Mål C-162/10

Phonographic Performance (Ireland) Limited

mot

Irland och Attorney General

(begäran om förhandsavgörande från High Court (Commercial Division) (Irland))

”Upphovsrätt och närstående rättigheter — Direktiv 2006/115/EG — Artiklarna 8 och 10 — Begreppen ’användare’ och ’återgivning för allmänheten’ — Utsändning av fonogram med hjälp av TV-apparater och/eller radioapparater som installerats i hotellrummen”

Sammanfattning av domen

1. Tillnärmning av lagstiftning — Upphovsrätt och närstående rättigheter — Direktiv 2006/115 — Uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende skyddade verk — Radio- och TV-utsändning och återgivning för allmänheten — Användare som genomför en överföring till allmänheten — Begrepp

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115, artikel 8.2)

2. Tillnärmning av lagstiftning — Upphovsrätt och närstående rättigheter — Direktiv 2006/115 — Uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende skyddade verk — Radio- och TV-utsändning och återgivning för allmänheten — Skälig ersättning

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115, artikel 8.2)

3. Tillnärmning av lagstiftning — Upphovsrätt och närstående rättigheter — Direktiv 2006/115 — Uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende skyddade verk — Radio- och TV-utsändning och återgivning för allmänheten — Användare som genomför en överföring till allmänheten — Begrepp

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115, artikel 8.2)

4. Tillnärmning av lagstiftning — Upphovsrätt och närstående rättigheter — Direktiv 2006/115 — Uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende skyddade verk — Radio- och TV-utsändning och återgivning för allmänheten — Skälig ersättning — Gränser — Enskilt bruk

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115, artiklarna 8.2 och 10.1 a)

1.  Ett hotell som tillhandahåller TV- eller radioapparater i hotellgästernas rum till vilka hotellet sänder en radio- eller TV-signal utgör en ”användare” som genomför en handling i form av ”återgivning för allmänheten” av ett radio- eller TV-sänt fonogram i den mening som avses i artikel 8.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter.

   Även om gästerna i ett sådant hotell befinner sig inom området för utsändningen av signalen innehållande fonogrammen kan de ta del av dessa endast tack vare hotellets avsiktliga agerande. Vidare gäller att gästerna i ett sådant hotell utgör ett obestämt antal potentiella hotellgäster, i den mån deras tillgång till hotellets tjänster i princip är ett resultat av varje hotellgästs personliga val och inte begränsas av hotellets kapacitet att ta emot gäster. Det är i ett sådant fall alltså fråga om ”personer i allmänhet”. Hotellgäster utgör för övrigt ett ganska stort antal personer, varför dessa ska anses utgöra en allmänhet. Slutligen kan hotellgäster anses utgöra ”målgruppen” för användaren och är ”mottagliga”. Den handling som ett hotell företar i syfte att ge sina gäster tillgång till det radio- eller TV-sända verket utgör nämligen ett tillhandahållande av en extra tjänst som inverkar på hotellets status och följaktligen rumspriserna. Handlingen kan också locka ytterligare gäster som är intresserade av denna extra tjänst. Härav följer att när ett hotell sänder fonogram via radio eller TV så sker detta, i ett mål som det nationella, med ett vinstsyfte.

   (se punkterna 40–45 och 47 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Ett hotell som tillhandahåller TV- eller radioapparater i hotellgästernas rum till vilka hotellet sänder en radio- eller TV-sänd signal är skyldigt att utge skälig ersättning enligt artikel 8.2 i direktiv 2006/115 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter, utöver den som sändningsföretaget erlagt, för utsändningen av ett utsänt fonogram.

   När ett hotell återger ett radio- eller TV-sänt fonogram i hotellgästernas rum använder det nämligen fonogrammet självständigt och sänder det till en ytterligare allmänhet som är ny i förhållande till den som var föremål för den ursprungliga återgivningen. Hotellet har dessutom ekonomisk vinning av denna utsändning oberoende av den vinning som sändningsföretaget eller fonogramframställaren haft.

   Genom att använda ordet ”enda” i artikel 8.2 i direktivet, har unionslagstiftaren nämligen sökt betona att medlemsstaterna inte är skyldiga att föreskriva att användaren ska utge flera olika ersättningar för en och samma återgivning för allmänheten, även om denna enda ersättning i enlighet med vad som klart framgår av andra meningen i denna bestämmelse ska fördelas mellan de olika mottagarna av denna skäliga ersättning, nämligen de utövande konstnärerna och fonogramframställarna. Vad beträffar den samordnande konjunktionen ”eller”, som förekommer i skrivningen ”för trådlös utsändning eller eljest för återgivning för allmänheten”, ska denna tolkas så, att ersättning ska utges såväl inom ramen för en radio- och TV-utsändning som för en återgivning för allmänheten.

   (se punkterna 51, 54 och 55 samt punkt 2 i domslutet)

3.  Ett hotell som i hotellgästernas rum inte tillhandahåller TV- eller radioapparater till vilka det sänder en radio- eller TV-signal, utan en annan anordning samt fonogram i fysisk eller digital form vilka kan spelas upp eller avlyssnas med hjälp av denna anordning, är en ”användare” som genomför en ”återgivning för allmänheten” av ett fonogram i den mening som avses i artikel 8.2 i direktiv 2006/115 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter. Hotellet är därmed skyldigt att utge ”skälig ersättning” i den mening som avses i denna bestämmelse för utsändningen av nämnda fonogram.

   (se punkt 69 samt punkt 3 i domslutet)

4.  Artikel 10.1 a i direktiv 2006/115 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter, vilken innehåller en inskränkning av rätten till skälig ersättning enligt artikel 8.2 i det direktivet, när det rör sig om ”enskilt bruk”, ger inte medlemsstaterna möjlighet att undanta ett hotell som genomför en ”återgivning för allmänheten” av ett fonogram, i den mening som avses i artikel 8.2 i nämnda direktiv, från skyldigheten att utge sådan ersättning.

   Det ska i detta hänseende preciseras att det saknar betydelse huruvida hotellgästernas användning av verket utgör enskilt bruk eller inte, för att avgöra huruvida hotellet kan åberopa den inskränkning som följer av ”enskilt bruk” enligt artikel 10.1 a i nämnda direktiv. Det avgörande är i stället huruvida hotellets användning av verket är att anse som enskilt bruk.

   (se punkterna 71 och 77 samt punkt 4 i domslutet)

Mål C-162/10

Phonographic Performance (Ireland) Limited

mot

Irland och Attorney General

(begäran om förhandsavgörande från High Court (Commercial Division) (Irland))

”Upphovsrätt och närstående rättigheter — Direktiv 2006/115/EG — Artiklarna 8 och 10 — Begreppen ’användare’ och ’återgivning för allmänheten’ — Utsändning av fonogram med hjälp av TV-apparater och/eller radioapparater som installerats i hotellrummen”

Sammanfattning av domen

1. Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2006/115 – Uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende skyddade verk – Radio- och TV-utsändning och återgivning för allmänheten – Användare som genomför en överföring till allmänheten – Begrepp

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115, artikel 8.2)

2. Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2006/115 – Uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende skyddade verk – Radio- och TV-utsändning och återgivning för allmänheten – Skälig ersättning

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115, artikel 8.2)

3. Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2006/115 – Uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende skyddade verk – Radio- och TV-utsändning och återgivning för allmänheten – Användare som genomför en överföring till allmänheten – Begrepp

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115, artikel 8.2)

4. Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2006/115 – Uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende skyddade verk – Radio- och TV-utsändning och återgivning för allmänheten – Skälig ersättning – Gränser – Enskilt bruk

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115, artiklarna 8.2 och 10.1 a)

1.  Ett hotell som tillhandahåller TV- eller radioapparater i hotellgästernas rum till vilka hotellet sänder en radio- eller TV-signal utgör en ”användare” som genomför en handling i form av ”återgivning för allmänheten” av ett radio- eller TV-sänt fonogram i den mening som avses i artikel 8.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter.

   Även om gästerna i ett sådant hotell befinner sig inom området för utsändningen av signalen innehållande fonogrammen kan de ta del av dessa endast tack vare hotellets avsiktliga agerande. Vidare gäller att gästerna i ett sådant hotell utgör ett obestämt antal potentiella hotellgäster, i den mån deras tillgång till hotellets tjänster i princip är ett resultat av varje hotellgästs personliga val och inte begränsas av hotellets kapacitet att ta emot gäster. Det är i ett sådant fall alltså fråga om ”personer i allmänhet”. Hotellgäster utgör för övrigt ett ganska stort antal personer, varför dessa ska anses utgöra en allmänhet. Slutligen kan hotellgäster anses utgöra ”målgruppen” för användaren och är ”mottagliga”. Den handling som ett hotell företar i syfte att ge sina gäster tillgång till det radio- eller TV-sända verket utgör nämligen ett tillhandahållande av en extra tjänst som inverkar på hotellets status och följaktligen rumspriserna. Handlingen kan också locka ytterligare gäster som är intresserade av denna extra tjänst. Härav följer att när ett hotell sänder fonogram via radio eller TV så sker detta, i ett mål som det nationella, med ett vinstsyfte.

   (se punkterna 40–45 och 47 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Ett hotell som tillhandahåller TV- eller radioapparater i hotellgästernas rum till vilka hotellet sänder en radio- eller TV-sänd signal är skyldigt att utge skälig ersättning enligt artikel 8.2 i direktiv 2006/115 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter, utöver den som sändningsföretaget erlagt, för utsändningen av ett utsänt fonogram.

   När ett hotell återger ett radio- eller TV-sänt fonogram i hotellgästernas rum använder det nämligen fonogrammet självständigt och sänder det till en ytterligare allmänhet som är ny i förhållande till den som var föremål för den ursprungliga återgivningen. Hotellet har dessutom ekonomisk vinning av denna utsändning oberoende av den vinning som sändningsföretaget eller fonogramframställaren haft.

   Genom att använda ordet ”enda” i artikel 8.2 i direktivet, har unionslagstiftaren nämligen sökt betona att medlemsstaterna inte är skyldiga att föreskriva att användaren ska utge flera olika ersättningar för en och samma återgivning för allmänheten, även om denna enda ersättning i enlighet med vad som klart framgår av andra meningen i denna bestämmelse ska fördelas mellan de olika mottagarna av denna skäliga ersättning, nämligen de utövande konstnärerna och fonogramframställarna. Vad beträffar den samordnande konjunktionen ”eller”, som förekommer i skrivningen ”för trådlös utsändning eller eljest för återgivning för allmänheten”, ska denna tolkas så, att ersättning ska utges såväl inom ramen för en radio- och TV-utsändning som för en återgivning för allmänheten.

   (se punkterna 51, 54 och 55 samt punkt 2 i domslutet)

3.  Ett hotell som i hotellgästernas rum inte tillhandahåller TV- eller radioapparater till vilka det sänder en radio- eller TV-signal, utan en annan anordning samt fonogram i fysisk eller digital form vilka kan spelas upp eller avlyssnas med hjälp av denna anordning, är en ”användare” som genomför en ”återgivning för allmänheten” av ett fonogram i den mening som avses i artikel 8.2 i direktiv 2006/115 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter. Hotellet är därmed skyldigt att utge ”skälig ersättning” i den mening som avses i denna bestämmelse för utsändningen av nämnda fonogram.

   (se punkt 69 samt punkt 3 i domslutet)

4.  Artikel 10.1 a i direktiv 2006/115 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter, vilken innehåller en inskränkning av rätten till skälig ersättning enligt artikel 8.2 i det direktivet, när det rör sig om ”enskilt bruk”, ger inte medlemsstaterna möjlighet att undanta ett hotell som genomför en ”återgivning för allmänheten” av ett fonogram, i den mening som avses i artikel 8.2 i nämnda direktiv, från skyldigheten att utge sådan ersättning.

   Det ska i detta hänseende preciseras att det saknar betydelse huruvida hotellgästernas användning av verket utgör enskilt bruk eller inte, för att avgöra huruvida hotellet kan åberopa den inskränkning som följer av ”enskilt bruk” enligt artikel 10.1 a i nämnda direktiv. Det avgörande är i stället huruvida hotellets användning av verket är att anse som enskilt bruk.

   (se punkterna 71 och 77 samt punkt 4 i domslutet)