Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område - Âehörighet - Villkor för att tillämpa bestämmelserna i avdelning II - Svarandens hemvist är belägen i en konventionsstat - Kärandens hemvist är belägen i ett tredje land - Saknar betydelse såvida annat uttryckligen föreskrivs i en konventionsbestämmelse

(Konventionen av den 27 september 1968, avdelning II)

2 Konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område - Behörighet vid försäkringstvister - Syfte - Skydda den svagare parten - Räckvidd - Tvist mellan näringsidkare inom ramen för ett återförsäkringsavtal - Omfattas inte

(Konventionen av den 27 september 1968, artikel 7-12a)

3 Konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område - Behörighet vid försäkringstvister - Syfte - Skydda den svagare parten - Räckvidd - Tvist mellan en försäkringstagare och ett återförsäkringsbolag - Omfattas

(Konventionen av den 27 september 1968, artikel 7-12a)

Sammanfattning

1 Avdelning II i konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde, enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde och enligt konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde är i princip tillämplig när svaranden har sin hemvist eller sitt säte i en konventionsstat, även om käranden har hemvist i tredje land. Det förhåller sig på annat sätt endast i de undantagsfall där det uttryckligen föreskrivs i en konventionsbestämmelse att tillämpningen av den däri stadgade behörighetsregeln är beroende av att käranden har hemvist i en konventionsstat. Detta är fallet om käranden använder sig av den valmöjlighet som han ges i artikel 5.2, artikel 8 första stycket andra punkten och artikel 14 första stycket i konventionen samt i fråga om avtal om domstols behörighet enligt artikel 17 i konventionen, dock endast under den förutsättningen att svaranden inte har hemvist i en konventionsstat.

(se punkterna 47 och 61 samt punkt 1 i domslutet)

2 De särskilda reglerna om behörighet vid försäkringstvister i artiklarna 7-12a i konventionen av den 27 september 1968, i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde, enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde och enligt konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde omfattar inte tvister mellan en återförsäkringstagare och en återförsäkringsgivare inom ramen för ett återförsäkringsavtal. Dessa bestämmelser - som innebär att försäkringstagaren i större utsträckning än försäkringsgivaren har möjlighet att välja vilken domstol som skall vara behörig och att det inte är möjligt att införa klausuler om domstols behörighet till försäkringsgivarens fördel - bygger på tanken att man bör skydda försäkringstagaren, som är den som oftast ställs inför standardavtal med villkor som inte är förhandlingsbara och som är den ekonomiskt svagare parten. Något särskilt skyddsbehov gör sig dock inte gällande i fråga om förhållandet mellan en återförsäkringstagare och dennes återförsäkringsgivare. Båda parterna i ett återförsäkringsavtal är nämligen näringsidkare och ingen av dem kan förmodas ha en svagare ställning i förhållande till den andra avtalsparten.

(se punkterna 64, 66 och 76 samt punkt 2 i domslutet)

3 De särskilda reglerna om behörighet vid försäkringstvister i artiklarna 7-12 i konventionen av den 27 september 1968 avser visserligen inte tvister mellan en återförsäkringstagare och en återförsäkringsgivare inom ramen för ett återförsäkringsavtal. De är däremot tillämpliga fullt ut när en försäkringstagare, en försäkrad eller en förmånstagare i ett försäkringsavtal enligt bestämmelserna i en konventionsstat har rätt att vända sig direkt till försäkringsgivarens eventuella återförsäkringsgivare för att gentemot denne göra gällande sina rättigheter enligt försäkringsavtalet. I ett sådant fall befinner sig käranden i en svagare ställning i förhållande till återförsäkringsgivaren, som är näringsidkare, varvid det mot bakgrund av det särskilda skydd som är syftet med artikel 7 och följande artiklar i konventionen är motiverat att tillämpa de särskilda regler som föreskrivs däri.

(se punkt 75)