Mål C‑22/18

TopFit eV
och
Daniele Biffi

mot

Deutscher Leichtathletikverband eV

(begäran om förhandsavgörande från Amtsgericht Darmstadt)

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 13 juni 2019

”Begäran om förhandsavgörande – Unionsmedborgarskap – Artiklarna 18, 21 och 165 FEUF – Ett idrottsförbunds tävlingsregler – Rätten för en amatöridrottare som är medborgare i en medlemsstat att delta i ett nationellt mästerskap i en annan medlemsstat – Olika behandling på grund av nationalitet – Inskränkning av den fria rörligheten”

1. Unionsmedborgarskap – Bestämmelser i fördraget – Personkrets som omfattas av tillämpningsområdet – Medborgare i en medlemsstat som utövar en amatöridrott och deltar i tävlingar i den mottagande medlemsstaten – Omfattas

   (Artiklarna 18, 21 och 165 FEUF)

   (se punkterna 27–35)

2. Utbildning, yrkesutbildning, ungdomsfrågor och idrott – Bestämmelser i fördraget – Erkännande av amatörindrottens sociala betydelse i unionen – Faktor för integration i samhället i den mottagande medlemsstaten

   (se punkt 33)

3. Unionsmedborgarskap – Bestämmelser i fördraget – Tillämpningsområde – Ett idrottsförbunds regelverk – Omfattas

   (Artiklarna 3–6, 18 och 21 FEUF)

   (se punkterna 36–40, 52 och 53)

4. Unionsmedborgarskap – Likabehandling – Diskriminering på grund av nationalitet – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Ett idrottsförbunds regelverk som begränsar deltagandet i den medlemsstatens nationella mästerskap för en amatöridrottare som är medborgare i en annan medlemsstat – Restriktion – Skäl – Proportionalitet – Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om så är fallet

   (Artiklarna 18, 21 och 165 FEUF)

   (se punkterna 44, 46–50, 52–54, 59, 60, 63, 66–67 och domslutet)

Resumé

Delvis uteslutning av medborgare från andra medlemsstater från deltagande i tyska friidrottsmästerskap för att seniorer, inom amatöridrott, kan strida mot unionsrätten

I domen i målet TopFit och Biffi (C‑22/18), som meddelades den 13 juni 2019, tolkade domstolen artiklarna 18, 21 och 165 FEUF, i ett mål mellan en amatöridrottare som är italiensk medborgare och tyska friidrottsförbundet angående villkoren på vilka medborgare i andra medlemsstater får delta i tyska mästerskap i amatöridrott för seniorer.

Enligt domstolen utgör dessa bestämmelser hinder för ett nationellt idrottsförbunds regelverk, varigenom en EU-medborgare – som är medborgare i en annan medlemsstat och som sedan många år bor i den medlemsstat där det förbund är etablerat där han tränar löpning på amatörnivå i seniorklassen – inte får delta i nationella mästerskap i dessa grenar på samma sätt som medborgare i denna medlemsstat eller endast får delta ”utom tävlan” eller ”utan placeringsregistrering” utan att kunna tävla i finalen och utan att kunna bli nationell mästare, såvida inte detta regelverk är motiverat av objektiva skäl som står i proportion till det legitima mål som eftersträvas, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

Domstolen konstaterade nämligen inledningsvis att en unionsmedborgare, såsom amatöridrottaren i det aktuella fallet, som har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet, har rätt att åberopa artiklarna 18 och 21 FEUF när han inom ramen för den mottagande medlemsstatens samhällsliv utövar en amatöridrott på tävlingsnivå. Domstolen framhöll bland annat idrottens roll som en faktor för integration i samhället i den mottagande medlemsstaten, vilket återspeglas i artikel 165 FEUF.

Domstolen fann vidare att regler som ett nationellt idrottsförbund har antagit, som reglerar unionsmedborgarnas tillgång till idrottstävlingar, omfattas av bestämmelserna i fördraget, särskilt artiklarna 18 och 21 FEUF. Domstolen erinrade om att de grundläggande friheterna och förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet som fastställs i fördraget ska iakttas även i icke-statliga regler som avser att på ett kollektivt sätt reglera förvärvsarbete och tillhandahållande av tjänster. Denna princip är även tillämplig på sådana fall där en grupp eller en organisation utövar vissa befogenheter gentemot enskilda och kan föreskriva villkor för dem som inkräktar på utövandet av de grundläggande friheter som garanteras i fördraget.

Slutligen slog domstolen fast att det förelåg en skillnad i behandling i förevarande mål som kan utgöra en begränsning av den fria rörligheten för den aktuella amatöridrottaren i den mening som avses i artikel 21 FEUF, eftersom en sådan idrottare, även om han eller hon uppnår de idrottsresultat som krävs och sedan minst ett år har rätt att delta i tävlingar för en klubb som är ansluten till det nationella friidrottsförbundet, kan vägras rätten att helt eller delvis delta i ett nationellt mästerskap för amatöridrottare i löpning i korta distanser i seniorklassen på grund av sin nationalitet. Domstolen påpekade dessutom att ett idrottsförbunds regelverk, såsom det i det nationella målet, även kan leda till att idrottare som är medborgare i en annan medlemsstat än Förbundsrepubliken Tyskland stöttas i mindre utsträckning av sina idrottsföreningar än idrottare som är medborgare i landet. Dessa idrottsföreningar har nämligen mindre intresse av att investera i en idrottare som inte har rätt att delta i nationella mästerskap, vilket skulle kunna medföra att idrottare som är medborgare i andra medlemsstater blir mindre väl integrerade i sin idrottsförening och därmed i samhällslivet i den medlemsstat där de är bosatta.

Enligt domstolen kan en begränsning av den fria rörligheten för unionsmedborgarna vara motiverad endast om den grundar sig på objektiva överväganden och står i proportion till det legitima syfte som eftersträvas med de aktuella reglerna, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera. Det framstår visserligen som berättigat att förbehålla en nationell medborgare titeln nationell mästare inom en viss idrottsgren, då nationaliteten kan anses vara det som kännetecknar själva titeln nationell mästare. De begränsningar som följer av genomförandet av nämnda syfte måste emellertid vara förenliga med proportionalitetsprincipen. Detta syfte motiverar därför inte vilka begränsningar som helst i fråga om utländska medborgares deltagande i nationella mästerskap. Det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera om det föreligger eventuella skäl med beaktande av målet enligt artikel 21.1 FEUF i förening med artikel 165 FEUF att öppna upp tävlingarna i större grad och med beaktande av vikten av att integrera de som är bosatta i landet, särskilt de som är bosatta i den mottagande medlemsstaten sedan länge. Under alla omständigheter förefaller en fullständig uteslutning av en idrottare som inte är medborgare i landet från deltagande i ett nationellt mästerskap på grund av sin nationalitet vara oproportionerlig när det finns en mekanism för att en sådan idrottare ska kunna delta i ett sådant mästerskap, åtminstone i kvalificeringsomgångarna och/eller utom tävlan.