Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 02011R0543-20210101

    Consolidated text: Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker

    ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_impl/2011/543/2021-01-01

    02011R0543 — SV — 01.01.2021 — 027.001


    Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

    ►B

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 543/2011

    av den 7 juni 2011

    om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker

    (EGT L 157 15.6.2011, s. 1)

    Ändrad genom:

     

     

    Officiella tidningen

      nr

    sida

    datum

     M1

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 726/2011 av den 25 juli 2011

      L 194

    25

    26.7.2011

     M2

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 898/2011 av den 7 september 2011

      L 231

    11

    8.9.2011

     M3

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 996/2011 av den 7 oktober 2011

      L 264

    25

    8.10.2011

     M4

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1020/2011 av den 14 oktober 2011

      L 270

    14

    15.10.2011

     M5

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1095/2011 av den 28 oktober 2011

      L 283

    32

    29.10.2011

     M6

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1325/2011 av den 16 december 2011

      L 335

    66

    17.12.2011

     M7

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 72/2012 av den 27 januari 2012

      L 26

    26

    28.1.2012

    ►M8

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 302/2012 av den 4 april 2012

      L 99

    21

    5.4.2012

     M9

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 366/2012 av den 27 april 2012

      L 116

    10

    28.4.2012

     M10

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 450/2012 av den 29 maj 2012

      L 140

    53

    30.5.2012

     M11

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 701/2012 av den 30 juli 2012

      L 203

    60

    31.7.2012

     M12

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 755/2012 av den 16 augusti 2012

      L 223

    6

    21.8.2012

     M13

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 781/2012 av den 28 augusti 2012

      L 232

    5

    29.8.2012

     M14

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 988/2012 av den 25 oktober 2012

      L 297

    9

    26.10.2012

     M15

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 353/2013 av den 18 april 2013

      L 109

    1

    19.4.2013

     M16

    KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 519/2013 av den 21 februari 2013

      L 158

    74

    10.6.2013

     M17

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 565/2013 av den 18 juni 2013

      L 167

    26

    19.6.2013

    ►M18

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 594/2013 av den 21 juni 2013

      L 170

    43

    22.6.2013

     M19

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 956/2013 av den 4 oktober 2013

      L 263

    9

    5.10.2013

     M20

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 979/2013 av den 11 oktober 2013

      L 272

    35

    12.10.2013

     M21

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 443/2014 av den 30 april 2014

      L 130

    41

    1.5.2014

     M22

    KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) nr 499/2014 av den 11 mars 2014

      L 145

    5

    16.5.2014

     M23

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1139/2014 av den 27 oktober 2014

      L 307

    34

    28.10.2014

     M24

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/678 av den 29 april 2015

      L 111

    24

    30.4.2015

     M25

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/2000 av den 9 november 2015

      L 292

    4

    10.11.2015

     M26

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/2244 av den 3 december 2015

      L 318

    23

    4.12.2015

     M27

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2016/674 av den 29 april 2016

      L 116

    23

    30.4.2016

     M28

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2016/2097 av den 30 november 2016

      L 326

    9

    1.12.2016

    ►M29

    KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2017/891 av den 13 mars 2017

      L 138

    4

    25.5.2017

     M30

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2017/1185 av den 20 april 2017

      L 171

    113

    4.7.2017

    ►M31

    KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2019/428 av den 12 juli 2018

      L 75

    1

    19.3.2019

    ►M32

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2020/2102 av den 15 december 2020

      L 425

    84

    16.12.2020


    Rättad genom:

    ►C1

    Rättelse, EGT L 299, 17.11.2011, s.  13 (543/2011)




    ▼B

    KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 543/2011

    av den 7 juni 2011

    om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker



    AVDELNING I

    INLEDANDE BESTÄMMELSER

    Artikel 1

    Tillämpningsområde och termanvändning

    1.  
    I denna förordning fastställs tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker.

    Avdelningarna II och III i denna förordning ska emellertid endast tillämpas på de produkter i sektorn för frukt och grönsaker som avses i artikel 1.1 i i förordning (EG) nr 1234/2007 och på sådana produkter som endast är avsedda för bearbetning.

    2.  
    De termer som används i förordning (EG) nr 1234/2007 ska ha samma betydelse när de används i denna förordning, om inte annat föreskrivs i denna förordning.

    ▼M29 —————

    ▼B



    AVDELNING II

    KLASSIFICERING AV PRODUKTER



    KAPITEL 1

    Allmänna bestämmelser

    Artikel 3

    Handelsnormer – innehavare

    1.  
    De krav som anges i artikel 113a.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska utgöra den allmänna handelsnormen. Den närmare utformningen av den allmänna handelsnormen ges i del A i bilaga I till denna förordning.

    Frukt och grönsaker som inte omfattas av en produktspecifik handelsnorm ska överensstämma med den allmänna handelsnormen. Om innehavaren kan visa att produkterna överensstämmer med en tillämplig norm antagen av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE), ska dock produkten anses överensstämma med den allmänna handelsnormen.

    2.  

    De produktspecifika handelsnormer som avses i artikel 113.1 b i förordning (EG) nr 1234/2007 anges i del B i bilaga I till denna förordning och avser följande produkter:

    (a) 

    Äpplen.

    (b) 

    Citrusfrukter.

    (c) 

    Kiwifrukter.

    (d) 

    Huvudsallat, frisésallat och escarolesallat.

    (e) 

    Persikor och nektariner.

    (f) 

    Päron.

    (g) 

    Jordgubbar.

    (h) 

    Paprika.

    (i) 

    Bordsdruvor.

    (j) 

    Tomater.

    3.  
    För tillämpningen av artikel 113a.3 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska med innehavare avses en fysisk eller juridisk person som fysiskt innehar produkterna i fråga.

    Artikel 4

    Undantag och befrielse från tillämpningen av handelsnormerna

    1.  

    Genom undantag från artikel 113a.3 i förordning (EG) nr 1234/2007 behöver följande produkter inte uppfylla handelsnormerna:

    (a) 

    Produkter som, förutsatt att de är tydligt märkta med uppgiften ”avsedda för bearbetning” eller ”avsedda att användas som foder” eller likvärdig uppgift, är

    (i) 

    avsedda för industriell bearbetning, eller

    (ii) 

    avsedda att användas som foder eller för annan icke-livsmedelsanvändning.

    (b) 

    Produkter som producenten på sin egen anläggning överlåter till konsumenter för personligt bruk.

    ▼M18

    (c) 

    Produkter som enligt ett beslut som kommissionen fattat på begäran av en medlemsstat i enlighet med det förfarande som avses i artikel 195.2 i förordning (EG) nr 1234/2007 har erkänts som produkter från en viss region som säljs i detaljhandeln i den regionen eller, i vederbörligen motiverade undantagsfall, i den medlemsstaten, i fall av väl etablerad, traditionell lokal konsumtion.

    ▼B

    (d) 

    Produkter som har genomgått ansning eller klippning för att bli ”konsumtionsfärdiga” eller ”köksfärdiga”.

    (e) 

    Produkter som saluförs som ätliga groddar och som framställts genom groddning av utsäde till frukter och grönsaker enligt artikel 1.1 i och bilaga I del IX till förordning (EG) nr 1234/2007.

    2.  

    Genom undantag från artikel 113a.3 i förordning (EG) nr 1234/2007 behöver följande produkter inte uppfylla handelsnormerna inom produktionsområdet:

    (a) 

    Produkter som säljs eller levereras av odlaren till berednings- eller förpackningscentraler eller lagercentraler eller som transporteras från odlarens företag till sådana centraler.

    (b) 

    Produkter som transporteras från lagercentraler till berednings- eller förpackningscentraler.

    3.  
    Genom undantag från artikel 113a.3 i förordning (EG) nr 1234/2007 får medlemsstaterna bevilja undantag från de produktspecifika handelsnormerna för produkter som presenteras för detaljhandelsförsäljning till konsumenter för personligt bruk och som är märkta med uppgiften ”produkt avsedd för bearbetning” eller likvärdig uppgift samt är avsedda för annan bearbetning än vad som avses i punkt 1 a i i denna artikel.
    4.  
    Genom undantag från artikel 113a.3 i förordning (EG) nr 1234/2007 får medlemsstaterna bevilja undantag från handelsnormerna för produkter som producenten säljer direkt till slutkonsumenten för dennas personliga bruk, på marknader som är förbehållna för producenterna inom ett visst produktionsområde som definierats av medlemsstaten.
    5.  
    Genom undantag från artikel 113a.3 i förordning (EG) nr 1234/2007 får frukt och grönsaker som inte tillhör klass ”Extra”, i förhållande till de produktspecifika handelsnormerna, efter avsändandet, uppvisa en viss bristande färskhet och saftspändhet samt en viss kvalitetsförsämring på grund av deras utveckling och tendens att fördärvas.
    6.  

    Genom undantag från artikel 113a.3 i förordning (EG) nr 1234/2007 behöver följande produkter inte uppfylla den allmänna handelsnormen:

    (a) 

    Svamp av andra slag än odlad svamp enligt KN-nummer 0709 59 .

    (b) 

    Kapris enligt KN-nummer 0709 90 40 .

    (c) 

    Bittermandel enligt KN-nummer 0802 11 10 .

    (d) 

    Skalad mandel enligt KN-nummer 0802 12 .

    (e) 

    Skalade hasselnötter enligt KN-nummer 0802 22 .

    (f) 

    Skalade valnötter med KN-nummer 0802 32 .

    (g) 

    Pinjenötter enligt KN-nummer 0802 90 50 .

    (h) 

    Pistaschmandel enligt KN-nummer 0802 50 00 .

    (i) 

    Macadamianötter enligt KN-nummer 0802 60 00 .

    (j) 

    Pekannötter enligt KN-nummer 0802 90 20 .

    (k) 

    Andra slag av nötter enligt KN-nummer 0802 90 85 .

    (l) 

    Torkade mjölbananer enligt KN-nummer 0803 00 90 .

    (m) 

    Torkade citrusfrukter enligt KN-nummer 0805 .

    (n) 

    Blandningar av tropiska nötter enligt KN-nummer 0813 50 31 .

    (o) 

    Blandningar av andra nötter enligt KN-nummer 0813 50 39 .

    (p) 

    Saffran enligt KN-nummer 0910 20 .

    7.  
    Det ska styrkas för den behöriga myndigheten i medlemsstaten att de produkter som avses i punkterna 1 a och 2 uppfyller de fastställda villkoren, särskilt vad gäller den användning som produkterna är avsedda för.

    Artikel 5

    Uppgifter som ska ingå i märkningen

    1.  
    De uppgifter i märkningen som krävs enligt detta kapitel ska anges tydligt på framträdande plats på någon av förpackningens sidor, tryckta antingen direkt på förpackningen med outplånlig skrift eller på en etikett som utgör en integrerad del av förpackningen eller är fäst på den.
    2.  
    I fråga om bulktransporter av varor, som lastas direkt ombord på ett transportmedel, ska de uppgifter som avses i punkt 1 anges i ett dokument som åtföljer varorna eller på ett anslag som placeras på framträdande plats inuti transportmedlet.
    3.  
    När det gäller distansavtal i den mening som avses i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG ( 1 ), ska de uppgifter som ska ingå i märkningen vara tillgängliga innan avtalet ingås för att avtalet ska anses överensstämma med handelsnormerna.
    4.  
    I fakturor och andra handlingar som åtföljer produkterna, med undantag för kvitton avsedda för konsumenten, ska produkternas namn och ursprungsland anges samt, i tillämpliga fall, klass, sort eller handelstyp om detta krävs enligt en produktspecifik handelsnorm, eller om det förhåller sig så att produkterna är avsedda för bearbetning.

    Artikel 6

    Uppgifter som ska ingå i märkningen i detaljhandelsledet

    1.  
    I detaljhandelsledet ska de uppgifter som krävs enligt detta kapitel anges tydligt och framträdande. Produkterna får presenteras för försäljning under förutsättning att detaljhandlaren genom framträdande, närliggande och tydlig skyltning anger uppgifter avseende ursprungsland och, i tillämpliga fall, klass och sort eller handelstyp på ett sådant sätt att konsumenten inte vilseleds.
    2.  
    När det gäller de färdigpackade produkter i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG ( 2 ) ska, utöver samtliga uppgifter som föreskrivs i handelsnormerna, även nettovikten anges. För produkter som säljs styckevis ska skyldigheten att ange nettovikten dock inte tillämpas om man tydligt kan se hur många produkterna är och räkna dem utan att öppna förpackningen eller om antalet anges på etiketten.

    ▼M31

    Artikel 7

    Blandningar

    1.  

    Förpackningar med en nettovikt på högst 5 kg som innehåller blandningar av olika arter av frukt, av grönsaker eller av frukt och grönsaker får saluföras, under följande förutsättningar:

    a) 

    Produkterna ska vara av enhetlig kvalitet och varje produkt som ingår ska uppfylla relevant produktspecifik handelsnorm eller, om ingen produktspecifik handelsnorm finns, den allmänna handelsnormen.

    b) 

    Förpackningen ska vara korrekt märkt i enlighet med detta kapitel.

    c) 

    Blandningen får inte vara utformad så att konsumenten vilseleds.

    2.  
    Kraven i punkt 1 a ska inte gälla sådana produkter i en blandning som inte är produkter inom den sektor för frukt och grönsaker som avses i artikel 1.2 i i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 ( 3 ).
    3.  

    Om produkterna i en blandning har sitt ursprung i mer än en medlemsstat eller ett tredjeland, får ursprungsländernas fullständiga namn ersättas med någon av följande beteckningar:

    a) 

    ”Blandning av frukt med ursprung i EU”, ”blandning av grönsaker med ursprung i EU” eller ”blandning av frukt och grönsaker med ursprung i EU”.

    b) 

    ”Blandning av frukt med ursprung utanför EU”, ”blandning av grönsaker med ursprung utanför EU” eller ”blandning av frukt och grönsaker med ursprung utanför EU”.

    c) 

    ”Blandning av frukt med ursprung både i och utanför EU”, ”blandning av grönsaker med ursprung både i och utanför EU” eller ”blandning av frukt och grönsaker med ursprung både i och utanför EU”.

    ▼B



    KAPITEL II

    Kontroll av överensstämmelsen med handelsnormerna



    Avsnitt 1

    Allmänna bestämmelser

    Artikel 8

    Tillämpningsområde

    I detta kapitel fastställs regler om överensstämmelsekontroller, vilket ska avse de kontroller av frukt och grönsaker som genomförs i alla saluföringsled, för att kontrollera att produkterna överensstämmer med handelsnormerna och övriga bestämmelser i denna avdelning samt med artiklarna 113 och 113a i förordning (EG) nr 1234/2007.

    Artikel 9

    Samordnande myndigheter och kontrollorgan

    1.  

    Varje medlemsstat ska utse

    (a) 

    en enda behörig myndighet (nedan kallad den samordnande myndigheten) som ska ansvara för samordning och kontakt på de områden som omfattas av detta kapitel, och

    (b) 

    ett eller flera kontrollorgan som ska ansvara för tillämpningen av detta kapitel (nedan kallade kontrollorganen).

    De samordnande myndigheter och kontrollorgan som avses i första stycket får vara offentliga eller privata. I båda fallen ska det vara medlemsstaterna som ansvarar för dem.

    2.  

    Medlemsstaterna ska tillhandahålla kommissionen

    (a) 

    namn, postadress och e-postadress för den samordnande myndighet som de har utsett enligt punkt 1 a,

    (b) 

    namn, postadress och e-postadress för de kontrollorgan som de har utsett enligt punkt 1 b, och

    (c) 

    en fullständig beskrivning av de utsedda kontrollorganens verksamhetsområden.

    3.  
    Den samordnande myndigheten kan vara kontrollorganet (eller ett av kontrollorganen) eller ett annat organ som utsetts i enlighet med punkt 1.
    4.  
    Kommissionen ska, på det sätt som den finner lämpligt, offentliggöra en förteckning över de samordnande myndigheter som utsetts av medlemsstaterna.

    Artikel 10

    Databas över aktörer

    1.  
    Medlemsstaterna ska inrätta en databas över aktörer inom sektorn för frukt och grönsaker som, på de villkor som anges i den här artikeln, ska innehålla uppgifter om de aktörer som handlar med frukt och grönsaker för vilka normer har fastställts enligt artikel 113 i förordning (EG) nr 1234/2007.

    Medlemsstaterna får för detta ändamål använda varje annan databas eller andra databaser som redan inrättats för andra ändamål.

    2.  

    I denna förordning avses med aktör varje fysisk eller juridisk person som

    (a) 

    innehar frukt och grönsaker som omfattas av handelsnormer i syfte att

    (i) 

    exponera dem i försäljningssyfte eller bjuda ut dem till försäljning,

    (ii) 

    sälja dem, eller

    (iii) 

    saluföra dem på annat sätt, eller

    (b) 

    faktiskt utför någon av de verksamheter som avses i led a med avseende på frukt och grönsaker som omfattas av handelsnormer.

    De verksamheter som avses i första stycket led a ska omfatta följande:

    (a) 

    Distansförsäljning via internet eller på annat sätt.

    (b) 

    Verksamhet som genomförs av den fysiska eller juridiska personen för egen eller en tredje parts del.

    (c) 

    Verksamhet som bedrivs i unionen och/eller genom export till tredjeländer och/eller import från tredjeländer.

    3.  

    Medlemsstaterna ska avgöra enligt vilka villkor följande aktörer ska föras in respektive inte föras in i databasen:

    (a) 

    Aktörer vars verksamhet är av ett sådant slag att de, i enlighet med artikel 4, inte behöver uppfylla kraven på överensstämmelse med handelsnormerna.

    (b) 

    Fysiska eller juridiska personer vars verksamhet inom frukt- och grönsakssektorn begränsar sig till varutransport eller detaljhandelsförsäljning.

    4.  
    Om databasen består av flera olika delar ska den samordnande myndigheten säkerställa att databasen och dess olika delar är enhetligt uppbyggda och att de uppdateras. Uppdateringen ska huvudsakligen bygga på de uppgifter som samlas in vid överensstämmelsekontrollerna.
    5.  

    För varje aktör ska databasen innehålla följande uppgifter:

    (a) 

    Registernummer, namn och adress.

    (b) 

    De uppgifter som krävs för klassificering av aktören i en av de riskkategorier som anges i artikel 11.2, särskilt aktörens placering i saluföringskedjan och information om omfattningen av företagets verksamhet.

    (c) 

    Information om resultat av tidigare kontroller hos aktören.

    (d) 

    All övrig information som bedöms vara nödvändig för kontrollerna, som t.ex. information om förekomsten av ett kvalitetssäkringssystem eller system för egenkontroll av överensstämmelsen med handelsnormerna.

    Uppdateringen ska huvudsakligen bygga på de uppgifter som samlas in vid överensstämmelsekontrollerna.

    6.  
    Aktörerna ska lämna den information som medlemsstaterna anser sig behöva för att kunna inrätta och uppdatera databasen. Medlemsstaterna ska själva avgöra under vilka förutsättningar aktörer som inte är etablerade inom deras territorier men som bedriver verksamhet där ska tas med i databasen.



    Avsnitt 2

    Överensstämmelsekontroller som utförs av medlemsstaterna

    Artikel 11

    Överensstämmelsekontroller

    1.  
    Medlemsstaterna ska säkerställa att överensstämmelsekontroller genomförs selektivt, med utgångspunkt i en riskanalys och med tillräcklig frekvens för att garantera efterlevnad av handelsnormerna samt övriga bestämmelser i denna avdelning och i artiklarna 113 och 113a i förordning (EG) nr 1234/2007.

    Kriterierna för riskanalys ska omfatta förekomsten av det intyg om överensstämmelse som avses i artikel 14, vilket ska vara utfärdat av en behörig myndighet i ett tredjeland vars överensstämmelsekontroller har godkänts enligt artikel 15. Förekomsten av ett sådant intyg ska betraktas som en faktor som minskar risken för icke-överensstämmelse.

    Riskanalysen får även omfatta följande kriterier:

    (a) 

    Produktens natur, produktionsperioden, produktens pris, vädret, emballering och hantering, lagringsförhållanden, ursprungsland, transportmedel eller partiets volym.

    (b) 

    Aktörernas omfattning, deras placering i saluföringskedjan, deras saluförda volym eller värde, deras sortiment, leveransområde eller typ av affärsverksamhet, såsom lagring, sortering, förpackning eller försäljning.

    (c) 

    Resultaten av tidigare kontroller, inklusive antal och typ av konstaterade fel, gängse kvalitet på de saluförda produkterna eller nivå på den tekniska utrustning som används.

    (d) 

    Tillförlitligheten hos aktörernas kvalitetssäkringssystem eller system för egenkontroll med avseende på överensstämmelsen med handelsnormerna.

    (e) 

    Den plats där kontrollen utförs, särskilt om det är det ställe där produkterna först förs in i unionen, eller den plats där produkterna förpackas eller lastas.

    (f) 

    Varje annan uppgift som kan utgöra tecken på att det finns en risk för icke-överensstämmelse.

    2.  
    Riskanalysen ska baseras på de uppgifter som finns i den databas över aktörer som avses i artikel 10 och ska placera aktörerna i riskkategorier.

    Medlemsstaterna ska i förväg fastställa

    (a) 

    kriterier för bedömning av risken för att partier inte överensstämmer med normerna,

    (b) 

    på grundval av en riskanalys för varje kategori, den minsta andelen aktörer eller partier och/eller kvantiteter som ska omfattas av en överensstämmelsekontroll.

    Medlemsstaterna ska, på grundval av en riskanalys, kunna välja att inte genomföra selektiva kontroller av produkter som inte omfattas av produktspecifika handelsnormer.

    3.  
    Om det vid kontrollerna upptäcks betydande oegentligheter ska medlemsstaterna öka antalet kontroller avseende aktörer, produkter, ursprung eller övriga parametrar.
    4.  
    Aktörerna ska till kontrollorganen meddela alla uppgifter som dessa anser sig ha behov av för att organisera och genomföra överensstämmelsekontrollerna.

    Artikel 12

    Godkända aktörer

    1.  
    Medlemsstaterna får ge aktörer, som är klassificerade i den lägsta riskkategorin och kan lämna särskilda garantier för överensstämmelse med handelsnormerna, tillstånd att märka varje förpackning med en etikett enligt förlagan i bilaga II vid avsändandet och/eller underteckna det intyg om överensstämmelse som avses i artikel 14.
    2.  
    Tillståndet ska beviljas för en tid av minst ett år.
    3.  

    Aktörer som använder denna möjlighet ska

    (a) 

    ha egen kontrollpersonal som genomgått utbildning godkänd av medlemsstaterna,

    (b) 

    ha lämplig utrustning för att iordningställa och förpacka produkterna, och

    (c) 

    förbinda sig att kontrollera att de varor som de sänder iväg är i överensstämmelse med handelsnormerna och föra register över alla kontroller som de har genomfört.

    4.  
    Om en aktör som beviljats tillstånd inte längre uppfyller kraven för detta ska medlemsstaten återkalla tillståndet.
    5.  
    Trots punkt 1 får godkända aktörer fortsätta att använda förlagor som överensstämde med förordning (EG) nr 1580/2007 ►M18  den 21 juni 2011 ◄ till dess att lagren är tömda.

    Tillstånd som beviljats aktörer före ►M18  den 22 juni 2011 ◄ ska fortsätta gälla under den tid för vilken de beviljades.

    Artikel 13

    Tullmyndigheters godkännande av deklarationer

    1.  

    Tullen får bara godkänna tulldeklarationer för export och/eller tulldeklarationer för övergång till fri omsättning för produkter som omfattas av produktspecifika handelsnormer

    (a) 

    om varorna åtföljs av ett intyg om överensstämmelse, eller

    (b) 

    om det behöriga kontrollorganet har underrättat tullmyndigheten om att ett intyg om överensstämmelse har utfärdats för de berörda partierna, eller

    (c) 

    om det behöriga kontrollorganet har underrättat tullmyndigheten om att det inte har utfärdat ett intyg om överensstämmelse för de berörda partierna därför att dessa, med hänsyn till den riskanalys som avses i artikel 11.1, inte behöver kontrolleras.

    Detta ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av andra överensstämmelsekontroller som en medlemsstat kan genomföra enligt artikel 11.

    2.  
    Punkt 1 ska även gälla produkter som omfattas av den allmänna handelsnorm som fastställs i bilaga I del A och produkter som avses i artikel 4.1 a, om medlemsstaten anser att det är nödvändigt med hänsyn till den riskanalys som avses i artikel 11.1.

    Artikel 14

    Intyg om överensstämmelse

    1.  
    Behöriga myndigheter får utfärda intyg om överensstämmelse (nedan kallat intyget) för att bekräfta att produkterna i fråga överensstämmer med den relevanta handelsnormen. Det intyg som ska användas av behöriga myndigheter i unionen återfinns i bilaga III.

    I stället för intyg som utfärdas av behöriga myndigheter i unionen får de tredjeländer som avses i artikel 15.4 använda egna intyg, under förutsättning att de innehåller minst samma uppgifter som unionens intyg. Kommissionen ska på det sätt som den finner lämpligt göra prov på sådana intyg från tredjeländer tillgängliga.

    2.  
    Intygen får utfärdas antingen i pappersformat med underskrift i original eller i verifierat elektroniskt format med elektronisk signatur.
    3.  
    Varje intyg ska vara stämplat av den behöriga myndigheten och undertecknat av en eller flera behöriga personer.
    4.  
    Intyget ska utfärdas på minst ett av unionens officiella språk.
    5.  
    Varje intyg ska förses med ett löpnummer, varigenom det kan identifieras. Den behöriga myndigheten ska behålla en kopia av varje intyg som den utfärdar.
    6.  
    Trots punkt 1 första stycket får medlemsstaterna fortsätta att använda intyg som överensstämde med förordning (EG) nr 1580/2007 den 30 juni 2009 till dess att lagren är tömda.



    Avsnitt 3

    Överensstämmelsekontroller som utförs av tredjeländer

    Artikel 15

    Godkännande av överensstämmelsekontroller som utförs av tredjeländer före importen till unionen

    ▼M18

    1.  
    På begäran av ett tredjeland får kommissionen, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 195.2 i förordning (EG) nr 1234/2007, godkänna kontroller av överensstämmelse med handelsnormer som genomförts av detta tredjeland före importen till unionen.

    ▼B

    2.  
    Det godkännande som avses i punkt 1 får beviljas för de tredjeländer som iakttar unionens handelsnormer eller minst likvärdiga normer för de produkter som exporteras till unionen.

    I godkännandet ska det anges vilken offentlig myndighet i tredjelandet som ska ansvara för att de kontroller som avses i punkt 1 genomförs. Myndigheten ska ansvara för kontakterna med unionen. I godkännandet ska också anges vilka kontrollorgan i tredjelandet som ansvarar för de faktiska kontrollerna.

    Godkännandet får endast gälla produkter med ursprung i det berörda tredjelandet och får begränsas till vissa produkter.

    3.  
    Kontrollorganen i tredjeländerna ska vara officiella organ eller organ som är officiellt erkända av den myndighet som avses i punkt 2, och de ska kunna ge tillräckliga garantier och förfoga över den personal, den utrustning och de anordningar som krävs för att genomföra kontroller enligt de metoder som anges i artikel 17.1 eller likvärdiga metoder.
    4.  
    De tredjeländer vars överensstämmelsekontroller har godkänts i enlighet med denna artikel och de berörda produkterna förtecknas i bilaga IV.

    Kommissionen ska på det sätt som den finner lämpligt göra de berörda officiella myndigheternas och kontrollorganens kontaktuppgifter tillgängliga.

    Artikel 16

    Indragning av godkännandet för överensstämmelsekontroller

    Kommissionen får dra in sitt godkännande av överensstämmelsekontrollerna om det för ett stort antal partier och/eller kvantiteter konstateras att varorna inte överensstämmer med de uppgifter som anges i de intyg om överensstämmelse som utfärdats av ett tredjelands kontrollorgan.



    Avsnitt 4

    Kontrollmetoder

    Artikel 17

    Kontrollmetoder

    1.  
    Med undantag för de kontroller som utförs i samband med detaljhandelsförsäljning till slutkonsumenter, ska de överensstämmelsekontroller som föreskrivs i detta kapitel, ske enligt de inspektionsmetoder som anges i bilaga V, om inte annat föreskrivs i denna förordning.

    Medlemsstaterna ska fastställa särskilda bestämmelser för kontroll av överensstämmelse i samband med detaljhandelsförsäljning till slutkonsumenter.

    2.  
    Om det efter kontroll konstateras att varorna överensstämmer med handelsnormerna får kontrollorganet utfärda ett intyg om överensstämmelse enligt bilaga III.
    3.  
    Om bristande överensstämmelse konstateras ska kontrollorganet utfärda en förklaring om bristande överensstämmelse som är ställd till aktören eller till dennes representant. De varor för vilka en förklaring om bristande överensstämmelse utfärdats får inte förflyttas utan medgivande av det kontrollorgan som utfärdat förklaringen. Ett sådant medgivande får underställas kravet att de villkor som fastställts av kontrollorganet ska vara uppfyllda.

    Aktörerna får besluta att vidta åtgärder för att anpassa alla eller en del av varorna så att de överensstämmer med normerna. Varor som anpassats så att de överensstämmer med normerna får inte saluföras förrän det behöriga kontrollorganet på lämpligt sätt har försäkrat sig om att produkterna faktiskt överensstämmer med normerna. I tillämpliga fall ska det behöriga kontrollorganet utfärda ett intyg om överensstämmelse enligt bilaga III för partiet eller för en del av det, men först efter det att varorna har anpassats så att de överensstämmer med normerna.

    Om ett kontrollorgan beviljar en aktörs begäran att anpassa sina varor så att de överensstämmer med handelsnormerna i en annan medlemsstat än den där kontrollen visat att de inte överensstämmer med normerna, ska aktören meddela det behöriga kontrollorganet i mottagarmedlemsstaten om det parti som inte var överensstämmande. Den medlemsstat som utfärdar förklaringen om bristande överensstämmelse ska sända en kopia av denna till övriga berörda medlemsstater, inklusive den medlemsstat som är mottagare av partiet med bristande överensstämmelse.

    Om varorna varken kan anpassas så att de överensstämmer med handelsnormerna, användas som foder eller användas inom bearbetningsindustrin eller som någon annan form av icke-livsmedel får kontrollorganet, om så visar sig vara nödvändigt, kräva att aktörerna vidtar lämpliga åtgärder för att se till att de berörda varorna inte saluförs.

    Aktörerna ska tillhandahålla alla uppgifter som medlemsstaterna anser vara nödvändiga för tillämpningen av denna punkt.



    Avsnitt 5

    Meddelanden

    Artikel 18

    Meddelanden

    1.  
    En medlemsstat på vars territorium det konstateras att en försändelse från en annan medlemsstat inte överensstämmer med handelsnormerna på grund av fel eller kvalitetsförsämring som skulle ha kunnat upptäckts när varorna packades, ska genast meddela detta till kommissionen och de medlemsstater som kan komma att beröras.
    2.  
    En medlemsstat i vilken övergång till fri omsättning har avslagits för ett parti varor från ett tredjeland på grund av bristande överensstämmelse med handelsnormerna ska genast meddela detta till kommissionen, de medlemsstater som kan komma att beröras och det berörda tredjelandet enligt förteckningen i bilaga IV.
    3.  
    Medlemsstaterna ska meddela kommissionen de bestämmelser som gäller för deras kontroll- och riskanalyssystem. De ska meddela kommissionen varje efterföljande ändring av dessa system.
    4.  
    Medlemsstaterna ska till kommissionen och medlemsstaterna meddela en sammanfattning av kontrollresultaten i alla saluföringsled under ett visst år senast den 30 juni påföljande år.
    5.  
    De meddelanden som avses i punkterna 1–4 ska lämnas på det sätt som anges av kommissionen.



    AVDELNING III

    PRODUCENTORGANISATIONER



    KAPITEL I

    Krav och erkännande

    ▼M29 —————

    ▼B



    Avsnitt 4

    Producentgrupper

    Artikel 36

    Inlämnande av erkännandeplaner

    1.  
    En juridisk person eller en klart definierad del av en juridisk person ska lämna in en sådan plan för erkännande som avses i artikel 125e.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den juridiska personen har sitt säte.
    2.  

    Medlemsstaterna ska fastställa följande:

    (a) 

    Minimikriterier som den juridiska personen eller den klart definierade delen av en juridisk person ska uppfylla för att kunna lämna in en erkännandeplan.

    (b) 

    Regler för utarbetande, innehåll och genomförande av erkännandeplanerna.

    (c) 

    Den period efter det att en medlem av en producentorganisation har lämnat producentorganisationen under vilken det ska vara förbjudet för den tidigare medlemmen att ansluta sig till en producentgrupp när det gäller de produkter som producentorganisationen erkänts för.

    (d) 

    Administrativa förfaranden för godkännande, övervakning och genomförande av erkännandeplanerna.

    ▼M8

    (e) 

    Regler för att undvika att en producent drar förmån av unionsstöd för producentgrupper under längre tid än fem år.

    ▼B

    Artikel 37

    Erkännandeplanernas innehåll

    Förslag till erkännandeplaner ska minst innehålla följande:

    (a) 

    En beskrivning av utgångsläget, särskilt i fråga om antalet producentmedlemmar, med fullständig information om medlemmarna, produktionen, däribland värdet av den saluförda produktionen, saluföring och infrastruktur som producentgruppen förfogar över, däribland infrastruktur som ägs av enskilda medlemmar i producentgruppen.

    (b) 

    Förslag till första dag för genomförandet av planen och planens varaktighet, som inte får överstiga fem år.

    (c) 

    De åtgärder som ska vidtas och de investeringar som ska göras för att erkännande ska kunna beviljas.

    ▼M8

    De investeringar som avses i första stycket led c ska inte inkludera investeringar som förtecknas i bilaga Va.

    ▼B

    Artikel 38

    Godkännande av erkännandeplanerna

    ▼M8

    1.  
    Medlemsstatens behöriga myndighet ska fatta ett av de beslut som avses i punkt 3 inom tre månader efter det att förslaget till erkännandeplan och samtliga styrkande handlingar lämnades in. Medlemsstaterna kan besluta om en kortare tidsfrist.

    ▼B

    2.  
    Medlemsstaterna får anta kompletterande regler för vilka åtgärder och utgifter som kan komma ifråga inom ramen för erkännandeplanerna, även regler om vilka investeringar som kan godkännas, för att säkerställa att producentgrupperna efterlever de erkännandevillkor som avses i artikel 125b.1 i förordning (EG) nr 1234/2007.

    ▼M8

    3.  

    Efter de kontroller av överensstämmelsen som avses i artikel 111 ska medlemsstatens behöriga myndighet antingen

    a) 

    preliminärt godkänna planen och bevilja förhandserkännande,

    b) 

    begära ändringar av planen, även ändringar vad gäller varaktighet; i synnerhet ska medlemsstaten bedöma huruvida de föreslagna stegen inte är otillbörligt långa och begära ändringar där en producentgrupp kan uppfylla erkännandekriterierna för producentorganisationer före slutet av den femårsperiod som avses i artikel 125e.1 tredje stycket i förordning (EG) nr 1234/2007,

    c) 

    avslå planen, särskilt om den juridiska person eller den klart definierade del av en juridisk person som ansöker om preliminärt erkännande som producentgrupp redan uppfyller erkännandekriterierna för producentorganisation.

    Om ändringar begärts enligt b får preliminärt godkännande ges först när dessa ändringar har införlivats med planen.

    ▼M8

    4.  
    Medlemsstatens behöriga myndighet ska senast den 1 juli varje år meddela kommissionen sina beslut om preliminärt godkännande av erkännandeplanerna och de finansiella konsekvenserna av dessa planer, med hjälp av mallarna i bilaga Vb.
    5.  
    När de tilldelningskoefficienter som avses i artikel 47.4 andra stycket har fastställts ska medlemsstatens behöriga myndighet ge de berörda producentgrupperna möjlighet att ändra eller återkalla sina erkännandeplaner. Om en producentgrupp inte återkallar sin plan ska den behöriga myndigheten slutgiltigt godkänna planen, med förbehåll för sådana ändringar som den behöriga myndigheten anser nödvändiga.
    6.  
    Medlemsstatens behöriga myndighet ska underrätta den juridiska personen eller den klart definierade delen av en juridisk person om beslut som avses i punkterna 3 och 5.

    ▼B

    Artikel 39

    Genomförande av erkännandeplanerna

    1.  
    Erkännandeplaner ska genomföras under perioder på ett år från och med den 1 januari. Medlemsstaterna får tillåta att producentgrupperna delar upp dessa perioder i halvårsperioder.

    Under det första genomförandeåret och i enlighet med det datum som avses i artikel 37 b ska erkännandeplanen börja genomföras

    (a) 

    den 1 januari som infaller efter det att medlemsstatens behöriga myndighet godkänt erkännandeplanen, eller

    (b) 

    den första kalenderdagen efter den dag då erkännandeplanen har godkänts.

    Under alla omständigheter ska det första genomförandeåret löpa ut den 31 december.

    ▼M8

    2.  
    Medlemsstaterna ska fastställa på vilka villkor producentgrupperna får begära ändringar av planerna under genomförandet. En sådan begäran ska åtföljas av samtliga nödvändiga styrkande handlingar.

    Medlemsstaterna ska fastställa på vilka villkor erkännandeplanerna får ändras under en ettårs- eller halvårsperiod utan förhandsgodkännande från medlemsstatens behöriga myndighet. Sådana ändringar kan bara komma i fråga för stöd om producentgruppen utan dröjsmål meddelar medlemsstatens behöriga myndighet därom.

    Producentgrupper kan få tillstånd av medlemsstatens behöriga myndighet, under ett givet år och i samband med detta år, att öka det totala beloppet för de utgifter som anges i en erkännandeplan med högst 5 % av det belopp som ursprungligen godkändes, eller att minska det med en högsta procentsats som medlemsstaterna själva ska fastställa, i båda fallen under förutsättning att de övergripande målen för erkännandeplanen upprätthålls och under förutsättning att unionens övergripande utgifter på den berörda medlemsstatens nivå inte överstiger den finansiering som unionen lämnar till den medlemsstaten i enlighet med artikel 47.4.

    Vid samgående mellan producentgrupper på det sätt som avses i artikel 48 ska begränsningen på 5 % gälla totalbeloppet för de utgifter som har angetts i de samgående producentgruppernas erkännandeplaner.

    ▼B

    3.  
    Medlemsstatens behöriga myndighet ska fatta beslut om eventuella ändringar av en plan inom tre månader efter det att myndigheten tar emot begäran om ändring och efter att ha granskat de handlingar som lämnats in. Varje begäran om ändring för vilken beslut inte fattats inom denna tidsfrist ska anses som avslagen. Medlemsstaterna kan besluta om en kortare tidsfrist.

    Artikel 40

    Ansökningar om erkännande som producentorganisation

    1.  
    Producentgrupper som genomför en erkännandeplan får när som helst lämna in en ansökan om erkännande enligt artikel 125b i förordning (EG) nr 1234/2007. Ansökan ska under alla omständigheter lämnas in innan den övergångsperiod som avses i artikel 125e.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 löper ut.
    2.  
    Från och med dagen för inlämnandet av ansökan får den berörda gruppen överlämna ett förslag till verksamhetsprogram enligt artikel 63.

    Artikel 41

    Producentgruppernas huvudsakliga verksamheter

    1.  
    En producentgrupps huvudsakliga verksamhet ska bestå i att koncentrera utbudet och saluföringen av de av medlemmarnas produkter som den har beviljats preliminärt erkännande för.
    2.  
    En producentgrupp får saluföra produkter från producenter som inte är medlemmar av någon producentgrupp förutsatt att producentgruppen har erkänts för produkterna ifråga och att värdet av den verksamheten är lägre än värdet av den saluförda produktion som kommer från producentgruppens egna medlemmar och från medlemmar av andra producentgrupper.

    Artikel 42

    Värdet av saluförd produktion

    1.  
    Punkterna 1–4, punkt 7 samt första meningen i punkt 6 i artikel 50 ska i tillämpliga delar tillämpas på producentgrupper.
    2.  
    Om värdet av den saluförda produktionen har sjunkit med minst 35 % på grund av faktorer, som motiverats väl för medlemsstaten, och som ligger utanför producentgruppens kontroll och ansvarsområde, ska det totala värdet av den saluförda produktion anses vara 65 % av det värde som angavs i den eller de tidigare ansökningar om stöd för den senaste årsperioden som kontrollerats av medlemsstaten och, i avsaknad av detta, av det värde som ursprungligen angavs i den godkända erkännandeplanen.
    3.  
    Värdet av den saluförda produktionen ska beräknas enligt den lagstiftning som gällde under den period för vilken stöd begärs.

    Artikel 43

    Finansiering av erkännandeplaner

    1.  
    De stödnivåer som anges i artikel 103a.3 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska minskas med hälften när det gäller saluförd produktion vars värde överstiger 1 000 000 euro.

    ▼C1

    2.  
    Det stöd som avses i artikel 103a.1 a i förordning (EG) nr 1234/2007 får per producentgrupp högst uppgå till 100 000 euro per årsperiod.

    ▼B

    3.  

    Det stöd som avses i artikel 103a.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska betalas ut

    (a) 

    i årliga eller halvårsvisa delbetalningar i slutet av varje års- eller halvårsperiod för genomförande av erkännandeplanen, eller

    (b) 

    i delbetalningar som täcker en del av en årsperiod om planen påbörjas under en årsperiod eller om erkännande ges enligt artikel 125b i förordning (EG) nr 1234/2007 innan en årsperiod har löpt ut. I sådana fall ska det högsta belopp som anges i punkt 2 i denna artikel sänkas proportionerligt.

    Som grundval för beräkning av delbetalningarna får medlemsstaterna använda den saluförda produktionen för en annan period än den för vilken delbetalningen betalas, om så krävs i kontrollsyfte. Skillnaden mellan perioderna ska vara mindre än den faktiska perioden för delbetalningen.

    4.  
    Den växelkurs som ska tillämpas för de belopp som avses i punkterna 1 och 2 ska vara den senaste växelkurs som offentliggjorts av Europeiska centralbanken före den första dagen under den period för vilken stödet i fråga beviljas.

    Artikel 44

    Stöd till nödvändiga investeringar i samband med erkännandet

    När det gäller investeringar i samband med genomförandet av de erkännandeplaner som avses i artikel 37 c i denna förordning för vilka stöd kan beviljas enligt artikel 103a.1 b i förordning (EG) nr 1234/2007 ska stöd beviljas i förhållande till den betydelse investeringarna har för de medlemmar som producerar de produkter för vilka producentgruppen har beviljats förhandserkännande.

    Inget stöd från unionen ska beviljas för investeringar som kan snedvrida konkurrensen i förhållande till producentgruppens andra ekonomiska verksamheter.

    ▼M8

    Investeringar får genomföras på producentgruppens producentmedlemmars enskilda jordbruksföretag och/eller anläggningar, på villkor att investeringarna bidrar till att uppfylla erkännandeplanens mål. Om en medlem lämnar producentgruppen ska medlemsstaterna säkerställa att investeringen eller dess restvärde, om amorteringsperioden ännu inte har löpt ut, återvinns.

    ▼B

    Artikel 45

    Ansökan om stöd

    1.  
    Varje producentgrupp ska lämna in en samlad ansökan om sådant stöd som avses i artikel 103a.1 a och b i förordning (EG) nr 1234/2007, inom tre månader efter utgången av varje årsperiod eller halvårsperiod enligt artikel 43.3 i den här förordningen. Värdet av den saluförda produktionen för den period för vilken stöd begärs ska deklareras i ansökan.
    2.  

    Ansökningar om stöd för halvårsperioder får endast lämnas in om erkännandeplanen är indelad i halvårsperioder enligt artikel 39.1. Alla stödansökningar ska åtföljas av en skriftlig förklaring från producentgruppen om att

    (a) 

    den iakttar och kommer att iaktta bestämmelserna i förordning (EG) nr 1234/2007 och denna förordning, och

    (b) 

    inte direkt eller indirekt tar emot, har tagit emot eller kommer att ta emot dubbelt unionsstöd eller nationellt stöd för insatser som genomförs enligt dess erkännandeplan som beviljas finansiering från unionen enligt denna förordning.

    3.  
    Medlemsstaterna ska fastställa en sista dag för utbetalning av stödet som inte i något fall får infalla senare än sex månader efter mottagandet av ansökan.

    Artikel 46

    Rätt till stöd

    Medlemsstaterna ska utvärdera producentgruppernas rätt till stöd enligt denna förordning i syfte att fastställa att stödet är välmotiverat, med hänsyn till villkor och datum för eventuellt tidigare beviljande av offentliga stöd till de producentorganisationer eller producentgrupper som medlemmarna i producentgruppen i fråga kommer från, samt med hänsyn till eventuella förflyttningar av medlemmar mellan producentorganisationer och producentgrupper.

    ▼M8

    Artikel 47

    Finansiering från unionen

    1.  

    Om inte annat följer av punkt 4 i denna artikel ska unionens finansiering av stöd som avses i artikel 103a.1 a i förordning (EG) nr 1234/2007 uppgå till

    a) 

    75 % i de regioner som är stödberättigande inom ramen för konvergensmålet, och

    b) 

    50 % i övriga regioner.

    Medlemsstaten får betala sitt nationella stöd i form av ett schablonbelopp. Inga styrkande handlingar när det gäller hur stödet kommer att användas behöver bifogas stödansökan.

    2.  

    Unionens finansiering av det stöd som avses i artikel 103a.1 b i förordning (EG) nr 1234/2007, uttryckt som kapitalbidrag eller som kapitalbidragsekvivalent, får i förhållande till de stödberättigande investeringskostnaderna uppgå till högst

    a) 

    50 % i de regioner som är stödberättigande inom ramen för konvergensmålet, och

    b) 

    30 % i övriga regioner.

    Berörda medlemsstater ska förbinda sig att bidra med minst 5 % av de stödberättigande investeringskostnaderna.

    Mottagare av stöd till stödberättigande investeringskostnader ska betala minst

    a) 

    25 % i de regioner som är stödberättigande inom ramen för konvergensmålet, och

    b) 

    45 % i övriga regioner.

    3.  

    Om inte annat följer av punkt 4 i denna artikel ska unionens finansiering av stöd som avses i artikel 103a.1 b i förordning (EG) nr 1234/2007 fastställas för varje producentgrupp på grundval av den saluförda produktionens värde och ska omfattas av följande regler:

    a) 

    När det gäller producentgrupper i medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 eller senare ska inget tak gälla under de första två årens genomförande av dessa staters erkännandeplaner, och ett tak på 70 %, 50 % och 20 % av den saluförda produktionens värde ska tillämpas under det tredje, fjärde respektive femte årets genomförande av erkännandeplanerna.

    b) 

    När det gäller producentgrupper i unionens yttersta randområden, som avses i artikel 349 i fördraget, eller på de mindre Egeiska öarna, som avses i artikel 1.2 i rådets förordning (EG) nr 1405/2006 ( 4 ), ska unionens finansiering begränsas till högst 25 %, 20 %, 15 %, 10 % och 5 % av den saluförda produktionens värde under det första, andra, tredje, fjärde respektive femte årets genomförande av erkännandeplanerna.

    4.  
    De totala utgifterna för unionens finansiering av stöd som avses i artikel 103a i förordning (EG) nr 1234/2007 får inte överstiga 10 000 000 euro per kalenderår.

    På grundval av de meddelanden som avses i artikel 38.4 ska kommissionen fastställa tilldelningskoefficienter, och på grundval av dessa koefficienter fastställa unionens totala tillgängliga finansiering per medlemsstat och år. Om det totala beloppet till följd av de meddelanden som avses i artikel 38.4 för något år inte överstiger det högsta beloppet för unionens finansiering ska tilldelningskoefficienten fastställas till 100 %.

    Unionens finansiering ska beviljas i enlighet med den tilldelningskoefficient som avses i andra stycket. Finansiering från unionen ska inte beviljas för erkännandeplaner som inte har meddelats i enlighet med artikel 38.4.

    Den växelkurs som ska tillämpas för unionens finansiering per medlemsstat ska vara den som senast offentliggjorts av Europeiska centralbanken före den dag som avses i artikel 38.4.

    ▼B

    Artikel 48

    Samgåenden

    1.  
    Stöd enligt artikel 103a.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 får ges, eller fortsätta att ges, till producentgrupper som beviljats förhandserkännande och som bildats genom samgående mellan två eller flera producentgrupper som beviljats förhandserkännande.
    2.  
    Vid beräkningen av stödbelopp som ska betalas ut enligt punkt 1 ska den producentgrupp som uppstått genom samgåendet ersätta de samgående grupperna.
    3.  
    Om två eller flera producentgrupper går samman ska den nya juridiska personen överta de rättigheter och skyldigheter som innehades av den producentgrupp som först beviljades förhandserkännande.
    4.  
    Om en producentgrupp som har beviljats förhandserkännande går samman med en erkänd producentorganisation ska den juridiska person som bildas inte längre kunna komma i fråga för förhandserkännande som producentgrupp eller ha rätt till det stöd som avses i artikel 103a.1 i förordning (EG) nr 1234/2007. Den juridiska person som bildas ska fortsättningsvis behandlas som en erkänd producentorganisation om den respekterar gällande villkor. Om så krävs ska producentorganisationen begära en ändring av sitt verksamhetsprogram, varvid artikel 29 ska gälla i tillämpliga delar.

    Insatser som producentgrupper genomför före ett sådant samgående ska dock fortsätta att vara stödberättigande enligt villkoren i erkännandeplanen.

    Artikel 49

    Konsekvenser av erkännande

    1.  
    Det stöd som avses i artikel 103a.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska upphöra så snart erkännande har getts.
    2.  
    Om ett verksamhetsprogram lämnas in enligt denna förordning ska den berörda medlemsstaten säkerställa att det inte föreligger någon dubbel finansiering av de åtgärder som anges i erkännandeplanen.
    3.  
    Investeringar som berättigar till stöd eller de kostnader som avses i artikel 103a.1 b i förordning (EG) nr 1234/2007 får föras över till verksamhetsprogrammen om de uppfyller villkoren i den här förordningen.
    4.  
    Medlemsstaterna ska fastställa den period räknat från genomförandet av erkännandeplanen, inom vilken producentgruppen måste erkännas som producentorganisation. Denna period får uppgå till högst fyra månader.

    ▼M29 —————

    ▼B



    AVDELNING V

    ALLMÄNNA BESTÄMMELSER, ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

    ▼M29 —————

    ▼B

    Artikel 149

    Upphävande

    Förordning (EC) nr 1580/2007 ska upphöra att gälla.

    Artikel 134 i förordning (EG) nr 1580/2007 ska dock fortsätta att gälla till och med den 31 augusti 2011.

    Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska, i tillämpliga fall, läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga XIX.

    Artikel 150

    Övergångsbestämmelser

    1.  
    Verksamhetsprogram som faller inom ramen för artikel 203a.3 a i förordning (EG) nr 1234/2007 får genomföras fram till dess att löper ut, förutsatt att de uppfyller de bestämmelser som gällde före den 1 januari 2008.
    2.  
    Vid tillämpningen av punkt 6 i artikel 203a i förordning (EG) nr 1234/2007 ska minimikraven för råvaror som levereras för bearbetning och de kvalitativa minimikraven för färdiga produkter som ska fortsätta att gälla för råvaror som skördas i de medlemsstater som utnyttjar övergångsarrangemangen enligt den punkten regleras genom de relevanta handelsnormer som avses i avsnitt 2 i denna förordning samt bestämmelserna i de kommissionsförordningar som förtecknas i bilaga XX.
    3.  
    Erkännandeplaner som godkänts enligt förordning (EG) nr 2200/96 och som fortsätter att vara godkända enligt artikel 203a.4 i förordning 1234/2007 för producentgrupper som inte är etablerade i någon av de medlemsstater som anslöt sig till EU den 1 maj 2004 eller därefter, eller i unionens yttre randområden enligt artikel 349 i fördraget eller på de mindre Egeiska öarna enligt artikel 1.2 i förordning (EG) nr 1405/2006 ( 5 ) ska finansieras enligt de satser som anges i artikel 103a.3 b i förordning (EG) nr 1234/2007.

    Erkännandeplaner som godkänts enligt förordning (EG) nr 2200/96 och som omfattats av artikel 14.7 i den förordningen och som även fortsättningsvis åtnjuter erkännande enligt artikel 203a.4 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska finansieras till de satser som anges i artikel 103a.3 a i förordning (EG) nr 1234/2007.

    4.  

    Senast den 15 september 2011 ska medlemsstaterna ändra sina nationella strategier om detta är nödvändigt för att

    (a) 

    Vederbörligen motivera vad som ska betraktas som ett signifikant avstånd enligt artikel 50.7 b,

    (b) 

    Fastställa den maximala procentandel av de årliga utgifterna inom ett verksamhetsprogram som kan användas för insatser för miljövänlig hantering av förpackningar enligt artikel 60.4 andra stycket.

    5.  
    Verksamhetsprogram som har godkänts före den dag då denna förordning träder i kraft får fortsätta att löpa till sista dagen, utan krav på att de ska uppfylla den högsta procentandel som avses i artikel 60.4 andra stycket.

    Artikel 151

    Ikraftträdande

    Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

    Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

    ▼M31




    BILAGA I

    HANDELSNORMER SOM AVSES I ARTIKEL 3

    DEL A

    Allmän handelsnorm

    Syftet med denna allmänna handelsnorm är att ange de kvalitetskrav som frukt och grönsaker ska uppfylla efter iordningställande och förpackning.

    Efter avsändandet får dock produkterna i förhållande till kraven i normen uppvisa

    — 
    en viss bristande färskhet och saftspändhet,
    — 
    en viss kvalitetsförsämring på grund av deras utveckling och tendens att fördärvas.

    1.    Minimikrav

    Om inte annat följer av de tillåtna toleranserna ska produkterna vara

    — 
    hela,
    — 
    friska, dvs. de får inte vara angripna av röta eller ha annan kvalitetsförsämring som gör dem olämpliga för konsumtion,
    — 
    rena, praktiskt taget fria från synliga främmande beståndsdelar,
    — 
    praktiskt taget fria från skadedjur,
    — 
    fria från skador på fruktköttet orsakade av skadedjur,
    — 
    fria från onormal yttre fuktighet,
    — 
    fria från främmande lukt och/eller smak.

    Produkterna ska vara i ett sådant skick att de

    — 
    tål transport och hantering,
    — 
    är i tillfredsställande skick vid ankomsten till bestämmelseorten.

    2.    Minimikrav avseende mognad

    Produkterna ska vara tillräckligt utvecklade, men inte överutvecklade, och frukter ska uppvisa tillfredsställande mognad, men får inte vara övermogna.

    Produkterna ska ha nått ett sådant utvecklingsstadium och en sådan mognadsgrad att mognadsprocessen kan fortsätta och de kan uppnå en tillfredsställande mognadsgrad.

    3.    Tolerans

    En tolerans av 10 % i antal eller vikt av produkten som inte uppfyller minimikraven avseende kvalitet ska medges i varje parti. Inom denna tolerans får högst 2 % utgöras av produkter angripna av röta.

    4.    Märkning

    Varje förpackning ( 6 ) ska på en och samma sida och med tydligt, outplånligt och från utsidan synligt tryck vara märkt med följande uppgifter:

    A.    Identifiering

    Packarens och/eller avsändarens namn och adress (t.ex. gatuadress/ort/region/postnummer och land, om det inte är detsamma som ursprungslandet).

    Dessa uppgifter får ersättas med följande:

    — 
    För alla förpackningar med undantag av färdigförpackningar: En kod som identifierar packaren och/eller avsändaren och som utfärdats eller godkänts av en officiell myndighet och som föregås av uppgiften ”packare och/eller avsändare” eller motsvarande förkortning. Koden ska föregås av lands- och regionkoden enligt ISO 3166 (alfa) för det land som utfärdat godkännandet, om det inte är detsamma som ursprungslandet.
    — 
    För färdigförpackningar: Namn och adress till säljaren som är etablerad inom unionen, varvid dessa uppgifter ska föregås av uppgiften ”packad för:” eller likvärdig uppgift. I detta fall ska det på etiketten även finnas en kod som identifierar packaren och/eller avsändaren. Säljaren ska tillhandahålla all den information om betydelsen av denna kod som kontrollorganen anser vara nödvändig.

    B.    Ursprung

    Ursprungslandets fullständiga namn ( 7 ). För produkter med ursprung i en medlemsstat ska namnet anges på ursprungslandets språk eller ett annat språk som kan förstås av konsumenterna i mottagarlandet. För andra produkter ska namnet anges på ett språk som kan förstås av konsumenterna i mottagarlandet.

    Det är inte nödvändigt att på förpackningarna ange uppgifterna i första stycket, om dessa förpackningar innehåller detaljhandelsförpackningar som är väl synliga från utsidan och som samtliga är märkta med uppgifterna i fråga. Förpackningarna får inte vara märkta på något sätt som kan verka vilseledande. Om förpackningarna är lastade på pallar ska dock uppgifterna anges på en följesedel som ska fästas synligt på åtminstone två sidor av lastpallen.

    DEL B

    Produktspecifika handelsnormer

    DEL 1:    HANDELSNORM FÖR ÄPPLEN

    I.    DEFINITION AV PRODUKTEN

    Denna norm gäller för äpplen av sorter av Malus domestica Borkh. som är avsedda att levereras färska till konsumenten, dock inte äpplen avsedda för industriell bearbetning.

    II.    KVALITETSBESTÄMMELSER

    Syftet med normen är att ange de kvalitetskrav som äpplen ska uppfylla efter iordningställande och förpackning.

    Efter avsändandet får dock produkterna i förhållande till kraven i normen uppvisa

    — 
    en viss bristande färskhet och saftspändhet,
    — 
    en viss kvalitetsförsämring på grund av deras utveckling och tendens att fördärvas, för produkter som klassificerats som andra klasser än klass ”Extra”.

    A.    Minimikrav

    Om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna för varje klass och de tillåtna toleranserna ska äpplen vara

    — 
    hela,
    — 
    friska, dvs. de får inte vara angripna av röta eller ha andra fel som gör dem olämpliga för konsumtion,
    — 
    rena, praktiskt taget fria från synliga främmande beståndsdelar,
    — 
    praktiskt taget fria från skadedjur,
    — 
    fria från skador på fruktköttet orsakade av skadedjur,
    — 
    fria från allvarlig glasighet (water core), utom när det gäller sorter märkta med ”V” i tillägget till denna norm,
    — 
    fria från onormal yttre fuktighet,
    — 
    fria från främmande lukt och/eller smak.

    Äpplena ska ha en sådan utveckling och mognad att de

    — 
    tål transport och hantering,
    — 
    är i tillfredsställande skick vid ankomsten till bestämmelseorten.

    B.    Mognadskrav

    Äpplena ska vara tillräckligt utvecklade och uppvisa tillfredsställande mognad.

    Äpplena ska ha nått ett sådant utvecklingsstadium och en sådan mognadsgrad att mognadsprocessen kan fortsätta och de kan uppnå den mognad som krävs med hänsyn tagen till sortegenskaperna.

    Flera parametrar kan användas för att verifiera minimikraven avseende mognad (t.ex. morfologiska aspekter, smak, fasthet och brytningsindex).

    C.    Klassificering

    Äpplen indelas i följande tre klasser:

    i)    Klass ”Extra”

    Äpplen i denna klass ska vara av högsta kvalitet. De ska vara typiska för sorten ( 8 ) och skaftet ska vara oskadat.

    Äpplen ska ha minst följande yta i den färg som är typisk för sorten:

    — 
    3/4 av den sammanlagda ytan med röd färg när det gäller färggrupp A.
    — 
    1/2 av den sammanlagda ytan med delvis röda färger när det gäller färggrupp B.
    — 
    1/3 av den sammanlagda ytan med den svagt röda, rödfärgade eller rödstrimmiga färgen när det gäller färggrupp C.
    — 
    Inga krav på minsta färgyta när det gäller färggrupp D.

    Fruktköttet ska vara helt friskt.

    De får inte ha några fel, med undantag av mycket små ytliga fel förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet eller presentation i förpackningen. De får dock uppvisa

    — 
    mycket små fel i skalet,
    — 
    mycket lite rostbildning ( 9 ) såsom
    — 
    bruna fläckar som inte får gå utanför skafthålan och som inte får vara skrovliga och/eller
    — 
    små och isolerade spår av rostbildning.

    ii)    Klass I

    Äpplen i denna klass ska vara av god kvalitet. De ska ha de egenskaper som är typiska för sorten ( 10 ).

    Äpplen ska ha minst följande yta i den färg som är typisk för sorten:

    — 
    1/2 av den sammanlagda ytan med röd färg när det gäller färggrupp A.
    — 
    1/3 av den sammanlagda ytan med delvis röda färger när det gäller färggrupp B.
    — 
    1/10 av den sammanlagda ytan med den svagt röda, rödfärgade eller rödstrimmiga färgen när det gäller färggrupp C.
    — 
    Inga krav på minsta färgyta när det gäller färggrupp D.

    Fruktköttet ska vara helt friskt.

    De får dock ha följande mindre fel förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet och presentation i förpackningen:

    — 
    Mindre fel i formen.
    — 
    Mindre fel i utvecklingen.
    — 
    Mindre färgfel.
    — 
    Mindre stötskador, som inte är missfärgade, på en sammanlagd yta på högst 1 cm2.
    — 
    Mindre fel i skalet som ligger inom följande gränser:
    — 
    Långsträckta fel får vara högst 2 cm långa.
    — 
    Övriga fel får täcka en sammanlagd yta på högst 1 cm2, dock med undantag för skorv (Venturia inaequalis) som högst får täcka en yta på högst 0,25 cm2.
    — 
    Mindre rostbildning ( 11 ) såsom
    — 
    bruna fläckar som får gå något utanför skafthålan eller foderhålan, men som inte får vara skrovliga och/eller
    — 
    tunn, nätliknande rost som inte täcker mer än 1/5 av fruktens sammanlagda yta och som inte kontrasterar för starkt mot fruktens allmänna färg och/eller
    — 
    kraftig rost som inte täcker mer än 1/20 av fruktens sammanlagda yta,
    — 
    tunn, nätliknande rost och kraftig rost får sammantaget dock inte täcka mer än högst 1/5 av fruktens sammanlagda yta.

    Skaftet får saknas förutsatt att brytstället är snyggt och skalet runtomkring oskadat.

    iii)    Klass II

    Denna klass omfattar äpplen som inte uppfyller kraven för de högre klasserna men som uppfyller de minimikrav som anges ovan.

    Fruktköttet får inte ha några större fel.

    Följande fel får förekomma förutsatt att äpplena bibehåller sina väsentligaste egenskaper i fråga om kvalitet, hållbarhet och presentation:

    — 
    Fel i formen.
    — 
    Fel i utvecklingen.
    — 
    Färgfel.
    — 
    Mindre stötskador, som får vara lätt missfärgade, får täcka en sammanlagd yta på högst 1,5 cm2.
    — 
    Fel i skalet som ligger inom följande gränser:
    — 
    Långsträckta fel får vara högst 4 cm långa.
    — 
    Övriga fel får täcka en sammanlagd yta på högst 2,5 cm2, dock med undantag för skorv (Venturia inaequalis) som högst får täcka en yta på högst 1 cm2.
    — 
    Mindre rostbildning ( 12 ) såsom
    — 
    bruna fläckar som får gå utanför skafthålan eller foderhålan och som får vara något skrovliga och/eller
    — 
    tunn, nätliknande rost som inte täcker mer än 1/2 av fruktens sammanlagda yta och som inte kontrasterar för starkt mot fruktens allmänna färg och/eller
    — 
    kraftig rost som inte täcker mer än 1/3 av fruktens sammanlagda yta,
    — 
    tunn, nätliknande rost och kraftig rost får sammantaget dock inte täcka mer än högst 1/2 av fruktens sammanlagda yta.

    III.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE STORLEKSSORTERING

    Storleken bestäms av den största tvärsnittsdiametern eller av vikten.

    Minimistorleken är 60 mm om storleken mäts efter diameter, och 90 g om den mäts efter vikt. Frukt av mindre storlek kan godkännas om produktens brixvärde ( 13 ) ligger på 10,5° brixgrader eller mer och storleken uppgår till minst 50 mm eller 70 g.

    För att frukten i en förpackning ska uppfylla kraven på enhetlig storlek får skillnaden i storlek mellan frukterna i en och samma förpackning

    a) 

    för frukt som sorteras efter diameter, vara högst

    — 
    5 mm för frukt i klass ”Extra” och för frukt i klass I och II som är förpackad i rader och lager; för äpplen av sorterna Bramley's Seedling (Bramley, Triomphe de Kiel) och Horneburger får skillnaden i diameter dock vara 10 mm, och
    — 
    10 mm för frukt i klass I som är packad i detaljhandelsförpackningar eller löst packad i förpackningen; för äpplen av sorterna Bramley's Seedling (Bramley, Triomphe de Kiel) och Horneburger får skillnaden i diameter dock vara 20 mm, eller
    b) 

    för frukt som sorteras efter vikt, vara högst

    — 
    för frukt i klass ”Extra” och för frukt i klass I och II som är förpackad i rader och lager:



    Viktintervall (g)

    Viktdifferens (g)

    70–90

    15 g

    91–135

    20 g

    136–200

    30 g

    201–300

    40 g

    > 300

    50 g

    — 
    för frukt i klass I som är packad i detaljhandelsförpackningar eller löst packad i förpackningen:



    Viktintervall (g)

    Enhetlighet (g)

    70–135

    35

    136–300

    70

    > 300

    100

    För frukt i klass II som är packad i detaljhandelsförpackningar eller löst packad i förpackningen har det inte fastställts några bestämmelser om enhetlig storlek.

    Miniatyrsorter av äpplen märkta med ”M” i tillägget till denna norm omfattas inte av storleksbestämmelserna. Dessa miniatyrsorter måste ha ett brixvärde ( 14 ) på minst 12° brixgrader.

    IV.    TOLERANSBESTÄMMELSER

    I varje parti medges, i alla saluföringsled, en viss mängd produkter som inte uppfyller kvalitets- och storlekskraven för den angivna klassen.

    A.    Kvalitetstoleranser

    i)    Klass ”Extra”

    5 % i antal eller vikt av äpplen som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass I. Inom denna tolerans får högst 0,5 % bestå av produkter som uppfyller kraven för klass II.

    ii)    Klass I

    10 % i antal eller vikt av äpplen som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass II. Inom denna tolerans får högst 1 % bestå av produkter som varken uppfyller kraven för klass II eller minimikraven, eller av produkter angripna av röta.

    iii)    Klass II

    10 % i antal eller vikt av äpplen som varken uppfyller kraven för klassen eller minimikraven. Inom denna tolerans får högst 2 % bestå av produkter angripna av röta.

    B.    Storlekstoleranser

    För samtliga klasser: 10 % i antal eller vikt av äpplen som inte uppfyller storlekskraven för klassen. Denna tolerans omfattar dock inte frukt med en avvikelse på

    — 
    5 mm eller mer under minimidiametern,
    — 
    10 g eller mer under minimivikten.

    V.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE PRESENTATION

    A.    Enhetlighet

    Varje förpackning ska ha ett enhetligt innehåll och får endast innehålla äpplen av samma ursprung, sort, kvalitet, storlek (om frukten storlekssorteras) och mognad.

    För klass ”Extra” gäller kravet på enhetlighet även färgen.

    En blandning av äpplen av tydligt olika sorter kan dock förpackas tillsammans i en detaljhandelsförpackning om de är enhetliga avseende kvalitet och, för varje sort, avseende ursprung. Enhetlighet i fråga om storlek krävs inte.

    Den synliga delen av förpackningens innehåll ska vara representativ för hela innehållet. Lasermärkning av enskilda frukter får inte leda till skador på köttet eller skalet.

    B.    Förpackning

    Äpplena ska vara förpackade så att de ges ett ändamålsenligt skydd. Särskilt detaljhandelsförpackningar med en nettovikt på mer än 3 kg ska vara tillräckligt hårda för att skydda produkten på ett ändamålsenligt sätt.

    De material som används inuti förpackningen ska vara rena och så beskaffade att de inte kan orsaka yttre eller inre skador på produkten. Det är tillåtet att använda material som t.ex. papper eller stämplar med handelsmässiga upplysningar, förutsatt att de färger och det lim som används är giftfria.

    De etiketter som fästs på varje enskild produkt ska vara sådana att de, när de tas bort, inte lämnar några synliga spår av lim eller skadar skalet.

    Förpackningarna får inte innehålla främmande beståndsdelar.

    VI.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE MÄRKNING

    Varje förpackning ( 15 ) ska på en och samma sida och med tydligt, outplånligt och från utsidan synligt tryck vara märkt med följande uppgifter:

    A.    Identifiering

    Packarens och/eller avsändarens namn och adress (t.ex. gatuadress/ort/region/postnummer och land, om det inte är detsamma som ursprungslandet).

    Dessa uppgifter får ersättas med följande:

    — 
    För alla förpackningar med undantag av färdigförpackningar: En kod som identifierar packaren och/eller avsändaren och som utfärdats eller godkänts av en officiell myndighet och som föregås av uppgiften ”packare och/eller avsändare” eller motsvarande förkortning. Koden ska föregås av lands- och regionkoden enligt ISO 3166 (alfa) för det land som utfärdat godkännandet, om det inte är detsamma som ursprungslandet.
    — 
    För färdigförpackningar: Namn och adress till säljaren som är etablerad inom unionen, varvid dessa uppgifter ska föregås av uppgiften ”packad för:” eller likvärdig uppgift. I detta fall ska det på etiketten även finnas en kod som identifierar packaren och/eller avsändaren. Säljaren ska tillhandahålla all den information om betydelsen av denna kod som kontrollorganen anser vara nödvändig.

    B.    Typ av produkt

    — 
    ”Äpplen”, om innehållet i förpackningen inte är synligt från utsidan.
    — 
    Sortens namn. Om det rör sig om en blandning av äpplen av tydligt olika sorter ska samtliga sorter i förpackningen anges.
    Sortens namn får ersättas med en synonym. Ett handelsnamn ( 16 ) får endast anges som komplement till sorten eller synonymen.
    När det gäller mutanter med sortskydd får namnet på denna sort anges i stället för namnet på den ursprungliga sorten. När det gäller mutanter utan sortskydd får namnet på denna sort endast anges som tillägg till namnet på den ursprungliga sorten.
    — 
    ”Miniatyrsort”, i tillämpliga fall.

    C.    Produktens ursprung

    Ursprungsland ( 17 ) och eventuellt odlingsområde eller nationell, regional eller lokal benämning.

    Om det rör sig om en blandning av äpplen av tydligt olika sorter och ursprung ska ursprungslandet anges i omedelbar närhet av motsvarande sorts namn.

    D.    Handelsmässiga upplysningar

    — 
    Klass.
    — 
    Storlek eller, för frukt förpackad i rader och lager, antal frukter.

    Om storleken är angiven ska den uttryckas på följande sätt:

    a) 

    För frukt som omfattas av kraven på enhetlighet ska den anges som minsta och största diameter eller som minsta och största vikt.

    b) 

    För frukt som inte omfattas av kraven på enhetlighet ska den anges som diametern eller vikten på den minsta frukten i förpackningen, följt av ”och större” eller likvärdig benämning, eller, eventuellt, diametern eller vikten på den största frukten i förpackningen.

    E.    Officiellt kontrollmärke (frivilligt)

    Det är inte nödvändigt att på förpackningarna ange uppgifterna i första stycket, om dessa förpackningar innehåller detaljhandelsförpackningar som är väl synliga från utsidan och som samtliga är märkta med uppgifterna i fråga. Förpackningarna får inte vara märkta på något sätt som kan verka vilseledande. Om förpackningarna är lastade på pallar ska dock uppgifterna anges på en följesedel som ska fästas synligt på åtminstone två sidor av lastpallen.

    Tillägg

    Icke uttömmande förteckning över äppelsorter

    Frukter av sorter som inte återfinns i förteckningen ska delas in efter sortegenskaper.

    Några av sorterna i nedanstående tabell får saluföras under handelsnamn för vilka man ansökt om eller erhållit varumärkesskydd i ett eller flera länder. I de tre första kolumnerna i tabellen nedan återges inte sådana varumärken. Vissa kända varumärken anges i den fjärde kolumnen, men endast för kännedom.

    Förklaring:

    M

    =

    Miniatyrsort

    R

    =

    Rostbildning

    V

    =

    Glasighet

    *

    =

    Mutant som saknar sortskydd men som är knuten till ett registrerat/skyddat varumärke; mutanter som inte markeras med asterisk är skyddade sorter



    Sort

    Mutanter

    Synonymer

    Varumärken

    Färggrupp

    Ytterligare specifikationer

    African Red

     

     

    African Carmine™

    B

     

    Akane

     

    Tohoku 3, Primerouge

     

    B

     

    Alkmene

     

    Early Windsor

     

    C

     

    Alwa

     

     

     

    B

     

    Amasya

     

     

     

    B

     

    Ambrosia

     

     

    Ambrosia®

    B

     

    Annurca

     

     

     

    B

     

    Ariane

     

     

    Les Naturianes®

    B

     

    Arlet

     

    Swiss Gourmet

     

    B

    R

    AW 106

     

     

    Sapora®

    C

     

    Belgica

     

     

     

    B

     

    Belle de Boskoop

     

    Schone van Boskoop, Goudreinette

     

    D

    R

    Boskoop rouge

    Red Boskoop, Roter Boskoop, Rode Boskoop

     

    B

    R

    Boskoop Valastrid

     

     

    B

    R

    Berlepsch

     

    Freiherr von Berlepsch

     

    C

     

    Berlepsch rouge

    Red Berlepsch, Roter Berlepsch

     

    B

     

    Braeburn

     

     

     

    B

     

    Hidala

     

    Hillwell®

    A

     

    Joburn

     

    Aurora™, Red Braeburn™, Southern Rose™

    A

     

    Lochbuie Red Braeburn

     

     

    A

     

    Mahana Red Braeburn

     

    Redfield®

    A

     

    Mariri Red

     

    Eve™, Aporo®

    A

     

    Royal Braeburn

     

     

    A

     

    Bramley's Seedling

     

    Bramley, Triomphe de Kiel

     

    D

     

    Cardinal

     

     

     

    B

     

    Caudle

     

     

    Cameo®, Camela®

    B

     

    Cauflight

     

    Cameo®, Camela®

    A

     

    CIV323

     

     

    Isaaq®

    B

     

    CIVG198

     

     

    Modi®

    A

     

    Civni

     

     

    Rubens®

    B

     

    Collina

     

     

     

    C

     

    Coop 38

     

     

    Goldrush®, Delisdor®

    D

    R

    Coop 39

     

     

    Crimson Crisp®

    A

     

    Coop 43

     

     

    Juliet®

    B

     

    Coromandel Red

     

    Corodel

     

    A

     

    Cortland

     

     

     

    B

     

    Cox's Orange Pippin

     

    Cox orange, Cox's O.P.

     

    C

    R

    Cripps Pink

     

     

    Pink Lady®, Flavor Rose®

    C

     

    Lady in Red

     

    Pink Lady®

    B

     

    Rosy Glow

     

    Pink Lady®

    B

     

    Ruby Pink

     

     

    B

     

    Cripps Red

     

     

    Sundowner™, Joya®

    B

     

    Dalinbel

     

     

    Antares®

    B

    R

    Delblush

     

     

    Tentation®

    D

     

    Delcorf

     

     

    Delbarestivale®

    C

     

    Celeste

     

     

    B

     

    Bruggers Festivale

     

    Sissired®

    A

     

    Dalili

     

    Ambassy®

    A

     

    Wonik*

     

    Appache®

    A

     

    Delcoros

     

     

    Autento®

    A

     

    Delgollune

     

     

    Delbard Jubilé®

    B

     

    Delicious ordinaire

     

    Ordinary Delicious

     

    B

     

    Discovery

     

     

     

    C

     

    Dykmanns Zoet

     

     

     

    C

     

    Egremont Russet

     

     

     

    D

    R

    Elise

     

    De Roblos, Red Delight

     

    A

     

    Elstar

     

     

     

    C

     

    Bel-El

     

    Red Elswout®

    C

     

    Daliest

     

    Elista®

    C

     

    Daliter

     

    Elton™

    C

     

    Elshof

     

     

    C

     

    Elstar Boerekamp

     

    Excellent Star®

    C

     

    Elstar Palm

     

    Elstar PCP®

    C

     

    Goedhof

     

    Elnica®

    C

     

    Red Elstar

     

     

    C

     

    RNA9842

     

    Red Flame®

    C

     

    Valstar

     

     

    C

     

    Vermuel

     

    Elrosa®

    C

     

    Empire

     

     

     

    A

     

    Fiesta

     

    Red Pippin

     

    C

     

    Fresco

     

     

    Wellant®

    B

    R

    Fuji

     

     

     

    B

    V

    Aztec

     

    Fuji Zhen®

    A

    V

    Brak

     

    Fuji Kiku® 8

    B

    V

    Fuji Fubrax

     

    Fuji Kiku® Fubrax

    B

    V

    Fuji Supreme

     

     

    A

    V

    Heisei Fuji

     

    Beni Shogun®

    A

    V

    Raku-Raku

     

     

    B

    V

    Gala

     

     

     

    C

     

    Baigent

     

    Brookfield®

    A

     

    Bigigalaprim

     

    Early Red Gala®

    B

     

    Fengal

     

    Gala Venus

    A

     

    Gala Schnico

     

    Schniga®

    A

     

    Gala Schnico Red

     

    Schniga®

    A

     

    Galaval

     

     

    A

     

    Galaxy

     

    Selekta®

    B

     

    Gilmac

     

    Neon®

    A

     

    Imperial Gala

     

     

    B

     

    Jugula

     

     

    B

     

    Mitchgla

     

    Mondial Gala®

    B

     

    Natali Gala

     

     

    B

     

    Regal Prince

     

    Gala Must®

    B

     

    Royal Beaut

     

     

    A

     

    Simmons

     

    Buckeye® Gala

    A

     

    Gloster

     

     

     

    B

     

    Golden 972

     

     

     

    D

     

    Golden Delicious

     

    Golden

     

    D

     

    CG10 Yellow Delicious

     

    Smothee®

    D

     

    Golden Delicious Reinders

     

    Reinders®

    D

     

    Golden Parsi

     

    Da Rosa®

    D

     

    Leratess

     

    Pink Gold®

    D

     

    Quemoni

     

    Rosagold®

    D

     

    Goldstar

     

     

    Rezista Gold Granny®

    D

     

    Gradigold

     

     

    Golden Supreme™, Golden Extreme™

    D

     

    Gradiyel

     

     

    Goldkiss®

    D

     

    Granny Smith

     

     

     

    D

     

    Dalivair

     

    Challenger®

    D

     

    Gravensteiner

     

    Gravenstein

     

    D

     

    Hokuto

     

     

     

    C

     

    Holsteiner Cox

     

    Holstein

     

    C

    R

    Honeycrisp

     

     

    Honeycrunch®

    C

     

    Horneburger

     

     

     

    D

     

    Idared

     

     

     

    B

     

    Idaredest

     

     

    B

     

    Najdared

     

     

    B

     

    Ingrid Marie

     

     

     

    B

    R

    James Grieve

     

     

     

    D

     

    Jonagold

     

     

     

    C

     

    Early Jonagold

     

    Milenga®

    C

     

    Dalyrian

     

     

    C

     

    Decosta

     

     

    C

     

    Jonagold Boerekamp

     

    Early Queen®

    C

     

    Jonagold Novajo

    Veulemanns

     

    C

     

    Jonagored

     

    Morren's Jonagored®

    C

     

    Jonagored Supra

     

    Morren's Jonagored® Supra®

    C

     

    Red Jonaprince

     

    Wilton's®, Red Prince®

    C

     

    Rubinstar

     

     

    C

     

    Schneica

    Jonica

     

    C

     

    Vivista

     

     

    C

     

    Jonathan

     

     

     

    B

     

    Karmijn de Sonnaville

     

     

     

    C

    R

    La Flamboyante

     

     

    Mairac®

    B

     

    Laxton's Superb

     

     

     

    C

    R

    Ligol

     

     

     

    B

     

    Lobo

     

     

     

    B

     

    Lurefresh

     

     

    Redlove® Era®

    A

     

    Lureprec

     

     

    Redlove® Circe®

    A

     

    Luregust

     

     

    Redlove® Calypso®

    A

     

    Luresweet

     

     

    Redlove® Odysso®

    A

     

    Maigold

     

     

     

    B

     

    Maribelle

     

     

    Lola®

    B

     

    McIntosh

     

     

     

    B

     

    Melrose

     

     

     

    C

     

    Milwa

     

     

    Diwa®, Junami®

    B

     

    Moonglo

     

     

     

    C

     

    Morgenduft

     

    Imperatore

     

    B

     

    Mountain Cove

     

     

    Ginger Gold™

    D

     

    Mutsu

     

    Crispin

     

    D

     

    Newton

     

     

     

    C

     

    Nicogreen

     

     

    Greenstar®

    D

     

    Nicoter

     

     

    Kanzi®

    B

     

    Northern Spy

     

     

     

    C

     

    Ohrin

     

    Orin

     

    D

     

    Paula Red

     

     

     

    B

     

    Pinova

     

     

    Corail®

    C

     

    RoHo 3615

     

    Evelina®

    B

     

    Piros

     

     

     

    C

     

    Plumac

     

     

    Koru®

    B

     

    Prem A153

     

     

    Lemonade®, Honeymoon®

    C

     

    Prem A17

     

     

    Smitten®

    C

     

    Prem A280

     

     

    Sweetie™

    B

     

    Prem A96

     

     

    Rockit™

    B

    M

    Rafzubin

     

     

    Rubinette®

    C

     

    Rafzubex

     

    Rubinette® Rosso

    A

     

    Rajka

     

     

    Rezista Romelike®

    B

     

    Red Delicious

     

    Rouge américaine

     

    A

     

    Camspur

     

    Red Chief®

    A

     

    Erovan

     

    Early Red One®

    A

     

    Evasni

     

    Scarlet Spur®

    A

     

    Stark Delicious

     

     

    A

     

    Starking

     

     

    C

     

    Starkrimson

     

     

    A

     

    Starkspur

     

     

    A

     

    Topred

     

     

    A

     

    Trumdor

     

    Oregon Spur Delicious®

    A

     

    Reine des Reinettes

     

    Gold Parmoné, Goldparmäne

     

    C

    V

    Reinette grise du Canada

     

    Graue Kanadarenette, Renetta Canada

     

    D

    R

    Rome Beauty

     

    Belle de Rome, Rome, Rome Sport

     

    B

     

    Rubin

     

     

     

    C

     

    Rubinola

     

     

     

    B

     

    Šampion

     

    Shampion, Champion, Szampion

     

    B

     

    Reno 2

     

     

    A

     

    Šampion Arno

    Szampion Arno

     

    A

     

    Santana

     

     

     

    B

     

    Sciearly

     

     

    Pacific Beauty™

    A

     

    Scifresh

     

     

    Jazz™

    B

     

    Sciglo

     

     

    Southern Snap™

    A

     

    Scilate

     

     

    Envy®

    B

     

    Sciray

     

    GS48

     

    A

     

    Scired

     

     

    Pacific Queen™

    A

    R

    Sciros

     

     

    Pacific Rose™

    A

     

    Senshu

     

     

     

    C

     

    Spartan

     

     

     

    A

     

    Stayman

     

     

     

    B

     

    Summerred

     

     

     

    B

     

    Sunrise

     

     

     

    A

     

    Sunset

     

     

     

    D

    R

    Suntan

     

     

     

    D

    R

    Sweet Caroline

     

     

     

    C

     

    Topaz

     

     

     

    B

     

    Tydeman's Early Worcester

     

    Tydeman's Early

     

    B

     

    Tsugaru

     

     

     

    C

     

    UEB32642

     

     

    Opal®

    D

     

    Worcester Pearmain

     

     

     

    B

     

    York

     

     

     

    B

     

    Zari

     

     

     

    B

     

    DEL 2:    HANDELSNORM FÖR CITRUSFRUKT

    I.    DEFINITION AV PRODUKTEN

    Denna norm gäller för citrusfrukter av sorter av följande arter som är avsedda att levereras färska till konsumenten, dock inte citrusfrukt avsedd för industriell bearbetning:

    — 
    Citroner av arter av Citrus limon (L.) Burm. f. och hybrider därav.
    — 
    Mandariner av arten Citrus reticulata Blanco, inbegripet satsumor (Citrus unshiu Marcow.), clementiner (Citrus clementina hort. ex Tanaka.), vanliga mandariner (Citrus deliciosa Ten.) och tangeriner (Citrus tangerina Tanaka) av dessa arter och hybrider därav.
    — 
    Apelsiner av arter av Citrus sinensis (L.) Osbeck och hybrider därav.

    II.    KVALITETSBESTÄMMELSER

    Syftet med normen är att ange de kvalitetskrav som citrusfrukt ska uppfylla efter iordningställande och förpackning.

    Efter avsändandet får dock produkterna i förhållande till kraven i normen uppvisa

    — 
    en viss bristande färskhet och saftspändhet,
    — 
    en viss kvalitetsförsämring på grund av deras utveckling och tendens att fördärvas, för produkter som klassificerats som andra klasser än klass ”Extra”.

    A.    Minimikrav

    Om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna för varje klass och de tillåtna toleranserna ska citrusfrukter vara

    — 
    hela,
    — 
    fria från stötskador och/eller större läkta skador,
    — 
    friska, dvs. de får inte vara angripna av röta eller ha annan kvalitetsförsämring som gör dem olämpliga för konsumtion,
    — 
    rena, praktiskt taget fria från synliga främmande beståndsdelar,
    — 
    praktiskt taget fria från skadedjur,
    — 
    fria från skador på fruktköttet orsakade av skadedjur,
    — 
    fria från begynnande skrumpenhet och uttorkning,
    — 
    fria från skador orsakade av låg temperatur eller frost,
    — 
    fria från onormal yttre fuktighet,
    — 
    fria från främmande lukt och/eller smak.

    Citrusfrukterna ska ha en sådan utveckling och mognad att de

    — 
    tål transport och hantering,
    — 
    är i tillfredsställande skick vid ankomsten till bestämmelseorten.

    B.    Mognadskrav

    Citrusfrukterna ska ha nått en lämplig utveckling och mognad enligt kriterierna för sorten, plockningstidpunkten och odlingsområdet.

    Citrusfrukternas mognad fastställs med hjälp av de parametrar som anges nedan för varje art:

    — 
    Minsta saftinnehåll.
    — 
    Lägsta värde för relationen socker-syra ( 18 ).
    — 
    Färg.

    Efter en normal utveckling ska citrusfrukterna ha en sådan färg att de på bestämmelseorten kan uppnå den färg som är normal för sorten.



     

    Minsta saftinnehåll (i %).

    Lägsta värde för relationen sockersyra

    Färg

    Citroner

    20

     

    Färgen ska vara typisk för sorten. Citroner som är gröna (men inte mörkgröna) är dock tillåtna om de uppfyller minimikraven i fråga om saftinnehåll.

    Satsumor, clementiner, andra mandarinsorter och hybrider därav

    Satsumor

    33

    6.5:1

    Minst en tredjedel av fruktens yta ska ha en färg som är typisk för sorten.

    Clementiner

    40

    7.0:1

    Andra mandarinsorter och hybrider därav

    33

    7.5:1 (1)

    Apelsiner

    Blodapelsiner

    30

    6.5:1

    Färgen ska vara typisk för sorten. Högst en femtedel av fruktens totala yta får ha ljusgrön färg om de uppfyller minimikraven i fråga om saftinnehåll.

    Apelsiner som produceras i områden med höga lufttemperaturer och hög relativ fuktighet under utvecklingsperioden får dock ha en grön färg på mer än en femtedel av fruktens totala yta, om de uppfyller kraven på minsta saftinnehåll.

    Gruppen navelapelsiner

    33

    6.5:1

    Övriga sorter

    35

    6.5:1

    Mosambi, Sathgudi och Pacitan med mer än en femtedel grön färg

    33

     

    Andra sorter med mer än en femtedel grön färg

    45

     

    (1)   

    För sorterna Mandora och Minneola ska lägsta värde för relationen socker-syra vara 6.0:1 till och med utgången av det regleringsår som inleds den 1 januari 2023.

    Citrusfrukter som uppfyller dessa krav på mognad får ha genomgått behandling för att avlägsna den gröna färgen (”avgröning”). Sådan behandling är endast tillåten om de övriga naturliga smakegenskaperna inte ändras.

    C.    Klassificering

    Citrusfrukt inledas i följande tre klasser:

    i)    Klass ”Extra”

    Citrusfrukt i denna klass ska vara av högsta kvalitet. De ska ha de egenskaper som är typiska för sorten och/eller handelstypen.

    De får inte ha några fel, med undantag av mycket små ytliga fel förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet eller presentation i förpackningen.

    ii)    Klass I

    Citrusfrukt i denna klass ska vara av god kvalitet. De ska ha de egenskaper som är typiska för sorten och/eller handelstypen.

    De får dock ha följande mindre fel förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet och presentation i förpackningen:

    — 
    Mindre fel i formen.
    — 
    Mindre färgfel, inbegripet mindre solskador.
    — 
    Mindre, tilltagande fel i skalet, förutsatt att de inte påverkar fruktköttet.
    — 
    Mindre fel i skalet som uppstått i samband med fruktbildningen, t.ex. silverskorv, rostbildning eller skador orsakade av skadedjur.
    — 
    Läkta, mindre fel som uppstått genom yttre påverkan, t.ex. grenskav, hagelskada eller stötfläckar.
    — 
    Delvis lätt lossat skal för alla frukter i mandaringruppen.

    iii)    Klass II

    Denna klass omfattar citrusfrukt som inte uppfyller kraven för de högre klasserna men som uppfyller de minimikrav som anges ovan.

    Följande fel får förekomma förutsatt att de bibehåller sina väsentligaste egenskaper i fråga om kvalitet, hållbarhet och presentation:

    — 
    Fel i formen.
    — 
    Färgfel, inbegripet solskador.
    — 
    Tilltagande fel i skalet, förutsatt att de inte påverkar fruktköttet.
    — 
    Fel i skalet som uppstått i samband med fruktbildningen, t.ex. silverskorv, rostbildning eller skador orsakade av skadedjur.
    — 
    Läkta fel som uppstått genom yttre påverkan, t.ex. grenskav, hagelskada eller stötfläckar.
    — 
    Läkta, ytliga skalförändringar.
    — 
    Skrovligt skal.
    — 
    Delvis lätt lossat skal för apelsiner och delvis lossat skal för alla frukter i mandaringruppen.

    III.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE STORLEKSSORTERING

    Storleken bestäms av den största tvärsnittsdiametern eller av antalet.

    A.    Minimistorlek

    Följande minimistorlekar ska tillämpas:



    Frukt

    Diameter i mm

    Citroner

    45

    Satsumor, andra mandarinsorter och hybrider därav

    45

    Clementiner

    35

    Apelsiner

    53

    B.    Enhetlighet

    Citrusfrukter får storlekssorteras enligt ett av följande alternativ:

    a) 

    För att frukten i en förpackning ska uppfylla kraven på enhetlig storlek får skillnaden i storlek mellan frukterna i en och samma förpackning vara högst

    — 
    10 mm, om den minsta fruktens diameter (enligt uppgift på förpackningen) är under 60 mm.
    — 
    15 mm, om den minsta fruktens diameter (enligt uppgift på förpackningen) är minst 60 mm men under 80 mm.
    — 
    20 mm, om den minsta fruktens diameter (enligt uppgift på förpackningen) är minst 80 mm men under 110 mm.
    — 
    För frukt som har en diameter på 110 mm eller mer har det inte fastställts någon begränsning av skillnaden i diameter.
    b) 

    Om storlekskoder tillämpas måste koderna och intervallen i följande tabell användas:



     

    Storlekskod

    Diameter i mm

    Citroner

     

    0

    79–90

     

    1

    72–83

     

    2

    68–78

     

    3

    63–72

     

    4

    58–67

     

    5

    53–62

     

    6

    48–57

     

    7

    45–52

    Satsumor, clementiner och andra mandarinsorter och hybrider därav

     

    1 - XXX

    78 och däröver

     

    1 - XX

    67–78

     

    1 eller 1 - X

    63–74

     

    2

    58–69

     

    3

    54–64

     

    4

    50–60

     

    5

    46–56

     

    (1)

    43–52

     

    7

    41–48

     

    8

    39–46

     

    9

    37–44

     

    10

    35–42

    Apelsiner

     

    0

    92–110

     

    1

    87–100

     

    2

    84–96

     

    3

    81–92

     

    4

    77–88

     

    5

    73–84

     

    6

    70–80

     

    7

    67–76

     

    8

    64–73

     

    9

    62–70

     

    10

    60–68

     

    11

    58–66

     

    12

    56–63

     

    13

    53–60

    (1)   

    Storlekar på mindre än 45 mm i diameter gäller endast clementiner.

    Enhetligheten i fråga om storlek ska motsvara ovanstående storlekstabell, förutom i följande fall:

    För frukt i lös vikt i lådor och frukt i detaljhandelsförpackningar med en nettovikt på högst 5 kg får skillnaden inte vara större än det intervall som uppstår om tre på varandra följande storlekar i storlekstabellen slås samman till en enda.

    c) 

    För frukt som storlekssorteras efter antal ska storleksskillnaden uppfylla kraven i led a.

    IV.    TOLERANSBESTÄMMELSER

    I varje parti medges, i alla saluföringsled, en viss mängd produkter som inte uppfyller kvalitets- och storlekskraven för den angivna klassen.

    A.    Kvalitetstoleranser

    i)    Klass ”Extra”

    5 % i antal eller vikt av citrusfrukt som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass I. Inom denna tolerans får högst 0,5 % bestå av produkter som uppfyller kraven för klass II.

    ii)    Klass I

    10 % i antal eller vikt av citrusfrukt som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass II. Inom denna tolerans får högst 1 % bestå av produkter som varken uppfyller kraven för klass II eller minimikraven, eller av produkter angripna av röta.

    iii)    Klass II

    10 % i antal eller vikt av citrusfrukt som varken uppfyller kraven för klassen eller minimikraven. Inom denna tolerans får högst 2 % bestå av produkter angripna av röta.

    B.    Storlekstoleranser

    För samtliga klasser: En total tolerans på 10 % i antal eller vikt av citrusfrukt som uppfyller storlekskraven för närmast över- eller underliggande storlek (eller storlekar vid kombination av tre storlekar) om detta anges på förpackningen.

    Toleransen på 10 % får i samtliga fall endast tillämpas för frukt vars diameter inte understiger följande minimivärden:



    Frukt

    Diameter i mm

    Citroner

    43

    Satsumor, andra mandarinsorter och hybrider därav

    43

    Clementiner

    34

    Apelsiner

    50

    V.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE PRESENTATION

    A.    Enhetlighet

    Varje förpackning ska ha ett enhetligt innehåll och får endast innehålla citrusfrukt av samma ursprung, sort eller handelstyp, kvalitet och storlek och av praktiskt taget samma utveckling och mognad.

    För klass ”Extra” gäller kravet på enhetlighet även färgen.

    En blandning av citrusfrukt av tydligt olika arter kan dock förpackas tillsammans i en detaljhandelsförpackning om de är enhetliga avseende kvalitet och, för varje berörd art, avseende sort eller handelstyp och ursprung. Enhetlighet i fråga om storlek krävs inte.

    Den synliga delen av förpackningens innehåll ska vara representativ för hela innehållet.

    B.    Förpackning

    Citrusfrukterna ska vara förpackade så att de ges ett ändamålsenligt skydd.

    De material som används inuti förpackningen ska vara rena och så beskaffade att de inte kan orsaka yttre eller inre skador på produkten. Det är tillåtet att använda material som t.ex. papper eller stämplar med handelsmässiga upplysningar, förutsatt att de färger och det lim som används är giftfria.

    De etiketter som fästs på varje enskild produkt ska vara sådana att de, när de tas bort, inte lämnar några synliga spår av lim eller skadar skalet. Lasermärkning av enskilda frukter får inte leda till skador på köttet eller skalet.

    Om frukten är inslagen ska papperet vara tunt, torrt, nytt och luktfritt ( 19 ).

    Det är förbjudet att använda ämnen som kan ändra citrusfruktens naturliga egenskaper, särskilt dess smak eller doft ( 20 ).

    Förpackningarna får inte innehålla främmande beståndsdelar. Frukten får dock presenteras med en kort fastsittande kvist som inte är träig och har några gröna blad.

    VI.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE MÄRKNING

    Varje förpackning ( 21 ) ska på en och samma sida och med tydligt, outplånligt och från utsidan synligt tryck vara märkt med följande uppgifter:

    A.    Identifiering

    Packarens och/eller avsändarens namn och adress (t.ex. gatuadress/ort/region/postnummer och land, om det inte är detsamma som ursprungslandet).

    Dessa uppgifter får ersättas med följande:

    — 
    För alla förpackningar med undantag av färdigförpackningar: En kod som identifierar packaren och/eller avsändaren och som utfärdats eller godkänts av en officiell myndighet och som föregås av uppgiften ”packare och/eller avsändare” eller motsvarande förkortning. Koden ska föregås av lands- och regionkoden enligt ISO 3166 (alfa) för det land som utfärdat godkännandet, om det inte är detsamma som ursprungslandet.
    — 
    För färdigförpackningar: Namn och adress till säljaren som är etablerad inom unionen, varvid dessa uppgifter ska föregås av uppgiften ”packad för:” eller likvärdig uppgift. I detta fall ska det på etiketten även finnas en kod som identifierar packaren och/eller avsändaren. Säljaren ska tillhandahålla all den information om betydelsen av denna kod som kontrollorganen anser vara nödvändig.

    B.    Typ av produkt

    — 
    ”Citroner”, ”mandariner” eller ”apelsiner”, om produkten inte är synlig från utsidan.
    — 
    ”Blandning av citrusfrukter” eller likvärdig benämning och de olika arternas namn när det rör sig om en blandning av citrusfrukter av olika arter.
    — 
    För apelsiner ska sortens namn och/eller respektive sortgrupp anges i fråga om ”Navels” och ”Valencias”.
    — 
    För ”satsumor” och ”clementiner” ska artens trivialnamn anges, och det är frivilligt att ange sortens namn.
    — 
    För andra mandariner och hybrider därav ska sortens namn anges.
    — 
    För citroner är det frivilligt att ange sortens namn.
    — 
    ”Med kärnor” i fråga om clementiner med fler än 10 kärnor.
    — 
    ”Kärnfria” (frivilligt – kärnfria citrusfrukter får någon gång innehålla kärnor).

    C.    Produktens ursprung

    — 
    Ursprungsland ( 22 ) och eventuellt odlingsområde eller nationell, regional eller lokal benämning.
    — 
    Om det rör sig om en blandning av citrusfrukter av tydligt olika arter och ursprung ska ursprungslandet anges i omedelbar närhet av motsvarande arts namn.

    D.    Handelsmässiga upplysningar

    — 
    Klass.
    — 
    Storlek uttryckt som
    — 
    minsta och största storlek (i mm) eller
    — 
    storlekskod, följt (frivilligt) av en minsta och största storlek eller
    — 
    antal.
    — 
    I förekommande fall angivelse av att konserveringsmedel eller andra kemiska ämnen har använts i behandling efter skörd.

    E.    Officiellt kontrollmärke (frivilligt)

    Det är inte nödvändigt att på förpackningarna ange uppgifterna i första stycket, om dessa förpackningar innehåller detaljhandelsförpackningar som är väl synliga från utsidan och som samtliga är märkta med uppgifterna i fråga. Förpackningarna får inte vara märkta på något sätt som kan verka vilseledande. Om förpackningarna är lastade på pallar ska dock uppgifterna anges på en följesedel som ska fästas synligt på åtminstone två sidor av lastpallen.

    DEL 3:    HANDELSNORM FÖR KIWIFRUKT

    I.    DEFINITION AV PRODUKTEN

    Denna norm gäller för kiwifrukt (även känd som Actinidia eller kiwi) av sorter av Actinidia chinensis (Planch.) eller Actinidia deliciosa (A. Chev.), C.F. Liang och A.R. Ferguson som är avsedda att levereras färska till konsumenten, dock inte kiwifrukter avsedda för industriell bearbetning.

    II.    KVALITETSBESTÄMMELSER

    Syftet med normerna är att ange de kvalitetskrav som kiwifrukt ska uppfylla efter iordningställande och förpackning.

    Efter avsändandet får dock produkterna i förhållande till kraven i normen uppvisa

    — 
    en viss bristande färskhet och saftspändhet,
    — 
    en viss kvalitetsförsämring på grund av deras utveckling och tendens att fördärvas, för produkter som klassificerats som andra klasser än klass ”Extra”.

    A.    Minimikrav

    Om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna för varje klass och de tillåtna toleranserna ska kiwifrukterna vara

    — 
    hela (men utan stjälk),
    — 
    friska, dvs. de får inte vara angripna av röta eller ha annan kvalitetsförsämring som gör dem olämpliga för konsumtion,
    — 
    rena, praktiskt taget fria från synliga främmande beståndsdelar,
    — 
    praktiskt taget fria från skadedjur,
    — 
    fria från skador på fruktköttet orsakade av skadedjur,
    — 
    tillräckligt fasta, dvs. varken mjuka, skrumpna eller vattniga,
    — 
    välformade, dvs. inga dubbla eller multipla frukter,
    — 
    fria från onormal yttre fuktighet,
    — 
    fria från främmande lukt och/eller smak.

    Kiwifrukterna ska ha en sådan utveckling och mognad att de

    — 
    tål transport och hantering,
    — 
    är i tillfredsställande skick vid ankomsten till bestämmelseorten.

    B.    Minimikrav avseende mognad

    Kiwifrukterna ska vara tillräckligt utvecklade och uppvisa tillfredsställande mognad.

    För att uppfylla detta krav ska frukten vid förpackningstillfället ha nått en mognad av minst 6,2° brixgrader ( 23 ) eller i genomsnitt 15 % torrsubstans, vilket innebär 9,5° brixgrader (23)  när den kommer in i distributionskedjan.

    C.    Klassificering

    Kiwifrukt indelas i följande tre klasser:

    i)    Klass ”Extra”

    Kiwifrukter i denna klass ska vara av högsta kvalitet. De ska ha de egenskaper som är typiska för sorten.

    De ska vara fasta och köttet ska vara helt friskt.

    De får inte ha några fel med undantag av mycket små ytliga fel förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet eller presentation i förpackningen.

    Förhållandet mellan fruktens minsta och största tvärsnittsdiameter ska vara minst 0,8.

    ii)    Klass I

    Kiwifrukter i denna klass ska vara av god kvalitet. De ska ha de egenskaper som är typiska för sorten.

    De ska vara fasta och köttet ska vara helt friskt.

    De får dock ha följande mindre fel förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet och presentation i förpackningen:

    — 
    Ett mindre fel i formen (dock inte svullnader eller missbildningar).
    — 
    Mindre färgfel.
    — 
    Mindre fel i skalet som täcker en yta av högst 1 cm2.
    — 
    Ett mindre ”Hayward-märke” i form av längsgående linjer utan förhöjning.

    Förhållandet mellan fruktens minsta och största tvärsnittsdiameter ska vara minst 0,7.

    iii)    Klass II

    Denna klass omfattar kiwifrukt som inte uppfyller kraven för de högre klasserna men som uppfyller de minimikrav som anges ovan.

    Frukterna ska vara förhållandevis fasta och köttet får inte ha några allvarliga fel.

    Följande fel får förekomma, förutsatt att kiwifrukten bibehåller sina väsentligaste egenskaper i fråga om kvalitet, hållbarhet och presentation:

    — 
    Fel i formen.
    — 
    Färgfel.
    — 
    Fel i skalet, t.ex. små läkta sår eller ärrad/skrubbad vävnad som täcker högst 2 cm2.
    — 
    Flera, mer uttalade ”Hayward-märken” med mindre förhöjning.
    — 
    Lätta stötskador.

    III.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE STORLEKSSORTERING

    Storleken bestäms av fruktens vikt.

    Minimivikten för klass ”Extra” är 90 g, för klass I 70 g och för klass II 65 g.

    För att frukten i en förpackning ska uppfylla kraven på enhetlig storlek får skillnaden i storlek mellan frukterna i en och samma förpackning vara högst

    — 
    10 g om frukten väger mindre än 85 g,
    — 
    15 g om frukten väger mellan 85 g och 120 g,
    — 
    20 g om frukten väger mellan 120 g och 150 g,
    — 
    40 g om frukten väger 150 g eller mer.

    IV.    TOLERANSBESTÄMMELSER

    I varje parti medges, i alla saluföringsled, en viss mängd produkter som inte uppfyller kvalitets- och storlekskraven för den angivna klassen.

    A.    Kvalitetstoleranser

    i)    Klass ”Extra”

    5 % i antal eller vikt av kiwifrukt som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass I. Inom denna tolerans får högst 0,5 % bestå av produkter som uppfyller kraven för klass II.

    ii)    Klass I

    10 % i antal eller vikt av kiwifrukt som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass II. Inom denna tolerans får högst 1 % bestå av produkter som varken uppfyller kraven för klass II eller minimikraven, eller av produkter angripna av röta.

    iii)    Klass II

    10 % i antal eller vikt av kiwifrukt som varken uppfyller kraven för klassen eller minimikraven. Inom denna tolerans får högst 2 % bestå av produkter angripna av röta.

    B.    Storlekstoleranser

    För samtliga klasser: 10 % i antal eller vikt av kiwifrukt som inte uppfyller storlekskraven för klassen.

    Kiwifrukt får dock inte väga mindre än 85 g i klass ”Extra”, 67 g i klass I och 62 g i klass II.

    V.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE PRESENTATION

    A.    Enhetlighet

    Varje förpackning ska ha ett enhetligt innehåll och får endast innehålla kiwifrukt av samma ursprung, sort, kvalitet och storlek.

    Den synliga delen av förpackningens innehåll ska vara representativ för hela innehållet.

    B.    Förpackning

    Kiwifrukterna ska vara förpackade så att de ges ett ändamålsenligt skydd.

    De material som används inuti förpackningen ska vara rena och så beskaffade att de inte kan orsaka yttre eller inre skador på produkten. Det är tillåtet att använda material som t.ex. papper eller stämplar med handelsmässiga upplysningar förutsatt att de färger och det lim som används är giftfria.

    De etiketter som fästs på varje enskild produkt ska vara sådana att de, när de tas bort, inte lämnar några synliga spår av lim eller skadar skalet. Lasermärkning av enskilda frukter får inte leda till skador på köttet eller skalet.

    Förpackningarna får inte innehålla främmande beståndsdelar.

    VI.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE MÄRKNING

    Varje förpackning ( 24 ) ska på en och samma sida och med tydligt, outplånligt och från utsidan synligt tryck vara märkt med följande uppgifter:

    A.    Identifiering

    Packarens och/eller avsändarens namn och adress (t.ex. gatuadress/ort/region/postnummer och land, om det inte är detsamma som ursprungslandet).

    Dessa uppgifter får ersättas med följande:

    — 
    För alla förpackningar med undantag av färdigförpackningar: En kod som identifierar packaren och/eller avsändaren och som utfärdats eller godkänts av en officiell myndighet och som föregås av uppgiften ”packare och/eller avsändare” eller motsvarande förkortning. Koden ska föregås av lands- och regionkoden enligt ISO 3166 (alfa) för det land som utfärdat godkännandet, om det inte är detsamma som ursprungslandet.
    — 
    För färdigförpackningar: Namn och adress till säljaren som är etablerad inom unionen, varvid dessa uppgifter ska föregås av uppgiften ”packad för:” eller likvärdig uppgift. I detta fall ska det på etiketten även finnas en kod som identifierar packaren och/eller avsändaren. Säljaren ska tillhandahålla all den information om betydelsen av denna kod som kontrollorganen anser vara nödvändig.

    B.    Typ av produkt

    — 
    ”Kiwifrukt” och/eller ”Actinidia” om innehållet i förpackningen inte är synligt från utsidan.
    — 
    Sortens namn (frivilligt).
    — 
    Fruktköttets färg eller motsvarande angivelse, om det inte är grönt.

    C.    Produktens ursprung

    Ursprungsland ( 25 ) och eventuellt odlingsområde eller nationell, regional eller lokal benämning.

    D.    Handelsmässiga upplysningar

    — 
    Klass.
    — 
    Storlek uttryckt som minsta och största fruktvikt.
    — 
    Antal frukter (frivilligt).

    E.    Officiellt kontrollmärke (frivilligt)

    Det är inte nödvändigt att på förpackningarna ange uppgifterna i första stycket, om dessa förpackningar innehåller detaljhandelsförpackningar som är väl synliga från utsidan och som samtliga är märkta med uppgifterna i fråga. Förpackningarna får inte vara märkta på något sätt som kan verka vilseledande. Om förpackningarna är lastade på pallar ska dock uppgifterna anges på en följesedel som ska fästas synligt på åtminstone två sidor av lastpallen.

    DEL 4:    HANDELSNORM FÖR HUVUDSALLAT, FRISÉSALLAT OCH ESCAROLESALLAT

    I.    DEFINITION AV PRODUKTEN

    Denna norm gäller för

    — 
    huvudsallat av sorter av
    — 
    Lactuca sativa var. capitata L. (huvudsallat inklusive isbergssallat),
    — 
    Lactuca sativa var. longifolia Lam. (romansallat),
    — 
    Lactuca sativa var. crispa L. (plocksallat),
    — 
    korsningar av dessa sorter, och
    — 
    frisésallat av sorter av Cichorium endivia var. crispum Lam., samt
    — 
    escarolesallat av sorter av Cichorium endivia var. latifolium Lam.,

    som är avsedda att levereras färska till konsumenten.

    Normen gäller dock inte sallat avsedd för industriell bearbetning eller sallat i form av lösa blad, huvudsallat med rotklump eller plocksallat i kruka.

    II.    KVALITETSBESTÄMMELSER

    Syftet med normen är att ange de kvalitetskrav som sallaten ska uppfylla efter iordningställande och förpackning.

    Efter avsändandet får dock produkterna i förhållande till kraven i normen uppvisa

    — 
    en viss bristande färskhet och saftspändhet,
    — 
    en viss kvalitetsförsämring på grund av deras utveckling och tendens att fördärvas.

    A.    Minimikrav

    Om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna för varje klass och de tillåtna toleranserna ska sallaten vara

    — 
    hel,
    — 
    frisk, dvs. den får inte vara angripen av röta eller ha annan kvalitetsförsämring som gör den olämplig för konsumtion,
    — 
    ren och putsad, dvs. praktiskt taget utan blad nedsmutsade med jord eller andra odlingssubstrat och praktiskt taget fri från synliga främmande beståndsdelar,
    — 
    färsk till utseendet,
    — 
    praktiskt taget fri från skadedjur,
    — 
    praktiskt taget fri från skador orsakade av skadedjur,
    — 
    saftspänd,
    — 
    utan stocklöpare,
    — 
    fri från onormal yttre fuktighet,
    — 
    fri från främmande lukt och/eller smak.

    På huvudsallat tillåts en rödaktig missfärgning som beror på låg temperatur vid odlingen om denna inte ger en betydande förändring av sallatens utseende.

    Rötterna ska vara prydligt avskurna omedelbart under det yttersta bladet.

    Sallaten ska ha normal utveckling. Sallaten ska ha en sådan utveckling och mognad att den

    — 
    tål transport och hantering,
    — 
    är i tillfredsställande skick vid ankomsten till bestämmelseorten.

    B.    Klassificering

    Sallat indelas i följande två klasser:

    i)    Klass I

    Sallat i denna klass ska vara av god kvalitet. Den ska ha de egenskaper som är typiska för sorten och/eller handelstypen.

    Den ska vara

    — 
    välformad,
    — 
    knuten (med beaktande av odlingssätt och produkttyp),
    — 
    fri från skador eller fel som försämrar ätbarheten,
    — 
    utan frostskador.

    Huvudsallat ska ha ett välformat hjärta. På huvudsallat från täckt kultur får dock hjärtat vara litet.

    Romansallat ska ha ett hjärta, som får vara litet till storleken.

    Frisésallat och escarolesallat ska vara gul i mitten.

    ii)    Klass II

    Denna klass omfattar sallat som inte uppfyller kraven för klass I men som uppfyller de minimikrav som anges ovan.

    Sallaten ska vara

    — 
    förhållandevis välformad,
    — 
    fri från skador eller fel som allvarligt försämrar ätbarheten.

    Följande fel får förekomma, förutsatt att produkten bibehåller sina väsentligaste egenskaper i fråga om kvalitet, hållbarhet och presentation:

    — 
    En lättare missfärgning.
    — 
    Lättare skador orsakade av skadedjur.

    Huvudsallat ska ha ett hjärta, som får vara litet till storleken. För huvudsallat från täckt kultur får hjärta saknas.

    Romansallat behöver inte ha ett hjärta.

    III.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE STORLEKSSORTERING

    Storleken bestäms av styckevikten.

    För att garantera enhetlig storlek får skillnaden i storlek mellan produkterna i en och samma förpackning

    a) 

    när det gäller huvudsallat vara högst

    — 
    40 g om det lättaste huvudet väger mindre än 150 g per styck,
    — 
    100 g om det lättaste huvudet väger 150–300 g per styck,
    — 
    150 g om det lättaste huvudet väger 300–450 g per styck,
    — 
    300 g om det lättaste huvudet väger mer än 450 g per styck.
    b) 

    när det gäller frisésallat och escarolesallat vara högst

    — 
    300 g.

    IV.    TOLERANSBESTÄMMELSER

    I varje parti medges, i alla saluföringsled, en viss mängd produkter som inte uppfyller kvalitets- och storlekskraven för den angivna klassen.

    A.    Kvalitetstoleranser

    i)    Klass I

    10 % i antal av huvuden som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass II. Inom denna tolerans får högst 1 % bestå av produkter som varken uppfyller kraven för klass II eller minimikraven, eller av produkter angripna av röta.

    ii)    Klass II

    10 % i antal av huvuden som varken uppfyller kraven för klassen eller minimikraven. Inom denna tolerans får högst 2 % bestå av produkter angripna av röta.

    B.    Storlekstoleranser

    För samtliga klasser: 10 % i antal eller vikt av huvuden som inte uppfyller storlekskraven för klassen.

    V.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE PRESENTATION

    A.    Enhetlighet

    Varje förpackning ska ha ett enhetligt innehåll och får endast innehålla sallat av samma ursprung, sort eller handelstyp, kvalitet och storlek.

    En blandning av sallat av tydligt olika sorter, handelstyper och/eller färger kan dock förpackas tillsammans i en förpackning, om de är enhetliga avseende kvalitet och, för varje sort, handelstyp och/eller färg, avseende ursprung. Enhetlighet i fråga om storlek krävs inte.

    Den synliga delen av förpackningens innehåll ska vara representativ för hela innehållet.

    B.    Förpackning

    Sallaten ska vara förpackad så att den ges ett ändamålsenligt skydd. Den ska vara packad på ett lämpligt sätt med beaktande av storleken och typen av förpackning, dvs. utan för stora mellanrum och inte alltför tätt.

    De material som används inuti förpackningen ska vara rena och så beskaffade att de inte kan orsaka yttre eller inre skador på produkten. Det är tillåtet att använda material som t.ex. papper eller stämplar med handelsmässiga upplysningar förutsatt att de färger och det lim som används är giftfria.

    Förpackningarna får inte innehålla främmande beståndsdelar.

    VI.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE MÄRKNING

    Varje förpackning ( 26 ) ska på en och samma sida och med tydligt, outplånligt och från utsidan synligt tryck vara märkt med följande uppgifter:

    A.    Identifiering

    Packarens och/eller avsändarens namn och adress (t.ex. gatuadress/ort/region/postnummer och land, om det inte är detsamma som ursprungslandet).

    Dessa uppgifter får ersättas med följande:

    — 
    För alla förpackningar med undantag av färdigförpackningar: En kod som identifierar packaren och/eller avsändaren och som utfärdats eller godkänts av en officiell myndighet och som föregås av uppgiften ”packare och/eller avsändare” eller motsvarande förkortning. Koden ska föregås av lands- och regionkoden enligt ISO 3166 (alfa) för det land som utfärdat godkännandet, om det inte är detsamma som ursprungslandet.
    — 
    För färdigförpackningar: Namn och adress till säljaren som är etablerad inom unionen, varvid dessa uppgifter ska föregås av uppgiften ”packad för:” eller likvärdig uppgift. I detta fall ska det på etiketten även finnas en kod som identifierar packaren och/eller avsändaren. Säljaren ska tillhandahålla all den information om betydelsen av denna kod som kontrollorganen anser vara nödvändig.

    B.    Typ av produkt

    — 
    ”Huvudsallat”, ”Bataviasallat”, ”isbergssallat”, ”romansallat”, ”plocksallat”, (eller t.ex. ekbladssallat, lollo bionda, lollo rossa), ”frisésallat”, ”escarolesallat” eller likvärdig benämning om innehållet i förpackningen inte är synligt från utsidan.
    — 
    ”Växthusodlad eller täckt kultur”, i förekommande fall, eller likvärdig benämning.
    — 
    Sortens namn (frivilligt).
    — 
    ”Salladsblandning”, ”Blandsallat” eller likvärdig benämning, om det rör sig om en blandning av sallat av olika sorter, handelstyper och/eller färger. Om produkten inte är synlig från utsidan måste sorter, handelstyper och/eller färger samt kvantiteten för var och en i förpackningen anges.

    C.    Produktens ursprung

    — 
    Ursprungsland ( 27 ) och eventuellt odlingsområde eller nationell, regional eller lokal benämning.
    — 
    När det gäller en blandning av sallat av tydligt olika sorter, handelstyper och/eller färger och produkterna är av olika ursprung ska ursprungslandet anges i omedelbar närhet av uppgiften om sort, handelstyp och/eller färg.

    D.    Handelsmässiga upplysningar

    — 
    Klass.
    — 
    Storlek angiven som minsta vikt per enhet eller som antal enheter.

    E.    Officiellt kontrollmärke (frivilligt)

    Det är inte nödvändigt att på förpackningarna ange uppgifterna i första stycket, om dessa förpackningar innehåller detaljhandelsförpackningar som är väl synliga från utsidan och som samtliga är märkta med uppgifterna i fråga. Förpackningarna får inte vara märkta på något sätt som kan verka vilseledande. Om förpackningarna är lastade på pallar ska dock uppgifterna anges på en följesedel som ska fästas synligt på åtminstone två sidor av lastpallen.

    DEL 5:    HANDELSNORM FÖR PERSIKOR OCH NEKTARINER

    I.    DEFINITION AV PRODUKTEN

    Denna norm gäller för persikor och nektariner av sorter av Prunus persica Sieb. och Zucc., som är avsedda att levereras färska till konsumenten, dock inte persikor och nektariner avsedda för industriell bearbetning.

    II.    KVALITETSBESTÄMMELSER

    Syftet med normen är att ange de kvalitetskrav som persikor och nektariner ska uppfylla efter iordningställande och förpackning.

    Efter avsändandet får dock produkterna i förhållande till kraven i normen uppvisa

    — 
    en viss bristande färskhet och saftspändhet,
    — 
    en viss kvalitetsförsämring på grund av deras utveckling och tendens att fördärvas, för produkter som klassificerats som andra klasser än klass ”Extra”.

    A.    Minimikrav

    Om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna för varje klass och de tillåtna toleranserna ska persikor och nektariner vara

    — 
    hela,
    — 
    friska, dvs. de får inte vara angripna av röta eller ha annan kvalitetsförsämring som gör dem olämpliga för konsumtion,
    — 
    rena, praktiskt taget fria från synliga främmande beståndsdelar,
    — 
    praktiskt taget fria från skadedjur,
    — 
    fria från skador på fruktköttet orsakade av skadedjur,
    — 
    fria från fruktsprickor vid skaftfästet,
    — 
    fria från onormal yttre fuktighet,
    — 
    fria från främmande lukt och/eller smak.

    Persikor och nektariner ska ha en sådan utveckling och mognad att de

    — 
    tål transport och hantering,
    — 
    är i tillfredsställande skick vid ankomsten till bestämmelseorten.

    B.    Mognadskrav

    Frukterna ska vara tillräckligt utvecklade och uppvisa tillfredsställande mognad. Fruktköttets brytningsindex ska vara minst 8° brixgrader ( 28 ).

    C.    Klassificering

    Persikor och nektariner indelas i följande tre klasser:

    i)    Klass ”Extra”

    Persikor och nektariner i denna klass ska vara av högsta kvalitet. De ska ha de egenskaper som är typiska för sorten.

    Fruktköttet ska vara helt friskt.

    De får inte ha några fel, med undantag av mycket små ytliga fel förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet eller presentation i förpackningen.

    ii)    Klass I

    Persikor och nektariner i denna klass ska vara av god kvalitet. De ska ha de egenskaper som är typiska för sorten. Fruktköttet ska vara helt friskt.

    De får dock ha följande mindre fel förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet och presentation i förpackningen:

    — 
    Mindre fel i formen.
    — 
    Mindre fel i utvecklingen.
    — 
    Mindre färgfel.
    — 
    Lätta tryckskador får täcka en sammanlagd yta på högst 1 cm2.
    — 
    Mindre fel i skalet som ligger inom följande gränser:
    — 
    Långsträckta fel får vara högst 1,5 cm långa.
    — 
    Övriga fel får täcka en yta av högst 1 cm2.

    iii)    Klass II

    Denna klass omfattar persikor och nektariner som inte uppfyller kraven för de högre klasserna men som uppfyller de minimikrav som anges ovan.

    Fruktköttet får inte ha några större fel.

    Följande fel får förekomma förutsatt att persikorna och nektarinerna bibehåller sina väsentligaste egenskaper i fråga om kvalitet, hållbarhet och presentation:

    — 
    Fel i formen.
    — 
    Fel i utvecklingen, inbegripet spruckna kärnor, förutsatt att frukten är sluten och fruktköttet friskt.
    — 
    Färgfel.
    — 
    Stötskador, som får vara lätt missfärgade, får täcka en sammanlagd yta på högst 2 cm2.
    — 
    Fel i skalet som ligger inom följande gränser:
    — 
    Långsträckta fel får vara högst 2,5 cm långa.
    — 
    Övriga fel får täcka en yta av högst 2 cm2.

    III.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE STORLEKSSORTERING

    Storleken bestäms av den största tvärsnittsdiametern, vikten eller antalet.

    Minsta storleken ska vara

    — 
    56 mm eller 85 g i klass ”Extra”,
    — 
    51 mm eller 65 g i klass I och II.

    Frukt under 56 mm eller 85 g får dock inte saluföras under perioden 1 juli–31 oktober (norra halvklotet) och under perioden 1 januari–30 april (södra halvklotet).

    Följande bestämmelser är frivilliga för klass II.

    För att garantera enhetlig storlek får skillnaden i storlek mellan produkterna i en och samma förpackning

    a) 

    för frukt som sorteras efter diameter, vara högst

    — 
    5 mm för frukt som är mindre än 70 mm,
    — 
    10 mm för frukt som är 70 mm eller mer.
    b) 

    för frukt som sorteras efter vikt, vara högst

    — 
    30 g för frukt som väger mindre än 180 g,
    — 
    80 g för frukt som väger 180 g eller mer.
    c) 

    För frukt som sorteras efter antal ska storleksskillnaden uppfylla kraven i a eller b.

    Om storlekskoder tillämpas måste koderna i följande tabell användas:



     

    Kod

    Diameter

     

    Vikt

    från

    till

    från

    till

    (mm)

    (mm)

    (g)

    (g)

    1

    D

    51

    56

    eller

    65

    85

    2

    C

    56

    61

    85

    105

    3

    B

    61

    67

    105

    135

    4

    A

    67

    73

    135

    180

    5

    AA

    73

    80

    180

    220

    6

    AAA

    80

    90

    220

    300

    7

    AAAA

    > 90

    > 300

    IV.    TOLERANSBESTÄMMELSER

    I varje parti medges, i alla saluföringsled, en viss mängd produkter som inte uppfyller kvalitets- och storlekskraven för den angivna klassen.

    A.    Kvalitetstoleranser

    i)    Klass ”Extra”

    5 % i antal eller vikt av persikor eller nektariner som inte uppfyller kraven för klassen men som uppfyller kraven för klass I. Inom denna tolerans får högst 0,5 % bestå av produkter som uppfyller kraven för klass II.

    ii)    Klass I

    10 % i antal eller vikt av persikor eller nektariner som inte uppfyller kraven för klassen men som uppfyller kraven för klass II. Inom denna tolerans får högst 1 % bestå av produkter som varken uppfyller kraven för klass II eller minimikraven, eller av produkter angripna av röta.

    iii)    Klass II

    10 % i antal eller vikt av persikor eller nektariner som varken uppfyller kraven för klassen eller minimikraven. Inom denna tolerans får högst 2 % bestå av produkter angripna av röta.

    B.    Storlekstoleranser

    För samtliga klasser (om frukten storlekssorteras): 10 % i antal eller vikt av persikor eller nektariner som inte uppfyller storlekskraven för klassen.

    V.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE PRESENTATION

    A.    Enhetlighet

    Varje förpackning ska ha ett enhetligt innehåll och får endast innehålla persikor eller nektariner av samma ursprung, sort, kvalitet, mognadsgrad och storlek (om produkten storlekssorteras), och för klass ”Extra” ska innehållet även vara enhetligt till färgen.

    Den synliga delen av förpackningens innehåll ska vara representativ för hela innehållet.

    B.    Förpackning

    Persikor och nektariner ska vara förpackade så att de ges ett ändamålsenligt skydd.

    De material som används inuti förpackningen ska vara rena och så beskaffade att de inte kan orsaka yttre eller inre skador på produkten. Det är tillåtet att använda material som t.ex. papper eller stämplar med handelsmässiga upplysningar, förutsatt att de färger och det lim som används är giftfria.

    De etiketter som fästs på varje enskild produkt ska vara sådana att de, när de tas bort, inte lämnar några synliga spår av lim eller skadar skalet. Lasermärkning av enskilda frukter får inte leda till skador på köttet eller skalet.

    Förpackningarna får inte innehålla främmande beståndsdelar.

    VI.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE MÄRKNING

    Varje förpackning ( 29 ) ska på en och samma sida och med tydligt, outplånligt och från utsidan synligt tryck vara märkt med följande uppgifter:

    A.    Identifiering

    Packarens och/eller avsändarens namn och adress (t.ex. gatuadress/ort/region/postnummer och land, om det inte är detsamma som ursprungslandet).

    Dessa uppgifter får ersättas med följande:

    — 
    För alla förpackningar med undantag av färdigförpackningar: En kod som identifierar packaren och/eller avsändaren och som utfärdats eller godkänts av en officiell myndighet och som föregås av uppgiften ”packare och/eller avsändare” eller motsvarande förkortning. Koden ska föregås av lands- och regionkoden enligt ISO 3166 (alfa) för det land som utfärdat godkännandet, om det inte är detsamma som ursprungslandet.
    — 
    För färdigförpackningar: Namn och adress till säljaren som är etablerad inom unionen, varvid dessa uppgifter ska föregås av uppgiften ”packad för:” eller likvärdig uppgift. I detta fall ska det på etiketten även finnas en kod som identifierar packaren och/eller avsändaren. Säljaren ska tillhandahålla all den information om betydelsen av denna kod som kontrollorganen anser vara nödvändig.

    B.    Typ av produkt

    — 
    ”Persikor” eller ”Nektariner” om innehållet i förpackningen inte är synligt från utsidan.
    — 
    Fruktköttets färg.
    — 
    Sortens namn (frivilligt).

    C.    Produktens ursprung

    Ursprungsland ( 30 ) och eventuellt odlingsområde eller nationell, regional eller lokal benämning.

    D.    Handelsmässiga upplysningar

    — 
    Klass.
    — 
    Storlek (om produkten storlekssorteras) angiven som minsta och största diameter (i mm) eller minsta och högsta vikt (i gram) eller med storlekskod.
    — 
    Antal frukter (frivilligt).

    E.    Officiellt kontrollmärke (frivilligt)

    Det är inte nödvändigt att på förpackningarna ange uppgifterna i första stycket, om dessa förpackningar innehåller detaljhandelsförpackningar som är väl synliga från utsidan och som samtliga är märkta med uppgifterna i fråga. Förpackningarna får inte vara märkta på något sätt som kan verka vilseledande. Om förpackningarna är lastade på pallar ska dock uppgifterna anges på en följesedel som ska fästas synligt på åtminstone två sidor av lastpallen.

    DEL 6:    HANDELSNORM FÖR PÄRON

    I.    DEFINITION AV PRODUKTEN

    Denna norm gäller för päron av sorter av Pyrus communis L., som är avsedda att levereras färska till konsumenten, dock inte päron avsedda för industriell bearbetning.

    II.    KVALITETSBESTÄMMELSER

    Syftet med normen är att ange de kvalitetskrav som päron ska uppfylla efter iordningställande och förpackning.

    Efter avsändandet får dock produkterna i förhållande till kraven i normen uppvisa

    — 
    en viss bristande färskhet och saftspändhet,
    — 
    en viss kvalitetsförsämring på grund av deras utveckling och tendens att fördärvas, för produkter som klassificerats som andra klasser än klass ”Extra”.

    A.    Minimikrav

    Om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna för varje klass och de tillåtna toleranserna ska päron vara

    — 
    hela,
    — 
    friska, dvs. de får inte vara angripna av röta eller ha annan kvalitetsförsämring som gör dem olämpliga för konsumtion,
    — 
    rena, praktiskt taget fria från synliga främmande beståndsdelar,
    — 
    praktiskt taget fria från skadedjur,
    — 
    fria från skador på fruktköttet orsakade av skadedjur,
    — 
    fria från onormal yttre fuktighet,
    — 
    fria från främmande lukt och/eller smak.

    Päron ska ha en sådan utveckling och mognad att de

    — 
    tål transport och hantering,
    — 
    är i tillfredsställande skick vid ankomsten till bestämmelseorten.

    B.    Mognadskrav

    Päronen ska ha nått ett sådant utvecklingsstadium och en sådan mognadsgrad att mognadsprocessen kan fortsätta tills frukten når en mognad som krävs med hänsyn tagen till sortegenskaperna.

    C.    Klassificering

    Päron indelas i följande tre klasser:

    i)    Klass ”Extra”

    Päron i denna klass ska vara av högsta kvalitet. De ska ha de egenskaper som är typiska för sorten ( 31 ).

    Fruktköttet ska vara helt friskt och skalet fritt från skrovlig rostbildning

    De får inte ha några fel, med undantag av mycket små ytliga fel förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet eller presentation i förpackningen.

    Skaftet ska vara intakt.

    Stenbildning får inte förekomma hos päron.

    ii)    Klass I

    Päron i denna klass ska vara av god kvalitet. De ska ha de egenskaper som är typiska för sorten ( 32 ).

    Fruktköttet ska vara helt friskt.

    De får dock ha följande mindre fel förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet och presentation i förpackningen:

    — 
    Mindre fel i formen.
    — 
    Mindre fel i utvecklingen.
    — 
    Mindre färgfel.
    — 
    Mycket tunn skrovlig rostbildning.
    — 
    Mindre fel i skalet som ligger inom följande gränser:
    — 
    Långsträckta fel får vara högst 2 cm långa.
    — 
    Övriga fel får täcka en sammanlagd yta på högst 1 cm2, dock med undantag för skorv (Venturia pirina och V. inaequalis) som högst får täcka en yta på 0,25 cm2.
    — 
    Mindre stötskador får täcka en yta på högst 1 cm2.

    Skaftet får vara lätt skadat.

    Stenbildning får inte förekomma hos päron.

    iii)    Klass II

    Denna klass omfattar päron som inte uppfyller kraven för de högre klasserna men som uppfyller de minimikrav som anges ovan.

    Fruktköttet får inte ha några större fel.

    Följande fel får förekomma förutsatt att päronen bibehåller sina väsentligaste egenskaper i fråga om kvalitet, hållbarhet och presentation:

    — 
    Fel i formen.
    — 
    Fel i utvecklingen.
    — 
    Färgfel.
    — 
    Tunn skrovlig rostbildning.
    — 
    Fel i skalet som ligger inom följande gränser:
    — 
    Långsträckta fel får vara högst 4 cm långa.
    — 
    Övriga fel får täcka en sammanlagd yta på högst 2,5 cm2, dock med undantag för skorv (Venturia pirina och V. inaequalis) som högst får täcka en yta på 1 cm2.
    — 
    Mindre stötskador får täcka en yta på högst 2 cm2.

    III.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE STORLEKSSORTERING

    Storleken bestäms av den största tvärsnittsdiametern eller av vikten.

    Minsta storleken ska

    a) 

    för frukt som sorteras efter diameter, vara:



     

    ”Extra”

    Klass I

    Klass II

    Sorter med stora frukter

    60 mm

    55 mm

    55 mm

    Övriga sorter

    55 mm

    50 mm

    45 mm

    b) 

    för frukt som sorteras efter vikt, vara:



     

    ”Extra”

    Klass I

    Klass II

    Sorter med stora frukter

    130 g

    110 g

    110 g

    Övriga sorter

    110 g

    100 g

    75 g

    De sommarpäron som finns upptagna i tillägget till denna norm behöver inte uppfylla kraven på minsta storlek.

    För att frukten ska uppfylla kraven på enhetlig storlek får skillnaden i storlek mellan frukterna i en och samma förpackning

    a) 

    för frukt som sorteras efter diameter, vara högst

    — 
    5 mm för frukt i klass ”Extra” och för frukt i klass I och II som är förpackad i rader och lager,
    — 
    10 mm för frukt i klass I som är packad i detaljhandelsförpackningar eller löst packad i förpackningen.
    b) 

    för frukt som sorteras efter vikt, vara

    — 
    för frukt i klass ”Extra” och klass I förpackad i rader och lager högst:



    Viktintervall (g)

    Viktdifferens (g)

    75–100

    15

    100–200

    35

    200–250

    50

    > 250

    80

    — 
    för frukt i klass I som är packad i detaljhandelsförpackningar eller löst packad i förpackningen högst:



    Viktintervall (g)

    Viktdifferens (g)

    100–200

    50

    > 200

    100

    För frukt i klass II som är packad i detaljhandelsförpackningar eller löst packad i förpackningen har det inte fastställts några bestämmelser om enhetlig storlek.

    IV.    TOLERANSBESTÄMMELSER

    I varje parti medges, i alla saluföringsled, en viss mängd produkter som inte uppfyller kvalitets- och storlekskraven för den angivna klassen.

    A.    Kvalitetstoleranser

    i)    Klass ”Extra”

    5 % i antal eller vikt av päron som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass I. Inom denna tolerans får högst 0,5 % bestå av produkter som uppfyller kraven för klass II.

    ii)    Klass I

    10 % i antal eller vikt av päron som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass II. Inom denna tolerans får högst 1 % bestå av produkter som varken uppfyller kraven för klass II eller minimikraven, eller av produkter angripna av röta.

    iii)    Klass II

    10 % i antal eller vikt av päron som varken uppfyller kraven för klassen eller minimikraven. Inom denna tolerans får högst 2 % bestå av produkter angripna av röta.

    B.    Storlekstoleranser

    För samtliga klasser: 10 % i antal eller vikt av päron som inte uppfyller storlekskraven för klassen. Denna tolerans omfattar dock inte frukt med en avvikelse på

    — 
    5 mm eller mer under minimidiametern,
    — 
    10 g eller mer under minimivikten.

    V.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE PRESENTATION

    A.    Enhetlighet

    Varje förpackning ska ha ett enhetligt innehåll och får endast innehålla päron av samma ursprung, sort, kvalitet, storlek (om frukten storlekssorteras) och mognad.

    För klass ”Extra” gäller kravet på enhetlighet även färgen.

    En blandning av päron av tydligt olika sorter kan dock förpackas tillsammans i en detaljhandelsförpackning om de är enhetliga avseende kvalitet och, för varje sort, avseende ursprung. Enhetlighet i fråga om storlek krävs inte.

    Den synliga delen av förpackningens innehåll ska vara representativ för hela innehållet.

    B.    Förpackning

    Päron ska vara förpackade så att de ges ett ändamålsenligt skydd.

    De material som används inuti förpackningen ska vara rena och så beskaffade att de inte kan orsaka yttre eller inre skador på produkten. Det är tillåtet att använda material som t.ex. papper eller stämplar med handelsmässiga upplysningar förutsatt att de färger och det lim som används är giftfria.

    De etiketter som fästs på varje enskild produkt ska vara sådana att de, när de tas bort, inte lämnar några synliga spår av lim eller skadar skalet. Lasermärkning av enskilda frukter får inte leda till skador på köttet eller skalet.

    Förpackningarna får inte innehålla främmande beståndsdelar.

    VI.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE MÄRKNING

    Varje förpackning ( 33 ) ska på en och samma sida och med tydligt, outplånligt och från utsidan synligt tryck vara märkt med följande uppgifter:

    A.    Identifiering

    Packarens och/eller avsändarens namn och adress (t.ex. gatuadress/ort/region/postnummer och land, om det inte är detsamma som ursprungslandet).

    Dessa uppgifter får ersättas med följande:

    — 
    För alla förpackningar med undantag av färdigförpackningar: En kod som identifierar packaren och/eller avsändaren och som utfärdats eller godkänts av en officiell myndighet och som föregås av uppgiften ”packare och/eller avsändare” eller motsvarande förkortning. Koden ska föregås av lands- och regionkoden enligt ISO 3166 (alfa) för det land som utfärdat godkännandet, om det inte är detsamma som ursprungslandet.
    — 
    För färdigförpackningar: Namn och adress till säljaren som är etablerad inom unionen, varvid dessa uppgifter ska föregås av uppgiften ”packad för:” eller likvärdig uppgift. I detta fall ska det på etiketten även finnas en kod som identifierar packaren och/eller avsändaren. Säljaren ska tillhandahålla all den information om betydelsen av denna kod som kontrollorganen anser vara nödvändig.

    B.    Typ av produkt

    — 
    ”Päron”, om förpackningens innehåll inte är synligt från utsidan.
    — 
    Sortens namn. Om det rör sig om en blandning av päron av tydligt olika sorter ska samtliga sorter i förpackningen anges.
    — 
    Sortens namn får ersättas med en synonym. Ett handelsnamn ( 34 ) får endast anges som komplement till sorten eller synonymen.

    C.    Produktens ursprung

    Ursprungsland ( 35 ) och eventuellt odlingsområde eller nationell, regional eller lokal benämning.

    Om det rör sig om en blandning av päron av olika sorter och ursprung ska ursprungslandet anges i omedelbar närhet av motsvarande sorts namn.

    D.    Handelsmässiga upplysningar

    — 
    Klass.
    — 
    Storlek eller, för frukt förpackad i rader och lager, antal frukter.

    Om storleken är angiven ska den uttryckas på följande sätt:

    a) 

    För frukt som omfattas av kraven på enhetlighet ska den anges som minsta och största diameter eller som minsta och största vikt.

    b) 

    För frukt som inte omfattas av kraven på enhetlighet ska den anges som diametern eller vikten på den minsta frukten i förpackningen, följt av ”och större” eller likvärdig benämning, eller, eventuellt, diametern eller vikten på den största frukten i förpackningen.

    E.    Officiellt kontrollmärke (frivilligt)

    Det är inte nödvändigt att på förpackningarna ange uppgifterna i första stycket, om dessa förpackningar innehåller detaljhandelsförpackningar som är väl synliga från utsidan och som samtliga är märkta med uppgifterna i fråga. Förpackningarna får inte vara märkta på något sätt som kan verka vilseledande. Om förpackningarna är lastade på pallar ska dock uppgifterna anges på en följesedel som ska fästas synligt på åtminstone två sidor av lastpallen.

    Tillägg

    Icke uttömmande förteckning över sorter med stora frukter och sommarpäron

    Sorter med små frukter och andra sorter som inte upptas i tabellen får saluföras på villkor att de uppfyller de storlekskrav som fastställs i avsnitt III i normen.

    Några av sorterna i nedanstående tabell får saluföras under handelsnamn för vilka man ansökt om eller erhållit varumärkesskydd i ett eller flera länder. I den första och andra kolumnen i tabellen nedan återges inte sådana varumärken. Vissa kända varumärken anges i den tredje kolumnen, men endast för kännedom.

    Förklaring:

    S

    =

    Sorter med stora frukter.

    S-P

    =

    Sommarpäron, för vilka det inte krävs någon minsta storlek.



    Sort

    Synonymer

    Varumärken

    Storlek

    Abbé Fétel

    Abate Fetel

     

    S

    Abugo o Siete en Boca

     

     

    S-P

    Akça

     

     

    S-P

    Alka

     

     

    S

    Alsa

     

     

    S

    Amfora

     

     

    S

    Alexandrine Douillard

     

     

    S

    Bambinella

     

     

    S-P

    Bergamotten

     

     

    S-P

    Beurré Alexandre Lucas

    Lucas

     

    S

    Beurré Bosc

    Bosc, Beurré d'Apremont, Empereur Alexandre, Kaiser Alexander

     

    S

    Beurré Clairgeau

     

     

    S

    Beurré d'Arenberg

    Hardenpont

     

    S

    Beurré Giffard

     

     

    S-P

    Beurré précoce Morettini

    Morettini

     

    S-P

    Blanca de Aranjuez

    Agua de Aranjuez, Espadona, Blanquilla

     

    S-P

    Carusella

     

     

    S-P

    Castell

    Castell de Verano

     

    S-P

    Colorée de Juillet

    Bunte Juli

     

    S-P

    Comice rouge

     

     

    S

    Concorde

     

     

    S

    Condoula

     

     

    S-P

    Coscia

    Ercolini

     

    S-P

    Curé

    Curato, Pastoren, Del cura de Ouro, Espadon de invierno, Bella de Berry, Lombardia de Rioja, Batall de Campana

     

    S

    D'Anjou

     

     

    S

    Dita

     

     

    S

    D. Joaquina

    Doyenné de Juillet

     

    S-P

    Doyenné d'hiver

    Winterdechant

     

    S

    Doyenné du Comice

    Comice, Vereinsdechant

     

    S

    Erika

     

     

    S

    Etrusca

     

     

    S-P

    Flamingo

     

     

    S

    Forelle

     

     

    S

    Général Leclerc

     

    Amber Grace™

    S

    Gentile

     

     

    S-P

    Golden Russet Bosc

     

     

    S

    Grand champion

     

     

    S

    Harrow Delight

     

     

    S

    Jeanne d'Arc

     

     

    S

    Joséphine

     

     

    S

    Kieffer

     

     

    S

    Klapa Mīlule

     

     

    S

    Leonardeta

    Mosqueruela, Margallon, Colorada de Alcanadre, Leonarda de Magallon

     

    S-P

    Lombacad

     

    Cascade®

    S

    Moscatella

     

     

    S-P

    Mramornaja

     

     

    S

    Mustafabey

     

     

    S-P

    Packham's Triumph

    Williams d'Automne

     

    S

    Passe Crassane

    Passa Crassana

     

    S

    Perita de San Juan

     

     

    S-P

    Pérola

     

     

    S-P

    Pitmaston

    Williams Duchesse

     

    S

    Précoce de Trévoux

    Trévoux

     

    S-P

    Président Drouard

     

     

    S

    Rosemarie

     

     

    S

    Santa Maria

    Santa Maria Morettini

     

    S-P

    Spadoncina

    Agua de Verano, Agua de Agosto

     

    S-P

    Suvenirs

     

     

    S

    Taylors Gold

     

     

    S

    Triomphe de Vienne

     

     

    S

    Vasarine Sviestine

     

     

    S

    Williams Bon Chrétien

    Bon Chrétien, Bartlett, Williams, Summer Bartlett

     

    S

    DEL 7:    HANDELSNORM FÖR JORDGUBBAR

    I.    DEFINITION AV PRODUKTEN

    Denna norm gäller för jordgubbar av sorten Fragaria L, avsedda att levereras färska till konsumenten, dock inte jordgubbar avsedda för industriell bearbetning.

    II.    KVALITETSBESTÄMMELSER

    Syftet med normen är att ange de kvalitetskrav som jordgubbar ska uppfylla efter iordningställande och förpackning.

    Efter avsändandet får dock produkterna i förhållande till kraven i normen uppvisa

    — 
    en viss bristande färskhet och saftspändhet,
    — 
    en viss kvalitetsförsämring på grund av deras utveckling och tendens att fördärvas, för produkter som klassificerats som andra klasser än klass ”Extra”.

    A.    Minimikrav

    Om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna för varje klass och de tillåtna toleranserna ska jordgubbar vara

    — 
    hela, oskadade,
    — 
    friska, dvs. de får inte vara angripna av röta eller ha annan kvalitetsförsämring som gör dem olämpliga för konsumtion,
    — 
    rena, praktiskt taget fria från synliga främmande beståndsdelar,
    — 
    färska till utseendet, men ej tvättade,
    — 
    praktiskt taget fria från skadedjur,
    — 
    praktiskt taget fria från skador orsakade av skadedjur,
    — 
    försedda med blomfoder (undantaget smultron) och eventuellt skaft, som ska vara färska och gröna,
    — 
    fria från onormal yttre fuktighet,
    — 
    fria från främmande lukt och/eller smak.

    Jordgubbarna ska vara tillräckligt utvecklade och uppvisa tillfredsställande mognad. Jordgubbarna ska ha en sådan utveckling och mognad att de

    — 
    tål transport och hantering,
    — 
    är i tillfredsställande skick vid ankomsten till bestämmelseorten.

    B.    Klassificering

    Jordgubbar indelas i följande tre klasser:

    i)    Klass ”Extra”

    Jordgubbar i denna klass ska vara av högsta kvalitet. De ska ha de egenskaper som är typiska för sorten.

    De ska

    — 
    ha en glans som är typisk för sorten,
    — 
    vara fria från jord.

    De får inte ha några fel, med undantag av mycket små ytliga fel förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet eller presentation i förpackningen.

    ii)    Klass I

    Jordgubbar i denna klass ska vara av god kvalitet. De ska ha de egenskaper som är typiska för sorten.

    De får dock ha följande mindre fel förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet och presentation i förpackningen:

    — 
    Mindre fel i formen.
    — 
    En vitaktig fläck som täcker högst en tiondel av bärets yta.
    — 
    Lätta ytliga tryckskador.

    De ska vara praktiskt taget fria från jord.

    iii)    Klass II

    Denna klass omfattar jordgubbar som inte uppfyller kraven för de högre klasserna, men som uppfyller de ovan angivna minimikraven.

    Jordgubbarna får ha följande mindre fel, om de bibehåller sina väsentligaste egenskaper i fråga om kvalitet, hållbarhet och utseende:

    — 
    Fel i formen.
    — 
    En vitaktig fläck som täcker högst en femtedel av bärets sammanlagda yta.
    — 
    Mindre torra stötskador som inte riskerar att spridas.
    — 
    Smärre jordrester.

    III.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE STORLEKSSORTERING

    Storleken bestäms av den största tvärsnittsdiametern.

    Minsta storleken ska vara

    — 
    25 mm i klass ”Extra”,
    — 
    18 mm i klass I och II.

    För smultron krävs ingen minsta storlek.

    IV.    TOLERANSBESTÄMMELSER

    I varje parti medges, i alla saluföringsled, en viss mängd produkter som inte uppfyller kvalitets- och storlekskraven för den angivna klassen.

    A.    Kvalitetstoleranser

    i)    Klass ”Extra”

    5 % i antal eller vikt av jordgubbar som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass I. Inom denna tolerans får högst 0,5 % bestå av produkter som uppfyller kraven för klass II.

    ii)    Klass I

    10 % i antal eller vikt av jordgubbar som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass II. Inom denna tolerans får högst 2 % bestå av produkter som varken uppfyller kraven för klass II eller minimikraven, eller av produkter angripna av röta.

    iii)    Klass II

    10 % i antal eller vikt av jordgubbar som varken uppfyller kraven för klassen eller minimikraven. Inom denna tolerans får högst 2 % bestå av produkter angripna av röta.

    B.    Storlekstoleranser

    För samtliga klasser: 10 % i antal eller vikt av jordgubbar som inte uppfyller storlekskraven för klassen.

    V.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE PRESENTATION

    A.    Enhetlighet

    Varje förpackning ska ha ett enhetligt innehåll och får endast innehålla jordgubbar av samma ursprung, sort och kvalitet.

    Jordgubbar i klass ”Extra” ska – undantaget smultron – vara särskilt enhetliga och regelbundna i fråga om mognad, färg och storlek. I klass I tillåts storleken vara mindre enhetlig.

    Den synliga delen av förpackningens innehåll ska vara representativ för hela innehållet.

    B.    Förpackning

    Jordgubbarna ska vara förpackade så att de ges ett ändamålsenligt skydd.

    De material som används inuti förpackningen ska vara rena och så beskaffade att de inte kan orsaka yttre eller inre skador på produkten. Det är tillåtet att använda material som t.ex. papper eller stämplar med handelsmässiga upplysningar, förutsatt att de färger och det lim som används är giftfria.

    Förpackningarna får inte innehålla främmande beståndsdelar.

    VI.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE MÄRKNING

    Varje förpackning ( 36 ) ska på en och samma sida och med tydligt, outplånligt och från utsidan synligt tryck vara märkt med följande uppgifter:

    A.    Identifiering

    Packarens och/eller avsändarens namn och adress (t.ex. gatuadress/ort/region/postnummer och land, om det inte är detsamma som ursprungslandet).

    Dessa uppgifter får ersättas med följande:

    — 
    För alla förpackningar med undantag av färdigförpackningar: En kod som identifierar packaren och/eller avsändaren och som utfärdats eller godkänts av en officiell myndighet och som föregås av uppgiften ”packare och/eller avsändare” eller motsvarande förkortning. Koden ska föregås av lands- och regionkoden enligt ISO 3166 (alfa) för det land som utfärdat godkännandet, om det inte är detsamma som ursprungslandet.
    — 
    För färdigförpackningar: Namn och adress till säljaren som är etablerad inom unionen, varvid dessa uppgifter ska föregås av uppgiften ”packad för:” eller likvärdig uppgift. I detta fall ska det på etiketten även finnas en kod som identifierar packaren och/eller avsändaren. Säljaren ska tillhandahålla all den information om betydelsen av denna kod som kontrollorganen anser vara nödvändig.

    B.    Typ av produkt

    — 
    ”Jordgubbar” (om förpackningens innehåll inte syns från utsidan).
    — 
    Sortens namn (frivilligt).

    C.    Produktens ursprung

    Ursprungsland ( 37 ) och eventuellt odlingsområde eller nationell, regional eller lokal benämning.

    D.    Handelsmässiga upplysningar

    — 
    Klass.

    E.    Officiellt kontrollmärke (frivilligt)

    Det är inte nödvändigt att på förpackningarna ange uppgifterna i första stycket, om dessa förpackningar innehåller detaljhandelsförpackningar som är väl synliga från utsidan och som samtliga är märkta med uppgifterna i fråga. Förpackningarna får inte vara märkta på något sätt som kan verka vilseledande. Om förpackningarna är lastade på pallar ska dock uppgifterna anges på en följesedel som ska fästas synligt på åtminstone två sidor av lastpallen.

    DEL 8:    HANDELSNORM FÖR PAPRIKA

    I.    DEFINITION AV PRODUKTEN

    Denna norm gäller för paprika av sorter ( 38 ) av Capsicum annuum L. som är avsedd att levereras färsk till konsumenten, dock inte paprika avsedd för industriell bearbetning.

    II.    KVALITETSBESTÄMMELSER

    Syftet med normen är att ange de kvalitetskrav som paprika ska uppfylla efter iordningställande och förpackning.

    Efter avsändandet får dock produkterna i förhållande till kraven i normen uppvisa

    — 
    en viss bristande färskhet och saftspändhet,
    — 
    en viss kvalitetsförsämring på grund av deras utveckling och tendens att fördärvas, för produkter som klassificerats som andra klasser än klass ”Extra”.

    A.    Minimikrav

    Om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna för varje klass och de tillåtna toleranserna ska paprikan vara

    — 
    hel,
    — 
    frisk, dvs. den får inte vara angripen av röta eller ha annan kvalitetsförsämring som gör den olämplig för konsumtion,
    — 
    ren, praktiskt taget fri från synliga främmande beståndsdelar,
    — 
    färsk till utseendet,
    — 
    fast,
    — 
    praktiskt taget fri från skadedjur,
    — 
    fri från skador på fruktköttet orsakade av skadedjur,
    — 
    fri från skador orsakade av låg temperatur eller frost,
    — 
    försedd med skaft, skaftet ska vara prydligt avskuret och blomfodret oskadat,
    — 
    fri från onormal yttre fuktighet,
    — 
    fri från främmande lukt och/eller smak.

    Paprikan ska ha en sådan utveckling och mognad att den

    — 
    tål transport och hantering,
    — 
    är i tillfredsställande skick vid ankomsten till bestämmelseorten.

    B.    Klassificering

    Paprika indelas i följande tre klasser:

    i)    Klass ”Extra”

    Paprika i denna klass ska vara av högsta kvalitet. De ska ha de egenskaper som är typiska för sorten och/eller handelstypen.

    De får inte ha några fel, med undantag av mycket små ytliga fel förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet eller presentation i förpackningen.

    ii)    Klass I

    Paprika i denna klass ska vara av god kvalitet. De ska ha de egenskaper som är typiska för sorten och/eller handelstypen.

    De får dock ha följande mindre fel förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet och presentation i förpackningen:

    — 
    Mindre fel i formen.
    — 
    Lättare silverfärgning eller skador orsakade av trips på högst 1/3 av den sammanlagda ytan.
    — 
    Mindre fel i skalet såsom
    — 
    gropbildning, skrapskador, solskador, tryckskador som sammanlagt är högst 2 cm långa när det gäller långsträckta fel, och täcker högst 1 cm2 av ytan när det gäller andra fel, eller
    — 
    torra ytliga sprickor som sammanlagt täcker högst 1/8 av den sammanlagda ytan.
    — 
    Lätt skadat skaft.

    iii)    Klass II

    Denna klass omfattar paprika som inte uppfyller kraven för de högre klasserna men som uppfyller de minimikrav som anges ovan.

    Följande fel får förekomma förutsatt att paprikan bibehåller sina väsentligaste egenskaper i fråga om kvalitet, hållbarhet och presentation:

    — 
    Fel i formen.
    — 
    Silverfärgning eller skador orsakade av trips på högst 2/3 av den sammanlagda ytan.
    — 
    Fel i skalet såsom
    — 
    gropbildning, skrapskador, solskador, stötskador och läkta skador som sammanlagt är högst 4 cm långa när det gäller långsträckta fel, och täcker högst 2,5 cm2 av ytan när det gäller andra fel, eller
    — 
    torra ytliga sprickor som sammanlagt täcker högst 1/4 av den sammanlagda ytan.
    — 
    Skador i blomfästet som är högst 1 cm2.
    — 
    Uttorkning som täcker högst 1/3 av ytan.
    — 
    Skadat skaft och blomfoder förutsatt att omgivande fruktkött är intakt.

    III.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE STORLEKSSORTERING

    Storleken bestäms av den största tvärsnittsdiameter eller av vikten. För att garantera enhetlig storlek får skillnaden i storlek mellan produkterna i en och samma förpackning

    a) 

    för paprika som storlekssorteras efter diameter vara högst:

    — 
    20 mm.
    b) 

    för paprika som storlekssorteras efter vikt vara högst:

    — 
    30 g om den tyngsta frukten väger 180 g eller mindre.
    — 
    80 g om den lättaste frukten väger mer än 180 g men mindre än 260 g.
    — 
    Ingen begränsning om den lättaste frukten väger 260 g eller mer.

    Avlång paprika ska vara tillräckligt enhetlig avseende längden.

    Enhetlighet i fråga om storlek är inte obligatoriskt för klass II.

    IV.    TOLERANSBESTÄMMELSER

    I varje parti medges, i alla saluföringsled, en viss mängd produkter som inte uppfyller kvalitets- och storlekskraven för den angivna klassen.

    A.    Kvalitetstoleranser

    i)    Klass ”Extra”

    5 % i antal eller vikt av paprika som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass I. Inom denna tolerans får högst 0,5 % bestå av produkter som uppfyller kraven för klass II.

    ii)    Klass I

    10 % i antal eller vikt av paprika som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass II. Inom denna tolerans får högst 1 % bestå av paprika som varken uppfyller kraven för klass II eller minimikraven, eller av produkter angripna av röta.

    iii)    Klass II

    10 % i antal eller vikt av paprika som varken uppfyller kraven för klassen eller minimikraven. Inom denna tolerans får högst 2 % bestå av produkter angripna av röta.

    B.    Storlekstoleranser

    För samtliga klasser (om frukten storlekssorteras): 10 % i antal eller vikt av paprika som inte uppfyller storlekskraven för klassen.

    V.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE PRESENTATION

    A.    Enhetlighet

    Varje förpackning ska ha ett enhetligt innehåll och får endast innehålla paprika av samma ursprung, sort eller handelstyp, kvalitet och storlek (om paprikan storlekssorteras) och för klasserna ”Extra” och I, av praktiskt taget enhetlig mognad och färg.

    En blandning av paprikor av tydligt olika handelstyper och/eller färger kan dock förpackas tillsammans i en förpackning, om de är enhetliga avseende kvalitet och, för varje berörd handelstyp och/eller färg, avseende ursprung. Enhetlighet i fråga om storlek krävs inte.

    Den synliga delen av förpackningens innehåll ska vara representativ för hela innehållet.

    B.    Förpackning

    Paprikan ska vara förpackad så att den ges ett ändamålsenligt skydd.

    De material som används inuti förpackningen ska vara rena och så beskaffade att de inte kan orsaka yttre eller inre skador på produkten. Det är tillåtet att använda material som t.ex. papper eller stämplar med handelsmässiga upplysningar förutsatt att de färger och det lim som används är giftfria.

    De etiketter som fästs på varje enskild produkt ska vara sådana att de, när de tas bort, inte lämnar några synliga spår av lim eller skadar skalet. Lasermärkning av enskilda frukter får inte leda till skador på köttet eller skalet.

    Förpackningarna får inte innehålla främmande beståndsdelar.

    VI.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE MÄRKNING

    Varje förpackning ( 39 ) ska på en och samma sida och med tydligt, outplånligt och från utsidan synligt tryck vara märkt med följande uppgifter:

    A.    Identifiering

    Packarens och/eller avsändarens namn och adress (t.ex. gatuadress/ort/region/postnummer och land, om det inte är detsamma som ursprungslandet).

    Dessa uppgifter får ersättas med följande:

    — 
    För alla förpackningar med undantag av färdigförpackningar: En kod som identifierar packaren och/eller avsändaren och som utfärdats eller godkänts av en officiell myndighet och som föregås av uppgiften ”packare och/eller avsändare” eller motsvarande förkortning. Koden ska föregås av lands- och regionkoden enligt ISO 3166 (alfa) för det land som utfärdat godkännandet, om det inte är detsamma som ursprungslandet.
    — 
    För färdigförpackningar: Namn och adress till säljaren som är etablerad inom unionen, varvid dessa uppgifter ska föregås av uppgiften ”packad för:” eller likvärdig uppgift. I detta fall ska det på etiketten även finnas en kod som identifierar packaren och/eller avsändaren. Säljaren ska tillhandahålla all den information om betydelsen av denna kod som kontrollorganen anser vara nödvändig.

    B.    Typ av produkt

    — 
    ”Paprikor”, om innehållet i förpackningen inte är synligt från utsidan.
    — 
    ”Blandning av paprikor”, eller likvärdig benämning, om det rör sig om en blandning av tydligt olika handelstyper och/eller färger av paprikor. Om produkten inte är synlig från utsidan måste handelstyper och/eller färger samt kvantiteten för var och en i förpackningen anges.

    C.    Produktens ursprung

    Ursprungsland ( 40 ) och eventuellt odlingsområde eller nationell, regional eller lokal benämning.

    När det gäller en blandning av paprikor av olika handelstyper och/eller färger och paprikorna är av olika ursprung ska ursprungslandet anges i omedelbar närhet av uppgiften om berörd handelstyp och/eller färg.

    D.    Handelsmässiga upplysningar

    — 
    Klass.
    — 
    Storlek angiven som minsta och största diameter eller lägsta och högsta vikt (om produkten storlekssorteras).
    — 
    Antal frukter (frivilligt).
    — 
    ”Het” eller likvärdig benämning, i tillämpliga fall.

    E.    Officiellt kontrollmärke (frivilligt)

    Det är inte nödvändigt att på förpackningarna ange uppgifterna i första stycket, om dessa förpackningar innehåller detaljhandelsförpackningar som är väl synliga från utsidan och som samtliga är märkta med uppgifterna i fråga. Förpackningarna får inte vara märkta på något sätt som kan verka vilseledande. Om förpackningarna är lastade på pallar ska dock uppgifterna anges på en följesedel som ska fästas synligt på åtminstone två sidor av lastpallen.

    DEL 9:    HANDELSNORM FÖR BORDSDRUVOR

    I.    DEFINITION AV PRODUKTEN

    Denna norm gäller för bordsdruvor av sorter av Vitis vinifera L., som är avsedda att levereras färska till konsumenten, dock inte bordsdruvor avsedda för industriell bearbetning.

    II.    KVALITETSBESTÄMMELSER

    Syftet med normen är att ange de kvalitetskrav som bordsdruvor ska uppfylla efter iordningställande och förpackning.

    Efter avsändandet får dock produkterna i förhållande till kraven i normen uppvisa

    — 
    en viss bristande färskhet och saftspändhet,
    — 
    en viss kvalitetsförsämring på grund av deras utveckling och tendens att fördärvas, för produkter som klassificerats som andra klasser än klass ”Extra”.

    A.    Minimikrav

    Om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna för varje klass och de tillåtna toleranserna ska klasar och druvor vara

    — 
    friska, dvs. de får inte vara angripna av röta eller ha annan kvalitetsförsämring som gör dem olämpliga för konsumtion,
    — 
    rena, praktiskt taget fria från synliga främmande beståndsdelar,
    — 
    praktiskt taget fria från skadedjur,
    — 
    praktiskt taget fria från skador orsakade av skadedjur,
    — 
    fria från onormal yttre fuktighet,
    — 
    fria från främmande lukt och/eller smak.

    Dessutom ska druvorna vara

    — 
    hela,
    — 
    välformade,
    — 
    normalt utvecklade.

    Solpigmentering är inte ett fel.

    Bordsdruvorna ska ha en sådan utveckling och mognad att de

    — 
    tål transport och hantering,
    — 
    är i tillfredsställande skick vid ankomsten till bestämmelseorten.

    B.    Mognadskrav

    Druvsaften ska ha ett brytningsindex ( 41 ) på minst

    — 
    12° brixgrader för sorterna Alphonse Lavallée, Cardinal och Victoria.
    — 
    13° brixgrader för alla andra sorter med kärnor.
    — 
    14° brixgrader för alla kärnfria sorter.

    Dessutom ska alla sorterna ha en tillfredsställande balans i förhållandet surhetsgrad – sockerhalt.

    C.    Klassificering

    Bordsdruvor indelas i följande tre klasser:

    i)    Klass ”Extra”

    Bordsdruvor i denna klass ska vara av högsta kvalitet. De ska ha de egenskaper som är typiska för sorten och det område där de odlas.

    Druvorna ska vara fasta, väl fästade, sitta jämnt fördelade i klasen och vara praktiskt taget täckta av dagghinnan.

    De får inte ha några fel, med undantag av mycket små ytliga fel förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet eller presentation i förpackningen.

    ii)    Klass I

    Bordsdruvor i denna klass ska vara av god kvalitet. De ska ha de egenskaper som är typiska för sorten och det område där de odlas.

    Druvorna ska vara fasta, väl fästade och i så stor utsträckning som möjligt vara täckta av dagghinnan. De får dock sitta mindre jämnt fördelade i klasen än i klass ”Extra”.

    De får dock ha följande mindre fel förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet och presentation i förpackningen.

    — 
    Mindre fel i formen.
    — 
    Mindre färgfel.
    — 
    Mycket lätta solskador som endast påverkat skalet.

    iii)    Klass II

    Denna klass omfattar bordsdruvor som inte uppfyller kraven för de högre klasserna men som uppfyller de minimikrav som anges ovan.

    Klasarna får ha mindre fel i formen, utvecklingen och färgen om dessa inte försämrar de egenskaper som i odlingsområdet är typiska för sorten.

    Druvorna ska vara tillräckligt fasta, tillräckligt väl fästade och i så stor utsträckning som möjligt ha kvar sin dagghinna. De får sitta mindre jämnt fördelade i klasen än i klass I.

    Följande fel får förekomma förutsatt att bordsdruvorna bibehåller sina väsentligaste egenskaper i fråga om kvalitet, hållbarhet och presentation:

    — 
    Fel i formen.
    — 
    Färgfel.
    — 
    Lätta solskador som endast påverkat skalet.
    — 
    Lätta stötskador.
    — 
    Mindre fel i skalet.

    III.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE STORLEKSSORTERING

    Storleken bestäms av klasarnas vikt.

    En klase ska väga minst 75 g. Denna bestämmelse gäller inte portionsförpackningar.

    IV.    TOLERANSBESTÄMMELSER

    I varje parti medges, i alla saluföringsled, en viss mängd produkter som inte uppfyller kvalitets- och storlekskraven för den angivna klassen.

    A.    Kvalitetstoleranser

    i)    Klass ”Extra”

    5 % i vikt av klasar som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass I. Inom denna tolerans får högst 0,5 % bestå av produkter som uppfyller kraven för klass II.

    ii)    Klass I

    10 % i vikt av klasar som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass II. Inom denna tolerans får högst 1 % bestå av produkter som varken uppfyller kraven för klass II eller minimikraven, eller av produkter angripna av röta.

    Utöver dessa toleranser får högst 10 % av vikten utgöras av lösa bär, dvs. bär som inte sitter fast på klasen, förutsatt att bären är friska och hela.

    iii)    Klass II

    10 % i vikt av klasar som varken uppfyller kraven för klassen eller minimikraven. Inom denna tolerans får högst 2 % bestå av produkter angripna av röta.

    Utöver dessa toleranser får högst 10 % av vikten utgöras av lösa bär, dvs. bär som inte sitter fast på klasen, förutsatt att bären är friska och hela.

    B.    Storlekstoleranser

    För samtliga klasser: 10 % i vikt av klasar som inte uppfyller storlekskraven för klassen. Varje detaljhandelsförpackning får innehålla en klase som väger mindre än 75 g för att justera vikten, förutsatt att klasen uppfyller övriga krav som gäller för klassen i fråga.

    V.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE PRESENTATION

    A.    Enhetlighet

    Varje förpackning ska ha ett enhetligt innehåll och får endast innehålla klasar av samma ursprung, sort, kvalitet och mognadsgrad.

    I klass ”Extra” ska klasarnas storlek och färg vara praktiskt taget enhetliga.

    En blandning av bordsdruvor av tydligt olika sorter kan dock förpackas tillsammans i en förpackning om de är enhetliga avseende kvalitet och, för varje sort, avseende ursprung.

    Den synliga delen av förpackningens innehåll ska vara representativ för hela innehållet.

    B.    Förpackning

    Bordsdruvorna ska vara förpackade så att de ges ett ändamålsenligt skydd.

    De material som används inuti förpackningen ska vara rena och så beskaffade att de inte kan orsaka yttre eller inre skador på produkten. Det är tillåtet att använda material som t.ex. papper eller stämplar med handelsmässiga upplysningar förutsatt att de färger och det lim som används är giftfria.

    De etiketter som fästs på varje enskild produkt ska vara sådana att de, när de tas bort, inte lämnar några synliga spår av lim eller skadar skalet.

    Förpackningarna får inte innehålla främmande beståndsdelar, men en högst 5 cm lång del av vinrankan får sitta kvar på klasens stjälk som en form av specialexponering.

    VI.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE MÄRKNING

    Varje förpackning ( 42 ) ska på en och samma sida och med tydligt, outplånligt och från utsidan synligt tryck vara märkt med följande uppgifter:

    A.    Identifiering

    Packarens och/eller avsändarens namn och adress (t.ex. gatuadress/ort/region/postnummer och land, om det inte är detsamma som ursprungslandet).

    Dessa uppgifter får ersättas med följande:

    — 
    För alla förpackningar med undantag av färdigförpackningar: En kod som identifierar packaren och/eller avsändaren och som utfärdats eller godkänts av en officiell myndighet och som föregås av uppgiften ”packare och/eller avsändare” eller motsvarande förkortning. Koden ska föregås av lands- och regionkoden enligt ISO 3166 (alfa) för det land som utfärdat godkännandet, om det inte är detsamma som ursprungslandet.
    — 
    För färdigförpackningar: Namn och adress till säljaren som är etablerad inom unionen, varvid dessa uppgifter ska föregås av uppgiften ”packad för:” eller likvärdig uppgift. I detta fall ska det på etiketten även finnas en kod som identifierar packaren och/eller avsändaren. Säljaren ska tillhandahålla all den information om betydelsen av denna kod som kontrollorganen anser vara nödvändig.

    B.    Typ av produkt

    — 
    ”Bordsdruvor” om innehållet i förpackningen inte är synligt från utsidan.
    — 
    Sortens namn. Om det rör sig om en blandning av bordsdruvor av tydligt olika sorter ska samtliga sorter i förpackningen anges.

    C.    Produktens ursprung

    — 
    Ursprungsland ( 43 ) och eventuellt odlingsområde eller nationell, regional eller lokal benämning.
    — 
    Om det rör sig om en blandning av bordsdruvor av olika sorter och ursprung ska ursprungslandet anges i omedelbar närhet av motsvarande sorts namn.

    D.    Handelsmässiga upplysningar

    — 
    Klass.
    — 
    ”Klasar under 75 g avsedda för portionsförpackningar”, i förekommande fall.

    E.    Officiellt kontrollmärke (frivilligt)

    Det är inte nödvändigt att på förpackningarna ange uppgifterna i första stycket, om dessa förpackningar innehåller detaljhandelsförpackningar som är väl synliga från utsidan och som samtliga är märkta med uppgifterna i fråga. Förpackningarna får inte vara märkta på något sätt som kan verka vilseledande. Om förpackningarna är lastade på pallar ska dock uppgifterna anges på en följesedel som ska fästas synligt på åtminstone två sidor av lastpallen.

    DEL 10:    HANDELSNORM FÖR TOMATER

    I.    DEFINITION AV PRODUKTEN

    Denna norm gäller för tomater av sorter av Solanum lycopersicum L., som är avsedda att levereras färska till konsumenten, dock inte tomater avsedda för industriell bearbetning.

    Tomater indelas i följande fyra handelstyper:

    — 
    Runda.
    — 
    Bifftomater.
    — 
    Ovala eller avlånga.
    — 
    Körsbärstomater/cocktailtomater (miniatyrsorter) i alla former.

    II.    KVALITETSBESTÄMMELSER

    Syftet med normen är att ange de kvalitetskrav som tomater ska uppfylla efter iordningställande och förpackning.

    Efter avsändandet får dock produkterna i förhållande till kraven i normen uppvisa

    — 
    en viss bristande färskhet och saftspändhet,
    — 
    en viss kvalitetsförsämring på grund av deras utveckling och tendens att fördärvas, för produkter som klassificerats som andra klasser än klass ”Extra”.

    A.    Minimikrav

    Om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna för varje klass och de tillåtna toleranserna ska tomater vara

    — 
    hela,
    — 
    dvs. de får inte vara angripna av röta eller ha andra fel som gör dem olämpliga för konsumtion,
    — 
    rena, praktiskt taget fria från synliga främmande beståndsdelar,
    — 
    färsk till utseendet,
    — 
    praktiskt taget fria från skadedjur,
    — 
    fria från skador på tomatköttet orsakade av skadedjur,
    — 
    fria från onormal yttre fuktighet,
    — 
    fria från främmande lukt och/eller smak.

    När det gäller tomater på stjälk (kvisttomater) ska stjälkarna vara färska, friska, rena samt fria från blad och synliga främmande beståndsdelar.

    Tomaterna ska ha en sådan utveckling och mognad att de

    — 
    tål transport och hantering,
    — 
    är i tillfredsställande skick vid ankomsten till bestämmelseorten.

    B.    Mognadskrav

    Tomaterna ska ha nått ett sådant utvecklingsstadium och en sådan mognadsgrad att mognadsprocessen kan fortsätta och de kan uppnå en tillfredsställande mognadsgrad.

    C.    Klassificering

    Tomater indelas i följande tre klasser:

    i)    Klass ”Extra”

    Tomater i denna klass ska vara av högsta kvalitet. De ska vara fasta och ha de egenskaper som är typiska för sorten.

    Tomater får inte ha ”gröna nackar” eller andra fel, med undantag av mycket små ytliga fel förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet och presentation i förpackningen.

    ii)    Klass I

    Tomater i denna klass ska vara av god kvalitet. De ska vara förhållandevis fasta och ha de egenskaper som är typiska för sorten.

    De får inte ha oläkta sprickor eller synliga ”gröna nackar”.

    De får dock ha följande mindre fel förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet och presentation i förpackningen:

    — 
    Mindre fel i form och utveckling.
    — 
    Mindre färgfel.
    — 
    Mindre fel i skalet.
    — 
    Mycket lätta stötskador.

    Bifftomater får dessutom ha

    — 
    läkta sprickor som är högst 1 cm långa,
    — 
    mindre förändringar i formen,
    — 
    en mindre navelbildning, men inte förkorkning,
    — 
    en korkbildning efter pistillen på högst 1 cm2,
    — 
    avlånga sömliknande ärr efter blomman med en längd som inte överstiger två tredjedelar av fruktens största diameter.

    iii)    Klass II

    Denna klass omfattar tomater som inte uppfyller kraven för de högre klasserna men som uppfyller de minimikrav som anges ovan.

    De ska vara förhållandevis fasta (dock något mindre fasta än tomaterna i klass I) och får inte ha oläkta sprickor.

    Följande fel får förekomma förutsatt att produkterna bibehåller sina väsentligaste egenskaper i fråga om kvalitet, hållbarhet och presentation:

    — 
    Fel i form och utveckling.
    — 
    Färgfel.
    — 
    Ytliga fel eller stötskador om frukten inte är allvarligt påverkad.
    — 
    Läkta sprickor som är högst 3 cm långa för runda tomater, bifftomater och ovala tomater.

    Bifftomater får dessutom ha

    — 
    större förändringar i formen jämfört med klass I, dock inte missbildningar,
    — 
    navelbildning,
    — 
    en korkbildning efter pistillen på högst 2 cm2,
    — 
    avlånga sömliknande ärr efter blomman.

    III.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE STORLEKSSORTERING

    Storleken bestäms av den största tvärsnittsdiametern, vikten eller antalet.

    Följande bestämmelser ska inte gälla kvisttomater och är frivilliga för

    — 
    körsbärstomater/cocktailtomater som är under 40 mm i diameter,
    — 
    bifftomater som har oregelbunden form, och
    — 
    klass II.

    För att frukten ska uppfylla kraven på enhetlig storlek får skillnaden i storlek mellan frukterna i en och samma förpackning

    a) 

    för tomater som sorteras efter diameter, vara högst

    — 
    10 mm, om den minsta fruktens diameter (enligt uppgift på förpackningen) är under 50 mm.
    — 
    15 mm, om den minsta fruktens diameter (enligt uppgift på förpackningen) är minst 50 mm men under 70 mm.
    — 
    20 mm, om den minsta fruktens diameter (enligt uppgift på förpackningen) är minst 70 mm men under 100 mm.
    — 
    För frukt som har en diameter på 100 mm eller mer har det inte fastställts någon begränsning av skillnaden i diameter.

    Om storlekskoder tillämpas måste koderna och intervallen i följande tabell användas:



    Storlekskod

    Diameter i mm

    0

    ≤ 20

    1

    > 20 ≤ 25

    2

    > 25 ≤ 30

    3

    > 30 ≤ 35

    4

    > 35 ≤ 40

    5

    > 40 ≤ 47

    6

    > 47 ≤ 57

    7

    > 57 ≤ 67

    8

    > 67 ≤ 82

    9

    > 82 ≤ 102

    10

    > 102

    b) 

    För tomater som storlekssorteras efter vikt eller antal ska storleksskillnaden uppfylla kraven i led a.

    IV.    TOLERANSBESTÄMMELSER

    I varje parti medges, i alla saluföringsled, en viss mängd produkter som inte uppfyller kvalitets- och storlekskraven för den angivna klassen.

    A.    Kvalitetstoleranser

    i)    Klass ”Extra”

    5 % i antal eller vikt av tomater som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass I. Inom denna tolerans får högst 0,5 % bestå av produkter som uppfyller kraven för klass II.

    ii)    Klass I

    10 % i antal eller vikt av tomater som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass II. Inom denna tolerans får högst 1 % bestå av produkter som varken uppfyller kraven för klass II eller minimikraven, eller av produkter angripna av röta. När det gäller kvisttomater:

    5 % i antal eller vikt av kvisttomater som lossnat från stjälken.

    iii)    Klass II

    10 % i antal eller vikt av tomater som varken uppfyller kraven för klassen eller minimikraven. Inom denna tolerans får högst 2 % bestå av produkter angripna av röta.

    10 % i antal eller vikt av kvisttomater som lossnat från stjälken.

    B.    Storlekstoleranser

    För samtliga klasser: 10 % i antal eller vikt av tomater som inte uppfyller storlekskraven för klassen.

    V.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE PRESENTATION

    A.    Enhetlighet

    Varje parti ska ha ett enhetligt innehåll och får endast innehålla tomater av samma ursprung, sort eller handelstyp, kvalitet och storlek (om produkten storlekssorteras).

    Tomater i klass ”Extra” och klass I ska ha en praktiskt taget enhetlig mognad och färg. Ovala tomater ska dessutom ha en godtagbar enhetlighet i fråga om längden.

    En blandning av tomater av tydligt olika färger, sorter och/eller handelstyper kan dock förpackas tillsammans i en förpackning, om de är enhetliga avseende kvalitet och, för varje färg, sort och/eller handelstyp, avseende ursprung. Enhetlighet i fråga om storlek krävs inte.

    Den synliga delen av förpackningens innehåll ska vara representativ för hela innehållet.

    B.    Förpackning

    Tomaterna ska vara förpackade så att de ges ett ändamålsenligt skydd.

    De material som används inuti förpackningen ska vara rena och så beskaffade att de inte kan orsaka yttre eller inre skador på produkten. Det är tillåtet att använda material som t.ex. papper eller stämplar med handelsmässiga upplysningar förutsatt att de färger och det lim som används är giftfria.

    De etiketter som fästs på varje enskild produkt ska vara sådana att de, när de tas bort, inte lämnar några synliga spår av lim eller skadar skalet. Lasermärkning av enskilda frukter får inte leda till skador på köttet eller skalet.

    Förpackningarna får inte innehålla främmande beståndsdelar.

    VI.    BESTÄMMELSER ANGÅENDE MÄRKNING

    Varje förpackning ( 44 ) ska på en och samma sida och med tydligt, outplånligt och från utsidan synligt tryck vara märkt med följande uppgifter:

    A.    Identifiering

    Packarens och/eller avsändarens namn och adress (t.ex. gatuadress/ort/region/postnummer och land, om det inte är detsamma som ursprungslandet).

    Dessa uppgifter får ersättas med följande:

    — 
    För alla förpackningar med undantag av färdigförpackningar: En kod som identifierar packaren och/eller avsändaren och som utfärdats eller godkänts av en officiell myndighet och som föregås av uppgiften ”packare och/eller avsändare” eller motsvarande förkortning. Koden ska föregås av lands- och regionkoden enligt ISO 3166 (alfa) för det land som utfärdat godkännandet, om det inte är detsamma som ursprungslandet.
    — 
    För färdigförpackningar: Namn och adress till säljaren som är etablerad inom unionen, varvid dessa uppgifter ska föregås av uppgiften ”packad för:” eller likvärdig uppgift. I detta fall ska det på etiketten även finnas en kod som identifierar packaren och/eller avsändaren. Säljaren ska tillhandahålla all den information om betydelsen av denna kod som kontrollorganen anser vara nödvändig.

    B.    Typ av produkt

    — 
    ”Tomater” eller ”kvisttomater” och handelstypen, eller ”körsbärstomater/cocktailtomater” eller ”körsbärstomater/cocktailtomater på kvist” eller likvärdig benämning för andra miniatyrsorter, om innehållet i förpackningen inte är synligt från utsidan.
    — 
    Uppgiften ”Blandade tomater”, eller likvärdig benämning, om det rör sig om en blandning av tydligt olika sorter, handelstyper och/eller färger av tomater. Om produkten inte är synlig från utsidan måste färger, sorter eller handelstyper samt kvantiteten för var och en i förpackningen anges.
    — 
    Sortens namn (frivilligt).

    C.    Produktens ursprung

    Ursprungsland ( 45 ) och eventuellt odlingsområde eller nationell, regional eller lokal benämning.

    När det rör sig om en blandning av olika färger, sorter och/eller handelstyper och tomaterna är av olika ursprung ska ursprungslandet anges i omedelbar närhet av uppgiften om färg, sort och/eller handelstyp.

    D.    Handelsmässiga upplysningar

    — 
    Klass.
    — 
    Storlek (om produkten storlekssorteras) angiven som
    — 
    minsta och största diameter, eller
    — 
    minsta och högsta vikt, eller
    — 
    storlekskod såsom anges i avsnitt III, eller
    — 
    antal, följt av minsta och största storlek.

    E.    Officiellt kontrollmärke (frivilligt)

    Det är inte nödvändigt att på förpackningarna ange uppgifterna i första stycket, om dessa förpackningar innehåller detaljhandelsförpackningar som är väl synliga från utsidan och som samtliga är märkta med uppgifterna i fråga. Förpackningarna får inte vara märkta på något sätt som kan verka vilseledande. Om förpackningarna är lastade på pallar ska dock uppgifterna anges på en följesedel som ska fästas synligt på åtminstone två sidor av lastpallen.

    ▼B




    BILAGA II

    FÖRLAGA SOM AVSES I ARTIKEL 12.1

    image




    BILAGA III

    INTYG OM ÖVERENSSTÄMMELSE MED EUROPEISKA UNIONENS HANDELSNORMER FÖR FÄRSK FRUKT OCH FÄRSKA GRÖNSAKER ENLIGT ARTIKLARNA 12, 13 OCH 14