Mål T‑692/15

HTTS Hanseatic Trade Trust & Shipping GmbH

mot

Europeiska unionens råd

”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran i syfte att förhindra kärnvapenspridning – Frysning av tillgångar – Motiveringsskyldighet – Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter”

Sammanfattning – Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 13 december 2017

1. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Bevisbörda

2. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Bedömning av huruvida institutionernas beteende är lagenligt – Åtgärder för frysning av tillgångar – Skadeståndstalan som väcks av en ekonomisk aktör mot vilken en individuell restriktiv åtgärd riktats – Kriterier

   (Artikel 21 FEU; artikel 215.2 FEUF)

3. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Tillräckligt klar överträdelse av en regel som har till syfte att ge enskilda rättigheter – Bevisning som krävs – Ogiltigförklaring av en eller flera av rådets rättsakter som ligger till grund för den skada som sökanden åberopat, bland annat ogiltigförklaring genom en dom av tribunalen som meddelats före skadeståndstalans väckande – Något bevis som inte kan vederläggas föreligger inte

4. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Bevisning som krävs – Möjlighet för en institution att grunda sig på samtliga relevanta omständigheter som inträffat innan skadeståndstalan väcktes mot institutionen – Bevisning som åberopats av en institution som vidtagit en åtgärd för frysning av tillgångar är inte verkningslös inom ramen för en talan om skadestånd

   (Artikel 24.1 första stycket FEU; artikel 215.2 FEUF)

5. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar tillhörande personer, enheter eller organ vilka av rådet har fastställts delta i spridning av kärnmaterial – Skyldighet att utsträcka denna åtgärd till att omfatta enheter som ägs eller kontrolleras av en sådan enhet – Huruvida det är fråga om en enhet som ägs eller kontrolleras – Fråga som ska bedömas från fall till fall av rådet – Kriterier

   (Rådets direktiv 668/2010 och 961/2010)

6. Unionsrätt – Principer – Rätten till försvar – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning – Skyldighet att ange individuella och specifika skäl för de beslut som antagits – Räckvidd

7. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Bristfällig motivering av en rättsakt – Omfattas inte

   (Artikel 340 andra stycket FEUF)

1.  Se domen.

   (se punkterna 29–31)

2.  En individuell restriktiv åtgärd som en icke-statlig enhet kan vara föremål för, exempelvis frysning av tillgångar, är inte i sig en självständig rättsakt av rådet i form av en straffrättslig eller administrativ påföljd som vidtagits gentemot denna enhet, utan en nödvändig restriktiv åtgärd, i den mening som avses i artikel 215.2 FEUF, som syftar till att genomföra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som är avsedd att göra det möjligt för unionen att gradvis uppnå det konkreta resultat som den eftersträvar inom ramen för internationella relationer, det vill säga, i detta fall att få Islamiska republiken Irans spridningskänsliga kärntekniska verksamhet att upphöra. Det övergripande målet att bevara freden och stärka den internationella säkerheten i enlighet med målen för unionens yttre åtgärder som anges i artikel 21 FEU kan för övrigt motivera att beslut att genomföra rättsakter som antagits av unionen för att förverkliga detta grundläggande mål får negativa konsekvenser, även betydande sådana, för vissa ekonomiska aktörer.

   Vid bedömningen av den berörda institutionens agerande är således tribunalen, när den ska avgöra en skadeståndstalan som väckts av en ekonomisk aktör, även skyldig att mot bakgrund av bestämmelserna i artikel 215.2 FEUF ta hänsyn till detta för unionens utrikespolitik grundläggande syfte, utom när aktören kan visa att rådet på ett flagrant och oursäktligt sätt har åsidosatt sina bindande förpliktelser eller på samma sätt åsidosatt en grundläggande rättighet som erkänns av unionen.

   (se punkterna 44–46)

3.  En eventuell ogiltigförklaring av en eller flera av rådets rättsakter vilka gett upphov till den skada som sökanden har gjort gällande, utgör inte, även om en sådan ogiltigförklaring har beslutats genom en dom som meddelats av tribunalen före skadeståndstalans väckande, ett bevis som inte kan vederläggas för ett tillräckligt klart åsidosättande från denna institutions sida, som gör det möjligt att fastställa unionens skadeståndsansvar i kraft av själva rättsförhållandet (ipso jure).

   (se punkt 48)

4.  Till skillnad från en talan om ogiltigförklaring kan en talan om utomobligatoriskt skadeståndsansvar väckas inom fem år från det att den faktiska omständighet inträffade som orsakade den ifrågavarande skadan. Följaktligen har den institution vars utomobligatoriska skadeståndsansvar ifrågasätts i princip rätt att till sin fördel göra gällande alla relevanta omständigheter som uppkommit innan skadeståndstalan väcks mot institutionen inom den ovan angivna fristen, på samma sätt som sökanden kan styrka räckvidden och betydelsen av sin skada genom att använda sig av bevismaterial som hänför sig till tiden efter det att skadan uppkommit.

   Vad angår institutionens möjligheter att till sin fördel göra gällande alla relevanta omständigheter som uppkommit innan skadeståndstalan väcks mot den, ska det preciseras att denna möjlighet svarar mot den behöriga domstolens skyldighet att, med iakttagande av den kontradiktoriska principen, avgöra relevansen och betydelsen av de faktiska omständigheter som de berörda parterna anfört, för att ta ställning till om unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar eventuellt har aktualiserats. Denna möjlighet är särskilt motiverad på unionens verksamhetsområde, exempelvis på området för Gusp, vilket på grund av sina syften och sitt innehåll ska omfattas av särskilda regler och förfaranden som specifikt fastställts i fördragen (se artikel 24.1 andra stycket FEU) och som är särskilt avsedda att i förekommande fall beakta hur situationen utvecklas med tiden i faktiskt och rättsligt avseende, vilket är föremålet för unionens internationella agerande. Om de uppgifter tillskrevs en verkningslös karaktär som den berörda institutionen tillhandahållit inom ramen för en skadeståndstalan, när denna på grundval av ett beslut som antagits enligt avdelning V kapitel 2 i EU-fördraget, med stöd av artikel 215.2 FEUF har vidtagit den ifrågavarande åtgärden frysning av tillgångar, skulle detta vara detsamma som att allvarligt hindra det effektiva utövandet av den behörighet som fördragen tillerkänner unionsinstitutionerna på området för Gusp genom att föreskriva att dessa kan vidta de nödvändiga restriktiva åtgärderna till stöd för genomförandet av denna politik.

   (se punkterna 49–51)

5.  Vid bedömningen av en restriktiv åtgärds lagenlighet avser begreppet ”ägs eller kontrolleras av en annan enhet” den situation där den fysiska eller juridiska person som är involverad i spridningskänslig kärnteknisk verksamhet i den stat som det rör sig om är kapabel att påverka de kommersiella val som görs av ett annat företag med vilket det har affärsförbindelser, och detta gäller även om det inte finns några juridiska band mellan dessa båda ekonomiska enheter i form av äganderätt till egendom eller delägande i aktiekapitalet. Huruvida det är fråga om en enhet som ”ägs eller kontrolleras” ska avgöras från fall till fall av rådet, bland annat med beaktande av graden av ägande av och kontroll över enheten i fråga, varvid institutionen i detta hänseende förfogar över ett visst utrymme för skönsmässig bedömning.

   (se punkterna 56 och 57)

6.  Se domen.

   (se punkterna 75–78)

7.  Se domen.

   (se punkt 88)