Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Fri rörlighet för personer - Arbetstagare - Begrepp - Medborgare i en medlemsstat som är anställd av en internationell organisation - Omfattas

(EG-fördraget, artikel 48 (nu artikel 39 EG i ändrad lydelse))

2 Gemenskapsrätt - Principer - Likabehandling - Diskriminering på grund av nationalitet - Högre taxor för läkar- och sjukhusvård för personer som inte är anslutna till det nationella sociala trygghetssystemet i en medlemsstat, såsom tjänstemän i Europeiska gemenskaperna - Förbjudet eftersom det inte kan motiveras objektivt

(EG-fördraget, artikel 6 första stycket (nu artikel 12 första stycket EG))

Sammanfattning

1 En medborgare i en medlemsstat som arbetar i en annan medlemsstat förlorar inte sin egenskap av arbetstagare i den mening som avses i artikel 48.1 i fördraget (nu artikel 39.1 EG i ändrad lydelse) på grund av att han innehar en anställning vid en internationell organisation, även om villkoren för inresa och vistelse i anställningslandet regleras särskilt i en internationell konvention. En tjänsteman i Europeiska gemenskaperna är därför otvivelaktigt en migrerande arbetstagare.

(se punkt 42)

2 Artikel 6 första stycket i fördraget (nu artikel 12 första stycket EG i ändrad lydelse) är även tillämplig på sådana fall där en grupp eller en organisation, sådan som Entente des hôpitaux luxembourgeois, utövar vissa befogenheter gentemot enskilda och kan föreskriva villkor för dem som inkräktar på utövandet av de grundläggande friheter som garanteras i fördraget.

Den ensidiga tillämpningen av taxor, för den läkar- och sjukhusvård som en grupp vårdgivare i en medlemsstat ger tjänstemän i Europeiska gemenskaperna vid förlossningar, som är högre än de taxor som tillämpas på de bosatta i landet som är anslutna till det nationella sociala trygghetssystemet i detta land utgör en diskriminering på grund av nationalitet som är förbjuden enligt artikel 6 första stycket i fördraget, eftersom den inte kan motiverats objektivt.

Det kriterium avseende anslutning till det nationella sociala trygghetssystemet på vilket skillnaden mellan de olika taxorna för läkar- och sjukhusvård grundar sig, utgör en indirekt diskriminering på grund av nationalitet. För det första är nämligen en stor majoritet av de personer som är anslutna till det gemensamma sjukförsäkringssystemet för gemenskapens institutioner, men inte till det nationella sociala trygghetssystemet, och som samtidigt mottar läkar- och sjukhusvård inom landet medborgare i andra medlemsstater. För det andra är en stor majoritet av de personer som är bosatta i landet anslutna till det nationella sociala trygghetssystemet.

(se punkterna 50, 58 och 62 samt domslutet)