Accept Refuse

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32008R0543

Kommissionens förordning (EG) nr 543/2008 av den 16 juni 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller handelsnormerna för fjäderfäkött

OJ L 157, 17.6.2008, p. 46–87 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
Special edition in Croatian: Chapter 03 Volume 009 P. 219 - 260

In force

ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2008/543/oj

17.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 157/46


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 543/2008

av den 16 juni 2008

om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller handelsnormerna för fjäderfäkött

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (1), särskilt artikel 121 e jämförd med artikel 4, och

av följande skäl:

(1)

Från och med den 1 juli 2008 upphävs rådets förordning (EEG) nr 1906/90 av den 26 juni 1990 om vissa handelsnormer för fjäderfä (2) genom förordning (EG) nr 1234/2007.

(2)

Vissa bestämmelser och skyldigheter enligt förordning (EEG) nr 1906/90 återges inte i förordning (EG) nr 1234/2007.

(3)

Vissa bestämmelser och lämpliga skyldigheter bör därför antas i en förordning om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1234/2007 så att den gemensamma marknadsordningen och i synnerhet handelsnormerna kan användas utan avbrott och på ett korrekt sätt.

(4)

Genom förordning (EG) nr 1234/2007 antogs vissa handelsnormer för fjäderfäkött. Tillämpningen av dessa kräver att man fastställer bestämmelser om särskilt förteckningen över de fjäderfäslaktkroppar, delar därav och slaktbiprodukter för vilka nämnda förordning gäller, klassificering efter konformitet, utseende och vikt, typer av presentationsformer, det namn i vilket de aktuella produkterna ska säljas, den frivilliga användningen av uppgifter om kylmetoder och produktionssystem, villkoren för lagring och transport av vissa typer av fjäderfäkött och tillsynen av dessa bestämmelser för att säkerställa att de tillämpas enhetligt inom hela gemenskapen. Kommissionens förordning (EEG) nr 1538/91 (3) om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 1906/90 bör därför upphävas och ersättas med en ny förordning.

(5)

För att göra det möjligt att saluföra fjäderfä i olika klasser beroende på konformitet och utseende, är det nödvändigt att fastställa definitioner av slaktkropparnas arter, ålder och presentationsformer, samt när det gäller styckningsdelar av fjäderfäkött, den anatomiska konformiteten och innehållet. För den produkt som kallas ”foie gras”, dvs. fet gås- och anklever, är det med hänsyn till denna produkts höga värde och den därav följande risken för bedrägligt förfarande, nödvändigt att fastställa särskilt exakta minimihandelsnormer.

(6)

Dessa normer behöver inte tillämpas på vissa produkter och presentationsformer som är av lokal eller på annat sätt begränsad betydelse. De namn i vilka sådana produkter säljs bör emellertid inte vara av en sådan art att de väsentligt kan vilseleda konsumenten att förväxla dessa produkter med produkter som omfattas av dessa bestämmelser. Likaledes bör denna bestämmelse även gälla för ytterligare beskrivande termer som används för att närmare namnge sådana produkter.

(7)

För att åstadkomma en enhetlig tillämpning av denna förordning bör termerna ”saluföring” och ”parti” definieras inom fjäderfäköttsektorn.

(8)

Lagrings- och hanteringstemperaturen är av avgörande betydelse för upprätthållandet av höga kvalitetsnormer. Följaktligen är det lämpligt att fastställa en minimitemperatur vid vilken frysta produkter av fjäderfäkött ska förvaras.

(9)

Bestämmelserna i denna förordning, särskilt dem om kontroll och genomförande, bör tillämpas enhetligt inom hela gemenskapen. Även de tillämpningsföreskrifter som antas för detta ändamål bör vara enhetliga. Det bör därför fastställas gemensamma regler för provtagning och toleranser.

(10)

För att ge konsumenten tillräckliga, entydiga och objektiva upplysningar om sådana produkter som bjuds ut till försäljning, samt för att inom hela gemenskapen säkerställa den fria rörligheten för dessa produkter, är det nödvändigt att så långt som möjligt säkerställa att det i handelsnormer för fjäderfäkött tas hänsyn till bestämmelserna i rådets direktiv 76/211/EEG av den 20 januari 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om färdigförpackning av vissa varor efter vikt eller volym (4).

(11)

Exempel på frivilliga uppgifter som får användas vid märkning är kylmetoden och särskilda produktionssystem. Med hänsyn till konsumentskyddet bör det fastställas att vid märkning med produktionssystemet ska angivande av vissa uppgifter, såsom ålder vid slakt eller gödningsperiodens längd och innehållet i vissa foderingredienser, vara underordnat noggrant definierade kriterier för både driftsförhållanden och kvantitetsgränser.

(12)

När kött från ankor och gäss som föds upp för produktion av ”foie gras” märks som kött från djur med tillgång till utomhusvistelse, bör det också anges att djuren föds upp för produktion av ”foie gras” så att konsumenterna får fullständig information om produktens egenskaper.

(13)

Det är lämpligt att kommissionen ständigt övervakar att särskilt de eventuella nationella bestämmelser som antas till följd av dessa bestämmelser är förenliga med gemenskapsrätten, inbegripet handelsnormerna. Särskilda bestämmelser bör även fastställas för registreringen och den regelbundna kontrollen av företag som har tillstånd att använda termer som hänvisar till särskilda produktionssystem. Sådana företag bör följaktligen vara skyldiga att för detta syfte föra regelbundna och detaljerade register.

(14)

Med hänsyn till den särskilda arten av dessa kontroller kan de behöriga myndigheterna i den aktuella medlemsstaten delegera ansvaret för dessa kontroller till externa organ som har lämpliga kvalifikationer och vederbörligt tillstånd, under förutsättning att det finns lämpliga tillsyns- och säkerhetsföreskrifter.

(15)

Om aktörerna i tredjeland vill använda de frivilliga uppgifterna om kylmetoder och produktionssystem bör de ges möjlighet att göra detta, förutsatt att de beviljas tillstånd av det aktuella tredjelandets behöriga myndighet, som ska finnas uppförd i en förteckning som sammanställts av kommissionen.

(16)

Med hänsyn till ekonomisk och teknisk utveckling både i fråga om beredning av fjäderfä och i fråga om kontroller, och med tanke på att vattenhalten är av särskilt intresse vid saluföring av frysta och djupfrysta fjäderfä bör den högsta tillåtna vattenhalten i frysta och djupfrysta fjäderfä fastställas och ett övervakningssystem för slakterier liksom för samtliga försäljningsled definieras, utan att principen om varors fria rörlighet på den inre marknaden kränks.

(17)

Vattenupptagningen vid produktionen bör kontrolleras och pålitliga metoder för att bestämma den vattenhalt som tillsätts vid beredningen av slaktkroppar av frysta och djupfrysta fjäderfä bör införas utan att man skiljer mellan naturligt vatten och vatten som tillkommer vid beredningen av fjäderfäna, med tanke på de praktiska svårigheterna med att göra en sådan åtskillnad.

(18)

Utan lämplig märkning på förpackningen bör saluföring av frysta eller djupfrysta fjäderfä som inte uppfyller kraven förbjudas. Följaktligen är det nödvändigt att anta praktiska bestämmelser med tanke på de uppgifter som ska anges på individuella och gemensamma förpackningar, beroende på destinationen, för att underlätta kontroller och säkerställa att produkterna inte används till något annat ändamål än det avsedda.

(19)

Det är nödvändigt att föreskriva vilka åtgärder som ska vidtas om det vid en kontroll upptäcks någon oegentlighet i en försändelse där produkterna inte uppfyller kraven i denna förordning. Det bör fastställas ett förfarande för att lösa tvister som kan uppstå i samband med försändelser inom gemenskapen.

(20)

I händelse av tvist bör kommissionen kunna agera bland annat genom besök på platsen och genom att vidta åtgärder som lämpar sig för situationen.

(21)

Harmoniseringen av kraven i fråga om vattenhalten förutsätter att referenslaboratorier utses i gemenskapen och nationellt.

(22)

Gemenskapen bör lämna finansiellt stöd.

(23)

Ett kontrakt bör ingås mellan gemenskapen och gemenskapens referenslaboratorium som fastställer villkoren för utbetalning av finansiellt stöd.

(24)

Det bör fastställas att medlemsstaterna ska vidta praktiska åtgärder för kontroll av vattenhalten i frysta och djupfrysta fjäderfä. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning bör det föreskrivas att medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om åtgärderna.

(25)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De produkter som avses i artikel 121 e led ii i förordning (EG) nr 1234/2007 ska definieras på följande sätt:

1.

Fjäderfäslaktkroppar

a)

TAMHÖNS (Gallus domesticus)

—   kycklingar, slaktkycklingar (broiler): höns med böjlig bröstbensspets (inte förbenad),

—   tuppar, hönor, gryt- eller kok-: höns med stel bröstbensspets (förbenad),

—   kapuner: tuppar som före könsmognaden kastrerats genom ett kirurgiskt ingrepp och som slaktas vid en ålder på lägst 140 dagar; efter kastreringen bör kapunerna gödas under en period på minst 77 dagar,

—   poussin, coquelet: kyckling med en slaktvikt på högst 650 g (utan inkråm, huvud och fötter); kycklingar på 650–750 g får kallas ”poussin” om slaktåldern är högst 28 dagar. Medlemsstaterna får tillämpa artikel 12 vid kontroll av denna slaktålder.

—   ungtupp: tuppkyckling av värpras med stel bröstbensspets (inte helt förbenad) vars ålder vid slakt ska vara minst 90 dagar.

b)

KALKONER (Meleagris gallopavo dom.)

—   (unga) kalkoner: kalkoner med böjlig bröstbensspets (inte förbenad),

—   kalkoner: kalkoner med stel bröstbensspets (förbenad).

c)

ANKOR (Anas platyrhynchos dom., Cairina muschata), mulardänder (Cairina muschata x Anas platyrhynchos)

—   unga ankor eller ankungar, (unga) myskänder, (unga) mulardänder: ankor med böjlig bröstbensspets (inte förbenad),

—   ankor, myskänder, mulardänder: ankor med stel bröstbensspets (förbenad).

d)

GÄSS (Anser anser dom.)

—   (unga) gäss eller gåsungar: gäss med böjlig bröstbensspets (inte förbenad). Fettlagret över hela slaktkroppen är tunt eller medeltjockt. Unggåsens fett kan ha en färg som tyder på en särskild diet.

—   gäss: gäss med stel bröstbensspets (förbenad). Över hela kroppen finns ett medeltjockt till tjockt fettlager.

e)

PÄRLHÖNS (Numida meleagris domesticus)

—   (unga) pärlhöns: pärlhöns med böjlig bröstbensspets (inte förbenad),

—   pärlhöns: pärlhöns med stel bröstbensspets (förbenad).

Vid tillämpning av denna förordning ska könsrelaterade varianter av de termer som används i a–e tolkas som synonyma termer.

2.

Styckningsdelar av fjäderfäkött

a)   halva: halva kroppen, som delats genom ett längsgående snitt längs bröstbenet och ryggbenet.

b)   kvart: lårkvart eller bröstkvart som erhållits genom ett snitt genom en halva.

c)   bakdelspart: båda lårkvarterna förenade med en del av ryggen, med eller utan gumpen.

d)   bröst: bröstbenet och revbenen eller en del därav, fördelad på båda sidor om bröstbenet, med omgivande muskulatur. Bröstet kan vara helt eller halvt.

e)   klubba: lårbenet, skenbenet och vadbenet med omgivande muskulatur. De två snitten ska göras vid lederna.

f)   kycklingklubba med del av ryggben: ryggens vikt överskrider inte 25 % av hela delen.

g)   lår: lårbenet med omgivande muskulatur. De två snitten ska göras vid lederna.

h)   ben: skenbenet och vadbenet med omgivande muskulatur. De två snitten ska göras vid lederna.

i)   vinge: överarmsbenet, strålbenet och armbågsbenet med omgivande muskulatur. När det gäller kalkonvingar kan överarmsbenet eller strålbenet/armbågsbenet med omgivande muskulatur presenteras som separata delar. Spetsen med handlovsbenen kan vara borttagen men behöver inte vara det. Snitten ska göras vid lederna.

j)   sammanhängande vingar: båda vingarna förenade med del av ryggen, varvid ryggdelens vikt inte får överstiga 45 % av hela styckningsdelens vikt.

k)   bröstfilé: hela eller halva bröstet utan ben, dvs. utan bröstben och revben. När det gäller kalkonbröst kan filén bestå av enbart den djupa bröstmuskeln.

l)   bröstfilé med nyckelben: bröstfilén utan skinn och enbart med bröstbenets broskartade spets, varvid nyckelbenets och broskets vikt inte får överstiga 3 % av hela styckningsdelens vikt.

m)   magret, maigret: bröstfilé av ankor och gäss som avses i punkt 3 med skinn och underhudsfettet som omger bröstmuskeln, utan den djupa bröstmuskeln.

n)   urbenat kalkonkött av klubba: urbenat kött från kalkonlår och/eller kalkonben, dvs. utan lårben, skenben och vadben, helt, tärnat eller strimlat.

För de produkter som avses i e, g och h ska orden ”snitten ska göras vid lederna” innebära att snitten görs innanför de två linjer som avgränsar lederna enligt illustrationen i bilaga II.

De produkter som anges i d–k får presenteras med eller utan skinn. Avsaknaden av skinn hos de produkter som anges i d–j eller förekomsten av skinn hos de produkter som anges i k, ska anges vid märkningen i enlighet med artikel 1.3 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG (5).

3.

Fet gås- och anklever (”foie gras”):

Lever av gäss eller ankor av arterna Cairina muschata eller Cairina muschata x Anas platyrhynchos som har götts på ett sådant sätt att de utvecklat hypertrofi till följd av fettinlagring i levercellerna.

Djur från vilka sådan lever hämtas ska vara fullständigt avblodade. Levern ska ha en enhetlig färg.

Levrarna ska ha följande vikt:

Anklever ska väga minst 300 g netto.

Gåslever ska väga minst 400 g netto.

Artikel 2

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)   slaktkropp: hela kroppen av en fågel av de arter som anges i artikel 1.1 efter avblodning, plockning och urtagning. Borttagning av njurar ska dock vara frivillig. En urtagen slaktkropp får presenteras för försäljning med eller utan inkråm, dvs. hjärta, lever, muskelmage och hals, instoppat i bukhålan.

b)   styckningsdelar därav: fjäderfäkött som på grund av storleken och den sammanhängande muskelvävnadens egenskaper kan identifieras som komna från de respektive delarna av slaktkroppen.

c)   konsumentförpackat fjäderfäkött: fjäderfäkött som presenteras i enlighet med de villkor som fastställs i artikel 1.3 b i direktiv 2000/13/EG.

d)   icke konsumentförpackat fjäderfäkött: fjäderfäkött som presenteras för försäljning till slutkonsumenten utan att konsumentförpackas eller som förpackas på försäljningsstället på kundens begäran.

e)   saluföring: innehav eller skyltning för saluföring, försäljningsanbud, försäljning, leverans eller varje annan form av saluföring.

f)   parti: fjäderfäkött av samma art och typ, samma klass, samma produktionsomgång, från samma slakteri eller styckningsanläggning, belägen på samma plats, som ska kontrolleras. Vid tillämpning av artikel 9 och bilagorna V och VI avses med parti endast konsumentförpackningar av samma nominella viktkategori.

Artikel 3

1.   För saluförande i enlighet med denna förordning ska fjäderfäslaktkroppar bjudas ut till försäljning i en av följande former:

Delvis urtagen (”effilé”, ”roped”).

Med inkråm.

Utan inkråm.

Ordet ”urtagen” får läggas till.

2.   Delvis urtagna slaktkroppar är slaktkroppar från vilka hjärta, lever, lungor, muskelmage, kräva och njurar inte har avlägsnats.

3.   Beträffande alla presentationsformer av slaktkroppar får luft- och matstrupe liksom kräva lämnas kvar i kroppen om huvudet inte är borttaget.

4.   Inkråm får endast bestå av följande:

Hjärta, hals, muskelmage och lever samt alla andra delar som anses vara ätliga på den marknad där produkten är tänkt att slutligen konsumeras. Levern ska vara utan gallblåsa. Muskelmagen ska vara utan hornlagret och innehållet i muskelmagen ska vara urtaget. Hjärtat kan vara med eller utan hjärtsäcken. Om halsen sitter kvar på kroppen anses den inte utgöra del av inkråmet.

Om ett av dessa fyra organ vanligtvis inte ingår i de slaktkroppar som bjuds ut till försäljning ska det vid märkningen anges att detta organ saknas.

5.   Förutom att den nationella lagstiftning som antagits i enlighet med direktiv 2000/13/EG ska iakttas, ska följande uppgifter anges på de medföljande handelsdokumenten i enlighet med artikel 13.1 b i det direktivet:

a)

Den klass som avses i bilaga XIV del B punkt III.1 i förordning (EG) nr 1234/2007.

b)

Tillståndet i vilket fjäderfäköttet saluförs i enlighet med bilaga XIV del B punkt III.2 i förordning (EG) nr 1234/2007 och den rekommenderade lagringstemperaturen.

Artikel 4

1.   De namn under vilka produkter som omfattas av denna förordning säljs, i den mening som avses i artikel 3.1.1 i direktiv 2000/13/EG, ska vara de namn som nämns i artikel 1 i denna förordning samt motsvarande termer på övriga gemenskapsspråk som anges i bilaga I till denna förordning, åtföljda av följande hänvisning:

För hela slaktkroppar en hänvisning till en av de presentationsformer som fastställs i artikel 3.1 i denna förordning.

För styckningsdelar av fjäderfä en hänvisning till respektive arter.

2.   De namn som definieras i artikel 1.1 och 1.2 får kompletteras med andra termer, förutsatt att dessa inte i avsevärd grad vilseleder konsumenten, särskilt inte på ett sådant sätt att det kan leda till en förväxling med andra produkter som anges i artikel 1.1 och 1.2 eller med de uppgifter som avses i artikel 11.

Artikel 5

1.   Andra produkter än de som definieras i artikel 1 får endast saluföras inom gemenskapen under namn som inte i avsevärd grad vilseleder konsumenten genom att ge upphov till förväxling med de produkter som anges i artikel 1 eller med de uppgifter som avses i artikel 11.

2.   Förutom att den nationella lagstiftning som antagits i enlighet med direktiv 2000/13/EG ska iakttas, ska märkningen, presentationen och saluföringen av fjäderfäkött som är avsett för slutkonsument uppfylla de ytterligare krav som anges i punkterna 3 och 4 i denna artikel.

3.   För färskt fjäderfäkött ska datum för minsta hållbarhetstid ersättas med ”sista förbrukningsdag” i enlighet med artikel 10 i direktiv 2000/13/EG.

4.   För konsumentförpackat fjäderfäkött ska även följande uppgifter anges på konsumentförpackningen eller en etikett som fästs på denna:

a)

Den klass som avses i bilaga XIV del B punkt III.1 i förordning (EG) nr 1234/2007.

b)

För färskt fjäderfäkött, försäljningspriset och priset per viktenhet i detaljhandelsledet.

c)

Tillståndet i vilket fjäderfäköttet saluförs i enlighet med bilaga XIV del B punkt III.2 i förordning (EG) nr 1234/2007 och den rekommenderade lagringstemperaturen.

d)

Slakteriets eller styckningsanläggningens godkännandenummer, utfärdat i enlighet med artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 (6), utom när styckning och urbening sker på försäljningsstället i enlighet med artikel 4.2 d i samma förordning

e)

För fjäderfäkött som importeras från tredjeland, uppgift om ursprungslandet.

5.   Vid försäljning av icke konsumentförpackat fjäderfäkött, utom när styckning och urbening sker på försäljningsstället i enlighet med artikel 4.2 d i förordning (EG) nr 853/2004 och förutsatt att sådan styckning och urbening sker på begäran och i närvaro av kunden, ska artikel 14 i direktiv 2000/13/EG gälla för de uppgifter som avses i punkt 4.

6.   Genom undantag från artikel 3.5 och punkterna 2–5 i denna artikel ska det vid leveranser till stycknings- eller bearbetningsanläggningar inte vara nödvändigt att klassificera fjäderfäkött eller att ange de ytterligare uppgifter som avses i de artiklarna.

Artikel 6

Följande tilläggsbestämmelser ska gälla för fryst fjäderfäkött enligt definitionen i bilaga XIV del B punkt II.3 i förordning (EG) nr 1234/2007:

Fryst fjäderfäkött som berörs av denna förordning ska hålla en stabil temperatur på högst –12 °C på alla ställen i produkten, med eventuella kortvariga temperaturökningar på högst 3 °C. Dessa toleranser för produktens temperatur ska vara tillåtna i enlighet med god förvarings- och distributionspraxis vid lokal distribution och i frysdiskar i detaljhandeln.

Artikel 7

1.   Fjäderfäslaktkroppar och styckningsdelar av fjäderfä som omfattas av denna förordning ska uppfylla följande minimikrav för att klassificeras i klass A och B:

a)

Hela, med hänsyn tagen till presentationsformen.

b)

Rena, fria från synliga föroreningar och blod.

c)

Fria från främmande lukter.

d)

Fria från synliga blodfläckar, undantaget sådana som är små och icke iögonfallande.

e)

Fria från utskjutande brutna ben.

f)

Fria från svåra kontusioner.

Färskt fjäderfäkött får inte uppvisa tecken på tidigare frysning.

2.   För att klassificeras som klass A ska slaktkroppar och styckningsdelar av fjäderfä dessutom uppfylla följande kriterier:

a)

De ska ha en god konformitet. Köttet ska vara fylligt, bröstet väl utvecklat, brett, långt och köttigt, och låren ska vara köttiga. Kycklingar, unga ankor eller ankungar och kalkoner ska ha ett tunt, jämnt fettlager på bröstet, ryggen och låren. På tuppar, höns, ankor och unga gäss är det tillåtet med ett tjockare fettlager. Gäss ska ha ett medeltjockt till tjockt fettlager över hela slaktkroppen.

b)

Ett fåtal små fjädrar, fjäderspolar (ving- eller stjärtpennslut) och dun (trådfjädrar) får finnas på bröst, klubba, gump, fotleder och vingspetsar. Kokhöns, ankor, kalkoner och gäss får ha ett fåtal sådana rester även på andra kroppsdelar.

c)

Viss skada, kontusion och missfärgning är tillåten under förutsättning att den är liten och icke iögonfallande och inte förekommer på bröst eller klubba. Vingspetsen får saknas. En liten rödfärgning av vingspetsar och fjäderfolliklar är tillåten.

d)

Frysta eller djupfrysta fjäderfä får inte uppvisa tecken på frysbränna (7), undantaget sådan som är oväsentlig, liten och icke iögonfallande och inte förekommer på bröst eller klubba.

Artikel 8

1.   Beslut till följd av att artiklarna 1, 3 och 7 inte följts får endast avse hela det parti som har kontrollerats i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.

2.   Ett prov bestående av följande antal enskilda produkter enligt artikel 1 ska väljas ut slumpmässigt från varje parti för kontroll i slakterier, styckningsanläggningar, grossist- och deltaljhandelslager, eller i varje annat handelsled, inbegripet transport, eller vid import från tredjeland, vid förtullningen.

Partiets storlek

Provets storlek

Tillåtet antal defekta enheter

Summa

För artiklarna 1.1 (8), 1.3 och 7.1

1

2

3

4

100–500

30

5

2

501–3 200

50

7

3

> 3 200

80

10

4

3.   Vid kontroll av ett parti fjäderfäkött av klass A är hela det tillåtna antalet defekta enheter som avses i kolumn 3 i tabellen i punkt 2 tillåtet. Dessa defekta enheter får i fråga om bröstfilé även ha en förekomst av filéer med högst 2 viktprocent brosk (bröstbenets böjliga spets).

Antalet defekta enheter som inte uppfyller bestämmelserna i artikel 1.1 och 1.3 och artikel 7.1 får dock inte överskrida de tal som anges i kolumn 4 i tabellen i punkt 2.

Vad gäller artikel 1.3 får inga defekta enheter tillåtas om inte vikten är minst 240 g i fråga om anklever och minst 385 g i fråga om gåslever.

4.   Vid kontroll av ett parti fjäderfäkött av klass B ska det tillåtna antalet defekta enheter fördubblas.

5.   Om det kontrollerade partiet bedöms vara bristfälligt, ska kontrollorganet förbjuda att det saluförs eller importeras om det kommer från tredjeland, såvida inte respektive till dess att bevis föreligger för att åtgärder har vidtagits så att partiet överensstämmer med bestämmelserna i artiklarna 1 och 7.

Artikel 9

1.   Konsumentförpackat fryst eller djupfryst fjäderfäkött i den mening som avses i artikel 2 i direktiv 76/211/EEG får klassificeras i viktkategorier i enlighet med bilaga XIV del B punkt III.3 i förordning (EEG) nr 1234/2007. Konsumentförpackningarna kan bestå av

konsumentförpackningar som innehåller en fjäderfäslaktkropp, eller

konsumentförpackningar som innehåller en eller flera styckningsdelar av fjäderfä av samma typ och art, enligt definitionen i artikel 1.

2.   I enlighet med punkterna 3 och 4 ska det på alla konsumentförpackningar finnas en uppgift om produktens vikt, den så kallade nominella vikt som de ska innehålla.

3.   Konsumentförpackningar med fryst eller djupfryst fjäderfäkött får klassificeras i kategorier av nominella vikter enligt följande:

a)

Slaktkroppar:

< 1 100 g: klasser om 50 g (1 050 – 1 000 – 950 osv.),

1 100 – < 2 400 g: klasser om 100 g (1 100 – 1 200 – 1 300 osv.),

≥ 2 400 g: klasser om 200 g (2 400 – 2 600 – 2 800 osv.).

b)

Styckningsdelar:

< 1 100 g: klasser om 50 g (1 050 – 1 000 – 950 osv.),

≥ 1 100 g: klasser om 100 g (1 100 – 1 200 – 1 300 osv.).

4.   Sådana konsumentförpackningar som avses i punkt 1 ska vara så beskaffade att de uppfyller följande krav:

a)

Det faktiska innehållet ska i genomsnitt inte understiga den nominella vikten.

b)

Andelen konsumentförpackningar med en negativ avvikelse som är större än den tillåtna negativa avvikelse som fastställs i punkt 9 ska för ett parti konsumentförpackningar vara så liten att partiet uppfyller de kontrollkrav som anges i punkt 10.

c)

En konsumentförpackning med en negativ avvikelse som är större än dubbelt så stor som den i punkt 9 angivna tillåtna avvikelsen får inte saluföras.

De definitioner av nominell vikt, faktiskt innehåll och negativ avvikelse som fastställs i bilaga I till direktiv 76/211/EEG ska gälla för denna förordning.

5.   Beträffande det ansvar som vilar på förpackaren eller importören av fryst eller djupfryst fjäderfäkött och de kontroller som ska utföras av behöriga myndigheter, ska punkterna 4, 5 och 6 i bilaga I till direktiv 76/211/EEG gälla i tillämpliga delar.

6.   Kontrollen av konsumentförpackningar, som ska utföras genom att prov väljs ut, omfattar två delar:

En kontroll avseende det faktiska innehållet i varje konsumentförpackning i provet.

En kontroll avseende det genomsnittliga faktiska innehållet i konsumentförpackningarna i provet.

Ett parti konsumentförpackningar ska anses godtagbart om resultaten av båda kontrollerna uppfyller de kriterier för godkännande som avses i punkterna 10 och 11.

7.   Ett parti ska utgöras av alla de konsumentförpackningar med samma nominella vikt, av samma typ och samma produktionsomgång, förpackade på samma ställe, som ska kontrolleras.

Partiets storlek ska begränsas till det antal som fastställs nedan:

Om konsumentförpackningarna kontrolleras i slutet av förpackningslinjen ska antalet i varje parti motsvara förpackningslinjens maximala produktion per timme, utan begränsning vad beträffar partiets storlek.

I andra fall ska partiets storlek begränsas till 10 000.

8.   Ett prov bestående av följande antal konsumentförpackningar ska slumpmässigt väljas ut från varje parti som ska kontrolleras.

Partiets storlek

Provets storlek

100–500

30

501–3 200

50

> 3 200

80

För partier som består av färre än 100 konsumentförpackningar ska den oförstörande provning som avses i bilaga II till direktiv 76/211/EEG, om den utförs, omfatta hela partiet.

9.   För konsumentförpackade enskilda slaktkroppar är följande negativa avvikelser tillåtna:

(i gram)

Nominell vikt

Tillåten negativ avvikelse

Slaktkroppar

Styckningsdelar

mindre än 1 100

25

25

1 100-< 2 400

50

50

2 400 eller mer

100

 

10.   För kontrollen av det faktiska innehållet i varje konsumentförpackning i provet ska det minsta godtagbara innehållet beräknas genom att den tillåtna negativa avvikelsen för det aktuella innehållet subtraheras från konsumentförpackningens nominella vikt.

Konsumentförpackningar i provet vars faktiska innehåll understiger det minsta godtagbara innehållet ska anses defekta.

Det kontrollerade partiet konsumentförpackningar ska anses vara godkänt eller underkänt om antalet defekta enheter i provet är mindre än eller lika med kriteriet för godkännande eller lika med eller större än kriteriet för icke godkännande enligt nedan:

Antal i provet

Antal defekta enheter

Kriterium för godkännande

Kriterium för underkännande

30

2

3

50

3

4

80

5

6

11.   För kontrollen av det genomsnittliga faktiska innehållet ska ett parti konsumentförpackningar anses godkänt om det genomsnittliga faktiska innehållet i de konsumentförpackningar som utgör provet överstiger nedan angivna kriterium för godkännande:

Provets storlek

Kriterium för godkännande för genomsnittligt faktiskt innehåll

30

x— ≥ Qn – 0,503 s

50

x— ≥ Qn – 0,379 s

80

x— ≥ Qn – 0,295 s

x

=

genomsnittligt faktiskt innehåll i konsumentförpackningarna,

Qn

=

konsumentförpackningens nominella vikt,

s

=

standardavvikelse i det faktiska innehållet i konsumentförpackningarna i partiet.

Standardavvikelsen ska beräknas i enlighet med punkt 2.3.2.2 i bilaga II till direktiv 76/211/EEG.

12.   Så länge kompletterande uppgifter tillåts enligt bestämmelserna i rådets direktiv 80/181/EEG (9), får en kompletterande uppgift anges tillsammans med uppgiften om nominell vikt på konsumentförpackningar på vilka denna artikel är tillämplig.

13.   Beträffande fjäderfäkött som förs in i Förenade kungariket från andra medlemsstater ska kontroller utföras slumpvis och inte vid gränsen.

Artikel 10

Uppgift om att en av nedan angivna kylmetoder har använts och motsvarande termer på övriga gemenskapsspråk som anges i bilaga III får anges i märkningen i enlighet med artikel 1.3 a i direktiv 2000/13/EG:

Luftkylning: Kylning av fjäderfäslaktkroppar med kall luft.

Evaporativ kylning: Kylning av fjäderfäslaktkroppar med kall luft som uppblandats med vattendimma eller finfördelat vatten.

Vattenkylning: Kylning av fjäderfäslaktkroppar i tankar med vatten eller is och vatten i enlighet med motströmsprocessen.

Artikel 11

1.   Vid uppgift om produktionssystem, får med undantag av organisk eller ekologisk produktion, inga andra termer än de som anges nedan och motsvarande termer på de övriga gemenskapsspråken enligt bilaga IV, användas i märkningen i enlighet med artikel 1.3 a i direktiv 2000/13/EG, och de får anges endast om de villkor som anges i bilaga V till den här förordningen uppfylls:

a)

”Utfodrad med … % …”.

b)

”Extensivt uppfödd inomhus”.

c)

”Tillgång till utomhusvistelse”.

d)

”Traditionell utomhusvistelse”.

e)

”Uppfödd i full frihet”.

Dessa termer får kompletteras med uppgifter som hänvisar till de särskilda kännetecknen för respektive produktionssystem.

Om kött från ankor och gäss som föds upp för produktion av ”foie gras” märks som kött från djur med tillgång till utomhusvistelse (punkterna c, d och e) ska det på etiketten också anges ”från produktion av foie gras”.

2.   Uppgift om slaktålder eller om gödningsperiodens längd ska tillåtas endast vid användning av en av de termer som avses i punkt 1 och för en ålder som lägst motsvarar den som anges i bilaga V b, c eller d. Denna bestämmelse gäller dock inte för djur som omfattas av artikel 1.1 a fjärde strecksatsen.

3.   Punkterna 1 och 2 ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av nationella tekniska bestämmelser som är mer omfattande än de minimikrav som anges i bilaga V, och som endast gäller för producenter i den berörda medlemsstaten, förutsatt att de nationella bestämmelserna är förenliga med gemenskapsrätten och de gemensamma handelsnormerna för fjäderfäkött.

4.   Kommissionen ska underrättas om de nationella bestämmelser som avses i punkt 3.

5.   Närhelst kommissionen så begär ska medlemsstaterna överlämna alla uppgifter som är nödvändiga för att bedöma om de bestämmelser som avses i denna artikel är förenliga med gemenskapsrätten och de gemensamma handelsnormerna för fjäderfäkött.

Artikel 12

1.   Slakterier som har tillstånd att använda de termer som anges i artikel 11 ska registreras särskilt. De ska föra ett separat register per produktionssystem

a)

över namn och adress på fjäderfäproducenter som ska registreras efter en kontroll av den behöriga myndigheten i medlemsstaten,

b)

på begäran av denna myndighet, antalet djur som varje producent håller vid varje produktionsomgång,

c)

över det antal djur som levererats och bearbetats samt den sammanlagda levande vikten eller slaktvikten för dessa,

d)

över uppgifter om försäljning med namn och adresser till köpare, och uppgifterna ska sparas i minst sex månader efter avsändning.

2.   De producenter som avses i punkt 1 ska därefter kontrolleras regelbundet. De ska föra aktuella register över antalet fåglar per fjäderfäsystem av vilka det även ska framgå antalet sålda djur, köparnas namn och adress, kvantiteter samt fodrets ursprung, och uppgifterna ska sparas i minst sex månader efter avsändning.

Dessutom ska de producenter som använder system där djuren har tillgång till utomhusvistelse, registrera det datum då djuren först fick tillgång till utomhusvistelse.

3.   Fodertillverkare och foderleverantörer ska föra register som visar att sammansättningen på det foder som levereras till producenter för de produktionssystem som avses i artikel 11.1 a stämmer överens med angivelserna om utfodring, och uppgifterna ska sparas i minst sex månader efter avsändning.

4.   Kläckerier ska föra register över de djur av stammar som är erkända som långsamt växande som levereras till producenter för de produktionssystem som avses i artikel 11.1 d och e, och uppgifterna ska sparas i minst sex månader efter avsändning.

5.   Regelbundna kontroller som avser iakttagandet av artikel 11 och punkterna 1–4 i denna artikel ska göras på

a)

jordbruksföretag: minst en gång per produktionsomgång,

b)

fodertillverkare och foderleverantörer: minst en gång om året,

c)

slakterier: minst fyra gånger per år,

d)

kläckerier: minst en gång per år för de produktionssystem som avses i artikel 11.1 d och e.

6.   Varje medlemsstat ska överlämna en förteckning till övriga medlemsstater och kommissionen över de godkända slakterier som registrerats i enlighet med punkt 1 med uppgift om namn och adress och det nummer som tilldelats varje slakteri. Övriga medlemsstater och kommissionen ska i början av varje kvartal av kalenderåret underrättas om eventuella ändringar av denna förteckning.

Artikel 13

När det gäller kontrollen av angivandet av använt uppfödningssystem enligt artikel 121 e led v i förordning (EG) nr 1234/2007 ska de organ som medlemsstaterna utsett uppfylla de kriterier som fastställs i europeisk standard nr EN/45011 av den 26 juni 1989, och ska som sådana godkännas och kontrolleras av den behöriga myndigheten i den aktuella medlemsstaten.

Artikel 14

Fjäderfäkött som importeras från tredjeland får vara märkt med en eller flera av de valfria uppgifter som anges i artikel 10 och 11, om köttet åtföljs av ett intyg som utfärdats av den behöriga myndigheten i ursprungslandet, om att de aktuella produkterna är i överensstämmelse med tillämpliga bestämmelser i denna förordning.

På begäran av ett tredjeland ska kommissionen utarbeta en förteckning över sådana myndigheter.

Artikel 15

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 16.5 och artikel 17.3 får fryst och djupfryst kyckling saluföras genom affärsverksamhet eller handel inom gemenskapen endast om vattenhalten inte överskrider de tekniskt oundvikliga värden som bestäms genom den analysmetod som beskrivs i bilaga VI (avdroppningstest) eller metoden i bilaga VII (kemiskt test).

2.   De behöriga myndigheter som utses av varje medlemsstat ska säkerställa att slakterierna vidtar alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla bestämmelserna i punkt 1 och särskilt se till att

prov tas för att övervaka vattenupptagningen vid kylning och vattenhalten i fryst och djupfryst kyckling,

resultatet av kontrollerna antecknas och sparas i ett år,

varje parti märks på ett sådant sätt att produktionsdagen kan identifieras; denna märkning av partiet måste anges i produktionsprotokollen.

Artikel 16

1.   I enlighet med bilaga IX ska regelbundna kontroller genomföras av det vatten som upptas eller kontroller i enlighet med bilaga VI genomföras i slakterierna minst en gång under varje arbetsperiod om åtta timmar.

Om kontrollerna visar att den vattenmängd som upptas är större än den totalt tillåtna vattenhalten enligt denna förordning, med beaktande av vatten som upptas av slaktkropparna vid den del av beredningen som inte omfattas av kontroll, och om i något fall den vattenmängd som upptas är större än de nivåer som anges i bilaga IX punkt 10 eller i bilaga VI punkt 7, ska nödvändiga tekniska justeringar av produktionen genast göras av slakteriet.

2.   I samtliga de fall som avses i punkt 1 andra stycket och i vart fall åtminstone en gång varannan månad ska de kontroller av vattenhalten som avses i artikel 15.1 genomföras genom provtagning i enlighet med bilagorna VI eller VII på frysta och djupfrysta kycklingar från de slakterier som väljs ut av den behöriga myndigheten i medlemsstaten. Dessa kontroller ska inte utföras på slaktkroppar som är avsedda uteslutande för export om detta kan intygas på ett godtagbart sätt för den behöriga myndigheten.

3.   De kontroller som avses i punkterna 1 och 2 ska genomföras av eller under tillsyn av den behöriga myndigheten. Den behöriga myndigheten får i vissa fall tillämpa bestämmelserna i punkt 1, särskilt punkterna 1 och 10 i bilaga IX, samt punkt 2 i denna artikel striktare i fråga om ett givet slakteri där detta visar sig nödvändigt för att säkerställa att den totalt tillåtna vattenhalten enligt denna förordning följs.

Den behöriga myndigheten ska vid alla tillfällen, då ett parti frysta eller djupfrysta fjäderfä inte anses vara i överensstämmelse med denna förordning, först återuppta kontrollen med den lägsta möjliga frekvens som anges i punkt 2, när tre på varandra följande kontroller enligt bilagorna VI eller VII, genomförda på ett urval av tre olika produktionsdagar inom högst fyra veckor, har visat negativt resultat. Kostnaden för dessa kontroller ska betalas av slakteriet i fråga.

4.   Om, i samband med luftkylning, resultaten av de kontroller som avses i punkterna 1 och 2 överensstämmer med kriterierna i bilagorna VI–IX under en period av sex månader, får frekvensen av de kontroller som avses i punkt 1 sänkas till en gång i månaden. Om det vid något tillfälle konstateras att kriterierna i bilagorna inte iakttas ska detta leda till en återgång till kontroller enligt punkt 1.

5.   Om resultaten av de kontroller som avses i punkt 2 överskrider de tillåtna gränsvärdena ska det berörda partiet inte anses uppfylla bestämmelserna i denna förordning. Det berörda slakteriet får dock begära att en motanalys genomförs på medlemsstatens referenslaboratorium med hjälp av en metod som väljs av den behöriga myndigheten i medlemsstaten. Innehavaren av partiet ska stå för kostnaden för motanalysen.

6.   Om det efter en sådan motanalys bedöms att det berörda partiet inte uppfyller bestämmelserna i denna förordning ska den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder för att tillåta att ett sådant parti saluförs inom gemenskapen endast på villkor att såväl individuella som gemensamma förpackningar av slaktkropparna i fråga, under tillsyn av den behöriga myndigheten, av slakteriet märks med en banderoll eller etikett som har minst en av de formuleringar som förtecknas i bilaga X angivet med röda versaler.

Det parti som avses i första stycket ska förbli under den behöriga myndighetens överinseende till dess att det har behandlats i enlighet med bestämmelserna i denna punkt eller på annat sätt slutbehandlats. Om det intygas för den behöriga myndigheten att det parti som avses i första stycket ska exporteras, ska den behöriga myndigheten vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra att det berörda partiet saluförs inom gemenskapen.

De formuleringar som anges i första stycket ska anbringas på en väl synlig plats och vara tydliga och outplånliga. De ska inte döljas, skymmas eller störas av andra texter eller bilder. Bokstäverna ska på individuella förpackningar vara minst 1 cm höga och på gemensamma förpackningar 2 cm.

Artikel 17

1.   Om det föreligger allvarliga misstankar om oegentligheter får den medlemsstat som är bestämmelseland genomföra stickprovskontroller av fryst och djupfryst kyckling för att kontrollera att försändelsen uppfyller kraven i artiklarna 15 och 16.

2.   De kontroller som avses i punkt 1 ska genomföras på varornas bestämmelseort eller på en annan lämplig plats, under förutsättning att i det senare fallet platsen inte är belägen vid gränsen och i minsta möjliga mån påverkar varornas färdväg och att varorna kan fortsätta mot bestämmelseorten när provtagning har skett. De berörda produkterna ska dock inte säljas till slutkonsument förrän resultatet av kontrollen finns tillgängligt.

Sådana kontroller ska genomföras snarast möjligt för att inte onödigt försena produkternas saluförande eller förorsaka förseningar som kan påverka deras kvalitet.

Resultaten av dessa kontroller och eventuellt påföljande beslut och skälen till dessa ska senast två arbetsdagar efter provtagningen meddelas till avsändaren och mottagaren eller deras företrädare. Beslut som fattas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är bestämmelseland och skälen för besluten ska meddelas till den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är avsändarland.

Om avsändaren eller hans företrädare begär det ska dessa beslut och skälen för dem meddelas till honom skriftligen med uppgifter om rätten att överklaga enligt gällande lag i den medlemsstat som är bestämmelseland, förfarandet för överklagande och gällande tidsfrister.

3.   Om resultaten av de kontroller som avses i punkt 1 överskrider de tillåtna gränsvärdena får innehavaren av partiet begära att en motanalys med hjälp av samma metod som i det första testet genomförs i ett av de referenslaboratorier som anges i bilaga XI. Innehavaren av partiet ska stå för kostnaderna i samband med motanalysen. Referenslaboratoriernas arbetsuppgifter och kompetens anges i bilaga XII.

4.   Om det efter en kontroll som genomförs i enlighet med punkterna 1 och 2 – och efter en begärd motanalys – visar sig att den frysta eller djupfrysta kycklingen inte uppfyller kraven i artiklarna 15 och 16, ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är bestämmelseland tillämpa förfarandet i artikel 16.6.

5.   I de fall som anges i punkterna 3 och 4 ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är bestämmelseland snarast ta kontakt med den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är avsändarland. Den senare ska vidta alla nödvändiga åtgärder och underrätta den behöriga myndigheten i bestämmelselandet om vilken typ av kontroller som genomförts, de beslut som fattats och skälen för dem.

När de kontroller som avses i punkterna 1 och 3 visar upprepade avvikelser eller när sådana kontroller – enligt den medlemsstat som är avsändarland – genomförs utan tillräcklig anledning ska de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten underrätta kommissionen.

Kommissionen får i den utsträckning som är nödvändig för att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning eller på begäran av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är bestämmelseland och med beaktande av arten av oegentligheter vidta någon av följande åtgärder:

Sända en grupp experter till den berörda anläggningen och i samarbete med den behöriga nationella myndigheten genomföra kontroller på platsen, eller

begära att den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är avsändarland gör fler provtagningar i den berörda anläggningen och om nödvändigt vidtar sanktioner i enlighet med artikel 194 i förordning (EG) nr 1234/2007.

Kommissionen ska underrätta medlemsstaterna om sina rön. Medlemsstater på vars område en inspektion genomförs ska ge experterna all nödvändig hjälp för utförandet av deras uppdrag.

Den medlemsstat som är avsändarland måste på begäran av den medlemsstat som är bestämmelseland, i avvaktan på kommissionens rön, göra fler kontroller av produkterna från den berörda anläggningen.

När dessa åtgärder vidas för att komma till rätta med upprepade avvikelser i en anläggning ska kommissionen debitera de utgifter som uppkommer genom tillämpningen av tredje styckets strecksatser på den berörda anläggningen.

Artikel 18

1.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska omedelbart underrätta respektive nationella referenslaboratorium om resultaten av de kontroller som avses i artiklarna 15, 16 och 17 som genomförs av dem eller under deras övervakning.

De nationella referenslaboratorierna ska vidarebefordra dessa data till den expertstyrelse som avses i artikel 19, för vidare utvärdering och diskussion med nationella referenslaboratorier före den 1 juli varje år. Slutsatserna ska läggas fram för förvaltningskommittén för övervägande i enlighet med artikel 195 i förordning (EG) nr 1234/2007.

2.   Medlemsstaterna ska utarbeta praktiska åtgärder för de kontroller i alla led i saluföringen som föreskrivs i artiklarna 15, 16 och 17, inbegripet kontroll av import från tredjeland i samband med tullklareringen i enlighet med bilagorna VI och VII. De ska informera de övriga medlemsstaterna och kommissionen om dessa åtgärder. Alla ändringar ska genast anmälas till de övriga medlemsstaterna och kommissionen.

Artikel 19

En styrelse sammansatt av experter på övervakning av vattenhalten i fjäderfäkött ska fungera som samordnare av de nationella referenslaboratoriernas testverksamhet. Den ska bestå av företrädare för kommissionen och nationella referenslaboratorier. Styrelsens och de nationella referenslaboratoriernas uppgifter samt styrelsens organisatoriska struktur anges i bilaga XII.

Ett finansiellt stöd ska betalas till referenslaboratoriet i enlighet med villkoren i ett kontrakt som sluts mellan kommissionen på uppdrag av gemenskapen och laboratoriet.

Generaldirektören vid generaldirektoratet för jordbruk bemyndigas att på kommissionens vägnar underteckna kontraktet.

Artikel 20

1.   Följande färska, frysta och djupfrysta styckningsdelar av fjäderfäkött får saluföras inom gemenskapen, genom försäljning till konsumenten eller genom handel, endast om vattenhalten inte överstiger vad som är tekniskt ofrånkomligt enligt den analysmetod som beskrivs i bilaga VIII (kemiskt test):

a)

Kycklingbröstfiléer, med eller utan nyckelben, utan skinn.

b)

Kycklingbröst, med skinn.

c)

Lår, ben, klubbor, klubbor med del av ryggben och bakdelspart av kyckling, med skinn.

d)

Kalkonbröstfilé, utan skinn.

e)

Kalkonbröst, med skinn.

f)

Lår, ben och klubbor av kalkon, med skinn.

g)

Urbenat kalkonkött av klubba, utan skinn.

2.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska se till att slakterier och styckningsanläggningar, oavsett om de är kopplade till ett slakteri eller inte, vidtar alla nödvändiga åtgärder för att följa bestämmelserna i punkt 1, och i synnerhet

a)

att regelbundna kontroller av vattenhalten görs i enlighet med artikel 16.1, även när det gäller slaktkroppar av kalkon och kyckling avsedda för produktion av färska, frysta och djupfrysta styckningsdelar enligt punkt 1 i denna artikel. Kontrollerna ska utföras minst en gång per arbetsperiod om åtta timmar. I samband med luftkylning av slaktkroppar av kalkon är det inte nödvändigt med regelbundna kontroller av vattenhalten. De gränsvärden som fastställs i bilaga IX punkt 10 ska även gälla för slaktkroppar av kalkon,

b)

att resultatet av kontrollerna antecknas och sparas i ett år,

c)

att varje parti märks på ett sådant sätt att produktionsdagen kan identifieras; denna märkning av partiet måste anges i produktionsprotokollen.

Om, i samband med luftkylning, resultaten av de kontroller som avses i led a och i punkt 3 överensstämmer med kriterierna i bilagorna VI–IX under en period av sex månader, får frekvensen av de kontroller som avses i led a sänkas till en gång i månaden. Om det vid något tillfälle konstateras att kriterierna i bilagorna VI–IX inte iakttas ska detta leda till en återgång till kontroller enligt led a.

3.   Kontroller av den vattenhalt som avses i punkt 1 ska utföras åtminstone en gång var tredje månad genom provtagning på frysta och djupfrysta styckningsdelar av fjäderfäkött från samtliga slakterier och styckningsanläggningar som producerar sådana styckningsdelar, i enlighet med bilaga VIII. Dessa kontroller ska inte utföras om den behöriga myndigheten har tillfredsställande belägg för att styckningsdelarna i fråga uteslutande är avsedda för export.

Om en viss styckningsanläggning under ett års tid uppfyller kriterierna i bilaga VIII ska kontrollfrekvensen sänkas till en kontroll var sjätte månad. Om det därefter konstateras att kriterierna inte iakttas ska detta leda till en återgång till kontroller enligt första stycket.

4.   Artikel 16.3–16.6 samt artiklarna 17 och 18 ska i tillämpliga delar också gälla de styckningsdelar av fjäderfäkött som avses i punkt 1 i denna artikel.

Artikel 21

Förordning (EEG) nr 1538/91 ska upphöra att gälla från och med den 1 juli 2008.

Hänvisningar till den upphävda förordningen och till förordning (EEG) nr 1906/90 ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga XIII.

Artikel 22

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 juli 2008.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 16 juni 2008.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 470/2008 (EUT L 140, 30.5.2008, s. 1).

(2)  EGT L 173, 6.7.1990, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1029/2006 (EUT L 186, 7.7.2006, s. 6).

(3)  EGT L 143, 7.6.1991, s. 11. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1474/2007 (EUT L 329, 14.12.2007, s. 14).

(4)  EGT L 46, 21.2.1976, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/45/EG (EUT L 247, 21.9.2007, s. 17).

(5)  EGT L 109, 6.5.2000, s. 29.

(6)  EUT L 139, 30.4.2004, s. 55. Rättad i EUT L 226, 25.6.2004, s. 22.

(7)  Frysbränna: (i bemärkelsen kvalitetsförsämring) är en lokal eller fläckvis irreversibel uttorkning av skinnet och/eller köttet som kan visa sig som förändringar av

den ursprungliga färgen (oftast blekare), eller

smaken och lukten (utan smak eller härsken), eller

konsistensen (torr, svampaktig).

(8)  Tolerans inom varje art, inte mellan arter.

(9)  EGT L 39, 15.2.1980, s. 40.


BILAGA I

Artikel 1.1 –   Namn på fjäderfäslaktkroppar

 

bg

es

cs

da

de

et

el

en

fr

it

lv

1.

Пиле, бройлер

Pollo (de carne)

Kuře, brojler

Kylling, slagtekylling

Hähnchen

Masthuhn

Tibud, broiler

Κοτόπουλο

Πετετνοί και κότες (κρεατοπαραγωγής)

Chicken, broiler

Poulet (de chair)

Pollo, ‘Broiler

Cālis, broilers

2.

Петел, кокошка

Gallo, gallina

Kohout, slepice, drůbež na pečení, nebo vaření

Hane, høne, suppehøne

Suppenhuhn

Kuked, kanad, hautamiseks või keetmiseks mõeldud kodulinnud

Πετεινοί και κότες (για βράοιμο)

Cock, hen, casserole, or boiling fowl

Coq, poule (à bouillir)

Gallo, gallina

Pollame da brodo

Gailis, vista, sautēta vai vārīta mājputnu gaļa

3.

Петел (угоен, скопен)

Capón

Kapoun

Kapun

Kapaun

Kohikukk

Καπόνια

Capon

Chapon

Cappone

Kapauns

4.

Ярка, петле

Polluelo

Kuřátko, kohoutek

Poussin, Coquelet

Stubenküken

Kana- ja kukepojad

Νεοσσός, πετεινάρι

Poussin, Coquelet

Poussin, coquelet

Galletto

Cālītis

5.

Млад петел

Gallo joven

Mladý kohout

Unghane

Junger Hahn

Noor kukk

Πετεινάρι

Young cock

Jeune coq

Giovane gallo

Jauns gailis

1.

(Млада) пуйка

Pavo (joven)

(Mladá) krůta

(Mini) kalkun

(Junge) Pute, (Junger) Truthahn

(Noor) kalkun

(Νεαροί) γάλοι και γαλοπούλες

(Young) turkey

Dindonneau, (jeune) dinde

(Giovane) tacchino

(Jauns) tītars

2.

Пуйка

Pavo

Krůta

Avlskalkun

Pute, Truthahn

Kalkun

Γάλοι και γαλοπούλες

Turkey

Dinde (à bouillir)

Tacchino/a

Tītars

1.

(Млада) патица, пате (млада) мускусна патица, (млад) мюлар

Pato (joven o anadino), pato de Barbaria (joven), pato cruzado (joven)

(Mladá) kachna, kachnê, (mladá) Pižmová kachna, (mladá) kachna Mulard

(Ung) and (Ung) berberiand

(Ung) mulardand

Frühmastente, Jungente, (Junge) Barbarieente (Junge Mulardente)

(Noor) part, pardipoeg. (noor) muskuspart, (noor) mullard

(Νεαρές) πάπιες ή παπάκια, (νεαρές) πάπιες Βαρβαρίας, (νεαρές) παπιες mulard

(Young) duck, duckling, (Young) Muscovy duck (Young) Mulard duck

(Jeune) canard, caneton, (jeune) canard de Barbarie, (jeune) canard mulard

(Giovane) anatra

(Giovane) Anatra muta

(Giovane) Anatra ‘mulard

(Jauna) pīle, pīlēns, (jauna) muskuspīle, (Jauna) Mulard pīle

2.

Патица, мускусна патица, мюлар

Pato, pato de Barbaria, pato cruzado

Kachna, Pižmová kachna, kachna Mulard

Avlsand

Avlsberberiand

Avlsmulardand

Ente, Barbarieente

Mulardente

Part, muskuspart, mullard

Πάτιες, πάτιες Βαρβαρίας πάτιες mulard

Duck, Muscovy duck, Mulard duck

Canard, canard de Barbarie (à bouillir), canard mulard (à bouillir)

Anatra Anatra muta Anatra ‘mulard

Pīle, muskuspīle, Mulard pīle

1.

(Млада) гъска, гъсе

Oca (joven), ansarón

Mladá husa, house

(Ung) gås

Frühmastgans, (Junge) Gans, Jungmastgans

(Noor) hani, hanepoeg

(Νεαρές) χήνες ή χηνάκια

(Young) goose, gosling

(Jeune) oie ou oison

(Giovane) oca

(Jauna) zoss, zoslēns

2.

Гъска

Oca

Husa

Avlsgås

Gans

Hani

Χήνες

Goose

Oie

Oca

Zoss

1.

(Млада) токачка

Pintada (joven)

Mladá perlička

(Ung) perlehøne

(Junges) Perlhuhn

(Noor) pärlkana

(Νεαρές) φραγκόκοτες

(Young) guinea fowl

(Jeune) pintade Pintadeau

(Giovane) faraona

(Jauna) pērļu vistiņa

2.

Токачка

Pintada

Perlička

Avlsperlehøne

Perlhuhn

Pärlkana

Φραγκόκοτες

Guinea fowl

Pintade

Faraona

Pērļu vistiņa


 

lt

hu

mt

nl

pl

pt

ro

sk

sl

fi

sv

1.

Viščiukas broileris

Brojler csirke, pecsenyecsirke

Fellus, brojler

Kuiken, braadkuiken

Kurczę, broiler

Frango

Pui de carne, broiler

Kurča, brojler

Pitovni piščanec – brojler

Broileri

Kyckling, slaktkyckling (broiler)

2.

Gaidys, višta, skirti troškinti arba virti

Kakas és tyúk

(főznivaló baromfi)

Serduk, tiġieġa

(tal-brodu)

Haan, hen soep- of stoofkip

Kura rosołowa

Galo, galinha

Cocoș, găină sau carne de pasăre pentru fiert

Kohút, sliepka

Petelin, kokoš, perutnina za pečenje ali kuhanje

Kukko, kana

Tupp, höna, gryt-, eller kokhöna

3.

Kaplūnas

Kappan

Ħasi

Kapoen

Kapłon

Capão

Clapon

Kapún

Kopun

Chapon (syöttökukko)

Kapun

4.

Viščiukas

Minicsirke

Għattuqa, coquelet

Piepkuiken

Kurczątko

Franguitos

Pui tineri

Kurčiatko

Mlad piščanec, mlad petelin

(kokelet)

Kananpoika, kukonpoika

Poussin, Coquelet

5.

Gaidžiukas

Fiatal kakas

Serduk żgħir fl-eta

Jonge haan

Młody kogut

Galo jovem

Cocoș tânăr

Mladý kohút

Mlad petelin

Nuori kukko

Ung tupp

1.

Kalakučiukas

Pecsenyepulyka, gigantpulyka, növendék pulyka

Dundjan (żgħir fl-eta)

(Jonge) kalkoen

(Młody) indyk

Peru

Curcan (tânăr)

Mladá morka

(Mlada) pura

(Nuori) kalkkuna

(Ung) kalkon

2.

Kalakutas

Pulyka

Dundjan

Kalkoen

Indyk

Peru adulto

Curcan

Morka

Pura

Kalkkuna

Kalkon

1.

Ančiukai, muskusinės anties ančiukai, mulardinės anties ančiukai

Pecsenyekacsa, Pecsenye pézsmakacsa, Pecsenye mulard-kacsa

Papra (żgħira fl-eta), papra żgħira (fellus ta’ papra) muskovy (żgħira fl-eta), papra mulard

(Jonge) eend, (Jonge) Barbarijse eend (Jonge) „Mulard”-eend

(Młoda) kaczka tuczona, (Młoda) kaczka piżmova, (Młoda) kaczka mulard

Pato, Pato Barbary, Pato Mulard

Rață (tânără), rață (tânără) din specia Cairina moschata, rață (tânără) Mulard

(Mladá kačica), káča, (Mladá) pižmová kačica, (Mladý) mulard

(Mlada) raca, račka, (mlada) muškatna raca, (mlada) mulard raca

(Nuori) ankka, (Nuori) myskiankka

(Ung) anka, ankunge (ung) mulardand (ung) myskand

2.

Antis, muskusinė antis, mulardinė antis

Kacsa, Pézsma kacsa, Mulard kacsa

Papra, papra muscovy, papra mulard

Eend Barbarijse eend „Mulard”-eend

Kaczka, Kaczka piżmowa, Kaczka mulard

Pato adulto, pato adulto Barbary, pato adulto Mulard

Rață, rață din specia Cairina moschata, rață Mulard

Kačica, Pyžmová kačica, Mulard

Raca, muškatna raca, mulard raca

Ankka, myskiankka

Anka, mulardand, myskand

1.

Žąsiukas

Fiatal liba, pecsenye liba

Wiżża (żgħira fl-eta), fellusa ta’ wiżża

(Jonge) gans

Młoda gęś

Ganso

Gâscă (tânără)

(Mladá) hus, húsa

(Mlada) gos, goska

(Nuori) hanhi

(Ung) gås, gåsunge

2.

Žąsis

Liba

Wiżża

Gans

Gęś

Ganso adulto

Gâscă

Hus

Gos

Hanhi

Gås

1.

Perlinių vištų viščiukai

Pecsenyegyöngyös

Farghuna

(żgħira fl-eta)

(Jonge) parelhoen

(Młoda)

perliczka

Pintada

Bibilică adultă

(Mladá) perlička

(Mlada) pegatka

(Nuori) helmikana

(Ung) pärlhöna

2.

Perlinės vištos

Gyöngytyúk

Fargħuna

Parelhoen

Perlica

Pintada adulta

Bibilică

Perlička

Pegatka

Helmikana

Pärlhöna

Artikel 1.2 –   Namn på styckningsdelar

 

bg

es

cs

da

de

et

el

en

fr

it

lv

a)

Половинка

Medio

Půlka

Halvt

Hälfte oder Halbes

Pool

Μισά

Half

Demi ou moitié

Metà

Puse

b)

Четвъртинка

Charto

Čtvrtka

Kvart

(Vorder-, Hinter-)Viertel

Veerand

Τεταρτημόριο

Quarter

Quart

Quarto

Ceturdaļa

c)

Неразделени четвъртинки с бутчетата

Cuartos traseros unidos

Neoddělená zadní čtvrtka

Sammenhængende lårstykker

Hinterviertel am Stück

Lahtilõikamata koivad

Αδιαχώριστα τεταρτημόρια ποδιών

Unseparated leg quarters

Quarts postérieurs non séparés

Cosciotto

Nesadalītas kāju ceturdaļas

d)

Гърди, бяло месо или филе с кост

Pechuga

Prsa

Bryst

Brust, halbe Brust, halbierte Brust

Rind

Στήθος

Breast

Poitrine, blanc ou filet sur os

Petto con osso

Krūtiņa

e)

Бутче

Muslo y contramuslo

Stehno

Helt lår

Schenkel, Keule

Koib

Πόδι

Leg

Cuisse

Coscia

Kāja

f)

Бутче с част от гърба, прикрепен към него

Charto trasero de pollo

Stehno kuřete s částí zad

Kyllingelår med en del af ryggen

Hähnchenschenkel mit Rückenstück, Hühnerkeule mit Rückenstück

Koib koos seljaosaga

Πόδι από κοτόπουλο με ένα κομμάτι της ράχης

Chicken leg with a portion of the back

Cuisse de poulet avec une portion du dos

Coscetta

Cāļa kāja ar muguras daļu

g)

Бедро

Contramuslo

Horní stehno

Overlår

Oberschenkel, Oberkeule

Reis

Μηρός (μπούτι)

Thigh

Haut de cuisse

Sovraccoscia

Šķiņkis

h)

Подбедрица

Muslo

Dolní stehno

(palička)

Underlår

Unterschenkel, Unterkeule

Sääretükk

Κνήμη

Drumstick

Pilon

Fuso

Stilbs

i)

Крило

Ala

Křídlo

Vinge

Flügel

Tiib

Φτερούγα

Wing

Aile

Ala

Spārns

j)

Неразделени крила

Alas unidas

Neoddělená křídla

Sammenhængende vinger

Beide Flügel, ungetrennt

Lahtilõikamata tiivad

Αδιαχώριστες φτερούγες

Unseparated wings

Ailes non séparées

Ali non separate

Nesadalīti spārni

k)

Филе от гърдите, бяло месо

Filete de pechuga

Prsní řízek

Brystfilet

Brustfilet, Filet aus der Brust, Filet

Rinnafilee

Φιλέτο στήθους

Breast fillet

Filet de poitrine, blanc, filet, noix

Filetto, fesa (tacchino)

Krūtiņas fileja

l)

Филе от гърдите с „ядеца“

Filete de pechuga con clavícula

Filety z prsou

(Klíční kost s chrupavkou prsní kosti včetně svaloviny v přirozené souvislosti, klíč. kost a chrupavka max. 3 % z cel. hmotnosti)

Brystfilet med ønskeben

Brustfilet mit Schlüsselbein

Rinnafilee koos harkluuga

Φιλέτο στήθους με κλειδοκόκαλο

Breast fillet with wishbone

Filet de poitrine avec clavicule

Petto (con forcella), fesa (con forcella)

Krūtiņas fileja ar krūšukaulu

m)

Нетлъсто филе

Magret, maigret

Magret, maigret

(filety z prsou kachen a hus s kůží a podkožním tukem pokrývajícím prsní sval, bez hlubokého svalu prsního)

Magret, maigret

Magret, Maigret

Rinnaliha

(„magret” või „maigret”)

Maigret, magret

Magret, maigret

Magret, maigret

Magret, maigret

Pīles krūtiņa

n)

Oбезкостен пуешки бут

Carne de muslo y contramuslo de pavo deshuesada

U vykostěných krůtích stehen

Udbenet kød af hele kalkunlår

Entbeintes Fleisch von Putenschenkeln

Kalkuni konditustatud koivaliha

Κρέας ποδιού γαλοπούλας χωρίς κόκαλο

Deboned turkey leg meat

Cuisse désossée de dinde

Carne di coscia di tacchino disossata

Atkaulotai tītara kāju gaļai


 

lt

hu

mt

nl

pl

pt

ro

sk

sl

fi

sv

a)

Pusė

Fél baromfi

Nofs

Helft

Połówka

Metade

Jumătăți

Polená hydina

Polovica

Puolikas

Halva

b)

Ketvirtis

Negyed baromfi

Kwart

Kwart

Ćwiartka

Quarto

Sferturi

Štvrťka hydiny

Četrt

Neljännes

Kvart

c)

Neatskirti kojų ketvirčiai

Összefüggő (egész) combnegyedek

Il-kwarti ta’ wara tas-saqajn, mhux separati

Niet-gescheiden achterkwarten

Ćwiartka tylna w całości

Quartos da coxa não separados

Sferturi posterioare neseparate

Neoddelené hydinové stehná

Neločene četrti nog

Takaneljännes

Bakdelspart

d)

Krūtinėlė

Mell

Sidra

Borst

Pierś, połówka piersi

Peito

Piept

Prsia

Prsi

Rinta

Bröst

e)

Koja

Comb

Koxxa

Hele poot, hele dij

Noga

Perna inteira

Pulpă

Hydinové stehno

Bedro

Koipireisi

Klubba

f)

Viščiuko koja su neatskirta nugaros dalimi

Csirkecomb a hát egy részével

Koxxa tat-tiġieġa b’porzjon tad-dahar

Poot/dij met rugdeel (bout)

Noga kurczęca z częścią grzbietu

Perna inteira de frango com uma porção do dorso

Pulpă de pui cu o porțiune din spate atașată

Kuracie stehno s panvou

Piščančja bedra z delom hrbta

Koipireisi, jossa selkäosa

Kycklingklubba med del av ryggben

g)

Šlaunelė

Felsőcomb

Il-biċċa ta’ fuq tal-koxxa

Bovenpoot, bovendij

Udo

Coxa

Pulpă superioară

Horné hydinové stehno

Stegno

Reisi

Lår

h)

Blauzdelė

Alsócomb

Il-biċċa t’isfel tal-koxxa

(drumstick)

Onderpoot, onderdij

(Drumstick)

Podudzie

Perna

Pulpă inferioară

Dolné hydinové stehno

Krača

Koipi

Ben

i)

Sparnas

Szárny

Ġewnaħ

Vleugel

Skrzydło

Asa

Aripi

Hydinové krídelko

Peruti

Siipi

Vinge

j)

Neatskirti sparnai

Összefüggő (egész) szárnyak

Ġwienaħ mhux separati

Niet-gescheiden vleugels

Skrzydła w całości

Asas não separadas

Aripi neseparate

Neoddelené hydinové krídla

Neločene peruti

Siivet kiinni toisissaan

Sammanhängande vingar

k)

Krūtinėlės filė

Mellfilé

Flett tas-sidra

Borstfilet

Filet z piersi

Carne de peito

Piept dezosat

Hydinový rezeň

Prsni file

Rintafilee

Bröstfilé

l)

Krūtinėlės filė su raktikauliu ir krūtinkauliu

Mellfilé szegycsonttal

Flett tas-sidra bil-wishbone

Borstfilet met vorkbeen

Filet z piersi z obojczykiem

Carne de peito com fúrcula

Piept dezosat cu osul iadeș

Hydinový rezeň s kosťou

Prsni file s prsno kostjo

Rintafilee solisluineen

Bröstfilé med nyckelben

m)

Krūtinėlės filė be kiliojo raumens

(magret)

Bőrös libamell-filé, (maigret)

Magret, maigret

Magret

Magret

Magret, maigret

Tacâm de pasăre, spinări de pasăre

Magret

Magret

Magret, maigret

Magret, maigret

n)

Kalakuto kojų mėsa be kaulų

Kicsontozott pulykacomb

Laħam tas-saqajn tad-dundjan dissussat

Vlees van hele poten/hele dijen van kalkoenen, zonder been

Pozbawione kości mięso z nogi indyka

Carne desossada da perna inteira de peru

Pulpă dezosată de curcan

Vykostené morčacie stehno

Puranje bedro brez kosti

Kalkkunan luuton koipi-reisiliha

Urbenat kalkonkött av klubba


BILAGA II

Snitt som skiljer lår/klubba och rygg

avgränsning av höftled

Image

Snitt som skiljer lår och ben

avgränsning av knäled

Image


BILAGA III

Artikel 10 –   Kylmetoder

 

bg

es

cs

da

de

et

el

en

fr

it

lv

1.

Въздушно охлаждане

Refrigeración por aire

Vzduchem (Chlazení vzduchem)

Luftkøling

Luftkühlung

Ōhkjahutus

Ψύξη με αέρα

Air chilling

Refroidissement à l'air

Raffreddamento ad aria

Dzesēšana ar gaisu

2.

Въздушно-душово охлаждане

Refrigeración por aspersión ventilada

Vychlazeným proudem vzduchu s postřikem

Luftspraykøling

Luft-Sprühkühlung

Ōhkpiserdusjahutus

Ψύξη με ψεκασμό

Air spray chilling

Refroidissement par aspersion ventilée

Raffreddamento per aspersione e ventilazione

Dzesēšana ar izsmidzinātu gaisu

3.

Охлаждане чрез потапяне

Refrigeración por immersión

Ve vodní lázni ponořením

Neddypningskøling

Gegenstrom-Tauchkühlung

Sukeljahutus

Ψύξη με βύθιση

Immersion chilling

Refroidissement par immersion

Raffreddamento per immersione

Dzesēšana iegremdējot


 

lt

hu

mt

nl

pl

pt

ro

sk

sl

fi

sv

1.

Atšaldymas ore

Levegős hűtés

Tkessih bl-arja

Luchtkoeling

Owiewowa

Refrigeração por ventilação

Refrigerare în aer

Chladené vzduchom

Zračno hlajenje

Ilmajäähdytys

Luftkylning

2.

Atšaldymas pučiant orą

Permetezéses hűtés

Tkessih b'air spray

Lucht-sproeikoeling

Owiewowo-natryskowa

Refrigeração por aspersão e ventilação

Refrigerare prin dușare cu aer

Chladené sprejovaním

Hlajenje s pršenjem

Ilmasprayjäähdytys

Evaporativ kylning

3.

Atšaldymas panardinant

Bemerítéses hűtés

Tkessiħ b’immersjoni

Dompelkoeling

Zanurzeniowa

Refrigeração por imersão

Refrigerare prin imersiune

Chladené vo vode

Hlajenje s potapljanjem

Vesijäähdytys

Vattenkylning


BILAGA IV

Artikel 11.1 —   Produktionssystem

 

bg

es

cs

da

de

et

el

en

fr

it

lv

a)

Хранена с … % …

гъска, хранена с овес

Alimentado con … % de …

Oca engordada con avena

Krmena (čím) … % (čeho) …

Husa krmená ovsem

Fodret med … % …

Havrefodret gås

Mast mit … % …

Hafermastgans

Söödetud …, mis sisaldab … % …

Kaeraga toidetud hani

Έχει τραφεί με … % …

Χήνα που παχαίνεται με βρώμη

Fed with … % of …

Oats fed goose

Alimenté avec … % de …

Oie nourrie à l’avoine

Alimentato con il … % di …

Oca ingrassata con avena

Barība ar … % …

ar auzām barotas zosis

b)

Екстензивно закрито

(отгледан на закрито)

Sistema extensivo en gallinero

Extenzivní v hale

Ekstensivt staldopdræt

(skrabe …)

Extensive Bodenhaltung

Ekstensiivne seespidamine

(lindlas pidamine)

Εκτατικής εκτροφής

Extensive indoor

(barnreared)

Élevé à l’intérieur:

système extensif

Estensivo al coperto

Turēšana galvenokārt telpās

(“Audzēti kūtī”)

c)

Свободен начин на отглеждане

Gallinero con salida libre

Volný výběh

Fritgående

Freilandhaltung

Vabapidamine

Ελεύθερης βοσκής

Free range

Sortant à l’extérieur

All’aperto

Brīvā turēšana

d)

Традиционен свободен начин на отглеждане

Granja al aire libre

Tradiční volný výběh

Frilands …

Bäuerliche Freilandhaltung

Traditsiooniline vabapidamine

Πτηνοτροφείο παραδοσιακά ελεύθερης βοσκής

Traditional free range

Fermier-élevé en plein air

Rurale all’aperto

Tradicionālā brīvā turēšana

e)

Свободен начин на отглеждане – пълна свобода

Granja de cría en libertad

Volný výběh – úplná volnost

Frilands … opdrættet i fuld frihed

Bäuerliche Freilandhaltung

Unbegrenzter Auslauf

Täieliku liikumisvabadusega traditsiooniline vabapidamine

Πτηνοτροφείο απεριόριστης τροφής

Free-range — total freedom

Fermier-élevé en liberté

Rurale in libertà

Pilnīgā brīvība


 

lt

hu

mt

nl

pl

pt

ro

sk

sl

fi

sv

a)

Lesinta … % …

Avižomis penėtos žąsys

…%-ban …-val etetett

Zabbal etetett liba

Mitmugħa b’… % ta’ …

Wiżża mitmugħa bil-ħafur

Gevoed met … % …

Met haver vetgemeste gans

Żywione z udziałem … % …

tucz owsiany (gęsi)

Alimentado com … % de …

Ganso engordado com aveia

Furajate cu un % de …

Gâște furajate cu ovăz

Kŕmené … % …

Husi kŕmené ovsom

Krmljeno z … % …

gos krmljena z ovsom

Ruokittu rehulla, joka sisältää … …%

Kauralla ruokittu hanhi

Utfodrad med … % …

Havreutfodrad gås

b)

Patalpose laisvai auginti paukščiai

(Auginti tvartuose)

Istállóban külterjesen tartott

Mrobbija ġewwa: sistema estensiva

Scharrel … binnengehouden

Ekstensywny chów ściółkowy

Produção extensiva em interior

Creștere în interior sistem extensiv

Chované na hlbokej podstielke (chov v hale)

Ekstenzivna zaprta reja

Laajaperäinen sisäkasvatus

Extensivt uppfödd inomhus

c)

Laisvai laikomi paukščiai

Szabadtartás

Barra

(free range)

Scharrel … met uitloop

Chów wybiegowy

Produção em semiliberdade

Creștere liberă

Výbehový chov (chov v exteriéri)

Prosta reja

Vapaa laidun – perinteinen kasvatustapa

Tillgång till utomhusvistelse

d)

Tradiciškai laisvai laikomi paukščiai

Hagyományos szabadtartás

Barra (free range) tradizzjonali

Boerenscharrel … met uitloop

Hoeve … met uitloop

Tradycyjny chów wybiegowy

Produção ao ar livre

Creștere liberă tradițională

Chované navol'no

Tradicionalna prosta reja

Ulkoiluvapaus

Traditionell utomhusvistelse

e)

Visiškoje laisvėje laikomi paukščiai

Teljes szabadtartás

Barra (free range) – liberta totali

Boerenscharrel … met vrije uitloop

Hoeve … met vrije uitloop

Chów wybiegowy bez ograniczeń

Produção em liberdade

Creștere liberă – libertate totală –

Úplne vol'ný chov

Prosta reja – neomejen izpust

Vapaa laidun – täydellinen liikkumavapaus

Uppfödd i full frihet


BILAGA V

De villkor som avses i artikel 11 är följande:

a)

Utfodrad med … % …

Hänvisning till följande foderingredienser får endast göras i följande fall:

Till spannmål när detta utgör minst 65 viktprocent av den foderblandning som ges under större delen av gödningsperioden och innehåller högst 15 % spannmålsbiprodukter. När hänvisning görs till ett särskilt spannmålsslag ska detta utgöra minst 35 % av den foderblandning som ges och beträffande majs minst 50 %.

Till baljväxter och grönsaker när de utgör minst 5 viktprocent av den foderblandning som ges under större delen av gödningsperioden.

Till mjölkprodukter när de utgör minst 5 viktprocent av den foderblandning som ges under större delen av avslutningsperioden.

Termen havreutfodrad gås får dock användas när gässen under avslutningsperioden om tre veckor utfodras med minst 500 g havre dagligen.

b)

Extensivt uppfödd inomhus

Denna term får endast användas i följande fall:

i)

Beläggningstätheten per m2 golvyta inte överskrider

för kycklingar, unga tuppar och kapuner: 15 djur, men högst 25 kg levande vikt,

för ankor, pärlhöns, kalkoner: 25 kg levande vikt,

för gäss: 15 kg levande vikt.

ii)

Djurens slaktålder är följande:

Kycklingar: lägst 56 dagar.

Kalkoner: lägst 70 dagar.

Gäss: lägst 112 dagar.

Pekingankor: lägst 49 dagar.

Myskänder: för honor lägst 70 dagar, för hannar lägst 84 dagar.

Mulardänder, honor: lägst 65 dagar.

Pärlhöns: lägst 82 dagar.

Unga gäss (gässlingar): lägst 60 dagar.

Ungtuppar: lägst 90 dagar.

Kapuner: lägst 140 dagar.

c)

Tillgång till utomhusvistelse

Denna term får endast användas i följande fall:

i)

Beläggningstätheten i fjäderfästallet och slaktåldern överensstämmer med gränserna enligt b, med undantag av kycklingar, för vilka beläggningstätheten får uppgå till 13 men högst 27,5 kg levande vikt per m2 och för kapuner, för vilka beläggningstätheten ska vara högst 7,5 per m, dock högst 27,5 kg levande vikt per m2.

ii)

Djuren under minst hälften av sin livstid under dagtid har haft fortlöpande tillgång till en rastgård utomhus med en till största delen vegetationstäckt markyta om minst

1 m2 per kyckling eller pärlhöns,

2 m2 per anka eller kapun,

4 m2 per kalkon eller gås.

Beträffande pärlhöns får en rastgård utomhus ersättas med ett intensivt golvstall med en golvyta som är minst lika stor som hönshusets och med en höjd på minst 2 m. En sittpinne, minst 10 cm lång, ska finnas per djur totalt sett (fjäderfästall och golvstall).

iii)

Minst 70 % av den foderblandning som används under gödningsperioden utgörs av spannmål.

iv)

Fjäderfästallet är försett med utgångshål med en sammanlagd längd motsvarande minst 4 m per 100 m2 golvyta.

d)

Traditionell utomhusvistelse

Denna term får endast användas i följande fall:

i)

Beläggningstätheten inomhus per m2 golvyta inte överskrider följande antal:

Kycklingar: 12 djur, men högst 25 kg levande vikt; i fråga om flyttbara stall med högst 150 m2 golvyta som hålls öppen nattetid får dock beläggningstätheten ökas till 20 djur men högst 40 kg levande vikt per m2.

Kapuner: 6,25 djur (upp till 91 dagars ålder 12 djur) men högst 35 kg levande vikt.

Myskänder och pekingankor: 8 hannar men högst 35 kg levande vikt, 10 honor men högst 25 kg levande vikt.

Mulardänder: 8 djur, men högst 35 kg levande vikt.

Pärlhöns: 13 djur, men högst 25 kg levande vikt.

Kalkoner: 6,25 djur (upp till 7 veckors ålder 10 djur) men högst 35 kg levande vikt.

Gäss: 5 djur (upp till 6 veckors ålder 10 djur), 3 djur under de tre sista veckorna av gödning om de hålls instängda, men högst 30 kg levande vikt.

ii)

Fjäderfästallens totala användbara yta vid en och samma anläggning inte överskrider 1 600 m2.

iii)

Varje fjäderfästall innehåller högst

4 800 kycklingar,

5 200 pärlhöns,

4 000 honor av myskand eller pekinganka eller 3 200 hannar av myskand eller pekinganka eller 3 200 mulardänder,

2 500 kapuner, gäss och kalkoner.

iv)

Fjäderfästallet är försett med utgångshål av en sammanlagd längd motsvarande minst 4 m per 100 m2 golvyta.

v)

Djuren har kontinuerlig tillgång till rastgård utomhus från en ålder som är lägst

sex veckor för kycklingar och kapuner,

åtta veckor för ankor, gäss, pärlhöns och kalkoner.

vi)

Rastgårdar utomhus som är till större delen vegetationstäckta och består av minst

2 m2 per kyckling, myskand, pekinganka eller pärlhöns,

3 m2 per mulardand,

4 m2 per kapun från 92 dagars ålder (2 m2 upp till 91 dagars ålder),

6 m2 per kalkon,

10 m2 per gås.

Beträffande pärlhöns får en rastgård utomhus ersättas med ett intensivt golvstall med en golvyta som är minst dubbelt så stor som fjäderfästallets och med en höjd på minst 2 m. En sittpinne, minst 10 cm lång, ska finnas per djur totalt sett (fjäderfästall och golvstall).

vii)

Djuren som göds tillhör en art som erkänns som långsamt växande.

viii)

Foderblandningen som ges under gödningsperioden till minst 70 % utgörs av spannmål.

ix)

Lägsta slaktålder är

81 dagar för kyckling,

150 dagar för kapuner,

49 dagar för pekingankor,

70 dagar för honor av myskand,

84 dagar för hannar av myskand,

92 dagar för mulardänder,

94 dagar för pärlhöns,

140 dagar för kalkoner och gäss som saluförs hela som stekgäss,

98 dagar för honor av kalkon som är avsedda att styckas,

126 dagar för hannar av kalkon som är avsedda att styckas,

95 dagar för gäss avsedda för produktion av ”foie gras” och ”magret”,

60 dagar för unga gäss (gässlingar).

x)

Avslutningsperioden inomhus inte överskrider

för minst 90 dagar gamla kycklingar: 15 dagar,

för kapuner: 4 veckor,

för minst 70 dagar gamla gäss och mulardänder avsedda för produktion av gåslever och magret: 4 veckor.

e)

Uppfödd i full frihet

Denna term får användas endast vid överensstämmelse med de kriterier som fastställs i d, förutom att djuren under dagtid ska ha kontinuerlig tillgång till rastgårdar utomhus av obegränsad storlek.

Om beslut om restriktioner fattas, även veterinära sådana, på grundval av gemenskapsrätten i syfte att skydda folk- och djurhälsan, och som medför en begränsning av tillträdet för fjäderfä till en rastgård, får fjäderfä som fötts upp enligt de produktionsmetoder som beskrivs i första stycket c, d och e, med undantag för pärlhöns som fötts upp i intensiva golvstallar, fortsätta att saluföras med en särskild beteckning avseende produktionssystemet under restriktionernas löptid, dock högst tolv veckor.


BILAGA VI

BESTÄMNING AV VATTENFÖRLUST VID UPPTINING

(Avdroppningstest)

1.   Mål och räckvidd

Denna metod ska användas för att bestämma den vattenmängd som går förlorad ur fryst och djupfryst kyckling vid upptining. Om denna upptiningsförlust, uttryckt i procent av slaktkroppens vikt (inbegripet samtliga ätbara slaktbiprodukter i förpackningen) överskrider det gränsvärde som föreskrivs i punkt 7 ska det bedömas att överskottsvattnet har tagits upp under slaktprocessen.

2.   Definition

Upptiningsförluster som bestäms genom denna metod ska uttryckas i procent av den frysta eller djupfrysta slaktkroppens totala vikt, inbegripet ätbara slaktbiprodukter.

3.   Princip

Den frysta eller djupfrysta slaktkroppen, inklusive eventuella ätbara slaktbiprodukter, ska tinas under förhållanden som gör det möjligt att beräkna vikten av vattenförlusten.

4.   Apparatur

4.1

Vågar som kan väga upp till 5 kg med en noggrannhet av 1 g eller bättre.

4.2

Plastpåsar som är stora nog att rymma slaktkroppen och som har en säker fästanordning.

4.3

Termostatkontrollerat vattenbad med en utrustning som kan hålla slaktkroppen på det sätt som beskrivs i 5.5 och 5.6. Vattenbadet ska innehålla en vattenvolym som är minst åtta gånger större än volymen av det fjäderfä som ska kontrolleras och kunna hålla vattnets temperatur på 42 °C ± 2 °C.

4.4

Filterpapper eller absorberande pappershanddukar.

5.   Förfarande

5.1

Tjugo slaktkroppar väljs slumpvis ut från den kvantitet fjäderfä som ska kontrolleras. Till dess de kan testas enligt beskrivningen i 5.2–5.11 ska de förvaras vid en temperatur av högst – 18 °C.

5.2

Förpackningens utsida torkas av för att avlägsna is och vatten från ytan. Förpackningen och dess innehåll vägs avrundat till närmaste gram; denna vikt är M0.

5.3

Slaktkroppen, tillsammans med eventuella ätbara slaktbiprodukter, tas ut ur förpackningen, som torkas och vägs avrundat till närmaste gram; denna vikt är M1.

5.4

Vikten av den frysta slaktkroppen med slaktbiprodukter beräknas genom att M1 subtraheras från M0.

5.5

Slaktkroppen, inklusive de ätbara slaktbiprodukterna, placeras i en kraftig, vattentät plastpåse med buköppningen nedåt mot påsens botten. Påsen ska vara tillräckligt lång för att kunna fästas säkert i vattenbadet men inte så vid att slaktkroppen rubbas ur det vertikala läget.

5.6

Den del av påsen som innehåller slaktkroppen och de ätbara biprodukterna sänks ned helt i vattenbadet och påsen lämnas öppen upptill för att så mycket luft som möjligt ska försvinna ur den. Påsen ska hållas vertikalt, om nödvändigt med hjälp av stänger eller med extra vikter i påsen på ett sådant sätt att vatten från badet inte kan tränga in i påsen. De olika påsarna får inte vidröra varandra.

5.7

Påsen lämnas kvar i vattenbadet, som hela tiden hålls vid en temperatur av 42 °C ± 2 °C, med påsen eller vattnet i ständig rörelse till dess kärntemperaturen i slaktkroppen (den djupaste delen av bröstmuskeln närmast bröstbenet på kycklingar utan inkråm, eller mitten av inkråmet på kycklingar med inkråm) når minst + 4 °C, mätt på två slumpvis utvalda slaktkroppar. Slaktkropparna får inte stanna kvar i vattenbadet längre än nödvändigt efter att temperaturen + 4 °C har uppnåtts. Den nedsänkningsperiod som behövs för slaktkroppar som förvarats vid – 18 °C är följande:

Viktklass (g)

Slaktkroppens vikt + slaktbiprodukter (g)

Nedsänkningstid i minuter

Kycklingar utan slaktbiprodukter

Kycklingar med slaktbiprodukter

< 800

< 825

77

92

850

825 — 874

82

97

900

875 — 924

85

100

950

925 — 974

88

103

1 000

975 — 1 024

92

107

1 050

1 025 — 1 074

95

110

1 100

1 075 — 1 149

98

113

1 200

1 150 — 1 249

105

120

1 300

1 250 — 1 349

111

126

1 400

1 350 — 1 449

118

133

Efter 1 400 g krävs en ökning på sju minuter för varje ytterligare 100 g. Om den föreslagna nedsänkningsperioden går utan att + 4 °C uppnås i de två slaktkroppar som kontrolleras, ska upptiningen fortsätta tills kärntemperaturen + 4 °C uppnås.

5.8

Påsen och dess innehåll tas upp ur vattenbadet och man sticker hål i påsens botten för att allt vatten som uppkommit vid upptiningen ska rinna ut. Påsen och dess innehåll tillåts att rinna av under en timme vid en rumstemperatur mellan + 18 °C och + 25 °C.

5.9

Den upptinade slaktkroppen tas ut ur påsen och den mindre förpackningen med eventuella ätbara slaktbiprodukter tas ut ur buköppningen. Slaktkroppen torkas på insidan och utsidan med filterpapper eller pappershandduk. Man sticker hål i förpackningen med slaktbiprodukter och när vattnet runnit ut ska även den förpackningen och de upptinade slaktbiprodukterna torkas så noga som möjligt.

5.10

Den totala vikten av den upptinade slaktkroppen, de ätbara slaktbiprodukterna och förpackningen, bestäms avrundat till närmaste gram; denna vikt är M2.

5.11

Vikten av förpackningen med de ätbara slaktbiprodukterna, bestäms avrundat till närmaste gram; denna vikt är M3.

6.   Beräkning av resultatet

Den mängd vatten som går förlorad vid upptining, uttryckt som en procentandel av vikten av den frysta eller djupfrysta slaktkroppen (inklusive ätbara slaktbiprodukter), fås genom:

((M0 – M1 – M2)/(M0 – M1 – M3)) ×100

7.   Utvärdering av resultatet

Om den genomsnittliga vattenförlusten vid upptiningen av de 20 slaktkropparna i testet överskrider de procenttal som anges nedan ska det anses att den vattenmängd som tagits upp under processen överskrider gränsvärdet.

Procenttalen är följande:

Vid luftkylning: 1,5 %,

Vid evaporativ kylning: 3,3 %,

Vid vattenkylning: 5,1 %.


BILAGA VII

BESTÄMNING AV DEN TOTALA VATTENHALTEN I KYCKLINGAR

(Kemiskt test)

1.   Mål och räckvidd

Denna metod ska användas för att bestämma den totala vattenhalten i fryst och djupfryst kyckling. Denna metod inbegriper bestämning av vatten- och proteinhalten genom provtagning från den homogeniserade slaktkroppen av fjäderfä. Den totala vattenhalt som bestäms ska jämföras med det gränsvärde som uttrycks genom den formel som anges i punkt 6.4, för att bestämma om alltför mycket vatten har tagits upp under processen. Om undersökaren misstänker närvaro av något ämne som kan störa bestämningen ska nödvändiga försiktighetsåtgärder vidtas.

2.   Definitioner

Slaktkropp: slaktkropp med ben, brosk och eventuella inälvor.

Ätbara organ: lever, hjärta, muskelmage och hals.

3.   Princip

Vatten- respektive proteinhalt ska bestämmas i enlighet med erkända ISO-metoder (Internationella standardiseringsorganisationen) eller andra metoder eller analyser som godkänts av rådet.

Den högsta tillåtna totala vattenhalten i slaktkroppen beräknas med utgångspunkt i slaktkroppens proteinhalt som kan sättas i relation till den naturliga vattenhalten.

4.   Apparatur och reagens

4.1

Vågar, med en noggrannhet på ± 1 g eller bättre, för att väga slaktkropp och förpackning.

4.2

Köttyxa eller såg för att stycka slaktkroppen i delar som är lagom stora för köttkvarnen.

4.3

Kraftig köttkvarn och mixer som kan homogenisera hela stycken av fryst eller djupfryst fjäderfä.

Anm.:

Ingen speciell köttkvarn rekommenderas. Den bör dock vara tillräckligt stark för att kunna mala djupfryst kött och ben till en homogen blandning som motsvarar den som fås med en kvarn som har en skiva med hål på 4 mm.

4.4

Apparatur enligt ISO 1442 för att bestämma vattenhalten.

4.5

Apparatur enligt ISO 937 för att bestämma proteinhalten.

5.   Förfarande

5.1

Sju slaktkroppar väljs slumpvis ut från den kvantitet fjäderfä som ska kontrolleras och hålls frysta till dess analysen enligt 5.2–5.6 påbörjas.

Analysen kan utföras antingen av var och en av de sju slaktkropparna eller av ett samlingsprov av de sju slaktkropparna.

5.2

Förbehandlingen ska påbörjas inom en timme efter det att slaktkropparna har tagits ut ur frysen.

5.3

a)

Förpackningens utsida torkas av för att avlägsna is och vatten från ytan. Varje slaktkropp vägs och tas ut ur eventuellt emballage. Sedan slaktkroppen styckats ska eventuellt förpackningsmaterial runt de ätbara organen avlägsnas. Den totala vikten av slaktkroppen inklusive de ätbara organen och is som sitter kvar på slaktkroppen ska bestämmas, avrundat till närmaste gram, till värdet P1, efter avdrag för vikten av eventuellt emballage.

b)

Vid analys av ett samlingsprov ska den sammanlagda vikten av de sju slaktkropparna, förberedda enligt 5.3 a, bestämmas till värdet P7.

5.4

a)

Hela slaktkroppen, vars vikt är P1, hackas i en köttkvarn enligt 4.3 (och även blandas i en mixer om behövligt) för att ge ett homogent material från vilket ett prov kan tas som är representativt för varje slaktkropp.

b)

Vid analys av ett samlingsprov ska alla sju slaktkropparna, vars sammanlagda vikt är P7, malas i en köttkvarn enligt 4.3 (och även blandas i en mixer om behövligt) för att ge ett homogent material från vilket två prov kan tas som är representativa för alla sju slaktkropparna. De två proven analyseras enligt beskrivningen i 5.5 och 5.6.

5.5

Ett prov av det homogeniserade materialet tas och används genast för att bestämma vattenhalten i enlighet med ISO 1442 för att få vattenhalten ”a %”.

5.6

Ett prov av det homogeniserade materialet tas och används genast för att bestämma kvävehalten i enlighet med ISO 937. Denna kvävehalt omräknas till råproteinhalten ”b %” genom att multipliceras med koefficienten 6,25.

6.   Beräkning av resultatet

6.1

a)

Vikten av varje kropps vattenhalt (W) uttrycks genom aP1/100 och vikten av proteinet (RP) genom bP1/100, båda i gram. Summan av vikten av vattnet (W7) och vikten av proteinet (RP7) i de sju slaktkroppar som analyseras ska bestämmas.

b)

Vid analys av ett samlingsprov bestäms den genomsnittliga vatten- respektive proteinhalten i de två proven och uttrycks som a % respektive b %. Vikten av vattnet (W7) i de sju slaktkropparna uttrycks genom aP7/100 och vikten av proteinet (RP7) genom bP7/100, båda i gram.

6.2

Den genomsnittliga vikten av vattnet (WA) och proteinet (RPA) beräknas genom att W7 respektive RP7 divideras med sju.

6.3

Den teoretiska naturliga vattenhalt i gram som bestäms genom denna metod beräknas med följande formel:

kycklingar: 3,53 × RPA + 23.

6.4

a)

Luftkylning:

Under antagandet att den tekniskt sett minsta möjliga vattenupptagningen under processen uppgår till 2 % (1) kan den högsta tillåtna gränsen för den totala vattenhalten (WG) i gram som bestäms med denna metod erhållas genom följande formel (inkl. konfidensintervall):

kycklingar: WG = 3,65 × RPA + 42.

b)

Evaporativ kylning:

Under antagandet att den tekniskt sett minsta möjliga vattenupptagningen under processen uppgår till 4,5 % (2) kan den högsta tillåtna gränsen för den totala vattenhalten (WG) i gram som bestäms med denna metod erhållas genom följande formel (inkl. konfidensintervall):

kycklingar: WG = 3,79 × RPA + 42.

c)

Vattenkylning:

Under antagandet att den tekniskt sett minsta möjliga vattenupptagningen under processen uppgår till 7 % (3) kan den högsta tillåtna gränsen för den totala vattenhalten (WG) i gram som bestäms med denna metod erhållas genom följande formel (inkl. konfidensintervall):

kycklingar: WG = 3,93 × RPA + 42.

6.5

Om den genomsnittliga vattenhalten (WA) i de sju slaktkropparna, beräknad enligt 6.2, inte överskrider det värde som anges i 6.4 (WG) ska den kvantitet fjäderfä som omfattas av kontrollen anses uppfylla kraven.


(1)  Beräknad i förhållande till slaktkroppens vikt exklusive upptaget vatten.

(2)  Beräknad i förhållande till slaktkroppens vikt exklusive upptaget vatten.

(3)  Beräknad i förhållande till slaktkroppens vikt exklusive upptaget vatten.


BILAGA VIII

BESTÄMNING AV DEN TOTALA VATTENHALTEN I STYCKNINGSDELAR AV FJÄDERFÄKÖTT

(Kemiskt test)

1.   Mål och räckvidd

Denna metod ska användas för att bestämma den totala vattenhalten i vissa styckningsdelar av fjäderfäkött. Den omfattar bestämning av vatten- och proteinhalten i homogeniserade prover från styckningsdelar av fjäderfäkött. Den totala vattenhalt som bestäms ska jämföras med det gränsvärde som uttrycks genom den formel som anges i punkt 6.4, för att bestämma om alltför mycket vatten har tagits upp under processen. Om undersökaren misstänker närvaro av något ämne som kan störa bestämningen ska nödvändiga försiktighetsåtgärder vidtas.

2.   Definitioner och förfaranden för provtagning

Definitionerna i artikel 1.2 ska tillämpas på de styckningsdelar av fjäderfäkött som avses i artikel 20. Proverna ska omfatta åtminstone följande:

kycklingbröst: hälften av bröstet

kycklingbröstfilé: hälften av det urbenade bröstet utan skinn

kalkonbröst, kalkonbröstfilé och urbenat kött av klubba: portioner på cirka 100 g

övriga styckningsdelar: se definitioner i artikel 1.2.

När det gäller frysta eller djupfrysta bulkprodukter (där styckningsdelarna inte är individuellt förpackade) får de större förpackningar från vilka proverna ska tas förvaras vid en temperatur på 0 °C tills att enskilda styckningsdelar kan tas loss.

3.   Princip

Vatten- respektive proteinhalt ska bestämmas i enlighet med erkända ISO-metoder (Internationella standardiseringsorganisationen) eller andra metoder eller analyser som godkänts av rådet.

Den högsta tillåtna totala vattenhalten i styckningsdelarna av fjäderfäkött beräknas med utgångspunkt i styckningsdelarnas proteinhalt som kan sättas i relation till den naturliga vattenhalten.

4.   Apparatur och reagens

4.1

Vågar med en noggrannhet på ± 1 g eller bättre, för att väga styckningsdelar och förpackning.

4.2

Köttyxa eller såg för att stycka styckningsdelarna i delar som är lagom stora för köttkvarnen

4.3

Kraftig köttkvarn och mixer som kan homogenisera styckningsdelar av fjäderfäkött eller delar av dessa.

Anm.:

Ingen speciell köttkvarn rekommenderas. Den bör dock vara tillräckligt stark för att kunna mala djupfryst kött och ben till en homogen blandning som motsvarar den som fås med en kvarn som har en skiva med hål på 4 mm.

4.4

Apparatur enligt ISO 1442 för att bestämma vattenhalten.

4.5

Apparatur enligt ISO 937 för att bestämma proteinhalten.

5.   Förfarande

5.1

Fem styckningsdelar väljs slumpvis ut från den kvantitet fjäderfä som ska kontrolleras och hålls kylda eller frysta till dess analysen enligt 5.2–5.6 påbörjas.

Prover från frysta eller djupfrysta bulkvaror av det slag som avses i punkt 2 får förvaras vid en temperatur på 0 °C fram till dess att analysen påbörjas.

Analysen kan utföras antingen av var och en av de fem styckningsdelarna eller av ett samlingsprov av de fem styckningsdelarna.

5.2

Förbehandlingen ska påbörjas inom en timme efter det att styckningsdelarna har tagits ut ur kyl- eller frysskåpet.

5.3

a)

Förpackningens utsida torkas av för att avlägsna is och vatten från ytan. Varje styckningsdel vägs och tas ut ur eventuellt emballage. Sedan styckningsdelen har skurits upp i mindre bitar ska styckningsdelens vikt bestämmas, avrundat till närmaste gram, för att erhålla värdet P1, efter avdrag för vikten av eventuellt emballage.

b)

Vid analys av ett samlingsprov ska den sammanlagda vikten av de fem styckningsdelarna, förberedda enligt 5.3 a, bestämmas för att erhålla värdet P5.

5.4

a)

Hela styckningsdelen med vikten P1, mals i en köttkvarn enligt 4.3 (och blandas även i en mixer om behövligt) för att ge ett homogent material från vilket ett prov kan tas som är representativt för varje styckningsdel.

b)

Vid analys av ett samlingsprov ska alla fem styckningsdelarna, vars sammanlagda vikt är P5, malas i en köttkvarn enligt 4.3 (och blandas även i en mixer om behövligt) för att ge ett homogent material från vilket två prov kan tas som är representativa för alla fem styckningsdelarna.

De två proven analyseras enligt beskrivningen i 5.5 och 5.6.

5.5

Ett prov av det homogeniserade materialet tas och används genast för att bestämma vattenhalten i enlighet med ISO 1442 för att få vattenhalten ”a %”.

5.6

Ett prov av det homogeniserade materialet tas och används genast för att bestämma kvävehalten i enlighet med ISO 937. Denna kvävehalt omräknas till råproteinhalten ”b %” genom att multipliceras med koefficienten 6,25.

6.   Beräkning av resultatet

6.1

a)

Vikten av varje styckningsdels vattenhalt (W) uttrycks genom aP1/100 och vikten av proteinet (RP) genom bP1/100, båda i gram.

Summan av vikten av vattnet (W5) och vikten av proteinet (RP5) i de fem styckningsdelarna ska bestämmas.

b)

Vid analys av ett samlingsprov bestäms den genomsnittliga vatten- respektive proteinhalten i de två proven och uttrycks som a % respektive b %. Vikten av vattnet (W5) i de fem styckningsdelarna uttrycks genom aP5/100 och vikten av proteinet vikt (RP5) genom bP5/100, båda i gram.

6.2

Den genomsnittliga vikten av vattnet (WA) och proteinet (RPA) beräknas genom att W5 respektive RP5 divideras med 5.

6.3

Den teoretiska genomsnittliga kvoten W/RP som bestäms genom denna metod är följande för

kycklingbröstfilé: 3,19 ± 0,12,

kycklingklubbor och lårkvarter: 3,78 ± 0,19,

kalkonbröstfilé: 3,05 ± 0,15,

kalkonklubbor: 3,58 ± 0,15,

urbenat kalkonkött av klubba: 3,65 ± 0,17.

6.4

Under antagandet att den tekniskt sett minsta möjliga vattenupptagningen under processen uppgår till 2 %, 4 % eller 6 % (1) beroende på produkttyp och kylningsmetod kan den högsta tillåtna gränsen för W/RP enligt denna metod vara följande:

 

Luftkylning

Evaporativ kylning

Vattenkylning:

Kycklingbröstfilé, utan skinn

3,40

3,40

3,40

Kycklingbröst, med skinn

3,40

3,50

3,60

Lår, ben, klubbor, klubbor med del av ryggben och lårkvarter av kyckling, med skinn

4,05

4,15

4,30

Kalkonbröstfilé, utan skinn

3,40

3,40

3,40

Kalkonbröst, med skinn

3,40

3,50

3,60

Lår, ben och klubbor av kalkon, med skinn

3,80

3,90

4,05

Urbenat kalkonkött av klubba, utan skinn

3,95

3,95

3,95

Om den genomsnittliga kvoten WA/RPA i de fem styckningsdelarna, beräknad enligt 6.2, inte överstiger den kvot som anges i 6.4 ska den kvantitet styckningsdelar som omfattas av kontrollen anses uppfylla kraven.


(1)  Beräknad i förhållande till styckningsdelens vikt exklusive upptaget vatten. För filéer (utan skinn) och urbenat kalkonkött av klubba är procentsatsen 2 % för var och en av kylningsmetoderna.


BILAGA IX

KONTROLL AV VATTENUPPTAGNINGEN PÅ PRODUKTIONSANLÄGGNINGEN

(Test i slakteri)

1.

Minst en gång per arbetsperiod om åtta timmar

väljs 25 slaktkroppar slumpvis ut från bandet genast efter urtagningen och avlägsnandet av alla slaktbiprodukter och fett och före första därpå följande spolning.

2.

Ta om behövligt bort halsen och lämna kvar halsskinnet på kroppen.

3.

Märk varje slaktkropp. Väg varje slaktkropp och anteckna vikten, avrundad till närmaste gram.

4.

Häng tillbaka de slaktkroppar som ska testas på bandet så att de genomgår den normala behandlingen med spolning, avkylning, avrinning osv.

5.

I slutet av avrinningsbandet tas de märkta slaktkropparna ner utan att få rinna av längre än vad som är normalt för resten av partiet.

6.

Provet utgörs av de första 20 märkta slaktkroppar som tas ner. De vägs på nytt. Deras vikt bestäms, avrundad till närmaste gram, och ställs mot den vikt som noterades vid den första vägningen. Om färre än 20 märkta slaktkroppar återfinns ska provet annulleras.

7.

Ta bort märkningen från slaktkropparna, som därefter får genomgå den normala förpackningsbehandlingen.

8.

Bestäm procenttalet för vattenupptagningen genom att subtrahera slaktkropparnas sammanlagda vikt före spolning från vikten efter spolning, nedkylning och avrinning, genom att dividera skillnaden med den ursprungliga vikten och multiplicera med 100.

9.

I stället för manuell vägning enligt punkterna 1–8 får automatisk vägning användas för bestämningen av den procentuella vattenupptagningen på grundval av samma antal slaktkroppar och enligt samma principer, förutsatt att den behöriga myndigheten i förväg har godkänt att det automatiska vägningssystemet används för ändamålet.

10.

Resultatet ska inte överskrida följande procenttal av slaktkropparnas ursprungliga vikt eller något annat tal som anger den högsta tillåtna vattenhalt som får absorberas:

:

Luftkylning

:

0 %,

:

Evaporativ kylning

:

2 %,

:

Vattenkylning

:

4,5 %,


BILAGA X

FORMULERINGAR SOM AVSES I ARTIKEL 16.6

:

på bulgariska

:

Съдържанието на вода превишава нормите на ЕО

:

på spanska

:

Contenido en agua superior al límite CE

:

på tjeckiska

:

Obsah vody překračuje limit ES

:

på danska

:

Vandindhold overstiger EF-Normen

:

på tyska

:

Wassergehalt über dem EG-Höchstwert

:

på estniska

:

Veesisaldus ületab EÜ normi

:

på grekiska

:

Περιεκτικότητα σε νερό ανώτερη του ορίου ΕΚ

:

på engelska

:

Water content exceeds EC limit

:

på franska

:

Teneur en eau supérieure à la limite CE

:

på italienska

:

Tenore d’acqua superiore al limite CE

:

på lettiska

:

Ūdens saturs pārsniedz EK noteikto normu

:

på litauiska

:

Vandens kiekis viršija EB nustatytą ribą

:

på ungerska

:

Víztartalom meghaladja az EK által előírt határértéket

:

på maltesiska

:

Il-kontenut ta’ l-ilma superjuri għal-limitu KE

:

på nederländska

:

Watergehalte hoger dan het EG-maximum

:

på polska

:

Zawartość wody przekracza normę WE

:

på portugisiska

:

Teor de água superior ao limite CE

:

på rumänska

:

Conținutul de apă depășește limita CE

:

på slovakiska

:

Obsah vody presahuje limit ES

:

på slovenska

:

Vsebnost vode presega ES omejitev

:

på finska

:

Vesipitoisuus ylittää EY-normin

:

på svenska

:

Vattenhalten överstiger den halt som är tillåten inom EG.


BILAGA XI

FÖRTECKNING ÖVER NATIONELLA REFERENSLABORATORIER

Belgien

Instituut voor Landbouw- en Visserijonderzoek (ILVO)

Eenheid Technologie en Voeding

Productkwaliteit en voedselveiligheid

Brusselsesteenweg 370

B-9090 Melle

Bulgarien

Национален диагностичен научно-изследователски ветеринарно-медицински институт

(National Diagnostic Research Veterinary Medicine Institute)

бул. „Пенчо Славейков“ 15

(15, Pencho Slaveikov str.)

София–1606

(Sofia–1606)

Tjeckien

Státní veterinární ústav Jihlava

Národní referenční laboratoř pro mikrobiologické,

chemické a senzorické analýzy masa a masných výrobků

Rantířovská 93

CZ-586 05 Jihlava

Danmark

Fødevarestyrelsen

Fødevareregion Øst

Afdeling for Fødevarekemi

Søndervang 4

DK-4100 Ringsted

Tyskland

Bundesforschungsanstalt für Ernährung und Lebensmittel

Standort Kulmbach

E.C.-Baumann-Straße 20

D-95326 Kulmbach

Estland

Veterinaar- ja Toidulaboratoorium

Kreutzwaldi 30

EE-51006 Tartu

Irland

National Food Centre

Teagasc

Dunsinea

Castleknock

IE-Dublin 15

Grekland

Ministry of Rural Development & Food

Veterinary Laboratory of Larisa

7th km Larisa-Trikalοn st.

GR-411 10 Larisa

Spanien

Laboratorio Arbitral Agroalimentario

Carretera de La Coruña, km 10,700

E-28023 Madrid

Frankrike

SCL Laboratoire de Lyon

10, avenue des Saules

BP 74

F-69922 Oullins

Italien

Ministero Politiche Agricole e Forestali

Ispettorato centrale per il controllo della qualità dei prodotti agroalimentari

Laboratorio di Modena

Via Jacopo Cavedone n. 29

I-41100 Modena

Cypern

Agricultural Laboratory

Department of Agriculture

Loukis Akritas Ave; 14

CY-Lefcosia (Nicosia)

Lettland

Pārtikas un veterinārā dienesta

Nacionālais diagnostikas centrs

Lejupes iela 3,

Rīga, LV-1076

Litauen

Nacionalinė veterinarijos laboratorija

J. Kairiūkščio g. 10

LT-2021 Vilnius

Luxemburg

Laboratoire National de Santé

Rue du Laboratoire, 42

L-1911 Luxembourg

Ungern

Országos Élelmiszervizsgáló Intézet

Budapest 94. Pf. 1740

Mester u. 81.

HU-1465

Malta

Malta National Laboratory

UB14, San Gwann Industrial Estate

San Gwann, SGN 09

Malta

Nederländerna

RIKILT — Instituut voor Voedselveiligheid

Bornsesteeg 45, gebouw 123

6708 AE Wageningen

Nederland

Österrike

Österreichische Agentur für Gesundheit und Ernährungssicherheit GmbH

Institut für Lebensmitteluntersuchung Wien

Abteilung 6 — Fleisch und Fleischwaren

Spargelfeldstraße 191

A-1226 Wien

Polen

Centralne Laboratorium Głównego Inspektoratu Jakości

Handlowej Artykułów Rolno-Spożywczych

ul. Reymonta 11/13

60-791 Poznań

Polska

Portugal

Autoridade de Segurança Alimentar e Económica — ASAE

Laboratório Central da Qualidade Alimentar — LCQA

Av. Conde Valbom, 98

P-1050-070 Lisboa

Rumänien

Institutul de Igienă și Sănătate Publică Veterinară

Str. Câmpul Moșilor, nr. 5, Sector 2

București

Slovenien

Univerza v Ljubljani

Veterinarska fakulteta

Nacionalni veterinarski inštitut

Gerbičeva 60

SI-1115 Ljubljana

Slovakien

Štátny veterinárny a potravinový ústav

Botanická 15

842 52 Bratislava

Slovenská republika

Finland

Elintarviketurvallisuusvirasto Evira

Mustialankatu 3

FI-00710 Helsinki

Sverige

Livsmedelsverket

Box 622

S-75126 Uppsala

Förenade kungariket

Laboratory of the Government Chemist

Queens Road

Teddington

TW11 0LY

United Kingdom


BILAGA XII

Uppgifter som ska utföras av expertstyrelsen för övervakning av vattenhalten i fjäderfäkött, samt dess organisationsstruktur

Den expertstyrelse som avses i artikel 19 ska ansvara för följande uppgifter:

a)

Tillhandahålla de nationella referenslaboratorierna information om analytiska metoder och jämförande tester när det gäller vattenhalten i fjäderfäkött.

b)

Samordna de nationella referenslaboratoriernas tillämpning av de metoder som avses i led a genom att anordna jämförande tester, framför allt kvalitetsprövning.

c)

Stödja de nationella referenslaboratoriernas kvalitetsprövning genom att tillhandahålla vetenskapligt stöd i samband med utvärdering och rapportering av statistiska uppgifter.

d)

Samordna utvecklingen av nya analysmetoder och informera de nationella referenslaboratorierna om framstegen på detta område.

e)

Tillhandahålla kommissionen vetenskaplig och teknisk expertkunskap, särskilt då medlemsstaterna inte tolkar resultatet av en analys på samma sätt.

Den expertstyrelse som avses i artikel 19 ska vara organiserad enligt följande:

Expertstyrelsen för övervakning av vattenhalten i fjäderfäkött ska vara sammansatt av företrädare för Gemensamma forskningscentret (GFC) – Institutet för referensmaterial och referensmätningar (IRMM), företrädare för GD Jordbruk och landsbygdsutveckling samt företrädare för tre nationella referenslaboratorier. Företrädaren för IRMM ska vara styrelsens ordförande och ska utse de nationella referenslaboratorierna enligt ett rullande schema. De myndigheter i medlemsstaterna som är ansvariga för det nationella referenslaboratorium som valts ut ska sedan utse enskilda experter på övervakning av vattenhalt i livsmedel som ska biträda styrelsen. Genom årlig avlösning ska ett deltagande nationellt referenslaboratorium ersättas åt gången, så att styrelsen garanteras ett viss mått av kontinuitet. Respektive medlemsstater ska stå för de kostnader som uppstår för medlemsstaternas experter och/eller de nationella referenslaboratorierna när de utför sitt arbete enligt detta avsnitt i denna bilaga.

De nationella referenslaboratoriernas uppgifter

De nationella referenslaboratorier som förtecknas i bilaga XI ska utföra följande:

a)

Samordna verksamheten för de nationella laboratorier som ansvarar för analys av vattenhalten i fjäderfäkött.

b)

Hjälpa den behöriga myndigheten i medlemsstaten att organisera systemet för övervakning av vattenhalten i fjäderfäkött.

c)

Delta i jämförande tester (kvalitetsprövning) mellan de olika nationella laboratorier som avses i led a.

d)

Se till att de uppgifter som expertstyrelsen lämnar sprids till den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten och till de nationella laboratorier som avses i led a.

e)

Samarbeta med expertstyrelsen och, om de utses, sluta sig till denna, preparera nödvändiga testprover (inklusive homogenitetstestning) och ordna med lämpliga transporter.


BILAGA XIII

Jämförelsetabell

Förordning (EEG) nr 1906/90

Förordning (EEG) nr 1538/91

Den här förordningen

 

Artikel 1

Artikel 1

 

Artikel 1a, inledningen

Artikel 2, inledningen

Artikel 2.2, 2.3 och 2.4

 

Artikel 2 a, b och c

Artikel 2.8

 

Artikel 2 d

 

Artikel 1a första och andra strecksatserna

Artikel 2 e och f

 

Artikel 2

Artikel 3.1–3.4

Artikel 4

 

Artikel 3.5

 

Artikel 3

Artikel 4

 

Artikel 4

Artikel 5.1

Artikel 5.1–5.4

 

Artikel 5.2–5.5

Artikel 6

 

Artikel 5.6

 

Artikel 5

Artikel 6

 

Artikel 6.1, inledningen

Artikel 7.1, inledningen

 

Artikel 6.1 första till sjätte strecksatsen

Artikel 7.1 a–f

 

Artikel 6.2, inledningen

Artikel 7.2, inledningen

 

Artikel 6.2, första till fjärde strecksatsen

Artikel 7.2 a–d

 

Artikel 7.1

Artikel 8.1

 

Artikel 7.3

Artikel 8.2

 

Artikel 7.4

Artikel 8.3

 

Artikel 7.5

Artikel 8.4

 

Artikel 7.6

Artikel 8.5

 

Artikel 8.1

Artikel 9.1

 

Artikel 8.2

Artikel 9.2

 

Artikel 8.3, inledningen

Artikel 9.3, inledningen

 

Artikel 8.3 första strecksatsen

Artikel 9.3 a

 

Artikel 8.3 andra strecksatsen

Artikel 9.3 b

 

Artikel 8.4 första stycket, inledningen

Artikel 9.4 första stycket, inledningen

 

Artikel 8.4 första stycket första till tredje strecksatserna

Artikel 9.4 första stycket a–c

 

Artikel 8.4 andra stycket

Artikel 9.4 andra stycket

 

Artikel 8.5–8.12

Artikel 9.5–9.12

 

Artikel 8.13 första stycket

 

Artikel 8.13 andra stycket

Artikel 9.13

 

Artikel 9

Artikel 10

 

Artikel 10

Artikel 11

 

Artikel 11.1, inledningen

Artikel 12.1, inledningen

 

Artikel 11.1 första till fjärde strecksatserna

Artikel 12.1 a–d

 

Artikel 11.2

Artikel 12.2

 

Artikel 11.2a

Artikel 12.3

 

Artikel 11.2b

Artikel 12.4

 

Artikel 11.3, inledningen

Artikel 12.5, inledningen

 

Artikel 11.3 första till fjärde strecksatserna

Artikel 12.5 a–d

 

Artikel 11.4

Artikel 12.6

 

Artikel 12

Artikel 13

 

Artikel 13

Artikel 14

 

Artikel 14a.1 och 14a.2

Artikel 15

 

Artikel 14a.3–14a.5

Artikel 16.1–16.3

 

Artikel 14a.5a

Artikel 16.4

 

Artikel 14a.6

Artikel 16.5

 

Artikel 14a.7 första stycket, inledningen

Artikel 16.6 första stycket

 

Artikel 14a.7 första stycket strecksatser

Bilaga X

 

Artikel 14a.7 andra och tredje styckena

Artikel 16.6 andra och tredje styckena

 

Artikel 14a.8–14a.12

Artikel 17.1–17.5

 

Artikel 14a.12a

Artikel 18.1

 

Artikel 14a.13

Artikel 18.2

 

Artikel 14a.14

Artikel 19

 

Artikel 14b.1

Artikel 20.1

 

Artikel 14b.2 första stycket, inledningen

Artikel 20.2 första stycket, inledningen

 

Artikel 14b.2 första stycket första till tredje strecksatsen

Artikel 20.2 första stycket leden a–c

 

Artikel 14b.2 andra stycket

Artikel 20.2 andra stycket

 

Artikel 14b.3 och 14b.4

Artikel 20.3 och 20.4

 

Artikel 15

 

Artikel 21

 

Artikel 22

 

Bilaga I

Bilaga I

 

Bilaga Ia

Bilaga II

 

Bilaga II

Bilaga III

 

Bilaga III

Bilaga IV

 

Bilaga IV

Bilaga V

 

Bilaga V

Bilaga VI

 

Bilaga VI

Bilaga VII

 

Bilaga VIa

Bilaga VIII

 

Bilaga VII

Bilaga IX

 

Bilaga VIII

Bilaga XI

 

Bilaga IX

Bilaga XII

 

Bilaga XIII


Top