31986L0560

RÅDETS TRETTONDE DIREKTIV av den 17 november 1986 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter - Regler om återbetalning av mervärdeskatt till skattskyldiga personer som inte är etablerade i gemenskapens territorium (86/560/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR UTFÄRDAT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskaperna, särskilt artiklarna 99 och 100 i detta,

med beaktande av rådets direktiv 77/388/EEG om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund(), särskilt artikel 17.4 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(), och

med beaktande av följande:

I artikel 8 i direktiv 79/1072/EEG() om regler för återbetalning av mervärdeskatt till skattskyldiga som inte är etablerade i landets territorium föreskrivs att medlemsstaterna vad gäller skattskyldiga personer som inte är etablerade i gemenskapens territorium får vägra återbetalning eller sätta särskilda villkor.

Det finns behov av att säkerställa en harmonisk utveckling av handelsrelationerna mellan gemenskapen och tredje land på grundval av direktiv 79/1072/EEG och samtidigt ta hänsyn till de varierande situationerna i olika länder utanför gemenskapen.

Vissa former av skatteflykt och skatteundandragande bör förhindras.

HÄRMED FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I detta direktiv används nedanstående beteckningar med de betydelser som här anges:

1. skattskyldig person som inte är etablerad i gemenskapens territorium: en skattskyldig person enligt artikel 4.1 i direktiv 77/388/EEG som under den tidsrymd som avses i artikel 3.1 i det här direktivet varken har haft sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast driftställe varifrån verksamheten har bedrivits i gemenskapens territorium, eller i avsaknad härav sin bosättning eller stadigvarande hemvist där och som under perioden inte har tillhandahållit några varor eller tjänster som skall anses ha tillhandahållits i den medlemsstat som avses i artikel 2, med undantag av

a) transporttjänster och anknytande tjänster som är undantagna från skatteplikt enligt artikel 14.1 i, artikel 15 eller artikel 16.1 B, C och D i direktiv 77/388/EEG,

b) tjänster i sådana fall då betalningsskyldighet för skatten uteslutande åvilar den åt vilken tjänsten tillhandahållits, i enlighet med artikel 21.1 b i direktiv 77/388/EEG.

2. gemenskapens territorium: de medlemsstaters territorier där direktiv 77/388/EEG är tillämpligt.

Artikel 2

1. Utan hinder av artiklarna 3 och 4 skall varje medlemsstat till skattskyldiga som inte är etablerade i gemenskapens territorium på nedan angivna villkor återbetala all mervärdeskatt som debiterats för tjänster som utförts åt honom eller lös egendom som tillhandahållits honom i landet av andra skattskyldiga personer eller som debiterats på grund av varuimport till landet, i den mån varorna eller tjänsterna används för de transaktioner som avses i artikel 17.3 a och b i direktiv 77/388/EEG eller för tillhandahållande av de tjänster som avses i artikel 1.1 b i det här direktivet.

2. Medlemsstaterna får göra återbetalning enligt punkt 1 beroende av att motsvarande fördelar vad gäller omsättningsskatter beviljas av tredje land.

3. Medlemsstaterna får kräva att en skatterepresentant utses.

Artikel 3

1. Återbetalning enligt artikel 2.1 görs på ansökan av den skattskyldige. Medlemsstaterna skall bestämma reglerna för att ge in sådana ansökningar, däribland tidsfrister för detta, vilken period ansökningarna skall avse, vilken myndighet som är behörig att ta emot dem och det minsta belopp en ansökan får avse. De skall bestämma reglerna för hur återbetalning skall ske, inbegripet tidsfristen för detta. De skall på den sökande lägga de skyldigheter som är nödvändiga för att man skall kunna avgöra om ansökan är berättigad och förebygga bedrägeri, särskilt skyldighet för den sökande att visa att han är näringsidkare enligt artikel 4.1 i direktiv 77/388/EEG. Den sökande måste i en skriftlig förklaring intyga att han inte har utfört någon transaktion som inte uppfyller villkoren i artikel 1.1 i detta direktiv.

2. Återbetalning får inte ske på villkor som är gynnsammare än de som gäller för skattskyldiga personer i gemenskapen.

Artikel 4

1. Rätt till återbetalning enligt detta direktiv skall bedömas i enlighet med artikel 17 i direktiv 77/388/EEG såsom detta tillämpas i den medlemsstat där återbetalning sker.

2. Medlemsstaterna får dock undanta vissa utgifter och göra återbetalning beroende av ytterligare villkor.

3. Detta direktiv skall inte gälla tillhandahållande av varor som är eller kan vara undantagna enligt artikel 15 punkt 2 i direktiv 77/388/EEG.

Artikel 5

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 januari 1988. Direktivet skall gälla endast ansökningar om återbetalning av mervärdeskatt som påförts köp av varor eller tjänster som fakturerats, eller import som skett, den dagen eller senare.

2. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de centrala bestämmelser de inför i sin lagstiftning på det område som omfattas av detta direktiv och om sitt utnyttjande av den möjlighet som anges i artikel 2.2. Kommissionen skall underrätta de övriga medlemsstaterna om detta.

Artikel 6

Inom tre år från den dag som avses i artikel 5 skall kommissionen, efter samråd med medlemsstaterna, lämna rådet och Europaparlamentet en rapport om detta direktivs tillämpning, särskilt vad gäller artikel 2.2.

Artikel 7

Från och med den dag då detta direktiv genomförs och under alla omständigheter senast den dag som nämns i artikel 5 skall artikel 17.4 sista meningen i direktiv 77/388/EEG och artikel 8 i direktiv 79/1072/EEG upphöra att gälla i varje medlemsstat.

Artikel 8

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 17 november 1986.

På rådets vägnar

N. LAWSON

Ordförande

() EGT nr L 145, 13.6.1977, s. 1.

() EGT nr C 223, 27.8.1982, s. 5 och EGT nr C 196, 23.7.1983, s. 6.

() EGT nr C 161, 20.6.1983, s. 111.

() EGT nr C 176, 4.7.1983, s. 22.

() EGT nr L 331, 27.12.1979, s. 11.