Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Statligt stöd - stödprogram - anmälan föreligger inte - genomförande före kommissionens slutgiltiga beslut - kommissionens rätt att utfärda förelägganden - vägran att efterkomma förelägganden - följder

(artikel 93.2 och 93.3 i EEG-fördraget)

2. Gemenskapsrätt - principer - rättssäkerhet - statligt stöd - kommissionens granskning av stödprogram - osedvanligt långt dröjsmål - motivering - berörd medlemsstats inställning

(artikel 93 i EEG-fördraget)

3. Gemenskapsrätt - principer - rätten till försvar - tillämpning på det administrativa förfarande som kommissionen har inlett - granskning av stödprogram - räckvidd

(artikel 93.2 i EEG-fördraget)

4. Statligt stöd - kommissionens beslut i vilket det fastställs att ett icke anmält stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden - motiveringsplikt - räckvidd

(artiklarna 93.3 och 190 i EEG-fördraget)

5. Statligt stöd - begrepp - ekonomisk hjälp från en medlemsstat till ett företag - bedömningskriterium - företagets ställning på den privata kapitalmarknaden

(artikel 92 i EEG-fördraget)

6. Statligt stöd - förbud - undantag - stöd som kan anses förenligt med den gemensamma marknaden - kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning - hänvisning till gemenskapsreglerna - påverkan av handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset

(artikel 92.3 c i EEG-fördraget)

Sammanfattning

1. Den skyldighet som anges i artikel 93.3 första meningen i fördraget att anmäla stödprogram skall göra det möjligt för kommissionen att i god tid och i det allmänna gemenskapsintresset kunna kontrollera varje program för att vidta eller ändra stödåtgärder, medan däremot förbudet att genomföra åtgärden som anges i artikel 93.3 sista meningen skall säkerställa att verkningarna av ett stödprogram inte slår igenom förrän kommission fått en rimlig tid att i detalj granska planen och eventuellt påbörja det förfarande som avses i punkt 2 i denna artikel.

För att detta system skall ha någon verkan fordras att säkerhetsåtgärder skall kunna vidtas i syfte att motverka varje kränkning av bestämmelserna i artikel 93.3 och att dessa åtgärder skall kunna bli föremål för en talan i syfte att skydda medlemsstaternas legitima intressen. Om kommissionen följaktligen fastställer att stödåtgärder har vidtagits eller ändrats utan att den har underrättats om detta, äger den rätt att meddela ett föreläggande. Kommissionen kan efter att ha givit den berörda medlemsstaten tillfälle att yttra sig, genom ett interimistiskt beslut i väntan på resultatet av granskningen av stödet, förelägga staten att omedelbart skjuta upp utbetalningen av detta och till kommissionen överlämna alla handlingar, upplysningar och underlag som behövs för att granska om stödet är förenligt med den gemensamma marknaden inom den tidsfrist som kommissionen fastställer. Kommissionen äger samma rätt att förelägga i de fall då den har underrättats om stödet, men då den berörda medlemsstaten genomför stödet utan att invänta utgången av det förfarande som anges i artikel 93.2 och 93.3 i fördraget i strid med förbudet i punkt 3 i denna artikel.

Om medlemsstaten helt och hållet underordnar sig kommissionens föreläggande att överlämna alla upplysningar som begärts, skall kommissionen granska om stödet är förenligt med den gemensamma marknaden enligt det förfarande som anges i artikel 93.2 och 93.3 i fördraget. Om medlemsstaten däremot, trots föreläggandet från kommission, underlåter att överlämna dessa upplysningar äger kommissionen rätt att avbryta förfarandet och fatta beslut i vilket det fastställs om stödet är förenligt eller oförenligt med den gemensamma marknaden på grundval av de uppgifter som den har. Detta beslut kan eventuellt innehålla ett återkrav av det stöd som redan har utbetalats.

Om medlemsstaten trots kommissionens föreläggande underlåter att inställa utbetalningen av stödet äger kommissionen rätt att omedelbart hänskjuta målet till domstolen för att få denna kränkning av fördraget fastställd, samtidigt som den skall fortsätta sin granskning av stödet i sak. Ett sådant hänskjutande är motiverat av målets brådskande karaktär. Detta eftersom det föregicks av ett föreläggande efter det att den berörda medlemsstaten har getts tillfälle att yttra sig, dvs. efter ett inledande kontradiktoriskt förfarande liknande den talan som kan väckas enligt artikel 93.2 andra stycket i fördraget, vilket endast är en variant av den talan om fördragsbrott som särskilt har anpassats till de speciella problem som statliga stödåtgärder utgör för konkurrensen inom den gemensamma marknaden.

2. Kommissionen åsidosätter inte rättssäkerhetsprincipen om den - eftersom den inte har informerats i god tid som föreskrivs i artikel 93.3 i fördraget för att yttra sig i fråga om stödprogrammen och bara fått knapphändig information - tar tid på sig för överläggning och efterforskning innan den ger en medlemsstat tillfälle att yttra sig enligt artikel 93.2. Man kan heller inte anklaga kommissionen för att den har låtit det gå en alltför lång tid innan den fattade det slutgiltiga beslutet, om den på grund av den berörda medlemsstatens hållning inte förrän mycket sent fick tillgång till alla uppgifter som var absolut nödvändiga för att granska om stödet var förenligt med den gemensamma marknaden.

3. Rätten till försvar i varje förfarande som inleds mot en person och som kan leda till en åtgärd om anmärkning mot denne, är en grundläggande princip i gemenskapsrätten och skall säkerställas även om särskilda regler för detta saknas. Enligt denna princip som tillämpas vid kommissionens granskning av stödprogrammen krävs att medlemsstaten i fråga ges tillfälle att i god tid yttra sig över de anmärkningar som har framförts av tredje part enligt artikel 93.2 i fördraget och på vilka kommissionen ämnar grunda sitt beslut. Om medlemsstaten inte har getts tillfälle att yttra sig över sådana anmärkningar kan kommissionen inte ta upp dem i sitt beslut mot denna medlemsstat utan att åsidosätta rätten till försvar. För att ett sådant åsidosättande skall leda till en ogiltigförklaring krävs emellertid att förfarandet hade givit ett annat resultat om denna oegentlighet inte hade förelegat.

4. Om en medlemsstat lämnat stöd utan att kommissionen i förväg har underrättats om detta, behöver det beslut i vilket det fastställs att ett sådant stöd är oförenligt med den gemensamma arknaden inte motiveras på så sätt att stödets inverkan på konkurrensen eller handeln mellan medlemsstaterna påvisas. Om man beslutade på annat sätt skulle detta leda till att de medlemsstater gynnas som betalar ut stöd i strid mot anmälningsplikten i artikel 93.3 i fördraget på bekostnad av dem som anmäler sina stödåtgärder i förväg till kommissionen.

5. För att avgöra om ekonomiska hjälpinsatser från en medlemsstat till ett företag framstår som en form av statligt stöd kan det gängse bedömningskriteriet tillämpas, som grundar sig på företagets möjligheter att erhålla

beloppen i fråga på den privata kapitalmarknaden.

6. Enligt artikel 92.3 i fördraget har kommissionen stora befogenheter att göra bedömningar som innebär utvärderingar av ekonomisk och social karaktär, vilka måste genomföras enligt gemenskapsreglerna. Kommissionen överskrider inte gränserna för sin skönsmässiga bedömning när den bedömer att undantaget i artikel 92.3 c i fördraget om stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset, inte får tillämpas i de fall det gynnade företagets kostnader minskas och konkurrenskraften i de övriga företagen inom gemenskapen därmed försvagas försvagas så att det finns risk för att dessa tvingas dra sig tillbaka från marknaden, även om de ditintills har kunnat fortsätta sin verksamhet tack vare omstrukturering och kvalitets- och produktivitetsförbättringar som betalats av egna medel.