Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

Fri rörlighet för kapital – Restriktioner – Skattelagstiftning – Inkomstskatt

(Artikel 56 EG)

Sammanfattning

Artikel 56 EG skall tolkas så, att den utgör hinder för tillämpningen av en medlemsstats lagstiftning enligt vilken vinsten vid avyttring av bolagsandelar i ett kapitalbolag med hemvist i en annan medlemsstat är skattepliktig under ett visst år redan om den som avyttrade andelarna, under de senaste fem åren, direkt eller indirekt, hade innehaft en andel på minst 1 procent av bolagskapitalet, medan vinsten vid avyttringen, under i övrigt samma förutsättningar, av bolagsandelar i ett till bolagsskatt obegränsat skattskyldigt kapitalbolag med hemvist i förstnämnda medlemsstat var skattepliktig under detta år endast om andelsinnehavet utgjorde ett betydande innehav på minst 10 procent.

En sådan skillnad i behandling som görs utifrån platsen för kapitalinvesteringen leder nämligen till att en aktieägare avhålls från att investera sitt kapital i ett bolag med hemvist i en annan stat, och den har även en restriktiv verkan på bolag med hemvist i andra stater genom att den utgör ett hinder för dem att anskaffa kapital i den berörda medlemsstaten. Det har i detta avseende föga betydelse att skillnaden i behandling endast existerade under en begränsad tidsperiod. Denna enda omständighet hindrar nämligen inte att skillnaden i behandling för med sig betydande konsekvenser, och att det följaktligen föreligger ett reellt hinder för den fria rörligheten för kapital.

En sådan skillnad i behandling kan inte rättfärdigas av behovet att säkerställa full beskattning, ett behov som påminner om behovet att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang, då det för en aktieägare inte finns något direkt samband mellan den berörda skattefördelen och kompensationen för denna fördel i form av ett visst skatteuttag. Denna skillnad i behandling framstår för övrigt inte som rättfärdigad av det handlingsutrymme som medlemsstaterna har vid införandet av övergångsbestämmelser i syfte att på lång sikt tillse att bolagsskattesystemet utformas i överensstämmelse med gemenskapsrätten och att eventuell diskriminering avskaffas. Detta handlingsutrymme begränsas nämligen alltid av att de grundläggande friheterna måste iakttas och, i synnerhet, genom iakttagandet av den fria rörligheten för kapital. Även om övergångsbestämmelser, när det gäller beskattning av vinst som realiserats vid avyttring av andelar i bolag med hemvist i landet, kan förklaras av det legitima intresset av att säkerställa en oavbruten övergång från det tidigare systemet till det nya, medger dock inte en sådan omständighet i sig att nämnda skillnad i behandling, som är till nackdel vid beskattningen av vinst som realiseras vid avyttringen av andelar i bolag som saknar hemvist i landet, kan rättfärdigas.

(se punkterna 14, 15, 26, 27, 32, 33 och 35 samt domslutet)