This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 01994L0033-20190726
Council Directive 94/33/EC of 22 June 1994 on the protection of young people at work
Consolidated text: Rådets direktiv 94/33/EG av den 22 juni 1994 om skydd av minderåriga i arbetslivet
Rådets direktiv 94/33/EG av den 22 juni 1994 om skydd av minderåriga i arbetslivet
01994L0033 — SV — 26.07.2019 — 003.001
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
|
RÅDETS DIREKTIV 94/33/EG av den 22 juni 1994 om skydd av minderåriga i arbetslivet (EGT L 216 20.8.1994, s. 12) |
Ändrat genom:
|
|
|
Officiella tidningen |
||
|
nr |
sida |
datum |
||
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2007/30/EG Text av betydelse för EES av den 20 juni 2007 |
L 165 |
21 |
27.6.2007 |
|
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/27/EU av den 26 februari 2014 |
L 65 |
1 |
5.3.2014 |
|
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/1243 av den 20 juni 2019 |
L 198 |
241 |
25.7.2019 |
|
RÅDETS DIREKTIV 94/33/EG
av den 22 juni 1994
om skydd av minderåriga i arbetslivet
AVSNITT I
Artikel 1
Syfte
1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att hindra barnarbete.
De skall, på de villkor som fastställs i detta direktiv, säkerställa att minimiåldern för att anlitas till eller utföra arbete inte är lägre än den ålder då skolplikten upphör i enlighet med nationell lag, och under inga omständigheter lägre än 15 år.
2. Medlemsstaterna skall säkerställa att det arbete som utförs av ungdomar strikt regleras genom skyddsbestämmelser på de villkor som fastställs i detta direktiv.
3. Medlemsstaterna skall allmänt säkerställa att arbetsgivarna ser till att arbetsvillkoren är anpassade till de minderårigas ålder.
Medlemsstaterna skall säkerställa att minderåriga skyddas mot ekonomiskt utnyttjande och mot varje typ av arbete som är av sådant slag att det kan antas ha en skadlig inverkan på deras säkerhet, hälsa eller fysiska, mentala, moraliska och sociala utveckling eller äventyra deras utbildning.
Artikel 2
Tillämpningsområde
1. Detta direktiv avser personer under 18 år som har ett anställningskontrakt eller ett anställningsförhållande som definieras i eller omfattas av den gällande lagstiftningen i en medlemsstat.
2. Medlemsstaterna får genom lagar eller andra författningsregler fastställa att detta direktiv inte skall tillämpas för tillfälligt arbete eller korttidsanställning, med de begränsningar och villkor som anges i sådana regler, vad gäller
a) arbete som utförs i ett privat hushåll,
b) arbete som utförs i familjeföretag och som varken anses skadligt eller farligt för minderåriga.
Artikel 3
Definitioner
I detta direktiv avses med
a) minderåriga: varje person som är under 18 år i enlighet med artikel 2.1,
b) barn: varje person som är under 15 år eller som ännu omfattas av skolplikt enligt nationell lag,
c) ungdomar: varje person som har fyllt 15 men inte 18 år och som inte längre omfattas av skolplikt enligt nationell lag,
d) lätt arbete: allt arbete som på grund av den typ av uppgifter som skall utföras och de särskilda villkor under vilka de utförs
i) varken är sådant att det kan antas ha en skadlig inverkan på barns säkerhet, hälsa eller utveckling, eller
ii) kan hindra barns skolgång, deltagande i yrkesorienterings- eller yrkesutbildningsprogram som är godkända av den behöriga myndigheten, eller möjlighet att tillgodogöra sig undervisningen,
e) arbetstid: varje period då den minderåriga är på sin arbetsplats och står till arbetsgivarens förfogande samt därvid utför sina arbetsuppgifter eller åligganden, i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis,
f) viloperiod: varje period som inte är arbetstid.
Artikel 4
Förbud mot barnarbete
1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att förbjuda arbete av barn.
2. Med hänsyn till målet i artikel 1 får medlemsstaterna genom lagar eller andra författningsregler fastställa att förbud mot arbete av barn inte gäller för
a) barn som utför verksamhet som anges i artikel 5,
b) barn som är minst 14 år och som arbetar inom ramarna för en kombinerad teoretisk och praktisk eller rent praktisk utbildningsplan eller i företagsförlagd praktik, om detta arbete utförs i överensstämmelse med de villkor som den behöriga myndigheten har fastställt,
c) barn som är minst 14 år och som utför annat lättare arbete än det som anges i artikel 5. Annat lättare arbete än det som anges i artikel 5 får dock under ett begränsat antal timmar i veckan och i de fall som fastställts i nationell lagstiftning utföras av barn som har fyllt 13 år.
3. De medlemsstater som utnyttjar möjligheten i punkt 2 c skall, om inte annat följer av detta direktiv, fastställa arbetsvillkoren för det ifrågavarande lättare arbetet.
Artikel 5
Kulturell verksamhet och liknande verksamhet
1. Barn får anställas för att uppträda inom kulturell och konstnärlig verksamhet, sportevenemang och reklamsammanhang, under förutsättning att förhandstillstånd för de enskilda fallen inhämtas hos den behöriga myndigheten.
2. Medlemsstaterna skall genom lagar eller andra författningsregler fastställa arbetsvillkoren för barn vad gäller de fall som anges i punkt 1, samt förfarandet för att inhämta förhandstillstånd, under förutsättning att verksamheten
i) inte är sådan att den kan antas ha en skadlig inverkan på barnens säkerhet, hälsa eller utveckling, och
ii) inte kan gå ut över barns skolgång, deltagande i yrkesorienterings- eller yrkesutbildningsprogram, som är godkända av den behöriga myndigheten, eller deras möjlighet att tillgodogöra sig undervisningen.
3. Trots förfarandet i punkt 1 får medlemsstaterna genom lagar eller andra författningsregler, och på de villkor som de fastställer, tillåta att barn som har fyllt 13 år uppträder inom kulturell eller konstnärlig verksamhet, sportevenemang eller reklamsammanhang.
4. De medlemsstater som har ett särskilt tillståndssystem för modellagenturer för barn får behålla detta system.
AVSNITT II
Artikel 6
Arbetsgivarens allmänna skyldigheter
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.1 skall arbetsgivaren vidta de åtgärder som är nödvändiga för att skydda minderårigas säkerhet och hälsa, och därvid särskilt ta hänsyn till de särskilda risker som anges i artikel 7.1.
2. Arbetsgivaren skall vidta de åtgärder som anges i punkt 1 på grundval av en bedömning av riskerna i sam band med det arbete som utförs.
Bedömningen skall göras innan den minderåriga börjar arbetet samt varje gång en väsentlig ändring av arbetsvillkoren sker, och skall särskilt beröra
a) utformningen och inredningen av arbetsplatsen och för platsen där den enskilde arbetstagaren arbetar,
b) arten, graden och varaktigheten av exponering för fysikaliska, biologiska och kemiska agenser,
c) utformningen, valet och användningen av arbetsutrustning och material, särskilt agenser, maskiner, apparater och anordningar, samt hanteringen av dessa,
d) arbetsmetod och arbetsförlopp samt samspelet mellan dessa (arbetsorganisation),
e) nivån på de minderårigas utbildning och instruktion.
Om denna bedömning visar att det föreligger risk för minderårigas säkerhet, fysiska eller psykiska hälsa eller utveckling skall regelbundna kostnadsfria hälsokontroller genomföras, utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 89/391/EEG.
Den kostnadsfria hälsokontrollen får ingå som en del av den allmänna sjukvården.
3. Arbetsgivaren skall informera de minderåriga om förekommande risker samt om de skyddsförhålianden som gäller deras säkerhet och hälsa.
När det gäller barn skall arbetsgivaren även informera barnens föräldrar eller förmyndare om förekommande risker samt om de skyddsförhållanden som gäller barnens säkerhet och hälsa.
4. Arbetsgivaren skall vid planeringen, genomförandet och kontrollen av skyddet för hälsa och säkerhet vid minderårigas arbete utnyttja den skydds- och förebyg gande verksamhet som anges i artikel 7 i direktiv 89/391/EEG.
Artikel 7
Minderårigas sårbarhet — förbjudna arbeten
1. Medlemsstaterna skall säkerställa att minderåriga skyddas mot särskilda risker som föreligger för deras säkerhet, hälsa och utveckling, och som följer av deras brist på erfarenhet, bristande kunskap om existerande eller möjliga risker eller deras brist på mognad.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.1 skall medlemsstaterna i detta syfte förbjuda att unga an ställs för
a) arbete som objektivt sett överstiger deras fysiska eller psykiska förmåga,
b) arbete som medför skadlig exponering för giftiga agenser, cancerframkallande agenser, agenser som förorsakar ärftliga genetiska skador, agenser som förorsakar fosterskador, eller agenser som på annat sätt kan förorsaka kroniska skador för människor,
c) arbete som medför exponering för skadlig strålning,
d) arbete som medför en olycksrisk, som minderåriga kan antas inte upptäcka eller kunna undvika på grund av bristande säkerhetsmedvetande eller bristande erfarenhet, eller utbildning, eller
e) arbete som på grund av extrem kyla eller hetta eller på grund av buller eller skakningar innebär en hälsorisk.
Arbete som kan antas innebära särskilda risker för minderåriga enligt punkt 1 är bland annat
— arbete som innebär skadlig exponering för de fysikaliska, biologiska och kemiska agenser som anges i punkt 1 i bilagan, och
— de arbetsmetoder och arbeten som anges i punkt 2 i bilagan.
3. Vad gäller ungdomar får medlemsstaterna, genom lagar eller andra författningsbestämmelser, möjliggöra undantag från punkt 2 när sådana undantag är nödvän diga för deras yrkesutbildning, under förutsättning att arbetet utförs under tillsyn av en kompetent person enligt artikel 7 i direktiv 89/391/EEG och med iakttagande av bestämmelserna i det nämnda direktivet.
AVSNITT III
Artikel 8
Arbetstid
1. De medlemsstater som utnyttjar möjligheten i artikel 4.2 b eller c skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att begränsa barns arbetstid till
a) åtta timmar om dagen och 40 timmar i veckan för barn som arbetar inom ramarna för en arbetsplan för kombinerat arbete och undervisning eller för företagsförlagd praktik,
b) två timmar per skoldag och 12 timmar i veckan för arbete som utförs under skolterminen vid sidan om skolutbildningen, om detta inte är förbjudet enligt nationell lagstiftning eller strider mot nationell praxis.
Den dagliga arbetstiden får aldrig överstiga sju timmar. Denna gräns får ökas till åtta timmar för barn som har fyllt 15 år,
c) sju timmar om dagen och 35 timmar i veckan för arbete som utförs under en skolledighet på minst en vecka. Denna begränsning får ökas till åtta timmar om dagen och 40 timmar i veckan för barn som har fyllt 15 år,
d) sju timmar om dagen och 35 timmar i veckan för lätt arbete som utförs av barn som inte längre omfattas av skolplikt enligt nationell lag.
2. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att begränsa ungdomars arbetstid till åtta timmar om dagen och 40 timmar i veckan.
3. Undervisningstiden för minderåriga inom ramarna för en teoretisk eller praktisk utbildningsplan för kombinerat arbete och undervisning eller företagsförlagd praktik skall räknas som arbetstid.
4. Om en minderårig är anställd av mer än en arbetsgivare skall arbetsdagar och arbetstid läggas ihop.
5. Medlemsstaterna får, genom lagar eller andra författningsbestämmelser, i undantagsfall eller när det är berättigat av objektiva skäl, möjliggöra undantag från punkterna 1 a och 2.
Medlemsstaterna skall, genom lagar eller andra författningsbestämmelser, bestämma villkoren, begränsningarna och proceduren för att genomföra sådana undantag.
Artikel 9
Nattarbete
1.
a) De medlemsstater som utnyttjar möjligheten i artikel 4.2 b eller c skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att förbjuda arbete av barn mellan kl. 20.00 och kl 6.00.
b) Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att förbjuda att ungdomar arbetar mellan kl. 22.00 och kl. 6.00 eller mellan kl. 23.00 och kl. 7.00.
2.
a) Medlemsstaterna får genom lagar eller andra författningsbestämmelser möjliggöra att ungdomar arbetar inom särskilt angivna verksamheter under den period då nattarbete är förbjudet enligt punkt 1 b.
I dessa fall skall medlemsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att ungdomarna står under tillsyn av en vuxen, då en sådan tillsyn är nödvändig för att skydda ungdomarna.
b) Vid tillämpning av a skall dock arbete mellan kl. 24.00 och kl. 4.00 förbli förbjudet.
I följande fall får dock medlemsstaterna, genom lagar eller andra författningsbestämmelser, tillåta att ungdomar arbetar under den period då nattarbete är förbjudet, om det föreligger objektiva skäl för detta och under förutsättning att ungdomar ges en tillräcklig kompenserande viloperiod och att målen i artikel 1 inte ifrågasätts:
— Arbete som utförs inom sektorerna för sjöfart eller fiskeri.
— Arbete som utförs inom ramarna för de väpnade styrkorna eller inom polisväsendet.
— Arbete som utförs på sjukhus och liknande institutioner.
— Kulturella eller konstnärliga aktiviteter, sportevenemang och reklamsammanhang.
3. Innan ungdomar tillträder en anställning med nattarbete, och därefter regelbundet, skall de ha rätt till en kostnadsfri kontroll av hälsa och arbetsförmåga, såvida inte det arbete de utför under tid som omfattas av förbud utförs undantagsvis p.g.a. exceptionella omständigheter.
Artikel 10
Viloperioder
1.
a) De medlemsstater som utnyttjar möjligheten i artikel 4.2 b eller c skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att barn får minst 14 timmars sammanhängande viloperiod per 24-timmarsperiod.
b) Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att ungdomar får minst 12 timmars sammanhängande viloperiod per 24-timmarsperiod.
2. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att
— barn, för vilka de utnyttjar möjligheten i artikel 4.2 b eller c, och
— ungdomar
får en viloperiod, om möjligt sammanhängande, på minst två dagar per sjudagarsperiod.
Om det av tekniska eller organisatoriska skäl är berättigat får minimiviloperioden förkortas, men den får under inga omständigheter understiga 36 sammanhängande timmar. Den minimiviloperiod som anges i första och andra styckena skall i princip omfatta söndagen.
3. Medlemsstaterna får, genom lagar eller andra författningsbestämmelser, tillåta att den minimiviloperiod som anges i punkterna 1 och 2 avbryts i fråga om arbete som kännetecknas av flera arbetspass som är utspridda över dagen eller som är av kort varaktighet.
4. I följande fall får medlemsstaterna, genom lagar eller andra författningsbestämmelser, tillåta undantag från punkterna 1 b och 2 för ungdomar om det föreligger objektiva skäl för detta och under förutsättning att ungdomarna ges en tillräcklig kompenserande viloperiod och målen i artikel 1 inte ifrågasätts:
a) Arbete som utförs inom sektorerna för sjöfart eller fiskeri.
b) Arbete som utförs inom ramarna för de väpnade styrkorna eller inom polisväsendet.
c) Arbete som utförs på sjukhus och liknande institutioner.
d) Arbete inom jordbruk.
e) Arbete som utförs inom turistsektorn eller inom hotelloch restaurangsektorn.
f) Arbete som kännetecknas av flera kortare arbetspass under dagens lopp.
Artikel 11
Årlig semester
De medlemsstater som utnyttjar möjligheten i artikel 4.2 b eller c skall se till att barn som omfattas av skolplikt enligt nationell lag, så långt det är möjligt får en helt arbetsfri period under skollovet.
Artikel 12
Raster
Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att minderåriga får en rast på minst 30 minuter, om möjligt sammanhängande, om arbetsdagen är längre än fyra och en halv timme.
Artikel 13
Ungdomars arbete i händelse av force majeure
Medlemsstaterna får, genom lagar eller andra författningsbestämmelser, tillåta undantag från artikel 8.2, artikel 9.1 b, artikel 10.1 b och, vad gäller ungdomar, artikel 12, för arbete som utförs under de förhållanden som anges i artikel 5.4 i direktiv 89/391/EEG, förutsatt att detta arbete är tillfälligt och måste utföras omedelbart, att vuxna arbetstagare inte finns att tillgå och att ungdomarna erhåller motsvarande kompensationsledighet inom de följande tre veckorna.
AVSNITT IV
Artikel 14
Åtgärder
Varje medlemsstat skall fastställa de åtgärder som skall vidtas vid överträdelse av de bestämmelser som antas för att genomföra detta direktiv. Dessa åtgärder måste vara effektiva och rimliga.
Artikel 15
Ändringar av bilagan
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på rent tekniska ändringar av bilagan i syfte att ta hänsyn till teknisk utveckling, förändringar av internationella regler eller normer och nya rön om skydd av minderåriga i arbetslivet.
Artikel 15a
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 15 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 26 juli 2019. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 15 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning ( ( 1 ))
5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6. En delegerad akt som antas enligt artikel 15 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 16
Upprätthållande av skyddsnivån
Utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att med hänsyn till förändrade omständigheter anta andra bestämmelser för skydd av minderåriga, så länge de minimikrav som föreskrivs i detta direktiv följs, skall genomförandet av detta direktiv inte utgöra skäl att sänka den allmänna nivån för skydd av minderåriga.
Artikel 17
Slutbestämmelser
1.
a) Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 22 juni 1996 eller senast den dagen se till att arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal fastställer de nödvändiga bestämmelserna varvid medlemsstaterna skall se till att de alltid kan garantera att direktivets bestämmelser efterlevs.
b) Förenade kungariket får dock under en fyraårsperiod från och med den dag som anges i punkt a uppskjuta genomförandet av artikel 8.1 b vad gäller bestämmelsen om de maximala arbetstiden per vecka, samt artikel 8.2 och artikel 9.1 b och 9.2.
Kommissionens skall framlägga en rapport om verkningarna av denna bestämmelse.
Rådet skall, i enlighet med de villkor som fastställs i fördraget, fatta beslut om förlängning av denna period.
c) Medlemsstaterna skall genast underrätta kommissionen om detta.
2. När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i punkt 1 skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.
3. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de redan har antagit eller antar på det område som omfattas av detta direktiv.
▼M1 —————
Artikel 17a
Genomföranderapport
Vart femte år skall medlemsstaterna rapportera till kommissionen om det praktiska genomförandet av detta direktiv genom ett särskilt kapitel i den samlade rapport som avses i artikel 17a.1–17a.3 i direktiv 89/391/EEG och som skall tjäna som underlag till kommissionens utvärdering i enlighet med artikel 17a.4 i det direktivet.
Artikel 18
Deæta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
BILAGA
Icke uttömmande lista över agenser, arbetsmetoder och arbeten
(Artikel 7.2 andra stycket)
I. Agenser
1. Fysikaliska agenser
a) Joniserande strålning
b) Arbete i miljö med förhöjt tryck, t.ex. i tryckkammare och vid dykning.
2. Biologiska agenser
a) Biologiska agens i riskgrupperna 3 och 4 i enlighet med artikel 2 andra stycket leden 3 och 4, i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/54/EG ( 2 ).
3. Kemiska agenser
a) Ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för klassificering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 ( 3 ) i en eller flera av följande faroklasser och farokategorier med en eller flera av följande faroangivelser:
— Akut toxicitet, kategori 1, 2 eller 3 (H300, H310, H330, H301, H311, H331).
— Frätande på huden, kategori 1A, 1B eller 1C (H314).
— Brandfarlig gas, kategori 1 eller 2 (H220, H221).
— Brandfarliga aerosoler, kategori 1 (H222).
— Brandfarlig vätska, kategori 1 eller 2 (H224, H225).
— Explosiva ämnen och blandningar, kategorierna ”Instabila explosiva ämnen och blandningar” eller explosiva ämnen och blandningar i riskgrupperna 1.1, 1.2, 1.3, 1.4 och 1.5 (H200, H201, H202, H203, H204, H205).
— Självreaktiva ämnen och blandningar, typ A, B, C eller D (H240, H241, H242).
— Organiska peroxider, typ A eller B (H240, H241).
— Specifik organtoxicitet vid enstaka exponering, kategori 1 eller 2 (H370, H371).
— Specifik organtoxicitet vid upprepad exponering, kategori 1 eller 2 (H372, H373).
— Luftvägssensibiliserande, kategori 1, underkategori 1A eller 1B (H334).
— Hudsensibiliserande, kategori 1, underkategori 1A eller 1B (H317).
— Cancerogenitet kategori 1A, 1B eller 2 (H350, H350i, H351).
— Mutagenitet i könsceller kategori 1A, 1B eller 2 (H340, H341).
— Reproduktionstoxicitet, kategori 1A eller 1B (H360, H360F, H360FD, H360Fd, H360D, H360Df).
▼M2 —————
d) Ämnen och blandningar som avses i artikel 2 a ii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG ( 4 ).
e) Bly och blyföreningar, för så vitt dessa agenser kan absorberas av den mänskliga organismen.
f) Asbest.
II. Arbetsmetoder och arbeten
1. Arbetsmetoder och arbeten enligt bilaga I till direktiv 2004/37/EG.
2. Framställning och hantering av anordningar, fyrverkeriartiklar samt andra föremål som innehåller explosiva varor.
3. Arbete med farliga eller giftiga djur.
4. Arbete med industriell slakt av djur.
5. Arbete som innebär hantering av utrustning för produktion, lagring eller användning av komprimerade, kondenserade eller upplösta gaser.
6. Arbete med behållare, tankar, reservoarer eller dunkar som innehåller de kemiska agenser som anges i punkt I.3.
7. Arbete som innebär en risk för sammanstörtning.
8. Arbete som innebär en risk för högspänningsström.
9. Arbete där tempot bestäms av en maskin och som innebär resultatlön.
( 1 ) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/54/EG av den 18 september 2000 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för biologiska agens i arbetet (sjunde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 262, 17.10.2000, s. 21).
( 3 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).
( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG av den 29 april 2004 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (sjätte särdirektivet enligt artikel 16.1 i rådets direktiv 89/391/EEG) (EUT L 158, 30.4.2004, s. 50).