EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 02000R1825-20070323

Consolidated text: Kommissionens förordning (EG) nr 1825/2000 av den 25 augusti 2000 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 när det gäller märkning av nötkött och nötköttsprodukter

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2000/1825/2007-03-23

2000R1825 — SV — 23.03.2007 — 001.001


Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

►B

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1825/2000

av den 25 augusti 2000

om fastställande av tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 när det gäller märkning av nötkött och nötköttsprodukter

(EGT L 216, 26.8.2000, p.8)

Ändrad genom:

 

 

Officiella tidningen

  No

page

date

►M1

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 275/2007 av den 15 mars 2007

  L 76

12

16.3.2007




▼B

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1825/2000

av den 25 augusti 2000

om fastställande av tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 när det gäller märkning av nötkött och nötköttsprodukter



EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur, om märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 820/97 ( 1 ), särskilt artikel 19 i denna, och

av följande skäl:

(1)

Tillämpningsföreskrifter bör fastställas för förordning (EG) nr 1760/2000, särskilt för handeln mellan medlemsstaterna, så att märkningssystemet inte leder till störningar av handeln på nötköttsmarknaden.

(2)

I såväl systemet för frivillig märkning och systemet för obligatorisk märkning är det nödvändigt att alla aktörer och organisationer, vid varje etapp av produktion och försäljning, använder sig av ett identifieringssystem och ett heltäckande registreringssystem på ett sådant sätt att det säkert går att spåra nötköttets ursprung.

(3)

När det gäller identifiering av slakterier, för vilka det inte finns några godkännandenummer att tillgå, bör det under en övergångsperiod tillhandahållas alternativa identifieringsmetoder.

(4)

Det är även nödvändigt att fastställa ett förfarande för märkningen av nötkött som kommer från djur för vilka det inte finns några födelsedata eller uppgifter om förflyttningar, eftersom krav på sådana uppgifter först infördes från och med den 1 januari 1998 genom rådets förordning (EG) nr 820/97 av den 21 april 1997 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur och om märkning av nötkött och nötköttsprodukter ( 2 ). En liknande bestämmelse krävs när det gäller märkning av nötkött från djur som importerats levande från tredje land till gemenskapen.

(5)

I fråga om ursprungsangivelse bör de uppgifter som anges på den etikett som fästs av den medlemsstat eller det tredje land där djuret föddes upp inte upprepas i onödan, utan ett förenklat förfarande bör införas, som bygger på hur länge det aktuella djuret hölls i den medlemsstat eller det tredje land där det föddes eller slaktades.

(6)

Det bör klargöras vilka ytterligare uppgifter som kan anges på etiketten inom ramen för ett förenklat märkningsförfarande för malet kött. Ytterligare uppgifter i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 1760/2000 kan anges efter den 1 september 2000. Vissa uppgifter får endast anges fram till och med den 1 januari 2002 om medlemsstaten har fattat beslut om att införa ett nationellt system för obligatorisk märkning som inbegriper uppgifter av det aktuella slaget eller om den aktuelle aktören anger uppgifterna frivilligt.

(7)

Inom ramen för systemet för frivillig märkning av nötkött är det nödvändigt att sörja för ett snabbare eller förenklat godkännandeförfarande för vissa styckningsdelar av nötkött som märks i en medlemsstat i enlighet med en godkänd specifikation och förs in i en annan medlemsstat.

(8)

För att säkerställa att specifikationen är tillförlitlig är det nödvändigt att det oberoende organet och den behöriga myndigheten har tillgång till alla register som förs av aktörer och organisationer och att det genomförs regelbundna stickprov på grundval av en riskanalys.

(9)

I artikel 17 i förordning (EG) nr 1760/2000 fastställs vissa bestämmelser avseende produktion av nötkött som helt eller delvis äger rum i ett tredje land. Detaljerade genomförandebestämmelser bör fastställas för förfarandet för godkännande av import av nötkött från tredje land.

(10)

För att säkerställa att märkningen av importerat nötkött är lika tillförlitlig som märkningen på nötkött från gemenskapen skall kommissionen granska de underrättelser som inkommer från tredje land. Fullständiga underrättelser skall utan dröjsmål överlämnas till medlemsstaterna om kommissionen konstaterar att de förfaranden och/eller kriterier som tillämpas i det tredje landet i fråga motsvarar de normer som fastställs i förordning (EG) nr 1760/2000.

(11)

För att garantera att de märkningssystem som används i tredje land är tillförlitliga får kommissionen begära in ytterligare information och bör mot bakgrund av denna information vidta nödvändiga åtgärder.

(12)

Kommissionen får utföra kontroller i tredje länder. För att kommissionen skall kunna utföra kontroller i tredje land krävs förhandsgodkännande från det aktuella landet. Om godkännande inte ges bör kommissionen vidta nödvändiga åtgärder.

(13)

Medlemsstaterna måste utföra kontroller för att säkra att den frivilliga märkningen är korrekt.

(14)

Det bör inrättas en ram för de påföljder som aktörerna kan åläggas. En sådan ram skall innefatta sådana situationer som att en aktör inte har märkt nötköttet i enlighet med systemet för obligatorisk märkning eller att en aktör har märkt nötkött i enlighet med systemet för frivillig märkning utan att iaktta specifikationerna eller då specifikationer saknas. För en begränsad period, till och med den 1 januari 2001, och med hänsyn till de svårigheter som aktörerna kan drabbas av under genomförandet av denna förordning bör de strängaste påföljderna endast komma ifråga i de fall då märkningen innehåller uppgifter som kan vara missledande för konsumenten eller inte överensstämmer med den godkända specifikationen.

(15)

I förordning (EG) nr 820/97 fastställs att en aktör eller organisation som önskar ange en frivillig uppgift på en etikett skall överlämna en specifikation för godkännande till den behöriga myndigheten i varje medlemsstat där nötköttet i fråga produceras eller säljs. I rådets förordning (EG) nr 2772/1999 av den 21 december 1999 om allmänna bestämmelser för ett obligatoriskt system för märkning av nötkött ( 3 ) föreskrivs att aktörerna kan fortsätta att ange frivilliga uppgifter som komplement till de obligatoriska uppgifterna fram till den 31 augusti 2000.

(16)

Förutsatt att inga ändringar har gjorts av de godkända frivilliga specifikationerna och på villkor att de överensstämmer med de nya reglerna bör specifikationerna fortsätta att gälla, vilket även gäller för specifikationer som godkänts för tredje land.

(17)

I förordning (EG) nr 820/97 anges att de medlemsstater där det finns ett tillräckligt utvecklat system för identifiering och registrering av nötkreatur får besluta om att ytterligare uppgifter skall anges i märkningen på nötkött som kommer från djur som föds, göds och slaktas på deras territorium. Enligt förordning (EG) nr 2772/1999 bör medlemsstaterna även fortsättningsvis ha möjlighet att på provisorisk basis och längst fram till den 31 augusti 2000 införa ett system med obligatorisk märkning av nötkött från djur som föds, göds och slaktas på deras territorium i enlighet med artikel 19.4 i förordning (EG) nr 820/97.

(18)

Genom kommissionens beslut 98/595/EG av den 13 oktober 1998 om ansökan om ett system för obligatorisk märkning av nötkött i Frankrike och Belgien ( 4 ) och genom kommissionens beslut 1999/1/EG av den 14 december 1998 om tillämpning av ett obligatoriskt system för märkning av nötkött i Finland ( 5 ) ges ovannämnda medlemsstater tillåtelse att införa system för obligatorisk märkning av nötkött från djur som föds, göds och slaktas på deras territorier. Dessa beslut, och eventuella nya beslut av samma art, bör fortsätta att gälla fram till dess att bestämmelserna om fullständiga ursprungsangivelser inom ramen för gemenskapens system för obligatorisk märkning träder i kraft den 1 januari 2002.

(19)

För att möjliggöra övervakning av systemet för frivillig märkning bör medlemsstaterna registrera vilka specifikationer de godkänner och underrätta kommissionen om nationella genomförandebestämmelser och om vilka frivilliga angivelser som är godkända på deras territorier. Dessa uppgifter måste uppdateras regelbundet.

(20)

Kommissionens förordning (EG) nr 1141/97 av den 23 juni 1997 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 820/97 vad gäller märkning av nötkött och nötköttsprodukter ( 6 ), senast ändrad genom förordning (EG) nr 824/98 ( 7 ), måste upphävas. För att motverka ett oklart rättsläge under övergångsperioden innan systemet för obligatorisk märkning enligt förordning (EG) nr 1760/2000 införs bör förordning (EG) nr 1141/97 fortsätta att gälla för kött från djur som slaktas före den 1 september 2000.

(21)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för nötkött.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.



Artikel 1

Spårbarhet

Alla aktörer och organisationer, enligt definitionen i artikel 12 tredje strecksatsen i förordning (EG) nr 1760/2000, skall vid varje etapp av produktion och försäljning använda sig av ett identifieringssystem och ett heltäckande registreringssystem.

Systemet skall garantera ett samband mellan å ena sidan identifieringen av köttstycket och, å andra sidan, djuret eller djuren i fråga i enlighet med artikel 13.1 och artikel 16.2 i förordningen.

Registreringssystemet skall innehålla framför allt uppgifter om ankomst- och avgångsdatum för djurbesättningar, slaktkroppar och/eller styckningsdelar, för att säkerställa att ankomster och avgångar överensstämmer.

▼M1

Artikel 1a

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)

malet kött : kött som finfördelats eller som passerats genom en kvarn med spiralskruv, som omfattas av ett av de KN-nummer som anges i artikel 12 i förordning (EG) nr 1760/2000 och som innehåller mindre än 1 % salt.

b)

putsbitar : små köttbitar som anses vara lämpliga som livsmedel och som enbart härrör från putsning vid urbening av slaktkropparna eller styckning av köttet.

c)

styckat kött : kött som har styckats i tärningar, skivor eller andra enskilda delar som inte kräver att aktören företar ytterligare styckning innan det köps av slutkonsumenten och som direkt kan användas av slutkonsumenten. Denna definition innefattar inte malet kött eller putsbitar.

d)

förpackat styckat kött : en enskild förpackning som i oförändrat skick erbjuds slutkonsumenter eller detaljhandelsföretag och som består av styckat kött och den förpackning i vilken köttet har förpackats innan det utbjuds till försäljning, oavsett om förpackningen omsluter livsmedlet helt eller endast delvis, men så att förpackningen omsluter livsmedlet på sådant sätt att innehållet inte kan ändras utan att förpackningen öppnas eller ändras.

e)

oförpackat styckat kött : styckat kött som utbjuds till försäljning utan att vara förpackat där försäljning sker till slutkonsumenten, eller köttstycken som utbjuds till försäljning utan att vara förpackade där försäljning sker till slutkonsumenten, och som är avsedda att styckas på slutkonsumentens begäran.

f)

parti : hela mängden kött med eller utan ben, till exempel slaktkroppar eller kvartsparter eller köttstycken utan ben, styckade, malda eller förpackade samtidigt under praktiskt taget identiska förhållanden.

g)

detaljhandel : hantering eller bearbetning av kött och lagring av det på det ställe där produkten säljs eller levereras till slutkonsumenten, inbegripet catering, personalmatsalar, allmänna serveringsställen, restauranger eller liknande livsmedelsservice, affärer, distributionscentrum och grossistaffärer.

h)

slutkonsument : den slutliga konsumenten av styckat kött som inte kommer att använda detta som en del i ett livsmedelsföretags verksamhet.

▼B

Artikel 2

Märkning i de fall då uppgifter inte finns att tillgå

1.  Med godkännandenummer enligt artikel 13.2 b i förordning (EG) nr 1760/2000 skall avses

a) godkännandenummer enligt artikel 10.1 i rådets direktiv 64/433/EEG ( 8 ), eller

b) nationellt registreringsnummer, om godkännandenummer saknas.

Om båda dessa nummer saknas får de fram till och med den 1 januari 2001 ersättas med slakteriets namn och adress.

2.  Med tillämpning av artikel 13.5 i förordning (EG) nr 1760/2000 skall följande gälla:

a) För kött från djur födda i gemenskapen före den 1 januari 1998 för vilka det inte finns några andra uppgifter att tillgå beträffande födelseort och/eller uppfödningsort än den senaste uppfödningsorten skall angivelse av födelseort och/eller uppfödningsort ersättas med angivelsen ”* (Född före 1/1/98)”.

b) För kött från djur som importerats levande till gemenskapen, för vilka det inte finns några andra uppgifter att tillgå beträffande födelseort och/eller uppfödningsort än den senaste uppfödningsorten, skall angivelse av födelseort och/eller uppfödningsort ersättas med angivelsen ”* (Importerad till EG i levande tillstånd)” eller ”* (Importerad från [namn på tredje land] i levande tillstånd)”.

Artikel 3

Förenkling av ursprungangivelsen

Med tillämpning av artikel 13.5 a i förordning (EG) nr 1760/2000 skall för nötkött från djur som fötts upp under högst 30 dagar

 i den medlemsstat eller det tredje land där djuret föddes,

 i den medlemsstat eller det tredje land där djuret slaktades,

angivelse av medlemsstater eller tredje länder där djuret föddes upp inte vara nödvändig under förutsättning att djuren fötts upp i en annan medlemsstat eller i ett annat tredje land under högst 30 dagar.

▼M1

Artikel 4

En grupps storlek och sammansättning

1.  Storleken på den grupp som avses i artikel 13.1 andra stycket i förordning (EG) nr 1760/2000 skall

a) vid styckningen av slaktkroppar eller kvartsparter utgöras av antalet slaktkroppar eller kvartsparter som utgör ett parti vid den berörda styckningsanläggningen,

b) vid vidare styckning eller malning av kött utgöras av antalet slaktkroppar eller kvartsparter som utgör ett parti vid den berörda stycknings- eller malningsanläggningen.

Gruppens storlek får dock inte vara större än produktionen under en dag.

2.  När partierna enligt punkt 1 sätts samman skall aktören säkerställa att

a) alla slaktkroppar eller kvartsparter i ett parti vid styckningen härrör från djur som fötts i samma land, fötts upp i samma land eller samma länder, slaktats i samma land och i samma slakteri,

b) alla de slaktkroppar från vilka köttet i ett parti genomgår vidare styckning uppfyller villkoren i led a och att de har styckats vid samma styckningsanläggning,

c) allt kött i ett parti som mals kommer från djur som har slaktats i samma land.

3.  Genom undantag från bestämmelsen i punkt 2 b om samma slakteri och samma styckningsanläggning får aktörerna vid produktion av styckat kött sätta samman partier av kött från djur som slaktats vid högst tre olika slakterier och från slaktkroppar som styckats vid högst tre olika styckningsanläggningar.

4.  Genom undantag från punkt 2 b behöver aktörerna vid produktion av putsbitar endast följa regeln om samma slaktland när de sätter samman partier.

▼B

Artikel 5

Malet kött

▼M1 —————

▼B

2.  De kompletterande uppgifter som kan anges på etiketter enligt artikel 14 tredje stycket i förordning (EG) nr 1760/2000 skall vara följande:

a) Från och med den 1 september 2000 de angivelser som avses i artikel 13.2 punkterna b och c i förordning (EG) nr 1760/2000, samt malningsdatum.

b) Från och med den 1 september 2000 till och med den 1 januari 2002 de angivelser som avses i artikel 13.5 a i och ii och 13.5 b i förordning (EG) nr 1760/2000, om medlemsstaten har fattat beslut om att införa ett nationellt system för obligatorisk märkning som inbegriper uppgifter av det aktuella slaget eller den aktuelle aktören anger uppgifterna frivilligt och i enlighet med avsnitt II i avdelning II i förordning (EG) nr 1760/2000.

c) Från och med den 1 januari 2002 de angivelser som avses i artikel 13.5 a i och ii i förordning (EG) nr 1760/2000.

▼M1

Artikel 5a

Putsbitar

1.  Genom undantag från artikel 13.2 b–c och artikel 13.5 a i–ii i förordning (EG) nr 1760/2000 skall aktörerna och organisationerna vid märkningen av putsbitar ange följande:

a) Namn på slaktlandet för de djur som putsbitarna härrör från. Uppgiften skall anges på följande sätt: ”Slaktat i [namn på medlemsstat eller tredjeland där slakt ägt rum].”

b) Namn på landet och godkännandenumret för den anläggning där putsbitarna framställts. Uppgiften skall anges på följande sätt: ”Producerat i [namn på medlemsstat eller tredjeland där putsbitarna producerats och godkännandenummer för produktionsanläggningen].”

c) Namn på födelseland och uppfödningsland för djuren i gruppen. Uppgiften skall anges enligt följande: ”Födelseland och uppfödningsland: [förteckning över födelseländer och uppfödningsländer].”

2.  Genom undantag från punkt 1 a och c får aktörerna, i de fall där födelseland, uppfödningsland och slaktland är detsamma för alla djur i gruppen, ange uppgiften ”Ursprung” följt av namn på medlemsstaten eller tredjelandet där djuret är fött, uppfött och slaktat.

Artikel 5b

Förpackat styckat kött

Genom undantag från artikel 13.2 b och c i förordning (EG) nr 1760/2000 får en aktör eller en organisation som använder sig av möjligheten enligt artikel 4.3 i den här förordningen i märkningen av förpackat styckat kött ange följande uppgifter som tillägg till uppgifterna enligt artikel 13.5 a i förordning (EG) nr 1760/2000:

a) Namn på slaktland för djuren följt av godkännandenummer för slakteriet eller, i förekommande fall, de två eller tre slakterier där djuren i gruppen har slaktats. Uppgiften skall anges på följande sätt: ”Slaktat i [namn på medlemsstat eller tredjeland där slakt ägt rum] [godkännandenummer för slakteriet eller de två eller tre slakterierna i fråga]”.

b) Namn på land där slaktkropparna styckats följt av godkännandenummer för styckningsanläggningen eller, i förekommande fall, de två eller tre anläggningar där djuren i gruppen har styckats. Uppgiften skall anges på följande sätt: ”Styckat i [namn på medlemsstat eller tredjeland där styckning ägt rum] [godkännandenummer för styckningsanläggningen eller de två eller tre styckningsanläggningarna i fråga]”.

Artikel 5c

Oförpackat styckat kött

1.  När oförpackat styckat kött utbjuds där försäljning sker till slutkonsumenten skall aktörerna och organisationerna i de fall där undantaget enligt artikel 4.3 tillämpas, säkerställa att de partier som samtidigt utbjuds till försäljning har en sammansättning som överensstämmer med artikel 4.3.

2.  Genom undantag från artikel 13.2 b–c i förordning (EG) nr 1760/2000 skall aktörerna och organisationerna på den plats där försäljning sker till slutkonsumenter märka det oförpackade styckade kött som utbjuds till försäljning och ange födelseland, uppfödningsland och slaktland för de djur som köttet härrör från, följt av namn på de länder där slaktkropparna har styckats.

Kött från djur för med olika födelseland och/eller uppfödningsland och/eller slaktland skall hållas tydligt åtskilt när det utbjuds till försäljning. Upplysningar om köttet skall på försäljningsstället exponeras nära köttet på ett sådant sätt att det blir möjligt för slutkonsumenten att utan svårighet särskilja kött av olika ursprung.

När det gäller oförpackat styckat kött som utbjuds samtidigt till försäljning skall aktören varje dag registrera uppgift om datum och godkännandenummer för slakterier och för styckningsanläggningar. Dessa uppgifter skall lämnas till de konsumenter som begär det.

3.  Genom undantag från artikel 4.1 andra stycket och under förutsättning att de villkor som anges i punkt 2 i den här artikeln är uppfyllda får, när det gäller oförpackat styckat nötkött som utbjuds till försäljning till slutkonsumenten, gruppens storlek överskrida dagsproduktionen.

▼B

Artikel 6

Godkännandeförfaranden

1.  Den tidsfrist som avses i artikel 16.3 andra stycket i förordning (EG) nr 1760/2000, vilken börjar löpa dagen efter den dag då ansökan lämnas in och under vilken den behöriga myndigheten i den importerande medlemsstaten varken har avslagit eller utfärdat ett godkännande eller begärt ytterligare uppgifter, skall vara två månader.

2.  I enlighet med artikel 16.5 i förordning (EG) nr 1760/2000 skall den tidsfrist som avses artikel 16.3 andra stycket i samma förordning vara fjorton dagar för första klassens styckningsdelar av nötkött i individuella förpackningar som märkts i en medlemsstat i enlighet med en godkänd specifikation och införts till en annan medlemsstat, i de fall då ingen information lagts till på den ursprungliga etiketten.

3.  I enlighet med artikel 16.5 i förordning (EG) nr 1760/2000 får nötkött i små förpackningar för detaljhandeln, som märkts i en medlemsstat i enlighet med en godkänd specifikation, införas till en annan medlemsstat och marknadsföras där utan att den medlemsstaten har förhandsgodkänt specifikationen, förutsatt att

a) förpackningarna i fråga är oförändrade,

b) den specifikation som godkänts av den medlemsstat där förpackningen sker även omfattar marknadsföring av förpackat nötkött i andra medlemsstater,

c) den medlemsstat som godkänner en sådan specifikation i förväg lämnar all nödvändig information till alla andra medlemsstater, där förpackat nötkött, i enlighet med den godkända specifikationen, skall marknadsföras.

Artikel 7

Kontroller

1.  Aktörer och organisationer skall alltid bevilja kommissionens experter, den behöriga myndigheten och det aktuella oberoende organet, i den mening som avses i artikel 16.1 tredje stycket i förordning (EG) nr 1760/2000, hade tillgång till deras anläggningar, och hade tillgång till alla register som visar att uppgifterna på etiketterna i fråga är riktiga.

2.  Den behöriga myndigheten eller, i det fall som avses i artikel 16.1 tredje stycket i förordning (EG) nr 1760/2000, det oberoende organet skall genomföra regelbundna stickprov på grundval av en riskanalys i vilken det särskilt skall beaktas hur komplex specifikationen i fråga är. För varje stickprov skall en rapport sammanställas, som skall innehålla uppgifter om brister, föreslagna åtgärder för att förbättra situationen, samt eventuella tidsfrister och påföljder.

3.  När den möjlighet som föreskrivs i artikel 16.1 tredje stycket i förordning (EG) nr 1760/2000 inte utnyttjas, skall medlemsstaterna genomföra kontroller på ett sådant sätt att tillräckliga garantier ges för att märkningen är korrekt. Hur ofta dessa genomförs skall fastställas, särskilt med hänsyn till hur komplex specifikationen i fråga är.

4.  Aktörer, organisationer och oberoende organ skall meddela alla relevanta uppgifter till den behöriga myndigheten.

Artikel 8

Godkännanden beviljats av tredje länder

1.  Kommissionen skall kontrollera att underrättelserna är fullständiga i enlighet med artikel 17.2 i förordning (EG) nr 1760/2000. Om kommissionen erhåller en underrättelse som inte är fullständig skall kommissionen underrätta det tredje landet i fråga och ange vilken ytterligare information som krävs.

Fullständiga underrättelser skall överlämnas till medlemsstaterna, såvida inte kommissionen, i enlighet med sina befogenheter enligt artikel 17.2 tredje stycket i förordning (EG) nr 1760/2000, konstaterar att de förfaranden och/eller kriterier som tillämpas i det tredje landet i fråga inte motsvarar de normer som fastställs i den förordningen.

2.  Om kommissionen, på grundval av den underrättelse som föreskrivs i artikel 17.2 i förordning (EG) nr 1760/2000, vid någon tidpunkt anser det lämpligt att kontrollera om de förfaranden och/eller kriterier som ett tredje land tillämpar, fortfarande motsvarar de normer som fastställs i förordning (EG) nr 1760/2000 får kommissionen begära att det tredje landet inkommer med all nödvändig information. Kommissionen får särskilt begära att det tredje landet inkommer med kopior av de specifikationer som godkänts av den behöriga myndigheten i landet i fråga. Kommissionen får vidare begära att det tredje landet ger företrädare för kommissionen rätt att utföra kontroller i det tredje landet.

3.  Om upplysningar eller tillstånd som begärts in i enlighet med punkt 2 inte erhålls inom den tid som kommissionen angivit, får kommissionen dra slutsatsen att de förfaranden och/eller kriterier som tillämpas i ett tredje land inte motsvarar de normer som fastställs i förordning (EG) nr 1760/2000.

4.  Kommissionen får, i enlighet med artikel 17.2 tredje stycket i förordning (EG) nr 1760/2000, när som helst ändra sitt ursprungliga beslut vad gäller likvärdigheten av de förfaranden och/eller kriterier som tillämpas i det tredje landet i fråga.

Artikel 9

Påföljder

1.  Medlemsstaterna skall fastställa ett system för påföljder som skall tillämpas vid överträdelser av bestämmelserna i förordning (EG) nr 1760/2000 och de skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de genomförs. Påföljderna måste vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

2.  Utan att det påverkar de påföljder som avses i artikel 18 i förordning (EG) nr 1760/2000 skall medlemsstaterna i de fall då märkningen av köttet

 inte överensstämmer med systemet för obligatorisk märkning, eller

 vid tillämpning av systemet för frivillig märkning inte överensstämmer med specifikationen eller det inte finns någon godkänd specifikation,

kräva att nötköttet avlägsnas från marknaden till dess det har märkts om i enlighet med denna förordning.

Medlemsstaterna får emellertid, om köttet uppfyller samtliga veterinär- och hygienbestämmelser, utöver de påföljder som avses i punkt 1, godkänna att kött av det slaget sänds direkt till bearbetning till köttprodukter, av andra slag än de som anges i artikel 12 första strecksatsen i förordning (EG) nr 1760/2000.

3.  Fram till och med den 1 januari 2001 skall nötkött endast avlägsnas från marknaden om märkningen innehåller uppgifter som på ett avgörande sätt skulle kunne vilseleda köparen eller inte överensstämmer med den godkända specifikationen.

Artikel 10

Register

Den behöriga myndigheten skall inrätta ett register över godkända specifikationer och särskilt över varje aktör och organisation med ansvar för att märka nötkött och det oberoende organet som ansvarar för kontrollerna.

Artikel 11

Anmälan

Medlemsstaterna skall anmäla till kommissionen

a) uppgifter om vilka myndigheter som är behöriga för genomförandet både av det märkningssystem som anges i förordning (EG) nr 1760/2000 och genomförandebestämmelserna, särskilt de som rör de relevanta kontroller som skall genomföras och de påföljder som skall bestämmas,

b) senast den 30 september 2000, en förteckning över samtliga frivilliga angivelser som godkänts inom deras territorier, och

c) varje kvartal, en uppdaterad version av den förteckning som avses i punkt b.

Artikel 12

Övergångsbestämmelser

På villkor att bestämmelserna i förordning (EG) nr 1760/2000 och denna förordning iakttas skall

a) frivilliga specifikationer som godkänts i enlighet med artiklarna 14 och 15 i förordning (EG) nr 820/97 fortsätta att gälla, och

b) de nationella systemen för obligatorisk märkning av nötkött som godkänts enligt artikel 19.4 i förordning (EG) nr 820/97 fortsätta att gälla fram till den 1 januari 2002, vilket även gäller för eventuella andra sådana.

Artikel 13

Upphävande av gällande lagstiftning

Förordning (EG) nr 1141/97 skall upphöra att gälla.

Förordningen skall emellertid fortsätta att gälla för kött från djur som slaktats före den 1 september 2000.

Hänvisningar till förordning (EG) nr 1141/97 skall tolkas som hänvisningar till den här förordningen och skall följa jämförelsetabellen i bilagan.

Artikel 14

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall gälla för nötkött från djur som slaktats från och med den 1 september 2000.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.




BILAGA



JÄMFÖRELSETABELL

Förordning (EG) nr 1141/97

Denna förordning

Artikel 2

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 5

Artikel 1

Artikel 6

Artikel 3

Artikel 7

Artikel 4a

Artikel 8

Artikel 4

Artikel 9

Artikel 5.1

Artikel 10

Artikel 5.2

Artikel 11

Artikel 12

Artikel 13

Artikel 6

Artikel 14



( 1 ) EGT L 204, 11.8.2000, s. 1.

( 2 ) EGT L 117, 7.5.1997, s. 1.

( 3 ) EGT L 334, 28.12.1999, s. 1.

( 4 ) EGT L 286, 23.10.1998, s. 55.

( 5 ) EGT L 1, 5.1.1999, s. 3.

( 6 ) EGT L 165, 24.6.1997, s. 7.

( 7 ) EGT L 117, 21.4.1998, s. 4.

( 8 ) EGT 121, 29.7.1964, s. 2012/64.

Top