EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 01989L0656-20191120

Consolidated text: Rådets direktiv av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av personlig skyddsutrustning på arbetsplatsen (tredje särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (89/656/EEG)

ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/1989/656/2019-11-20

01989L0656 — SV — 20.11.2019 — 003.002


Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

►B

RÅDETS DIREKTIV

av den 30 november 1989

om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av personlig skyddsutrustning på arbetsplatsen (tredje särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)

(89/656/EEG)

(EGT L 393 30.12.1989, s. 18)

Ändrat genom:

 

 

Officiella tidningen

  nr

sida

datum

►M1

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2007/30/EG Text av betydelse för EES av den 20 juni 2007

  L 165

21

27.6.2007

►M2

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/1243 av den 20 juni 2019

  L 198

241

25.7.2019

►M3

KOMMISSIONENS DIREKTIV (EU) 2019/1832 av den 24 oktober 2019

  L 279

35

31.10.2019


Rättat genom:

►C1

Rättelse, EGT L 245, 30.7.2020, s.  36 (2019/1832)




▼B

RÅDETS DIREKTIV

av den 30 november 1989

om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av personlig skyddsutrustning på arbetsplatsen (tredje särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)

(89/656/EEG)



AVSNITT I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Tillämpningsområde

1.  Detta direktiv, som är det tredje särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG, fastställer minimikrav för arbetstagares användning av personlig skyddsutrustning i arbetet.

2.  Bestämmelserna i direktiv 89/391/EEG skall tillämpas fullt ut inom hela det område som avses i punkt 1 utan att hindra tillämpningen av de strängare och/eller mer specifika bestämmelser som finns i detta direktiv.

Artikel 2

Definition

1.  Med personlig skyddsutrustning menas i detta direktiv all utrustning som är avsedd att bäras eller hållas av arbetstagaren till skydd mot en eller flera risker som skulle kunna hota hans säkerhet eller hälsa under arbetet samt varje tillbehör, som är avsett för detta ändamål.

2.  Definitionen i punkt 1 omfattar inte

a) 

vanliga arbetskläder och uniformer, som inte är särskilt utformade för att skydda arbetstagarens säkerhet och hälsa,

b) 

utrustning som används av ambulans- och räddningstjänsten,

c) 

personlig skyddsutrustning som bärs eller används av militärer, poliser och andra som skall upprätthålla allmän ordning,

d) 

personlig skyddsutrustning som har samband med användningen av vägtransportmedel,

e) 

sportutrustning,

f) 

utrustning som används i självförsvarssyfte eller i avskräckande syfte,

g) 

bärbara anordningar för att upptäcka och signalera risker och skador.

Artikel 3

Allmän regel

Personlig skyddsutrustning skall användas när risker inte kan undvikas eller inte kan begränsas tillräckligt mycket genom allmänna tekniska skyddsåtgärder eller genom arbetsorganisatoriska åtgärder.



AVSNITT II

ARBETSGIVARNAS SKYLDIGHETER

Artikel 4

Allmänna bestämmelser

1.  Personlig skyddsutrustning skall uppfylla tillämpliga gemenskapsbestämmelser om utformning och tillverkning av personlig skyddsutrustning med hänsyn till säkerhet och hälsa.

All personlig skyddsutrustning skall

a) 

vara ändamålsenlig i förhållande till de risker den är avsedd för utan att den i sig leder till en ökad risk,

b) 

vara anpassad till förhållandena på arbetsplatsen,

c) 

vara anpassad till ergonomiska krav och till arbetstagarens hälsotillstånd,

d) 

passa bäraren efter nödvändig justering.

2.  När det finns mer än en risk som gör det nödvändigt för en arbetstagare att samtidigt bära mer än en personlig skyddsutrustning, skall dessa utrustningar kunna kombineras och fortfarande vara effektiva mot risken eller riskerna ifråga.

3.  De förhållanden under vilka en personlig skyddsutrustning skall användas, bl.a. under hur lång tid den skall bäras, skall bestämmas i förhållande till hur allvarlig risken är, till den frekvens med vilken man utsätts för risken och till de särskilda förhållandena på den enskilda arbetstagarens arbetsplats samt till prestandan hos den personliga skyddsutrustningen.

4.  Den personliga skyddsutrustningen skall i princip vara avsedd för personligt bruk.

Om omständigheterna kräver att personlig skyddsutrustning används av mer än en person, skall man vidta de åtgärder som behövs för att se till att sådan användning inte skapar några hälso- eller hygienproblem för de olika användarna.

5.  Lämplig information för varje personlig skyddsutrustning som krävs i punkterna 1 och 2, skall tillhandahållas och vara tillgänglig inom företaget och/eller verksamheten.

6.  Personlig skyddsutrustning skall tillhandahållas utan kostnad av arbetsgivaren, som med hjälp av nödvändigt underhåll, reparation och utbyten skall se till att den fungerar väl och håller tillfredsställande hygienisk standard.

Medlemsstaterna kan dock bestämma, enligt nationell praxis, att det begärs av arbetstagaren att han bidrar till kostnaden för viss personlig skyddsutrustning i de fall användningen av utrustningen inte bara äger rum på arbetsplatsen.

7.  Arbetsgivaren skall på förhand informera arbetstagaren om de risker som den den personliga skyddsutrustningen skall skydda mot.

8.  Arbetsgivaren skall ordna med utbildning och om det behövs demonstrera hur den personliga skyddsutrustningen skall användas.

9.  Den personliga skyddsutrustningen får utom i speciella undantagsfall endast användas för angivet ändamål.

Den skall användas enligt bruksanvisningarna.

Sådana bruksanvisningar skall vara begripliga för arbetstagarna.

Artikel 5

Bedömning av personlig skyddsutrustning

1.  Arbetsgivaren skall innan han väljer personlig skyddsutrustning se till att den personliga skyddsutrustning han avser att använda uppfyller kraven i artikel 4 punkterna 1 och 2.

Denna bedömning skall omfatta

a) 

analys och värdering av risker som inte kan förhindras på annat sätt,

b) 

definition av de egenskaper den personliga skyddsutrustningen skall ha för att skydda mot de risker som avses i a, med hänsyn även till de eventuella risker som utrustningen i sig kan orsaka,

c) 

jämförelse av egenskaperna hos den tillgängliga skyddsutrustningen med de som avses i b.

2.  Bedömningen enligt punkt 1 skall revideras om någon förändring skett i något avseende av betydelse för den.

Artikel 6 ( *1 )

Användningsregler

1.  Utöver vad som sägs i artiklarna 3, 4 och 5 skall medlemsstaterna, med hänsyn tagen till gemenskapens lagstiftning om fri rörlighet för personlig skyddsutrustning, säkerställa att allmänna regler införs om användning av sådan skyddsutrustning och/eller regler som täcker fall och situationer i vilka arbetsgivaren skall tillhandahålla personlig skyddsutrustning.

Utan att det inskränker kravet på att man skall prioritera gemensamma skyddsanordningar, skall dessa regler särskilt ange de omständigheter och risksituationer i vilka det är nödvändigt att använda personlig skyddsutrustning.

Bilagorna 1, 2 och 3 ger värdefull information och vägledning i regelarbetet.

2.  När medlemsstaterna utformar regler enligt punkt 1, skall de ta hänsyn till alla betydelsefulla förändringar som den tekniska utveckligen medför beträffande risker, gemensamma skyddsanordningar och personlig skyddsutrustning.

3.  Medlemsstaterna skall samråda med arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna innan de utfärdar sådana regler som avses i punkterna 1 och 2.

Artikel 7

Information till arbetstagarna

Utöver vad som sägs i artikel 10 i direktiv 89/391/EEG skall arbetstagarna och/eller deras representanter informeras om alla åtgärder som skall vidtas och som gäller deras säkerhet och hälsa när de använder personlig skyddsutrustning i arbetet.

Artikel 8

Samråd med och medverkan av arbetstagarna

Arbetstagarna och/eller deras representanter skall enligt artikel 11 i direktiv 89/391/EEG delta i samråd om och behandling av frågor som omfattas av detta direktiv och dess bilagor.



AVSNITT III

ÖVRIGA BESTÄMMELSER

▼M2

Artikel 9

Ändringar av bilagorna

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på rent tekniska ändringar av bilagorna i syfte att ta hänsyn till teknisk harmonisering och standardisering av personlig skyddsutrustning, den tekniska utvecklingen, ändringar i internationella regler och specifikationer eller nya rön inom området personlig skyddsutrustning.

Om det, i vederbörligen motiverade undantagsfall där omedelbara, direkta och allvarliga risker föreligger för arbetstagares och andra personers fysiska hälsa och säkerhet, är nödvändigt av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 9b tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.

▼M2

Artikel 9a

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 26 juli 2019. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 9 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning ( 1 ).

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 9 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 9b

Skyndsamt förfarande

1.  Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2.  Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 9a.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

▼B

Artikel 10

Slutbestämmelser

1.  Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som behövs för att följa detta direktiv senast den 31 december 1992. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2.  Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de redan har antagit eller antar på det område som omfattas av detta direktiv.

▼M1 —————

▼B

Artikel 11

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

▼M3




BILAGA I

RISKER I FÖRHÅLLANDE TILL DE KROPPSDELAR SOM SKA SKYDDAS AV PERSONLIG SKYDDSUTRUSTNING (*)

(*) Denna förteckning över risker/kroppsdelar kan inte antas vara uttömmande.

Riskbedömningen kommer att avgöra om det är nödvändigt att tillhandahålla en personlig skyddsutrustning och dessegenskaper enligt bestämmelserna i detta direktiv.

image




BILAGA II

ICKE UTTÖMMANDE FÖRTECKNING ÖVER TYPER AV PERSONLIG SKYDDSUTRUSTNING MED BEAKTANDE AV DE RISKER DE GER SKYDD MOT

Utrustning för HUVUDSKYDD

— 
Hjälmar och/eller mössor/huvor/huvudbonader mot:
— 
Islag av fallande eller flygande föremål
— 
Kollision med ett hinder
— 
Mekaniska risker (perforering, skrapning)
— 
Statisk kompression (sidokross)

▼C1

— 
Termiska risker (brand, värme, kyla, heta fasta ämnen inklusive smält metall

▼M3

— 
Elchock och arbete med spänning
— 
Kemiska risker
— 
Icke-joniserande strålning (UV, IR, sol- eller svetsstrålning)
— 
Hårnät mot risk för insnärjning

Utrustning för HÖRSELSKYDD

— 
Hörselkåpor (exempelvis fästa till en hjälm, hörselkåpor med aktiv bullerdämpning, hörselkåpor med elektrisk ljudingång)
— 
Öronproppar (t.ex. nivåberoende öronproppar, individuellt anpassade öronproppar)

Utrustning för ÖGON- OCH ANSIKTSSKYDD

— 
Glasögon, skyddsglasögon och ansiktsvisir (förskrivna linser i förekommande fall) mot:
— 
Mekaniska risker
— 
Termiska risker
— 
Icke-joniserande strålning (UV, IR, sol- eller svetsstrålning)
— 
Joniserande strålning
— 
Fasta aerosoler och vätskor av kemiska och biologiska agens

Utrustning för ANDNINGSSKYDD

— 
Filteranordningar mot: