Mål C-566/07

Staatssecretaris van Financiën

mot

Stadeco BV

(begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden)

”Sjätte mervärdesskattedirektivet — Artikel 21.1 c — Skatt som ska betalas endast på grund av att den har angetts på fakturan — Rättelse av felaktigt fakturerad mervärdesskatt — Obehörig vinst”

Förslag till avgörande av generaladvokat J. Kokott föredraget den 12 mars 2009   I ‐ 5298

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 18 juni 2009   I ‐ 5308

Sammanfattning av domen

1. Bestämmelser om skatter och avgifter – Harmonisering av lagstiftning – Omsättningsskatt – Gemensamt system för mervärdesskatt – Skatt som ska betalas endast på grund av att den har angetts på fakturan

   (Rådets direktiv 77/388, artikel 21.1 c)

2. Bestämmelser om skatter och avgifter – Harmonisering av lagstiftning – Omsättningsskatt – Gemensamt system för mervärdesskatt – Skatt som ska betalas endast på grund av att den har angetts på fakturan

   (Rådets direktiv 77/388)

1.  Artikel 21.1 c i sjätte direktivet 77/388 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter, i dess lydelse enligt direktiv 91/680, ska tolkas så, att mervärdesskatt ska betalas enligt denna bestämmelse till den medlemsstat vars mervärdesskatt anges på en faktura eller jämförlig handling, även om transaktionen inte var beskattningsbar i den medlemsstaten. Till skillnad från vad som är fallet när skatten att betala eventuellt är en följd av en mervärdesskattepliktig transaktion är den plats där de fakturerade tjänsterna har tillhandahållits inte relevant när det gäller skatten att betala enligt artikel 21.1 c i sjätte direktivet, vilken ska erläggas endast på grund av att mervärdesskatten anges på fakturan.

   Det ankommer på den nationella domstolen att med hänsyn tagen till samtliga relevanta omständigheter kontrollera till vilken medlemsstat den mervärdesskatt som anges på fakturan i fråga ska betalas. Härvid kan det bland annat vara av relevans vilken skattesats som anges, i vilken valuta som skatten att betala är uttryckt, vilket språk som fakturan är skriven på, vilket innehåll fakturan har och i vilket sammanhang den har utfärdats, på vilka platser fakturautställaren och mottagaren av tjänsterna är etablerade samt hur dessa agerar.

   (se punkterna 27 och 33 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Principen om skatteneutralitet utgör i princip inte hinder för att en medlemsstat, som villkor för att rätta den mervärdesskatt för vilken betalningsskyldighet föreligger i denna medlemsstat endast på grund av att mervärdesskatt av misstag har angetts på en skickad faktura, kräver att den skattskyldiga personen skickar en rättelsefaktura till mottagaren av de utförda tjänsterna på vilken nämnda mervärdesskatt inte anges, om den skattskyldiga personen inte i god tid fullständigt har undanröjt risken för skattebortfall.

   Om den nationella skattemyndigheten också, som ett villkor för att rätta mervärdesskatten, kräver att fakturautställaren till mottagaren av de tillhandahållna tjänsterna ska betala tillbaka den skatt som felaktigt har betalats, utgör gemenskapsrätten inte hinder mot att ett nationellt rättssystem hindrar att skatt som tagits ut felaktigt återbetalas under förhållanden som skulle medföra en obehörig vinst för de återbetalningsberättigade.

   Förekomsten och omfattningen av den obehöriga vinst som återbetalningen av en skatt som tagits ut i strid med gemenskapsrätten medför för en skattskyldig person kan dock endast fastställas på grundval av en analys som tar hänsyn till samtliga relevanta omständigheter. I detta avseende ankommer det på den nationella domstolen att göra en sådan analys. I detta sammanhang kan det bland annat vara relevant huruvida de avtal som ingicks mellan fakturautställaren och mottagaren av tjänsterna avsåg fasta ersättningsbelopp för de tillhandahållna tjänsterna eller grundbelopp som i förekommande fall räknas upp med tillämpliga skatter. I det första fallet är det möjligt att ingen obehörig vinst föreligger för fakturautställaren.

   (se punkterna 48-51 samt punkt 2 i domslutet)