31991R3921

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 3921/91 av den 16 december 1991 om villkoren för att transportföretag skall få utföra inrikes transporter av gods eller passagerare på inre vattenvägar i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 75 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (), och

med beaktande av följande:

Enligt artikel 75.1 b i fördraget förutsätter införandet av en gemensam transportpolitik bl.a. att det fastställs på vilka villkor transportföretag får utföra inrikes transporter i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande.

Denna bestämmelse innebär att alla sådana begränsningar avlägsnas som riktar sig mot en person som tillhandahåller dessa tjänster, på grund av hans nationalitet eller det faktum att han är etablerad i en annan medlemsstat än den där tjänsten skall tillhandahållas.

I enlighet med de allmänna principer i fördraget, som innefattar lika behandling och med EG-domstolens rättspraxis i denna fråga, bör transportföretag som inte är etablerade i medlemsstaten tillåtas att genomföra nationella transporter på samma villkor som de som medlemsstaten i fråga föreskriver för sina egna transportföretag.

Det är nödvändigt att undvika en snedvridning av konkurrensen och störningar i ifrågavarande marknaders organisation.

De lagar och andra författningar som gäller i den medlemsstat där tjänsterna tillhandahålls måste, i den utsträckning tillämpningen av dessa medför begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster, rättfärdigas av allmänintresset. Sådana bestämmelser får endast tillämpas i de fall då allmänintresset inte redan är skyddat genom bestämmelser, som gäller för transportföretag i den medlemsstat där de är etablerade och i den utsträckning inte samma resultat kan uppnås genom mindre bindande regler.

Bestämmelser bör utfärdas om en övergångsperiod.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Från och med den 1 januari 1993 skall varje transportör av gods eller passagerare på inre vattenvägar tillåtas att utföra nationella transporter av gods eller passagerare på inre vattenvägar i yrkesmässig trafik i en medlemsstat där transportföretaget inte är etablerat, nedan kallat "cabotage" under förutsättning att

- transportföretaget är etablerat i en medlemsstat i enlighet med dess lagstiftning och där så är tillämpligt,

- transportföretaget är berättigat att där utföra internationella transporter av gods eller passagerare på inre vattenvägar.

Om transportföretaget uppfyller dessa villkor får det temporärt utföra cabotage i ifrågavarande medlemsstat utan att ha säte eller driftställe där.

Artikel 2

1. För att ett transportföretag skall tillåtas utföra cabotage får vidare för detta ändamål endast användas fartyg vars ägare är

a) fysiska personer som är bosatta i en medlemsstat och som är medborgare i en medlemsstat,

eller

b) juridiska personer

i) som har sitt säte i en medlemsstat

och

ii) som till övervägande del ägs av medborgare i en medlemsstat.

2. En medlemsstat får i undantagsfall medge avvikelser från det villkor som anges i punkt 1 b ii. Den skall samråda med kommissionen angående de avgörande kriterier som övervägs.

3. Ett intyg som är utfärdat av den medlemsstat där fartyget är registrerat eller, om det inte är registrerat, av den medlemsstat där ägaren är etablerad, skall uppvisas för att bevisa att transportföretaget uppfyller de villkor som fastställts i punkt 1. Detta intyg måste förvaras ombord på fartyget.

Det dokument som intygar att ett fartyg tillhör Rhen-sjöfarten enligt rådets förordning (EEG) nr 2919/85 av den 17 oktober 1985 om fastställande av villkoren för tillträde till de avtal som slutits enligt den reviderade konventionen om sjöfarten på Rhen för fartyg som tillhör Rhen-sjöfarten (), skall ersätta det intyg som anges i första stycket.

Artikel 3

1. Utförandet av cabotage skall, med förbehåll för tillämpningen av gemenskapsreglerna, underkastas de lagar och andra författningar som gäller i värdmedlemsstaten inom följande områden:

a) Fraktsatser och villkor som styr transportkontrakt samt befraktnings- och driftsförfaranden.

b) Tekniska specifikationer för fartyg.

De tekniska specifikationer som skall uppfyllas av fartyg som används för att utföra cabotage skall vara dem som gäller för fartyg som är godkända för att utföra internationella transporter.

c) Sjöfartsbestämmelser och polisiära bestämmelser.

d) Gångtid och viloperioder.

e) Moms (mervärdeskatt) på transporttjänster.

2. De bestämmelser som anges i punkt 1 skall tillämpas på transportföretag som inte är etablerade i medlemsstaten på samma villkor som dem som medlemsstaten uppställer för sina egna medborgare, för att effektivt förhindra varje diskriminering på grundval av nationalitet eller hemvist.

3. Om det konstateras, med hänsyn tagen till den praktiska tillämpningen, att det är nödvändigt att anpassa den förteckning över områden som omfattas av värdmedlemsstatens bestämmelser enligt punkt 1, skall rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen ändra förteckningen.

Artikel 4

Till den 1 januari 1995 gäller följande utan hinder av artikel 1 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5:

a) Frankrike får begränsa cabotaget inom sitt territorium till två resor vid den returresa som följer direkt på en internationell gods- eller passagerartransport.

b) Tyskland får begränsa cabotaget på sitt territorium till endast en resa vid den returresa som följer direkt på en internationell gods- eller passagerartransport.

c) Transporter mellan hamnar som ligger i förbundsstaterna Brandenburg, Mecklenburg-Vorpommern, Sachsen, Sachsen-Anhalt och Thüringen samt Berlin skall inte omfattas av denna förordning.

Artikel 5

Medlemsstaterna får inte införa några nya begränsningar för gemenskapens transportföretag i fråga om frihet att tillhandahålla tjänster som faktiskt uppnåtts vid den tidpunkt då denna förordning träder i kraft.

Artikel 6

Denna förordning skall inte påverka de rättigheter som existerar enligt den reviderade konventionen om sjöfarten på Rhen (Mannheim-konventionen).

Artikel 7

Medlemsstaterna skall i vederbörlig ordning anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att tillämpa denna förordning och skall underrätta kommissionen om detta.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 16 december 1991.

På rådets vägnar

H. MAIJ-WEGGEN

Ordförande

() EGT nr C 331, 20.12.1985, s 2.

() EGT nr C 255, 13.10.1986, s. 229.

() EGT nr C 328, 22.12.1986, s. 34.

() EGT nr L 280, 22.10.1985, s. 4.