Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Begäran om förhandsavgörande - Anhängiggörande vid domstolen - Nationell domstol i den mening som avses i artikel 177 i fördraget (nu artikel 234 EG) - Begrepp - Anhängiggörande vid Oberster Gerichtshof i ett särskilt förfarande i syfte att abstrakt fastställa en rättighet utan att konkret tvist föreligger - Omfattas

(EG-fördraget, artikel 177 (nu artikel 234 EG))

2 Fri rörlighet för personer - Arbetstagare - Likabehandling - Tillgodoräknande av tjänstetid - Tillgodoräknande av tidigare anställningsperioder vid lönesättningen för kontraktsanställda lärare - Strängare krav för att tillgodoräkna perioder som fullgjorts vid jämförbara institutioner i andra medlemsstater - Dold diskriminering - Otillåtet - Skall beaktas utan begränsning i tiden

(EG-fördraget, artikel 48 (nu artikel 39 EG i ändrad lydelse); rådets förordning nr 1612/68, artikel 7.1 och 7.4)

Sammanfattning

1 För att bedöma om ett organ som inkommit med en begäran om förhandsavgörande är en domstol i den mening som avses i artikel 177 i fördraget (nu artikel 234 EG), vilket är en rent gemenskapsrättslig fråga, skall EG-domstolen beakta ett antal omständigheter, nämligen om organet är upprättat enligt lag, om det är av stadigvarande karaktär, om dess jurisdiktion är av tvingande art, om förfarandet är kontradiktoriskt, om organet tillämpar rättsregler samt om det har en oberoende ställning.

När Oberster Gerichtshof är verksam i ett särskilt förfarande som syftar till att abstrakt fastställa en rättighet utan att det föreligger någon konkret tvist är den en domstol i den mening som avses i artikel 177 i fördraget. Trots att Oberster Gerichtshof inte avgör rättstvister som rör en konkret rättssak mellan namngivna parter, att den måste grunda sin bedömning på de av sökanden uppgivna sakomständigheterna utan att kunna kontrollera dessa, att avgörandet har fastställande karaktär samt att enbart sammanslutningar kan väcka talan är förfarandet i fråga likväl avsett att leda till ett beslut av rättskipningskaraktär. Det slutliga avgörandet är bindande för parterna, som inte kan framställa en ny ansökan och begära fastställelse angående samma sakförhållanden och samma rättsfrågor.

(se punkterna 24, 29, 30 och 32 samt punkt 1 i domslutet)

2 Artikel 48 i fördraget (nu artikel 39 EG i ändrad lydelse) och artikel 7.1 och 7.4 i rådets förordning nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen utgör hinder för tillämpningen av en nationell bestämmelse om tillgodoräknande av tidigare anställningsperioder vid lönesättningen för kontraktsanställda lärare och assistenter, när kraven avseende de perioder som fullgjorts i andra medlemsstater är strängare än vad som gäller för perioder som fullgjorts vid jämförbara institutioner i medlemsstaten i fråga. Denna bestämmelse är till nackdel för migrerande arbetstagare som tillbringat en del av sin yrkesverksamma tid i en annan medlemsstat och kan strida mot icke-diskrimineringsprincipen i artikel 48 i fördraget och artikel 7.1 och 7.4 i förordning nr 1612/68.

När en medlemsstat vid lönesättningen för kontraktsanställda lärare och assistenter är skyldig att beakta anställningsperioder som har fullgjorts i andra medlemsstater vid institutioner som kan jämföras med nationella institutioner skall dessa perioder beaktas utan någon begränsning i tiden.

(se punkterna 44, 51 och 56 samt punkterna 2 och 3 i domslutet)