Mål C-648/11

The Queen, på begäran av MA m.fl.

mot

Secretary of State for the Home Department

(begäran om förhandsavgörande från la Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division))

”Förordning (EG) nr 343/2003 — Avgörande av vilken medlemsstat som har ansvaret — Underårig utan medföljande vuxen — Asylansökningar som först getts in i en medlemsstat och sedan i en annan medlemsstat — Den underårige har inte någon familjemedlem som befinner sig i en medlemsstat — Artikel 6 andra stycket i förordning nr 343/2003 — Den underårige överförs till den medlemsstat där han eller hon först lämnade in sin ansökan — Förenlighet — Barnets bästa — Artikel 24.2 i stadgan”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 6 juni 2013

1. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Frågor som uppenbarligen saknar relevans, hypotetiska frågor som ställts i ett sammanhang som inte medger ett användbart svar samt frågor som inte har något samband med saken i målet – Räckvidd – Frågornas relevans för utgången i ett skadeståndsmål vid den nationella domstolen – Omfattas

   (Artikel 267 FEUF)

2. Gränskontroll, asyl och immigration – Asylpolitik – Kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan – Förordning nr 343/2003 – Underårig utan medföljande vuxen – Asylansökningar som först getts in i en medlemsstat och sedan i en annan medlemsstat – Beaktande av barnets bästa – Medlemsstatens ansvar för den underårige som fysiskt befinner sig där efter att ha lämnat in sin asylansökan

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 24; rådets förordning nr 343/2003, artikel 6.2)

1.  Se domen.

   (se punkterna 37–40)

2.  Artikel 6 andra stycket i förordning nr 343/2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat ska tolkas så, att när en underårig utan medföljande vuxen och utan familjemedlemmar som lagligen befinner sig i en medlemsstat har ingett asylansökningar i fler än en medlemsstat, så är det den medlemsstat där den underårige befinner sig efter att där ha lämnat in en asylansökan som ska anses vara ”ansvarig”.

   Uttrycket ”den medlemsstat där den underårige har gett in sin ansökan” kan inte förstås som ”den medlemsstat där den underårige först har gett in sin ansökan”. Underåriga utan medföljande vuxen utgör nämligen en särskilt utsatt personkategori. Det är därför viktigt att inte mer än vad som är strikt nödvändigt förlänga förfarandet för att fastställa vilken medlemsstat som är ansvarig för prövningen. I stället är det av vikt att de snabbt får tillgång till förfarandena för fastställande av deras flyktingstatus. Även om den underåriges bästa nämns uttryckligen endast i artikel 6 första stycket i förordning nr 343/2003, innebär artikel 24.2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, jämförd med artikel 51.1 däri, således att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som medlemsstaterna fattar med stöd av artikel 6 andra stycket. Underåriga utan medföljande vuxen som gett in en asylansökan i en medlemsstat ska således i princip inte överföras till en annan medlemsstat där de gett in en första asylansökan.

   (se punkterna 53, 55, 59, 61 och 66 i domskälen samt domslutet)