Mål C‑562/12

Liivimaa Lihaveis MTÜ

mot

Eesti-Läti programmi 2007–2013 Seirekomitee

(begäran om förhandsavgörande från Tartu ringkonnakohus)

”Begäran om förhandsavgörande — Strukturfonder — Förordningarna (EG) nr 1083/2006 och 1080/2006 — Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) — Operativt program för att främja det europeiska territoriella samarbetet mellan Republiken Estland och Republiken Lettland — Beslut av övervakningskommittén att inte bevilja ett stöd — Bestämmelse om att kommitténs beslut inte kan överklagas — Artikel 267 FEUF — Rättsakt som beslutas av en av unionens institutioner, organ eller byråer — Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — Tillämpning av unionsrätten — Artikel 47 — Rätt till ett effektivt rättsmedel — Rätt till domstolsprövning — Fastställande av vilken medlemsstats domstolar som är behöriga att pröva en talan”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 17 september 2014

1. Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolarnas behörighet – Talan mot ett beslut av en övervakningskommitté som inrättats av en medlemsstat med stöd av förordning nr 1083/2006 – Avvisning – De nationella domstolarnas behörighet

   (Artikel 263 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1080/2006; rådets förordning nr 1083/2006, artikel 63.1 och 63.2)

2. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Begäran om tolkning av en text som inte antagits av en av unionens institutioner, organ eller byråer – Domstolen saknar behörighet

   (Artikel 267 första stycket b FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1080/2006; rådets förordning nr 1083/2006)

3. Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning – Europeiska regionala utvecklingsfonden – Förvaltning och kontroll – Övervakningskommittéer – Programguide för en övervakningskommitté som utesluter domstolsprövning av beslut om avslag på stödansökningar – Otillåtet – Åsidosättande av rätten till ett effektivt rättsmedel

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 47 och 51.1; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1080/2006; rådets förordning nr 1083/2006)

4. Grundläggande rättigheter – Rätt till ett effektivt rättsmedel – Nationella domstolars skyldigheter – Prövning, oaktat hinder av eventuella nationella processrättsliga regler, av lagenligheten av ett beslut av en nationell myndighet inom unionsrättens tillämpningsområde

   (Artikel 19.1 andra stycket FEU; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47)

5. Begäran om förhandsavgörande – Tolkning – Verkan i tiden av domar med tolkning – Retroaktiv verkan – Gränser – Ekonomiska följder av domen – Följder som inte motiverar en begränsning av domens verkningar i tiden

   (Artikel 267 FEUF)

1.  Artikel 263 FEUF ska tolkas så, att en talan mot en övervakningskommittés beslut att avslå en stödansökan, inom ramen för ett operativt program som omfattas av förordning nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning nr 1260/1999 och förordning nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om upphävande av förordning nr 1783/1999 och syftar till att främja det europeiska territoriella samarbetet, inte omfattas av behörigheten för Europeiska unionens tribunal.

   En övervakningskommitté som inrättas inom ramen för ett operativt program avsett att främja europeiskt territoriellt samarbete är inte en av unionens institutioner, organ eller byråer, inrättade av unionslagstiftaren och tilldelade befogenhet att på vissa områden anta rättsakter som är bindande för fysiska och juridiska personer. Enligt artikel 63.1 och 63.2 i förordning nr 1083/2006 ska varje övervakningskommitté fastställa sin egen arbetsordning inom den berörda medlemsstatens institutionella, rättsliga och finansiella ram. Unionsdomstolarna är inte behöriga att avgöra huruvida en åtgärd som vidtagits av en nationell myndighet är lagenlig.

   (se punkterna 46–49 och 52 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Artikel 267 första stycket b FEUF ska tolkas så, att en programguide som antagits av en övervakningskommitté inom ramen för ett operativt program som omfattas av förordning nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning nr 1260/1999 och förordning nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om upphävande av förordning nr 1783/1999 och syftar till att främja det europeiska territoriella samarbetet mellan två medlemsstater inte utgör en rättsakt som beslutats av en av unionens institutioner, organ eller byråer. Europeiska unionens domstol är följaktligen inte behörig att pröva giltigheten av bestämmelser i en sådan guide.

   (se punkt 56 samt punkt 2 i domslutet)

3.  Förordning nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning nr 1260/1999, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att den utgör hinder för en bestämmelse i en programguide, antagen av en övervakningskommitté inom ramen för ett operativt program som ingåtts mellan två medlemsstater och syftande till att främja det europeiska territoriella samarbetet, vilken inte föreskriver att ett beslut av kommittén att avslå en stödansökan kan överklagas till en nationell domstol i en medlemsstat.

   Eftersom en övervakningskommittés antagande av en programguide inom ramen för ett operativt program som omfattas av förordning nr 1083/2006 och förordning nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om upphävande av förordning nr 1783/1999 och syftande till att främja det europeiska territoriella samarbetet utgör en tillämpning av unionsrätten i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan, måste kommittén iaktta bestämmelserna i stadgan.

   (se punkterna 65, 66 och 76 samt punkt 3 i domslutet)

4.  För att garantera rätten till ett effektivt rättsmedel inom unionen, som slås fast i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ålägger artikel 19.1 andra stycket FEU medlemsstaterna att fastställa de möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten.

   Kravet på domstolskontroll av en nationell myndighets beslut utgör en allmän unionsrättslig princip. Enligt denna princip ankommer det på de nationella domstolarna att avgöra huruvida en rättsakt som går någon emot är lagenlig och ta upp en sådan talan till sakprövning, även om de nationella processuella reglerna inte föreskriver detta i ett sådant fall.

   (se punkterna 68 och 75)

5.  Se domen.

   (se punkterna 81–83)