32002D0909

Kommissionens beslut

av den 13 november 2002

om italienska regler om att frångå kraven på tillstånd för inrättningar och företag som återvinner farligt avfall i enlighet med artikel 3 i direktiv 91/689/EEG om farligt avfall

[delgivet med nr K(2002) 4392]

(Endast den italienska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2002/909/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall(1), ändrat genom direktiv 91/156/EEG(2),

med beaktande av rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall(3), särskilt artikel 3 i detta, och

av följande skäl:

(1) I artikel 3.2 och 3.3 i direktiv 91/689/EEG fastställs de villkor som måste uppfyllas om en medlemsstat i enlighet med artikel 11.1 b i direktiv 75/442/EEG önskar frångå kravet på tillstånd i artikel 10 i direktiv 75/442/EEG för inrättningar och företag som återvinner farligt avfall.

(2) Medlemsstater som önskar frångå kraven på tillstånd i enlighet med artikel 3.2 i direktiv 91/689/EEG måste även uppfylla de förfarandekrav som fastställs i artikel 3.4 i det direktivet.

(3) Den 1 december 1999 och den 17 november 2000 skickade Italien ett utkast till dekret till kommissionen grundat på artikel 33 i dekret nr 22 av den 5 februari 1997 i vilket villkoren för att tillämpa ett undantag när det gäller kravet på tillstånd avseende återvinningen av farligt avfall fastställs.

(4) Kommissionen har rådfrågat medlemsstater om de regler som fastställs i utkastet till dekretet och under samrådsfasen har ingen medlemsstat haft några invändningar mot att utkastet till regler godkänns.

(5) Mot bakgrund av detta samråd och med tanke på sin egen analys, att utkastet till regler uppfyller kraven i artikel 3 i direktiv 91/689/EEG, föreslog kommissionen att utkastet till regler slutligen fastställs i enlighet med förfarandet i artikel 18 i direktiv 75/442/EEG.

(6) Den kommitté som inrättats genom artikel 18 i direktiv 75/442/EEG avgav den 6 september 2002 ett positivt yttrande om att anta reglerna.

(7) Reglerna är således förenliga med det yttrande som den kommitté som inrättats genom artikel 18 i direktiv 75/442/EEG avgav.

(8) De regler som fastställs i det italienska utkastet till dekret bör således antas.

(9) Denna överenskommelse gäller endast de krav som hänför sig till artikel 3.2-3.4 i direktiv 91/689/EEG jämförd med artikel 11.1 b i direktiv 75/442/EEG utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i de direktiven eller annan gemenskapslagstiftning som rör det italienska utkastet till dekret.

I. FÖRFARANDE

I.A. Direktiven 75/442/EEG och 91/689/EEG

Enligt artikel 9.1 i direktiv 75/442/EEG måste varje inrättning eller företag som tillämpar bortskaffningsförfaranden (vilka finns förtecknade i bilaga 2 A) erhålla ett tillstånd från den behöriga myndigheten. Ett sådant tillstånd skall gälla mängd och slag av avfall, tekniska krav, de säkerhetsåtgärder som skall vidtas, platsen för bortskaffandet och behandlingsmetoden.

Enligt artikel 10 i direktiv 75/442/EEG måste också varje inrättning eller företag som tillämpar återvinningsförfaranden (vilka finns förtecknade i bilaga 2 B) erhålla ett tillstånd från den behöriga myndigheten.

Enligt artikel 11.1 i direktiv 75/442/EEG får medlemsstaterna tillåta undantag från tillståndsplikten enligt artikel 9 eller artikel 10 för inrättningar eller företag som själva bortskaffar sitt avfall på den plats där det uppkommer samt för återvinningsförfaranden. Denna undantagsbestämmelse får endast tillämpas

- om de behöriga myndigheterna har beslutat om allmänna regler för varje typ av verksamhet och fastställt för vilka typer av avfall och avfallsmängder samt enligt vilka villkor verksamheten i fråga kan befrias från tillståndsplikten (artikel 11.1 första strecksatsen), och

- om bestämmelserna i artikel 4 i direktivet är uppfyllda med avseende på avfallsslag och -mängder samt metoderna för bortskaffande eller återvinning (artikel 11.1 andra strecksatsen).

De inrättningar eller företag som beviljas undantag i enlighet med artikel 11.1 skall registreras hos de behöriga myndigheterna (artikel 11.2).

Enligt artikel 3.1 i direktiv 91/689/EEG skall undantag från kravet på tillstånd för inrättningar eller företag som själva bortskaffar sitt avfall enligt artikel 11.1 a i direktiv 75/442/EEG, inte gälla farligt avfall som omfattas av det här direktivet.

Enligt artikel 3.2 får en medlemsstat frångå artikel 10 i direktiv 75/442/EEG beträffande inrättningar och företag som återvinner avfall

- om medlemsstaterna inför allmänna bestämmelser med angivande av avfallstyp och avfallsmängd samt de särskilda villkor (gränsvärden för innehållet av farliga ämnen i avfallet, gränsvärden för utsläpp, typ av aktivitet) och andra krav som skall uppfyllas vid olika typer av återvinning, och

- om avfallstyperna eller avfallsmängderna är sådana att det är säkerställt att villkoren i artikel 4 i direktiv 75/442/EEG är uppfyllda.

De inrättningar eller företag som avses i artikel 3.2 skall registreras hos behöriga myndigheter (artikel 3.3).

Om en medlemsstat avser att utnyttja bestämmelserna i artikel 3.2 skall de regler som avses i den punkten meddelas kommissionen senast tre månader innan de träder i kraft. Kommissionen skall samråda med medlemsstaterna. Mot bakgrund av dessa samråd skall kommissionen föreslå att reglerna slutgiltigt fastställs i enlighet med förfarandet i artikel 18 i direktiv 75/442/EEG.

I.B. Anmälda åtgärder

Den 28 augusti 1997 anmälde de italienska myndigheterna i enlighet med rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter(4) ett utkast till dekret om villkoren för tillämpningen av artikel 11 i direktiv 75/442/EEG och artikel 3.2 i direktiv 91/689/EEG. Den 17 oktober 1997, vid ett möte i den kommitté som inrättats genom artikel 18 i direktiv 75/442/EEG (Artikel 18-kommittén), bekräftade de italienska myndigheterna att denna anmälan även var avsedd att gälla som anmälan enligt artikel 3.4 i direktiv 91/689/EEG. Kommissionen skickade samma dag en kopia av det italienska utkastet till åtgärder till de andra medlemsstaterna med en uppmaning att senast den 15 november 1997 lämna in skriftliga kommentarer, och meddelade att ett gemenskapsbeslut måste fattas i enlighet med artikel 3.4 i direktiv 91/689/EEG. Efter att ha fastställt att utkastet till åtgärder inte uppfyller kraven i artikel 3.4 i direktivet, förberedde kommissionen ett utkast till beslut i vilket åtgärderna förkastades. Detta utkast till beslut skulle ha varit föremål för en omröstning i Artikel 18-kommittén den 8 maj 1998, men Italien drog tillbaka sitt utkast till åtgärder samma dag. Ingen omröstning ägde rum.

Den 1 december 1999 tillkännagav Italien omarbetade åtgärder till kommissionen inom ramen för Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juli 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter(5) och artikel 3.2 i direktiv 91/689/EEG. Mot bakgrund av diskussionen i Artikel 18-kommittén den 29 mars 2000 avseende omarbetade åtgärder tillkännagav Italien sin avsikt att ändra dem ytterligare.

Den 17 november 2000 tillkännagav Italien en ändrad version av de omarbetade åtgärderna. Enligt kommissionen gick tidsfristen för detta tillkännagivande ut den 17 februari 2001 enligt artikel 3.4 i direktiv 91/689/EEG. Efter den begäran, som medlemsstaterna i Artikel 18-kommittén ställde till kommissionen om att tillhandahålla ett allmänt dokument om de villkor som är tillämpliga enligt artikel 3.2 i direktiv 91/689/EEG, bordlades diskussionerna om Italiens specifika ändrade omarbetade åtgärder till efter spridningen av dokumentet. Ett allmänt dokument förbereddes och cirkulerades av kommissionen vid Artikel 18-kommitténs möte den 6 juli 2001(6).

II. INNEHÅLLET I DE ANMÄLDA ÅTGÄRDERNA

II.A. Den italienska lagstiftning på vilken det anmälda utkastet är grundat

Det anmälda utkastet är en tillämpning av artikel 33 i dekret nr 22 av den 5 februari 1997. Enligt denna artikel får återvinning inledas först 90 dagar efter det att verksamhetsstarten anmälts till behörig myndighet på provinsnivå och på villkor att tekniska regler hade antagits beträffande största avfallsmängd som får användas, avfallets ursprung, typ och egenskaper, andra särskilda villkor, anpassade till avfallets typ och mängd, som säkerställer att återvinningen sker utan fara för människors hälsa och utan att processer eller metoder används som kan skada miljön. För farligt avfall måste reglerna också innehålla särskilda villkor beträffande gränsvärden för innehållet av farliga ämnen i avfallet, gränsvärden för utsläpp för varje typ av avfall, typ av aktivitet och inrättning eller företag (med hänsyn även till andra utsläpp från platsen) och andra krav som skall uppfyllas vid olika typer av återvinning.

Efter anmälningen av verksamhetsstarten skall den behöriga provinsen föra in inrättningen eller företaget i ett särskilt register och måste inom 90 dagar kontrollera att de föreskrivna villkoren uppfylls. Av denna anledning skall anmälan om inledande av verksamhet innehålla en rapport som skall visa

- att de allmänna tekniska reglerna följs och de ovan nämnda särskilda villkoren är uppfyllda,

- att inrättningen eller företaget uppfyller de subjektiva kraven (ekonomiska resurser, medborgerlig och straffrättslig status) för hantering av avfall,

- vilka återvinningsförfaranden som skall genomföras,

- inrättning, återvinningskapacitet och vilken produktions- eller behandlingscykel som valts för avfallet,

- den föreskrivna specifikationen av de produkter som blir resultatet av återvinningen.

Om provinsen anser att de tekniska reglerna inte följs, eller andra krav inte är uppfyllda, skall den förbjuda (med bifogad motivering) verksamhetsstarten eller fortsatt verksamhet, om inte inrättningen följer de föreskrivna bestämmelserna inom en tidsperiod som myndigheten skall fastställa.

Anmälningen skall förnyas vart femte år och så snart någon väsentlig ändring sker i återvinningsverksamheten.

II.B. Sammanfattande beskrivning av de anmälda åtgärderna (endast de delar som är av intresse i samband med detta beslut)

Det anmälda ändrade utkastet till det italienska dekretet består av en lagtext (nio artiklar) och tre bilagor. I det fastställs särskilda regler för verksamhet som avser återvinning av vissa typer av farligt avfall (artikel 1.1). Det avser cirka 39 olika typer av återvinningsverksamheter och spänner över sektorer för icke-järnhaltiga metaller, ädelmetaller, smältslagg, slam, oorganiskt och organiskt flytande avfall.

I det ändrade utkastet fastställs ett antal specifika regler avseende återvinningsverksamheter som faller inom dess räckvidd. Det fastställer de typer av farligt avfall som berörs samt tekniska normer och utsläpps- och gränsvärden som är tillämpliga på särskilda verksamheter som avser deras återvinning (artikel 1.4, bilaga 1). Bilaga 1 är uppdelad i två underbilagor: underbilaga 1 innehåller allmänna tekniska föreskrifter för återvinning av vissa material från farligt avfall samt gränsvärden för farliga ämnen. I underbilaga 2 fastställs gränsvärdena och föreskrifterna för utsläpp från återvinningsverksamhet för farligt avfall som släpps ut i atmosfären. Det ändrade utkastet innehåller också regler som föreskriver maximalt användbara mängder med avseende på de avfallstyper som kan användas av anläggningarna per år (artikel 5 och bilaga 2). Dessutom föreskriver det särskilda regler om metoder och normer som avser förvaring av det berörda farliga avfallet (artikel 4 och bilaga 3) samt fastställer regler om tillkännagivande av när verksamheten börjar, provtagning av avfall och personalbehov (artiklarna 6, 7 och 8). De berörda återvinningsförfarandena skall alltid vara föremål för kravet att varken miljön eller människors hälsa får hotas (artikel 1.2). Dessutom faller varor och produkter som erhållits från återvinningsverksamheterna och som inte uppfyller kraven i bilagorna eller som inte är avsedda att användas i konsumtions- eller produktionscyklerna utanför räckvidden för det förenklade förfarandet och de omfattas fortfarande av den allmänna lagstiftningen om farligt avfall.

III. BEDÖMNING

III.A. Kommissionens bedömning

Bedömningen av utkast till allmänna regler som anmäls av en medlemsstat i enlighet med artikel 3.4 i direktivet skall främst göras för att se till att alla krav som anges i artikel 3.2 i direktiv 91/689/EEG är uppfyllda. Eftersom möjligheten att tillämpa artikel 3.2 i direktiv 91/689/EEG är ett undantag från en allmän regel, anser kommissionen att detta undantag i allmänhet bör tillämpas restriktivt. De italienska åtgärderna bör ses mot bakgrund av denna allmänna synpunkt för en bedömning av huruvida undantaget är för omfattande.

Med en rättslig analys av det tillkännagivna omarbetade dekretet som underlag motsätter sig kommissionen inte att de omarbetade åtgärderna fastställs i enlighet med artikel 3.4 i direktiv 91/689/EEG.

Kommissionen anser att de omarbetade åtgärderna uppfyller kraven i artikel 3.2 i direktiv 91/689/EEG. Den anmälda ändrade omarbetningen utgör allmänna regler i vilka de typer och maximala mängder av farligt avfall som faller inom räckvidden för utkastet till dekret förtecknas. I dekretet föreskrivs dessutom särskilda villkor som avser de berörda återvinningsförfarandena (inbegripet fastställande av gränsvärden om innehållet av farliga ämnen, gränsvärden för utsläpp och typ av verksamhet). Den typ av avfall som berörs fastställs lämpligen enligt hänvisning i Europeiska avfallskatalogen(7). I denna katalog fastställs en gemensam förteckning över icke farligt avfall och farligt avfall för gemenskapen, som skall uppdateras med jämna mellanrum, i enlighet med artiklarna 1 a i direktiv 75/442/EEG och 1.4 i direktiv 91/689/EEG. Dessutom fastställs andra nödvändiga krav som avser utförandet av olika former av återvinning inbegripet regler om förvaring, tillkännagivande av när verksamheten börjar, provtagning och personal. Slutligen fastställs det om avfallstyperna eller avfallsmängderna och återvinningsmetoderna är sådana att det är säkerställt att villkoren i artikel 4 i direktiv 75/442/EEG är uppfyllda.

Kommissionen anser även att registreringskravet i artikel 3.3 i direktiv 91/689/EEG uppfylls. I artikel 33 i fullmaktsdekret nr 22 av den 5 februari 1997 krävs att verksamhet för återvinning av avfall som faller inom dess räckvidd skall registreras i den berörda provinsen. Dessutom fastställs i den anmälda ändrade omarbetningen att utformningen och uppförandet av anläggningar eller inrättningar där återvinningsförfarandet skall utföras måste godkännas (artikel 1.3) och att ett detaljerat tillkännagivande av när verksamheten börjar måste göras (artikel 6).

III.B. Samråd med medlemsstaterna: sammanfattning av de skriftliga och muntliga kommentarer som lämnats in

Det har skett samråd med medlemsstaterna för att få deras synpunkter (både skriftliga och muntliga) på utkastet till regler. Den 30 april 2002 var medlemsstaterna inbjudna för att ge kommissionen skriftliga kommentarer. Medlemsstaterna var också inbjudna för att avge muntliga kommentarer vid det möte med Artikel 18-kommittén som hölls den 22 maj 2002.

Den 16 maj och den 28 maj 2002 skickade Sverige respektive Förenade kungariket in skriftliga kommentarer till kommissionen.

Sverige hade inga väsentliga kommentarer om utkastet till regler och förhörde sig i stället om vissa förfarandeaspekter som hänför sig till artikel 3.2 i direktiv 91/689/EEG, nämligen konsekvenserna av undantag för andra medlemsstater och dess samband med rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar(8).

Förenade kungariket välkomnade i sina skriftliga kommentarer Italiens förslag. Rent allmänt ansåg man att undantag kan uppmuntra återvinning och återanvändning av en del av det farliga avfallsflödet, till exempel genom system för återtagande som drivs av detaljbranschen. Man ansåg även att kravet på ett fullständigt tillstånd skulle kunna hindra deltagande och leda till att mer avfall avyttras genom traditionella avfallshanteringsanläggningar, som deponering eller förbränning. Dessutom ansåg man att behovet av en allmänt etablerad mekanism för att tillhandahålla undantag skulle bli större efter införandet av en ny förteckning över farligt avfall som innehåller många vardagliga saker som lysrör och persondatorskärmar. Även om Förenade kungariket inte önskar stå i vägen för en överenskommelse vad gäller utkastet till regler, som man ansåg vara förenlig med kommissionens nyligen utkomna riktlinjer, var man något bekymrad över komplexiteten av några av de föreslagna undantagen. Man var särskilt orolig för att kostnaderna för att visa överensstämmelse skulle kunna bli höga. Det var till exempel inte tydligt för Förenade kungariket vilka steg som skulle krävas för att visa att man uppfyller gränserna för farliga ämnen i avfall. Även om detta skulle vara relativt lätt när det gäller homogena, konsekventa avfallsflöden, ansåg man att mer varierande avfall skulle leda till svårigheter. Förenade kungariket ansåg att det finns en möjlighet att användningen av sådana undantag skulle kunna bli minst lika dyrt som kravet på ett fullständigt tillstånd och därför vara av liten praktisk nytta för återvinningsorganisationer. Förenade kungariket var också orolig för sambandet mellan gemenskapens avfallsramlagstiftning och annan gemenskapsmiljölagstiftning i detta hänseende, som Europaparlamentets och rådtes direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall(9).

Vid det möte med Artikel 18-kommitén som hölls den 22 maj 2002 motsatte sig ingen medlemsstat att man antog utkastet till regler.

Mot bakgrund av detta samråd och med tanke på sin egen analys, att utkastet till regler uppfyller kraven i artikel 3 i direktiv 91/689/EEG, föreslog kommissionen att utkastet till regler slutligen fastställs i enlighet med förfarandet i artikel 18 i direktiv 75/442/EEG. Den kommitté som inrättats genom artikel 18 i direktiv 75/442/EEG avgav den 6 september 2002 ett positivt yttrande om att anta reglerna.

IV. SLUTSATSER

Mot bakgrund av innehållet i det italienska utkastet och resultatet från samrådet med medlemsstaterna som beskrivits ovan drar kommissionen slutsatsen att de omarbetade åtgärder som anmälts av Italien i enlighet med artikel 3.4 i direktiv 91/689/EEG per den 17 november 2000 bör godkännas och antas då det har verifierats att de krav som fastställts i artikel 3.2 och 3.3 i det direktivet har uppfyllts, nämligen att

- medlemsstaterna inför allmänna bestämmelser med angivande av avfallstyp och avfallsmängd samt de särskilda villkor (gränsvärden för innehållet av farliga ämnen i avfallet, gränsvärden för utsläpp, typ av aktivitet) och andra krav som skall uppfyllas vid olika typer av återvinning,

- avfallstyperna eller avfallsmängderna och återvinningsmetoderna är sådana att det är säkerställt att villkoren i artikel 4 i direktiv 75/442/EEG är uppfyllda, och

- de berörda inrättningarna och företagen skall registreras hos den behöriga myndigheten.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De regler som fastställs i det italienska utkastet till dekret som skickades till kommissionen den 1 december 1999 och som ändrades den 17 november 2000, grundat på artikel 33 i det italienska dekretet nr 22 av den 5 februari 1997, i enlighet med artikel 3.4 i direktiv 91/689/EEG om farligt avfall antas härmed.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Republiken Italien.

Utfärdat i Bryssel den 13 november 2002.

På kommissionens vägnar

Margot Wallström

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 194, 25.7.1975, s. 39.

(2) EGT L 78, 26.3.1991, s. 32.

(3) EGT L 377, 31.12.1991, s. 20.

(4) EGT L 109, 26.4.1983, s. 8.

(5) EGT L 204, 22.6.1998, s. 37.

(6) Punkt 3 i Agendan "Informationsdokument (GD ENV Enhet A2): Villkor för undantaget i artikel 3.2 i direktiv 91/689/EEG".

(7) Kommissionens beslut 2000/532/EG av den 3 maj 2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/404/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall (EGT L 226, 6.9.2000, s. 3), ändrat genom kommissionens beslut 2001/118/EG av den 16 januari 2001 (EGT L 47, 16.2.2001, s. 1), kommissionens beslut 2001/119/EG av den 22 januari 2001 (EGT L 47, 16.2.2001, s. 32) och rådets beslut 2001/573/EG av den 23 juli 2001 (EGT L 203, 28.7.2001, s. 18).

(8) EGT L 257, 10.10.1996, s. 26.

(9) EGT L 332, 28.12.2000, s. 91.