Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

Bestämmelser om skatter och avgifter — Harmonisering av lagstiftning — Omsättningsskatt — Gemensamt system för mervärdesskatt — Särskilda regler för resebyråer — Tillämpningsområde — Ekonomiska aktörer som inte är resebyråer och som erbjuder tjänster avseende anordnande av språkresor och studier i utlandet — Omfattas

(Rådets direktiv 77/388, artikel 26)

Sammanfattning

Enligt rättspraxis gör sig de skäl som ligger bakom de särskilda reglerna i artikel 26 i sjätte direktivet 77/388 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter, vilka regler är tillämpliga på resebyråer och turistresearrangörer, också gällande i de fall då den ekonomiska aktören inte är en resebyrå eller en turistresearrangör i ordens vanliga bemärkelse utan genomför motsvarande transaktioner inom ramen för annan verksamhet. Den ekonomiska aktören skall emellertid inte beskattas i enlighet med denna artikel när denne, för att tillhandahålla tjänster som dessa transaktioner i allmänhet är förbundna med, använder sig av tjänster som han köpt in från tredjeman men dessa utgör rena kringtjänster i förhållande till de egna tjänsterna.

När emellertid en ekonomisk aktör regelbundet erbjuder sina kunder, förutom tjänster avseende språkundervisning och språkinlärning, resetjänster vars genomförande har en betydande inverkan på det tillämpade paketpriset, såsom tjänster avseende transport till värdlandet och/eller avseende vistelsen i detta, kan dessa tjänster inte likställas med rena kringtjänster. Sådana tjänster utgör inte endast en marginell del av priset i förhållande till det belopp som hänför sig till den tjänst avseende språkundervisning och språkinlärning som denna ekonomiska aktör erbjuder sina kunder.

Artikel 26 i sjätte direktivet skall under dessa omständigheter tolkas så, att den är tillämplig på en ekonomisk aktör som erbjuder tjänster avseende anordnande av språkresor och studier i utlandet, och som mot betalning av ett paketpris i eget namn tillhandahåller kunderna en utlandsvistelse under tre till tio månader och för detta ändamål använder sig av tjänster från andra skattskyldiga personer.

(se punkterna 22, 24, 27–29 och 48 samt domslutet)