöds av sakuppgifterna.

(36) Avgöranden om villkoren för det faktiska bidraget inom ramen för IAP måste som nämns ovan fattas på grundval av tillgängliga uppgifter. Dessa uppgifter innefattade avsnitt 3.1 c i 1981 års lag om ekonomisk utveckling, i vilken anges att det i åliggandena för ministeriet för ekonomisk utveckling bland annat ingår att underlätta, uppmuntra, främja och genomföra "utvecklingen av industrins exportkapacitet i hela delstaten", samt den rapport från delstatens Victorias revisionsverk som åberopades av den klagande och som innehåller en hänvisning till den förväntade ökningen av exporten för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren.

(37) I den tillämpliga bestämmelsen för bidraget i fråga, dvs. avsnitt 13.3 i 1981 års lag om ekonomisk utveckling i vilken målen med IAP anges, nämns inte specifikt utvecklingen av exportkapaciteten utan snarare mera allmänna villkor som "den balanserade ekonomiska utvecklingen i delstaten". I uttalandet om delstatens Victorias industri med rubriken "Att göra affärer i Victoria" av ministern för industri och sysselsättning från den 1 september 1993 beskrevs IAP och det angavs bland annat att "projekt som väljs ut för stöd måste tillföra Victoria avsevärda ekonomiska nettofördelar, i synnerhet med avseende på export" och att "investeringarna skall göras i handelsutsatta industrisektorer av avgörande betydelse, företrädesvis exportföretag eller företag som konkurrerar med import".

(38) Påståendena från Australiens regering rörande IAP och IICP bör därför avvisas och det bekräftas att dessa subventioner är knutna till exportresultat i den mening som avses i artikel 3.4 a i grundförordningen.

Beräkning av subventionens storlek

(39) Australiens regering hävdade att när det gäller bidrag inom ramen för IICP och IAP bör nämnaren vid fördelning av subventionsbeloppet vara den totala försäljningen och inte enbart exportförsäljningen eftersom bidragen var knutna till förvärv av anläggningstillgångar och därför innebar en förmån för hela verksamheten.

(40) Det är praxis att subventioner som är knutna till exportresultat fördelas på exportförsäljningen, oavsett om de beviljas för förvärv av anläggningstillgångar eller inte. Det är rimligt att anta att förmåner inom ramen för subventionsprogram som är avsedda att gynna export även är knutna till sådan export, och att de därför bör beräknas på grundval av exportförsäljningen. Detta tillvägagångssätt överensstämmer även med gemenskapens riktlinjer för beräkning av subventionsbeloppet i undersökningar avseende utjämningstull.

(41) Den samarbetsvillige exporterande tillverkaren utnyttjade IICP och IAP under undersökningsperioden och erhöll subventioner motsvarande 1,92 % respektive 0,64 %.

3. DE UTJÄMNINGSBARA SUBVENTIONERNAS STORLEK

(42) De utjämningsbara subventionernas storlek enligt bestämmelserna i grundförordningen, uttryckta som andel av varornas värde, för den exporterande tillverkare som är föremål för undersökningen är följande:

>Plats för tabell>

(43) Eftersom den exporterande tillverkare som är föremål för undersökningen stod för nästan hela importen till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Australien, överstiger den vägda genomsnittliga landsomfattande subventionsmarginalen den tillämpliga tröskel på 1 % under vilken subventioneringen betraktas som försumbar.

II. REPUBLIKEN INDONESIEN

1. INLEDNING

(44) Efter meddelandet av detaljerade uppgifter om avgörandena och offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull togs inga inlagor eller synpunkter emot under den gällande tidsfristen.

(45) I enlighet med den praxis och det förhållningssätt som fastställts beträffande länder som omfattas av bilaga VII till subventionsavtalet inom ramen för WTO anses subventioner som understiger 3 % inte innebära någon förmån. Denna regel gäller endast för samarbetsvilliga exporterande tillverkare som får individuell behandling.

2. STICKPROV

(46) För att kommissionen i enlighet med artikel 27 i grundförordningen skulle kunna välja ett stickprov ombads exporterande tillverkare att inom 15 dagar efter inledandet av förfarandet ge sig till känna och lämna grundläggande information om sin export och inhemska försäljning, noggranna uppgifter om sin verksamhet avseende tillverkning av den berörda produkten samt namn på och uppgift om verksamhet i alla deras närstående företag inom branschen för polyesterstapelfibrer. De indonesiska myndigheterna och den indonesiska sammanslutningen av exporterande tillverkare underrättades också av kommissionen.

a) Första urval av samarbetsvilliga företag

(47) Sju företag i Republiken Indonesien gav sig till känna och lämnade de begärda uppgifterna inom tidsfristen. Dessa företag betraktades i inledningsskedet som samarbetsvilliga och beaktades vid urvalet av stickprovet.

De företag som gav sig till känna inom tidsfristen stod för i stort sett hela den sammanlagda importen till gemenskapen av produkten med ursprung i Republiken Indonesien.

(48) De samarbetsvilliga företag som inte ingick i det slutliga stickprovet underrättades om att en eventuell utjämningstull på deras export skulle komma att beräknas i enlighet med artikel 15.3 i grundförordningen.

(49) De företag, om det finns några, som inte gav sig till känna inom tidsfristen betraktades som icke-samarbetsvilliga företag.

b) Urval av stickprov

(50) I samråd med den indonesiska sammanslutningen av exporterande tillverkare valdes ursprungligen tre indonesiska företag ut för att utgöra stickprov. Den indonesiska sammanslutningen av exporterande tillverkare föreslog att två företag som ursprungligen valts ut skulle bytas ut mot två andra företag, vilka dock inte kunde anses vara mera representativa än de som ursprungligen valts ut. Samtliga berörda parter underrättades om detta.

(51) Frågeformulär sändes till de tre företag som ursprungligen valts ut för stickprovet. Ett av dessa företag lämnade sedan ett ofullständigt svar som dessutom inte stämde överens med den grundläggande information företaget tidigare hade lämnat inför urvalet av stickprov. Ett annat företag lämnade inte något fullständigt och meningsfullt svar och underlät att på rätt sätt underrätta kommissionen om sitt förhållande till ett annat indonesiskt företag. Det bör noteras att båda företagen hade mottagit flera anmodanden i vilka det noggrant angavs vilket slag av information som behövdes, och de beviljades framskjutna tidsfrister för att lämna denna information. Således underrättades dessa två företag om de specifika skälen till att de inte längre ansågs samarbeta vid undersökningen och att resultatet av undersökningen kunde utfalla mindre gynnsamt för dem än om de hade samarbetat.

(52) Med hänsyn till graden av bristande samarbetsvilja hos de företag som ursprungligen valts ut för stickprovet beslutade kommissionen att välja ett nytt stickprov i enlighet med artikel 27.4 i grundförordningen. I detta syfte utökades stickprovet med två andra samarbetsvilliga indonesiska företag som hade lämnat fullständiga och meningsfulla svar på frågorna i frågeformuläret i syfte att beviljas individuell undersökning. Den indonesiska sammanslutningen av exporterande tillverkare, de berörda företagen och de indonesiska myndigheterna underrättades om detta och gjorde inte några invändningar.

(53) För de tre företag som slutligen utgjorde stickprov och som samarbetade till fullo vid undersökningen fastställdes en egen subventionsmarginal och en individuell tullsats.

3. SUBVENTIONSPROGRAM SOM UTNYTTJADES AV DE SAMARBETSVILLIGA EXPORTÖRERNA

BKPM-systemen

(54) Styrelsen för samordning av investeringar (Badan Koordinasi Penanaman Modal - BKPM) är en myndighet som är direkt underställd Republiken Indonesiens president. BKPM har till uppgift att bistå presidenten vid utformningen av regeringens politik med avseende på investeringar och att ansvara för att planera och främja investeringar, samt att hantera godkännanden av investeringar och tillstånd och övervaka genomförandet av investeringar. BKPM spelar en central roll vid samordningen av investeringsverksamhet med andra myndigheter. BKPM är dessutom engagerat i regional utveckling samt i sammanställningen och förvaltningen av den negativa förteckningen över investeringar (Daftar Negative Investasi - DNI), vilken innefattar de sektorer som är stängda för investeringar samt de sektorer som är reglerade.

(55) BKPM godkänner såväl utländska (Penanaman Modal Asing - PMA) som inhemska (PMDN) investeringar. Företag som godkänns av BKPM som PMA- eller PMDN-företag kommer att beviljas befrielse från importtull och avgifter på import av kapitalvaror såsom maskiner, utrustning, reservdelar och hjälputrustning, samt på import av råvaror för full produktion under två år.

(56) Utländska investeringar (PMA) regleras huvudsakligen i lag nr 1 från 1967 om utländska kapitalinvesteringar, ändrad genom lag nr 11 från 1970.

(57) Inhemska investeringar (PMDN) regleras i lag nr 6/1968 om inhemska kapitalinvesteringar, ändrad genom lag nr 12/1971.

(58) Dessutom omfattas PMA-företag liksom andra företag av den politik inom olika sektorer som tillämpas av motsvarande myndighet, exempelvis den som föreskrivs i lag nr 5/1984 rörande industri, lag nr 5/1967 om skogsbruk och lag nr 12/1992 om jordbruk.

(59) Den rättsliga grunden för rätten att vidta åtgärder rörande importtullbefrielse återfinns i flera dekret från finansministeriet (nr 297/KMK.01/1997, nr 545/KMK.01/1997, nr 546/KMK.01/1997 och nr 252/KMK.04/1998).

a) Rätt att komma i fråga

(60) Investeringsprojekt, såväl PMA- som PMDN-projekt, som BKPM godkänner, inbegripet befintliga PMA- och PMDN-företag som utökar sina projekt till att omfatta tillverkning av liknande produkter med mer än 30 % av den installerade kapaciteten eller diversifierar sina produkter, kommer att beviljas dessa förmåner.

(61) Kriterierna för rätten att komma i fråga för bidrag fastställs av BKPM och dessa kriterier förefaller att uppdateras ofta. Kriterierna innefattar vissa restriktioner för utländska investeringar, bland annat en förpliktelse att i samband med investeringar inom vissa sektorer bilda ett samriskföretag med ett indonesiskt företag.

(62) Investeringar i de sektorer som anges i den negativa förteckningen över investeringar är i sig inte bidragsberättigande och innefattar vissa kemiska industrier som exempelvis cyklamat- och sackarinindustrierna. Investeringar i tolv andra sektorer är endast bidragsberättigande om de uppfyller vissa tilläggskriterier. Dessa sektorer är uppräknade i "Technical Manual - Implementation of Capital Investment 1998", som givits ut av BKPM och som bland annat inbegriper industrin för jodsalt till konsumenter, samt etylalkohol- och gödselmedelsindustrin.

(63) När det gäller det sätt på vilket programmet förvaltas uppgavs det att företagen omfattas av den politik inom olika sektorer eller industrier som tillämpas av motsvarande ministerier.

b) Praktiskt genomförande

(64) Som ett första steg lämnas ansökningar in till BKPM där de utvärderas med avseende på lämplighet när det gäller olika aspekter såsom politik inom olika sektorer, teknik, marknad och finansiering. Om ansökan godkänns bistår BKPM även företagen när det gäller att få andra nödvändiga tillstånd, exempelvis byggnadstillstånd, lagfarter och arbetstillstånd.

(65) Importtullförmånerna erhålls i ett senare skede. För detta ändamål måste en så kallad huvudförteckning med angivande av kapitalvaror och råvaror som skall importeras inlämnas genom PT. Sucofindo, en teknisk inspektionsbyrå som utvärderar förteckningen och sedan vidarebefordrar den till BKPM efter godkännandet. BKPM utfärdar sedan en skrivelse om godkännandet samt en importlicens.

c) Slutsats om huruvida subventionen är utjämningsbar

(66) BKPM-systemen utgör en subvention eftersom det finansiella bidraget från Republiken Indonesiens regering i form av obetald tull innebär en direkt förmån för mottagaren.

(67) Systemen utgör inte restitutionssystem i enlighet med bilagorna I-III till grundförordningen eftersom kapitalvaror inte förbrukas i produktionsprocessen och det inte föreligger någon förpliktelse att exportera den färdiga produkten innehållande råvarorna.

(68) BKPM-systemen är inte rättsligt knutna till exportresultat eller användning av inhemska varor framför importerade varor.

(69) Samtidigt som dessa system förefaller att vara tillgängliga för ett stort urval av investeringar, är subventionen uttryckligen begränsad till att avse vissa företag som inte är verksamma inom vissa sektorer. Antalet och arten av de restriktioner som gäller för vissa sektorer, i synnerhet sådana som begränsar rätten att komma i fråga för bidrag antingen till vissa typer av företag eller till ett geografiskt område, eller som fullständigt utesluter vissa sektorer, överensstämmer inte heller med villkoren i artikel 3.2 b i grundförordningen, i vilken det föreskrivs att den myndighet som beviljar bidrag måste fastställa objektiva kriterier som är neutrala, inte gynnar vissa företag framför andra, och som är ekonomiska till sin karaktär och tillämpas generellt. Eftersom dessa program uttryckligen begränsar subventionen till att avse vissa företag anses de därför vara selektiva i den mening som avses i artikel 3.2 a i grundförordningen.

(70) Även om det inte föreligger någon rättslig selektivitet i enlighet med artikel 3.2 a i grundförordningen är systemet i själva verket selektivt i enlighet med artikel 3.2 c i grundförordningen, eftersom det inte har visats att rätten till bidrag är automatisk utan snarare grundar sig på beslut från fall till fall, i vilka olika offentliga myndigheter deltar och följer den politik inom olika sektorer eller industrier som tillämpas av behöriga ministerier. Ingen information lämnades om det faktiska utnyttjandet av subventionsprogrammet och det sätt på vilket gottfinnande utövas av de myndigheter som beviljar bidrag. Slutsatsen är därför att BKPM-systemen alternativt även anses vara selektiva i enlighet med artikel 3.2 c i grundförordningen och därmed utjämningsbara.

d) Beräkning av subventionens storlek

(71) Fastställandet av den erhållna förmånen grundade sig på beloppet för obetald tull under undersökningsperioden vad gäller råvaror och reservdelar, och under perioden från den 1 januari 1988 till slutet av undersökningsperioden vad gäller kapitalvaror, för vilka den normala avskrivningstiden på 17 år i den industrin tillämpades. Eftersom systemen inte är knutna till exportresultat har de sammanlagda förmånerna fördelats på den totala omsättningen. Det erhållna beloppet justerades sedan med den genomsnittliga marknadsmässiga räntesatsen för banklån under undersökningsperioden, vilken fastställdes till 24,61 %.

(72) Två exporterande tillverkare utnyttjade dessa system, men erhöll inte någon förmån inom ramen för dessa system i enlighet med den politik som beskrivs ovan.

BAPEKSTA-systemen

(73) Centret för förvaltning av importtullar, befrielse och restitution (BAPEKSTA) kan efter ansökan bevilja befrielse eller restitution av importtull samt medge att mervärdesskatt (PPN) och varuskatt på lyxvaror (PPnBM) inte tas ut på import av varor för ytterligare bearbetning för export.

(74) Systemet för tullbefrielse omfattar tull på import som kommer att äga rum i framtiden, medan restitutionssystemet gäller för importerade insatsvaror som redan använts i en exporterad produkt.

(75) Den rättsliga grunden är finansministeriets dekret nr 615/KMK.01/1997 av den 1 december 1997.

a) Rätt att komma i fråga

(76) BAPEKSTA-systemen är tillgängliga för exporterande tillverkare i Republiken Indonesien efter ansökan till BAPEKSTA.

(77) För att få tullbefrielse måste ett företag inom en period av tolv månader från importdatumet återexportera 100 % av det importerade materialet i form av färdiga varor, såvida inte tillverkningsperioden är längre än tolv månader. I sådant fall kan ett undantag beviljas. Ett företag måste även ställa en säkerhet i form av en bankgaranti som täcker beloppet för tullbefrielsen och den mervärdesskatt och lyxskatt som normalt skall betalas.

(78) För att få möjlighet till restitution måste ett företag redan ha exporterat de färdiga varorna. Importen måste ha ägt rum tidigast tolv månader före skeppningen av de exporterade varorna.

(79) När det gäller båda subventionerna får export även ske till tullupplag inom Republiken Indonesien.

b) Praktiskt genomförande

(80) För tullbefrielse måste företag lämna in ett formulär med uppgift om det förväntade exportresultatet i framtiden, det planerade behovet av importerade varor och en uppskattning av tull och skatter som normalt skall betalas. Företagen är sedan skyldiga att var sjätte månad till BAPEKSTA lämna in en rapport om sin export.

(81) BAPEKSTA kan senare genomföra en kontroll genom att granska det berörda företagets rapporter.

(82) För restitution måste ett företag lämna in ett formulär av vilket det framgår att det finns en koppling mellan de importerade varorna, på vilka tull och skatter har betalats, och de exporterade varorna, tillsammans med import- och exportdokument.

(83) BAPEKSTA har rätt att verifiera dessa dokument genom kontroller på plats hos det berörda företaget.

c) Slutsats om huruvida subventionen är utjämningsbar

(84) Republiken Indonesiens regering hävdade att BAPEKSTA-systemen är vanliga tullrestitutionssystem i överensstämmelse med internationella förpliktelser. Företag som konstaterats missbruka dessa system och erhåller alltför stora belopp i tullbefrielse eller restitution drabbas av påföljder. Det förklarades även att datorsystem införts så att man skulle kunna jämföra import- och exporttransaktioner och avgöra vilka insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av exportvarorna och till vilka mängder.

(85) Republiken Indonesiens regering kunde emellertid inte lämna tillräckliga bevis på att det finns något effektivt kontrollsystem.

(86) I bilaga II del II punkt 5 och bilaga III del II punkt 3 till grundförordningen föreskrivs att när det fastställts att de offentliga myndigheterna i exportlandet saknar ett sådant system bör exportlandet normalt företa en ytterligare granskning som skall grundas på insatsvaror som faktiskt förbrukats, eller på faktiska transaktioner, i syfte att fastställa om ett alltför stort belopp har utbetalats. Republiken Indonesiens regering genomförde inte någon sådan granskning. Kommissionen undersökte därför inte om det faktiskt förelåg en alltför stor restitution av importavgifter på insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av exportvaran.

(87) BAPEKSTA-systemen utgör en subvention eftersom det finansiella bidraget från Republiken Indonesiens regering i form av tullbefrielse eller restitution innebär en direkt förmån för mottagaren. Det är en subvention som rättsligt är knuten till exportresultat (det är en exportsubvention i enlighet med bestämmelserna i punkt i i bilaga I till grundförordningen) och den betraktas därför som selektiv i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen.

d) Beräkning av subventionens storlek

(88) Förmånen för exportörerna har beräknats på grundval av storleken på den tullbefrielse som beviljats under undersökningsperioden, fördelad över den sammanlagda exportomsättningen under undersökningsperioden. Detta belopp justerades sedan genom tillägg av hälften av 24,61 %, den genomsnittliga marknadsräntan för banklån under undersökningsperioden.

(89) PT Indorama Synthetics TbK utnyttjade dessa system och erhöll förmåner motsvarande 1,4 %.

4. SUBVENTIONSPROGRAM SOM INTE UTNYTTJADES AV DE SAMARBETSVILLIGA EXPORTERANDE TILLVERKARNA

(90) Det konstaterades att de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna inte erhöll några utjämningsbara subventioner genom följande program:

- Inkomstskattelättnad enligt regeringsförordning nr 45 av den 8 juli 1996 och presidentdekret nr 7 av den 14 januari 1999.

- Tullupplag enligt regeringsförordning nr 33/1996 av den 4 juni 1996 och beslut av finansministeriet i Republiken Indonesien (nr 291/KMK.05/1997, nr 547/KMK.01/1997 och nr 292/KMK.01/1998).

5. DE UTJÄMNINGSBARA SUBVENTIONERNAS STORLEK

(91) Kommissionen begränsade sin undersökning genom att använda stickprov i enlighet med artikel 27 i grundförordningen. I enlighet med artikel 27.4 i grundförordningen fastställdes det att två företag som valts ut för stickprovet brast i samarbetet, vilket sannolikt i betydande grad skulle påverka resultatet av undersökningen, och att det därför var nödvändigt att välja ett nytt stickprov. De utjämningsbara subventionernas storlek för samarbetsvilliga exporterande tillverkare som ingår i stickprovet har fastställts till följande:

>Plats för tabell>

(92) I enlighet med artikel 15.3 i grundförordningen får varje utjämningstull som tillämpas på import från de exportörer eller producenter som har givit sig till känna enligt artikel 27 men som inte omfattas av undersökningen, inte överstiga det vägda genomsnittet av de utjämningsbara subventioner som fastställts för parterna i stickprovet. De utjämningsbara subventionernas storlek för samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingår i stickprovet har fastställts till följande:

>Plats för tabell>

(93) De utjämningsbara subventionernas storlek enligt bestämmelserna i grundförordningen, uttryckta som andel av varornas värde, för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna varierar mellan 0 % och 1,0 % och ligger därmed under den tröskel under vilken subventioneringen betraktas om försumbar när det gäller Republiken Indonesien, dvs. under 3 %.

(94) De två företag som uteslöts från stickprovet, PT. Global Fiberindo och PT. Polysindo Eka Perkasa, stod för en betydande del (dvs. över 30 %) av importen av den berörda produkten till gemenskapen. Slutgiltiga avgöranden rörande dessa båda företag och andra företag som inte samarbetade under detta förfarande har träffats på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(95) På den grundvalen har undersökningen visat att utjämningsbara subventioner förekommer, vilka är tillgängliga för de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Det anses att det bristande samarbetet är resultatet av att dessa tillverkare utnyttjat och tillförts en förmån genom utjämningsbara subventioner på en nivå som överstiger den tröskel under vilken subventioneringen betraktas som försumbar när det gäller Republiken Indonesien. I enlighet med artikel 28 i grundförordningen och på grundval av uppgifterna i klagomålet och undersökningsresultaten, samt i syfte att undvika att bristande samarbetsvilja belönas har de utjämningsbara subventionernas storlek för dessa två företag fastställts till följande:

>Plats för tabell>

(96) Den vägda genomsnittliga landsomfattande subventionsmarginalen för samtliga exporterande tillverkare som är föremål för undersökningen (inbegripet de båda icke-samarbetsvilliga företagen), vilka står för nästan all export till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Republiken Indonesien, överstiger den tillämpliga tröskel på 3 % under vilken subventioneringen betraktas som försumbar.

III. TAIWAN

1. INLEDNING

(97) Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull lämnade Taiwans regering i skrivelser av den 17 respektive 19 januari 2000 sina synpunkter på det dokument som innehöll uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för införandet av provisoriska åtgärder. Ett flertal skriftliga synpunkter mottogs från de exporterande tillverkarna, varav alla begärde och beviljades att bli hörda den 15 februari 2000.

2. ALLMÄNNA SYNPUNKTER

2.1 Frågan huruvida subventionerna är selektivt riktade

(98) De exporterande tillverkarna lämnade några allmänna synpunkter angående tolkningen av begreppet selektivitet. Fastställandet av huruvida en undersökt subvention var selektiv skedde enligt bestämmelserna i grundförordningen, i synnerhet artikel 3. De exporterande tillverkarnas synpunkter beaktas vid fastställandet enligt artikel 3 i grundförordningen av huruvida varje enskilt undersökt system innefattar selektiva subventioner, vilka kan utjämnas. Det sätt på vilket det fastställts huruvida enskilda system är selektiva förklaras således i tillämpliga fall i respektive avsnitt om de enskilda systemen och dessa fastställanden kompletterar de undersökningsresultat som anges i förordningen om provisorisk tull.

2.2 Beräkning av den rådande marknadsräntan

(99) I det provisoriska skedet i denna undersökning hade man beslutat att tillämpa en allmän ränta på 9,03 %. Denna räntesats fastställdes utifrån uppgifter som erhållits under undersökningen och som ansågs relevanta för detta ändamål. Taiwans regering och de exporterande tillverkarna hävdade att denna räntesats inte hade fastställts på tillförlitliga grunder.

(100) Till följd av detta påstående gjorde kommissionen en ny beräkning av den allmänna tillämpliga räntan. Den relevanta referensräntan fastställdes till 8,52 % på grundval av de månatliga marknadsmässiga räntor som 37 inhemska banker i Taiwan tagit ut under undersökningsperioden. Dessa räntesatser är officiellt tillgängliga och anges i den månatliga finansiella statistik som publiceras av centralbankens avdelning för ekonomisk forskning.

(101) Det hävdades även att den ränta som tillämpades på likvärdiga lån borde ha använts för de provisoriska undersökningsresultaten och att den ränta som kommissionen tillämpade under alla omständigheter inte motsvarade den ränta som företagen kunde erhålla på marknaden samt att marknadsmässiga lån faktiskt hade beviljats företagen under undersökningsperioden. Ett likvärdigt lån borde vara ett lån av liknande storlek och med liknande ändamål och återbetalningsperiod. För de ifrågavarande exporterande tillverkarna kunde ett sådant likvärdigt lån inte identifieras. Följaktligen bekräftas den metod för beräkning av referensräntan som beskrivs ovan.

2.3 Tillämpning av räntesatsen vid beräkningen av subventionernas storlek

(102) De exporterande tillverkarna gjorde gällande att kommissionen inte borde lägga till ränta, enligt den genomsnittliga marknadsräntan i Taiwan under undersökningsperioden, i samband med beräkningen av subventionernas storlek.

(103) De rättsliga grunderna för att lägga till ränta till subventionernas nominella värde är artiklarna 5, 6 och 7 i grundförordningen, i vilka anges bestämmelser om beräkning av subventionens storlek och som ytterligare utvecklats i kommissionens riktlinjer för beräkning av subventionsbeloppet i undersökningar avseende utjämningstull.

(104) I enlighet med artikel 5 i grundförordningen skall förmånens storlek beräknas som den subvention som mottagaren konstateras ha fått under undersökningsperioden och inte endast som det nominella belopp som överförs till mottagaren eller som mottagaren slipper betala in till staten. Detta tillvägagångssätt föreskrivs uttryckligen i kommissionens riktlinjer för beräkning av subventionsbeloppet i undersökningar avseende utjämningstull, där det anges att subventionsbeloppets nominella värde måste räknas om till det värde som gäller för undersökningsperioden genom tillämpning av den normala marknadsräntan.

(105) Det anfördes också att detta tillvägagångssätt inte kunde användas vad gäller de påstådda subventionsbeloppen i samband med skatteavdrag, eftersom de skatteavdrag som företagen ansöker om endast används i den årliga skattedeklaration som lämnas den 31 mars påföljande år. De exporterande tillverkarna ansåg därför att de inte mottagit någon förmån under tiden fram till detta datum.

(106) Som ett svar på detta argument anses det att eftersom förmånen består i en minskning av den direkta skatt som skall betalas varje år kommer förmånen i sig att återkomma varje år. Förmånen borde således också inkludera den ränta företagen tjänar in på att inte behöva låna ett belopp motsvarande skatteavdragen på den öppna marknaden.

2.4 Beräkning av subventionerna i förhållande till den berörda produkten

(107) Taiwans regering och de exporterande företagen hävdade att kommissionen vid beräkningen av subventionsgraden borde ha fastställt kopplingen mellan de påstådda subventionssystemen och den berörda produkten och därvid borde ha medräknat de förmåner som särskilt kunde knytas till produktlinjer i den utsträckning de var direkt kopplade till den berörda produkten.

(108) I kommissionens riktlinjer anges uttryckligen att om subventionen endast ges för en särskild produkt bör nämnaren för fördelning av subventionsbeloppet endast inbegripa försäljningen (eller exporten) av den produkten. Om detta inte är fallet bör nämnaren inbegripa det mottagande företagets hela försäljning (eller export).

(109) I sina beräkningar följde kommissionen detta tillvägagångssätt i fråga om importtullbefrielse för råmaterial, vilket korrekt uppgivits av de exporterande tillverkarna. I detta fall konstaterades det att förmåner endast hade uppstått för fiberavdelningen och motsvarande försäljning användes således som nämnare. För alla övriga beskrivna system konstaterades det att förmånerna inte var begränsade till en särskild produkt och i de fallen användes därför den totala försäljningen som nämnare.

3. ENSKILDA SYSTEM

3.1 Skatteavdrag för automatiseringsutrustning och utrustning för kontroll av föroreningar

(110) Taiwans regering och de exporterande tillverkarna gjorde gällande att detta system, som beskrivs i skälen 49-58 i förordningen om provisorisk tull, hade bedömts felaktigt av kommissionen när det gäller subventionens selektivitet. I synnerhet anfördes det att den påstådda subventionen i form av skatteavdrag för automatiseringsutrustning och utrustning för kontroll av föroreningar inte var knuten till att företagen använde inhemska varor i stället för importerade varor, och att subventionen således inte kunde anses vara selektiv enligt artikel 3.4 b i grundförordningen.

(111) Enligt programmet ges visserligen ett skatteavdrag för såväl importerad som inhemskt tillverkad utrustning, men subventionen är dubbelt så stor vid inköp av inhemsk utrustning. Det anses således föreligga två separata subventionsprogram eftersom skatteavdraget för inhemsk utrustning är större än skatteavdraget för importerad utrustning. I avsaknad av skatteavdraget på 20 % för inhemskt tillverkad utrustning skulle ett företag inte ha erhållit något skatteavdrag. Skatteavdraget på 10 % kan inte anses vara standardskattesatsen, eftersom det endast är tillgängligt för importerad utrustning. Eftersom skatteavdraget på 20 % endast ges för inhemskt tillverkad utrustning och inte för importerad utrustning är det knutet till att företaget använder inhemska framför importerade varor. Detta skatteavdrag utgör följaktligen en selektiv importsubstitutionssubvention enligt artikel 3.4 b i grundförordningen.

(112) På samma sätt är skatteavdraget på 10 % endast tillgängligt för importerade maskiner och således begränsat till företag som köper sådana maskiner. En sådan begränsning anses inte vara neutral i den mening som avses i artikel 3.2 b i grundförordningen, eftersom vissa företag gynnas framför andra. Kriterierna är inte heller ekonomiska till sin karaktär och tillämpas inte generellt. Subventionen anses följaktligen vara selektiv enligt artikel 3.2 a i grundförordningen.

Beräkning av subventionens storlek

(113) När det gäller beräkningen av de utjämningsbara subventionernas storlek argumenterade de exporterande tillverkarna för att en andel på 15 % av skatteavdraget på 20 % för inköp av inhemskt tillverkade varor inte kunde vara utjämningsbar, eftersom ett sådant skatteavdrag skulle ha erhållits oavsett varornas ursprung. Detta påstående anses sakna grund. De utjämningsbara subventionernas storlek motsvarar det fulla beloppet av skatteavdraget, med tanke på att skatteavdraget på 20 % för inhemskt inköpt utrustning inte kan betraktas som en avvikelse från en standardskattesats på 10 %. Som det anges ovan anses de två olika skattesatserna utgöra två separata program - ett som avser inhemskt inköpt utrustning och ett som avser importerad utrustning. I avsaknad av skatteavdraget på 20 % för inhemskt tillverkad utrustning skulle ett företag inte ha erhållit något skatteavdrag. Skatteavdraget på 10 % är endast tillämpligt på importerade maskiner och utgör inte ett allmänt skatteavdrag. Kommissionen drar således slutsatsen att subventionens storlek motsvarar de totala statliga intäkter som uteblivit för Taiwans regering.

(114) Förmånen för de exporterande tillverkarna beräknades på det sätt som beskrivs i skäl 57 i förordningen om provisorisk tull, dock med korrigering av den genomsnittliga marknadsränta som lades till det obetalda skattebeloppet under undersökningsperioden enligt ovan.

(115) Taiwans regering hävdade även att eftersom subventionen var knuten till inköp av anläggningstillgångar borde dess belopp vid beräkningen fördelas över den normala avskrivningstiden för tillgångar i den berörda industrin.

(116) Förmåner i form av att man slipper betala direkta skatter anses allmänt sett inte vara knutna till inköp av anläggningstillgångar. Förmåner avseende direkta skatter är snarare knutna till en minskning av den direkta skattskyldigheten än till inköp av anläggningstillgångar eftersom en sådan direkt skattskyldighet normalt föreligger oavsett om företaget köper anläggningstillgångar. Detta tillvägagångssätt är också i linje med kommissionens riktlinjer för beräkning av subventionsbeloppet i undersökningar avseende utjämningstull, särskilt tabell 2 som bifogas riktlinjerna. Förmånerna enligt systemet beräknades därför på grundval av de inkomstskatter som mottagarna sluppit betala under undersökningsperioden, enligt artikel 7.4 i grundförordningen.

(117) Två företag utnyttjade detta system under undersökningsperioden och erhöll subventioner motsvarande 0,42 respektive 0,4 %.

3.2 Skatteavdrag för investeringar i betydelsefulla företag

(118) Taiwans regering gjorde gällande att detta system inte utgjorde en subvention eftersom de företag i vilket det investerats inte hade erhållit några finansiella bidrag. Skatteavdragen ges endast till de investerande aktieägarna, inte till de företag som emitterar aktier.

(119) Det anses i detta fall att det föreligger ett finansiellt bidrag från Taiwans regering till de företag som ansöker om skatteavdraget, dvs. de företag som investerar i betydelsefulla företag. Detta finansiella bidrag i form av uteblivna statliga intäkter medför en förmån för investerande aktieägare i form av minskad skattskyldighet. Det är denna förmån för det investerande företaget som utjämnas, inte förmånerna för de företag i vilket investeringen görs.

(120) Taiwans regering och de exporterande tillverkarna hävdade att detta system, som beskrivs i skälen 59-66 i förordningen om provisorisk tull, utgjorde ett skatteavdrag som var allmänt tillgängligt och således inte selektivt, eftersom programmet var öppet för alla juridiska och fysiska personer som investerar i vissa företag. I synnerhet anfördes det att rätten att få omfattas av systemet inte var begränsad till vissa företag, att systemet var objektivt, automatiskt och neutralt samt att förmånen i form av skatteavdrag inte uppstod för ett företag till följd av att det tillverkade den berörda produkten.

(121) Vad gäller dessa påståenden konstaterade kommissionen att tillträdet till detta program uttryckligen var begränsat till företag som investerade i vissa företag, eftersom inte alla aktieinvesteringar gav rätt till skatteavdrag. Endast investeringar i ett begränsat antal företag, dvs. betydelsefulla teknikbaserade företag och företag av betydelse i investeringshänseende, berättigade till ett skatteavdrag.

(122) Även om kommissionen håller med om att definitionen av subventionsberättigade företag är klar och objektiv, är rätten att få omfattas av subventionen inte neutral enligt artikel 3.2 b i grundförordningen, eftersom det antal investeringar som kan ge rätt till skatteavdrag begränsas på grundval av det berörda företagets verksamhet. Om ett investerande företag önskar erhålla subventionen är dess valfrihet begränsad till vissa sektorer. Enligt artikel 2 i kriterierna för fastställande av vilka betydelsefulla teknikbaserade företag inom tillverkningsindustrin och industrin för tekniska tjänster som skall omfattas är skatteavdraget begränsat till elva specifika typer av investeringar. Tillträdet till detta program är således beroende av att man investerar i vissa företag och är följaktligen inte allmänt. De exporterande tillverkarnas påståenden i detta avseende måste således avvisas.

(123) Det gjordes även gällande att förmånen av skatteavdraget inte gavs ett företag till följd av att det tillverkade den berörda produkten. Förmånerna enligt detta system är inte begränsade till tillverkningen av en särskild produkt. Det finns inget krav på att skatteavdraget används endast till förmån för export, försäljning eller tillverkning av en annan produkt. Företaget beviljas ett skatteavdrag som gynnar tillverkning och export av polyesterstapelfibrer. Eftersom förmånerna av subventionen inte är knutna till en särskild produkt som inte omfattas av undersökningen, anses de gynna all försäljning, inklusive försäljningen av polyesterstapelfibrer. De exporterande tillverkarnas påstående måste således avvisas.

(124) Sammanfattningsvis bekräftas konstaterandet att detta system är selektivt enligt artikel 3.2 a i grundförordningen och att det innefattar utjämningsbara subventioner.

Beräkning av subventionens storlek

(125) Förmånen för den enda berörda exporterande tillverkaren beräknades på det sätt som beskrivs i skäl 57 i förordningen om provisorisk tull, dock med korrigering av den genomsnittliga marknadsränta som lades till det obetalda skattebeloppet under undersökningsperioden i det att den sänktes från 9,03 % till 8,52 % enligt ovan.

(126) Detta företag erhöll en subvention motsvarande 0,71 %.

3.3 Skatteavdrag för forskning och utveckling samt personalutbildning

(127) I förordningen om provisorisk tull (skälen 67-72) ansågs dessa skatteavdrag inte vara selektiva. Inga skriftliga synpunkter som bestrider detta undersökningsresultat har mottagits från de berörda parterna. Detta system anses följaktligen inte vara selektivt enligt artikel 3 i grundförordningen och är således inte utjämningsbart.

3.4 Skatteavdrag för investeringar i områden med knappa naturresurser

(128) Taiwans regering begärde att detta system borde godkännas enligt artikel 4.3 i grundförordningen eftersom det skulle uppfylla kriterierna för icke-utjämningsbara subventioner till missgynnade regioner. Denna begäran stöddes dock inte av kontrollerbar bevisning. Eftersom det inte kunde fastställas att villkoren i bestämmelsen var uppfyllda, måste begäran avvisas.

(129) Taiwans regering hävdade också att de exporterande företagen inte hade mottagit några förmåner som var knutna till polyesterstapelfibrer. Detta argument måste avvisas i enlighet med det svar som anges i avsnittet "Beräkning av subventionerna i förhållande till den berörda produkten".

Beräkning av subventionens storlek

(130) Ett företag utnyttjade detta system och erhöll en subvention motsvarande 0,01 %.

3.5 Skatteavdrag för etablering av internationella varumärken

(131) Som det beskrivs i skäl 81 i förordningen om provisorisk tull utnyttjade ett företag detta system men erhöll inga förmåner. Inga synpunkter mottogs från de berörda parterna.

3.6 Lån till förmånliga räntor: åtgärder för att främja automatisering, begränsning av föroreningar och energihushållning

(132) Dessa system, som beskrivs i skälen 82-91 i förordningen om provisorisk tull, baseras på artikel 21.1 i lagen om modernisering av industrin.

(133) Taiwans regering och de exporterande tillverkarna gjorde gällande att dessa lån var tillgängliga för nästan alla företag i Taiwan och att de därmed inte var selektiva och utjämningsbara. Det hävdades att rätten att få omfattas av systemet inte var begränsad till vissa företag, att denna rätt var objektivt grundad och att även om rätten inte skulle vara objektivt grundad skulle detta inte automatiskt medföra att programmet var selektivt.

(134) När det gäller dessa påståenden är det faktiskt så att bestämmelserna i artikel 21.1 i den lagen uttryckligen begränsar rätten att få förmåner enligt systemet till vissa företag som uppfyller flera kriterier eller villkor. Dessa kriterier eller villkor, t.ex. investeringar i särskild utrustning enligt specifika villkor som fastställs av utvecklingsfondens "Executive Yuan", anses inte vara objektiva i den mening som avses i artikel 3.2 b i grundförordningen. Bestämmelserna i artikel 21.1 i den lagen kan inte anses vara objektiva eftersom kriterierna varken är neutrala, ekonomiska till sin karaktär eller tillämpas generellt, eftersom det är känt i förväg att vissa företag har större chanser att få dessa lån på grund av att de är verksamma i en viss bransch. Förmånerna enligt detta system kommer därför oundvikligt att vara mera relevanta för vissa sektorer.

(135) En grundprincip för selektivitet är att en subvention som snedvrider resursallokeringen i en ekonomi genom att främja vissa företag framför andra bör bli föremål för utjämningsåtgärder om den vållar skada. När rätten att få omfattas av subventioner är begränsad i enlighet med icke-neutrala kriterier antas en sådan snedvridning i resursallokeringen föreligga. Denna princip ligger till grund för artikel 3.2 a i grundförordningen, enligt vilken en subvention skall anses som selektiv om den myndighet som beviljar subventionen eller den tillämpliga lagstiftningen uttryckligen begränsar subventionen till att avse vissa företag. Ovannämnda påståenden avvisas således.

(136) Det anfördes att även om rätten till subvention inte skulle vara objektivt grundad, skulle detta automatiskt inte medföra att programmet är selektivt. Denna begäran bör också avvisas eftersom det inte automatiskt har fastställts att subventionen är selektiv. Systemet anses vara selektivt eftersom det är begränsat till vissa företag i den mening som avses i artikel 3.2 a i grundförordningen, som det förklaras ovan. Kommissionen bekräftar följaktligen de provisoriska undersökningsresultat som beskrivs i skäl 87 i förordningen om provisorisk tull.

(137) Det begärdes också att i fråga om lån till förmånliga räntesatser borde den utjämningsbara subventionen endast bestå i skillnaden mellan räntesatsen enligt statens praxis och marknadsräntan.

(138) I kommissionens riktlinjer för beräkning av subventionsbeloppet i undersökningar avseende utjämningstull anges dock att i fråga om lån från offentliga myndigheter är subventionen skillnaden mellan det räntebelopp som betalas för lånet från de offentliga myndigheterna och den ränta som normalt skulle ha betalats för ett likvärdigt kommersiellt lån under undersökningsperioden.

(139) Taiwans regering påstod även att endast två företag hade erhållit förmåner enligt detta program när det gäller utveckling avseende polyesterstapelfibrer. Detta påstående måste avvisas i enlighet med det svar som anges i avsnittet "Beräkning av subventionerna i förhållande till den berörda produkten".

Beräkning av subventionens storlek

(140) De exporterande tillverkarna begärde att kommissionen för de provisoriska undersökningsresultaten borde ha använt den räntesats som tillämpas för likvärdiga lån och att den räntesats som kommissionen använt under alla omständigheter inte motsvarade den ränta som företagen kunde erhålla på marknaden och att företagen faktiskt hade erhållit kommersiella lån under undersökningsperioden.

(141) Ett likvärdigt lån borde vara ett lån av liknande storlek och med liknande ändamål och återbetalningsperiod. Som det nämns i skäl 89 i förordningen om provisorisk tull kunde ett sådant likvärdigt lån inte identifieras vad gäller de berörda exporterande tillverkarna. Kommissionen bekräftar därför tillämpningen av den referensränta som beräknats för Taiwans del enligt ovan.

(142) En exporterande tillverkare hävdade först att kommissionen i sin beräkning hade inkluderat förmåner för fall där det berörda företaget inte hade betalat ränta under hela undersökningsperioden eftersom lånet endast hade tagits i delbelopp under undersökningsperioden. I senare skrivelser hävdade dock samma exporterande tillverkare att räntebetalningar tvärtom hade gjorts under undersökningsperioden.

(143) Företaget hänvisade särskilt till tre lån angående vilka de uppgifter som angivits i svaret på frågeformuläret, och som kontrollerats under besöket på plats i så måtto att inga räntebetalningar för dessa lån hade konstaterats ske under undersökningsperioden, inte ifrågasattes förrän efter de första synpunkter som företaget hade lämnat som en reaktion på utlämnandet av de provisoriska undersökningsresultaten.

(144) Företaget hade rapporterat att dessa lån var lån utan räntebetalningar under undersökningsperioden och att lånens kapitalbelopp hade beviljats som engångsbidrag. Kommissionen beräknade subventionsbeloppet på det sätt som anges i förordningen om provisorisk tull.

(145) Efter utlämnandet av de provisoriska undersökningsresultaten hävdade företaget att ett flertal räntebetalningar hade gjorts för dessa lån under undersökningsperioden och att lånets kapitalbelopp hade beviljats som en serie bidrag.

(146) Det konstaterades att de uppgifter som lämnats i detta avseende strider mot företagets uttryckliga påståenden i svaret på frågeformuläret och i samband med kontrollbesöket. De nya påståendena är heller inte förenliga med tidigare kontrollerade uppgifter. Påståendena har heller inte underbyggts i tillräcklig grad genom objektiv och kontrollerbar bevisning. När det gäller dessa lån bekräftar kommissionen följaktligen den ursprungliga beräkningsmetoden.

(147) Det begärdes också att kommissionen vid beräkningen av subventionsbeloppet borde beakta att inga amorteringar av kapitalbeloppet hade gjorts under undersökningsperioden till följd av ett anstånd på två år. Kommissionen bör dock inte av detta skäl ändra beräkningen av förmånen, som består i skillnaden mellan det betalda räntebeloppet och den normala marknadsräntan. När det gäller dessa lån bekräftar kommissionen följaktligen den ursprungliga beräkningsmetoden.

(148) Förmånerna för de exporterande tillverkarna beräknades på det sätt som anges i skälen 88-90 i förordningen om provisorisk tull.

(149) Dessa fyra företag fick således förmåner motsvarande ett belopp mellan 0,04 % och 0,31 %.

3.7 Importtullbefrielse: inköp av ny utrustning och utrustning för begränsning av föroreningar

(150) De rättsliga grunderna för detta subventionssystem som anses vara utjämningsbart är kompletterande anmärkningar 3 och 9 till kapitel 84, kompletterande anmärkningar 4 och 5 till kapitel 85 och kompletterande anmärkningar 1 och 2 till kapitel 90 i Taiwans importtulltaxa och klassificering av import- och exportvaror (nedan kallad tullkodexen).

(151) Taiwans regering hävdade att detta program inte uppfyllde kraven enligt några av de definitioner på en subvention som anges i artikel 2 i grundförordningen, i synnerhet eftersom det inte förekom en direkt överföring av medel, inga varor eller tjänster tillhandahölls och inget pris- eller inkomststöd gavs. Detta påstående måste dock avvisas eftersom systemet i fråga innefattar ett finansiellt bidrag från Taiwans regering i form av uteblivna importtullar, i den mening som avses i artikel 2 första stycket punkt 1 a ii i grundförordningen, och en förmån därmed beviljas.

(152) Taiwans regering och de exporterande tillverkarna ansåg att detta system, som beskrivs i skälen 92-99 i förordningen om provisorisk tull, hade bedömts felaktigt av kommissionen när det gäller huruvida subventionen var selektiv och således huruvida den påstådda subventionen var utjämningsbar.

(153) I synnerhet anfördes det att alla taiwanesiska företag som önskade köpa utrustning som inte tillverkats lokalt hade rätt att få omfattas av detta system med importtullbefrielse och att subventionen inte kunde betraktas som selektiv på grund av att det inte förekom någon begränsning av vilka typer av företag som kunde utnyttja systemet, samt att detta system baserades på objektiva och neutrala kriterier.

(154) Detta kriterium anses inte vara objektivt i enlighet med artikel 3.2 b i grundförordningen. I denna artikel föreskrivs det att objektiva kriterier eller villkor måste vara neutrala och ekonomiska till sin karaktär och måste tillämpas generellt. De kompletterande anmärkningar till tullkodexen som nämns ovan anses inte vara ekonomiska till sin karaktär och bedöms inte tillämpas generellt, eftersom endast vissa företag får använda systemet. Dessa företag är företag som är aktiebolag och kvalificerade tillverkningsföretag eller företag som tillhandahåller tekniska tjänster som använder systemet för att importera maskiner, utrustning och instrument för förebyggande av luftföroreningar, vattenföroreningar, ljud eller vibrationer, för miljöinspektion, miljötester och avfallshantering, för forskning och utveckling eller för undersökningar och analyser enligt de olika numren i kapitlen i tullkodexen. Det bör även betonas att den utrustning som uppfyller dessa krav endast kan befrias från importtull efter det att de taiwanesiska myndigheterna har kontrollerat att denna typ av utrustning ännu inte har tillverkats i Taiwan. Endast företag som är verksamma i en bransch i vilken tillverkning inte förekommer i Taiwan kommer således att kunna omfattas av systemet.

(155) Ovannämnda påståenden avvisas och de provisoriska undersökningsresultat som beskrivs i skäl 97 i förordningen om provisorisk tull bekräftas.

Beräkning av subventionens storlek

(156) Förmånerna för de exporterande tillverkarna beräknades på det sätt som anges i skäl 98 i förordningen om provisorisk tull.

(157) De fyra berörda exporterande företagen erhöll förmåner motsvarande ett belopp mellan 0,12 % och 0,20 %.

3.8 Importtullbefrielse: import av råmaterial

(158) Den rättsliga grunden för detta subventionssystem som anses vara utjämningsbart, och som beskrivs i skälen 100-106 i förordningen om provisorisk tull, är kompletterande anmärkning 6 till kapitel 29 i Taiwans importtulltaxa och klassificering av import- och exportvaror (nedan kallad tullkodexen).

(159) De exporterande tillverkarna begärde att detta system inte skulle omfattas av undersökningen, eftersom det inte nämnts i klagomålet och eftersom kommissionen inte begärt några uppgifter om det förrän i samband med kontrollbesöken.

(160) I både klagomålet och tillkännagivandet om inledande av förfarandet hänvisades det till "importtullbefrielser" som påstods vara subventionsprogram som gynnade den berörda produkten. Det anses följaktligen att klagomålet innehöll tillräcklig bevisning för att inleda en undersökning och att tillkännagivandet om inledande av förfarandet, frågeformulären och relaterade dokument som sänts av kommissionen var tillräckligt tydliga i fråga om begärande av uppgifter om importtullbefrielse, inbegripet för råmaterial. Klagande företag kan dessutom inte vid ingivande av ett klagomål förväntas ha fullständig kunskap om alla påstådda subventionsprogram i ett tredje land. I artikel 10.2 i grundförordningen föreskrivs det att klagomålet skall innehålla sådana uppgifter som rimligen är tillgängliga för den klagande. Den klagande framförde också påståenden om importtullbefrielse för köp av ny utrustning och utrustning för begränsning av föroreningar. Med tanke på subventionernas karaktär och i synnerhet det faktum att importtullbefrielser för sådan utrustning och för råmaterial beviljades inom ramen för samma avsnitt "kompletterande anmärkningar" till tullkodexen, dras slutsatsen att kommissionen har rätt att undersöka dessa system och att vid behov rekommendera utjämningsåtgärder.

(161) Taiwans regering hävdade att detta program inte uppfyllde kraven enligt några av de definitioner på en subvention som anges i artikel 2 i grundförordningen, i synnerhet eftersom det inte förekom en direkt överföring av medel, inga varor eller tjänster tillhandahölls och inget pris- eller inkomststöd gavs. Detta påstående måste dock avvisas eftersom systemet i fråga innefattar ett finansiellt bidrag från Taiwans regering i form av uteblivna importtullar, i den mening som avses i artikel 2 första stycket punkt 1 a ii i grundförordningen, och en förmån därmed beviljas.

(162) Taiwans regering och de exporterande tillverkarna ansåg att detta system hade bedömts felaktigt av kommissionen när det gäller huruvida subventionen var selektiv och således huruvida den påstådda subventionen var utjämningsbar.

(163) Det anfördes att dessa importtullbefrielser faktiskt inte var begränsade till vissa företag, med tanke på att kriterierna för beviljande av befrielse skulle vara objektiva och neutrala.

(164) Detta system är uttryckligen begränsat till vissa tillverkare, som omfattas av reglerna om förvaltning av fabriker, när det gäller import av särskilt förtecknade råmaterial, i detta fall kemikalier, som uteslutande används vid framställning av plast, regenatfibrer, gummi och petrokemiska mellanprodukter som erhålls genom kemisk reaktion, och under förutsättning att sådana kemikalier ännu inte framställs eller inte finns tillgängliga i tillräcklig mängd i Taiwan. Därför anser kommissionen att detta system uttryckligen är begränsat till vissa företag som uppfyller de villkor som anges i den berörda kompletterande anmärkningen till tullkodexen. Dessa villkor anses inte vara neutrala eller ekonomiska till sin karaktär och anses inte tillämpas generellt.

(165) De exporterande tillverkarna gjorde även gällande att detta system inte kunde betraktas som en subvention eftersom det inte skulle innebära att förmåner beviljas som är större än importavgifter som tas ut för importvaror som helt införlivas i den berörda produkten. Eftersom en sådan befrielse i enlighet med bilaga I till grundförordningen inte skulle betraktas som en utjämningsbar subvention när den är knuten till export, anfördes det att en liknande befrielse som inte är knuten till exportresultat med nödvändighet måste betraktas som en icke utjämningsbar subvention.

(166) Bilaga I till grundförordningen innehåller en förteckning över exempel på exportsubventioner och i led i behandlas system för restitution av importavgifter, vilka förmodligen är de som avses i ovannämnda argumentation. Enligt systemet i fråga förekommer dock ingen avskrivning eller restitution av importavgifter eftersom det inte hävdats att de importerade varorna måste användas som insatsvaror i tillverkningen av den färdiga exporterade produkten. Det anses därför att bilaga I med exempel på exportsubventioner inte är tillämplig på frågan huruvida detta program utgör en subvention, i synnerhet eftersom detta system inte anses utgöra en exportsubvention. I artikel 2 punkt 1 a ii i grundförordningen föreskrivs uttryckligen att endast de befrielser som beviljas i enlighet med bilagorna I-III inte skall betraktas som subventioner. Den normala definition på en subvention som anges i artikel 2 i grundförordningen är således tillämplig. Detta system utgör en subvention eftersom det innefattar ett finansiellt bidrag från Taiwans regering i form av uteblivna importtullar, vilket innebär en förmån för mottagaren som inte behöver betala den normalt tillämpliga importtullen.

(167) Kommissionen bekräftar följaktligen de provisoriska undersökningsresultat som beskrivs i skäl 104 i förordningen om provisorisk tull.

Beräkning av subventionens storlek

(168) Förmånerna för de exporterande tillverkarna beräknades på det sätt som anges i skäl 105 i förordningen om provisorisk tull.

(169) De fyra berörda exporterande företagen erhöll förmåner motsvarande ett belopp mellan 0,16 % och 0,51 %.

3.9 Samfinansiering och stödmedel

(170) Taiwans regering begärde att detta system borde godkännas enligt artikel 4.2 i grundförordningen eftersom det skulle uppfylla kriterierna för icke-utjämningsbara subventioner till forskning. Denna begäran stöddes dock inte av kontrollerbar bevisning. Eftersom det inte kunde fastställas att villkoren i bestämmelsen var uppfyllda, måste begäran avvisas.

(171) Taiwans regering hävdade också att detta program inte var knutet till produktion av polyesterstapelfibrer. Detta argument måste avvisas i enlighet med det svar som anges i avsnittet "Beräkning av subventionerna i förhållande till den berörda produkten".

Beräkning av subventionens storlek

(172) Två företag utnyttjade detta system. Ett företag erhöll inga förmåner och det andra erhöll förmåner motsvarande 0,01 %.

4. DE UTJÄMNINGSBARA SUBVENTIONERNAS STORLEK

(173) För de samarbetsvilliga företagen fastställdes följande inhemska subventionsbelopp:

>Plats för tabell>

(174) Den vägda genomsnittliga landsomfattande subventionsmarginalen för alla undersökta exporterande tillverkare, vilka praktiskt taget representerar all export av den berörda produkten till gemenskapen med ursprung i Taiwan, överstiger den tillämpliga nivå på 1 % under vilken den anses vara försumbar.

D. SKADA

1. DEFINITION AV GEMENSKAPSINDUSTRIN

(175) Inga synpunkter mottogs angående definitionen av gemenskapsindustrin, varför slutsatserna i skäl 133 i förordningen om provisorisk tull bekräftas.

2. FÖRBRUKNING I GEMENSKAPEN

(176) Eftersom inga synpunkter mottogs angående förbrukningen i gemenskapen, bekräftas den bedömning som gjorts i skäl 134 i förordningen om provisorisk tull.

3. IMPORT TILL GEMENSKAPEN AV POLYESTERSTAPELFIBRER FRÅN DE BERÖRDA LÄNDERNA

a) Sammantagen bedömning av importens verkningar

(177) I det provisoriska skedet ansågs att det fanns tillräckliga skäl för att vid bedömningen slå samman verkningarna av importen från Australien och Taiwan och att vid bedömningen inte beakta verkningarna av importen från Republiken Korea, Thailand och Republiken Indonesien.

(178) Eftersom det i undersökningens innevarande skede konstaterades föreligga utjämningsbara subventioner i Republiken Indonesien som översteg den tröskel över vilken de inte anses vara försumbara, måste det undersökas om importen av polyesterstapelfibrer från detta land vid bedömningen enligt artikel 8.4 i grundförordningen borde slås samman med importen från Australien och Taiwan.

(179) Denna undersökning visade följande:

a) De landsomfattande subventionsmarginalerna för Australien, Taiwan och Republiken Indonesien översteg den tröskel över vilken de inte anses vara försumbara.

b) Importvolymerna från dessa tre länder var inte negligerbara i förhållande till förbrukningen i gemenskapen.

c) Analysen av konkurrensförhållandena på gemenskapens marknad mellan importerade polyesterstapelfibrer och polyesterstapelfibrer tillverkade i gemenskapen och mellan olika importerade polyesterstapelfibrer visade att

- importerade polyesterstapelfibrer från alla exportländer var likadana produkter som polyesterstapelfibrer tillverkade i gemenskapen,

- importerade polyesterstapelfibrer från alla exportländer såldes via liknande försäljningskanaler till samma kunder,

- importerade polyesterstapelfibrer från alla exportländer såldes till liknande priser.

Det konstaterades att försäljningspriserna för importen från de berörda länderna underskred gemenskapsindustrins priser.

(180) På grundval av detta dras slutsatsen att det finns tillräckliga skäl för att vid bedömningen av importens verkningar slå samman importen från Australien, Taiwan och Republiken Indonesien.

b) Importvolym och marknadsandel

(181) I och med att även Republiken Indonesien tas med utvecklades importen av polyesterstapelfibrer från de berörda länderna mellan 1996 och undersökningsperioden på följande sätt:

>Plats för tabell>

(182) Tabellen ovan visar att importvolymen från de berörda länderna ökade avsevärt, särskilt mellan 1997 och 1998 då den nästan fördubblades. Den svaga nedgången mellan 1998 och undersökningsperioden beror på den låga importnivån under det första kvartalet 1999 jämfört med det första kvartalet 1998.

>Plats för tabell>

(183) I dessa siffror inkluderas importen från Republiken Indonesien. Utvecklingstrenden bekräftar ökningen av importen till gemenskapen från de berörda länderna, både i absoluta tal och sett till marknadsandel.

c) Utveckling av det genomsnittliga importpriset

(184)

>Plats för tabell>

Tabellen ovan visar att det genomsnittliga importpriset sjönk avsevärt, särskilt mellan 1997 och 1998 (- 12 %). Mellan 1998 och undersökningsperioden sjönk importpriserna med ytterligare 6 %. Denna negativa utveckling sammanfaller med importökningen från de berörda länderna mellan 1997 och undersökningsperioden.

d) Prisunderskridande

(185) Prisunderskridandet fastställdes ursprungligen på grundval av en jämförelse mellan exportpriset (cif vid gemenskapens gräns, tull betald) och gemenskapsindustrins priser (fritt fabrik). De försäljningspriser för liknande typer av polyesterstapelfibrer som jämfördes var de som togs ut hos oberoende kunder efter avdrag för rabatter och andra avdrag. Vid behov justerades exportpriserna så att de avsåg samma handelsled som gemenskapsindustrins priser.

(186) Jämförelsen (på grundval av vägda genomsnitt) visade att prisunderskridandemarginalerna, uttryckta i procent av gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser, i genomsnitt uppgick till 21 % för Australien och 6,1 % för Taiwan. Eftersom några synpunkter angående denna beräkning av prisunderskridandet inte mottagits, bekräftas dessa prisunderskridandemarginaler.

(187) Samma metod användes i fråga om Republiken Indonesien. Jämförelsen på grundval av uppgifterna från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna och de bästa tillgängliga uppgifterna för de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Republiken Indonesien visade att det fanns en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal för detta land på 33,9 %.

4. GEMENSKAPSINDUSTRINS EKONOMISKA SITUATION

a) Tillverkning, kapacitet och kapacitetsutnyttjande

(188) Australiens regering ifrågasatte den metod som kommissionen använt för att bedöma gemenskapsindustrins tillverkningskapacitet för den berörda produkten. De ansåg att minskningen av kapaciteten för polyesterstapelfibrer på 7 % hade fastställts på grundval av kapacitet som användes för tillverkning av andra produkter och att denna minskning således var felaktigt fastställd. Australiens regering ansåg att tillverkningskapaciteten för polyesterstapelfibrer borde ha bedömts enbart på grundval av den faktiska tillverkning av polyesterstapelfibrer som omfattas av undersökningen.

(189) Under alla omständigheter ansåg Australiens regering att minskningen av gemenskapsindustrins kapacitet inte var förenlig med undersökningsresultatet att väsentlig skada vållats. För det första medförde denna minskning att gemenskapsindustrin inte kunde dra nytta av den avsevärda tillväxten på marknaden (+27 %) under den undersökta perioden. För det andra motiverades minskningen av kapaciteten av det faktum att andra produkter var mera lönsamma än polyesterstapelfibrer.

(190) När det gäller bedömningen av tillverkningskapaciteten bör det understrykas att den berörda produkten tillverkas på samma produktionslinjer som andra produkter inom samma produktgrupp. Följaktligen är det omöjligt att fastställa den faktiska kapacitet som installerats uteslutande för en viss produkt inom produktgruppen. I detta fall baserades bedömningen av tillverkningskapaciteten för polyesterstapelfibrer på förhållandet mellan den faktiska tillverkningen av polyesterstapelfibrer och den totala faktiska tillverkningen av alla produkter som tillverkas på samma produktionslinje. I motsats till vad som hävdas av Australiens regering beaktas således den faktiska tillverkningen av polyesterstapelfibrer vid fastställandet av tillverkningskapaciteten för polyesterstapelfibrer.

(191) Därav följer också att minskningen av gemenskapsindustrins tillverkningskapacitet inte fastställdes till följd av att andra produkter tagits med. Detta stöds av de senare undersökningsresultat som framkommit, vilka bekräftade att gemenskapsindustrin ställde om flera produktionslinjer från tillverkning av polyesterstapelfibrer till tillverkning av andra fibertyper som inte omfattas av denna undersökning. Av undersökningen framgick också att flera anläggningar för tillverkning av polyesterstapelfibrer lades ned under den undersökta perioden.

(192) Det bör även noteras att övergången från tillverkning av polyesterstapelfibrer till tillverkning av andra produkter i huvudsak motiverades av de långsiktiga förluster som gemenskapsindustrin haft vid tillverkning och försäljning av polyesterstapelfibrer till följd av den fortsatta illojala konkurrensen från dumpad och subventionerad import från tredje land. Minskningen av tillverkningskapaciteten, som givetvis medförde att gemenskapsindustrin inte kunde dra nytta av marknadstillväxten, är således särskilt relevant för fastställandet av skada, och i synnerhet för den nedanstående analysen av orsakssambandet mellan den subventionerade importen och den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(193) Utifrån detta resonemang anses Australiens regerings argumentation sakna grund. Följaktligen bekräftas de uppgifter som lämnats, den metod för bedömning av tillverkningskapaciteten för polyesterstapelfibrer som beskrivits och de slutsatser som anges i skälen 141-142 i förordningen om provisorisk tull.

b) Gemenskapsindustrins lönsamhet

(194) Australiens regering påpekade att gemenskapsindustrins lönsamhet hade förbättrats avsevärt under den undersökta perioden, från en förlust på cirka 4 % till en vinst på 6 %. Det anfördes även att trots att det i förordningen om provisorisk tull nämndes att lönsamhetsnivån fortfarande var otillräcklig, gavs ingen uppgift om industrins lönsamhet innan den subventionerade importen förekom. Australiens regering hävdade följaktligen att man inte korrekt kunde bedöma huruvida den skada som gemenskapsindustrin lidit var väsentlig.

(195) Denna argumentation antyder helt korrekt att en förbättring av lönsamheten under den undersökta perioden inte automatiskt leder till slutsatsen att gemenskapsindustrin inte led väsentlig skada. Bedömningen av huruvida skadan för gemenskapsindustrin var väsentlig kan heller inte baseras enbart på lönsamhetsnivån och heller inte på en analys av lönsamhetsutvecklingen mellan 1996 och undersökningsperioden.

I grundförordningen anges att ett antal faktorer bör beaktas, t.ex. volymen på den subventionerade importen och den subventionerade importens verkningar för priserna i gemenskapen för den likadana produkten, och att varken en enskild faktor eller flera av dessa faktorer nödvändigtvis behöver vara avgörande vid fastställandet av att skada inte förekommit.

(196) Som det anges i slutsatserna om gemenskapsindustrins ekonomiska situation baserades slutsatsen om väsentlig skada inte enbart på den otillräckliga lönsamheten för gemenskapsindustrin utan också på den negativa utveckling som konstaterats för de flesta av de ekonomiska indikatorerna för industrin: marknadsandel, tillverkningskapacitet, försäljningsvolym, försäljningspriser, lagernivåer, investeringar, antalet anställda och det betydande prisunderskridande som den subventionerade importen från de berörda länderna innebar.

(197) Vad gäller lönsamheten framgick det av denna undersökning att dess förbättring i huvudsak var ett resultat av såväl gemenskapsindustrins omstrukturering och den därav följande minskningen av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som minskningen av råmaterialpriserna. Tillverkningskostnaderna sjönk snabbare än försäljningspriserna, vilket medförde att gemenskapsindustrin från och med 1998 återigen kunde visa vinst. Det bör dock understrykas att denna lönsamhetsförbättring kanske endast är tillfällig och att negativa faktorer som t.ex. en ogynnsam utveckling av råmaterialpriserna allvarligt skulle kunna inverka på den nuvarande situationen.

(198) Det bör noteras att kommissionen i skäl 179 i förordningen om provisorisk tull angav att man för fastställandet av det icke-skadliga priset för gemenskapsindustrin borde addera en vinstmarginal på 10 % till tillverkningskostnaderna. Denna marginal anses följaktligen motsvara den minimivinst som gemenskapsindustrin kan förväntas uppnå i avsaknad av subventionerad import från de berörda länderna.

(199) På grundval av detta och eftersom inga ytterligare synpunkter mottagits angående gemenskapsindustrins lönsamhet bekräftas följaktligen slutsatsen att lönsamheten under undersökningsperioden var otillräcklig.

c) Marknadsandel

(200) Taiwans regering gjorde gällande att en av konsekvenserna av gemenskapsindustrins omstrukturering var att ett flertal ineffektiva gemenskapstillverkare av polyesterstapelfibrer eliminerades från gemenskapens marknad. Detta skulle inte endast ha medfört att de återstående tillverkarna blev mer konkurrenskraftiga på grund av den internationella konkurrensen utan även att dessa tillverkares marknadsandelsförlust inte kunde anses vara väsentlig.

(201) Det bör dock påpekas att utvecklingen av marknadsandelar under den undersökta perioden konsekvent bedömdes på grundval av samma företag som i detta fall utgör gemenskapsindustrin. I motsats till påståendet från Taiwans regering baseras slutsatsen om gemenskapsindustrins marknadsandelsförlust (- 17 procentenheter) mellan 1996 och undersökningsperioden uteslutande på uppgifter avseende de företag som utgör gemenskapsindustrin. Påståendet att uppgiften om gemenskapsindustrins marknadsandel inbegriper företag som lagts ned eller lämnat marknaden saknar således grund.

d) Slutsats

(202) Mot bakgrund av detta och med tanke på att inbegripandet av importen från Republiken Indonesien i den sammantagna bedömningen av importens verkningar inte medförde någon ändring av de provisoriska undersökningsresultaten samt slutsatsen att gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada under undersökningsperioden, bekräftas innehållet i skälen 151-152 i förordningen om provisorisk tull rörande slutsatsen om gemenskapsindustrins situation.

E. ORSAKSSAMBAND

1. DEN SUBVENTIONERADE IMPORTENS VERKAN

(203) Både Australiens och Taiwans regeringar hävdade att det inte bevisats att skadan för gemenskapsindustrin vållats av de begränsade importvolymerna från Taiwan och Australien.

(204) Australiens regering anförde att marknadsandelen för importen från Australien var alldeles för begränsad (2 % av förbrukningen) för att den skulle kunna ha påverkat priserna i gemenskapen. Denna import var snarare tvungen att följa de pristrender som påtvingades av de större aktörerna på gemenskapens marknad. Australiens regering föreslog att den eventuella skadan hade orsakats av stora importvolymer från andra tredje länder.

(205) Taiwans regering hävdade på ett liknande sätt att marknadsandelen på cirka 6 % för importen från Taiwan, samt det låga prisunderskridande som konstaterats för denna import, objektivt sett inte kunde ha haft någon inverkan på situationen för gemenskapsindustrin, vars marknadsandel i gemenskapen överstiger 50 %.

(206) När det gäller dessa påståenden angående ländernas respektive marknadsandelar bör det erinras om att importen från Australien och Taiwan under undersökningsperioden konstaterades klart överstiga miniminivån. Vidare uppfylldes alla villkor för att vid bedömningen av importens verkningar slå samman importen från de olika länderna. Under dessa omständigheter saknar synpunkter på enskilda länders marknadsandelar relevans.

(207) Priserna i gemenskapen för importerade polyesterstapelfibrer från dessa länder underskred dessutom gemenskapsindustrins priser. Följaktligen hade den subventionerade importen av polyesterstapelfibrer från Australien och Taiwan tillsammans med den subventionerade lågprisimporten från Republiken Indonesien en avsevärd negativ inverkan på den ekonomiska situationen för den alltjämt sårbara gemenskapsindustrin. Detta undersökningsresultat stöds av att marknaden för polyesterstapelfibrer är öppen och att prisskillnader eller offerter till låga priser således kan ha prissänkande effekter.

(208) Följaktligen anses det att varken Australiens eller Taiwans regeringar lade fram bevisning som kunde motbevisa det provisoriska undersökningsresultatet att gemenskapsindustrin vållats väsentlig skada till följd av den subventionerade lågprisimporten. Därför bekräftas slutsatsen att den subventionerade importen, beaktad separat, har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada.

2. VALUTAFLUKTUATIONER

(209) Australiens regering hävdade att kommissionen inte hade beaktat valutafluktuationers inverkan på importpriset från Australien och att de polyesterstapelfibrer som importerades från Australien under undersökningsperioden hade gynnats av en fördelaktig appreciering av valutan.

(210) I detta avseende bör det noteras att importen till gemenskapens marknad från detta land fakturerades i US-dollar, tyska mark och brittiska pund, och inte i australiska dollar. Kursen på den australiska valutan var således inte relevant i detta sammanhang.

(211) Under alla omständigheter bör det påpekas att den australiska valutan deprecierades under undersökningsperiodens sju första månader och därefter apprecierades under undersökningsperiodens fem påföljande månader, om man jämför kursen mot ecu/euro under undersökningsperiodens första månad. Det förelåg således inte någon konstant sjunkande trend för den australiska valutan under undersökningsperioden.

3. SLUTSATS

(212) Eftersom inga andra argument mottagits angående orsaken till skadan för gemenskapsindustrin, bekräftas slutsatsen att den subventionerade importen, beaktad separat, har vållat gemenskapsindustrin skada, som det anges i skäl 168 i förordningen om provisorisk tull.

F. GEMENSKAPENS INTRESSE

1. GEMENSKAPSINDUSTRINS INTRESSE

(213) Eftersom inga synpunkter mottagits i denna fråga, bekräftas de undersökningsresultat rörande gemenskapsindustrins intresse som anges i skäl 170 i förordningen om provisorisk tull.

2. VERKAN FÖR ANVÄNDARNA

(214) Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull lämnade ett flertal användare och importörer skriftliga synpunkter. En intresseorganisation för användare reagerade på förordningen om provisorisk tull och begärde att höras av kommissionen, vilket beviljades.

(215) Det bör påpekas att flertalet av dessa användare och importörer antingen inte gav sig till känna inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande av förfarandet eller underlät att besvara kommissionens frågeformulär. Således kan flertalet av dem inte betraktas som berörda parter enligt artikel 31.2 i grundförordningen och normalt sett borde deras synpunkter inte beaktas i detta skede av förfarandet.

(216) Som det anges i skäl 171 i förordningen om provisorisk tull innebar också den allmänt låga graden av samarbetsvilja vad gäller undersökningen av gemenskapens intresse att bedömningen av åtgärders verkningar för användare och importörer gjordes på grundval av tillgängliga uppgifter.

(217) De berörda parternas synpunkter granskades och slutsatsen drogs att huvudargumentet i dem var att införandet av utjämningstullar skulle få negativa verkningar för deras konkurrenskraft i fråga om produkter i senare led i förädlingskedjan och i sista hand skulle kunna hota företagens överlevnad på gemenskapens marknad för polyesterstapelfibrer. Införandet av tullar skulle som ett första steg leda till höjningar av priset på polyesterstapelfibrer från de berörda länderna, vilket skulle tvinga gemenskapens användare av polyesterstapelfibrer att i sin tur höja priserna på de produkter de säljer. Detta skulle i sin tur kunna medföra en ökning av importen av lågprisprodukter i senare led i förädlingskedjan från andra tredje länder och från de länder som berörs av denna undersökning.

(218) Mot bakgrund av vad som sägs i skälen 171-172 i förordningen om provisorisk tull visade undersökningen att vissa användare helt hade upphört att köpa polyesterstapelfibrer från gemenskapsindustrin och övergått till att enbart köpa polyesterstapelfibrer från de berörda länderna. Följaktligen anses det att om inga åtgärder vidtas för att korrigera för de snedvridande effekterna av den subventionerade lågprisimporten av polyesterstapelfibrer kommer denna situation att ytterligare förstärkas, och den allmänna marknadssituationen kommer att förvärras på lång sikt. För det första på grund av att flera gemenskapstillverkare kommer att lägga ned sin verksamhet, vilket medför minskad konkurrens på gemenskapens marknad. För det andra på grund av att det kommer att uppmuntra till ytterligare subventionerad lågprisimport av polyesterstapelfibrer till gemenskapen, vilket gör att användarna av de importprodukterna får en gynnsammare konkurrensposition jämfört med de användare som köper från andra försörjningskällor. Intresset för alla aktörer på gemenskapens marknad förutsätter därför att det förekommer en effektiv konkurrens på marknaden och således att utjämningsåtgärder införs mot subventionerad import av polyesterstapelfibrer.

(219) Under alla omständigheter tyder de tillgängliga uppgifterna angående användarindustrins kostnadsstruktur, nivån på de åtgärder som föreslås och andelen mellan subventionerad import och andra försörjningskällor att

- polyesterstapelfibrer kan representera mellan 25 % och 45 % av användarnas totala kostnad för tillverkning av produkter i senare led i förädlingskedjan,

- den genomsnittliga utjämningstullen uppgår till omkring 3 % för de berörda länderna,

- den subventionerade importen har en andel på 12 % av den totala förbrukningen av polyesterstapelfibrer.

De åtgärder som föreslås kan medföra att användarnas tillverkningskostnad ökar med mellan 0,1 % och högst 0,16 %. Denna troliga ökning anses vara negligerbar i förhållande till de föreslagna åtgärdernas positiva inverkan när det gäller återställandet av effektiv konkurrens på gemenskapens marknad.

(220) Följaktligen bekräftas slutsatsen i skäl 172 i förordningen om provisorisk tull om att de åtgärder som föreslås kommer att ha en begränsad inverkan på användarnas lönsamhet och förmåga att överleva på marknaden.

3. SLUTSATS

(221) De nya argument som inkommit angående fastställandet av gemenskapens intresse anses inte upphäva slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte vidta utjämningsåtgärder. Därmed bekräftas de provisoriska undersökningsresultaten.

G. SLUTGILTIGA TULLAR

(222) Mot bakgrund av slutsatserna om subventionering, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse bör slutgiltiga utjämningsåtgärder vidtas för att förhindra att gemenskapsindustrin vållas ytterligare skada av den subventionerade importen från Australien, Republiken Indonesien och Taiwan.

1. NIVÅ FÖR UNDANRÖJANDE AV SKADA

(223) Som det förklaras i skäl 179 i förordningen om provisorisk tull fastställdes en icke-skadlig prisnivå som avses täcka gemenskapsindustrins tillverkningskostnader och den skäliga vinstmarginal som skulle ha erhållits i avsaknad av subventionerad import från de berörda länderna.

2. TULLENS FORM OCH NIVÅ

(224) I enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen bör utjämningstullsatserna motsvara subventionsmarginalerna, eftersom skademarginalerna konstaterats vara högre för alla exportörer i de berörda länderna.

a) Australien

(225) Med utgångspunkt i detta fastställdes följande utjämningstullsatser för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Australien:

>Plats för tabell>

(226) Med tanke på den höga graden av samarbetsvilja, i det att praktiskt taget all import av den berörda produkten med ursprung i Australien omfattades, bör den övriga tullsatsen fastställas till samma nivå som den högsta tullsats som fastställts för ett samarbetsvilligt företag, dvs. 6 %.

b) Republiken Indonesien

(227) Med tanke på den höga andelen bristande samarbetsvilja i Republiken Indonesien, vilken fastställdes överstiga 30 %, ansågs det lämpligt att tillämpa en metod så att man kunde undvika att belöna bristande samarbetsvilja. Tullsatsen för icke-samarbetsvilliga företag fastställdes därför enligt artikel 28 i grundförordningen på grundval av tillgängliga uppgifter, närmare bestämt till 10 %.

>Plats för tabell>

c) Taiwan

(228) Det bör erinras om att antidumpningsåtgärder redan tillämpas avseende import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Taiwan. De subventioner som konstaterats föreligga i denna undersökning är dock inte exportsubventioner och anses således inte ha inverkat på exportpriset och motsvarande dumpningsmarginal. Utjämningstullar kan således införas utöver de befintliga antidumpningsåtgärderna. Följande utjämningstullsatser fastställdes därmed för samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Taiwan:

>Plats för tabell>

(229) Med tanke på den höga graden av samarbetsvilja, i det att praktiskt taget all import till gemenskapen av den berörda produkten med ursprung i Taiwan omfattades, bör den övriga tullsatsen fastställas till samma nivå som den högsta tullsats som fastställts för de samarbetsvilliga företagen, dvs. 1,5 %.

(230) De individuella företagsspecifika utjämningstullsatser som anges i denna förordning fastställdes på grundval av resultaten av den innevarande undersökningen. De avspeglar således den situation som i denna undersökning konstaterats föreligga för dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som tillämpas på alla övriga företag) är således tillämpliga uteslutande på import av produkter med ursprung i det berörda landet som tillverkats av företagen i fråga, dvs. av de specifika rättssubjekt som nämns. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns med namn och adress i denna förordnings artikeltext, även enheter som är närstående de som uttryckligen nämns, omfattas inte av dessa tullsatser utan av den tullsats som gäller för alla övriga företag.

(231) Ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika utjämningstullsatser (t.ex. till följd av att enheten bytt namn eller att nya tillverknings- eller försäljningsenheter bildats) bör omgående lämnas till kommissionen(4) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt rörande eventuella förändringar av företagets verksamhet när det gäller tillverkning samt inhemsk försäljning och exportförsäljning som har anknytning till exempelvis namnbytet eller förändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Kommissionen kommer om det är lämpligt att efter samråd med rådgivande kommittén ändra förordningen genom att uppdatera förteckningen över företag som omfattas av individuella tullsatser.

H. UTTAG AV DEN PROVISORISKA TULLEN

(232) Med tanke på storleken på de utjämningsbara subventioner som konstaterats för de exporterande tillverkarna och mot bakgrund av den avsevärda skada som gemenskapsindustrin vållats, anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av provisoriska utjämningstullar enligt förordning (EG) nr 123/2000 slutgiltigt tas ut i den omfattning som motsvarar de slutgiltiga tullarna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En slutgiltig utjämningstull skall införas på import av syntetstapelfibrer av polyestrar, inte kardade, kammade eller på annat sätt beredda för spinning, enligt KN-nummer 55032000 med ursprung i Australien, Republiken Indonesien och Taiwan.

2. Följande tullsatser skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, för produkter med ursprung i nedanstående länder som tillverkats av nedanstående företag:

1. Australien

>Plats för tabell>

2. Republiken Indonesien

>Plats för tabell>

3. Taiwan

>Plats för tabell>

3. Om inte annat anges skall gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

Artikel 2

1. De belopp för vilka säkerhet ställts i form av provisoriska utjämningstullar enligt förordning (EG) nr 123/2000 för import med ursprung i Australien och Taiwan skall tas ut med den slutgiltiga tullsats som fastställs genom denna förordning. Belopp för vilka säkerhet ställts utöver den slutgiltiga utjämningstullsatsen skall frisläppas.

2. De bestämmelser som avses i artikel 1.3 skall också tillämpas på det slutgiltiga uttaget av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av provisoriska utjämningstullar.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 8 maj 2000.

På rådets vägnar

J. Pina Moura

Ordförande

(1) EGT L 288, 21.10.1997, s. 1.

(2) EGT L 16, 21.1.2000, s. 3.

(3) EGT L 16, 21.1.2000, s. 30.

(4) Europeiska kommissionen , Generaldirektoratet för handel, direktorat C, DM 24-8/38 , Rue de la Loi/Wetstraat 200 , B - 1049 Bryssel.