Access to European Union law
<a href="https://eur-lex.europa.eu/content/help/eurlex-content/experimental-features.html" target="_blank">More about the experimental features corner</a>
Choose the experimental features you want to try
EUR-Lex
Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

You are here
Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search

Document 31997R1466

Rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken

EGT L 209, 2.8.1997, p. 1–5 (ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT, FI, SV)

⏵Det här dokumentet har publicerats i en specialutgåva (CS, ET, LV, LT, HU, MT, PL, SK, SL, BG, RO, HR)

Legal status of the document No longer in force, Date of end of validity: 29/04/2024; upphävd genom 32024R1263

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/1997/1466/oj

2.8.1997   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 209/1

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1466/97

av den 7 juli 1997

om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 103.5 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

i enlighet med det i artikel 189c i fördraget angivna förfarandet (2), och

med beaktande av följande:

1.

Stabilitets- och tillväxtpakten grundar sig på målet med sunda offentliga finanser som ett medel att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och för en stark varaktig tillväxt som främjar skapandet av sysselsättning.

2.

Stabilitets- och tillväxtpakten består av denna förordning, som syftar till att förstärka övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken, av rådets förordning (EG) nr 1467/97 (3) som syftar till att påskynda och förtydliga tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott samt av Europeiska rådets resolution av den 17 juni 1997 om stabilitets- och tillväxtpakten (4) i vilken det, i enlighet med artikel D i Fördraget om Europeiska unionen, ges fasta politiska riktlinjer för en strikt och punktlig tillämpning av stabilitets- och tillväxtpakten och i synnerhet för en anslutning till det medelfristiga målet med offentliga finanser som är nära balans eller i överskott, som alla medlemsstater har åtagit sig att respektera, och att vidta de korrigerande åtgärder som avser de offentliga finanserna som de anser vara nödvändiga för att uppnå målen i sina stabilitets- och konvergensprogram så snart de får information som pekar på betydande, faktiska eller förväntade avvikelser från det medelfristiga budgetmålet.

3.

Under den tredje etappen av Ekonomiska och monetära unionen (EMU) har medlemsstaterna enligt artikel 104c i fördraget en otvetydig skyldighet att undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser. Enligt artikel 5 i protokoll nr 11 som är fogat till fördraget om vissa bestämmelser angående Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland skall artikel 104c.1 inte tillämpas på Förenade kungariket, om det inte går över till den tredje etappen. Skyldigheten enligt artikel 109e.4 att sträva efter att undvika alltför stora underskott skall fortsätta att tillämpas på Förenade kungariket.

4.

En anslutning till det medelfristiga målet med offentliga finanser som är nära balans eller i överskott kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att hantera normala konjunkturvängningar och samtidigt hålla underskottet i de offentliga finanserna inom referensvärdet på 3 procent av BNP.

5.

Det multilaterala övervakningsförfarandet enligt artikel 103.3 och 103.4 bör kompletteras med ett system med en tidig varning genom vilket rådet på ett tidigt stadium kan varna en medlemsstat om behovet av att vidta nödvändiga korrigerande åtgärder som avser de offentliga finanserna för att förebygga att underskottet i den offentliga sektorns finanser blir alltför stort.

6.

Det multilaterala övervakningsförfarandet enligt artikel 103.3 och 103.4 bör alltjämt användas för att övervaka alla områden inom den ekonomiska utvecklingen i varje medlemsstat och inom gemenskapen, liksom även den ekonomiska politikens överensstämmelse med de allmänna ekonomiska riktlinjer som nämns i artikel 103.2. För att övervakning av denna utveckling skall kunna ske är det lämpligt att information läggs fram genom ett stabilitets- och konvergensprogram.

7.

Man bör bygga vidare på de nyttiga erfarenheterna av konvergensprogram under den ekonomiska och monetära unionens två första etapper.

8.

De medlemsstater som inför de gemensamma valutan, nedan kallade ”deltagande medlemsstater”, skall i enlighet med artikel 109j ha uppnått en hög grad av varaktig konvergens och framför allt en hållbar finansiell ställning för den offentliga sektorn. Upprätthållande av sunda offentliga finanser i dessa medlemsstater kommer att vara nödvändigt för att stödja prisstabilitet och förstärka förutsättningarna för varaktig tillväxt i produktion och inom sysselsättning. Det är nödvändigt att de deltagande medlemsstaterna lägger fram medelfristiga program, nedan kallade ”stabilitetsprogram”. Det huvudsakliga innehållet i sådana program bör fastställas.

9.

De medlemsstater som inte inför den gemensamma valutan, nedan kallade ”icke deltagande medlemsstater”, kommer att behöva föra en politik som syftar till att uppnå en hög grad av varaktig konvergens. Det är nödvändigt att dessa medlemsstater lägger fram medelfristiga program, nedan kallade ”konvergensprogram”. Det huvudsakliga innehållet i sådana program bör fastställas.

10.

I sin resolution av den 16 juni 1997 om införande av en växelkursmekanism i tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen gav Europeiska rådet fasta politiska riktlinjer enligt vilka en växelkursmekanism, nedan kallad ERM2, upprättas under den tredje etappen av EMU. Sådana icke deltagande medlemsstaters valutor som ansluts till ERM2 kommer att få en centralkurs gentemot euron, vilket ger en referenspunkt när det gäller att avgöra om dessa staters politik är tillräcklig. ERM2 kommer även att hjälpa till att skydda dem och de medlemsstater som inför euron från obefogat tryck på valutamarknaderna. För att rådet skall kunna övervaka på ett ändamålsenligt sätt, bör icke deltagande medlemsstater som inte ansluter sig till ERM2 i konvergensprogrammen likväl presentera sin politik som skall vara inriktad på stabilitet för att på så sätt undvika avvikelser i växelkurserna från de reala jämviktsväxelkurserna och alltför stora nominella växelkursfluktuationer.

11.

Varaktig konvergens i grundläggande ekonomiska faktorer ätt ett villkor för hållbar växelkursstabilitet.

12.

Det är nödvändigt att fastställa en tidsplan för att lägga fram och uppdatera stabilitets- och konvergensprogrammen.

13.

Med tanke på öppenhet och för att de som deltar i den allmänna debatten skall vara välinformerade är det nödvändigt att medlemsstaterna offentliggör sina stabilitets- och konvergensprogram.

14.

När rådet granskar och övervakar stabilitets- och konvergensprogrammen, särskilt det medelfristiga budgetmålet eller den målinriktade anpassningsbanan för att uppnå detta mål, bör det beakta relevanta konjunkturmässiga och strukturella särdrag i varje medlemsstats ekonomi.

15.

I detta sammanhang bör särskild uppmärksamhet ägnas åt betydande avvikelser i de offentliga finanserna från budgetmålen med offentliga finanser som är nära balans eller i överskott. Det är lämpligt att rådet ger en tidig varning för att förebygga att ett underskott i en medlemsstats offentliga finanser blir alltför stort. Vid ihållande avvikelser när det gäller budgeten är det lämpligt att rådet förstärker sin rekommendation och offentliggör den. För icke deltagande medlemsstater kan rådet ge rekommendationer om åtgärder som bör vidtas för att ge effekt åt konvergensprogrammen.

16.

Både konvergens- och stabilitetsprogrammen leder till att förutsättningarna för ekonomisk konvergens enligt artikel 104c i fördraget uppfylls.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVSNITT 1

SYFTE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

I denna förordning föreskrivs regler för innehåll, framläggande, granskning och övervakning av stabilitets- och konvergensprogram som en del i den multilaterala övervakning som rådet genomför för att på ett tidigt stadium förebygga att ett alltför stort underskott uppstår i den offentliga sektorns finanser och för att främja övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken.

Artikel 2

I denna förordning aves med deltagande medlemsstater de medlemsstater som inför den gemensamma valutan i enlighet med fördraget och med icke deltagande medlemsstater de som inte har infört den gemensamma valutan.

AVSNITT 2

STABILITETSPROGRAM

Artikel 3

1.   Varje deltagande medlemsstat skall till rådet och kommissionen lämna den information som är nödvändig för den regelbundna multilaterala övervakningen enligt artikel 103 i fördraget genom ett stabilitetsprogram, vilken utgör en väsentlig grund för prisstabilitet samt för en stark varaktig tillväxt som främjar skapandet av sysselsättning.

I ett stabilitetsprogram skall följande information lämnas:

a)

Det medelfristiga målet med offentliga finanser som är nära balans eller i överskott och anpassningsbanan för överskottet/underskottet i den offentliga sektorns finanser för att uppnå detta mål samt den förväntade utvecklingen av den offentliga sektorns skuldkvot.

b)

De huvudsakliga antagandena om den förväntade ekonomiska utvecklingen och viktiga ekonomiska variabler som är relevanta för förverkligandet av stabilitetsprogrammet, såsom utgifterna för de offentliga investeringarna, real bruttonationalprodukt (BNP)-tillväxt, sysselsättning och inflation.

c)

En beskrivning av de budgetmässiga och andra vidtagna och/eller planerade ekonomisk-politiska åtgärder för att uppnå programmets mål, samt i fråga om de viktigaste budgetåtgärderna, en bedömning av deras kvantitativa effekter på budgeten.

d)

En analys av hur förändringar i de huvudsakliga ekonomiska antagandena kan komma att påverka de offentliga finanserna och skuldsättningen.

3.   Information om utvecklingen av kvoten för överskott/underskott, i den offentliga sektorns finanser, skuldkvoten och de huvudsakliga ekonomiska antaganden som anges i punkterna 2 a och 2 b skall lämnas på årsbasis och skall utöver innevarande år och föregående år även omfatta minst de tre kommande åren.

Artikel 4

1.   Stabilitetsprogrammen skall läggas fram före den 1 mars 1999. Därefter skall uppdaterade program läggas fram årligen. En medlemsstat som inför den gemensamma valutan, vid en senare tidpunkt skall lägga fram ett stabilitetsprogram inom sex månader efter det att rådet har beslutat om dess deltagande i den gemensamma valutan.

2.   Medlemsstaterna skall offentliggöra sina stabilitetsprogram och uppdaterade program.

Artikel 5

1.   Rådet skall, på grundval av de bedömningar som gjorts av kommissionen och av den kommitté som upprättas genom artikel 109c i fördraget inom ramen för den multilaterala övervakningen enligt artikel 103, granska om det mdedelfristiga budgetmålet i stabilitetsprogrammet ger en säkerhetsmarginal för att säkerställa att ett alltför stort underskott undviks, om de ekonomiska antaganden som stabilitetsprogrammet bygger på är realistiska och om de vidtagna och/eller föreslagna åtgärderna är tillräckliga för att nå den målinriktade anpassningsbanan att uppnå det medelfristiga budgetmålet.

Rådet skall dessutom granska om innehållet i stabilitetsprogrammet underlättar en närmare samordning av den ekonomiska politiken och om den berörda medlemsstatens ekonomiska politik är förenlig med de allmänna ekonomiska riktlinjerna.

2.   Rådet skall utföra den granskning av stabilitetsprogrammet som anges i punkt 1 inom två månader efter det att programmet har lagts fram. Rådet skall, på rekommendation av kommissionen och efter att ha hört den kommitté som upprättas genom artikel 109c, avge ett yttrande om programmet. Om rådet, i enlighet med artikel 103, anser att målen för och innehållet i ett program bör skärpas, skall rådet i sitt yttrande uppmana den berörda medlemsstaten att anpassa sitt program.

3.   Uppdaterade stabilitetsprogram skall granskas av den kommitté som upprättas genom artikel 109c på grundval av kommissionens bedömningar; vid behov får uppdaterade program också granskas av rådet i enlighet med förfarandet i punkterna 1 och 2 i denna artikel.

Artikel 6

1.   Rådet skall, som en del i den multilaterala övervakningen enligt artikel 103.3, övervaka genomförandet av stabilitetsprogrammen på grundval av information som de deltagande medlemsstaterna tillhandahåller och bedömningar som görs av kommissionen och den kommitté som upprättas genom artikel 109c, särskilt med sikte på att fastställa betydande faktiska eller förväntade avvikelser i de offentliga finanserna från det medelfristiga budgetmålet eller den anpassningsbana för att uppnå målet som anges i programmet för överskottet/underskottet i den offentliga sektorns finanser.

2.   Om rådet fastställer betydande avvikelser i de offentliga finanserna från det medelfristiga budgetmålet eller anpassningsbanan för att uppnå detta, skall det i syfte att ge en tidig varning för att förebygga att ett alltför stort underskott uppstår, lämna en rekommendation enligt artikel 103.4 till den berörda medlemsstaten att vidta nödvändiga anpassningsåtgärder.

3.   Om rådet vid sin följande övervakning anser att avvikelsen i de offentliga finanserna från det medelfristiga budgetmålet eller från anpassningsbanan för att uppnå detta består eller förvärras skall rådet, i enlighet med artikel 103.4 i fördraget, lämna den berörda medlemsstaten en rekommendation att omedelbart vidta korrigerande åtgärder och får dessutom enligt nämnda artikel offentliggöra sin rekommendation.

AVSNITT 3

KONVERGENSPROGRAM

Artikel 7

1.   Varje icke deltagande medlemsstat skall till rådet och kommissionen lämna den information som är nödvändig för den regelbundna multilaterala övervakningen enligt artikel 103 genom ett konvergensprogram, som utgör en väsentlig grund för prisstabilitet samt för en stark varaktig tillväxt som främjar skapandet av sysselsättning.

2.   I ett konvergensprogram skall följande information lämnas, särskilt när det gäller variabler med anknytning till konvergens:

a)

Det medelfristiga målet med offentliga finanser som är nära balans eller i överskott och anpassningsbanan för överskottet/underskottet, i den offentliga sektorns finanser för att uppnå detta mål, den förväntade utvecklingen av den offentliga sektorns skuldkvot och de medelfristiga målen för den monetära politiken samt sambandet mellan dessa mål och pris- och växelkursstabilitet.

b)

De huvudsakliga antagandena om den förväntade ekonomiska utvecklingen och viktiga ekonomiska variabler som är relevanta för förverkligandet av konvergensprogrammet, såsom utgifterna för de offentliga investeringarna, real BNP-tillväxt, sysselsättning och inflation.

c)

En beskrivning av de budgetmässiga och andra vidtagna och/eller planerade ekonomisk-politiska åtgärder för att uppnå programmets mål, samt i fråga om de viktigaste budgetåtgärderna en bedömning av deras kvantitativa effekter på budgeten.

d)

En analys av hur förändringar i de huvudsakliga antagandena kan komma att påverka de offentliga finanserna och skuldsättningen.

3.   Information om utvecklingen av kvoten för överskott/underskott i den offentliga sektorns finanser, skuldkvoten och de huvudsakliga ekonomiska antaganden som anges i punkterna 2 a och 2 b skall lämnas på årsbasis och skall utöver innevarande år och föregående år även omfatta minst de tre kommande åren.

Artikel 8

1.   Konvergensprogrammen skall läggas fram före den 1 mars 1999. Därefter skall uppdaterade program läggas fram årligen.

2.   Medlemsstaterna skall offentliggöra sina konvergensprogram och uppdaterade program.

Artikel 9

1.   Rådet skall, på grundval av de bedömningar som gjorts av kommissionen och av den kommitté som upprättas genom artikel 109c i fördraget inom ramen för den multilaterala övervakningen enligt artikel 103, granska om det medelfristiga budgetmålet i konvergensprogrammet ger en säkerhetsmarginal för att säkerställa att ett alltför stort underskott undviks, om de ekonomiska antaganden som programmet bygger på är realistiska och om de vidtagna och/eller föreslagna åtgärderna är tillräckliga för att nå den målinriktade anpassningsbanan för att uppnå det medelfristiga budgetmålet och för att uppnå en varaktig konvergens.

Rådet skall dessutom granska om innehållet i konvergensprogrammet underlättar den närmare samordningen av den ekonomiska politiken och om den berörda medlemsstatens ekonomiska politik är förenlig med de allmänna ekonomiska riktlinjerna.

2.   Rådet skall utföra den granskning av konvergensprogrammet som anges i punkt 1 inom två månader efter det att programmet har lagts fram. Rådet skall, på rekommendation av kommissionen och efter att ha hört den kommitté som upprättas genom artikel 109c, avge ett yttrande om programmet. Om rådet, i enlighet med artikel 103, anser att målen för och innehållet i ett program bör skärpas, skall rådet i sitt yttrande uppmana den berörda medlemsstaten att anpassa sitt program.

3.   Uppdaterade konvergensprogram skall granskas av den kommitté som upprättas genom artikel 109c på grundval av kommissionens bedömningar; vid behov får uppdaterade program också granskas av rådet i enlighet med förfarandet i punkterna 1 och 2 i denna artikel.

Artikel 10

1.   Rådet skall, som en del i den multilaterala övervakningen enligt artikel 103.3, övervaka genomförandet av konvergensprogrammen på grundval av information som de icke deltagande medlemsstaterna tillhandahåller i enlighet med artikel 7.2 a i denna förordning och bedömningar som görs av kommissionen och den kommitté som upprättas genom artikel 109c i fördraget, särskilt med sikte på att fastställa betydande faktiska eller förväntade avvikelser i de offentliga finanserna från det medelfristiga budgetmålet eller den anpassningsbana som anges i programmet för överskottet/underskottet i den offentliga sektorn finanser.

Dessutom skall rådet övervaka den ekonomiska politiken i icke deltagande medlemsstater mot bakgrund av konvergensprogrammets mål i syfte att säkerställa att deras politik är inriktad pä stabilitet och således på att undvika avvikelser i växelkurserna från de reala jämviktsväxelkurserna och alltför stora fluktuationer i de nominella växelkurserna.

2.   Om rådet fastställer betydande avvikelser i de offentliga finanserna från det medelfristiga budgetmålet eller anpassningsbanan för att uppnå detta, skall det i syfte att ge en tidig varning för att förebygga att ett alltför stort underskott uppstår lämna en rekommendation enligt artikel 103.4 i fördraget till den berörda medlemsstaten att vidta nödvändiga anpassningsåtgärder.

3.   Om rådet vid sin följande övervakning anser att avvikelsen i de offentliga finanserna från det medelfristiga budgetmålet eller från anpassningsbanan för att uppnå detta består eller förvärras skall rådet, i enlighet med artikel 103.4, lämna den berörda medlemsstaten en rekommendation att omedelbart vidta korrigerande åtgärder och får dessutom enligt nämnda artikel offentliggöra sin rekommendation.

AVSNITT 4

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

Artikel 11

Som en del i den multilaterala övervakning som beskrivs i denna förordning, skall rådet göra den samlade bedömning som beskrivs i artikel 103.3 i fördraget.

Artikel 12

I enlighet med artikel 103.4 andra stycket skall rådets ordförande och kommissionen i sina rapporter till Europaparlamentet inbegripa resultatet av den multilaterala övervakningen enligt denna förordning.

Artikel 13

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1998.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7 juli 1997.

På rådets vägnar

J. C. JUNCKER

Ordförande

(1)  EGT nr C 368, 6.12.1996, s. 9.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 28 november 1996 (EGT nr C 380, l6.12.1996, s. 28), rådets gemensamma ståndpunkt av den 14 april 1997 (EGT nr C 146, 30.5.1997, s. 26) och Europaparlamentets beslut av den 29 maj 1997 (EGT nr C 182, 16.6.1997).

(3)  Se s. 6 i detta nummer av EGT.

(4)  EGT nr C 236, 2.8.1997, s. 1.

Top