Mål C‑79/20 P

Yieh United Steel Corp.

mot

Europeiska kommissionen

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 april 2022

”Överklagande – Dumpning – Genomförandeförordning (EU) 2015/1429 – Import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och Taiwan – Slutgiltig antidumpningstull – Förordning (EG) nr 1225/2009 – Artikel 2 – Beräkning av normalvärdet – Beräkningen av produktionskostnaden – Produktionsförluster – Avräkning för värdet på återvunnet metallskrot medges inte – Fastställande av normalvärdet på grundval av försäljningen av en likadan produkt avsedd för förbrukning på exportlandets hemmamarknad – Ingår inte i beräkningen av normalvärdet för försäljningen på exportlandets hemmamarknad när denna avser produkter som är avsedda för export”

1. Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Avvisning – Domstolens kontroll av bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Ej möjlig utom vid missuppfattning – Grund som avser att de faktiska omständigheterna har missuppfattats – Krav på att exakt ange vad som missuppfattats och på att visa vilka fel i bedömningen som lett fram till denna missuppfattning – Krav på att det utifrån handlingarna i målet är uppenbart att tribunalen missuppfattat bevisningen eller de faktiska omständigheterna

   (Artikel 256.1 andra stycket FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

   (se punkterna 52–54, 60, 84 och 85)

2. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av normalvärdet – Val av beräkningsmetod – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Räckvidd – Gränser

   (Rådets förordning nr 1225/2009)

   (se punkterna 55–58 och 61)

3. Överklagande – Grunder – Kritik som riktas mot en punkt i tribunalens resonemang ska vara precis

   (Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket; domstolens rättegångsregler, artiklarna 168.1 d och 169.2)

   (se punkterna 76–78)

4. Unionsrätt – Tolkning – Texter på flera språk – Enhetlig tolkning – Bristande överensstämmelse mellan de olika språkversionerna – Beaktande av systematiken i och ändamålet med föreskrifterna i fråga

   (Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.2)

   (se punkt 99)

5. Unionsrätt – Tolkning – Metoder – Tolkning med beaktande av de internationella avtal som ingåtts av unionen – Tolkning av förordning nr 1225/2009 mot bakgrund av GATT:s antidumpningsavtal från år 1994

   (Avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet (1994 års antidumpningsavtal); rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.2)

   (se punkterna 101 och 102)

6. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av normalvärdet – Det pris som tillämpas vid normal handel – Priset på den likadana produkten, avsedd för förbrukning på exportlandets hemmamarknad – Begreppet avsedd för förbrukning – Likadan produkt som säljs på exportlandets hemmamarknad och som därefter exporteras – Omfattas inte – Villkor – Förekomsten av en objektiv anknytningsfaktor mellan försäljningen av den likadana produkten på hemmamarknaden och produktens slutliga destination – Bevisbördan åligger kommissionen – Säljarens faktiska kännedom om den berörda produktens slutliga destination – Saknar relevans

   (Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.1 och 2.2)

   (se punkterna 103–144)

Resumé

Till följd av ett klagomål som Eurofer, Association européenne de l’acier, ASBL, ingett antog kommissionen, efter en undersökning, genomförandeförordning 2015/1429 ( 1 ) (nedan kallad den omtvistade förordningen) om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och Taiwan (nedan kallad den berörda produkten).

Yieh United Steel Corp. (nedan kallat klaganden), ett bolag etablerat i Taiwan som bland annat bedriver verksamhet inom tillverkning och distribution av den berörda produkten, har väckt talan vid tribunalen om ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen, till den del den berör klaganden. Klaganden gör bland annat gällande att artikel 2.2 i grundförordningen ( 2 ), där det föreskrivs att ”normalvärdet” på produkter som omfattas av antidumpningstullen i allmänhet fastställs på grundval av försäljningen av den likadana produkten avsedd för förbrukning på exportlandets hemmamarknad, har åsidosatts. Klaganden ifrågasätter i detta hänseende bland annat kommissionens vägran att vid fastställandet av normalvärdet beakta viss försäljning av den berörda produkten till dess oberoende köpare i exportlandet (nedan kallad den aktuella försäljningen), av det enda skälet att den berörda produkten exporterats av denna kund efter nämnda försäljning, trots att kommissionen inte har visat att klaganden haft för avsikt att inte sälja denna produkt för förbrukning på hemmamarknaden.

Genom dom av den 3 december 2019 ( 3 ) (nedan kallad den överklagade domen) ogillade tribunalen klagandens talan och slog bland annat fast att kommissionen kunde bortse från den aktuella försäljningen vid fastställandet av normalvärdet, oberoende av huruvida den tillverkande exportören vid tidpunkten för denna försäljning hade någon som helst kännedom om exporten av de berörda produkterna, om den förfogade över objektiva bevis för att denna försäljning i själva verket utgjorde exportförsäljning.

Genom dom, som meddelas i ett mål om överklagande, bekräftar domstolen tribunalens dom, samtidigt som den gör vissa preciseringar med avseende på uttrycket ”avsedd för förbrukning” i artikel 2.2 i grundförordningen.

Domstolens bedömning

Inledningsvis erinrar domstolen om att det framgår av artikel 2.1 och 2.2 i grundförordningen att hänsyn i allmänhet inte ska tas, vid fastställandet av normalvärdet, till försäljning av den likadana produkten på exportlandets hemmamarknad, om de produkter som är föremål för denna försäljning inte är avsedda för förbrukning på den marknaden utan har en annan destination, såsom att de ska exporteras.

Därefter prövas frågan om uttrycket ”avsedd för förbrukning” i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen avser en subjektiv omständighet, i synnerhet förekomsten av en avsikt eller faktisk kännedom hos säljaren avseende den berörda produktens slutliga destination.

Domstolen bekräftar i detta hänseende tribunalens synsätt med stöd av bland annat ordalydelsen, sammanhanget och syftet med artikel 2.2 i grundförordningen, att en rent subjektiv tolkning av begreppet ”försäljning av den likadana produkten, avsedd för förbrukning på exportlandets hemmamarknad” inte kan godtas. Domstolen klargör emellertid att en rent objektiv tolkning av nämnda begrepp, såsom den som tribunalen gjorde, skulle innebära att blotta beviset för att en aktör i senare led i distributionskedjan har exporterat de produkter som berördes av den ursprungliga försäljningen räcker för att kommissionen ska kunna anse att dessa produkter, vid tidpunkten för deras ursprungliga försäljning, var ”avsedda” för export och följaktligen och att de därmed ska uteslutas från den beräkningsgrund som används för att fastställa normalvärdet.

Enligt domstolen är en sådan rent objektiv tolkning inte förenlig med principerna om förutsebarhet och rättssäkerhet, eftersom denna tolkning skulle göra det möjligt för kommissionen att påföra en antidumpningstull oberoende av den exporterande tillverkarens prispolitik och tvinga denne att svara för sina kunders marknadsföringsstrategier trots att vederbörande saknar kontroll över dessa.

I detta avseende kan kommissionen, bland annat för att säkerställa att dessa principer iakttas, endast utesluta en försäljning på hemmamarknaden från beräkningsunderlaget för fastställandet av normalvärdet om den fastställer att det finns en objektiv anknytning mellan denna försäljning och en annan destination för den aktuella produkten än inhemsk förbrukning. Av detta följer att kommissionen måste visa att det av objektiva omständigheter kring nämnda försäljning, varav i första hand priset, framgår att de produkter som försäljningen avser har en annan destination än förbrukning på exportlandets hemmamarknad, till exempel export.

Om kommissionen kan bevisa förekomsten av sådana omständigheter som har samband med den ursprungliga försäljningen, kan det nämligen anses att den exporterande tillverkaren, vid tidpunkten för försäljningen, rimligen borde ha varit medveten om att den slutliga destinationen för den berörda produkten med all sannolikhet var export och inte förbrukning på exportlandets hemmamarknad.

I förevarande fall påpekar domstolen att en del av klagandens försäljning på hemmamarknaden var föremål för ett system med exportrabatter, vilket utgör en objektiv omständighet kring denna försäljning som har anknytning till priset. Med hänsyn till att klagandens viktigaste kund var verksam med export av den berörda produkten och att klagandens försäljning till denna kund i allmänhet avsåg produkter avsedda för export och inte för förbrukning på hemmamarknaden, borde klaganden rimligen ha varit medveten om den slutliga destinationen för den berörda produkten vid tidpunkten för den aktuella försäljningen, det vill säga som med all sannolikhet var export.

Följaktligen var det med rätta som tribunalen kom fram till att kommissionen lagligen och utan att göra sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning kunde utesluta den aktuella försäljningen från fastställandet av normalvärdet med tillämpning av bland annat artikel 2.2 i grundförordningen.

( 1 ) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1429 av den 26 augusti 2015 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina och Taiwan (EUT L 224, 2015, s. 10).

( 2 ) Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51).

( 3 ) Dom av den 3 december 2019, Yieh United Steel/kommissionen (T‑607/15, EU:T:2019:831).