29.6.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 171/66

(1)

Avel med nötkreatur, svin, får, getter och hästdjur utgör en ekonomiskt och socialt strategisk del av unionens jordbruk och bidrar till unionens kulturella arv. Denna jordbruksverksamhet, som bidrar till att trygga unionens livsmedelsförsörjning, är en inkomstkälla för lantbrukarna. Avel med dessa djurarter främjas bäst genom att uppmuntra till användning av renrasiga avelsdjur eller hybridavelssvin med dokumenterat högt avelsvärde.

(2)

Således har medlemsstaterna som ett led i sin jordbrukspolitik konsekvent strävat efter att, bl.a. genom offentliga investeringar, stödja produktionen av husdjur med särskilda genetiska egenskaper genom att fastställa normer. Skillnader mellan dessa normer kan skapa tekniska hinder för handel med avelsdjur och avelsmaterial från dem, samt tekniska hinder för deras införsel till unionen.

(3)

Den rättsliga ramen för unionsrätten på området avel med renrasiga avelsdjur av nötkreatur, svin, får, get och hästdjur samt hybridavelssvin utgörs av rådets direktiv 88/661/EEG (3), 89/361/EEG (4), 90/427/EEG (5), 91/174/EEG (6), 94/28/EG (7) och 2009/157/EG (8). Dessa direktiv syftade till att utveckla boskapsaveln i unionen, samtidigt som de reglerade handeln med avelsdjur och avelsmaterial från dessa och införseln av dem till unionen, och därmed bevarade de unionens djuravelssektors konkurrenskraft.

(4)

Rådets direktiv 87/328/EEG (9), 90/118/EEG (10) och 90/119/EEG (11) antogs för att förhindra att medlemsstaterna bibehåller eller antar nationella bestämmelser om godkännande för avelsändamål av avelsdjur av nötkreatur och svin och om produktion och användning av sädesvätska, oocyter och embryon som skulle kunna innebära förbud, begränsningar eller hinder för handel, oavsett om det gäller naturlig betäckning, artificiell insemination eller insamling av sädesvätska, oocyter eller embryon.

(5)

På grundval av direktiven 88/661/EEG, 89/361/EEG, 90/427/EEG, 91/174/EEG, 94/28/EG och 2009/157/EG antog kommissionen, efter samråd med medlemsstaterna genom ständiga kommittén för husdjursavel, som inrättades genom rådets beslut 77/505/EEG (12), ett antal beslut som fastställer artspecifika kriterier för godkännande eller erkännande av avelsorganisationer och föreningar för uppfödare, för införande av avelsdjur i stamböcker, för godkännande av renrasiga avelsfår och avelsgetter för avel och artificiell insemination, för individprövning och avelsvärdering av avelsdjur av nötkreatur, svin, får och get samt för fastställande av härstamningsbevis för handel med avelsdjur och avelsmaterial från dem.

(6)

Kommissionen upprättade även en förteckning över avelsorgan i tredjeländer och förlagor till härstamningsbevis för införsel till unionen av avelsdjur och av sädesvätska, oocyter och embryon från dem.

(7)

Direktiven 88/661/EEG, 89/361/EEG, 90/427/EEG, 91/174/EEG, 94/28/EG och 2009/157/EG liknar till stor del varandra i fråga om struktur och innehåll. Flera av dessa direktiv har ändrats över tiden. I syfte att skapa enkelhet och enhetlighet i unionsrätten bör de unionsbestämmelser som fastställts i dessa direktiv förenklas.

(8)

Under de senaste tjugo åren har kommissionen tvingats behandla ett stort antal klagomål från uppfödare och aktörer som bedriver avelsprogram beträffande införlivandet och tolkningen på nationell nivå av unionsrättsakter om djuravel i olika medlemsstater. För att se till att unionsbestämmelserna om djuravel tillämpas enhetligt och för att undvika hinder för handeln med avelsdjur och avelsmaterial från dem på grund av skillnader i det nationella införlivandet av dessa direktiv, bör de avelstekniska och genealogiska villkoren för handel med avelsdjur och avelsmaterial från dem och införsel av dem till unionen fastställas i en förordning.

(9)

Erfarenheter har också visat att för att underlätta tillämpningen av bestämmelserna i direktiven behöver ett antal bestämmelser ha en mer exakt ordalydelse och en enhetlig terminologi som är standard i alla medlemsstater. För att skapa klarhet och enhetlighet i unionsrätten bör även fler definitioner fastställas, inklusive en definition av ras.

(10)

Strävan efter konkurrenskraft i djuravelssektorn bör inte leda till att vissa raser, vars egenskaper är anpassade till specifika biofysiska kontexter, försvinner. Om storleken på populationen av lokala raser är för liten, kan detta leda till förlust av deras genetiska mångfald. Eftersom husdjursgenetiska resurser är en mycket viktig del av den biologiska mångfalden inom jordbruket är de avgörande som grund för en hållbar utveckling av boskapssektorn samt ger möjligheter att anpassa djur till föränderliga miljöer, produktionsvillkor och marknads- och konsumentefterfrågan. Unionsrättsakter om djuravel bör således bidra till bevarandet av husdjursgenetiska resurser, till skyddet av biologisk mångfald och till produktionen av typiska regionala kvalitetsprodukter som är beroende av de särskilda ärftliga egenskaperna hos lokala husdjursraser. Unionsrättsakterna bör även främja hållbara avelsprogram som syftar till att förbättra raser och, i synnerhet för raser som är utrotningshotade eller lokala raser som är ovanliga i unionen, bevara raser och den genetiska mångfalden inom och mellan raser.

(11)

Genom urval och avel har man gjort avsevärda framsteg när det gäller utvecklingen av egenskaper som är relaterade till produktiviteten hos produktionsdjur, vilket har lett till minskade produktionskostnader för jordbruken. I vissa fall har dock oönskade bieffekter uppstått, vilket har gett upphov till oro bland allmänheten över djurens välfärd och miljön. Tillämpningen av genomik och avancerad informationsteknik som exempelvis precisionsdjurhållning, som gör det möjligt att registrera stora datamängder om alternativa egenskaper som är direkt eller indirekt relaterade till djurens välfärd och hållbarhetsfrågor, har en väsentlig potential när det gäller möjligheten att bemöta allmänhetens oro och uppnå målen för hållbar djurhållning i fråga om större resurseffektivitet och mer motståndskraftiga och härdiga djur. Insamlingen av uppgifter om dessa alternativa egenskaper bör ges större betydelse inom ramen för avelsprogram och bör ges en mer framträdande roll vid fastställandet av urvalsmål. I detta sammanhang bör de genetiska resurser som utrotningshotade raser utgör ses som en genreservoar som eventuellt kan bidra till att uppnå dessa djurvälfärds- och hållbarhetsmål.

(12)

Denna förordning bör gälla för avelsdjur av nötkreatur, svin, får, get och hästdjur och avelsmaterial från dem om dessa djur eller avkommor från detta avelsmaterial är avsedda att införas som renrasigt avelsdjur i en stambok eller som hybridavelssvin i ett register, särskilt för handel inom unionen, inklusive inom en medlemsstat, eller för införsel till unionen av dessa avelsdjur och avelsmaterial från dem.

(13)

Begreppet avelsdjur eller renrasigt avelsdjur bör inte tolkas som att det endast omfattar djur som fortfarande är fertila. Kastrerade djur kan nämligen med sina genealogiska och avelstekniska uppgifter bidra till bedömningen av populationens genetiska kvalitet och på så sätt göra rangordningen av avelsdjur på grundval av dessa resultat mer tillförlitlig. Beroende på målen för avelsprogrammet skulle bristen på eller förlusten av uppgifter till följd av ett uttryckligt uteslutande av kastrerade djur från en stambok eller ett register troligen påverka resultatet av bedömningen av den genetiska kvaliteten hos sådana avelsdjur som är genetiskt besläktade med dessa kastrerade djur.

(14)

Syftet med de bestämmelser om renrasiga avelsdjur som fastställs i denna förordning bör vara att möjliggöra handel på grundval av överenskomna principer för erkännandet av avelsorganisationer som förvaltar raser och för godkännandet av deras avelsprogram. I denna förordning bör det också fastställas bestämmelser för införande av renrasiga avelsdjur i huvudavsnittet i stamböckerna och, när sådana förekommer, i olika förtjänstklasser i huvudavsnittet. Förordningen bör även innehålla bestämmelser om individprövning och avelsvärdering, bestämmelser för godkännande av avelsdjur för avel och bestämmelser om innehållet i härstamningsbevis.

(15)

På liknande sätt bör syftet med de bestämmelser om hybridavelssvin som fastställs i denna förordning vara att möjliggöra handel på grundval av överenskomna principer för erkännande av avelsverksamheter som förvaltar olika raser, linjer eller korsningar av svin och godkännande av deras avelsprogram. I denna förordning bör det också fastställas bestämmelser för införande av hybridavelssvin i register. Förordningen bör även innehålla bestämmelser om individprövning och avelsvärdering, bestämmelser för godkännande av hybridavelssvin för avel och bestämmelser om innehållet i härstamningsbevis.

(16)

Det är inte lämpligt att frågor som rör kloning tas upp i denna förordning.

(17)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säkerställa ett enhetligt tillvägagångssätt för handel med avelsdjur och avelsmaterial från dem samt införsel av dem till unionen, och för den offentliga kontroll som måste genomföras avseende de avelsprogram som avelsorganisationer och avelsverksamheter genomför, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av sin verkan, komplexitet samt gränsöverskridande och internationella karaktär, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(18)

Kvaliteten på de tjänster som avelsorganisationer och avelsverksamheter tillhandahåller och det sätt på vilket de bedömer och klassificerar avelsdjur är avgörande för kvaliteten och korrektheten i den avelstekniska och genealogiska information som samlas in eller fastställs med avseende på dessa djur och deras värde på marknaden. Följaktligen bör det fastställas bestämmelser om erkännande av avelsorganisationer och avelsverksamheter och om godkännande av deras avelsprogram enligt harmoniserade unionskriterier. Dessa bestämmelser bör även omfatta den tillsyn av dem som medlemsstaternas behöriga myndigheter utför i syfte att säkerställa att de regler som fastställs av avelsorganisationer och avelsverksamheter inte ger upphov till skillnader mellan avelsprogram och därigenom skapar tekniska hinder för handeln inom unionen.

(19)

Denna förordning bör fastställa förfaranden som liknar de som föreskrivs i direktiven 88/661/EEG, 89/361/EEG, 90/427/EEG, 91/174/EEG, 94/28/EG och 2009/157/EG för upptagande av erkända rasföreningar och avelsverksamheter i förteckningar, inklusive uppdatering, överföring och offentliggörande av förteckningarna.

(20)

Avelsprogram för renrasiga avelsdjur genomförs med det övergripande syftet att på ett hållbart sätt förbättra egenskaper som är relaterade till produktion och andra egenskaper hos djur av en viss ras eller att bevara en ras. Dessa avelsprogram bör omfatta ett tillräckligt stort antal renrasiga avelsdjur som hålls av uppfödare som genom avel och urval främjar och utvecklar önskvärda egenskaper hos dessa djur eller säkerställer rasens bevarande, i enlighet med de mål som de deltagande uppfödarna gemensamt har godkänt. På samma sätt genomförs avelsprogram för hybridavelssvin i syfte att få fram önskvärda egenskaper genom avsiktlig korsning mellan olika raser, linjer eller korsningar av svin. Avelsdjur (renrasiga eller hybrider) som ingår i ett avelsprogram införs i en stambok eller ett register, inklusive uppgifter om deras härstamning och, beroende på de avelsmål som har fastställts i avelsprogrammet, genomgår individprövning eller andra bedömningar som utmynnar i registrering av uppgifter om egenskaper i relation till målen för avelsprogrammet. Om så anges i avelsprogrammet utförs en avelsvärdering för att bedöma djurens avelsvärde, så att de kan rankas efter resultatet. Dessa avelsvärden och resultaten av individprövningar samt den genealogiska informationen ligger till grund för avel och urval.

(21)

Rätten till erkännande för en avelsorganisation eller avelsverksamhet som uppfyller de fastställda kriterierna bör vara en grundläggande princip i unionsrätten om djuravel och den inre marknaden. Skyddet av en befintlig erkänd avelsorganisations ekonomiska verksamhet bör inte vara ett giltigt skäl för den behöriga myndigheten att besluta att inte erkänna ytterligare en avelsorganisation för samma ras eller att överträda de principer som styr den inre marknaden. Detsamma gäller för godkännandet av ytterligare ett avelsprogram eller av en geografisk utvidgning av ett avelsprogram som genomförs med samma ras eller med avelsdjur av samma ras som kan värvas från populationen i en avelsorganisation som redan genomför ett avelsprogram med den rasen. Om en eller flera erkända avelsorganisationer redan genomför ett godkänt avelsprogram med en viss ras i en medlemsstat bör den behöriga myndigheten i den medlemsstaten dock i vissa specifika fall kunna besluta att inte godkänna ytterligare ett avelsprogram för samma ras, även om det avelsprogrammet uppfyller samtliga krav för godkännande. Ett skäl till att inte godkänna kan vara att godkännandet av ytterligare ett avelsprogram för samma ras skulle äventyra bevarandet av denna ras eller den genetiska mångfalden inom denna ras i den medlemsstaten. Bevarandet av rasen skulle särskilt kunna äventyras av en fragmentering av populationen som skulle kunna leda till högre inavel, ökad förekomst av observerade genetiska defekter, mindre urvalsmöjligheter och minskad tillgång för uppfödare till renrasiga avelsdjur och avelsmaterial från dem. Ett annat skäl till att inte godkänna kan vara om de fastställda särdragen för rasen eller huvudmålen för avelsprogrammen är inkonsekventa. Oberoende av syftet med avelsprogrammet, nämligen bevarande av rasen eller förbättring av rasen, bör den behöriga myndigheten kunna besluta att inte godkänna ytterligare ett avelsprogram med avseende på samma ras om skillnader mellan de två avelsprogrammens huvudmål eller mellan väsentliga rasegenskaper fastställda i avelsprogrammen skulle leda till effektivitetsförluster avseende genetiska framsteg för dessa mål eller egenskaper eller andra därmed förbundna egenskaper, eller om ett utbyte av djur mellan de båda populationerna skulle medföra en risk för att de väsentliga egenskaperna hos den ursprungliga populationen väljs eller avlas bort. Avslutningsvis bör en behörig myndighet, när det handlar om en utrotningshotad ras eller en lokal ras som är ovanlig i ett eller flera av unionens territorier, också kunna besluta att inte godkänna ytterligare ett avelsprogram för samma ras om det ytterligare avelsprogrammet skulle hindra ett effektivt genomförande av det befintliga avelsprogrammet, särskilt på grund av bristande samordning eller bristande utbyte av genealogisk och avelsteknisk information som medför att de fördelar som en gemensam utvärdering av insamlade uppgifter om rasen skulle kunna ge uteblir. Om ett avelsprogram inte godkänns bör den behöriga myndigheten alltid ge de ansökande en motiverad förklaring och ge dem rätt att överklaga beslutet.

(22)

Uppfödare bör ha rätt att utforma och genomföra ett avelsprogram för eget bruk, utan att avelsprogrammet måste godkännas av de behöriga myndigheterna. Medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter bör emellertid fortfarande ha möjlighet att reglera dessa verksamheter, särskilt så snart ett sådant avelsprogram leder till affärstransaktioner med avelsdjur eller avelsmaterial från dem, eller när det äventyrar ett redan befintligt godkänt avelsprogram för samma ras.

(23)

Om avelsprogrammet syftar till att bevara en ras skulle kraven för avelsprogrammet kunna kompletteras med åtgärder för ex situ- och in situ-bevarande eller andra verktyg för att kontrollera tillståndet för rasen, vilket skulle säkerställa ett långsiktigt, hållbart bevarande av rasen. Det bör vara möjligt att fastställa dessa åtgärder i avelsprogrammet.

(24)

Organisationer eller föreningar för uppfödare, avelsorganisationer, inklusive organisationer som är privata företag, rasföreningar och offentliga organ bör erkännas som avelsorganisationer endast om de har uppfödare som deltar i sina avelsprogram och när de ser till att uppfödarna har möjlighet att välja fritt vad gäller urval och avel av deras renrasiga avelsdjur, har rätt att få avkommor från dessa djur införda i deras stamböcker och har möjlighet att vara ägare till djuren.

(25)

Innan ändringar genomförs i det godkända avelsprogrammet bör en avelsorganisation eller en avelsverksamhet anmäla dessa ändringar till den behöriga myndighet som har erkänt avelsorganisationen eller avelsverksamheten. I syfte att undvika onödiga administrativa bördor för den behöriga myndigheten och avelsorganisationen eller avelsverksamheten bör avelsorganisationen eller avelsverksamheten till den behöriga myndigheten endast anmäla de ändringar som sannolikt kommer att påverka avelsprogrammet på ett väsentligt sätt. Det gäller i första hand utvidgningar av det geografiska området, ändringar av syftet eller av urvals- och avelsmålen för avelsprogrammet, ändringar i beskrivningen av rasens särdrag eller i delegeringen av uppgifter till tredje part, viktiga ändringar i systemet för registrering av härstamning eller i de metoder som används för individprövning och avelsvärdering samt alla andra ändringar som den behöriga myndigheten anser vara en väsentlig ändring av avelsprogrammet. Förutom den obligatoriska anmälningen av väsentliga ändringar till den behöriga myndigheten bör avelsorganisationen eller avelsverksamheten på begäran tillhandahålla en aktuell version av avelsprogrammet till den behöriga myndigheten.

(26)

När det finns ett erkänt behov av att bevara en ras eller att främja utvecklingen av en ras inom ett visst område, eller när det rör sig om en utrotningshotad ras, bör den behöriga myndigheten själv tillfälligt kunna utföra ett avelsprogram för den rasen, förutsatt att det inte redan finns ett effektivt fungerande avelsprogram för rasen i fråga. En behörig myndighet som genomför ett sådant avelsprogram bör emellertid inte längre ha denna möjlighet om det är möjligt att överlämna avelsprogrammet till en aktör som uppfyller kraven för ett korrekt genomförande av avelsprogrammet.

(27)

Bevarandet av utrotningshotade raser kräver att även avelsorganisationer med ett begränsat antal avelsdjur i sina avelsprogram inrättas och erkänns, och därför bör i allmänhet inte storleken på populationen anses vara ett avgörande villkor för erkännande av avelsorganisationer som arbetar med utrotningshotade raser och för godkännande av deras avelsprogram, särskilt eftersom erkännandet sker på nationell nivå.

(28)

Särskilda bestämmelser, framför allt om uppgraderingar från bilagan till huvudavsnittet och om undantag för individprövning och avelsvärdering, bör fastställas i denna förordning för att beakta utrotningshotade rasers särskilda status.

(29)

Unionen är fördragsslutande part i konventionen om biologisk mångfald, som godkändes genom rådets beslut 93/626/EEG (13), vars mål framför allt är bevarandet av biologisk mångfald, ett hållbart utnyttjande av dess beståndsdelar samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid användningen av genetiska resurser. I konventionen fastställs att de fördragsslutande parterna har suverän rätt till sina biologiska resurser och att de är ansvariga för bevarandet av sin biologiska mångfald och det hållbara utnyttjandet av sina biologiska resurser. Unionen är också part i Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser och rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid användningen av dem, vilket är fogat till konventionen om biologisk mångfald, som godkändes genom rådets beslut 2014/283/EU (14). Denna förordning bör därför i tillämpliga fall beakta konventionen om biologisk mångfald samt Nagoyaprotokollet, och bör tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 (15).

(30)

Avelsorganisationer och avelsverksamheter som erkänts i en medlemsstat bör ha möjlighet att genomföra sina godkända avelsprogram i en eller flera andra medlemsstater för att säkerställa bästa möjliga användning inom unionen av avelsdjur med högt avelsvärde. I detta syfte bör ett förenklat anmälningsförfarande införas för att se till att den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten är medveten om avsikten att bedriva av gränsöverskridande verksamhet. Säsongsbetingade förflyttningar av avelsdjur inom en medlemsstats gränser eller mellan flera medlemsstater bör dock inte medföra en obligatorisk utvidgning av det geografiska området.

(31)

Gränsöverskridande samarbete mellan avelsorganisationer och avelsverksamheter som vill ingå ett sådant samarbete bör underlättas, samtidigt som man bör säkerställa näringsfriheten och avskaffandet av hinder för den fria rörligheten för avelsdjur och avelsmaterial från dem.

(32)

Eftersom en behörig myndighet kan behöva godkänna flera avelsprogram som genomförs av en avelsorganisation eller avelsverksamhet som den har erkänt, och eftersom den kan behöva godkänna utvidgningar av områden för avelsprogram som genomförs av en avelsorganisation eller avelsverksamhet som har erkänts i en annan medlemsstat, bör erkännandet av avelsorganisationen eller avelsverksamheten ske separat från godkännandet av dess avelsprogram. Vid behandlingen av en ansökan om erkännande för en avelsorganisation eller avelsverksamhet bör emellertid den behöriga myndigheten också få en ansökan om godkännande av minst ett avelsprogram.

(33)

Mot bakgrund av de olika klagomål som kommissionen har tvingats behandla under tidigare år bör det i denna förordning fastställas tydliga bestämmelser om förhållandet mellan avelsorganisationer som upprättar en dotterstambok för en viss ras av renrasiga avelsdjur av hästdjur och den avelsorganisation som gör anspråk på att ha upprättat den ursprungliga stamboken för den rasen.

(34)

Förhållandet mellan uppfödare och avelsorganisationer måste klargöras, särskilt för att säkerställa deras rätt att delta i avelsprogrammet inom det geografiska territorium som det har godkänts för och, om medlemskap är en möjlighet, för att säkerställa uppfödarnas rätt till medlemskap. Avelsorganisationer bör ha regler för att lösa tvister med uppfödare som deltar i deras avelsprogram och för att säkerställa att dessa uppfödare behandlas lika. De bör också fastställa sina egna rättigheter och skyldigheter samt rättigheterna och skyldigheterna för de uppfödare som deltar i deras avelsprogram.

(35)

Uppfödare vars avelsdjur flyttas säsongsmässigt inom en medlemsstats gränser eller inom ett område som överskrider nationella gränser bör ha rätt att fortsätta delta i avelsprogrammet så länge huvuddelen av deras anläggning är belägen inom avelsprogrammets geografiska område.

(36)

Den särskilda situationen i sektorn för hybridavelssvin bör beaktas i denna förordning. De flesta privata företag inom sektorn för hybridavelssvin har slutna produktionssystem och arbetar med sin egen avelsdjursbesättning. Det bör därför föreskrivas ett antal undantag för dessa företag, särskilt när det gäller uppfödares deltagande i avelsprogram och rätten att föra in hybridavelssvin i register.

(37)

Definitionen av hybridavelssvin omfattar djur från alla nivåer i den avels- och urvalspyramid som används för att optimera korsning genom att kombinera de specifika egenskaperna hos olika genotyper och utnyttja heterosiseffekter. Beroende på nivån på avels- och urvalspyramiden omfattar hybridavelssvin raser, linjer eller korsningar. Detta innebär att inte alla djur nödvändigtvis är hybrider i ordets traditionella bemärkelse.

(38)

De erfarenheter som gjorts, särskilt vid tillämpningen av direktiv 90/427/EEG och i mindre utsträckning direktiven 89/361/EEG och 2009/157/EG, visar att det krävs mer ingående bestämmelser för att effektivt lösa tvister mellan uppfödare och rasföreningar med utgångspunkt i klart fastställda förfaranderegler och tydliga beskrivningar av uppfödares rättigheter och skyldigheter. Detta kan bäst uppnås om tvisterna löses inom rättssystemet i den medlemsstat där de uppstått.

(39)

Avelsorganisationer som upprättar och för stamböcker för renrasiga avelsdjur av nötkreatur, svin, får, get och hästdjur, samt andra avelsverksamheter än privata företag som bedriver verksamhet i slutna produktionssystem, som upprättar och för register för hybridavelssvin bör föra in avelsdjur i sina stamböcker eller registrera dem i sina register utan diskriminering på grund av djurens eller deras ägares ursprungsmedlemsstat och, om detta föreskrivs i avelsprogrammet, klassificera dessa djur utifrån deras förtjänster.

(40)

Avelsorganisationer bör också ha rätt att upprätta bilagor för att registrera djur som inte uppfyller kriterierna för föräldrahärstamning men som av avelsorganisationerna anses ha de särskilda rasegenskaper som har fastställts i avelsprogrammet för den berörda rasen, i syfte att därefter avla dessa djur med renrasiga avelsdjur som tillhör den ras som omfattas av avelsprogrammet så att deras avkomma kan uppgraderas till huvudavsnittet i stamboken. De särskilda bestämmelserna för uppgradering av dessa djurs avkomma till huvudavsnittet i en stambok bör fastställas på unionsnivå.

(41)

Uppgraderingen av avkommor till huvudavsnittet i stamböcker bör endast tillåtas via moderslinjen, utom när det gäller hästdjur. För utrotningshotade raser av nötkreatur, svin, får eller get och för lantraser av får där det inte finns tillräckligt många renrasiga avelsdjur av hankön bör medlemsstaterna ha möjlighet att godkänna att avelsorganisationerna tillämpar mindre strikta regler för uppgradering av avkommor från de djur som är registrerade i bilagorna till huvudavsnittet i stamboken i syfte att undvika att dessa rasers genetiska mångfald försämras ytterligare. På samma sätt bör särskilda bestämmelser fastställas för återskapande av raser som har försvunnit eller som löper allvarlig risk för att försvinna eller som har försvunnit. De medlemsstater som utnyttjar sådana undantag bör noggrant utvärdera riskstatusen för dessa populationer och säkerställa en säker förvaltning av de genetiska resurserna.

(42)

Om det finns ett behov av att skapa en ny ras genom att förena egenskaper från renrasiga avelsdjur av olika raser eller genom att samla djur som fysiskt liknar varandra i tillräckligt hög grad och som redan reproducerar med tillräcklig genetisk stabilitet för att anses ha utvecklats till en ny ras, bör avelsorganisationer ges möjlighet att upprätta stamböcker och genomföra avelsprogram för dessa nya raser.

(43)

Inget i denna förordning bör hindra att djur som registreras i bilagan till en stambok för en särskild ras omfattas av åtagandena som hör till åtgärden för miljö- och klimatvänligt jordbruk som avses i artikel 28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 (16), och därmed är berättigade till stöd från de nationella eller regionala myndigheterna inom ramen för deras landsbygdsutvecklingsprogram.

(44)

För renrasiga avelsdjur av hästdjur bör avelsorganisationer kunna fastställa bestämmelser i sina avelsprogram som förbjuder eller begränsar användningen av vissa reproduktionstekniker och vissa renrasiga avelsdjur, inklusive användningen av avelsmaterial från dem. Avelsorganisationerna bör till exempel kunna begära att avkomman är ett resultat av naturlig betäckning. Avelsorganisationer som utnyttjar förbudet eller begränsningen bör fastställa dessa bestämmelser i sitt avelsprogram i överensstämmelse med de bestämmelser som är fastställda av den avelsorganisation som för den ursprungliga stamboken.

(45)

Renrasiga avelsdjur som förs in i stamböcker bör identifieras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 (17).

(46)

När det gäller renrasiga avelsdjur av hästdjur föreskriver förordning (EU) 2016/429 att de myndigheter som är behöriga på djurhälsoområdet ska utfärda en identitetshandling för hästdjur som gäller under hästdjurets hela livstid, vilken identitetshandlingar ska anges närmare av kommissionen genom delegerade akter. För att härstamningsbeviset ska överensstämma med denna identitetshandling i så hög grad som möjligt vad gäller innehåll och administrativt förfarande, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-förordningen) delegeras till kommissionen med avseende på formatet för och innehållet i en identitetshandling för hästdjur som gäller under djurets hela livstid.

(47)

Rätten för renrasiga avelsdjur av hästdjur att delta i internationella tävlingar regleras av internationella privata avtal. Med tanke på hästsektorns internationella dimension bör kommissionen, när den förbereder och utarbetar relevanta delegerade akter och genomförandeakter, beakta dessa avtal för att bibehålla rätten för dessa renrasiga hästdjur att tävla på internationell nivå.

(48)

Godkännande av avelsdjur för avelsändamål, och i synnerhet för naturlig betäckning eller assisterad befruktning, bör regleras på unionsnivå för att förebygga hinder för handel, i synnerhet om sådana avelsdjur har genomgått individprövning eller avelsvärdering som genomförts i enlighet med bestämmelserna i denna förordning, särskilt i bilaga III.

(49)

Det är underförstått att medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter inte bör använda denna förordning för att förbjuda, begränsa eller hindra användningen av renrasiga avelsdjur eller avelsmaterial från dem för produktion av djur som inte är avsedda att föras in som avelsdjur i en stambok eller ett register.

(50)

Det har på unionsnivå fastställts bestämmelser om individprövning och avelsvärdering för avelsdjur av nötkreatur, svin, får och get som prövas för ett visst antal egenskaper, men när det gäller renrasiga avelsdjur av hästdjur har det stora antalet krav för olika raser, användningsområden och urval hittills förhindrat en harmonisering av dessa bestämmelser. I stället finns det för närvarande rasspecifika bestämmelser för individprövning och avelsvärdering i stamboken för den ursprungliga rasen.

(51)

I syfte att beakta den tekniska utvecklingen, de vetenskapliga framstegen eller behovet att bevara värdefulla genetiska resurser, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att ändra bilaga III till denna förordning. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen även tilldelas genomförandebefogenheter för att den ska kunna fastställa enhetliga och mer detaljerade bestämmelser för individprövning och för avelsvärderingen av renrasiga avelsdjur av nötkreatur, får och get.

(52)

Individprövning eller avelsvärdering bör kunna genomföras av en tredje part som har utsetts av avelsorganisationen eller avelsverksamheten eller ett offentligt organ inklusive en myndighet som utför denna uppgift som en självständig uppgift. Den tredje parten skulle kunna godkännas och utvärderas av den behöriga myndigheten i samband med godkännandet av avelsprogrammet. En avelsorganisation eller avelsverksamhet som utkontrakterar individprövningar eller avelsvärderingar bör, om inget annat har bestämts av den berörda medlemsstaten eller dess behöriga myndigheter, fortfarande vara ansvarig för att säkerställa att kraven för dessa verksamheter är uppfyllda och bör ange den utsedda tredje parten i sitt avelsprogram.

(53)

Beroende bland annat på vilken art eller ras det rör sig om, kan det finnas ett behov av att harmonisera eller förbättra metoderna för individprövning och avelsvärdering av renrasiga avelsdjur som används av rasföreningar eller av de tredje parter som har utsetts av dem. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att den ska kunna utse referenscentrum i Europeiska unionen. I syfte att vid behov ändra dessa referenscentrums uppgifter, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen. Dessa EU-referenscentrum bör ha rätt till finansiellt stöd i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 652/2014 (18). När det gäller renrasiga avelsdjur av nötkreatur utförs dessa uppgifter av Interbull Centre, en permanent underkommitté till Internationella kommittén för djurregistrering (ICAR), som är det referenscentrum i Europeiska unionen som har utsetts genom rådets beslut 96/463/EG (19).

(54)

I syfte att stödja avelsorganisationer som arbetar med utrotningshotade raser, i de fall då det finns ett erkänt behov, bör kommissionen dessutom tilldelas genomförandebefogenheter för att utse referenscentrum i Europeiska unionen som har till särskild uppgift att främja införandet och harmoniseringen av metoder som används av dessa avelsorganisationer. I syfte att vid behov ändra dessa referenscentrums uppgifter, bör dessutom befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen. När kommissionen utser dessa centrum och beskriver deras uppgifter bör den noggrant beakta verksamheten vid Europeiska regionala kontaktpunkten för nationella samordnare för förvaltning av genetiska resurser för husdjur (ERFP), som har inrättats inom ramen för den globala handlingsplan för djurs genetiska resurser i Europa som FN:s livsmedels och jordbruksorganisation (FAO) har fastställt. De metoder som införs av dessa centrum bör inte vara bindande.

(55)

Uppfödare som deltar i ett avelsprogram bör ha rätt att få härstamningsbevis för sina avelsdjur som omfattas av avelsprogrammet och för avelsmaterialet från dessa djur. Härstamningsbevis bör åtfölja avelsdjur eller avelsmaterial från dem om de handlas med eller förs in till unionen i syfte att föra in dessa djur eller avkomman från avelsmaterial från dem i andra stamböcker eller register. Härstamningsbevis bör ge uppfödaren information om det förvärvade djurets avelsvärde och härstamning. Sådana intyg bör till exempel vid behov utfärdas för att åtfölja avelsdjur i utställningssyfte eller när de placeras i teststationer eller i centrum för artificiell insemination.

(56)

Det bör vara underförstått att denna förordning inte förbjuder att medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna kräver att sädesvätska från renrasiga avelsdjur av nötkreatur, svin, får, get och hästdjur som är avsedd för artificiell insemination i syfte att producera djur som inte är avsedda att bli renrasiga avelsdjur, vid handel åtföljs av information om djurets kvalitet och härstamning. I allmänhet skulle unionens djuravelssektors konkurrenskraft kunna stärkas genom att man gör avelsmaterial från avelsdjur, och särskilt deras sädesvätska, och tillhörande information på härstamningsbevisen tillgängliga även för aktörer som reproducerar djur utan avsikt att få deras avkomma införd i en stambok.

(57)

Införsel till unionen och export till tredjeländer av avelsdjur och avelsmaterial från dem är viktigt för unionens jordbruk. Införseln till unionen av avelsdjur och avelsmaterial från dem bör därför ske på villkor som nära överensstämmer med de bestämmelser som gäller för handeln i unionen. Avelsdjur och avelsmaterial från dem bör emellertid endast vara berättigade att föras in i huvudavsnittet i en stambok eller ett register i unionen om kontrollen i det exporterande tredjelandet kan garantera samma grad av säkerhet vad gäller uppgifter om härstamning och resultat av individprövning och avelsvärdering som i unionen, och om de avelsorgan som tillhandahåller dessa uppgifter och resultat finns med på en förteckning som förs av kommissionen. Dessutom bör avelsorgan i tredjeländer på motsvarande sätt godta avelsdjur och avelsmaterial från dem från de rasföreningar eller avelsverksamheter som erkänts i unionen.

(58)

I rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (20) föreskrivs att en varunomenklatur, nämligen den ”Kombinerade nomenklaturen”, eller förkortat ”KN”, ska upprättas av kommissionen för att uppfylla kraven i Gemensamma tulltaxan, statistiken över unionens yttre handel och annan unionspolitik om import och export av varor. I bilaga I till den förordningen förtecknas KN-numren för renrasiga avelsdjur av nötkreatur, svin, får, get och hästdjur samt för sädesvätska från nötkreatur, och där anges även att dessa är undantagna från den konventionella tullsatsen. Dessa djur och avelsmaterial från dem bör i sådana fall åtföljas av lämpliga härstamningsbevis som visar att de klassificeras som renrasiga avelsdjur eller avelsmaterial från dem. Vad gäller renrasiga avelsdjur bör dessa även åtföljas av ett dokument som visar att de ska föras in i en avelsorganisations stambok eller en avelsverksamhets register.

(59)

När avelsdjur och avelsmaterial från dem förs in till unionen bör de genomgå veterinärkontroller i enlighet med rådets direktiv 91/496/EEG (21) och 97/78/EG (22). När det gäller renrasiga avelsdjur bör de även genomgå de kontroller som behövs för tillämpningen av undantaget från den konventionella tullsatsen för renrasiga avelsdjur.

(60)

Det är nödvändigt att fastställa bestämmelser om offentlig kontroll som utförs med avseende på efterlevnaden av bestämmelserna i denna förordning och annan offentlig verksamhet som utförs av de behöriga myndigheterna i enlighet med denna förordning och som är anpassade till djuravelssektorn. De behöriga myndigheterna bör ha möjlighet att utföra offentliga kontroller av alla aktörer som omfattas av denna förordning, särskilt av avelsorganisationer, avelsverksamheter, tredje parter som genomför individprövning eller avelsvärdering och uppfödare samt, om de utfärdar härstamningsbevis, semin- och spermastationer, embryostationer och embryosamlings- och embryoproduktionsgrupper.

(61)

Behöriga myndigheter bör genomföra offentliga kontroller för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i denna förordning och kraven i det godkända avelsprogrammet. Dessa kontroller kan bestå av inspektioner av utrustning som används för individprövning eller kontroll av förfarandena för att registrera avelstekniska och genealogiska uppgifter, eller granskning av dokument eller system som används för att lagra och behandla sådana uppgifter som samlas in om avelsdjur. Granskningen kan beakta kvalitetskontroller eller kontrollsystem för att säkerställa att de registrerade uppgifterna är korrekta, till exempel härstamningskontroller som genomförs för att bekräfta ett djurs härstamning. De behöriga myndigheterna kan utföra offentliga kontroller i anläggningar och kontor och av utrustning som tillhör uppfödare, avelsorganisationer eller avelsverksamheter samt på avelsdjuren eller avelsmaterialet som har samlats in från de avelsdjur som ingår i avelsprogrammet.

(62)

När det i denna förordning hänvisas till ”annan offentlig verksamhet” bör detta, beroende på sammanhanget, anses omfatta erkännande av avelsorganisationer och avelsverksamheter, godkännande av avelsprogram och stöd till andra medlemsstater och tredjeländer.

(63)

För att de unionsbestämmelser om avelsdjur, och avelsmaterial från dem, som fastställs i denna förordning ska tillämpas effektivt måste medlemsstaternas behöriga myndigheter samarbeta och vid behov ge varandra administrativt stöd. Följaktligen bör allmänna bestämmelser om administrativt stöd och samarbete som liknar de som för närvarande anges i avdelning IV i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 (23) fastställas i den här förordningen, med nödvändiga anpassningar.

(64)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att, om det finns belägg för att det i ett tredjeland förekommer omfattande och allvarlig bristande efterlevnad av unionsrätten om djuravel, anta särskilda åtgärder för att begränsa konsekvenserna av denna bristande efterlevnad.

(65)

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör också ha de befogenheter som krävs för att se till att avelstekniska och genealogiska bestämmelser om avelsdjur i denna förordning efterlevs, inklusive att tillfälligt upphäva godkännandet av ett avelsprogram eller återkalla ett erkännande av en avelsorganisation eller avelsverksamhet vid bristande efterlevnad av bestämmelserna i denna förordning.

(66)

Kommissionen bör vid behov utföra kontroller i medlemsstaterna, bland annat mot bakgrund av resultaten av den offentliga kontroll som medlemsstaterna genomför, för att säkerställa tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning i alla medlemsstater.

(67)

Kommissionen bör vid behov utföra kontroller i tredjeländer i syfte att upprätta förteckningen över avelsorgan i tredjeländer från vilka det är tillåtet att till unionen föra in avelsdjur och sädesvätska, oocyter och embryon från dem, i syfte att utarbeta villkoren för införseln av dem till unionen och att få avelstekniska och genealogiska uppgifter om likvärdighetsavtalens funktionssätt. Kommissionen bör även utföra kontroller i tredjeländer när så krävs till följd av återkommande eller nya problem i samband med avelsdjur eller avelsmaterial från dem.

(68)

Att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna i denna förordning med hjälp av offentliga kontroller är av avgörande betydelse för att säkerställa att förordningens mål verkligen uppnås i hela unionen. Brister i en medlemsstats kontrollsystem kan i vissa fall vara ett avsevärt hinder för uppnående av dessa mål och kan leda till omfattande bristande efterlevnad av dessa bestämmelser. Kommissionen bör därför kunna reagera på allvarliga brister i en medlemsstats kontrollsystem genom att anta åtgärder som tillämpas fram till den tidpunkt då den berörda medlemsstaten vidtar nödvändiga åtgärder för att avhjälpa störningen. Sådana åtgärder inbegriper förbud mot handel med avelsdjur och avelsmaterial från dem, tillämpning av särskilda villkor för denna handel eller andra åtgärder som kommissionen anser vara lämpliga för att åtgärda den omfattande bristen på efterlevnad.

(69)

Eftersom direktiven 88/661/EEG, 89/361/EEG, 90/427/EEG, 94/28/EG och 2009/157/EG ska upphävas och ersättas av den här förordningen, måste också de kommissionsrättsakter som antagits enligt dessa direktiv upphävas och, vid behov, ersättas med antingen delegerade akter eller genomförandeakter som antas i enlighet med de befogenheter som ges i den här förordningen. Dessa kommissionsrättsakter bör därför upphävas och, vid behov, ersättas.

(70)

I syfte att säkerställa en korrekt tillämpning av denna förordning och komplettera den eller ändra bilagorna till förordningen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att fastställa kraven för individprövning och avelsvärdering, uppgifterna och kraven för referenscentrumen i Europeiska unionen samt innehåll i och format för härstamningsbevis.

(71)

När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter är det särskilt viktigt att den genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (24). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(72)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning vad gäller förlagor till den information som medlemsstaterna ska offentliggöra från förteckningen över erkända avelsorganisationer och avelsverksamheter, metoder för att kontrollera renrasiga avelsdjurs identitet, individprövning och avelsvärdering, utseendet av referenscentrum i Europeiska unionen, förlagor till de identitetshandlingar för hästdjur som gäller under hästdjurens hela livstid, förlagor till de härstamningsbevis som åtföljer avelsdjur och avelsmaterial från dem, erkännande av likvärdighet av åtgärder som tillämpas i tredjeländer, allvarliga störningar i en medlemsstats kontrollsystem och fastställandet av särskilda åtgärder när det gäller införsel till unionen av avelsdjur och avelsmaterial från dem, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (25). Om den ständiga kommittén för husdjursavel inte avger något yttrande bör kommissionen inte anta genomförandeakten.

(73)

De bestämmelser som fastställs i direktiven 87/328/EEG, 88/661/EEG, 89/361/EEG, 90/118/EEG, 90/119/EEG, 90/427/EEG, 91/174/EEG, 94/28/EG och 2009/157/EG samt i beslut 96/463/EG ska ersättas av de bestämmelser som fastställs i denna förordning och i de delegerade akter och genomförandeakter som kommissionen antar i enlighet med de befogenheter som ges i denna förordning. Följaktligen bör dessa rättsakter upphävas.

(74)

Följande kommissionsbeslut beträffande bland annat artspecifika kriterier för godkännande eller erkännande av rasföreningar och avelsverksamheter, införande av avelsdjur i stamböcker, godkännande för avel och artificiell insemination samt individprövning och avelsvärdering antogs i enlighet med direktiven 88/661/EEG, 89/361/EEG, 90/427/EEG, 94/28/EG och 2009/157/EG: Kommissionens beslut 84/247/EEG (26), 84/419/EEG (27), 89/501/EEG (28), 89/502/EEG (29), 89/504/EEG (30), 89/505/EEG (31), 89/507/EEG (32), 90/254/EEG (33), 90/255/EEG (34), 90/256/EEG (35), 90/257/EEG (36), 92/353/EEG (37), 96/78/EG (38) och 2006/427/EG (39). Denna förordning bör fastställa bestämmelser som ersätter bestämmelserna i de kommissionsbesluten.

(75)

Denna förordning bör fastställa liknande bestämmelser som de som fastställs i kommissionens beslut 92/354/EEG (40).

(76)

Följande kommissionsrättsakter antogs i enlighet med direktiven 88/661/EEG, 89/361/EEG, 90/427/EEG, 94/28/EG och 2009/157/EG: Kommissionens beslut 89/503/EEG (41), 89/506/EEG (42), 90/258/EEG (43), 96/79/EG (44), 96/509/EG (45), 96/510/EG (46), 2005/379/EG (47), och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/262 (48). Denna förordning bör fastställa bestämmelser som ersätter bestämmelserna i de kommissionsrättsakterna.

(77)

För att säkerställa rättslig tydlighet och undvika överlappningar bör de kommissionsrättsakter som avses i skälen 74, 75 och 76 upphöra att gälla från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas. Dessutom bör kommissionen minst 18 månader före den dag då denna förordning börjar tillämpas anta genomförandeakter som fastställer förlagorna för presentationen av den information som ska ingå i den förteckning över erkända avelsorganisationer och avelsverksamheter som medlemsstaterna ska offentliggöra, samt förlagorna till härstamningsbevisen för avelsdjur och avelsmaterial från dem. Dessa genomförandeakter bör vara tillämpliga från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas.

(78)

I syfte att säkerställa en smidig övergång för uppfödarorganisationer, avelsorganisationer, föreningar för uppfödare, privata företag eller andra organisationer eller föreningar som har godkänts eller erkänts med eller utan tidsbegränsning enligt de akter som upphävs genom denna förordning och för de avelsprogram som genomförs av dessa aktörer, bör de aktörerna och deras avelsprogram anses vara erkända eller godkända i enlighet med denna förordning. Dessa aktörer bör således inte vara föremål för de förfaranden för erkännande, godkännande och anmälan avseende utvidgningen av det geografiska området till andra medlemsstater i enlighet med denna förordning, även om övriga bestämmelser i denna förordning bör tillämpas på dem. Medlemsstaterna bör säkerställa att dessa aktörer följer alla bestämmelser i denna förordning, särskilt genom att genomföra riskbaserad offentlig kontroll av dem. Vid bristande efterlevnad bör de behöriga myndigheterna säkerställa att dessa aktörer vidtar nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med bristen på efterlevnad och, vid behov, tillfälligt eller slutgiltigt återkalla erkännandet av de aktörerna eller tillfälligt eller slutgiltigt upphäva godkännandet av deras avelsprogram.

(79)

Kommissionen antog nyligen ett förslag till ny förordning om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet. Den nya förordningen är avsedd att upphäva förordning (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG (49), rådets direktiv 90/425/EEG (50) och direktiven 91/496/EEG och 97/78/EG. Den är också avsedd att införliva vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 882/2004 och i dessa direktiv, efter nödvändiga anpassningar. Däremot är inte avsikten att djuravel ska omfattas av tillämpningsområdet för den förordningen. För att säkerställa rättslig klarhet och rättslig förutsebarhet och i avvaktan på att direktiven 89/608/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG och 97/78/EG ska upphävas genom den nya förordningen är det nödvändigt att stryka hänvisningarna till ”avelsteknisk” i direktiven 89/608/EEG och 90/425/EEG, medan direktiv 91/496/EEG och 97/78/EG inte kräver någon sådan ändring. Direktiven 89/608/EEG och 90/425/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(80)

Fram till och med den dag då artikel 110 i förordning (EU) 2016/429 börjar tillämpas bör avelsorganisationer som genomför godkända avelsprogram med renrasiga avelsdjur av hästdjur kunna fortsätta att utfärda identitetshandlingar för dessa renrasiga avelsdjur i enlighet med artikel 8.1 i direktiv 90/427/EEG.

(81)

Denna förordning bör börja tillämpas från och med den första dagen i den tjugoåttonde månaden efter det att den har trätt i kraft.

a)

Avelstekniska och genealogiska bestämmelser om handel med avelsdjur och avelsmaterial från dem samt införsel av dem till unionen.

b)

Bestämmelser om erkännande av avelsorganisationer och avelsverksamheter samt om godkännande av deras avelsprogram.

c)

Rättigheter och skyldigheter för uppfödare, avelsorganisationer och avelsverksamheter.

d)

Bestämmelser om införande av avelsdjur i stamböcker och register och om godkännande av avelsdjur för avel och avelsmaterial från dem.

e)

Bestämmelser om individprövning och avelsvärdering av avelsdjur.

f)

Bestämmelser om utfärdande av härstamningsbevis för avelsdjur och avelsmaterial från dem.

g)

Bestämmelser om offentlig kontroll, i synnerhet kontroll av avelsorganisationer och avelsverksamheter, och bestämmelser om annan offentlig verksamhet.

h)

Bestämmelser om administrativt stöd och samarbete och om verkställighet i medlemsstaterna.

i)

Bestämmelser om kommissionens kontroller i medlemsstaterna och tredjeländer.

a)

nötkreatur (Bos taurus, Bos indicus och Bubalus bubalis),

b)

svin (Sus scrofa),

c)

får (Ovis aries),

d)

get (Capra hircus), eller

e)

hästdjur (Equus caballus och Equus asinus),

a)

erkännandet av avelsorganisationer och avelsverksamheter samt godkännandet av de avelsprogram som de genomför på avelsdjur,

b)

offentlig kontroll av aktörer,

c)

tillhandahållandet av stöd till andra medlemsstater och tredjeländer om bristande efterlevnad konstateras,

d)

annan offentlig verksamhet än den som avses i leden a och c,

a)

renrasiga avelssvin av olika raser eller linjer,

b)

avelssvin som själva är resultatet av en korsning (hybrid) mellan olika raser eller linjer,

c)

avelssvin som tillhör en av de kategorier som avses i leden a och b,

a)

varje typ av stambok, förteckning eller dataregister som förs av en avelsorganisation och som består av ett huvudavsnitt och, om rasföreningen beslutar detta, en eller fler bilagor för djur av samma art som inte är berättigade att föras in i huvudavsnittet,

b)

i förekommande fall, varje typ av motsvarande bok som förs av ett avelsorgan,

a)

förteckning eller dataregister som förs av en avelsverksamhet där hybridavelssvin är införda med uppgift om deras härstamning,

b)

i förekommande fall, varje typ av motsvarande register som förs av ett avelsorgan,

a)

Sökandens huvudkontor finns i den medlemsstat där den behöriga myndigheten är belägen.

b)

Sökanden visar i sin ansökan att den uppfyller kraven i del 1 i bilaga I för de avelsprogram för vilka den avser att ansöka om godkännande i enlighet med artikel 8.3 och, i tillämpliga fall, artikel 12.

c)

Ansökan innehåller, för varje sådant planerat avelsprogram, ett utkast till avelsprogrammet som ska innehålla den information som föreskrivs i del 2 i bilaga I och dessutom, när det gäller renrasiga avelsdjur av hästdjur, i del 3 i bilaga I.

d)

När sökanden lämnar in en ansökan som avses i punkt 1 i den här artikeln, lämnar den in en ansökan om godkännande i enlighet med artikel 8.2 för minst ett av de planerade avelsprogrammen.

a)

Namn på samt kontaktuppgifter och, om sådan föreligger, webbadress till avelsorganisationen eller avelsverksamheten.

b)

För varje avelsorganisation eller avelsverksamhet i denna förteckning:

a)

de har ett eller flera av följande syften:

b)

de noggrant beskriver urvals- och avelsmålen,

c)

de uppfyller kraven i del 2 i bilaga I och dessutom, när det gäller renrasiga avelsdjur av hästdjur, kraven i del 3 i bilaga I.

a)

avelsorganisationerna och avelsverksamheterna förblir ansvariga gentemot den behöriga myndigheten när det gäller att säkerställa efterlevnaden av kraven i delarna 2 och 3 i bilaga I,

b)

det inte föreligger någon intressekonflikt mellan den tredje parten och den ekonomiska verksamheten hos de uppfödare som deltar i avelsprogrammet.

c)

den tredje parten uppfyller alla nödvändiga krav för att utföra dessa verksamheter,

d)

dessa avelsorganisationer och avelsverksamheter närmare anger vilka verksamheter de avser att utkontraktera och namnet på och kontaktuppgifterna för dessa tredje parter i den ansökan som avses i punkt 2.

a)

De väsentliga egenskaperna eller särdragen hos rassärdragen eller huvudmålen för avelsprogrammet,

b)

bevarandet av denna ras eller av den genetiska mångfalden inom rasen, eller,

c)

om det avelsprogrammet syftar till att bevara rasen, ett effektivt genomförande av det avelsprogrammet

a)

Antalet avelsprogram som redan har godkänts för den rasen i den medlemsstaten,

b)

storleken på den population som omfattas av dessa avelsprogram,

c)

det eventuella genetiska bidraget från avelsprogram som genomförs av andra avelsorganisationer för samma ras i andra medlemsstater eller av avelsorgan i tredjeländer.

a)

lämna en anmälan till den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten minst 90 dagar före det planerade startdatumet för avelsprogrammet i den andra medlemsstaten och, på begäran av den myndighet som har tagit emot anmälan, tillhandahålla en översättning av anmälan till ett av den andra medlemsstatens officiella språk,

b)

på begäran av den myndighet som har tagit emot anmälan minst 60 dagar före det planerade startdatumet för avelsprogrammet i den andra medlemsstaten tillhandahålla en kopia av det avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.3 tillsammans med, på begäran av den myndigheten, en översättning till ett av den andra medlemsstatens officiella språk som ska tillhandahållas av den ansökande avelsorganisationen eller avelsverksamheten.

a)

ett godkänt avelsprogram redan genomförs i den andra medlemsstaten på renrasiga avelsdjur av samma ras, och

b)

godkännandet av ytterligare ett avelsprogram skulle äventyra det avelsprogram som genomförs av en annan avelsorganisation för samma ras och som redan har godkänts i den andra medlemsstaten med avseende på minst ett av följande alternativ:

a)

deras avelsdjur hålls på anläggningar som är belägna inom avelsprogrammets geografiska område,

b)

deras avelsdjur hör till den ras, när det gäller renrasiga avelsdjur, eller den ras, linje eller korsning, när det gäller hybridavelssvin, som omfattas av avelsprogrammet.

a)

i enlighet med artiklarna 18 och 20 få sina renrasiga avelsdjur införda i huvudavsnittet i den stambok som avelsorganisationen upprättat för rasen,

b)

i enlighet med artikel 20 få sina djur registrerade i en bilaga till den stambok som avelsorganisationen upprättat för rasen,

c)

i enlighet med artikel 23 få sina hybridavelssvin införda i ett register som en avelsverksamhet upprättat för rasen, linjen eller korsningen,

d)

delta i individprövning och avelsvärdering i enlighet med artikel 25,

e)

få ett härstamningsbevis i enlighet med artikel 30.1 och 30.4.

f)

på begäran få aktuella resultat av individprövningar och avelsvärderingar för sina avelsdjur, när sådana resultat finns tillgängliga,

g)

få tillgång till alla andra tjänster som den avelsorganisation eller avelsverksamhet som genomför avelsprogrammet erbjuder deltagande uppfödare inom ramen för avelsprogrammet.

a)

bli medlem i avelsorganisationen eller avelsverksamheten,

b)

delta i fastställandet och utvecklingen av avelsprogrammet i enlighet med de förfaranderegler som avses i del 1 punkt B.1 b i bilaga I,

a)

utifrån dessa djurs förtjänster, och dela in dessa klasser utifrån deras ålder eller kön, eller

b)

utifrån dessa djurs ålder eller kön, förutsatt att dessa klasser också delas in utifrån deras förtjänster.

a)

del 1 kapitel III punkt 1 a i bilaga II vad gäller hondjur av nötkreatur, svin, får och get,

b)

del 1 kapitel III punkt 2 i bilaga II vad gäller djur av utrotningshotade raser av nötkreatur, svin, får och get eller av lantraser av får, eller

c)

del 1 kapitel III punkt 1 b i bilaga II vad gäller handjur och hondjur av hästdjur.

a)

i sitt avelsprogram ange en period för upprättande av den nya stamboken som är lämplig med beaktande av den berörda artens eller rasens generationsintervall,

b)

hänvisa till varje befintlig stambok i vilken de renrasiga avelsdjuren eller deras föräldrar infördes för första gången efter födseln och till det ursprungliga registreringsnumret i den stamboken,

c)

i sitt system för registrering av härstamningen identifiera de djur som de anser vara rasens founders.

a)

en period för upprättande eller återupprättande av stamboken, som är lämplig med beaktande av den berörda rasen, anges i avelsprogrammet,

b)

det i förekommande fall hänvisas till varje stambok i vilken de renrasiga avelsdjuren eller uppgift om deras härstamning har införts och till det ursprungliga registreringsnumret i den stamboken,

c)

de djur som avelsorganisationen anser utgöra grunden för rasens återskapande identifieras i systemet för registrering av härstamningen.

a)

För naturlig betäckning, alla renrasiga avelsdjur av den rasen.

b)

För artificiell insemination, sädesvätska som samlats in från renrasiga avelsdjur av nötkreatur som har genomgått avelsvärdering i enlighet med artikel 25.

c)

För artificiell insemination, sädesvätska som samlats in från renrasiga avelsdjur av svin, får eller get som har genomgått individprövning eller avelsvärdering i enlighet med artikel 25.

d)

För artificiell insemination, sädesvätska som har samlats in från renrasiga avelsdjur av hästdjur som har genomgått individprövning eller avelsvärdering i enlighet med artikel 25, om detta krävs enligt det avelsprogram som har godkänts i enlighet med artikel 8.3 och, i förekommande fall, artikel 12.

e)

För överföring av embryon, oocyter som samlats in och används för in vitro-produktion av embryon och in vivo-producerade embryon som befruktats med sådan sädesvätska som avses i led b eller c i denna punkt, under förutsättning att dessa oocyter och embryon samlats in från renrasiga avelsdjur av nötkreatur, svin, får eller get som har genomgått individprövning eller avelsvärdering i enlighet med artikel 25.

f)

För överföring av embryon, oocyter som samlats in och används för in vitro-produktion av embryon och in vivo-producerade embryon som befruktats med sådan sädesvätska som avses i led d i denna punkt, under förutsättning att dessa oocyter och embryon samlats in från renrasiga avelsdjur av hästdjur som har genomgått individprövning eller avelsvärdering i enlighet med artikel 25, om detta krävs enligt det avelsprogram som har godkänts i enlighet med artikel 8.3 och, i förekommande fall, artikel 12.

g)

För prövning av renrasiga avelsdjur av hankön av nötkreatur, svin, får och get, sädesvätska som har samlats in från renrasiga avelsdjur som inte har genomgått individprövning eller avelsvärdering, under förutsättning att sädesvätskan endast används i syfte att pröva dessa renrasiga avelsdjur av hankön inom gränsen för de mängder som avelsorganisationen behöver för att genomföra sådan prövning i enlighet med artikel 25.

a)

För naturlig betäckning, hybridavelssvin av samma ras, linje eller korsning som definierats i det avelsprogrammet.

b)

För artificiell insemination, sädesvätska som har samlats in från hybridavelssvin som har genomgått individprövning eller avelsvärdering i enlighet med artikel 25, om detta krävs enligt det avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.3 och, i förekommande fall, artikel 12.

c)

För överföring av embryon, oocyter som samlats in och används för in vitro-produktion av embryon och in vivo-producerade embryon som befruktats med sådan sädesvätska som avses i led b, under förutsättning att dessa oocyter och embryon har samlats in från hybridavelssvin som har genomgått individprövning eller avelsvärdering i enlighet med artikel 25, om detta krävs enligt det avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.3 och, i förekommande fall, artikel 12.

d)

För prövning av hybridavelssvin av hankön, sädesvätska som har samlats in från hybridavelssvin som inte har genomgått individprövning eller avelsvärdering, under förutsättning att sädesvätskan endast används i syfte att pröva dessa hybridavelssvin inom gränsen för de mängder som avelsverksamheten behöver för att genomföra sådan prövning i enlighet med artikel 25.

a)

bilaga III när det gäller renrasiga avelsdjur av nötkreatur, svin, får och get samt hybridavelssvin,

b)

det avelsprogram som genomförs av denna avelsorganisation och som godkänts i enlighet med artikel 8.3 och, i förekommande fall, artikel 12 när det gäller renrasiga avelsdjur av hästdjur.

a)

vetenskapliga framsteg,

b)

teknisk utveckling, eller

c)

behovet av att bevara värdefulla genetiska resurser.

a)

själva genomföra denna individprövning eller avelsvärdering, eller

b)

utse de tredje parter till vilka denna individprövning eller avelsvärdering ska utkontrakteras.

a)

de lokaler och den utrustning som behövs för att genomföra denna individprövning eller avelsvärdering,

b)

lämpligt kvalificerad personal, och

c)

kapacitet att genomföra sådan individprövning eller avelsvärdering i enlighet med artikel 25.

a)

Journaler med alla data från individprövningar och avelsvärderingar avseende avelsdjur från anläggningar som är belägna i det område där den behöriga myndigheten är verksam.

b)

Uppgifter om de metoder som används för registrering av egenskaper.

c)

Uppgifter om den modell för individprövning som används för analys av resultaten av individprövningen.

d)

Uppgifter om de statistiska metoder som används för analys av resultaten av individprövningen för varje utvärderad egenskap.

e)

Uppgifter om de genetiska parametrar som används för varje utvärderad egenskap, inbegripet, i förekommande fall, uppgifter om den genomiska avelsvärderingen.

a)

uppfylla de krav som anges i punkt 1 i bilaga IV,

b)

ansvara för de uppgifter som fastställs i

om dessa uppgifter ingår i referenscentrumens årliga eller fleråriga verksamhetsprogram som fastställts i överensstämmelse med målen och prioriteringarna i de relevanta verksamhetsprogram som antagits av kommissionen i enlighet med artikel 36 i förordning (EU) nr 652/2014.

a)

de krav på referenscentrum i Europeiska unionen som anges i punkt 1 i bilaga IV,

b)

de uppgifter för referenscentrum i Europeiska unionen som anges i punkterna 2 och 3 i bilaga IV.

a)

de arter av renrasiga avelsdjur för vilka metoderna för individprövning och avelsvärdering ska harmoniseras eller förbättras och till de vetenskapliga och tekniska framstegen inom individprövning eller avelsvärdering, eller

b)

de utrotningshotade raser för vilka metoder för bevarande av dessa raser eller den genetiska mångfalden inom dessa raser ska fastställas eller harmoniseras och till de vetenskapliga och tekniska framstegen inom dessa områden.

a)

de uppfyller de krav som fastställs i punkt 1 i bilaga IV,

b)

de utför de uppgifter som fastställs i

a)

avelsorganisationer eller avelsverksamheter som på de avelsdjuren genomför avelsprogram som är godkända i enlighet med artikel 8 och, i förekommande fall, artikel 12,

b)

de behöriga myndigheter som avses i artikel 8.3 eller, i förekommande fall, artikel 12.2 a om de behöriga myndigheterna fattar ett sådant beslut, eller

c)

avelsorgan som är upptagna i den förteckning som avses i artikel 34 och som genomför avelsprogram på dessa avelsdjur.

a)

innehålla de uppgifter som fastställs i relevanta delar och kapitel i bilaga V,

b)

följa motsvarande förlagor till härstamningsbevis som föreskrivs i de genomförandeakter som antagits enligt punkt 10.

a)

Resultaten av denna individprövning.

b)

Aktuella resultat av denna avelsvärdering.

c)

Genetiska defekter och särdrag i samband med detta avelsprogram som berör avelsdjuret eller donatorerna till detta avelsmaterial.

a)

Resultaten av denna individprövning.

b)

Aktuella resultat av denna avelsvärdering.

c)

Genetiska defekter och särdrag i samband med detta avelsprogram som berör avelsdjuret eller donatorerna till detta avelsmaterial.

a)

vetenskapliga framsteg,

b)

teknisk utveckling,

c)

hur den inre marknaden fungerar, eller

d)

behovet av att bevara värdefulla genetiska resurser.

a)

när det gäller avelsdjur av nötkreatur, svin, får och get, de uppgifter som fastställs i del 2 kapitel I i bilaga V eller del 3 kapitel I i bilaga V ingår i andra dokument som åtföljer dessa avelsdjur och som utfärdats av avelsorganisationen eller avelsverksamheten,

b)

när det gäller avelsmaterial från nötkreatur, svin, får, get och hästdjur,

a)

de uppgifter som fastställs i relevanta delar och kapitel i bilaga V ingår i andra dokument som åtföljer avelsdjuret eller avelsmaterialet från det,

b)

det avelsorgan som genomför avelsprogrammet eller en annan aktör som avses i punkt 1 tillhandahåller en uttömmande förteckning över dessa dokument, deklarerar att de uppgifter som fastställs i relevanta delar och kapitel i bilaga V ingår i dessa dokument och intygar innehållet i dessa dokument.

a)

Det genomför avelsprogram som är likvärdiga med de avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.3 och som genomförs på samma ras av avelsorganisationer eller på samma ras, linje eller korsning av avelsverksamheter vad gäller följande:

b)

Ett offentligt organ i tredjelandet utövar tillsyn och kontroll av det.

c)

Det har antagit förfarandebestämmelser för att säkerställa att renrasiga avelsdjur som avelsorganisationer för in i stamböcker eller som avelsverksamheter för in i register och avkommor från avelsmaterial från sådana avelsdjur redan är införda eller berättigade att föras in, utan diskriminering på grund av ursprungsland, i den stambok eller det register för samma ras, när det gäller renrasiga avelsdjur, eller samma ras, linje eller korsning när det gäller hybridavelssvin, som förs av de avelsorganen.

a)

Erkännande av avelsorganisationer och avelsverksamheter enligt artikel 4.

b)

Godkännande av avelsorganisationers och avelsverksamheters avelsprogram enligt artikel 8.

c)

Införande av renrasiga avelsdjur i stamböcker och av hybridavelssvin i registren enligt artiklarna 18, 20 och 23.

d)

Godkännande av avelsdjur för avel enligt artiklarna 21, 22 och 24.

e)

Användning av avelsmaterial från avelsdjur för prövning och avel enligt artiklarna 21 och 24.

f)

Individprövning och avelsvärdering enligt artikel 25.

g)

Offentlig kontroll av aktörer enligt artikel 43.

a)

En grundlig undersökning av de uppgifter och data som har lämnats av det tredjeland som vill få sina åtgärder erkända såsom likvärdiga med de åtgärder som krävs enligt denna förordning.

b)

I förekommande fall, ett tillfredsställande resultat av en kontroll som utförts av kommissionen i enlighet med artikel 57.

a)

Formatet på det härstamningsbevis som åtföljer avelsdjuren eller avelsmaterialet från dem samt vad intyget ska innehålla.

b)

Särskilda krav som gäller för införsel till unionen av avelsdjuren eller avelsmaterialet från dem och den offentliga kontroll som ska genomföras vid införseln till unionen av avelsdjuren eller avelsmaterialet från dem.

c)

Om nödvändigt, rutiner för att upprätta och göra ändringar i förteckningar över avelsorgan i det berörda tredjeland från vilket det är tillåtet att föra in avelsdjur och avelsmaterial från dem till unionen.

a)

avelsdjuren eller donatorerna till avelsmaterialet är införda i en stambok eller i ett register som förs av ett avelsorgan i avsändartredjelandet,

b)

avelsmaterialet uppfyller de villkor som fastställs i artikel 21.1 eller 21.2, om så krävs enligt det avelsprogram som genomförs av avelsorganisationen eller avelsverksamheten,

c)

avelsdjuren innehar rasens särdrag eller, när det gäller hybridavelssvin, rasens, linjens eller korsningens särdrag i enlighet med vad som fastställs i det avelsprogram som genomförs av avelsorganisationen eller avelsverksamheten,

d)

det avelsorgan som avses i led a är upptaget i den förteckning över avelsorgan som avses i artikel 34.

a)

Dessa djur ska åtföljas av följande:

b)

Sändningen ska kontrolleras vid den gränskontrollstation där dokument- och identitetskontroller samt fysiska kontroller utförs i enlighet med artikel 4 i direktiv 91/496/EEG.

a)

sändningen åtföljs av de dokument som avses i punkt 1 a,

b)

sändningens innehåll och märkning motsvarar de uppgifter som anges i de dokument som avses i punkt 1 a.

a)

det finns ett behov av att upprätthålla eller etablera den rasen i medlemsstaten eller på det område inom vilket den behöriga myndigheten verkar, eller

b)

rasen är en utrotningshotad ras.

a)

för organisationer eller föreningar för uppfödare, rasföreningar eller offentliga organ att erkännas som avelsorganisationer i enlighet med artikel 4.3,

b)

för avelsorganisationer att få sina avelsprogram godkända i enlighet med artikel 8.3 och, i förekommande fall, artikel 12.

a)

förfoga över tillräckligt med kvalificerad personal och lämpliga lokaler och lämplig utrustning för att effektivt kunna genomföra avelsprogrammet,

b)

kunna utföra de kontroller som krävs för att registrera härstamningen för de renrasiga avelsdjur som omfattas av avelsprogrammet,

c)

ha en tillräckligt stor population av renrasiga avelsdjur och tillräckligt många uppfödare inom det geografiska område som avelsprogrammet omfattar,

d)

kunna generera, eller låta generera för dess räkning, och kunna använda uppgifter om renrasiga avelsdjur som behövs för genomförandet av avelsprogrammet,

e)

ha antagit förfarandebestämmelser

a)

Uppgifter om dess syfte, som är att bevara rasen, förbättra rasen, skapa en ny ras, återskapa en ras eller kombinationer av flera av dessa syften.

b)

Namnet på den ras som omfattas av avelsprogrammet för att förhindra sammanblandning med liknande renrasiga avelsdjur av andra raser som är införda i andra stamböcker.

c)

En detaljerad beskrivning av rasens särdrag, inklusive uppgifter om de väsentliga särdrag som omfattas av avelsprogrammet i fråga.

d)

Uppgifter om det geografiska område där programmet genomförs.

e)

Uppgifter om det system för identifiering av renrasiga avelsdjur som ska säkerställa att renrasiga avelsdjur förs in i stamboken först efter att de har identifierats individuellt och i enlighet med unionsrätten på området djurhälsa i fråga om identifiering och registrering av djur av den berörda arten.

f)

Uppgifter om systemet för registrering av härstamningen för de renrasiga avelsdjur som är införda eller registrerade och berättigade att föras in i stamböcker.

g)

Avelsprogrammets urvals- och avelsmål, inklusive uppgifter om vilka som är de huvudsakliga målen för det avelsprogrammet, och i förekommande fall, de detaljerade urvalskriterierna med avseende på dessa mål beträffande urvalet av renrasiga avelsdjur.

h)

Om avelsprogrammet kräver individprövning eller avelsvärdering:

i)

Om bilagor upprättas i enlighet med artikel 17 eller om huvudavsnittet delas in i klasser i enlighet med artikel 16, uppgifter om bestämmelserna för indelning av stamboken och de kriterier eller förfaranden som används för att registrera djur i de bilagorna eller klassificera dem i de klasserna.

j)

Om avelsprogrammet när det gäller renrasiga avelsdjur av hästdjur förbjuder eller begränsar användningen av en eller flera reproduktionstekniker eller användningen av renrasiga avelsdjur för en eller flera reproduktionstekniker som avses i artikel 21.2, uppgifter om sådana förbud eller begränsningar.

k)

Om den behöriga myndigheten utkontrakterar specifik teknisk verksamhet knuten till förvaltningen av avelsprogrammet till tredje parter, uppgifter om den verksamheten liksom de utsedda tredje parternas namn och kontaktuppgifter.

a)

upprätta och hålla uppdaterad en förteckning över de behöriga myndigheter den har utsett i enlighet med punkt 1, inklusive deras kontaktuppgifter,

b)

i den förteckning som avses i led a ange den adress dit följande ska skickas:

c)

offentliggöra den förteckning som avses i led a på en webbplats och underrätta kommissionen om denna webbplats.

a)

ha förfaranden och/eller bestämmelser för att säkerställa och verifiera att den offentliga kontroll och annan offentlig verksamhet som de utför är effektiv, lämpad för sitt syfte och opartisk samt att den håller hög kvalitet och är konsekvent,

b)

ha förfaranden och/eller bestämmelser för att säkerställa att den personal hos dem som utför offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet inte står i intressekonflikt med de aktörer som är föremål för sådan offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet,

c)

förfoga över eller ha tillgång till tillräckligt med personal med de kvalifikationer, den utbildning och de erfarenheter som krävs för att offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet ska kunna utföras effektivt och ändamålsenligt,

d)

förfoga över lokaler och utrustning som är lämpade för ändamålet och väl underhållna för att säkerställa att personalen kan utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet effektivt och ändamålsenligt,

e)

ha de rättsliga befogenheter som krävs för att utföra offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet och för att vidta de åtgärder som föreskrivs i denna förordning,

f)

ha antagit de rättsliga förfaranden som krävs för att personalen ska få tillträde till aktörernas lokaler och tillgång till aktörernas dokument och elektroniska informationshanteringssystem för att i god ordning kunna fullgöra sina uppgifter.

a)

syftet med offentlig kontroll eller undersökningar,

b)

skyddet för en aktörs eller annan fysisk eller juridisk persons affärsintressen,

c)

skyddet av domstolsförhandlingar och juridisk rådgivning.

a)

risken för att bestämmelserna i denna förordning inte efterlevs,

b)

resultatet av tidigare offentlig kontroll av aktörer och deras efterlevnad av bestämmelserna i denna förordning,

c)

tillförlitligheten hos och resultaten av de egenkontroller som aktörerna genomfört, eller som tredje part genomfört på deras begäran, för att kontrollera att bestämmelserna i denna förordning efterlevs,

d)

information som skulle kunna tyda på att bestämmelserna i denna förordning inte efterlevs.

a)

har sitt ursprung i den medlemsstat där den offentliga kontrollen genomförs eller i en annan medlemsstat, eller

b)

förs in till unionen.

a)

En beskrivning av syftet med den offentliga kontrollen.

b)

De kontrollmetoder som tillämpats.

c)

Resultaten av den offentliga kontrollen.

d)

I förekommande fall de åtgärder som de behöriga myndigheterna kräver att aktörerna ska vidta till följd av den offentliga kontrollen.

a)

nödvändigt tillträde till sin utrustning, sina lokaler och andra platser som de ansvarar för,

b)

nödvändig tillgång till sina elektroniska informationshanteringssystem,

c)

nödvändigt tillträde till sina avelsdjur och det avelsmaterial från dem som de ansvarar för,

d)

nödvändig tillgång till sina dokument och andra relevanta uppgifter.

a)

vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att fastställa orsaken till och omfattningen av den bristande efterlevnaden samt fastställa de berörda aktörernas ansvar,

b)

vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de berörda aktörerna åtgärdar den bristande efterlevnaden och ser till att den inte upprepas.

a)

beordra att avelsorganisationen skjuter upp införandet i stamböcker av renrasiga avelsdjur eller att avelsverksamheten skjuter upp införandet i register av hybridavelssvin,

b)

beordra att avelsdjuren eller avelsmaterialet från dem inte används för avel i enlighet med denna förordning,

c)

tillfälligt upphäva avelsorganisationens eller avelsverksamhetens utfärdande av härstamningsbevis,

d)

tillfälligt upphäva eller återkalla godkännandet av ett avelsprogram som genomförs av en avelsorganisation eller avelsverksamhet, om avelsorganisationen eller avelsverksamheten i sin verksamhet upprepade gånger, kontinuerligt eller i allmänhet brustit i efterlevnaden av kraven i det avelsprogram som godkänts i enlighet med artikel 8.3 eller, i förekommande fall, artikel 12,

e)

återkalla det erkännande av avelsorganisationen eller avelsverksamheten som beviljats i enlighet med artikel 4.3, om avelsorganisationen eller avelsverksamheten upprepade gånger, kontinuerligt eller i allmänhet brustit i efterlevnaden av kraven i artikel 4.3,

f)

vidta andra åtgärder som de anser vara lämpliga för att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning följs.

a)

en skriftlig underrättelse om sitt beslut om vilka åtgärder som ska vidtas i enlighet med punkt 1 och om skälen till beslutet, och

b)

information om rätten att överklaga sådana beslut och om de förfaranden och tidsfrister som gäller för detta.

a)

en motiverad begäran från en behörig myndighet i en medlemsstat (nedan kallad begärande behörig myndighet) om information från en behörig myndighet i en annan medlemsstat (nedan kallad anmodad behörig myndighet) som behövs för utförandet eller uppföljningen av offentlig kontroll,

b)

om den bristande efterlevnaden kan få återverkningar i andra medlemsstater, en anmälan till de behöriga myndigheterna i dessa andra medlemsstater från den behöriga myndighet som är medveten om denna bristande efterlevnad,

c)

den anmodade behöriga myndighetens tillhandahållande av nödvändiga uppgifter och dokument till den begärande behöriga myndigheten utan onödigt dröjsmål så snart uppgifterna och dokumenten i fråga finns tillgängliga,

d)

undersökningar eller offentlig kontroll som utförs av den anmodade behöriga myndigheten och som krävs för att

e)

genom överenskommelse mellan berörda behöriga myndigheter, deltagande av en medlemsstats behöriga myndighet i offentlig kontroll på plats som genomförs av en annan medlemsstats behöriga myndigheter.

a)

Tillgång till dokument som är föremål för eller har anknytning till ett rättsligt förfarande.

b)

Skyddet för fysiska eller juridiska personers affärsintressen.

a)

anmäla detta till de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstater som berörs av denna bristande efterlevnad,

b)

meddela denna information till kommissionen, om informationen är eller kan tänkas vara relevant på unionsnivå.

a)

de behöriga myndigheter som har lämnat informationen har gett sitt samtycke,

b)

relevanta unionsbestämmelser och nationella bestämmelser om överföring av personuppgifter till tredjeländer följs.

a)

den information som kommissionen har tillgång till visar att det förekommer verksamhet som inte följer eller som förefaller att inte följa bestämmelserna i denna förordning, och denna verksamhet berör mer än en medlemsstat,

b)

de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna inte kan enas om lämpliga åtgärder för att åtgärda den bristande efterlevnaden av bestämmelserna i denna förordning.

a)

begära att de behöriga myndigheterna i de medlemsstater som berörs av den verksamhet som inte följer eller förefaller att inte följa bestämmelserna i denna förordning underrättar den om de åtgärder de vidtagit,

b)

i samarbete med de medlemsstater som berörs av den verksamhet som inte följer eller förefaller att inte följa bestämmelserna i denna förordning sända ut en grupp inspektörer för kommissionskontroll på plats,

c)

begära att de behöriga myndigheterna i den avsändande medlemsstaten och, i förekommande fall, i andra berörda medlemsstater, på lämpligt sätt skärper den offentliga kontrollen och rapporterar till kommissionen om vilka åtgärder de vidtagit,

d)

lämna information om sådana fall till den kommitté som avses i artikel 62.1, tillsammans med ett förslag på åtgärder för att åtgärda den bristande efterlevnad som avses i punkt 1 a i den här artikeln,

e)

vidta andra relevanta åtgärder.

a)

kontrollera tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning,

b)

kontrollera rutinerna för att säkerställa efterlevnad samt kontrollera att de offentliga kontrollsystemen fungerar och att de behöriga myndigheter som förvaltar dem sköter sina uppgifter,

c)

undersöka och samla in information om

a)

utarbeta ett utkast till rapport om resultaten och om rekommendationerna rörande de brister som dess experter identifierat i samband med de kontroller som avses i artikel 53.1,

b)

för kommentarer skicka en kopia av det utkast till rapport som avses i led a till den medlemsstat där kontrollerna har utförts,

c)

beakta kommentarerna från den medlemsstat som avses i led b i denna punkt vid utarbetandet av den slutliga rapporten om resultaten av de kontroller som föreskrivs i artikel 53.1 som har utförts av dess experter i den medlemsstaten,

d)

offentliggöra den slutliga rapport som avses i led c och kommentarerna från den medlemsstat som avses i led b.

a)

på begäran av kommissionens experter tillhandahålla nödvändigt tekniskt stöd samt tillgänglig dokumentation och annat tekniskt stöd för att dessa experter ska kunna utföra de kontroller som avses i artikel 53.1 på ett effektivt och ändamålsenligt sätt,

b)

tillhandahålla nödvändigt stöd för att se till att kommissionens experter får tillträde till alla lokaler, eller delar av lokaler, och andra platser samt tillgång till utrustning, information, inklusive elektroniska informationshanteringssystem, och, i förekommande fall, avelsdjur och avelsmaterial från dem som är nödvändiga för utförandet av de kontroller som avses i artikel 53.1.

a)

Särskilda villkor för eller förbud mot handel med de avelsdjur eller det avelsmaterial från dem som berörs av störningarna i det offentliga kontrollsystemet.

b)

Andra lämpliga tillfälliga åtgärder.

a)

kontrollera att tredjelandets lagstiftning och system är förenliga eller likvärdiga med kraven i denna förordning,

b)

kontrollera att det kontrollsystem som finns i det berörda tredjelandet har kapacitet att säkerställa att sändningar av avelsdjur och avelsmaterial från dem som förs in till unionen uppfyller relevanta krav i kapitel VIII i denna förordning,

c)

samla in information och uppgifter för att kartlägga orsakerna till återkommande eller nya fall av problem med avseende på avelsdjur och avelsmaterial från dem som förs in från tredjelandet till unionen.

a)

tredjelandets avelstekniska och genealogiska lagstiftning om avelsdjur och avelsmaterial från dem,

b)

hur tredjelandets behöriga myndigheter är organiserade, deras befogenheter och oberoende, vilken tillsyn de är föremål för och vilka befogenheter de har för att effektivt kunna säkerställa att den tillämpliga lagstiftningen följs,

c)

utbildningen av den personal i tredjelandet som ansvarar för genomförandet av kontrollerna eller tillsynen av avelsorgan,

d)

de resurser som står till förfogande för de behöriga myndigheterna i tredjelandet,

e)

förekomsten av dokumenterade, prioritetsbaserade kontrollrutiner och kontrollsystem och hur dessa fungerar,

f)

omfattningen och genomförandet av kontroller som genomförs av behöriga myndigheter i tredjelandet när det gäller avelsdjur och avelsmaterial från dem som kommer från andra tredjeländer,

g)

de försäkringar som tredjelandet kan ge att dess lagstiftning överensstämmer eller är likvärdig med kraven i denna förordning.

a)

principerna och målen i bestämmelserna i denna förordning,

b)

volym och typ av avelsdjur och avelsmaterial från dem som förs in till unionen från det tredjelandet,

c)

resultaten av kontroller i enlighet med artikel 57.1 som redan utförts,

d)

resultaten av offentlig kontroll av avelsdjur och avelsmaterial från dem som förs in till unionen från tredjelandet och av annan offentlig kontroll som genomförts av behöriga myndigheter i medlemsstaterna,

e)

all annan information som kommissionen anser relevant.

a)

de uppgifter som avses i artikel 34.2 eller artikel 35.2 a,

b)

när så är lämpligt och nödvändigt, skriftlig dokumentation om de kontroller som genomförts av tredjelandets behöriga myndigheter.

a)

Förbud mot införsel i unionen, som avelsdjur eller avelsmaterial från dem, av djur eller sädesvätska, oocyter och embryon från dem med ursprung i det berörda tredjelandet.

b)

Förbud mot att avelsdjur och avkommor som producerats från avelsmaterial från dem, med ursprung i det berörda tredjelandet, förs in i stamböcker som förs av avelsorganisationer eller i register som förs av avelsverksamheter.

a)

Stryka det berörda tredjelandet eller de berörda avelsorganen från tredjelandet från den förteckning som avses i artikel 34.1.

b)

Vidta alla andra relevanta åtgärder.

a)

den information som samlats in i enlighet med artikel 58.2,

b)

all annan information som lämnats av det tredjeland som berörs av den bristande efterlevnad som avses i punkt 1,

c)

vid behov, resultaten av de kontroller som avses i artikel 57.1.

1.

Rubriken ska ersättas med följande:

”Referenslaboratorier och referenscentrum i Europeiska unionen”.

2.

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.   Stöd får beviljas de referenslaboratorier i Europeiska unionen som avses i artikel 32 i förordning (EG) nr 882/2004 och de referenscentrum i Europeiska unionen som avses i artikel 29 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1012 (*) för de kostnader de ådrar sig vid genomförandet av de arbetsprogram som godkänns av kommissionen.

(*)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1012 av den 8 juni 2016 om avelstekniska och genealogiska villkor för avel, handel med och införsel till unionen av renrasiga avelsdjur, hybridavelssvin och avelsmaterial från dem och om ändring av förordning (EU) nr 652/2014, rådets direktiv 89/608/EEG och 90/425/EEG och upphävande av vissa akter med avseende på djuravel (förordningen om djuravel) (EUT L 171, 29.6.2016, s. 66).”"

3.

I punkt 2 ska led a ersättas med följande:

1.

Titeln ska ersättas med följande:

”Rådets direktiv 89/608/EEG av den 21 november 1989 om ömsesidig hjälp mellan medlemsstaternas myndigheter och samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av lagstiftningen om veterinära frågor”.

2.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

I direktivet fastställs hur de behöriga myndigheter i medlemsstaterna som bevakar lagstiftningen i veterinärfrågor skall samarbeta med motsvarande myndigheter i andra medlemsstater och med vederbörande avdelningar inom kommissionen för att säkerställa att denna lagstiftning följs.”

3.

I artikel 2.1 ska den andra strecksatsen utgå.

4.

I artikel 4.1 ska första strecksatsen ersättas med följande:

5.

Artikel 5.1 ska ersättas med följande:

”1.   På begäran av den ansökande myndigheten ska den tillfrågade myndigheten underrätta eller låta underrätta den ansökande myndigheten om alla dokument eller beslut som utgått från de behöriga myndigheterna och som rör tillämpningen av lagstiftningen i veterinärfrågor och därvid följa de regler som gäller i den medlemsstat där den ansökande myndigheten hör hemma.”

6.

Artikel 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 7

På den ansökande myndighetens begäran skall den tillfrågade myndigheten tillhandahålla alla relevanta uppgifter i dess besittning eller som den kan skaffa fram i enlighet med artikel 4.2, särskilt i form av rapporter och andra handlingar eller vidimerade kopior av eller utdrag från dessa vad gäller verksamhet som har uppdagats som enligt den ansökande myndigheten förefaller strida mot lagstiftningen i veterinärfrågor.”

7.

Artikel 8.2 ska ersättas med följande:

”2.   Om de anser det lämpligt i samband med överensstämmelse med lagstiftningen i veterinärfrågor skall de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat

8.

Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

1.   Så snart den finns tillgänglig skall de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat till kommissionen översända

2.   Kommissionen skall sända de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat all information som kan göra det möjligt att hävda lagstiftningen i veterinärfrågor så snart sådan information finns tillgänglig.”

9.

Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

10.

I artikel 11 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”Vid sina möten i Ständiga veterinärkommittén skall kommissionen och medlemsstaterna”.

11.

I artikel 15.2 ska första stycket ersättas med följande:

”2.   Om lagstiftningen i veterinärfrågor har överträtts skall punkt 1 inte hindra att uppgifter som erhållits enligt detta direktiv används i rättegångar eller rättsliga förfaranden som har föranletts av att man vill förhindra och avslöja oriktigheter som är till skada för unionens fonder.”

1.

Titeln ska ersättas med följande:

”Rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom unionen med sikte på att förverkliga den inre marknaden”.

2.

I artikel 1 ska andra stycket utgå.

3.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

4.

Artikel 3.1 led d andra stycket ska ersättas med följande:

”De certifikat eller handlingar som utfärdas av den officiella veterinären för den anläggning, central eller organisation som djuren ursprungligen kommer ifrån måste medfölja djur och varor till deras bestämmelseort.”

5.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

6.

Artikel 19 ska utgå.

7.

Kapitel II i bilaga A ska utgå.