Mål C‑436/16

Georgios Leventis
och
Nikolaos Vafeias

mot

Malcon Navigation Co. Ltd
och
Brave Bulk Transport Ltd

(begäran om förhandsavgörande från Areios Pagos)

”Begäran om förhandsavgörande – Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning (EG) nr 44/2001 – Artikel 23 – Prorogationsklausul – Prorogationsklausul i ett avtal som ingåtts mellan två bolag – Skadeståndstalan – Solidariskt ansvar för brottsliga handlingar för företrädarna för ett av dessa bolag – Fråga huruvida nämnda företrädare kan åberopa denna klausul”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 28 juni 2017

Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Prorogation – Avtal om domstols behörighet – Prorogationsklausul i ett avtal som ingåtts mellan två bolag – Klausul som inte kan åberopas av företrädarna för ett av bolagen för att ifrågasätta behörigheten för en domstol att pröva en talan om skadestånd mot dessa företrädare

(Rådets förordning nr 44/2001, artikel 23.1)

Artikel 23.1 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att en prorogationsklausul som införts i ett avtal som ingåtts mellan två bolag inte kan åberopas av företrädarna för ett av bolagen i syfte att ifrågasätta behörigheten för en domstol att pröva en skadeståndstalan avseende företrädarnas solidariska ansvar för påstått brottsliga handlingar som utförts vid utövandet av deras funktioner.

I artikel 23 i Bryssel I‑förordningen anges tydligt att tillämpningsområdet är begränsat till fall där parterna har ”träffat avtal” om en domstol. EU-domstolen har slagit fast att den domstol där talan har väckts har en skyldighet att vid processens början pröva huruvida parterna verkligen har lämnat sitt samtycke till prorogationsklausulen. Samtycket måste framgå klart och tydligt och formkraven i artikel 23.1 i Bryssel I‑förordningen syftar därvid till att säkerställa att samtycke verkligen föreligger (dom av den 7 juli 2016, Hőszig,C‑222/15, EU:C:2016:525, punkt 37 och där angiven rättspraxis). En prorogationsklausul i ett avtal kan sålunda i princip endast ha rättsverkan mellan de parter som har samtyckt till att ingå avtalet (dom av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide,C‑352/13, EU:C:2015:335, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

(se punkterna 33–35 och 43 samt domslutet)