Mål C‑597/14 P

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

mot

Xavier Grau Ferrer

”Överklagande — EU-varumärke — Förordning (EG) nr 207/2009 — Artikel 76.2 — Förordning (EG) nr 2868/95 — Regel 50.1 tredje stycket — Figurmärke — Invändning från innehavaren av ett äldre varumärke — Bevis för förekomst, giltighet och omfattning av skyddet av det äldre varumärket — Överklagandenämndens beaktande av bevisning som getts in för sent — Överklagandenämndens avslag på invändningen”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 juli 2016

1. EU-varumärke – Överklagande – Överklagande av ett beslut som fattats av invändningsenheten vid immaterialrättsmyndigheten – Överklagandenämndens prövning – Räckvidd – Omständigheter och bevisning till stöd för invändningen har inte åberopats i rätt tid – Beaktande – Överklagandenämndens utrymme för skönsmässig bedömning – Ny bevisning – Omfattas inte

   (Rådets förordning nr 207/2009, artikel 76.2; kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 50.1 tredje stycket)

2. Överklagande – Grunder – Domskäl som strider mot unionsrätten – Domslutet är riktigt enligt andra rättsliga grunder – Avslag

1.  I artikel 76.2 i rådets förordning nr 207/2009 om EU-varumärken, som utgör den rättsliga grunden för regel 50 i förordning nr 2868/95, om genomförande av förordning nr 40/94, i dess lydelse enligt förordning nr 1041/2005, anges att Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet inte behöver beakta omständigheter eller bevis som parterna inte åberopat eller ingivit i rätt tid.

   När det har getts in bevisning inom den frist som immaterialrättsmyndigheten har fastställt, är det även efter utgången av nämnda frist möjligt att ge in kompletterande bevisning

   Artikel 76.2 i förordning nr 207/2009 måste tolkas på samma sätt när det gäller bevis på förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för varumärket, eftersom nämnda bestämmelse innehåller en regel som har en horisontell funktion i förordningens system och som är tillämplig oberoende av förfarandetypen. Av detta följer att regel 50 i genomförandeförordningen inte kan tolkas så, att den utökar överklagandenämndernas bedömningsbefogenheter till att omfatta nya bevis.

   (se punkterna 25–27)

2.  Se domen.

   (se punkt 29)