31994L0058

RÅDETS DIREKTIV 94/58/EG av den 22 november 1994 om minimikrav på utbildning för sjöfolk

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med förfarandet i artikel 189c i fördraget(3), och

med beaktande av följande:

I sina slutsatser av den 25 januari 1993 om säkerhet till sjöss och förhindrande av förorening till sjöss i gemenskapen, noterade rådet hur viktig den mänskliga faktorn är för säker sjöfart.

I sin resolution av den 8 juni 1993 om en gemensam politik för säkerhet till sjöss(4) satte rådet upp som mål att avskaffa okvalificerade besättningar och lade särskild vikt vid gemenskapsåtgärder för att förbättra träning och utbildning genom att utveckla gemensamma standarder för minimikrav på utbildning för manskap i nyckelställningar, inbegripet frågan om ett gemensamt språk ombord på gemenskapsfartyg.

Utbildningskraven vid utfärdande av examensbevis till sjöfolk varierar från en medlemsstat till en annan. Dessa skillnader i medlemsstaternas lagstiftning på det utbildningsområde som omfattas av detta direktiv medför att utbildningsnivån inte är så enhetlig som det krävs med hänsyn till säkerheten till sjöss.

Rådets direktiv 89/48/EEG(5) och 92/51/EEG(6) om generella ordningar för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning gäller för sjöfolk som omfattas av det här direktivet. De kommer att bidra till att främja uppfyllandet av de förpliktelser som fastställs i fördraget om att avlägsna hinder för den fria rörligheten för personer och tjänster mellan medlemsstaterna.

Det ömsesidiga erkännandet av examensbevis och certifikat enligt direktiven om de generella ordningarna säkerställer inte alltid en harmoniserad utbildning av allt sjöfolk som tjänstgör i fartyg som seglar under en medlemsstats flagg, inklusive fartyg som är registrerade i Euros, så snart rådet har godkänt detta register. En sådan harmonisering är dock av avgörande betydelse för säkerheten till sjöss.

Det är därför nödvändigt att införa minimikrav på utbildning för sjöfolk inom gemenskapen. Insatsen på detta område bör bygga på de utbildningsnormer som redan fastlagts på internationellt plan, dvs. i 1978 års IMO-konvention angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STCW-konventionen). Samtliga medlemsstater är parter i den konventionen.

Genom ändringen av STCW-konventionen den 22 maj 1991 (resolution MSC 21 (59)) upptogs funktionen radiooperatör med hänsyn till GMDSS-kraven.

För att öka säkerheten till sjöss och förebygga förlust av människoliv och förorening av havet bör kommunikationen mellan besättningsmedlemmar i fartyg som seglar i gemenskapens farvatten förbättras.

Besättningsmedlemmar på passagerarfartyg, som har till uppdrag att bistå passagerare i nödsituationer, bör kunna kommunicera med passagerarna. Till följd av detta bör hänsyn tas till alla relevanta bestämmelser i IMO-resolution A770 (18) om minimikrav på utbildning för besättningsmedlemmar som har till uppdrag att hjälpa passagerare i nödsituationer på passagerarfartyg.

Besättningsmedlemmar som tjänstgör på tankfartyg som transporterar farligt eller förorenande gods bör vara kapabla att effektivt kunna förebygga olyckor och nödsituationer. Det är av yttersta vikt att en passande kommunikationsförbindelse, som omfattar kraven i artikel 8, upprättas mellan befälhavaren, befälen och manskapet.

Artikel 8.3 är nödvändig eftersom IMO ännu inte har antagit de relevanta krav som skall fastställas genom en ändring av 1978 års STCW-konvention.

Åtgärder bör vidtas för att säkerställa att sjöfolk med certifikat som är utfärdade av tredje land har en kompetensnivå motsvarande den som krävs i STCW-konventionen.

För att nå detta mål bör gemensamma kriterier fastställas för erkännande av utländska certifikat i gemenskapen. Rådet bör fatta beslut om de gemensamma kriterierna i enlighet med villkoren i fördraget.

En kommitté bör upprättas för att bistå kommissionen i dess arbete i förbindelse med erkännande av certifikat som är utfärdade av utbildningsinstitutioner eller myndigheter i tredje land.

Åtgärder bör vidtas för att göra det möjligt för sjöfolk som tjänstgör på fartyg som för en medlemsstats flagg, inklusive fartyg registrerade i Euros, så snart rådet har godkänt detta register, och som innehar certifikat som inte är utfärdade i enlighet med detta direktiv, att fortsätta att arbeta under en övergångsperiod fram till och efter antagandet av de gemensamma kriterierna.

Varje medlemsstat skall i sin egenskap av hamnmyndighet öka säkerheten och förebyggandet av föroreningar i gemenskapens farvatten genom att lägga särskild vikt vid inspektion av fartyg som för flagg från ett tredje land som inte har ratificerat STCW-konventionen, eller vars besättning innehar certifikat som inte är erkända enligt detta direktiv, och därmed säkerställa att fartyg som för flagg från tredje land inte behandlas gynnsammare.

Det är nödvändigt att fastställa ett förfarande för att anpassa direktivet till ändringar i internationella konventioner och koder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Detta direktiv skall tillämpas på sjöfolk enligt detta direktiv som tjänstgör på sjögående fartyg som för en medlemsstats flagg, med undantag för

- örlogsfartyg, militära hjälpfartyg eller andra fartyg som ägs eller drivs av en medlemsstat och som endast nyttjas för statliga uppdrag som inte är kommersiella,

- fiskefartyg,

- nöjesbåtar, som inte nyttjas i förvärvssyfte,

- träfartyg av enkel utformning.

Artikel 2

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att befälhavare, befäl eller manskap som ingår i vakten på bryggan eller i vakthållning i maskinrummet, samt livbåtsmanskap som tjänstgör på ett fartyg enligt artikel 1, minst utbildas i enlighet med kraven i STCW-konventionen i enlighet med bilagan till detta direktiv, och innehar ett certifikat i enlighet med artikel 3.

Artikel 3

Med certifikat avses ett giltigt dokument, oberoende av vad det benämns, utfärdat av eller på uppdrag av en medlemsstats behöriga myndighet, som bemyndigar innehavaren att tjänstgöra på sätt som anges i dokumentet eller enligt bemyndigande genom nationella regler.

Artikel 4

I detta direktiv avses med

a) befälhavare: den person som utövar befälet på ett fartyg,

b) befäl: en medlem av besättningen, annan än befälhavaren, angiven som befäl genom nationell lag eller nationella regler eller, om så inte är angivet, genom kollektivavtal eller sedvänja,

c) däcksbefäl: en behörig befälsperson inom däcksavdelningen,

d) överstyrman: däcksbefäl, i rang närmast befälhavaren, på vilket befälet över fartyget ankommer i händelse att befälhavaren blir oförmögen att fullgöra sina åligganden,

e) maskinbefäl: en behörig befälsperson inom maskinavdelningen,

f) maskinchef: den främste av maskinbefälet, ansvarig för fartygets framdrivningsmaskineri,

g) förste maskinist: det maskinbefäl, som är i rang närmast maskinchefen, på vilken ansvaret för fartygets framdrivningsmaskineri ankommer i händelse av att maskinchefen blir oförmögen att fullgöra sina åligganden,

h) maskinbefälsassistent: en person som är under utbildning för att bli maskinbefäl och angiven som maskinbefälsassistent genom nationell lag eller nationella regler,

i) radiooperatör: en person som innehar vederbörligt certifikat, i förbindelse med det globala nödsignals- och säkerhetssystemet till sjöss, utfärdat eller erkänt av den behöriga myndighet eller det behöriga organ som utpekats av varje enskild medlemsstat, i enlighet med radioreglementets bestämmelser.

j) manskap: en medlem av fartygets besättning, annan än befälhavaren eller befäl,

k) livbåtsmanskap: en medlem av fartygets besättning som innehar ett certifikat för att använda räddnings- och överlevnadsfarkoster, utfärdat som ett separat dokument eller som ingår i den ifrågavarande personens behörighetscertifikat.

l) sjögående fartyg: ett fartyg, annat än sådant som nyttjas uteslutande i inlandsfarvatten eller i farvatten inom eller i omedelbar närhet av skyddade farvatten eller områden för vilka hamnbestämmelserna är tillämpliga,

m) fartyg som för en medlemsstats flagg: ett fartyg som är registrerat i en medlemsstat och för denna medlemsstats flagg i enlighet med dess lagstiftning, inbegripet fartyg registrerade i Euros så snart rådet har godkänt detta register. Fartyg som inte motsvarar denna definition jämställs med fartyg som för ett tredje lands flagg.

n) kustnära resor: resor i närheten av en medlemsstat enligt denna medlemsstats bestämmande,

o) maskineffekt: den effekt i kilowatt, som anges i fartygets registreringscertifikat eller i annat officiellt dokument,

p) oljetankfartyg: ett fartyg konstruerat och använt för transport av petroleum och petroleumprodukter i bulk,

q) kemikalietankfartyg: ett fartyg konstruerat och använt för transport i bulk av flytande kemikalier som är förtecknade i "Code for the Construction and Equipment of Ships carrying Dangerous Chemicals in Bulk" (kemikaliebulkkoden) vid tidpunkten för antagandet av detta direktiv,

r) gastankfartyg: ett fartyg konstruerat och använt för transport i bulk av kondenserad gas som är förtecknade i "Code for the Construction and Equipment of Ships carrying Liquefied Gases in Bulk" (gastankbulkkoden) vid tidpunkten för antagandet av detta direktiv,

s) radioreglemente: det reviderade radioreglemente som antagits av World Administrative Radio Conference for the Mobile Service,

t) passagerarfartyg: ett sjögående fartyg som medför fler än tolv passagerare,

u) fiskefartyg: ett fartyg som används för att fånga fisk, valar, sälar, valrossar eller andra levande tillgångar i havet,

v) STCW-konventionen: IMO:s internationella konvention av år 1978 angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning, i dess utformning vid tidpunkten för antagandet av detta direktiv.

Artikel 5

Den utbildning som avses i artikel 2 skall utformas så att den anpassas i förhållande till de teoretiska och praktiska kunskaper som krävs enligt bilagan till detta direktiv, särskilt vad gäller användning av livräddnings- och brandsläcknings-redskap, och godkännas av den behöriga myndighet eller det behöriga organ som utpekats av varje enskild medlemsstat.

Artikel 6

1. Vid särskilt trängande behov får de behöriga myndigheterna, om de anser att detta enligt deras mening inte innebär fara för liv, egendom eller miljö, utfärda en dispens, som ger en angiven sjöfarare tillstånd att tjänstgöra i ett visst angivet fartyg för en viss angiven tid som inte får överstiga sex månader, i en befattning för vilken den personen inte innehar föreskrivet certifikat, dock endast under förutsättning att den person som medges dispens, enligt de behöriga myndigheternas uppfattning, är tillräckligt kvalificerad att fylla den vakanta posten på ett säkert sätt. Sådan dispens får inte ges till radiooperatör utom i de fall detta är medgivet enligt tillämpligt radioreglemente. Dispens får vidare inte medges för befälhavare eller maskinchef utom i fall av force majeure och då endast för kortast möjliga tidsperiod.

2. Varje dispens, som beviljas för en viss befattning, får endast beviljas en person som är vederbörligen certifierad för att inneha befattningen närmast under. Om certifiering av befattningen under inte är föreskriven får dispens beviljas en person vars kvalifikationer och erfarenhet, enligt de behöriga myndigheternas uppfattning, är klart likvärdiga med kraven för den befattning som skall fyllas under förutsättning att om personen i fråga inte innehar vederbörligt certifikat skall han genomgå prov som godtas av de behöriga myndigheterna som bevis på att dispens utan fara kan medges. Därutöver skall de behöriga myndigheterna tillse att den aktuella befattningen snarast möjligt besätts av någon som innehar föreskrivet certifikat.

Artikel 7

Medlemsstaterna skall utse de myndigheter eller organ som skall

- förestå den utbildning som avses i artikel 5,

- organisera eller övervaka examinationer där så krävs. Medlemsstaterna skall säkerställa att alla examinatorer är tillräckligt kvalificerade,

- utfärda behörighetscertifikat,

- bevilja den dispens som avses i artikel 6.

Artikel 8

Medlemsstaterna skall säkerställa följande:

1. Ombord på alla fartyg som för en medlemsstats flagg och på alla passagerarfartyg som påbörjar eller avslutar en resa i en medlemsstats hamn, skall det vid varje tidpunkt finnas möjlighet till effektiv kommunikation om säkerhet mellan alla medlemmar av fartygets besättning, dvs. att meddelanden och instruktioner mottas i tid och förstås korrekt. Vidare skall det finnas lämpliga kommunikationsmöjligheter mellan fartyget och landmyndigheterna antingen på ett av gemenskapens språk eller på dessa myndigheters språk.

2. Den personal på passagerarfartyg som enligt mönstringslistan skall bistå passagerare i nödsituationer skall vara lätt att identifiera och inneha tillräckliga kommunikationsegenskaper, med hänsyn till en lämplig och passande kombination av följande kriterier:

a) Det eller de språk som talas av en majoritet av de nationaliteter av passagerare som finns ombord på en bestämd rutt.

b) Sannolikheten att ett elementärt engelskt ordförråd kan vara ett medel att ge enkla anvisningar till passagerare som behöver hjälp, oavsett om passageraren och besättningsmedlemmen har ett gemensamt språk eller ej.

c) Ett eventuellt behov av att kunna kommunicera på andra sätt vid en nödsituation där verbal kommunikation inte är möjlig (t. ex. utföra demonstrationer, använda teckenspråk, dra uppmärksamhet till placeringen av anvisningar, mönstringsstationer, räddningsutrustning eller evakueringsvägar).

d) Den utsträckning i vilken säkerhetsinstruktioner ges till passagerare på deras modersmål.

e) De språk på vilka katastrofmeddelande måste ges i en nödsituation eller under en övning för att överföra livsviktig vägledning till passagerarna och göra det lättare för besättningsmedlemmarna att bistå passagerarna.

3. Befälhavaren, befälen och manskapet ombord på oljetankfartyg, kemikalietankfartyg och gastankfartyg som för en medlemsstats flagg skall kunna kommunicera med varandra på ett eller flera arbetsspråk. Dessutom bör det finnas passande kommunikationsmöjligheter mellan fartyget och landmyndigheterna antingen på ett gemensamt språk eller på dessa myndigheters språk.

4. När medlemsstaterna inspekterar fartyget i egenskap av hamnstat skall de undersöka om fartyg som för flagg från ett icke-medlemsland även uppfyller villkoren i denna artikel.

Artikel 9

1. Ett ömsesidigt erkännande mellan medlemsstaterna av de certifikat som avses i artikel 3 som innehas av sjöfolk som är medborgare i en medlemsstat skall omfattas av bestämmelserna i direktiven 89/48/EEG och 92/51/EEG.

2. Ett ömsesidigt erkännande mellan medlemsstaterna av de certifikat som avses i artikel 3 som innehas av sjöfolk som inte är medborgare i en medlemsstat skall också omfattas av bestämmelserna i direktiven 89/48/EEG och 92/51/EEG.

3. Sjöfolk som inte innehar det certifikat som avses i artikel 3 kan beviljas rätt att tjänstgöra på fartyg som för en medlemsstats flagg under förutsättning att ett beslut om erkännande av deras typ av certifikat har antagits genom tillämpning av följande förfarande:

a) Rådet skall, i överensstämmelse med fördragets villkor, innan den 1 juli 1995 fastställa kriterier för erkännande av certifikat som utfärdats av institut eller myndigheter.

b) Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om vilka olika typer av certifikat de har erkänt eller tänker erkänna i enlighet med de kriterier som avses i a.

c) Om det inom en tremånadersperiod efter denna underrättelse har inlagts en protest av en medlemsstat eller av kommissionen på grundval av de kriterier som avses i a, skall kommissionen behandla frågan enligt förfarandet i artikel 13. Den berörda medlemsstaten skall vidta lämpliga åtgärder för att genomföra det beslut som fattas i enlighet med förfarandet i den artikeln.

d) Kommissionen skall utarbeta och uppdatera en förteckning över de certifikat som medlemsstaterna har underrättat kommissionen om. Förteckningen skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

4. Sjöfolk som inte innehar de certifikat som avses i artikel 3 men som tjänstgör på ett fartyg som för en medlemsstats flagg får, upp till två år efter det att de gemensamma kriterier som avses i punkt 3 a har fastställts, tillåtas att fortsätta sin tjänstgöring på fartyg som för den medlemsstatens flagg. Efter denna dag skall de antingen inneha ett av de certifikat som avses i artikel 3 eller ett erkänt certifikat enligt punkt 3.

Artikel 10

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att hamnstatens myndigheter i första hand inspekterar fartyg som för flagg från ett tredje land som inte har ratificerat STCW-konventionen, eller vars befälhavare, befäl eller manskap innehar certifikat som inte erkänts enligt bestämmelserna i artikel 9, för att undersöka om utbildnings- och kompetensnivån hos deras besättning uppfyller de normer som fastställs i STCW-konventionen och i artikel 8.

Artikel 11

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder, inklusive eventuellt kvarhållande av ett fartyg, om de behöriga myndigheterna i hamnstaten under inspektion upptäcker att besättningen inte kan framlägga bevis på professionell duglighet för de tjänster som tilldelats dem med hänsyn till fartygets säkerhet och förhindrande av förorening.

Artikel 12

1. Detta direktiv kan ändras i enlighet med förfarandet i artikel 13 för att låta senare ändringar, som har trätt i kraft för de internationella koder som avses i artikel 4 q, r och s, gälla för direktivet.

2. När nya instrument eller protokoll antas till den STCW-konvention som avses i artikel 4 v skall rådet, på förslag av kommissionen och med hänsyn till medlemsstaternas parlamentariska procedurer liksom de relevanta IMO-procedurerna, fastställa regler för ratificering av dessa nya instrument eller protokoll och säkerställa att de tillämpas enhetligt och samtidigt i medlemsstaterna.

Artikel 13

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. Rösterna skall vägas enligt den artikeln. Ordföranden får inte rösta.

3. a) Kommissionen skall själv anta förslaget om det är förenligt med kommitténs yttrande.

b) Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

c) Om rådet inte har fattat något beslut inom åtta veckor från det att förslaget mottagits skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.

Artikel 14

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 1995.

2. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

3. Medlemsstaterna skall utan dröjsmål till kommissionen överlämna texterna till alla bestämmelser som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Kommissionen skall underrätta de övriga medlemsstaterna om detta.

Artikel 15

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 22 november 1994.

På rådets vägnar

M. WISSMANN

Ordförande

(1) EGT nr C 212, 5.8.1993, s. 1.

(2) EGT nr C 34, 2.2.1994, s. 10.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 9 mars 1993 (EGT nr C 91, 28.3.1994, s. 120), rådets gemensamma ståndpunkt av den 19 september 1994 (EGT nr C 301, 27.10.1994, s. 41) och Europaparlamentets beslut av den 16 november 1994.

(4) EGT nr c 271, 7.10.1993, s. 1.

(5) EGT nr L 19, 24.1.1989, s. 16.

(6) EGT nr L 209, 24.7.1992, s. 25.

BILAGA

UTBILDNINGSKRAV I STCW-KONVENTIONEN ENLIGT ARTIKEL 2 I DIREKTIVET

KAPITEL II BEFÄLHAVARE - DÄCKSAVDELNING

REGEL II/2

Obligatoriska minimibestämmelser för certifiering av befälhavare och överstyrmän i fartyg med en bruttodräktighet av 200 registerton (GRT) eller mera

Befälhavare och överstyrman i fartyg med 1 600 GRT eller mera

1. Varje befälhavare och överstyrman i ett sjögående fartyg med en bruttodräktighet av 1 600 registerton eller mera skall inneha föreskrivet certifikat.

2. Alla som söker ett certifikat skall

a) uppfylla administrationens krav på hälsa, i synnerhet i vad avser syn och hörsel,

b) uppfylla kraven för certifiering som vakthavande befäl på bryggan i fartyg med en bruttodräktighet av 200 registerton eller mera och ha godkänd tjänstgöring i sådan befattning:

i) för certifiering som överstyrman, minst 18 månader. Denna tid får dock reduceras, men inte till mindre än 12 månader, om administrationen föreskriver specialutbildning som den anser vara likvärdig med minst sex månaders tjänstgöring som vaktgående befäl på bryggan;

ii) för certifiering som befälhavare, minst 36 månader. Denna tid får dock reduceras, men inte till mindre än 24 månader, om minst 12 månader av denna tjänstgöring fullgjorts i sjögående fartyg som överstyrman, eller om administrationen föreskriver special utbildning som den anser vara likvärdig med sådan tjänstgöring;

c) ha godkänts vid särskild prövning som uppfyller administrationens krav. Sådan prövning skall inkludera det material som anges i tillägget till denna regel. Administrationen får dock, om den finner detta nödvändigt, variera föreskrifterna för prövningen av befälhavare och överstyrmän i fartyg av begränsad storlek som nyttjas på kustnära resor med beaktande av den effekt detta kan ha för säkerheten för alla fartyg som nyttjas i samma farvatten.

Befälhavare och överstyrman i fartyg med mellan 200 och 1 600 GRT

3. Varje befälhavare och överstyrman i ett sjögående fartyg med en bruttodräktighet av mellan 200 och 1 600 registerton eller mera skall inneha föreskrivet certifikat.

4. Alla som söker ett certifikat skall

a) uppfylla administrationens krav på hälsa, i synnerhet i vad avser syn och hörsel,

b) i) för certifiering som överstyrman, uppfylla kraven för vakthavande befäl i fartyg med en bruttodräktighet av 200 registerton eller mera;

ii) för certifiering som befälhavare, uppfylla kraven för vakthavande befäl i fartyg med en bruttodräktighet av 200 registerton eller mera och ha godkänd tjänstgöring i sjögående fartyg i sådan befattning som omfattas minst 36 månader. Denna tid får dock reduceras, men inte till mindre än 24 månader, om minst 12 månader av denna tjänstgöring fullgjorts i sjögående fartyg som överstyrman, eller om av administrationen föreskriven special utbildning som den anser vara likvärdig med sådan tjänstgöring fullgjorts;

c) ha godkänts vid särskild prövning som uppfyller administrationens krav. Sådan prövning skall inkludera det material som anges i tillägget till denna regel. Administrationen får dock, om den finner detta nödvändigt, variera föreskrifterna för prövningen av befälhavare och överstyrmän i fartyg som nyttjas på kustnära resor och därvid utesluta sådant material, som inte är tillämpligt på berörda farvatten eller berörda fartyg, med beaktande av den effekt detta kan ha för säkerheten för alla fartyg som nyttjas i samma farvatten.

Allmänt

5. Nivån på de kunskaper som krävs under de olika rubrikerna i tillägget får varieras beroende på om certifikatet utfärdas för befälhavare- eller överstyrmansnivå och om certifikatet eller certifikaten är tillämpliga för fartyg med en bruttodräktighet av minst 1 600 registerton eller för fartyg med en bruttodräktighet av mellan 200 och 1 600 registerton.

TILLÄGG TILL REGEL II/2

Minimikunskaper som erfordras för certifiering av befälhavare och överstyrmän i fartyg med en bruttodräktighet av 200 registerton eller mera

1. Nedanstående kursplan är sammanställd för prövning av kandidater för certifiering som befälhavare eller överstyrmän i fartyg med en bruttodräktighet av 200 registerton eller mera. Den är avsedd att utvidga och fördjupa de ämnen som ingår i regel II/4 "Obligatoriska minimibestämmelser för certifiering av vakthavande befäl på bryggan i fartyg med en bruttodräktighet av 200 registerton eller mera". Med beaktande av att en befälhavare har det yttersta ansvaret för fartygets säkerhet, dess passagerare, besättning och last, och att en överstyrman alltid skall vara i tillfälle att ta på sig detta ansvar, skall prövning i dessa ämnen vara så utformad att deras förmåga att tillgodogöra sig all tillgänglig information som berör fartygets säkerhet prövas.

2. Navigation och positionsbestämning

a) Färdplanering och navigation för alla förhållanden

i) genom accepterade plottingmetoder för oceanrutter,

ii) inom begränsade farvatten,

iii) i isfarvatten,

iv) i begränsad sikt,

v) i trafiksepareringssystem,

vi) inom områden med extrema tidvattenförhållanden.

b) Positionsbestämning

i) genom astronomiska observationer, inkluderande nyttjande av sol, stjärnor, måne och planeter,

ii) genom terrestra observationer, inkluderande förmågan att nyttja bäringar från landmärken och navigeringshjälpmedel såsom fyrar, båkar och bojor tillsammans med lämpliga sjökort och underrättelser för sjöfarande och andra publikationer för att värdera den slutliga positionsbestämningens noggrannhet,

iii) genom användning av alla moderna, skeppsburna elektroniska navigeringshjälpmedel till administrationens godkännande med speciell inriktning på kunskaper om deras driftprinciper, begränsningar, felkällor, upptäckande av felaktigt återgivande av information och korrektionsmetoder för att uppnå noggrann positionsbestämning.

3. Vakthållning

a) Visa ingående kunskaper om innehåll i, tillämpning av och syfte med de internationella sjövägsregleringar, inkluderande de bilagor som behandlar säker navigering.

b) Visa kunskaper om regel II/1 "Grundprinciper som skall beaktas vid vakthållning på bryggan".

4. Radarutrustning

Demonstrera, i samband med utnyttjande av radarsimulator, eller, då sådan inte är tillgänglig, plottingdiagram, kunskaper om principer för radar och förmåga att handha och utnyttja radar samt förmåga att tolka och analysera information som erhålls med hjälp av denna utrustning, inkluderande

a) faktorer som påverkar bildåtergivning och noggrannhet,

b) inställning och bibehållning av radarbilden,

c) upptäckande av felaktigt återgivande av information, falska ekon, sjöreflexer m. m,

d) avstånd och bäring,

e) identifiering av kritiska ekon,

f) andra fartygs kurs och fart,

g) tid till och avstånd vid närmaste läge för korsande, mötande eller upphinnande fartyg,

h) upptäckande av andra fartygs ändringar av kurs och fart,

i) effekt av eget fartygs ändring av kurs eller fart eller båda,

j) tillämpning av de internationella sjövägsreglerna.

5. Kompasser - magnetiska och gyro

Förmåga att bestämma och korrigera felvisningen på magnet- och gyrokompasserna samt kunskaper om åtgärder för att korrigera sådana fel.

6. Meteorologi och oceanografi

a) Visa förmåga att förstå och tolka en synoptisk karta och att med stöd av lokala väderförhållanden kunna förutse vädret inom området.

b) Kunskaper om olika vädersystems karakteristika, inklusive tropiska stormar och hur man undviker stormcentra och farliga kvadranter.

c) Kunskaper om system av havsströmmar.

d) Förmåga att använda alla lämpliga nautiska publikationer om tidvatten och strömmar, inklusive sådana på engelska språket.

e) Förmåga att beräkna tidvattenförhållanden.

7. Manövrering och handhavande av fartyg

Manövrering och handhavande av ett fartyg, under alla förhållanden, inklusive

a) manövrering vid närmande till lotsfartyg eller lotsstation med behörig hänsyn till väder, tidvatten, framfart och stoppsträckor,

b) handhavande av fartyg i floder, flodmynningar etc., med beaktande av inverkan av ström, vind och begränsat vattendjup på styrförmågan,

c) manövrering i grunt vatten, inklusive reduktionen av vattendjup under köl på grund av inverkan av squat, rullning och stampning,

d) inbördes påverkan mellan passerande fartyg och mellan eget fartyg och intilliggande bankar (bankeffekt),

e) gång till och från förtöjningsplats under olika förhållanden beträffande vind och tidvatten samt med och utan bogserhjälp,

f) val av ankarplats; ankring med ett eller två ankare på begränsade ankarplatser och faktorer som påverkar bestämmandet av den längd av ankarkätting som skall användas,

g) draggning; klargörning av hoptrasslade ankare,

h) torrdockning av fartyg såväl med som utan skada,

i) manövrering och handhavande av fartyg i hårt väder, inklusive hjälp till fartyg eller flygplan i nöd, bogsering, åtgärder för att hålla ett inte manöverdugligt fartyg undan vågdalar, minskande av avdrift och användning av olja,

j) försiktighetsåtgärder vid manövrering för sjösättning av räddnings- och överlevnadsfarkoster i dåligt väder,

k) metoder för att ta ombord överlevande från räddnings- och överlevnadsfarkoster,

l) förmåga att bedöma manövrerings- och maskinkarakteristika för de vanligaste typerna av fartyg, i synnerhet i avseende på stoppsträckor och girradien vid olika djupgåenden och farter,

m) betydelsen av att framföra fartyg med reducerad fart för att undvika skador på grund av eget fartygs bo- eller häckvåg,

n) praktiska åtgärder som skall vidtas vid navigering i is eller vid förhållanden som medför överisning,

o) användning av och manövrering i trafikseparerade områden.

8. Fartygets stabilitet och konstruktion samt skadekontroll

a) Förståelse av grundläggande principer för fartygs konstruktion och teorier för och faktorer som inverkar på trim och stabilitet samt erforderliga åtgärder för att bevara säkert trim och säker stabilitet.

b) Kunskaper om påverkan på ett fartygs trim och stabilitet vid skada på och därav följande flödning av avdelning samt motåtgärder som skall vidtas.

c) Visa förmåga att använda stabilitets-, trim- och påkänningstabeller, diagram och utrustning för beräkning av påkänningar, inklusive kunskaper om lastning och barlastning för att hålla skrovpåkänningarna inom godtagbara gränser.

d) Allmänna kunskaper om ett fartygs vanligaste konstruktionsdelar och rätta namn på de olika delarna.

e) Kunskaper om organisationens rekommendationer om fartygs stabilitet.

9. Fartygsmaskinerier

a) Driftsprinciper för marina kraftanläggningar.

b) Fartygs hjälpmaskineri.

c) Allmänna kunskaper om termer som används beträffande fartygsmaskineri.

10. Hantering och stuvning av last

a) Stuvning och säkring av last ombord i fartyg inklusive lasthanteringsutrustning.

b) Lastnings- och lossningsoperationer, med särskild hänsyn till lastning och lossning av tyngdlyft.

c) Internationella regler och rekommendationer som avser förandet av last, i synnerhet "The International Maritime Dangerous Goods Code" (IMDG-koden).

d) Förande av farligt gods. Försiktighetsåtgärder som skall vidtas under lastnings- och lossningsoperationer samt vård av farligt gods under resa.

e) Praktiska kunskaper om innehållet i och tillämpningen av gällande relevanta anvisningar för tankfartygs säkerhet.

f) Praktiska kunskaper om allmänt använda pump- och rörledningsarrangemang för last.

g) Uttryck och definitioner som används för att ange egenskaper för vanliga oljelaster, sådana som råolja, mellandestillat och nafta.

h) Föroreningsregler, barlastning, tankrengörings- och avgasningsoperationer.

i) Load-on-top procedurer.

11. Utrustning för förebyggande och bekämpning av brand

a) Organisation av brandövningar.

b) Olika slag av bränder och brandkemi.

c) Brandbekämpningssystem.

d) Deltagande i godkänd brandbekämpningskurs.

e) Kunskaper beträffande regler om brandbekämpningsutrustning.

12. Åtgärder i en nödsituation

a) Försiktighetsåtgärder när ett fartyg sätts på land.

b) Åtgärder som skall vidtas före och efter grundstötning.

c) Flottagning av ett grundstött fartyg, med och utan assistans.

d) Åtgärder som skall vidtas efter en kollision.

e) Tillfällig pluggning av läckor.

f) Skydds- och säkerhetsåtgärder för passagerare och besättning vid nödsituationer.

g) Begränsning av skada och bärgning av fartyg efter en brand eller explosion.

h) Övergivande av fartyg.

i) Nödstyrning, riggning och användning av nödstyrning och medel för att rigga nödroder när detta är möjligt.

j) Räddning av personer från ett fartyg i nöd eller från ett vrak.

k) Man-överbord procedurer.

13. Sjukvård

Noggrann kunskap om användning av innehållet i följande publikationer:

a) "International medical guide" för fartyg eller motsvarande nationella publikationer.

b) Medicinska delen av den internationella signalboken.

c) Anvisning om medicinsk första hjälp för användning vid olyckshändelser med farligt gods involverat.

14. Sjölagstiftning

a) Kunskap om internationell sjölagstiftning som denna kommer till uttryck i internationella överenskommelser och konventioner i den utsträckning dessa berör de särskilda skyldigheterna och det särskilda ansvaret för befälhavaren, i synnerhet i vad det avser säkerhet och skyddet av den marina miljön. Avseende skall särskilt fästas vid följande ämnen:

i) Certifikat och andra dokument som skall finnas ombord enligt internationella konventioner, hur de erhålls och den tidsperiod när de är lagligt giltiga.

ii) Ansvar enligt tillämpliga föreskrifter i den Internationella lastlinjekonventionen.

iii) Ansvar enligt tillämpliga föreskrifter i den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss.

iv) Ansvar enligt internationella konventioner till förhindrande av förorening från fartyg.

v) Sjöfartens hälsodeklarationer, föreskrifterna i internationella hälsoreglerna.

vi) Ansvar enligt konventionen om internationella regler till förhindrande av kollisioner till sjöss.

vii) Ansvar enligt andra internationella instrument som berör säkerheten för fartyg, passagerare, besättning och last.

b) Kunskapsnivån beträffande nationell sjöfartslagstiftning lämnas till administrationens bestämmande men bör inkludera nationella arrangemang för tillämpning av internationella överenskommelser och konventioner.

15. Ansvar för personalledning och personalutbildning

Kunskap om personalledning, organisation och personalutbildning ombord i fartyget.

16. Radiokommunikationer och optisk signalering

a) Förmåga att sända och motta meddelanden med morseljus och att använda den internationella signalboken. Om administrationen prövat kandidaterna i dessa ämnen på lägre certifieringsnivå får denna underlåta att förnya prövningen i dessa ämnen för certifiering som befälhavare.

b) Kunskaper i procedurer som används vid radiokommunikationer och förmåga att använda radioutrustning, i synnerhet i avseende på nöd-, il-, säkerhets- och navigationsmeddelanden.

c) Kunskap i procedurer för nödsignaler med radio enligt radioreglementet.

17. Livräddning

Noggrann kunskap om regler för livräddningsutrustning (Internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss), organiserandet av övningar för ett fartygs övergivande, räddnings- och överlevnadsfarkoster och annan livräddningsutrustning.

18. Sjöräddning

Noggrann kunskap om Merchant Ship Search and Rescue Manual (Mersar).

19. Metoder för att visa yrkeskunskaper

a) Navigation

Visa hur sextant, pejlskiva och azimuthspegel används samt hur position, kurs och bäringar läggs ut.

b) De internationella sjövägsreglerna

i) Användning av små modeller som visar rätta signaler eller ljus eller fartygsljussimulator.

ii) Plottingdiagram eller radarsimulator.

c) Radar

i) Radarsimulator, eller

ii) plottingdiagram.

d) Brandbekämpning

Deltagande i godkänd brandbekämpningskurs.

e) Kommunikation

Visuella och vokala praktiska prov.

f) Livräddning

Sjösättning och hantering av räddnings- och överlevnadsfarkoster och annan livräddningsutrustning inklusive påtagande av räddningsvästar.

REGEL II/3

Obligatoriska minimibestämmelser för certifiering av vakthavande befäl på bryggan och befälhavare i fartyg med en bruttodräktighet av mindre än 200 registerton

1. Fartyg vars nyttjande inte begränsats till kustnära resor

a) Varje befälhavare som tjänstgör i ett sjögående fartyg med en bruttodräktighet av mindre än 200 registerton som nyttjas i fart som inte är begränsad till kustnära resor skall inneha ett av administrationen godkänt certifikat för tjänstgöring som befälhavare i fartyg med bruttodräktighet av mellan 200 och 1 600 registerton.

b) Varje vakthavande befäl på bryggan som tjänstgör i ett sjögående fartyg med en bruttodräktighet av mindre än 200 registerton som nyttjas i fart som inte är begränsad till kustnära resor skall inneha ett certifikat föreskrivet för fartyg med bruttodräktighet av 200 registerton eller mera.

2. Fartyg som nyttjas i fart som begränsats till kustnära resor

a) Befälhavare

i) Varje befälhavare som tjänstgör i ett sjögående fartyg med en bruttodräktighet av mindre än 200 registerton som nyttjas i fart som begränsats till kustnära resor skall inneha ett föreskrivet certifikat.

ii) Alla som söker ett certifikat skall

1) ha en ålder av minst 20 år,

2) ha godkänd tjänstgöring i sjögående fartyg av minst 12 månader som vakthavande befäl på bryggan,

3) övertyga administrationen att han besitter erforderliga kunskaper som krävs för hans arbetsuppgifter på berörda fartyg vilket skall inkludera de ämnen som anges i tillägget till denna regel.

b) Vakthavande befäl på bryggan

i) Varje vakthavande befäl på bryggan i ett sjögående fartyg med en bruttodräktighet av mindre än 200 registerton som nyttjas i kustnära resor skall inneha ett föreskrivet certifikat.

ii) Alla som söker ett certifikat skall

1) ha en ålder av minst 18 år,

2) uppfylla administrationens krav på hälsa, i synnerhet i vad avser syn och hörsel,

3) övertyga administrationen att han

- med godkänt resultat genomgått specialutbildning som innefattar en adekvat period av lämplig tjänstgöring i sjögående fartyg enligt administrationens bestämmelser, eller

- fullgjort godkänd tjänstgöring i sjögående fartyg inom däcksavdelningen under minst tre år,

4) övertyga administrationen att han besitter erforderliga kunskaper som krävs för hans arbetsuppgifter på berörda fartyg vilket skall inkludera de ämnen som anges i tillägget till denna regel.

3. Utbildning

Utbildning för att uppnå de nödvändiga kunskaperna och praktisk erfarenhet skall baseras på regel II/1 "Grundprinciper som skall beaktas vid vakthållning på bryggan" och relevanta internationella regler och rekommendationer.

4. Undantag

Administrationen får, om den anser att ett fartygs storlek och förhållanden vid dess resa är sådana att tillämpningen av bestämmelserna i denna regel och dess tillägg i sin helhet skulle vara orimlig eller omöjlig, undanta befälhavaren och vakthavande befäl på bryggan i ett sådant fartyg eller sådan klass av fartyg från några av bestämmelserna i med beaktande av säkerheten för alla fartyg som nyttjas i samma farvatten.

TILLÄGG TILL REGEL II/3

Minimikunskaper som erfordras för certifiering som vakthavande befäl på bryggan och befälhavare i fartyg med en bruttodräktighet mindre än 200 registerton

1. a) Kunskaper i

i) kustnavigering och, i den mån så erfordras, astronomisk navigering,

ii) de internationella sjövägsreglerna

iii) "International Maritime Dangerous Goods Code" (IMDG-koden),

iv) magnetkompass,

v) radiotelefoni och optisk signalering,

vi) anordningar för förebyggande och bekämpning av brand,

vii) livräddning,

viii) åtgärder i en nödsituation,

ix) fartygs manövrering,

x) fartygs stabilitet,

xi) meteorologi,

xii) små fartygs maskineri,

xiii) första hjälpen,

xiv) sjöräddning,

xv) förhindrande av förorening av den marina miljön.

b) Utöver kraven enligt a tillräckliga kunskaper för att på et säkert sätt kunna sköta alla hjälpmedel och alla utrustning för navigering installerade ombord i de berörda fartygen.

c) Den kunskap som krävs i ämnen redovisade i a och b skall vara tillräcklig för att vakthavande befälet skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter på ett säkert sätt.

2. Varje befälhavare som tjänstgör i ett sjögående fartyg med en bruttodräktighet av mindre än 200 registerton skall, utöver vad som föreskrivs i punkt 1 ovan övertyga administrationen om att han besitter de kunskaper, som behövs för att utföra en sådan befälhavares arbetsuppgifter säkert.

REGEL II/4

Obligatoriska minimibestämmelser för certifiering av vakthavande befäl på bryggan i fartyg med en bruttodräktighet av 200 registerton eller mera

1. Varje vakthavande befäl på bryggan i et sjögående fartyg med en bruttodräktighet av 200 registerton eller mera, skall inneha ett föreskrivet certifikat.

2. Alla som söker ett certifikat skall

a) ha en ålder av minst 18 år,

b) uppfylla administrationens krav på hälsa, i synnerhet vad avser syn och hörsel,

c) ha fullgjort godkänd tjänstgöring i sjögående fartyg i däcksavdelningen under minst tre år som skall inkludera minst sex månader med vakthållningsuppgifter på bryggan under ledning av ett kvalificerat befäl. En administration får dock tillåta att högst två år av denna godkända tjänstgöring i sjögående fartyg ersätts med en tid av specialutbildning, förutsatt att administrationen är övertygad om att denna utbildning är minst likvärdig med den tid av tjänstgöring i sjögående fartyg som den ersätter,

d) kunna övertyga administrationen genom föreskriven prövning om att han besitter erforderliga teoretiska och praktiska kunskaper som krävs för hans arbetsuppgifter.

3. Certifikat utan begränsning beträffande tjänstgöring

För utfärdande av tjänstgöringscertifikat utan begränsning i vad avser fartområde skall prövningen avse kontroll att kandidaten har fullgoda teoretiska och praktiska kunskaper i de ämnen som redovisas i tillägget till denna regel.

4. Begränsade certifikat

För utfärdande av begränsat certifikat för tjänstgöring i kustnära resor får administrationen utesluta följande ämnen från de i tillägget redovisade ämnena, dock med beaktande av den effekt detta kan ha för säkerheten för alla fartyg som nyttjas i samma farvatten:

a) Astronomisk navigation.

b) Elektroniska system för positionsbestämning och navigering i farvatten som inte täcks av sådana system.

5. Kunskapsnivå

a) Den kunskapsnivå, som krävs för de ämnen som redovisas i tillägget, skall vara tillräcklig för att vakthavande befäl på bryggan skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter i samband med vakthållningen på ett säkert sätt. Vid fastställande av den erforderliga kunskapsnivån skall administrationen beakta anmärkningarna under varje ämne i tillägget.

b) Utbildning för att uppnå erforderliga teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet skall grundas på regel II/1 "Grundprinciper som skall beaktas vid vakthållning på bryggan" och tillämpliga internationella regler och rekommendationer.

TILLÄGG TILL REGEL II/4

Minimikunskaper som erfordras för certifiering av vakthavande befäl på bryggan i fartyg med en bruttodräktighet av 200 registerton eller mera

1. Astronomisk navigering

Förmåga att utnyttja himlakroppar för att bestämma fartygets position och kompassfel.

2. Terrester och kustnavigering

a) Förmåga att bestämma fartygets position med hjälp av

i) märken i land,

ii) navigeringshjälpmedel, inklusive fyrar, båkar och bojar,

iii) död räkning, med beaktande av vindar, tidvatten, strömmar och fart, grundad på propellerns varvtal per minut och på logg.

b) Grundlig kunskap om och förmåga att använda sjökort och nautiska publikationer, såsom seglingsbeskrivningar, tidvattentabeller, underrättelser för sjöfarande och navigationsvarningar på radio och information om trafikreglering.

3. Radarnavigering

Kunskaper om principer för radar och förmåga att handha och nyttja radar, samt förmåga att tolka och analysera information som erhålls med hjälp av radar, inkluderande

a) faktorer som påverkar bildåtergivningen och noggrannhet,

b) inställning av och bibehållande av radarbilden,

c) upptäckande av felaktigt återgivande av information, falska ekon, sjöreflexer, etc.,

d) avstånd och bäring,

e) identifiering av kritiska ekon,

f) andra fartygs kurs och fart,

g) tid till och avståndet vid närmaste läge för korsande, mötande eller upphinnande fartyg,

h) upptäcka andra fartygs ändringar av kurs,

i) effekt av eget fartygs ändring av kurs eller fart,

j) tillämpning av de internationella sjövägsreglerna.

4. Vakthållning

a) Visa ingående kunskaper om innehåll i, tillämpning av och syfte med de internationella sjövägsreglerna, inklusive de bilagor som behandlar säker navigering.

b) Visa kunskaper om innehållet i regel II/1 "Grundprinciper som skall beaktas vid vakthållning på bryggan".

5. Elektroniska system för positionsbestämning och navigering

Förmåga att bestämma fartygets position med hjälp av elektroniska navigeringshjälpmedel till administrationens godkännande.

6. Radiopejl och ekolod

Förmåga att handha utrustningen och tillämpa informationen på rätt sätt.

7. Meteorologi

Kunskaper om fartygsburna meteorologiska instrument och deras användning. Kunskaper om kännetecknen för olika vädersystem, rapporteringsförfaranden och registreringssystem samt förmåga att tillämpa tillgänglig meteorologisk information.

8. Kompasser magnet- och gyro

Kunskaper om magnet- och gyrokompassernas principer inklusive felvisning och korrektioner. Beträffande gyrokompasser dessutom förmåga att förstå moderkompassens funktion i den totala systemet och kunskap om drift och underhåll av de vanligaste gyrokompasstyperna.

9. Automatstyrning

Kunskaper om system för och handhavande av automatstyrning.

10. Radiokommunikation och optisk signalering

a) Förmåga att sända och ta emot meddelanden med morselampa.

b) Förmåga att använda internationella signalboken.

c) Kunskaper om tillvägagångssätt som används vid radiokommunikation och förmåga att använda radioutrustning för nöd-, il-, säkerhets- och navigationsmeddelanden.

11. Utrustning för förebyggande och bekämpning av brand

a) Förmåga att organisera brandövningar.

b) Kunskaper om olika slag av bränder och brandkemi.

c) Kunskaper om brandbekämpningssystem.

d) Deltagande i godkänd brandbekämpningskurs.

12. Livräddning

Förmåga att organisera övningar för ett fartygs övergivande och kunskaper om handhavande av livbåtar, livflottar flytredskap och annan utrustning såsom bärbar radioutrustning och positionsangivande nödradiofyrar (EPIRB) skyddskläder och livräddningssäckar. Kunskaper om överlevnadsteknik till sjöss.

13. Åtgärder i nödsituationer

Kunskaper i de ämnen som är förtecknade i tillämplig bilaga till gällande upplaga av "Document for Guidance" utgiven av ILO och IMO.

14. Manövrering och handhavande av fartyg

Kunskaper om

a) inverkan av olika dödvikt, djupgående, trim, fart, fritt vatten under kölen på girradier och stoppdistanser

b) vind och ströms inverkan på handhavandet av fartyg

c) manövrer i samband med räddning av man över bord

d) effekter av squat, grunt vatten och liknande

e) rätt förfarande vid ankring och förtöjning.

15. Fartygets stabilitet

a) Praktiska kunskaper om och praktisk tillämpning av stabilitet, tabeller för trim, hållfasthetsdiagram och kalkylatorer för hållfasthet.

b) Förmåga att förstå vilka fundamentala åtgärder som krävs i händelse av förlust av en del av flytkraften.

16. Engelska språket

Erforderliga kunskaper i engelska språket, som gör det möjligt för befäl att använda sjökort och andra nautiska publikationer, förstå meteorologisk information och meddelanden angående fartygets säkerhet och drift och att kunna uttrycka sig klart vid samtal med andra fartyg eller kustradiostationer. Förmåga att förstå och använda samlingen av marina standardfraser för navigering.

17. Fartygs konstruktion

Allmän kunskap om ett fartygs fundamentala konstruktiva delar och rätta namn på dess olika delar.

18. Hantering och stuvning av last

Kunskap om säker hantering och stuvning av last och dessa faktorers inverkan på fartygets säkerhet.

19. Sjukvård

Praktisk tillämpning av medicinska anvisningar och medicinska råd via radio, inklusive förmåga att vidta effektiva åtgärder baserade på sådana kunskaper i händelse av olyckor och sjukdomsfall som är vanliga ombord i fartyg.

20. Sjöräddning

Kunskaper beträffande "Merchant Ship Search and Rescue Manual" (Mersar).

21. Förhindra förorening av den marina miljön

Kunskaper om de försiktighetsåtgärder som skall iakttas för att förhindra förorening av den marina miljön.

REGEL II/5

Obligatoriska minimibestämmelser för bibehållande av erforderliga yrkeskunskaper och kontinuerlig fort- och vidareutbildning av befälhavare och däcksbefäl

1. Varje befälhavare och däcksbefäl som innehar ett certifikat och som tjänstgör till sjöss eller efter en period i land avser att gå till sjöss igen skall, för att fortsätta att vara kvalificerad som behörig för tjänstgöring i sjögående fartyg, med regelbundna mellantider som inte överstiger fem år, övertyga administrationen om att han uppfyller kraven beträffande

a) hälsa, i synnerhet vad avser syn och hörsel, och

b) yrkeskunskaper

i) genom godkänd tjänstgöring i sjögående fartyg som befälhavare eller däcksbefäl under minst ett år under de senaste fem åren, eller

ii) genom att bestyrka att han utfört arbetsuppgifter som motsvarar de som anges för certifikatets grad och som bedöms minst likvärdiga med den tjänstgöring i sjögående fartyg som föreskrivs i punkt 1 b i, eller

iii) genom att antingen ha

- genomgått en godkänd prövning, eller

- med tillfredsställande resultat genomgått en eller flera godkända kurser, eller

- fullgjort godkänd tjänstgöring i sjögående fartyg som övertaligt däcksbefäl under en tid av minst tre månader omedelbart före återinträde i tjänst i den befattning som certifikatet berättigar till.

2. Administrationen skall, i samråd med berörda parter, utarbeta eller befrämja utarbetandet av en lämplig plan för repetitions- och fortbildningskurser, frivilliga eller obligatoriska beroende på förhållandena, för befälhavare och däcksbefäl som tjänstgör till sjöss, speciellt för sådana som efter en tid i land avser att gå till sjöss igen. Administrationen skall se till att sådana åtgärder vidtas så att alla berörda får möjlighet att gå igenom sådana kurser som är lämpliga med hänsyn tagen eras erfarenhet och åligganden. Sådana kurser skall vara godkända av administrationen och inkludera ändringar i teknologi och relevant internationella regler och rekommendationer avseende säkerheten för människoliv till sjöss och skyddet av den marina miljön.

3. Varje befälhavare och däcksbefäl skall, för fortsatt tjänstgöring till sjöss ombord i fartyg för vilka särskilda utbildningskrav har överenskommits internationellt, med tillfredsställande resultat genomgå godkänd relevant utbildning.

4. Administrationen skall se till att innehållet i nyligen gjorda ändringar i internationella regler som anger säkerheten för människoliv till sjöss och skyddet av den marina miljön görs tillgängliga för fartyg under dess jurisdiktion.

REGEL II/6

Obligatoriska minimikrav för manskap som deltar i vakthållning på bryggan

1. Minimibestämmelserna för manskap som delta i vakthållning på bryggan i ett sjögående fartyg med en bruttodräktighet av 200 registerton eller mera anges i punkt 2. Dessa krav är inte de som gäller för certifiering av en matros, inte heller, med undantag för fartyg av begränsad storlek, är de minimibestämmelser för manskap som skall vara det enda manskapet i en vakt på bryggan. Administrationen får föreskriva ytterligare utbildning och kvalifikationer för ett manskap som skall vara det enda manskapet i en vakt på bryggan.

2. Varje manskap som deltar i en vakt på bryggan i ett sjögående fartyg med en bruttodräktighet av 200 registerton eller mera skall

a) ha en ålder av minst 16 år,

b) uppfylla administrationens krav på hälsa, i synnerhet i vad avser syn och hörsel

c) övertyga administrationen att han har

i) fullgjort godkänd tjänstgöring i sjögående fartyg, som innefattar minst sex månaders erfarenhet till sjöss som i synnerhet har samband med vakthållningsuppgifter på bryggan, eller

ii) med godkänt resultat genomgått specialutbildning, antingen före det han gått till sjöss eller ombord i fartyg, som innefattar en adekvat period av tjänstgöring i sjögående fartyg enligt administrationens bestämmande och som inte får vara kortare än två månader,

d) ha praktik eller utbildning som innefattar

i) grundläggande principer för brandbekämpning, första hjälp, personlig överlevnadsteknik, hälsorisker och personlig säkerhet,

ii) förmåga att förstå order och göra sig själv förstådd av vakthavande befäl i frågor som är relevanta för hans arbetsuppgifter,

iii) förmåga att styra och åtlyda roderorder, samt tillräcklig kunskap om magnet- och gyrokompasser för att utföra dessa arbetsuppgifter,

iv) förmåga att hålla noggrann utkik med syn och hörsel och att i grader eller streck rapportera ungefärlig bäring till en ljudsignal, ljus eller annat mål,

v) förtrogenhet med omkastning från automatstyrning till handstyrning och omvänt,

vi) kunskaper om användningen av förekommande interna kommunikations- och alarmsystem,

vii) kunskaper om pyrotekniska nödsignaler,

viii) kunskaper om sina arbetsuppgifter i en nödsituation,

ix) kunskaper om termer och definitioner som används ombord i fartyg och som berör hans arbetsuppgifter.

3. Den erfarenhet, tjänstgöring eller utbildning som föreskrivs i punkt 2 c och d kan erhållas genom utförande av arbetsuppgifter i förbindelse med vakthållning på brygga, men endast om sådana arbetsuppgifter utförs under direkt övervakning av befälhavare, vakthavande befäl på bryggan eller behörigt manskap.

4. Administrationen skall tillförsäkra att ett godkänt dokument blir utfärdat för varje person som genom erfarenhet eller utbildning är behörig enligt denna regel att tjänstgöra som manskap som deltar i vakthållning på bryggan, eller ett existerande dokument blir behörigen påtecknat.

5. En person kan av administrationen anses uppfylla bestämmelserna i denna regel om han har tjänstgjort i en relevant befattning inom däcksavdelningen under en tid av minst ett år under de senaste fem åren före STCW-konventionens ikraftträdande för ifrågavarande administration.

KAPITEL III MASKINAVDELNINGEN

REGEL III/2

Obligatoriska minimibestämmelser för certifiering av maskinchefer och förste maskinister i fartyg vars framdrivningsmaskineri har en effekt av 3 000 kW eller mera

1. Varje maskinchef och förste maskinist i ett sjögående fartyg med ett framdrivningsmaskineri med en effekt av 3000 kW eller mera skall inneha föreskrivet certifikat.

2. Alla som söker ett certifikat skall

a) uppfylla administrationens krav på hälso, inklusive syn och hörsel,

b) uppfylla kraven för certifiering som vakthavande maskinbefäl, och

i) för certifiering som förste maskinist, ha fullgjort minst 12 månader godkänd tjänstgöring i sjögående fartyg i egenskap av assisterande maskinbefäl eller maskinbefäl,

ii) för certifiering som maskinchef, ha fullgjort minst 36 månader godkänd tjänstgöring i sjögående fartyg, av vilka minst 12 månader i egenskap av ansvarsmaskinbefäl kvalificerat att tjänstgöra som förste maskinist.

c) ha deltagit i en godkänd praktisk brandskyddskurs,

d) ha godkänts vid särskild prövning som uppfyller administrationens krav. Sådan prövning skall inkludera allt det material som anges i tillägget till denna regel. Administrationen får dock variera föreskrifterna för prövningen av befäl i fartyg med begränsad maskinstyrka som nyttjas i kustnära resor då så anses nödvändigt, och med beaktande av den effekt detta kan ha för säkerheten för alla fartyg, som nyttjas i samma farvatten.

3. Utbildningen för att uppnå erforderliga teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet skall ta hänsyn till relevanta internationella regler och rekommendationer.

4. Nivån på de kunskaper som krävs under de olika rubrikerna i tillägget får varieras beroende på om certifikatet utfärdas för maskinchefs- eller förste maskinistnivå.

TILLÄGG TILL REGEL III/2

Minimikunskaper som erfordras för certifiering av maskinchefer och förste maskinister i fartyg vars framdrivningsmaskineri har en effekt av 3 000 kW eller mera

1. Nedanstående kursplan är sammanställd för prövning av kandidater för certifiering som maskinchefer eller förste maskinister i fartyg vars framdrivningsmaskineri har en effekt av 3 000 kW eller mera. Med beaktande av att en förste maskinist alltid skall vara i tillfälle att ta på sig maskinchefens ansvar, skall prövningen i dessa ämnen inriktas på att kontrollera kandidatens förmåga att tillgodogöra sig all tillgänglig information, som berör fartygsmaskineriets säkerhet.

2. Beträffande punkt 4 a nedan, får administrationen utelämna fordringar på kunskaper avseende typer av framdrivningsmaskineri, andra än sådana maskinanläggningar för vilka det certifikat som utfärdas, skall gälla. Ett certifikat, som utfärdats på sådana villkor skall inte vara giltigt avseende något av utelämnat slag av maskininstallation, med mindre maskinbefälet visat prov på att det även i dessa ämnen uppfyller administrationens fordringar. Varje sådan begränsning skall framgå av certifikatet.

3. Varje kandidat skall besitta teoretiska kunskaper i

a) termodynamik och värmeöverföring,

b) mekanik och hydrodynamik,

c) driftprinciper avseende fartygsburna kraftinstallationer (diesel, ång- och gasturbiner) och kylanläggningar,

d) fysiska och kemiska egenskaper hos bränslen och smörjoljor,

e) materielteknologi,

f) kemi och fysik beträffande brand- och släckningsmedel,

g) marin elektroteknologi, elektronik och elektrisk utrustning,

h) grundprinciper för automatisering, instrumentering och kontrollsystem.,

i) skeppsbyggnadskonst och fartygskonstruktion, inklusive skadekontroll.

4. Varje kandidat skall besitta fullgoda praktiska kunskaper i åtminstone

a) drift och underhåll av

i) marina dieselmotorer,

ii) marina ångmaskinanläggningar,

iii) marina gasturbiner

b) drift och underhåll av hjälpmaskinanläggningar inkluderande pump- och ledningssystem, hjälpångpanna och styrningsanläggningar,

c) drift, testing och underhåll av elektrisk utrustning och kontrollutrustning,

d) drift och underhåll av lastnings- och lossningsanordningar och maskinerier på däck,

e) sökning av fel på maskinanläggningen, lokalisering av fel och åtgärder för att förebygga skada,

f) organisering av säker underhålls- och reparationstjänst,

g) metoder och hjälpmedel för att förebygga, upptäcka och släcka brand,

h) metoder och hjälpmedel för att förhindra föroreningar av miljön från fartyg,

i) bestämmelser som skall iakttas för att förhindra förorening av den marina miljön,

j) insikt om miljömässiga följdverkningar av förorening av den marina miljön,

k) första hjälp avseende skador, som kan antas inträffa i maskinutrymmen, och hur första hjälp-utrustning används,

l) hur livräddningsutrustningen fungerar och hur den används,

m) metoder för skadekontroll,

n) säkra arbetsrutiner.

5. Varje kandidat skall besitta kunskap i internationell sjölag sådan den kommer till uttryck i internationella överenskommelser och konventioner och i den utsträckning den berör specifika skyldigheter och ansvarsområden inom maskinavdelningen, i synnerhet den som berör säkerhet och skyddet av den marina miljön. Omfattningen av kunskaperna inom den nationella sjölagstiftningen överlämnas till administrationen att avgöra, men den skall inkludera nationella åtgärder, som vidtagits för tillämpning av internationella överenskommelser och konventioner.

6. Varje kandidat skall besitta kunskap om personalledning, organisation och personalutbildning ombord i fartyget.

REGEL III/3

Obligatoriska minimibestämmelser för certifiering av maskinchefer och förste maskinister i fartyg vars framdrivningsmaskineri har en effekt av mellan 750 kW och 3 000 kW

1. Varje maskinchef och förste maskinist i ett sjögående fartyg vars framdrivningsmaskineri har en effekt av mellan 750 kW och 3000 kW skall inneha föreskrivet certifikat.

2. Alla som söker ett certifikat skall

a) uppfylla administrationens krav på hälso, inklusive syn och hörsel,

b) uppfylla kraven för certifiering som vakthavande maskinbefäl, och

i) för certifiering som förste maskinist, ha fullgjort minst 12 månaders godkänd tjänstgöring i sjögående fartyg i egenskap av assisterande maskinbefäl eller maskinbefäl,

ii) för certifiering som maskinchef, ha fullgjort minst 24 månaders godkänd tjänstgöring i sjögående fartyg av vilka minst 12 månader kvalificerad att tjänstgöra som förste maskinist.

c) ha deltagit i en godkänd praktisk brandskyddskurs,

d) ha godkänts vid särskild prövning som uppfyller administrationens krav. Sådan prövning skall inkludera allt det material som anges i tillägget till denna regel. Administrationen får dock variera föreskrifterna för prövning och sjötjänstgöring som den finner gott för maskinbefäl i fartyg som är sysselsatta i kustnära resor, med beaktande av automatik och fjärrstyrda kontroller som sådana fartyg är utrustade med samt den effekt detta kan ha för säkerheten för alla fartyg, som nyttjas i samma farvatten.

3. Utbildningen för att uppnå erforderliga teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet skall ta hänsyn till internationella regler och rekommendationer.

4. Nivån av de kunskaper som krävs under de olika rubrikerna i tillägget får varieras beroende på om certifikatet utfärdas för maskinchefs- eller förste maskinistnivå.

5. Varje maskinbefäl som är kvalificerat att tjänstgöra som förste maskinist i fartyg vars framdrivningsmaskineri har en effekt av 3 000 kW eller mera, får tjänstgöra som maskinchef i fartyg vars framdrivningsmaskineri har en effekt av mindre än 3 000 kW förutsatt att han har fullgjort minst 12 månaders godkänd tjänstgöring i sjögående fartyg i egenskap av ansvarigt maskinbefäl.

TILLÄGG TILL REGEL III/3

Minimikunskaper som erfordras för certifiering som maskinchefer och förste maskinister i fartyg vars framdrivningsmaskineri har en effekt av mellan 750 kW och 3 000 kW

1. Nedanstående kursplan är sammanställd för prövning av kandidater för certifiering som maskinchefer eller förste maskinister i fartyg vars framdrivningsmaskineri har en effekt av mellan 750 kW och 3 000 kW. Med beaktande av att en förste maskinist alltid skall vara i tillfälle att ta på sig maskinchefens ansvar, skall prövningen i dessa ämnen inriktas på att kontrollera kandidatens förmåga att tillgodogöra sig all tillgänglig information, som berör fartygmaskineriets säkerhet.

2. Beträffande punkterna 3 d och 4 a nedan, får administrationen utelämna fordringar på kunskaper avseende typer av framdrivningsmaskineri, andra än sådana maskinanläggningar för vilka det certifikat som utfärdas skall gälla. Ett certifikat, som utfärdats på sådana villkor, skall inte vara giltigt avseende något av utelämnat slag av maskininstallation, med mindre maskinbefälet visat prov på att det även i dessa ämnen uppfyller administrationens fordringar. Varje sådan begränsning skall framgå av certifikatet.

3. Varje kandidat skall besitta tillräckliga, elementära teoretiska kunskaper för att förstå de grundläggande principerna för

a) förbränningsprocesser,

b) värmeöverföring,

c) mekanik och hydrodynamik,

c) driftprinciper avseende fartygsburna kraftinstallationer (diesel, ång- och gasturbiner) och kylanläggningar,

d) i) marina dieselmotorer,

ii) marina ångmaskinsanläggningar,

iii) marina gasturbiner

e) styrningsanläggningar

f) egenskaper hos bränslen och smörjoljor,

g) materialegenskaper,

h) brandsläckningsmedel,

i) marin elektrisk utrustning,

j) automatisering, instrumentering och kontrollsystem,

k) fartygs konstruktion, inklusive skadekontroll,

l) hjälpsystem.

4. Varje kandidat skall besitta fullgoda praktiska kunskaper i åtminstone

a) drift och underhåll av

i) marina dieselmotorer,

ii) marina ångmaskinsanläggningar,

iii) marina gasturbiner

b) drift och underhåll av hjälpmaskinsanläggningar och system inkluderande styrningsanläggningar,

c) drift, testning och underhåll av elektrisk utrustning och kontrollutrustning,

d) drift och underhåll av lastnings- och lossningsanordningar och maskiner på däck,

e) sökning av fel på maskinanläggningen, lokalisering av fel och åtgärder för att förebygga skada,

f) organisering av säker underhålls- och reparationstjänst,

g) metoder och hjälpmedel för att förebygga, upptäcka och släcka brand,

h) bestämmelser som skall iakttas rörande förorening av den marina miljön och hjälpmedel för att förhindra sådan förorening,

i) första hjälp avseende skador, som kan antas inträffa i maskinutrymmen, och hur första hjälp-utrustning används,

j) hur livräddningsutrustningen fungerar och hur den används,

k) metoder för skadekontroll med särskild inriktning på åtgärder, som krävs i händelse sjövatten tränger in i maskinrummet,

l) säkra arbetsrutiner.

5. Varje kandidat skall besitta kunskap i internationell sjölag, sådan den kommer till uttryck i internationella överenskommelser och konventioner och, i den utsträckning den berör specifika skyldigheter och ansvarsområden inom maskinavdelningen, i synnerhet den som berör säkerhet och skyddet av den marina miljön. Omfattningen av kunskaperna inom den nationella sjölagstiftningen överlämnas till administrationen att avgöra, men den skall inkludera nationella åtgärder, som vidtagits för tillämpning av internationella överenskommelser och konventioner.

6. Varje kandidat skall besitta kunskap om personalledning, organisation och personalutbildning ombord i fartyget.

REGEL III/4

Obligatoriska minimibestämmelser för certifiering av maskinbefäl som är ansvarigt för vakt i ett traditionellt bemannat maskinrum eller av jourhavande maskinbefäl i ett tidvis obemannat maskinrum

1. Varje maskinbefäl som är ansvarigt för vakt i ett traditionellt bemannat maskinrum eller som är utsett till jourhavande maskinbefäl i ett tidvis obemannat maskinrum i ett sjögående fartyg, vars framdrivningsmaskineri har en effekt av 750 kW eller mera, skall inneha föreskrivet certifikat.

2. Alla som söker ett certifikat skall

a) ha en ålder av minst 18 år,

b) uppfylla administrationens krav på hälsa, inklusive syn och hörsel,

c) ha genomgått totalt minst tre års godkänd utbildning eller praktik som är relevant för ett maskinbefäls arbetsuppgifter,

d) ha fullgjort tjänstgöring i sjögående fartyg under lämplig tid, som för ingå i den treårsperiod som anges i c,

e) övertyga administrationen om att han besitter det teoretiska och praktiska kunnande rörande drift och underhåll av marina maskinanläggningar, som fordras av ett vakthavande maskinbefäl,

f) ha deltagit i en godkänd praktisk brandskyddskurs,

g) ha kunskaper om säkra arbetsrutiner.

Administrationen får variera fordringarna enligt c och d för maskinbefäl i fartyg vars framdrivningsmaskineri har en effekt av mindre än 3 000 kW och som nyttjas i kustnära resor och därvid med beaktande av den effekt detta kan ha för säkerheten för alla fartyg, som nyttjas i samma farvatten.

3. Varje kandidat skall ha kunskaper om drift och underhåll av såväl huvud- som hjälpmaskiner inklusive kunskaper om alla relevanta bestämmelser och även kunskaper i minst följande ämnen:

a) Vakthållningsrutiner

i) Åligganden i samband med vaktavlösning och övertagande av vakt.

ii) Rutinåligganden under vakt.

iii) Förande av maskindagbok och betydelsen av gjorda mätaravläsningar.

iv) Åligganden i samband med överlämnade av vakt.

b) Huvud- och hjälpmaskineri

i) Medverkan vid klargöring av huvudmaskiner och förberedande av hjälputrustning för drift.

ii) Drift av ångpannor inklusive förbränningssystem.

iii) Metoder för kontroll av vattennivå i ångpannor och åtgärder som måste vidtas vid onormal vattennivå.

iv) Lokalisering av vanligen förekommande fel i maskin, på utrustning i maskin- och pannrum samt nödvändiga åtgärder för att förebygga skador.

c) Pumpsystem

i) Rutinmässig pumpdrift.

ii) Drift av rännsten-, barlast- och lastpumpsystem.

d) Generatorer

Klargöring, igångsättning, koppling och omkoppling över växelströms- eller likströmsgeneratorer.

e) Säkerhets- och nödåtgärder

i) Säkerhetsåtgärder som skall iakttas under en vakt och omedelbara åtgärder som skall vidtas i händelse av brand eller olycka, med speciell inriktning på oljesystem.

ii) Erforderlig säkerhetsisolering av elektriska och andra typer av maskiner och utrustning innan personal tillåts arbeta med sådana maskiner och utrustning.

f) Åtgärder mot förorening

Åtgärder som skall iakttas för att förhindra förorening av miljön genom olja, lastrester, kloakvatten, rök eller andra föroreningar. Användningen av utrustning för att förhindra förorening, inbegripet oljevattenseparatorer, sludge-tanksystem och anordningar för att rena kloakvatten.

g) Förstahjälp

Grundläggande första hjälp avseende skador, som kan antas inträffa i maskinutrymmen.

4. I de fall ångpannor inte ingår som en del av ett fartygs maskinanläggning, får enligt administrationens bedömande, kunskapskraven enligt 3 b ii och iii utelämnas. Ett certifikat, som utfärdats på sådana villkor, är inte giltigt för tjänstgöring i fartyg där ångpanna utgör del av ett fartygsmaskineri med mindre maskinbefälet visat prov på att det även i de utelämnade ämnena uppfyller administrationens fordringar. Varje sådan begränsning skall framgå av certifikatet.

5. Utbildning för att uppnå erforderlig teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet skall ta hänsyn till tillämpliga internationella regler och rekommendationer.

REGEL III/5

Obligatoriska minimibestämmelser för bibehållande av erforderliga yrkeskunskaper och kontinuerlig fort- och vidareutbildning av maskinbefäl

1. Varje maskinbefäl, som innehar ett certifikat, och som tjänstgör till sjöss eller, efter en period i land, avser att gå till sjöss igen, skall för att fortsätta att vara kvalificerad som behörig för tjänstgöring i sjögående fartyg, med regelbundna mellantider som inte överstiger fem år, övertyga administrationen om att han uppfyller kraven beträffande

a) hälsa inklusive syn och hörsel, och

b) yrkeskunskaper

i) genom godkänd tjänstgöring som maskinbefäl i sjögående fartyg under minst ett år under de senaste fem åren, eller

ii) genom att bestyrka att han utfört arbetsuppgifter som motsvarar de som anges för certifikatets grad, och som bedöms som minst likvärdiga med den tjänstgöring i sjögående fartyg som föreskrivs i punkt 1 b i, eller

iii) genom att antingen ha

- genomgått en godkänd prövning, eller

- med tillfredsställande resultat genomgått en eller flera godkända kurser, eller

- under en period om minst tre månader ha fullgjort godkänd tjänstgöring i sjögående fartyg som övertaligt maskinbefäl eller i lägre befattning än den för vilken hans certifikat gäller, omedelbart före återinträde i tjänst i den befattning som certifikatet berättigar till.

2. Den kurs som avses i punkt 1 b iii skall i synnerhet täcka förändringar i relevanta internationella regler och rekommendationer rörande säkerheten för människoliv till sjöss och skyddet av den marina miljön.

3. Administrationen skall se till att innehållet i nyligen gjorda ändringar i internationella regler som angår säkerheten för människoliv till sjöss och skyddet av den marina miljön görs tillgängliga för fartyg under dess jurisdiktion.

REGEL III/6

Obligatoriska minimibestämmelser för manskap som deltar i vakthållning i maskin

1. Om manskap deltar i vakthållning i maskin skall minimibestämmelserna för detta vara de som framgår av punkt 2 nedan. Dessa bestämmelser gäller inte

a) manskap som utsetts som assistent åt vakthavande maskinbefälet,

b) manskap som är under utbildning,

c) manskap vars åligganden under en vakt inte fordrar yrkesutbildning.

2. Allt manskap som deltar i vakthållning i maskin skall

a) ha en ålder av minst 16 år,

b) uppfylla administrationens krav på hälsa, inklusive syn och hörsel,

c) övertyga administrationen om att han har

i) erfarenhet av eller utbildning i brandbekämpning, grundläggande första hjälp, personlig överlevnadsteknik, hälsorisker och personlig säkerhet,

ii) förmåga att förstå order och göra sig själv förstådd i frågor som är relevanta för hans arbetsuppgifter,

d) övertyga administrationen om att han har

i) praktik relevant till hans sjötjänståligganden och utökad med en lämplig av administrationen föreskriven tjänstgöring i sjögående fartyg, eller

ii) undergått särskild utbildning antingen före sjögåendet eller ombord i fartyg, inkluderande en lämplig, av administrationen föreskriven tjänstgöring i sjögående fartyg, eller

iii) godkänd tjänstgöring i sjögående fartyg om minst sex månader.

3. Allt sådan manskap skall ha kunskaper om

a) vaktprocedurerna i maskinrummet och ha förmåga att fullfölja en vaktrutin som överensstämmer med hans arbetsuppgifter,

b) säkra arbetsrutiner i den mån de berör maskinrumsdrift,

c) benämningar som förekommer i maskinutrymmena och namn på maskiner och utrustning inom hans verksamhetsområde,

d) grundläggande procedurer för miljöskydd.

4. Allt manskap, som utnyttjas för vakt av ångpanna, skall ha kunskaper om säker hantering av en ångpanna och skall ha förmåga att upprätthålla rätt vattennivå och ångtryck.

5. Allt manskap, som delta i vakthållningen, skall vara förtrogna med sina arbetsuppgifter i maskinutrymmena i det fartyg han tjänstgör i. manskap skall särskilt beträffande detta fartyg ha

a) kunskaper om användningen av tillämpliga interna kommunikationssystem,

b) kunskaper om utrymningsvägar från maskinutrymmena,

c) kunskaper om alarmsystem inom maskinrummet och förmåga att särskilja mellan olika alarmsystem särskilt det som avser gassläckningsalarm,

d) förtrogenhet med placering och användning av brandbekämpningsutrustningen inom maskinutrymmena.

6. En sjöman kan av administrationen anse ha uppfyllt fordringarna i denna regel om han har tjänstgjort i en relevant funktion i maskinavdelningen under en tid av minst ett år under de senaste fem åren före STCW-konventionens ikraftträdande för ifrågavarande administration.

KAPITEL IV RADIOPERSONAL

Förklarande not:

Obligatoriska bestämmelser avseende radiovakthållning i allmänhet finns fastställda i radioreglementet, och i den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss, i dess senaste lydelse. Bestämmelser om underhåll av radio finns fastställda i 1974 års internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss, i dess senaste lydelse, och i de riktlinjer som antagits av administrationen.

REGEL IV/1

Tillämpning

1. Bestämmelserna i detta kapitel skall gälla för radiopersonal i fartyg som seglar under det globala nödsignals- och säkerhetssystemet till sjöss (GMDSS) som föreskrivet i 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss, i dess senaste lydelse.

2. Fram till den 1 januari 1999 skall radiopersonal i fartyg som uppfyller bestämmelserna i 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss, i kraft före den 1 februari 1992, uppfylla bestämmelserna i 1978 års internationella konvention om sjöfolks utbildning och certifiering, i kraft före den 1 december 1992.

REGEL IV/2

Obligatoriska minimibestämmelser för certifiering av GMDSS-radiopersonal

1. Varje radiooperatör, ansvarig för eller fullgörande radiokommunikationstjänst i ett fartyg skall i tillämplig omfattning inneha ett eller flera av administrationen utfärdade eller godkända certifikat i enlighet med radioreglementets bestämmelser.

2. En radiooperatör i ett fartyg som enligt 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss, i dess senaste lydelse, skall vara utrustat med radioinstallation, skall dessutom

a) ha en ålder av minst 18 år,

b) uppfylla administrationens krav på hälsa, i synnerhet i vad avser syn, hörsel och talförmåga,

c) uppfylla de krav som redovisas i tillägget till denna regel.

3. Det åligger alla som söker ett certifikat att genomgå examen eller examina i enlighet med berörd administrations fordringar.

4. Den kunskapsnivå som krävs för certifiering skall vara tillräcklig för att medge att radiooperatören skall kunna utföra sin radiokommunikationstjänst säkert och effektivt. Den kunskap som krävs för att erhålla varje typ av certifikat som definieras i radioreglementet skall vara i överensstämmelse med de reglerna. För alla typer av certifikat som definieras i radioreglementet skall den krävda kunskapen och utbildningen inkludera de ämnen som förtecknas i tillägget till denna regel. För att bestämma en lämplig kunskaps- och utbildningsnivå skall administrationen dessutom beakta relevanta rekommendationer från organisationen.

TILLÄGG TILL REGEL IV/2

Kompletterande minimibestämmelser beträffande kunskapsnivå för och utbildning av radiopersonal

1. Utöver de bestämmelser som gäller för utfärdande av certifikat enligt radioreglementet skall en radiooperatör besitta följande kunskaper och ha genomgått utbildning, inkluderande praktisk sådan, i

a) upprätthållande av radiotrafik i nödläge, inkluderande

i) övergivande av fartyg,

ii) brand ombord,

iii) driftstörningar påverkande del av eller hela radiostationen,

b) handhavande av räddnings- och överlevnadsfarkoster och tillhörande utrustning, speciellt med inriktning på radioutrustning i förbindelse med räddningsutrustning,

c) personlig överlevnadsteknik till sjöss.

d) första hjälp,

e) förebyggande av brand och brandbekämpning, speciellt med inriktning på radioinstallationen,

f) förebyggande säkerhetsåtgärder för fartyg och personal i samband med risker avseende radioutrustning, inbegripet elektriska risker, utstrålningsrisker och samt kemiska och mekaniska risker,

g) användning av Merchant Ship Search and Rescue Manual (Mersar), speciellt med inriktning på radiokommunikationer,

h) positionsrapporteringssystem och deras utnyttjande,

i) användning av internationella signalboken och samlingen av marina standardfraser för navigering,

j) system för läkarkonsultation per radio och deras utnyttjande.

2. Administrationen får, beroende på omständigheterna, variera fordringarna på den kunskap och utbildning som krävs enligt punkt 1 för utfärdande av certifikat för radiooperatörer, till en innehavare av ett certifikat som har utfärdats i enlighet med bestämmelserna i kapitlen II, III eller IV, under förutsättning att administrationen är tillfredsställd med standarden på den utbildnings- eller kunskapsnivån som krävs för certifikatets utfärdande.

REGEL IV/3

Obligatoriska minimibestämmelser för bibehållande av erforderliga yrkeskunskaper och kontinuerlig fort- och vidareutbildning av GMDSS-radiopersonal

1. Varje radiooperatör, som innehar ett eller flera av administrationen utfärdade eller godkända certifikat skall, för att alltjämt vara kvalificerad för tjänstgöring i sjögående fartyg, åläggas att uppfylla administrationens krav vad gäller

a) hälsotillstånd, i synnerhet vad avser syn, hörsel och talförmåga, med regelbundna mellantider som inte överstiger fem år, och

b) yrkeskunskaper

i) genom att utföra radiotjänst i sjögående fartyg utan något avbrott som överskrider fem år, eller

ii) genom att ha utfört arbetsuppgifter som motsvarar de som anges för certifikatets grad och som bedöms minst likvärdiga med den tjänstgöring i sjögående fartyg som föreskrivs i punkt 1 b i, eller genom att bestyrka att han utfört arbetsuppgifter som motsvarar de som anges för certifikatets grad och som bedöms minst likvärdiga med den tjänstgöring i sjögående fartyg som föreskrivs i punkt 1 b i, eller genom att bestyrka att han utfört arbetsuppgifter som motsvarar de som anges för certifikatets grad och som bedöms minst likvärdiga med den tjänstgöring i sjögående fartyg som föreskrivs i punkt 1 b i, eller

iii) efter ett sådant avbrott, ha genomgått godkänd prövning eller med tillfredsställande resultat ha genomgått en eller flera godkända kurser till sjöss eller i land, vilka skall omfatta ämnen av direkt intresse för säkerheten för människoliv till sjöss, och som gäller för det certifikat personen innehar, i enlighet med kraven i 1974 års internationella konvention för säkerhet till sjöss, i dess senaste lydelse, och radioreglementet.

2. När nya tillvägagångssätt, utrustningar eller rutiner introduceras ombord i fartyg som är berättigade att föra dess flagga kan administrationen kräva att radiooperatören avlägger ett godkänt prov eller med tillfredsställande resultat genomgår en eller flera lämpliga kurser till sjöss eller i land, med speciell inriktning på säkerhetstjänsten.

3. Varje radiooperatör skall för att alltjämt vara kvalificerad för tjänstgöring ombord i vissa typer av sjögående fartyg, för vilka träffats internationella överenskommelser rörande krav på specialutbildning, med tillfredsställande resultat ha genomgått för ändamålet anpassad och fastställd utbildning eller examina, varvid relevanta internationella regler och rekommendationer skall beaktas.

4. Administrationen skall se till att innehållet i nyligen gjorda textändringar i internationella regler som angår radiokommunikationer med anknytning till säkerheten för människoliv till sjöss, görs tillgängliga ombord i fartyg under dess jurisdiktion.

5. Administrationerna uppmanas att i samråd med berörda parter utarbeta eller befrämja utarbetandet av en lämplig plan för repetitions- och fortbildningskursen, frivilliga eller obligatoriska såsom tillämpligt, till sjöss eller i land, för radiooperatörer som tjänstgör till sjöss och speciellt för sådana som efter en tid i land avser att gå till sjöss igen. Kursen eller kurserna skall innehålla ämnen som har direkt tillämpning på radiotjänsten och skall inkludera tekniska förändringar i marin radiokommunikatiosteknologi och relevanta internationella regler och rekommendationer avseende säkerheten för människoliv till sjöss.

KAPITEL V SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR TANKFARTYG

REGEL V/1

Obligatoriska minimibestämmelser för utbildningen och behörigheterna för befälhavare, befäl och manskap i oljetankfartyg

1. Befäl och manskap avsedda för särskilda arbetsuppgifter och ansvar i samband med dessa uppgifter i förbindelse med last och lastutrustning på oljetankfartyg och som inte tjänstgjort ombord i ett oljetankfartyg som medlem av den ordinarie besättningen skall, innan de utför sådana arbetsuppgifter, ha deltagit i en lämplig landbaserad brandbekämpningskurs, och

a) fullgjort en lämplig period av övervakad tjänstgöring ombord i syfte att skaffa sig tillräcklig kunskap om säker driftpraxis, och

b) genomgått en godkänd kurs för att göra sig förtrogna med oljetankfartyg. Kursen skall inkludera grundläggande skyddsåtgärder och procedurer i avseende på säkerhet och förhindrande av förorening, arrangemang av olika typer av oljetankfartyg, lasttyper och deras risker, lasthanteringsutrustning, allmän driftordning och oljetankfartygsterminologi.

2. Befälhavare, maskinchefer, överstyrmän, förste maskinister och varje annan person med direkt ansvar för lastning, lossning och omvårdnad vid överföring eller hantering av last skall förutom bestämmelserna i punkt 1 ha

a) relevant erfarenhet som är tillräcklig för deras arbetsuppgifter i oljetankfartyg, och

b) genomgått ett särskilt utbildningsprogram som är lämpligt för deras arbetsuppgifter, inkluderande säkerhet för oljetankfartyg, brandskyddsåtgärder och brandskyddssystem, förebyggande och kontroll av förorening, driftpraxis och skyldigheter enligt tillämpliga lagar och regler.

3. Inom två år efter STCW-konventionens ikraftträdande för en part får en person anses uppfylla bestämmelserna i punkt 2 b om han har tjänstgjort i relevant befattning ombord i ett oljetankfartyg under en period av minst ett år inom de senaste fem åren.

REGEL V/2

Obligatoriska minimibestämmelser för utbildningen och behörigheterna för befälhavare, befäl och manskap i kemikalietankfartyg

1. Befäl och manskap avsedda för särskilda arbetsuppgifter och ansvar i samband med dessa uppgifter i förbindelse med last och lastutrustning på kemikalietankfartyg och som inte tjänstgjort ombord i ett kemikalietankfartyg som medlem av den ordinarie besättningen skall, innan de utför sådana arbetsuppgifter, ha deltagit i en lämplig landbaserad brandbekämpningskurs, och

a) fullgjort en lämplig period av övervakad tjänstgöring ombord i syfte att skaffa sig tillräcklig kunskap om säker driftpraxis, och

b) genomgått en godkänd kurs för att göra sig förtrogna med kemikalietankfartyg. Kursen skall inkludera grundläggande skyddsåtgärder och procedurer i avseende på säkerhet och förhindrande av förorening, arrangemang av olika typer av kemikalietankfartyg, lasttyper och deras risker, lasthanteringsutrustning, allmän driftordning och kemikalietankfartygsterminologi.

2. Befälhavare, maskinchefer, överstyrmän, förste maskinister och varje annan person med direkt ansvar för lastning, lossning och omvårdnad vid överföring eller hantering av last skall förutom bestämmelserna i punkt 1 ha

a) relevant erfarenhet som är tillräcklig för deras arbetsuppgifter i kemikalietankfartyg, och

b) genomgått ett särskilt utbildningsprogram som är lämpligt för deras arbetsuppgifter, inkluderande säkerhet för kemikalietankfartyg, brandskyddsåtgärder och brandskyddssystem, förebyggande och kontroll av förorening, driftpraxis och skyldigheter enligt tillämpliga lagar och regler.

3. Inom två år efter 1978 STCW-konventionens ikraftträdande för en part får en person anses uppfylla bestämmelserna i punkt 2 b om han har tjänstgjort i relevant befattning ombord i ett kemikalietankfartyg under en period av minst ett år inom de senaste fem åren.

REGEL V/3

Obligatoriska minimibestämmelser för utbildningen och behörigheterna för befälhavare, befäl och manskap i gastankfartyg

1. Befäl och manskap avsedda för särskilda arbetsuppgifter och ansvar i samband med dessa uppgifter i förbindelse med last och lastutrustning på gastankfartyg och som inte tjänstgjort ombord i ett gastankfartyg som medlem av den ordinarie besättningen skall, innan de utför sådana arbetsuppgifter, ha deltagit i en lämplig landbaserad brandbekämpningskurs, och

a) fullgjort en lämplig period av övervakad tjänstgöring ombord i syfte att skaffa sig tillräcklig kunskap om säker driftpraxis, och

b) genomgått en godkänd kurs för att göra sig förtrogna med gastankfartyg. Kursen skall inkludera grundläggande skyddsåtgärder och procedurer i avseende på säkerhet och förhindrande av förorening, arrangemang av olika typer av gastankfartyg, lasttyper och deras risker, lasthanteringsutrustning, allmän driftordning och gastankfartygsterminologi.

2. Befälhavare, maskinchefer, överstyrmän, förste maskinister och varje annan person med direkt ansvar för lastning, lossning och omvårdnad vid överföring eller hantering av last skall förutom bestämmelserna i punkt 1 ha

a) relevant erfarenhet som är tillräcklig för deras arbetsuppgifter i gastankfartyg, och

b) genomgått ett särskilt utbildningsprogram som är lämpligt för deras arbetsuppgifter, inkluderande säkerhet för gastankfartyg, brandskyddsåtgärder och brandskyddssystem, förebyggande och kontroll av förorening, driftpraxis och skyldigheter enligt tillämpliga lagar och regler.

3. Inom två år efter 1978 STCW-konventionens ikraftträdande för en part får en person anses uppfylla bestämmelserna i punkt 2 b om han har tjänstgjort i relevant befattning ombord i ett gastankfartyg under en period av minst ett år inom de senaste fem åren.

KAPITEL VI YRKESKUNSKAPER BETRÄFFANDE RÄDDNINGSFARKOSTER

REGEL VI/1

Obligatoriska minimibestämmelser för certifiering av yrkeskunskaper avseende räddnings- och överlevnadsfarkoster

1. Alla som söker ett certifikat beträffande yrkeskunskaper i avseende på räddningsfarkoster skall

a) ha en ålder av minst 17 1/2 år,

b) uppfylla administrationens krav på hälsa,

c) ha minst 12 månaders godkänd tjänstgöring i sjögående fartyg, eller ha deltagit i en godkänd utbildningskurs och ha minst nio månaders godkänd tjänstgöring i sjögående fartyg,

d) till administrationens godkännande, genom examinering eller genom kontinuerlig uppföljning under en godkänd utbildningskurs visa att han besitter kunskaper i enlighet med tillägget till denna regel,

e) till administrationens godkännande, genom examinering eller genom kontinuerlig uppföljning under en godkänd utbildningskurs visa att han besitter förmåga att

i) sätta på en räddningsväst på ett korrekt sätt, hoppa i vattnet från en viss höjd på ett säkert sätt, ta sig ombord i en räddningsfarkost från vattnet iklädd räddningsväst,

ii) iklädd räddningsväst rättvända en upp och ner vänd livflotte,

iii) förstå märkningen på en räddnings- och överlevnadsfarkost i vad avser det antal personer den får föra,

iv) använda de rätta kommandoord som krävs vid sjösättning och äntring av en räddnings- eller överlevnadsfarkost, då det gäller att komma klar fartyget samt vid handhavandet av och debarkering från en räddnings- och överlevnadsfarkost,

v) iordningställa och sjösätta en räddnings- och överlevnadsfarkost på ett säkert sätt och att snabbt komma klar fartygssidan,

vi) ta hand om skadade personer, såväl under som efter det att fartyget övergivits,

vii) ro och styra, resa mast, hissa segel, manövrera en båt under segel och styra en båt efter kompass,

viii) använda signaleringsutrustning, inkluderande pyrotekniska signaler,

ix) använda för radioutrustning i förbindelse med räddningsutrustning,

x) ta på och använda räddningsdräkt, använda livräddningssäckar.

TILLÄGG TILL REGEL VI/1

Minimibestämmelser som krävs för att bli certifierad beträffande yrkeskunskaper avseende överlevnadsfarkoster

1. Olika typer av nödsituationer som kan uppstå, t. ex. kollisioner, brand, förlisning.

2. Principer för överlevnad, inkluderande

a) värdet av utbildning och övningar,

b) behovet av att vara förberedd för varje nödsituation,

c) åtgärder som skall vidtas vid kallelse till räddnings- och överlevnadsfarkoster,

d) åtgärder som skall vidtas vid övergivande av fartyget,

e) åtgärder som skall vidtas när man är i vattnet,

f) åtgärder som skall vidtas när man är i en räddnings- eller överlevnadsfarkost,

g) de största farorna för de överlevande.

3. Särskilda arbetsuppgifter för varje besättningsmedlem enligt alarmlistan, inkluderande skillnaden mellan larmsignalen för kallelse av alle man till räddningsfarkoster och kallelse till brandstationer.

4. Olika typer av livräddningsutrustning som vanligen finns i fartyg.

5. Räddnings- och överlevnadsfarkosters konstruktion och utrustning och utrustningens olika beståndsdelar.

6. Räddnings- och överlevnadsfarkosters särskilda egenskaper och hjälpmedel.

7. Olika typer av anordningar för sjösättning av räddnings- och överlevnadsfarkoster,

8. Olika sätt att sjösätta räddnings- och överlevnadsfarkoster i grov sjö.

9. Åtgärder som skall vidtas sedan fartyget övergivits.

10. Handhavande av räddnings- och överlevnadsfarkoster i hårt väder.

11. Användning av fånglina, drivankare och all annan utrustning.

12. Fördelning av mat och vatten i överlevnadsfarkost.

13. Metoder vid helikopterräddning.

14. Användning av utrustning för första hjälp samt återupplivningsteknik.

15. Radioutrustning i förbindelse med räddningsutrustning som medförs i räddnings- och överlevnadsfarkoster inkluderande positionsangivande nödradiofyrar.

16. Konsekvenserna av nedkylning och dess förebyggande, användning av skyddskapell och skyddskläder inkluderande skyddskläder och livräddningssäckar.

17. Metoder för igångsättning och drift av en räddnings- och överlevnadsfarkosts motor med tillbehör samt användning av tillgängliga brandsläckare.

18. Användning av räddnings- och överlevnadsfarkoster för att hålla livflottar samlade och för räddning av överlevande och personer i vattnet.

19. Sätta räddnings- och överlevnadsfarkoster på land.