This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 02021R1230-20240408
Regulation (EU) 2021/1230 of the European Parliament and of the Council of 14 July 2021 on cross-border payments in the Union (codification) (Text with EEA relevance)Text with EEA relevance
Consolidated text: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1230 av den 14 juli 2021 om gränsöverskridande betalningar i unionen (kodifiering) (Text av betydelse för EES)Text av betydelse för EES.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1230 av den 14 juli 2021 om gränsöverskridande betalningar i unionen (kodifiering) (Text av betydelse för EES)Text av betydelse för EES.
02021R1230 — SV — 08.04.2024 — 001.001
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2021/1230 av den 14 juli 2021 om gränsöverskridande betalningar i unionen (kodifiering) (EGT L 274 30.7.2021, s. 20) |
Ändrad genom:
|
|
Officiella tidningen |
||
nr |
sida |
datum |
||
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2024/886 av den 13 mars 2024 |
L 886 |
1 |
19.3.2024 |
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2021/1230
av den 14 juli 2021
om gränsöverskridande betalningar i unionen
(kodifiering)
(Text av betydelse för EES)
Artikel 1
Innehåll och tillämpningsområde
Utan hinder av första stycket i den här punkten är artiklarna 4 och 5 tillämpliga på alla nationella och gränsöverskridande betalningar som anges i euro eller i den nationella valutan i en medlemsstat, när denna valuta är en annan än euro, och som involverar en valutaväxlingstjänst.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
gränsöverskridande betalning: en elektroniskt behandlad betalningstransaktion som initierats av en betalare eller av eller via en betalningsmottagare där betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer befinner sig i olika medlemsstater.
nationell betalning: en elektroniskt behandlad betalningstransaktion som initierats av en betalare eller av eller via en betalningsmottagare där betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer befinner sig i samma medlemsstat.
betalare: en fysisk eller juridisk person som är betalkontoinnehavare och som godkänner en betalningsorder från detta betalkonto eller, om det inte finns något betalkonto, en fysisk eller juridisk person som lämnar en betalningsorder.
betalningsmottagare: en fysisk eller juridisk person som är den avsedda mottagaren av medel som har omfattats av en betalningstransaktion.
betaltjänstleverantör: någon av de kategorier av juridiska personer som avses i artikel 1.1 i direktiv (EU) 2015/2366 och de fysiska eller juridiska personer som avses i artikel 32 i det direktivet, men inte de institut som förtecknas i leden 2–23 i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU ( 1 ) och som omfattas av ett undantag i en medlemsstat i enlighet med artikel 2.5 i direktiv (EU) 2015/2366.
betaltjänstanvändare: en fysisk eller juridisk person som utnyttjar en betaltjänst i egenskap av betalare, betalningsmottagare eller både betalare och betalningsmottagare.
betalningstransaktion: en åtgärd som initieras av en betalare eller av eller via en betalningsmottagare som innebär placering, överföring eller uttag av medel, oberoende av eventuella underliggande förpliktelser mellan betalaren och betalningsmottagaren.
betalningsorder: varje instruktion som en betalare eller betalningsmottagare ger sin betaltjänstleverantör om att en betalningstransaktion ska genomföras.
avgift: ett belopp som en betaltjänstleverantör tar ut från betaltjänstanvändaren och som är direkt eller indirekt kopplat till en betalningstransaktion, ett belopp som en betaltjänstleverantör eller en tillhandahållare av valutaväxlingstjänster tar ut från betaltjänstanvändaren i enlighet med artikel 59.2 i direktiv (EU) 2015/2366 för en valutaväxlingstjänst, eller en kombination av dessa belopp.
medel: sedlar och mynt, kontotillgodohavanden samt elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG ( 2 ).
konsument: en fysisk person som agerar vid sidan av sin närings- eller yrkesverksamhet.
mikroföretag: ett företag som vid ingåendet av betaltjänstavtalet är ett företag i enlighet med definitionen i artikel 1 och artikel 2.1 och 2.3 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG ( 3 ).
förmedlingsavgift: avgift som betalas mellan betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer för varje autogirering.
autogiro: en betaltjänst för debitering av en betalares betalkonto, där en betalningstransaktion initieras av betalningsmottagaren på grundval av det medgivande som betalaren lämnat till betalningsmottagaren, betalningsmottagarens betaltjänstleverantör eller betalarens egen betaltjänstleverantör.
autogirosystem: gemensamt regelverk, praxis och standarder som avtalats mellan betaltjänstleverantörer för utförande av autogireringar.
Artikel 3
Avgifter för gränsöverskridande betalningar och motsvarande nationella betalningar
Vid tillämpning av första stycket i denna punkt avses med omedelbar betalning en omedelbar betalning enligt definitionen i artikel 2.1a i förordning (EU) nr 260/2012, som är uttryckt i euro och är gränsöverskridande.
Artikel 4
Valutaväxlingsavgifter för kortbaserade transaktioner
Utöver den information som avses i punkt 1 ska en part som tillhandahåller en valutaväxlingstjänst i en uttagsautomat eller på försäljningsstället lämna följande information till betalaren innan betalningstransaktionen initieras:
Det belopp som ska betalas till betalningsmottagaren i den valuta som används av betalningsmottagaren.
Det belopp som betalaren ska betala i valutan för betalarens konto.
Utan hinder av första stycket ska ett sådant meddelande skickas igen en gång varje månad under vilken betalarens betaltjänstleverantör mottar en betalningsorder i samma valuta från betalaren.
Betaltjänstleverantören ska erbjuda betaltjänstanvändare möjligheten att välja att inte erhålla de elektroniska meddelanden som avses i punkt 5.
Betaltjänstleverantören och betaltjänstanvändaren får enas om att punkt 5 och denna punkt inte ska tillämpas, helt eller delvis, om betaltjänstanvändaren inte är en konsument.
Artikel 5
Valutaväxlingsavgifter vid betalningar (credit transfers)
Artikel 6
Åtgärder för att underlätta automatiska betalningar
Betaltjänstleverantören ska i tillämpliga fall också ange betaltjänstanvändarens Iban-nummer och sin BIC-kod på kontoutdrag eller i en bilaga till dessa.
Betaltjänstleverantören ska tillhandahålla betaltjänstanvändaren den information som krävs i enlighet med denna punkt utan kostnad.
Artikel 7
Krav på betalningsbalansrapportering
Artikel 8
Behöriga myndigheter
Medlemsstaterna ska utse de behöriga myndigheter som ska ansvara för att denna förordning efterlevs.
Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella förändringar vad gäller de behöriga myndigheter som anmälts till den i enlighet med artikel 9 andra stycket i förordning (EG) nr 924/2009.
Medlemsstaterna ska kräva att de behöriga myndigheterna effektivt bevakar att denna förordning efterlevs och vidtar alla åtgärder som krävs för att säkerställa sådan efterlevnad.
Artikel 9
Klagomålsförfaranden för påstådda överträdelser av denna förordning
Artikel 10
Förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol
Artikel 11
Samarbete över gränserna
De olika medlemsstaternas behöriga myndigheter och organ med ansvar för förfarandena för klagomål och tvistlösning utanför domstol, som avses i artiklarna 8 och 10, ska samarbeta aktivt och snabbt för att lösa gränsöverskridande tvister. Medlemsstaterna ska se till att ett sådant samarbete äger rum.
Artikel 12
Sanktioner
Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål till kommissionen anmäla eventuella ändringar som berör de regler och åtgärder som anmälts till den i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 924/2009.
Artikel 13
Tillämpning på andra valutor än euro
En medlemsstat som inte har euro som sin valuta och som beslutar att tillämpa denna förordning på sin nationella valuta, ska meddela kommissionen detta.
Detta meddelande ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Den utvidgade tillämpningen av denna förordning på den berörda medlemsstatens nationella valuta ska få verkan 14 dagar efter ett sådant offentliggörande.
Artikel 14
Översyn
Senast den 19 april 2022 ska kommissionen förelägga Europaparlamentet, rådet, ECB och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén en rapport om tillämpningen och effekterna av denna förordning, vilken framför allt ska innehålla följande:
En utvärdering av hur betaltjänstleverantörer tillämpar artikel 3 i denna förordning.
En utvärdering av utvecklingen av volymer och avgifter för nationella och gränsöverskridande betalningar i medlemsstaternas nationella valutor och i euro sedan dagen för antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/518 ( 5 ), nämligen den 19 mars 2019.
En utvärdering av effekterna av artikel 3 i denna förordning för utvecklingen av valutaväxlingsavgifter och andra avgifter som avser betaltjänster, både för betalare och för betalningsmottagare.
En utvärdering av den uppskattade effekten av en ändring av artikel 3.1 i denna förordning till att täcka valutor i alla medlemsstater.
En utvärdering av hur tillhandahållare av valutaväxlingstjänster tillämpar informationskraven i artiklarna 4 och 5 i denna förordning och den nationella rätt som genomför artiklarna 45.1, 52.3 och 59.2 i direktiv (EU) 2015/2366, och huruvida de bestämmelserna har ökat transparensen när det gäller valutaväxlingsavgifter.
En utvärdering av huruvida och i vilken omfattning tillhandahållare av valutaväxlingstjänster har haft svårigheter i samband med den praktiska tillämpningen av artiklarna 4 och 5 i denna förordning och den nationella rätt som genomför artiklarna 45.1, 52.3 och 59.2 i direktiv (EU) 2015/2366.
En kostnads-nyttoanalys av de kommunikationskanaler och -tekniker som används av, eller finns tillgängliga för, tillhandahållare av valutaväxlingstjänster och som ytterligare kan öka transparensen när det gäller valutaväxlingsavgifter, inbegripet en utvärdering av huruvida det finns vissa kanaler som betaltjänstleverantörer bör vara skyldiga att erbjuda för lämnandet av den information som avses i artikel 4. Analysen ska även omfatta en utvärdering av den tekniska möjligheten att samtidigt offentliggöra den information som avses i artikel 4.1 och 4.3 i denna förordning, före initieringen av varje transaktion, för alla valutaväxlingsalternativ som finns tillgängliga i en uttagsautomat eller på försäljningsstället.
En kostnads-nyttoanalys av att ge betalaren möjlighet att blockera den valutaväxlingsfunktion som erbjuds av en annan part än betalarens betaltjänstleverantör i en uttagsautomat eller på försäljningsstället och att ändra sina preferenser i det avseendet.
En kostnads-nyttoanalys av att införa ett krav för betalarens betaltjänstleverantör att vid tillhandahållande av valutaväxlingstjänster i samband med en enskild betalningstransaktion tillämpa den valutaväxlingskurs som var tillämplig vid tidpunkten för initieringen av transaktionen vid clearing och avveckling av transaktionen.
Artikel 15
Upphävande
Förordning (EG) nr 924/2009 upphör att gälla.
Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.
Artikel 16
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
BILAGA I
Upphävd förordning och en förteckning över ändringar av denna
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 (EUT L 266, 9.10.2009, s. 11) |
|
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 (EUT L 94, 30.3.2012, s. 22) |
(Endast vad gäller hänvisningen i artikel 17 till artiklarna 2, 3, 4, 5, 7 och 8) |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/518 (EUT L 91, 29.3.2019, s. 36) |
|
BILAGA II
Jämförelsetabell
Förordning (EG) nr 924/2009 |
Denna förordning |
Artikel 1.1, 1.2 och 1.3 |
Artikel 1.1, 1.2 och 1.3 |
Artikel 1.4 |
— |
Artikel 2 |
Artikel 2 |
Artikel 3.1 |
Artikel 3.1 |
Artikel 3.1a |
Artikel 3.2 |
Artikel 3.2 |
Artikel 3.3 |
Artikel 3.4 |
Artikel 3.4 |
Artikel 3a |
Artikel 4 |
Artikel 3b |
Artikel 5 |
Artikel 4.1 |
Artikel 6.1 |
Artikel 4.3 |
Artikel 6.2 |
Artikel 4.4 |
Artikel 6.3 |
Artikel 5 |
Artikel 7 |
Artikel 6 |
— |
Artikel 7 |
— |
Artikel 9, första stycket |
Artikel 8, första stycket |
Artikel 9, andra stycket |
Artikel 8, andra stycket |
Artikel 9, tredje stycket |
— |
Artikel 9, fjärde stycket |
Artikel 8, tredje stycket |
Artikel 10.1, första stycket |
Artikel 9.1 |
Artikel 10.1, andra stycket |
— |
Artikel 10.2 |
Artikel 9.2 |
Artikel 11 |
Artikel 10 |
Artikel 12 |
Artikel 11 |
Artikel 13 |
Artikel 12 |
Artikel 14.1 |
Artikel 13 |
Artikel 14.2 |
— |
Artikel 14.3 |
— |
Artikel 15 |
Artikel 14 |
Artikel 16 |
Artikel 15 |
Artikel 17 |
Artikel 16 |
— |
Bilaga I |
— |
Bilaga II |
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7).
( 3 ) Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).
( 4 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (EUT L 94, 30.3.2012, s. 22).
( 5 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/518 av den 19 mars 2019 om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 vad gäller vissa avgifter för gränsöverskridande betalningar i unionen och valutaväxlingsavgifter (EUT L 91, 29.3.2019, s. 36).