Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Fri rörlighet för personer — Etableringsfrihet — Arbetstagare — Erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier — Tillämpningsområdet för direktiv 89/48 — Examensbevis som erhållits efter en tvåårig utbildning — Omfattas — Villkor — (Rådets direktiv 89/48, artikel 1 a)

2. Fri rörlighet för personer — Etableringsfrihet — Arbetstagare — Erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier — Direktiv nr 89/48 — Tillträde till eller utövande av ett reglerat yrke på samma villkor som dem som gäller för egna medborgare (artikel 3) — Direkt effekt — Undervisning — Lagstiftning i värdstaten som innehåller ett undantagslöst krav på en utbildning på minst tre år omfattande minst två av de ämnen som föreskrivs för denna verksamhet — Otillåtet — (Rådets direktiv 89/48, artikel 3.1 a)

3. Institutionernas rättsakter — Direktiv — Möjlighet för en medlemsstat att gentemot enskilda åberopa de begränsningar och skyldigheter som föreskrivs i ett icke införlivat direktiv — Saknas

4. Fri rörlighet för personer — Etableringsfrihet — Arbetstagare — Erkännande av examensbevis — Direktiv 92/51 — Tillträde till eller utövande av ett reglerat yrke på samma villkor som dem som gäller för egna medborgare (artikel 3) — Direkt effekt till förmån för innehavaren av ett utbildningsbevis för lärare som erhållits efter en tvåårig utbildning — (Rådets direktiv 92/51, artikel 3 första stycket a)

Sammanfattning

1. Artikel 1 a andra stycket i rådets direktiv 89/48 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier skall tolkas så, att en behörighet för läraryrket som tidigare erhölls efter två års studier i en medlemsstat, skall likställas med ett examensbevis i den mening som avses i första stycket i samma bestämmelse, när de behöriga myndigheterna i denna stat intygar att examensbeviset som erhållits efter denna tvååriga utbildning anses vara likvärdigt med det examensbevis som numera utfärdas efter tre års studier, och som i nämnda medlemsstat ger samma rätt att påbörja eller utöva läraryrket. Det ankommer på den nationella domstolen att med hänsyn till den bevisning som sökanden lägger fram med stöd av artikel 8.1 i nämnda direktiv och de nationella bestämmelser som är tillämpliga vid bedömningen av denna bevisning, fastställa om det sista villkoret som räknas upp i nämnda artikel 1 a andra stycket, nämligen att det ifrågavarande utbildningsbeviset ger samma rätt till tillträde till eller utövande av yrket i ursprungsmedlemsstaten, skall anses vara uppfyllt i målet vid den nationella domstolen. Detta villkor rör rätten att utöva ett reglerat yrke och inte lönen och övriga arbetsvillkor som är tillämpliga i den medlemsstat som erkänner en gammal utbildning såsom likvärdig med en ny utbildning.

(se punkt 45 samt punkt 1 i domslutet)

2. Artikel 3 första stycket a i rådets direktiv 89/48 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier, innehåller föreskriften att värdmedlemsstatens behöriga myndighet inte under hänvisning till otillräckliga kvalifikationer får vägra att ge en medborgare i en medlemsstat tillstånd att påbörja eller utöva ett reglerat yrke på samma villkor som dem som gäller för dess egna medborgare, om sökanden innehar det examensbevis som krävs i en annan medlemsstat för att påbörja eller utöva yrket i fråga i landet och detta examensbevis har erhållits i en medlemsstat. Nämnda artikel 3 första stycket a kan av en medborgare i en medlemsstat åberopas mot nationella bestämmelser som inte överensstämmer med detta direktiv. Direktivet utgör hinder för sådana bestämmelser enligt vilka det undantagslöst krävs att en utbildning som erhållits vid högre läroanstalt skall vara på minst tre år och omfatta minst två av de ämnen som föreskrivs för utövandet av läraryrket i värdmedlemsstaten, för att kvalifikationer för utövande av läraryrket som erhållits eller erkänts i en annan medlemsstat än i värdmedlemsstaten skall erkännas.

3. En medlemsstat som har underlåtit att uppfylla sin skyldighet att införliva bestämmelserna i ett direktiv med sin nationella rättsordning, kan inte tillämpa de begränsningar som följer av dessa bestämmelser på gemenskapsmedborgarna, lika litet som den kan kräva av dessa att de fullgör de skyldigheter som föreskrivs i detta direktiv.

(se punkt 63)

4. En medborgare i en medlemsstat kan få en sådan kvalifikation att utöva läraryrket som den som meddelats i en annan medlemsstat efter en tvåårig utbildning erkänd med stöd av artikel 3 första stycket a i rådets direktiv 92/51 om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48, när åtgärder för införlivande inte har vidtagits inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 17.1 första stycket i direktiv 92/51.

(se punkt 67 samt punkt 3 i domslutet)