Mål C-522/10

Doris Reichel-Albert

mot

Deutsche Rentenversicherung Nordbayern

(begäran om förhandsavgörande från Sozialgericht Würzburg)

”Social trygghet för migrerande arbetstagare — Förordning (EG) nr 978/2009 — Artikel 44.2 — Prövning av rätten till ålderspension — Beaktande av perioder för vård av barn som har fullgjorts i en annan medlemsstat — Tillämplighet — Artikel 21 FEUF — Fri rörlighet för medborgare”

Sammanfattning av domen

1. Social trygghet – Förordningarna nr 883/2004 och nr 987/2009 – Tillämpning i tiden

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 883/2004, artikel 87.1, och nr 987/2009, artiklarna 44, 93 och 97)

2. Social trygghet – Medlemsstaternas frihet att själva utforma sina system för social trygghet – Gränser – Iakttagande av unionsrätten – Fördragets bestämmelser om fri rörlighet för unionsmedborgare

   (Artikel 21 FEUF)

3. Unionsmedborgarskap – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Ålderspension – Skyldigheten att vid beviljande av ålderspension beakta perioder av barnpassning som fullgjorts i en annan medlemsstat – Person som varit tillfälligt bosatt i den andra medlemsstaten utan att ha varit verksam som arbetstagare eller egenföretagare där

   (Artikel 21 FEUF)

1.  Artikel 44 i förordning nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen är inte tillämplig rörande avslag på en ansökan om att perioder för vård av barn ska beaktas vid beräkning av ålderspension, vilka har fullgjorts innan förordning nr 987/2009 trädde i kraft. Unionslagstiftaren har i artikel 97 i förordning nr 987/2009 fastställt att förordningen träder i kraft den 1 maj 2010 utan att något annat skäl eller någon annan bestämmelse i förordningen kan tolkas som att artikel 44 i förordningen ska tillämpas vid en tidpunkt som tidsmässigt ligger före förordningens offentliggörande. Tvärtemot framgår det av artikel 87.1 i förordning nr 883/2004, vilken enligt artikel 93 i förordning nr 987/2009 ska tillämpas på de situationer som omfattas av sistnämnda förordning, att ingen rätt ska förvärvas enligt denna förordning för tiden före den dag då den börjar tillämpas det vill säga den 1 maj 2010.

   (se punkterna 26 och 27)

2.  Se texten i beslutet

   (se punkt 38)

3.  I en situation när en person tillfälligt har bosatt sig i en annan medlemsstat än sin ursprungsmedlemsstat ska artikel 21 FEUF tolkas så, att den behöriga myndigheten i en medlemsstat, vid beviljande av ålderspension, ska beakta perioder för vård av barn som fullgjorts i en annan medlemsstat som om perioderna hade fullgjorts inom landet av en person som endast har förvärvsarbetat i den förstnämnda medlemsstaten och som vid tidpunkten för barnens födelse tillfälligt hade slutat förvärvsarbeta och av rent familjemässiga skäl hade bosatt sig i den andra medlemsstaten.

   Nationella bestämmelser som innebär att vissa av landets egna medborgare missgynnas endast på grund av att de har utövat sin rätt att fritt röra sig och uppehålla sig i en annan medlemsstat medför således en skillnad i behandling som strider mot de principer som ligger till grund för ställningen som unionsmedborgare, det vill säga principen om rätt till samma behandling i rättsligt hänseende vid utövande av rätten till fri rörlighet.

   (se punkterna 44 och 45 samt domslutet)

Mål C-522/10

Doris Reichel-Albert

mot

Deutsche Rentenversicherung Nordbayern

(begäran om förhandsavgörande från Sozialgericht Würzburg)

”Social trygghet för migrerande arbetstagare — Förordning (EG) nr 978/2009 — Artikel 44.2 — Prövning av rätten till ålderspension — Beaktande av perioder för vård av barn som har fullgjorts i en annan medlemsstat — Tillämplighet — Artikel 21 FEUF — Fri rörlighet för medborgare”

Sammanfattning av domen

1. Social trygghet — Förordningarna nr 883/2004 och nr 987/2009 — Tillämpning i tiden

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 883/2004, artikel 87.1, och nr 987/2009, artiklarna 44, 93 och 97)

2. Social trygghet — Medlemsstaternas frihet att själva utforma sina system för social trygghet — Gränser — Iakttagande av unionsrätten — Fördragets bestämmelser om fri rörlighet för unionsmedborgare

   (Artikel 21 FEUF)

3. Unionsmedborgarskap — Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium — Ålderspension — Skyldigheten att vid beviljande av ålderspension beakta perioder av barnpassning som fullgjorts i en annan medlemsstat — Person som varit tillfälligt bosatt i den andra medlemsstaten utan att ha varit verksam som arbetstagare eller egenföretagare där

   (Artikel 21 FEUF)

1.  Artikel 44 i förordning nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen är inte tillämplig rörande avslag på en ansökan om att perioder för vård av barn ska beaktas vid beräkning av ålderspension, vilka har fullgjorts innan förordning nr 987/2009 trädde i kraft. Unionslagstiftaren har i artikel 97 i förordning nr 987/2009 fastställt att förordningen träder i kraft den 1 maj 2010 utan att något annat skäl eller någon annan bestämmelse i förordningen kan tolkas som att artikel 44 i förordningen ska tillämpas vid en tidpunkt som tidsmässigt ligger före förordningens offentliggörande. Tvärtemot framgår det av artikel 87.1 i förordning nr 883/2004, vilken enligt artikel 93 i förordning nr 987/2009 ska tillämpas på de situationer som omfattas av sistnämnda förordning, att ingen rätt ska förvärvas enligt denna förordning för tiden före den dag då den börjar tillämpas det vill säga den 1 maj 2010.

   (se punkterna 26 och 27)

2.  Se texten i beslutet

   (se punkt 38)

3.  I en situation när en person tillfälligt har bosatt sig i en annan medlemsstat än sin ursprungsmedlemsstat ska artikel 21 FEUF tolkas så, att den behöriga myndigheten i en medlemsstat, vid beviljande av ålderspension, ska beakta perioder för vård av barn som fullgjorts i en annan medlemsstat som om perioderna hade fullgjorts inom landet av en person som endast har förvärvsarbetat i den förstnämnda medlemsstaten och som vid tidpunkten för barnens födelse tillfälligt hade slutat förvärvsarbeta och av rent familjemässiga skäl hade bosatt sig i den andra medlemsstaten.

   Nationella bestämmelser som innebär att vissa av landets egna medborgare missgynnas endast på grund av att de har utövat sin rätt att fritt röra sig och uppehålla sig i en annan medlemsstat medför således en skillnad i behandling som strider mot de principer som ligger till grund för ställningen som unionsmedborgare, det vill säga principen om rätt till samma behandling i rättsligt hänseende vid utövande av rätten till fri rörlighet.

   (se punkterna 44 och 45 samt domslutet)